Ulf Kristersson får stöd av Joe Biden – och är överens med Erdogan!?

15
1388

Starkt stöd från USA för svenskt Nato-medlemskap, inte oväntat:

Läsaren Ingemar Siby rapporterar också. ”Fan tror det sa Relling”

”Regeringen har utlyst en presskonferens i Nato frågan: Vi kopplar över till regeringens pressrum.”

Statsministern:

– Som ni journalister vet var redan spionlagen en stor eftergift: Journalistiken skulle hindras har hindrats från att skriva ifrån att skriva sanningen om Turkiet. Men detta har inte räkt. Nu har vi haft mycket hårda, men konstruktiva förhandlingar med Turkiet och president Edogan själv. Efter tre dagar, som drog ut till i natt, har vi slutligen kommit överens: Vårt avtal är så vittomfattande och slutgiltigt, att det trädde i kraft omedelbart vid undertecknandet!

Det består av följande överenskommelser:

– Turkiets konstitution ersätter vår med omedelbar verkan.

– Sverige blir Turkiets 82:a region

– Riksdagen blir regionparlament.

– Alla svenska partier blir olagliga, eftersom de varit oförskämda mot Turkiet.

– Moderaterna inväljs i Erdogans parti AKP, som regionavdelning.

– Sveriges HD ersätts av Turkiets motsvarighet. Detta för att undvika att Sveriges kurder utsätts för samma förnedrande behandling som de två Egyptierna för 20 år sedan (Egyptierna arresterades av svensk polis, överlämnades till CIA, och transporterades på ett förnedrande sätt till Egypten)

– Sveriges nya namn – regionnamn – blir Lilla Turkiet.

Journalist:

– Kan Sverige bli medlem av Nato nu?

Statministern:

– Nästan: Vi blir medlem av en ny ”Svarta havs pakt”. Vi måste ju vara medlem någonstans!. Neutrala kan vi ju inte vara. Antingen är vi med dem – eller emot dem!

Journalist:

– Tillbaka till radiohuset!

Hälsar

Ingemar Siby

”Kranzatorparn” Ingemar Siby
Föregående artikelNy multipolär världsordning tar form: Nästan 20 länder har ansökt om medlemskap i BRICS
Nästa artikelVilka konsekvenser har identitetspolitiken?
Global Politics
Globalpolitics.se är en partipolitiskt obunden, vänsterorienterad och oberoende analyserande debatt- och nyhetstidning med inslag av undersökande journalistik.

15 KOMMENTARER

  1. 1. Tack vare Koranen så lär Sverige aldrig bli medlem i den Nord Atlantiska Terror Organisationen, oks NATO. Vem hade trott det 🤭Vilket visar att herrens vägar äro verkligen outgrundliga

    2. Det kommande Nord Atlantiska Terror Organisationens möte i Vilnius lär bli ett stort propagandistiskt shownummer (tom svansföring, inget mer) – ungefär som ukrozionazi offensiven för en månad sedan som också föregicks av mycken fanfar men som lyckades med intet

    De som vet och kan sin sak påpekar följande. För det första står västs (inklusive USAs) vapenhyllor tomma numera. Slut på krut på gatusvenska alltså. För det andra, ryssarna lär sig väldigt snabbt i hur man omintetgöra västs avancerade vapensystem och det bådar inte gott för NATOs säkerhet. För det tredje och just därför vill inget europeiskt NATO-land riskera sin säkerhet för att stoppa Ryssland från att avsluta jobbet med ukrzionazi regimen. Lill-Britannien må skrika hur mycket den vill att NATO ska kriga i ukrozionazi landet, men det är inte City of Lönndom som lär bli första föremålet för ryska missiler. Därför märks sprickorna i NATO tydligt. Att en norsk stolle fått fortsatt förtroende lär öka sprickorna än mer. Stollenberg är inte känt som en snille precis, tvärtom.

    Givet allt detta, drar de som vet och kan sin sak, den enda rymliga slutsatsen: Vilnius=FLOP

  2. Kanske anledningen kan vara en helt annan:

    Nato har blivit för stort och vittomfamnande och inkorporerar alltifrån Norge, Turkiet, Kanada, de amerikanska Förenta staterna och alla de struliga politiska lojaliteterna och skiljande intressena däremellan.

    Så här går det när en kontinent som Europa inte kan och får klara av sin diplomati, utrikes- och säkerhetspolitik på egen hand. De skall avgöras av tankesmedjorna i Washington, i Vita huset och av sultanen i Ankara.

