Litauens misslyckade blockad av Kalingrad är ett misslyckande för USA.
En artikel av Andrew Korybko https://oneworld.press/?module=articles&action=view&id=3079
Ingen bör dock falla tro att denna utveckling innebär en transatlantisk spricka mellan EU och USA. Det som hände var snarare att EU oväntat slog tillbaka mot USA då USA gick för långt för att provocera fram en större kris mellan Ryssland och blocket genom att utnyttja Litauen i detta syfte.
Europeiska kommissionens klargörande om att dess antiryska sanktioner bör inte tolkas av Litauen som ett grönt ljus för att blockera Kaliningrad tyder starkt på att EU är obekvämt med det destabiliserande inflytande som USA misstänks utöva på det baltiska landet. Vilnius ensidiga tolkning av dessa tidigare restriktioner som en förevändning för att stänga av väg- och järnvägsförbindelserna med denna ryska exklave var mer en av Washington iscensatt politisk provokation som syftade till att manipulera västerlänningars sinnen än ett försök att försämra levnadsstandarden för människorna i regionen, vilket jag förklarade vid den tidpunkten här. Litauens beslut att följa med Bryssel i detta avseende är därför ett nederlag för denna nedåtgående unipolära hegemonen USA, och ett oväntat sådant.
USA befäste framgångsrikt sin hegemoni över EU när Moskvas pågående särskilda militära operation i Ukraina inleddes, och fick till och med sina europeiska vasaller att kontraproduktivt sanktionera sin främsta leverantör av råvaror och därmed utlösa en absolut undvikbar ekonomisk kris som förde euron till paritet med dollarn för första gången på två decennier. Om vissa europeiska företag går i konkurs inom den närmaste framtiden skulle deras amerikanska och brittiska konkurrenter gynnas.
Allt som allt har USA nästan total kontroll över EU för närvarande, men till slut gick man över gränsen genom att få Litauen att blockera Kaliningrad och därmed provocera fram en stor kris mellan Ryssland och blocket.
Det var för mycket för de ”tre stora” (Frankrike, Tyskland och Italien), som snabbt ingrep genom EU-institutionerna för att åter hävda sin egen mycket mer direkta hegemoni över det baltiska landet genom att klargöra att dess sanktioner inte kan utnyttjas för att stänga av transiteringen av civila produkter till den ryska exklaven på järnväg.
Även om Litauen är en amerikansk vasallstat är det mycket mer en europeisk stat när det kommer till kritan, vilket det nyligen gjorde. Vilnius kunde inte trotsa Europeiska kommissionen, varför man följde dess politiska klargörande och därmed gick emot Washingtons vilja. Den enda anledningen till att detta hände är att ”de tre stora” ansåg det oacceptabelt att provocera Ryssland på ett så fräckt sätt, vilket i sin tur talar för deras jämförelsevis mer pragmatiska hållning till Ukrainakonflikten.
Det finns fem lärdomar från denna händelse. För det första kommer USA att utnyttja sina minsta och mest russofobiska EU-vasaller för att provocera fram en kris mellan Ryssland och blocket. För det andra, om krisen av beslutsfattare i de ”tre stora” anses riskera en direkt konflikt med Ryssland, kommer de att beslutsamt ingripa för att avvärja den. För det tredje sker detta genom att man åter hävdar sin egen hegemoni över den amerikanska vasall som utnyttjades för att provocera fram krisen. För det fjärde förväntas USA inte bråka med EU närhelst detta händer, eftersom det riskerar att splittra blockets enighet och därmed försvaga den större plattform som USA utnyttjat för att ”begränsa” Ryssland. Och slutligen bör dessa oväntade skillnader mellan EU och USA inte tolkas som att de innebär en spricka mellan dem.
Skönt med fred i Europa. Tacksamhet för nyheten. Nu måste ukrainarna bara tillsätta en hederlig ledare som kommer gå med på en rimlig fred och ett nyval där alla ukrainska partier tillåts deltaga, så att de kan rädda de ukrainska män som räddas kan!
Tysklands förbundskansler Olaf Scholz hotar Ryssland me att inte en enda sanktion mot Moskva kommer hävas om konflikten i Ukraina löses på Rysslands villkor.