    Det håller inte. Europa måste ta över all sin diplomati, utrikes och säkerhetspolitik helt på egen hand.

    800 miljoner européer kan faktiskt tänka själv och Kontinentaleuropa har alla ekonomiska och politiska anledningar i världen att hålla handel och politiska kontakter öppna med Ryssland och Kina.

    Ankara- och Washington-kriserna visar dessa dagar att Nato inte politiskt kan hålla ihop av rent elefantiasis (politisk överväxt och övervikt).

    Det är dags för oss i Europa att bli fritt och självständigt och att den amerikanska geopolitiska krisen som lett fram till det rysk-ukrainska kriget må bli Natos sista kris.

    Ska vi ha de brittiska, kanadensiska och amerikanska ockupationstrupperna kvar i Europa 78 år till, tills år 2101?

    Det är detta dysfunktionella geopolitiska förhållande varje europé måste fråga sig.

    Det är dags för Europa att sluta springa i det amerikanska imperiala hundkopplet. Nato är politiskt lika politiskt, om inte militärt, lika hjärndött som när doktor Macron ställde diagnosen under Trump.

    För vad händer om de amerikanska stenhårt ekonomiskt hårdföra isolationistiska republikanerna kommer tillbaka till ”Vita” huset i Amerika? Som kräver att Europa -helt riktigt- får och måste betala sitt försvar på egen hand.

    Då är det kris i och dessutom för Nato igen.

    Låt Europa mellan Lissabon och Vladivostok få egenfrid och fred under eget ansvar och på egna villkor.

    Goodbye Ankara, Goodbye Washington!

    • Men varför inte förstå den ledande Nato-bekämparen Ryssland i krig mot Nato via stackars Ukraina (som kämpar för Nato mot Ryssland enligt Ukrainas försvarsminister)? Förstå betydelse av Natos expansion och basbyggande runt Ryssland. Kortsiktigt en vinst ideologiskt inom Nato och i Väst. Hur det slutar vet vi (i alla fall inte jag) inte. Kanske rentav med försvagning av Nato och Hegemonen USA…

      • Det är inte så enkelt. De europeiska länder som gått med i Nato på senare år (1997 och senare) har ju gjort det i parlamentariska demokratier, och mig veterligen finns inga som helst folkliga opinioner i de ryska grannländerna som Baltikum, Polen och Finland att lämna den, faktiskt existerande, kollektiva säkerhetspolitiken genom Nato och istället bli en rysk säkerhetssfär. Eller hur? Inte ens en Natomotståndare som jag själv eller redaktören inser solklart att det skulle vara ett alternativ för dessa länder. Det är för sent; Putin har själv eldat på Natos ”förstärkning” i just dessa länder. Det ÄR och FÖRBLIR Putin i egen hög person med sina komplett felaktiga taktiska och strategiska planer som fått Nato att accepteras av allt fler. Tyvärr. Natos nuvarande expansion och förstärkning i östra Centraleuropa är en ren Putin-produkt. Inga av dessa Rysslands grannländer kan det minsta acceptera att leva i det personstyrda, laglösa och rättslösa oligarkimaffiasystem som nu råder under putinismen.

        Det är ju därför det ukrainska folket solklart väljer europeisk rättsstatssystem och inte det genomkorrupta ryska oligarkisystemet.

        Däremot är det en helt annan sak, det är delvis vårt eget europeiska fel att vi inte kan ta tag i vår egen kontinents egenmakt, egen diplomati, egen utrikes- och säkerhetspolitik och att vi som en långt större och mäktigare ekonomi och befolkning måste styras av lillebror Amerika och bönderna i Washington.

        Mellan tumme och pekfinger vet jag att alla de vuxna ryssar jag känner i Ryssland är så ofattbart utleda på dagens ryska samhällsmodell och att de gärna, som det klassiska uttrycket man hörde från sovjettiden om det fallerande pseudokommunistiska systemet: ”om vi bara kunde få bli ett normalt, civiliserat land”. Det gäller ännu bland vuxna och normalt tänkande, vuxna ryssar, som idag tyvärr är fullständigt politiskt passiviserade.

        Där har i folkdjupet de ryska och ukrainska folken samma framtidsönskan. Och det är att bli av med dessa ”starka-ledare-styrda” system som bara sprider korruption och missnöje i dessa länder.

        Kriget mot Ukraina är för att hindra att Ukraina blir en rättsstat som kan just utreda på europeiskt sätt just ekonomiska brott, som genast skulle sprida in sig i det ryska korrupta oligarkisystemet, underminera maffiaekonomin och påskynda putinismens fall.