Chefen för europeisk diplomati, Josep Borrell tror att de antiryska sanktionerna som införts av Europeiska unionen som svar på Rysslands särskilda militära operation i Ukraina fungerar. Men att det kommer att ta lång tid för de restriktiva åtgärderna att leda till det ”önskade resultatet”.
Sanktioner är priset som både Ryssland och Iran betalar för sin självständighet och för sin suveränitet sa Kremls talesman Dimitri Peskov i en intervju med Iranian State Radio and Television.
Peskov påminde om att sedan Sovjetunionens dagar har olika restriktioner införts mot landet, deras totala antal är i tusental. Han påminde också om det ryska ordspråket ”det som inte dödar oss gör oss bara starkare.”
Sergei Lavrov, sa i en artikel för tidningen Izvestia att Minsk-2 avtalet ”mördades” av myndigheterna i Tyskland och Frankrike, som skyddade Kiev.
Den ryske utrikesministern noterade att Tyskland och Frankrike, som utropade sig till garanter för avtalet, inte gjorde något på sju år för att tvinga de ukrainska myndigheterna att inleda en direkt dialog med företrädare för Donbass.
Olaf Scholz kanske skulle läsa på historia lite så att han också förstår att Ryssland förhandlar inte med nazister och deras hantlangare som Scholz. Och det är nog så att Tyskland kommer att bita i gräset tidigare än t o m Ukraina som är vana vid att leva under umbäranden efter 30 års vanstyre…Vänta bara när det går upp för tyskarna vad deras regim ställt till med då kan inte ens MSM och deras lögnfabrik trassla sig ur det de skapat. Scholz borde nog aktivt börja kolla efter länder som är beredda att ta emot honom och det är nog inte många! Vintern är på väg…
”inte en enda sanktion mot Moskva kommer hävas om konflikten i Ukraina löses på Rysslands villkor.” Den dag Ryssland börjar inför sanktioner mot EU kommer det nog att göra en tydlig skillnad.
Litauen används igen som testballong för att bryta ny mark i utrikespolitiken av Washingtons våldsetablissemang. Tidigare har vi åsett hur Litauen -av alla länder- fick ”gå före” och i frågan om den kinesiska ön Taiwan och liksom vid sidan om utmana den av både Nordamerika (”officiellt”) och Europa i FN erkända principen med ”Ett-Kina-politiken” (d.v.s. att inte tillerkänna ön Taiwan som politisk-diplomatisk självständig stat).
Ännu en gång fick de borgerliga litauiska högernationalistiska och mycket konservativ-reaktionära krafterna prova Washingtons experiment i utrikespolitiken; och det kommer inte vara sista gången. Från Washingtons sida törs man inte utsätta ett större land som Polen för detta, utan just Litauen som inte har särskilt mycket kombinerat politiskt och ekonomiskt att förlora.
Vad som hänt har dock avslöjat en trend; en amerikansk-baltnationalistisk sammansvärjning -dessutom mot Europas egentliga huvudintressen. För Washingtons del är det en fråga om imperialistisk överlevnad att kunna styra Europa. Utan baser och inflytande i Europa dör nämligen den amerikanska stormakten i världen: man blir då ett slags Brasilien med atomraketer, som bara stör det inhemska jordbruket i Kansas.
Man kan fundera på vad som en gång händer framtida när de europeisk-ryska förhållandena måste återgå till normal dialog och till och med några slags mer normala vardagsaffärer; bara t.ex. att få i gång den normala postgången.
Det blir då ytterst intressant vilka krafter i Washington, Vilnius och Warszawa som kommer i motrörelse; hur och i vilka avsikter.
Nästa Nato-ledare, som vi talat om tidigare, kan därför mycket väl vara baltnationalist. Av strategiska amerikanska skäl.
18 juli 2022, 12:31
Ryssland och Iran kommer att överge användningen av dollarn i handeln.
Pressekreterare för Rysslands president Dmitry Peskov sa att Moskva värdesätter bilaterala förbindelser med Teheran.
”Iran är vår vän och partner. Vi värderar verkligen våra relationer mycket och lägger stor vikt vid dem. Det är glädjande att presidenterna i de två länderna är i ständig kommunikation, sade han i en intervju med Iranian State Radio and Television, som visades på kanalen Ryssland 24 .
Han tillade att under de senaste åren har ytterligare impulser getts till utvecklingen av politiska och ekonomiska förbindelser mellan de två länderna.
Enligt Kremls talesman har Ryssland och Iran möjlighet att bygga samarbete för att minimera konsekvenserna av sanktioner.
”Förra året översteg volymen av handel och ekonomiska relationer mellan de två länderna något drygt fyra miljarder US-dollar, även om det kan vara fel att räkna dem i US-dollar”.
Moskva och Teheran med tiden kommer att gå bort från bosättningar i amerikanska dollar och byta till andra valutor i takt med att samarbetet inom bank- och finanssfären utvecklas.
Tidigare rapporterades om Rysslands president Vladimir Putins kommer på besök i Iran.
Den här veckan reser Rysslands president Vladimir Putin till Teheran för ett toppmöte för garanterna för den så kallade Astanaprocessen, som syftar till att hitta en politisk lösning i Syrien.
Förutom en gemensam session med de andra två deltagarna, Irans Ibrahim Raisi och Turkiets Recep Tayyip Erdogan, kommer Putin att föra samtal med var och en separat. Besöket kommer strax efter den ryske ledarens resa till Tadzjikistan och Turkmenistan – det senare för toppmötet i Kaspiska havet som samlade Azerbajdzjan, Iran, Kazakstan, Ryssland och värdstaten.
Utrikesminister Sergej Lavrov har å sin sida nyligen rest till Algeriet, Bahrain, Oman och Saudiarabien, där han också träffat motsvarigheter från Gulfstaternas samarbetsråd.
Med relationerna mellan Ryssland och västvärlden bortom reparation under överskådlig framtid, fokuserar rysk diplomati på icke-västliga länder, och Mellanöstern och Nordafrika har en framträdande plats i Moskvas nya utrikespolitiska geografi.
Sedan Rysslands spektakulära återkomst till den delen av världen 2015 genom ett militärt ingripande i Syrien, har MENA-regionen varit det främsta området där Moskvas postsovjetiska inställning till utrikesfrågor har tagit form och där den varit mest framgångsrik.
Nyckelelement i det tillvägagångssättet har inkluderat: att strikt fokusera på Rysslands egna nationella intressen, samtidigt som man erkänner de regionala staternas oro; vara flexibel och kunna hantera skillnader med huvudpartnerna; hålla kontakten med alla relevanta spelare utan att varken nedlåtande eller antagonisera någon; hantera relationer med stater som ser varandra som antagonister; och avstå från att påtvinga regionen någon självisk design eller krav.
Detta har fungerat, hittills. Inte för att Rysslands rekord i Mellanöstern är oklanderligt – det har haft sin del av misstag och misslyckanden – men det har varit anmärkningsvärt bättre än i många andra delar av världen, inklusive några mycket närmare hemmet. Detta är ännu mer anmärkningsvärt när man tänker på mångfalden i Mellanöstern och intensiteten i konflikterna där. Som ett resultat gör detta mönster av utrikespolitik, baserat på djup kunskap om, expertis i och empati gentemot regionen, som mirakulöst har överlevt – och expanderat – i olika byråer under de omedelbara postsovjetiska åren, det till en användbar mall. för anpassning till andra regionala dimensioner av Moskvas globala utrikespolitik.
Patriarken Kirill uppmanade medborgarna i Ryska federationen att inte förlora sin nationella identitet.
”Idag är Ryssland en mäktig stat, och det är osannolikt att någon kommer att försöka beröva oss vår frihet och oberoende med vapenmakt. Men i vår onda tidsålder finns det många andra sätt att krossa människor, beröva dem deras nationella självmedvetenhet, beröva dem deras tro, beröva dem en känsla av patriotism.
Och vi vet att i dag arbetar många krafter för att påverka vårt folk och vårt land på det här sättet, sa den ryska ortodoxa kyrkans primat.
.. Presstjänst för patriarken av Moskva och hela Ryssland.