        Det är just exakt därför det ÄR krig i och mot Ukraina. Av rent ekonomiska skäl. Faller det gamla gemensamma rysk-ukrainska maffiaoligarkisystemet i Ukraina kommer det sprida sig in i Ryssland, och dra putinismen och dessa maffiaoligarki med sig; det är därför den ryska putinistiska överklassen gömt alla sina pengar på allsköns skatteparadisöar, i Londongrad eller köpt fotbollslaget Chelsea, som den mest kände putinistiske oligarken Roman Abramovitj gjorde.

        Vill ryska och ukrainska folken bli av med korruption och oligarkimaffian, vilket jag är övertygad om, så innebär det att det putinistiska systemet måste kollapsa i fallet. Det är bara så det går att få påbörja rysk och ukrainsk framtid mot rättsstat, ekonomisk rättvisa, anti-maffiastyre och demokratiska val där alla partier och inriktningar får delta och inte sitta i fängelse som idag.

      • ”Ryssland har vänt Europa ryggen.”

        Jag läser SVT hemsida dagligen och om jag fattat rätt så är det precis så SVT Public Service vill ha det.
        Ryssland bort från Sverige alltså.

        Men om det är SVT Public Service vilja eller direktiv från Washington i USA vill jag ha osagt.
        I vilket fall blir jag inte förvånad om USA styr Sveriges utrikespolitiska intressen.
        Jag får i alla fall känslan av det och många här, ur alla samhällsgrupper, verkar vilja ha det så.

        För mig blir det tyvärr en förpestad atmosfär.
        Det går inte längre prata politik, i varje fall inte utrikes sådan.
        I denna dystra vissnade torka blir då Global Politics som en liten grönskande oas med hopp om framtiden.
        Hoppas fler tycker så.

        Allt som strular Sveriges medlemsskap i USA-baserade NATO ser jag som något mycket bra och svårt att förkasta.

    • Historien förtäljer att under 1800-talet Ryssland befriade Europa från Franskt herravälde. Under 1900-talet Ryssland befriade Europa från Tyskt herravälde. Och det finns fog för att hävda att under 200-talet kommer Ryssland att befria Europa från USAs herravälde

      Hans Vogel https://www.unz.com/article/rootin-for-putin/

  3. Uppsägning av spannmålsaffären: Erdogan utan smink
    https://expert.ru/2023/07/17/prekrascheniye-zernovoy-sdelki-erdogan-bez-kosmetiki/

    Beslutet att avbryta spannmålsaffären, vars avtal gällde fram till den 17 juli, var ganska förutsägbart, och ett rundabordssamtal planerades till det datumet på RIA Novosti, där konsekvenserna av beslutet diskuterades.
    Uppsägning av affären har ingen ekonomisk betydelse för Ryssland, eftersom inga av de gynnsamma villkoren för vårt land uppfylldes ändå, och konsekvenserna kommer att bli ganska politiska. Turkiets tvetydiga reaktion har redan blivit den allra första av dem.

    På morgonen den 17 juli sa Vladimir Putins pressekreterare Dmitrij Peskov: ”Som presidenten sa tidigare, tidsfristen håller på att löpa ut. Tyvärr har delen som rör Ryssland i detta Svartahavsavtal inte genomförts. Därför avslutas transaktionen. Och utrikesministeriets taleskvinna Maria Zakharova sa att Ryssland hade underrättat Turkiet, FN och Ukraina om sina invändningar mot att förlänga spannmålsavtalet.

    Officiella Ankara svarade att man beklagade Rysslands beslut, men att man ändå skulle bidra till att undanröja hindren för export av rysk mat. Och turkisk media talade på ett helt motsatt sätt.
    Enligt RIA Novosti rapporterade pressen, med hänvisning till Ankara, att spannmålsaffären skulle fortsätta utan Ryssland, och turkiska krigsfartyg skulle fortsätta att eskortera transporter med ukrainsk spannmål.

    Vi bör inte bry oss om Turkiets ånger
    ”Vi konstaterar ofta i en mängd olika fall att samarbetspartners inte fullgör sina skyldigheter, men förutom uttalanden gör vi ingenting. Detta skapar en illusion bland västerländska före detta kamrater att Ryssland kan luras ostraffat.
    Vår gamle vän Erdogan använder skamlöst detsamma, baserat enbart på sina egna intressen. Det var hög tid att byta till ett mer specifikt handlingsspråk”, sa Ambassador Extraordinary and Befullmäktig, professor vid National Research University Higher School of Economics Andrey Baklanov under rundabordssamtalen.

    ”Vi gjorde allt för att Erdogan skulle vinna valet i Turkiet. Och bränslet laddades in i reaktorn till kärnkraftverket i Akkuyu, och spannmålsaffären, som bara är fördelaktig för Turkiet, förlängdes. Vad är svaret? Nu ser vi att i Sumy-regionen i gränszonen vräks befolkningen i Ukraina. Varför – det är inte svårt att gissa: ett slag förbereds därifrån mot två av våra regioner: Bryansk och Kursk, och avståndet från Kursks kärnkraftverk från gränserna är bara 50 km.
    Samtidigt träffar Erdogan Zelenskij, förklarar stöd för Ukraina, släpper nationalister från Azovregementet, förser Kiev med UAV som kan attackera kärnkraftverket i Kursk och bygger en anläggning i Ukraina så att nationalister själva kan tillverka sådana UAV. Efter allt detta bör vi inte vara oroliga över den ånger som uttrycks av det turkiska utrikesministeriet, säger chefen för SCO-avdelningen vid Institutet för CIS-länderna.

    ”Spannmålsaffären för Ryssland var uteslutande politisk till sin natur – karaktären av ett framsteg till Erdogan. Med denna affär har Türkiye blivit en av de ledande mjölproducenterna. Men Erdogan och hans klan kom inte fram till framstegen”, sammanfattar chefen för International Institute of Newest States, docent vid Financial Academy under Ryska federationens regering Alexei Martynov.

    Storm i Svarta havet..”Om Erdogan verkligen är en allierad med Ryssland, så hindrar ingenting honom från att köpa ryskt spannmål och göra turkiskt mjöl av det på samma sätt som av ukrainskt spannmål, och om han vill hjälpa fattiga länder, då är det inte klart varför han har inte gjort detta förrän nu ”, – säger Vladimir Avatkov, chef för avdelningen för Nära och Postsovjetiska Östern, INION RAS, professor vid den diplomatiska akademin i det ryska utrikesministeriet.

    Enligt vetenskapsmannen är det nödvändigt att inte bara hjälpa Erdogan och stärka hans makt, utan att förstå vem vi stärker.
    ”Tills vi förstår det. Det faktum att Erdogan inte tillät den amerikanska flottan till vår Svarta havets kust uppfattade vi omedelbart som ett vänskapligt steg.
    Men det här steget kan också betyda något helt annat: det visar helt enkelt vem som är chefen i huset”, antar Vladimir Avatkov.

    Korrespondenten för ”Experten” vid runda bordet ställde frågan: kan Turkiet, under täckmantel av en spannmålsaffär, försöka få kontroll över Ukrainas territorium i Odessa-regionen? Direktör för Institutet för politiska och sociala studier i Svarta havet-Kaspiska regionen Viktor Nadein-Raevsky svarade enligt följande:

    ”Du måste förstå hur Türkiye föreställer sig världens struktur. Kom ihåg fotot där Erdogan avbildas med ledaren för de turkiska nationalisterna Devlet Bahceli, med en karta över den turkiska världen i sina händer, och allt kommer omedelbart att bli klart. Överraskande nog ställde inte utrikesministerierna i Ryssland, Ukraina, Kirgizistan, Uzbekistan, Kazakstan och andra länder några frågor då.

    Speciellt när man betänker att våra översättare också gjorde en så delikat översättning som den turkiska världen, men i själva verket är det en karta över den stora Turan. Och Odessa ingår förstås också i den. Efter presentationen av kartan var det bara Armenien som hade frågor, som förstår att det inte finns någon plats för armenier i detta territorium, och dess städer heter azerbajdzjan, säger vetenskapsmannen till Expert.

    Enligt hans åsikt bör Ryssland aldrig glömma att Turkiet representerar världen precis som den är på denna karta, oavsett hur vänliga relationerna mellan våra stater kan verka. Türkiye växer pro-turkiska eliter i länderna i före detta Sovjetunionen. Det finns några på den ukrainska Svartahavskusten. Dessa eliter är anti-europeiska, anti-amerikanska, men inte alls pro-ryska.
    Och om samma Odessa, som på grund av sitt geografiska läge skulle ha det mycket bättre utan Kiev, kan bli av med Ukraina med hjälp av Ryssland, så är sannolikheten att det kommer att bli turkiskt ganska hög.