Men vad säger (egentligen) att den ryska framtiden just ligger i en konservativ -och tidvis synnerligen reaktionär- ortodox kyrka som knappast har moderniserats och humaniserats det minsta sedan 1914?
Jag skulle säga tvärtom. I Rysslands modernisering ligger inte i att impregnera Rysslands multinationella befolkning med reaktionärt kyrkligt gift. Det är dock ett givet recept på rysk totalitär stagnation, som vi sett påbörjas sedan mer än tio år tillbaka.
Om det ryska samhället skall utvecklas på ekonomisk och individuell nivå så går verkligen inte vägen genom ortodoxa kyrkan, lika lite som den gjorde komplett social och intellektuell bankrutt åren 1905-1920.
Religion kan vara bra för själen, men farligt dåligt som samhällsmodell.
Liksom islam ger sådan konservatism bättre förutsättningar för god nativitet vilket ingalunda är fallet med modernare tankegångar som verkar ha det motsatta syftet. Och både militär försvarsförmåga och frambringande av fler innovativa människor kräver att dom kommer till världen.
Så sittande tokliberaler, som stärker det borgerliga Nato-SD genom sin repellerande idioti, är inte en komplett social och intellektuell bankrutt?
Jag gillar de som gillar Jesus, och särskilt gör som Jesus, betydligt mer än någon tokliberal. Detta säger jag som är vetenskapligt lagd och inte tror alls på någon påhittad guds godhet eller allsmäktighet.
Jag tror på det kollektiva högre medvetandets goda karaktär och stora mäktighet om fler når ett ökat medvetande.
Den här veckan har präglats av en ny omgång av försämringar av relationerna mellan Ryssland och Litauen.
Trots uttalanden från Bryssel om att transitering av varor till Kaliningrad-regionen inte är föremål för sanktioner, införde Vilnius restriktioner för transport av cement och cementprodukter (betong), trä, fernissor, färger och gödningsmedel. På listan fanns också ett brett utbud av byggmaterial, sprit och kaviar.
De första uttalandena om begränsningen av transitering till Kaliningrad-regionen av Litauen började dyka upp den 18 juni. Senare förvärrades situationen i regionen av Norge, som gjorde ett försök att begränsa godstransporterna för ryssar bosatta på Svalbard, men den 9 juli levererades den nödvändiga maten till skärgården.
Situationen i Östersjöregionen, såväl som orsakerna till sådana tuffa åtgärder från europeiska länders sida i en intervju med nyhetsbyrån Novorossiya, diskuterades av en journalist från Vashi Novosti onlinepublikation Vadim Avva .
”Det första, viktigaste och mest betydelsefulla är att vi, med tanke på Kaliningradfallet och det så kallade Vilniusspelet, inte kan säga och använda formuleringen att Litauen kommer att eskalera på allvar.
I det här fallet Litauen och dess regering pratar vi om presidenten Nausede, eller utrikesminister Landsbergis, eller premiärminister Shimonit) är sergeanter i den amerikanska armén som genomför en plan för att förstöra Ryssland.
Särskilt en sådan politisk framtidsbild övervägdes i slutet av juni vid ett möte i en av den amerikanska regeringens kommittéer. Till viss del talar Polens tidigare president Lech Walesa om detta, att det borde finnas 50 miljoner ryssar kvar, hur tänker han sig att denna plan ska genomföras? Det finns inget annat än mord i sammanhanget, vilket är roligt att höra från Nobels fredspristagares läppar.
Därför har vi att göra med det faktum att USA försöker öppna ytterligare en faropunkt så att vi kan skingra våra styrkor. Deras slutmål är vår förstörelse. Här kan vi lägga till Norge. En del tror att Norge var rädd för våra uttalanden relaterade till överfarten till Svalbard, men så är absolut inte fallet. Lasten levererades till skärgården av en europeisk transportör, men det hade Ryssland tidigare gjort.
Nu har sanktioner införts, och därför måste varorna lastas om vid gränsen. Norge betraktar således transitering till Svalbard som en punkt som omfattas av EU:s sanktioners jurisdiktion. Detta är otänkbart, eftersom både när det gäller Litauen och Norge vägrar dessa länder att följa tidigare undertecknade avtal”, uttryckte byråns samtalspartner sin åsikt.