    ”Turkar vet hur man väntar. De bygger en strategi på ett sådant sätt att de väntar tills motståndarna försvagas och tar sedan sin egen. Vi får aldrig glömma detta”, sa Nadein-Raevsky. När han återvände till spannmålsaffären noterade han att fram till februari förra året bakades 70 % av det turkiska brödet av ryskt mjöl, och nu har ukrainskt mjöl ersatt det.

    Men trots alla motsättningar mellan Ryssland och Turkiet har de två länderna ett gemensamt intresse: Varken Ankara eller Moskva vill att amerikanerna ska styra Svarta havet. Enligt Vladimir Yevseev borde Ryssland leta efter ett ”icke-korn”-format och en överenskommelse med Turkiet som inte på något sätt är kopplad till FN-tjänstemän, vilket skulle tillåta de två länderna med de mäktigaste arméerna och flottorna i regionen, utan kolliderar med varandra, för att undvika en stor storm på Svarta havet, drömt om i USA.

    Huvudsaken är delikatess.
    Enligt Andrei Baklanov är det ömtåligt nödvändigt, utan försvårande relationer, utan att stoppa byggandet av kärnkraftverk och gasledningar i Turkiet, att låta Ankara förstå att dess stöd till Ukraina är olämpligt, och att UAV-anläggningen som Turkiet bygger i staden Vasilkov, Kiev-regionen, kommer att förstöras. ”Det finns ingen anledning att bråka, men accenter bör placeras”, sa diplomaten.

    Och naturligtvis är det viktigt att Ankara vet att vi, till skillnad från soldaterna från Ukrainas väpnade styrkor, inte kommer att ta turkiska legosoldater, som andra, som fångar, tillade Vladimir Evseyev. Och Vladimir Avatkov rådde att inte överdriva det – varken med en piska eller med en morot.

  4. 17 juli 2023.. Blinken: USA kräver akut förlängning av spannmålsaffären.
    https://ura.news/news/1052667603

    Washington insisterar på en tidig förlängning av spannmålsaffären. USA:s utrikesminister Anthony Blinken gjorde ett motsvarande uttalande.
    ”Detta borde inte ha hänt, och (spannmålsaffären – ca URA.RU) bör återställas så snart som möjligt. Jag hoppas att alla länder följer denna process mycket noga, ”deklareradeBlinken under en briefing för journalister.

    Spannmålsaffären sades upp av Ryssland den 17 juli, sade presidentens pressekreterare Dmitrij Peskov . Ryska federationens biträdande ständige representant vid FN Dmitrij Polyanskij noterade att FN misslyckades med att säkerställa att betalningarna enligt avtalet var konstanta, rapporterar RT .

    • Ryssland har sagd NJET. Då är det väl NJET!!!
      INGEN, ABSOLUT INGEN KAN ÄNDRA PÅ DET!!!

      Ryssland säger: ”The humanitarian corridor though the northern Black Sea has been terminated. The joint coordination center in Istanbul will be closed. Russia no longer guarantees safety of navigation in the region. The coordination task force with Turkey has even been closed on this account.”

      https://simplicius76.substack.com/p/kerch-bridge-deja-vu-breakdown

      Nazitoleranta Ukraina (Ukrozionazi enheten) förlorar up till 500 miljoner dollar per månad i utebliven inkomst.

      Under tiden Blinken kan som vanligt fortsätta blinka och vinka – wink, wink 🤣🤣🤣

      Då så. Finito.

  5. Europas mardröm..
    Det oändliga antalet scenarier för fredsavtal i Ukraina, som är fyllda av informationsutrymme, vittnar om ett enkelt faktum: för tillfället når konflikten en återvändsgränd, från vilken det inte är lätt att ta sig ur enbart genom kraftfull pumpning. Och fönstret för att söka världen öppnade sig lite bredare.

    Ryssland tog ett steg: det fick en landkorridor till Krim och fyra nya regioner, men missade Istanbulavtalen och chansen att klara sig med lite blodsutgjutelse. Väst svarade och drog in broderfolken i en blodig köttkvarn. Chansen att slita isär Ryssland från insidan missades 2022. Ett år senare blev det uppenbart att inte ens tillgången på västerländsk utrustning kunde flytta den ryska armén från sina positioner. Och om du lämnar allt som det är måste du fundera över hur du ska skydda Kiev nästa år.

    Vidare, för båda sidor, är valet enkelt: antingen förbereda ett stort krig eller en kompromiss. Och om de i Moskva, gömda bakom ett defensivt scenario vid fronten, började modernisera de väpnade styrkorna och snurra svänghjulet för det militärindustriella komplexet, så tänkte de i väst på pengarna som brinner i Zaporozhyes stäpp, men ökar inte på något sätt Alliansens försvarsförmåga.

    Det fanns inga uppmärksammade beslut vid NATO-toppmötet i Vilnius, och ändå kallas det avgörande, eftersom klarhet har kommit i två sammanhang. För det första lämnades Ukraina utan Nato – och detta är viktigt, eftersom det fanns andra scenarier som inte bådade gott för världens säkerhet.

    Självklart har Moskvabankens orealiserade hot och portföljen med röda linjer under det senaste och ett halvt året milt sagt svämmat över. Vladimir Putin antydde dock vältaligt att faktiskt den speciella militära operationen i sig, som ingen förväntade sig varken i öst eller väst, måste inledas just på grund av hotet om att Ukraina skulle gå med i alliansen. Och för att vara mer exakt, som ett svar på planerna på att förvandla Rysslands närmaste granne till en beväpnad spets av Atlantens spjut. Därför skulle det slutliga genomförandet av dessa planer mycket väl kunna leda till en ökning av Moskvas priser. Och Washington var väl medveten om detta.

    För det andra blev det tydligt i Vilnius att Nato inte bara inte förbereder sig för det ultimata kärnkraftsscenariot, utan heller inte vill starta en stor konflikt med Ryssland här och nu, inte ens i det ukrainska formatet. Detta bevisas av de generellt stabila försvarsutgifterna för alliansens medlemsländer, och blygsamma planer på att utöka produktionen av militär utrustning och granater, och frånvaron av ny eskalerande retorik.

    Dessa uppgifter bör inte vara vilseledande, och uttalandet från USA:s president Joe Biden är transparent: för honom återvänder världen till det kalla krigets era. NWO initierade inte, utan påskyndade bara bildandet av blocktänkande. Och den politiska konsolideringen av representanterna för Alliansen kommer definitivt att följas av ett långsiktigt program för omstrukturering av det västerländska militär-industriella komplexet. Det är bara det att Nato inte kommer att skynda sig och skingra militärindustrin för att stödja Kievregimens ambitioner. Problemet med dessa år är tillfälligt och beror på den djupa nedbrytningen av tillverkningssektorn, utformad för att stödja stora krig.

    Valet av Natos framtida strategi är dock kantat av en rad svårigheter. Idag säljs den gamla världen den gamla idén om ett ondskefullt och farligt Ryssland som behöver ett amerikanskt paraply att försvara sig mot. Dessutom, som den ukrainska konflikten har visat, räcker det inte med en kärnvapensköld – det är nödvändigt att bygga upp konventionella vapen också. Detta är en ny Klondike för det amerikanska militärindustriella komplexet, som definitivt kommer att koka på de europeiska allierades rädsla och bristande oberoende.

    Men utsikterna till en konfrontation med Kina tvingar Washington att bygga inte bara en defensiv, utan också en offensiv NATO-strategi, och utanför den traditionella atlantiska zonen. Det är troligt att USA kommer att möta mycket allvarligt motstånd här, eftersom det inte kommer att vara lätt att motivera behovet av en konfrontation mellan Europa och den multipolära världen.

    De flesta européer i dag skulle vilja blunda och vakna upp i Istanbulavtalens värld, när en fredsplan med betydande eftergifter till Ryssland var ganska verklig, med bevarandet av den ukrainska staten och ekonomin, utan löften från västerländska ledare om att straffa och fälla Ryska federationen. Historien gör en cirkel, men på andra villkor för Ukraina – utan territorier och med förluster som, enligt vissa uppskattningar, närmar sig en halv miljon människor, med miljontals flyktingar som lämnat landet för alltid och ekonomin förstörd.
    https://expert.ru/expert/2023/29/strashniy-son-yevropy/

  6. 2023-07-18 Politik.
    Ett enormt hat mot Ukraina växer i Polen
    https://k-politika.ru/v-polshe-zreet-ogromnaya-nenavist-k-ukraine/?utm_source=politobzor.net

    Polen anses vara en av Ukrainas närmaste och mest energiska allierade. Warszawa stöder undantagslöst de mest radikala stegen i Kievregimen – och det verkar som om stämningen hos den polska befolkningen helt motsvarar detta.
    Men på senare tid har en helt annan, anti-ukrainsk styrka blivit populär bland polackerna, där de till och med säger att de vill ha goda relationer med Ryssland. Vad händer?
    Förbundspartiet spelar rollen som en mörk häst i det kommande valet till det polska parlamentet. Under sju och en halv månad 2023 lyckades denna politiska kraft mer än fördubbla sitt stöd bland väljarna och nå tredje plats i betyget före valet. Om i början av året 6,9% av polackerna var redo att rösta på ”Konfederationen”, är det nu redan 14,5%.