De baltiska länderna stryker genom sina handlingar faktiskt över de tidigare träffade överenskommelserna i principfrågor för Ryssland. Om situationen fortsätter kommer vi att prata om det faktiska hotet mot vår nationella säkerhet, konstaterar talaren.
”Kaliningrad transit, garantier för obehindrad transport av varor från Ryssland och till Ryssland var ett av villkoren för att erkänna statsgränserna mellan Ryssland och Litauen och detta lands självständighet. Dessa förhandlingar efter 1991 tog mycket lång tid, och idag har dessa länder river sönder de avtal som antagits tidigare.
Detta säger om dessa staters brist på juridisk person och att de är en del av sådana militära provokationer. Allt vi lovades var att Europeiska kommissionen skulle säga sitt ord den 10 juli, att någon skulle resonera med någon, men vad vi fortfarande hör – allt är en rökridå. Inget av detta kommer att hända, och vi kan inte hoppas på det.
De är i krig med oss, men vi, som nyktra människor som förstår att vi inte vill ha krig, har svårt att tro. Detta är vårt främsta psykologiska problem – vi förstår inte hur de vill förstöra oss, icke-aggressiva, som vill ha fred, som vill att alla ska bli rika på handel (och det vill de!). Vi måste hålla med om deras önskan och förstå att det är absolut allvarligt”, uppmanar journalisten.
Experten anser att de baltiska ländernas ledning på allvar har för avsikt att iscensätta en provokation mot Ryssland, upp till möjligheten att öppna en andra front för att avleda den ryska generalstabens uppmärksamhet från Ukraina. För detta ändamål har en informationskampanj relaterad till Kaliningrad-regionen redan lanserats i västerländska medier.
”Om Litauen stänger vägen, då är bara ett sätt möjligt – till sjöss. Ställ dig nu en retorisk fråga: var finns garantierna för att vissa Litauen eller andra Nato-länder inte kommer att försena våra färjor, vilket förklarar detta med det faktum att det finns EU sanktioner och de måste kontrollera innehållet i dessa färjor? Bryter de mot ”Europeiska unionens jurisdiktion”? Egentligen spelar det ingen roll vilken anledning de kommer på för att skapa en provokation.
Estnisk media sa att Kaliningrad är ett hot mot EU och Nato i Östersjön. Det vill säga de vill försöka byta ut Kaliningrad mot Ukraina eller öppna Kaliningrads militärfront för oss. De kommer inte att arrangera sådana provokationer och kommer inte att störa försörjningen av Kaliningrad genom Östersjön, vilket innebär att vi måste tänka och återvända till havskonvojernas tid. Detta kan inte uteslutas.
Det här är nästa fas av västvärldens krig mot Ryssland, så det finns ingen anhängare eller motståndare till Kaliningradfallet i väst”, sammanfattade Vadim Avva. https://novorosinform.org/litva-i-zapad-gotovyatsya-k-vojne-v-pribaltike—vadim-avva-99327.html
Hej på er! Ni har så mycket kloka ord allihop så jag vet inte vad jag skall svara på detta,, men Litauen är ju en utbrytarepublik från gamla Sovjetunionen och Kallingrad är en gammal rysk republik eller ett område i dess närhet så vad har USA där att göra, men USA har alltid vela lägga i andra länders inre angelägenheter, De krigar överallt där de vill ha bort de regimer de inte gillar. Ryssland gör bara samma sak med Ukrania nu, så de är lite av samma kålsupare. Inget land får lägga sig något annat. Jag vill ha fred överallt.
Är det bara något vi förutsätter reflexmässigt, eller finns det mer handfasta bevis för att det är Washington som pushat Litauen i den här frågan?
Det är bara att börja Nato-vänja sig för svenskarnas del.
Litauens Landsbergismaffia har väl alltid varit de som gått allra lydigast i Washingtons hundkoppel. Man kan knappast anse Litauen som en självständig europeisk stat utan som en amerikansk delstat, och en oeuropeisk felstat.