    Liksom det styrande partiet Lag och rättvisa (PiS) är Confederation på högerkanten av det politiska spektrumet. Båda partierna motsätter sig Polens acceptans av migranter från länder långt utomlands, mot legalisering av abort, mot samkönade äktenskap och mot överdrivet inflytande på den polska staten av Europeiska unionens strukturer (på alla dessa punkter, ” konfedererade” inta en mer radikal ståndpunkt än PiS).

    Samtidigt skiljer sig dessa partiers program åt i två huvudfrågor. För det första ansluter sig ”Confederation” till libertarianska åsikter inom det ekonomiska området – det kräver skattesänkningar och avskaffande av sociala garantier, medan PiS står på paternalistisk konservatism och försöker kombinera en marknadsekonomi med värderingarna av en välfärdsstat. För det andra är ”Konfederationen” och PiS fundamentalt oense i den ukrainska frågan: om det styrande partiet stöder Kiev och ger hjälp till ukrainska flyktingar, då är ”konfederationen” kategoriskt emot detta.

    Mateusz Morawieckis regering utökade många av de sociala garantier som polackerna åtnjuter till ukrainska medborgare som anlände till Polen efter den 24 februari 2022. Till exempel kan medborgare i Ukraina få betalningar under Family 500+-programmet för varje barn under 18 år. Ett bidrag på 500 złoty ($125) betalas ut varje månad under barnets vistelse i Polen.
    En betydande del av de polska medborgarna gillar inte sådan generös hjälp till utlänningar från den polska staten.

    I juni rapporterade publikationen Rzeczpospolita, med hänvisning till en studie av sociologer, att andelen polska medborgare som stöder tillhandahållandet av hjälp till flyktingar från Ukraina minskade från 62 % till 42 % på fem månader. Det enda stora parti som tar hänsyn till tillväxten av anti-ukrainska känslor i Polen och som framgångsrikt spelar på dem är förbundet. Detta är anledningen till den senaste ökningen av hennes valbetyg.

    I våras väckte en video inspelad av en ukrainsk kvinna som presenterade sig som en ”expert på utbildning och legalisering i Polen” stor resonans i det polska samhället. I den berättar en kvinna hur ukrainare kan få minimipensionen i Polen, som är flera gånger högre än i Ukraina. För detta räcker det för en ukrainsk medborgare att arbeta i Polen i minst en dag. Sådana möjligheter tillhandahålls av en särskild lag om bistånd till Ukraina.

    Efter att skandalen bröt ut krävde Krzysztof Bosak, en ställföreträdare från ”Konfederationen”, att ministeriet för familje- och socialpolitik skulle lämna information om huruvida det som sades av ”legaliseringsexperten” var sant. Ministeriet undvek ett tydligt svar på överklagandet från ställföreträdaren, som lovade att fortsätta att klargöra denna fråga. ”Om detta visar sig vara sant kommer vi att kräva att dessa regler ändras”, sa Bosak.

    ”Konfederationens” missnöje orsakas också av det faktum att ukrainare som kommer till Polen visar respektlöshet för de polska historiens kanoner. I november förra året presenterade en av ledarna för ”Konfederationen” Grzegorz Braun ett lagförslag till Sejmen som förpliktar ukrainare som bor i Polen att fördöma den ukrainska upprorsarmén* (UPA*) och Organisationen för ukrainska nationalister (OUN*). Enligt bestämmelserna i dokumentet måste ukrainare bekräfta att de är medvetna om de brott som UPA begick mot polackerna under andra världskriget och fördöma OUN:s terroristverksamhet i Polen.

    ”Konfederationen” säger högre än andra polska partier att Ukrainas ledning borde ångra Volynmassakern – folkmordet på polacker, arrangerat 1943 av ukrainska nationalister på territoriet i de tidigare sydöstra regionerna i Andra samväldet. Nyligen krävde de ”konfedererade” från regeringen och Polens president ett tufft svar på agerandet av den ukrainska ambassadören i Warszawa, Vasily Zvarych, som på 80-årsdagen av Volhynia-massakern sa att han ”hyllar minne av medborgarna i det andra samväldet, dödade i de länder som ockuperades av det tredje riket.” Medlemmar av ”Konfederationen” var upprörda över bristen på indikation av de som begick dessa grymheter, nämligen krigarna i OUN-UPA.

    Det konsekventa förkastandet av ”Konfederationen” av Banderas ideologi och praktik leder till att dess medlemmar får en okaraktäristisk uppfattning för polska politiker om den ryska specialoperationen i Ukraina. Den 25 juni 2022 deltog redan nämnda Grzegorz Braun i Warszawamarschen under parollen ”Dmowski till slottet” (vi pratar om Roman Dmowski, ledare för de polska nationaldemokraterna under första hälften av 1900-talet). Marschen var riktad mot hjälp till Ukraina från den polska ledningen, deltagarna i aktionen skanderade: ”Polen är här, inte Ukraina!”, ”Nej till Ukropolshka!” (menar den hypotetiska unionen mellan Polen och Ukraina).

    Ett uttalande lästes vid evenemanget, som hävdade att den särskilda operationen i Ukraina började på grund av Rysslands oro över Natos expansion och antagandet av lagar av Ukraina som diskriminerade den ryska minoriteten. Filosofen Wlodzimierz Korab-Karpovich, nära förbundet, tilltalade medlemmarna i den nordatlantiska alliansen i sitt tal: ”Ledare för Nato-länderna, ni skickar vapen till Ukraina, men ett sådant krig kan inte vinnas på detta sätt. Ju fler vapen, desto fler offer. Stoppa floden av tårar och blod!”

    Samtidigt förnekar medlemmar av ”Konfederationen” deras partis ”pro-ryska” karaktär, de insisterar på att de skyddar först och främst Polens intressen, som enligt deras åsikt hotas av Ukraina. Partiets ståndpunkt här formulerades tydligt av parlamentsledamoten Janusz Korwin-Mikke:

    ”Även om det var fruktansvärt i Ryssland och kannibalism härskade där, skulle jag vara för goda relationer med Ryssland, eftersom jag är rädd för Ukrainas växande makt och jag vill ha en allierad bakom hennes rygg.”

    Trots att polska experter förutspår en koalition av två högerpartier – lag och rättvisa och konfederationer – i den nya sammansättningen av Sejmen, förnekar ”konfederationen” själva idag all interaktion med PiS i framtiden. Nyligen uttalade partiets representant, Michal Vaver, detta direkt.

    ”Vi har inte för avsikt att ingå en koalition med PiS. Vad gör vi? Vi kommer att vänta tills vi får ett sådant förtroende hos väljarna att vi antingen blir koalitionens ledare, eller så kommer vi att bilda en egen regering, eller så kommer den politiska scenen att förändras så att den får pålitliga partners att gå med i koalitionen. Blir det om fyra år? Eller åtta? Vi har inte bråttom, sa Waver.

    På ett eller annat sätt kan ökningen av ”Konfederationens” politiska tyngd snart få en allvarlig inverkan på den polska politiken, främst i förhållande till Ukraina. Det nuvarande politiska betyget för ”Konfederationen” är mer än dubbelt så mycket som resultatet i det tidigare parlamentsvalet 2019 – då fick de 6,8 % av rösterna. Efter att ha sett på exemplet med ”konfederationen” att antiukrainsk retorik kan få många politiska poäng, kommer andra polska partier att tvingas gå i samma riktning.
    https://ru24.net/smi/politpuzzle/

    • Även den internationella nyhetskanalen al-Jazeera English har presenterat att delar av den polska befolkningen, framför allt högt utbildade kvinnor, tröttnat på ukrainsk närvaro i Polen.

      Vi måste minnas att dessa länder har sedan lång tid föga erfarenheter att ha utlänningar och invandrare boendes i sina samhällen, till skillnad från t.ex. Tyskland, Storbritannien och Skandinavien.

      Polen får precis som alla andra europeiska länder uppstickarpartier till höger om den traditionella reaktionära konservativa högern i dessa länder: vi har Vox i Spanien, Frattelli d’Italia i Italien och AfD i Tyskland o.s.v.

      Vi kanske kan påminna om gamle svenska moderatledaren Gösta Bomans faktiskt kloka ord en gång i tiden:

      ”Till höger om Högerpartiet /sedermera ’Moderaterna’/ finns bara undergången”.

      De här nya reaktionära högernationalistiska partierna kommer att förorsaka dessa länder stor ekonomisk och politisk skada, och är som bekant inte det minsta produktiva för sitt lands framtid.

      29 år med italiensk kombinerad nyliberal- och reaktionärkonservativ högerpopulism med Berlusconi sedan 1994 och framåt har bara gett statistiska kurvor nedåt på alla sociala och ekonomiska plan för Italien. En historiens varning för alla europeiska folk.

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here