Redaktör Romelsjö: Ett av mina första barndomsminnen var Folke Bernadottes begravning i Stockholm 26/9 1948, då jag just fyllt 4 år. Jag minns människomassorna och den dystra stämningen, där jag stod med föräldrar och lillasyster i barnvagn.
________________________________
Jerusalem den 17 september 1948. Strax efter fem på eftermiddagen, när bilarna i kortegen med Förenta nationernas medlare Folke Bernadotte just passerat ett krön, backar en jeep ut och blockerar vägen. Tre beväpnade män kliver ur. En av dem avlossar med sin kpist de skott som dödar den svenske greven.
Mordet på Folke Bernadotte, som i maj samma år utsetts till FN:s medlare i konflikten mellan Israel och Palestina, väckte bestörtning hos många över hela världen. Men inte hos alla. Bernadottes förslag till lösning, där de palestinska flyktingarnas rätt att återvända var en huvudpunkt, hade gett honom fiender.
I Mordet på Folke Bernadotte porträtterar Göran Burén denne chef för Röda korset, ledare för Vitabuss-expeditionen och medlem av Sveriges kungafamilj. Han förklarar vad som drev Bernadotte att åta sig det redan vid den tiden erkänt besvärliga uppdraget att mäkla fred i området.
I centrum står frågorna om mordet. Mycket har idag klarlagts. Vilka mördarna var och vad deras motiv var är numera väl känt. Men om den israeliska regeringen eller enskilda israeliska politiska ledare hade sitt finger med i spelet är fortfarande höljt i dunkel. Författaren lyfter fram omständigheter som pekar på att så var fallet.
Mordet på Folke Bernadotte utgavs första gången 2012. Denna nya utgåva innehåller ett nyskrivet förord.
Göran Burén är författare. Han debuterade 1981 med romanen Vårflod. Senast utgav han Alla människors lika värde: Ett historiskt reportage om svenskarna och de landsfördrivna palestinierna (2017). Han har även arbetat som skogsarbetare, byggnadssnickare, hamnarbetare, lokalradioreporter, taxichaufför och brevbärare.
Sagt om Mordet på Folke Bernadotte:
»Göran Buréns bok om Folke Bernadotte förtjänar att bli läst och diskuterad. Det har mumlats om hans död tillräckligt länge en väldokumenterad historieskrivning.« Lars Linder, Dagens Nyheter
»Troligen den bästa introduktionen till Bernadottes liv som skrivits … Göran Burén har skrivit en oerhört lärorik bok. Och jag tycker han har förtjänat en audiens hos kungen.« Martin Aagård, Aftonbladet
»Mordet på Folke Bernadotte återkallar dramatiken i händelser som kastat långa skuggor in i våra dagar … Buréns bok är en balanserad skildring av hur en infekterad fråga länge har deformerat historieskrivningen. Synen på Folke Bernadotte påverkades negativt. Buréns bok placerar in honom bland de svenskar som i solidaritetens namn gjort stora insatser för freden.« Sören Sommelius, Helsingborgs Dagblad
»… en spännande och mycket läsvärd skildring av ett stycke samtidshistoria som så att säga aldrig tar slut … ett angeläget reportage med balanserad analys om en persons gärning och en epoks historia som inte alla vill hålla vid liv i dag.« Per Runesson, Västerbottens-Kuriren.
Om mordet på FN:s fredsmäklare Folke Bernadotte och Tårarnas väg.
Folke Bernadotte-akademin – smutsar Folke Bernadottes namn som fredsvän
Bli gärna månadsgivare!
Du kan också donera med Swish till 070-4888823.
Tack för god artikel med länkar till äldre på samma tema (jag har läst dem med intresse på min fikapaus) för oss yngre läsare, där jag förmodar att få svenskar under 40 idag någonsin alls hört talas om attentatet på Folke Bernadotte på 1940-talet, och dessutom: inte heller anledningen till det politiska attentatet och mordet. Denna artikel tjänar dessutom mycket väl som en god kunskapsrepetition!
Jag har hört ryktesvägen, sant eller falskt(?), att det svenska kungahuset Bernadotte principiellt – och tydligen – vägrar åka på statsbesök till Israel, dels på grund av att detta terroristattentat mot en FN-utsänd familjemedlem skett, och dels att israelerna hittills inte en gång försökt be om ursäkt för det som inträffade. Ärligt talat vet jag inte om detta är diplomatiskt-historiskt korrekt – men ryktet har flugit; för jag tror inte svenska kungaparet de facto besökt vare sig Tel Aviv eller Jerusalem på just officiellt statsbesök någonsin(?).
Vi borde verkligen i Sverige ha i förslagsvis ett centralt minnesmonument i Stockholm till de svenskar som fallit och dödats i tjänsten av mördare och terrorister; där man borde från statens och svenska folkets sida anordna och resa ett sådant så att vi kan besöka ett demokrati-monument, till exempel där man kan samlas för politiska demonstrationer, tal och minnesstunder, och där man kan förse ett sådant monument med personreliefer eller bronsbyster i monumentet av de svenskar – fallna I TJÄNSTEN för Sverige – som just Folke Bernadotte, Dag Hammarskjöld, Raoul Wallenberg, Olof Palme och Anna Lindh – och det finns ju flera!
Ett sådant saknas oss. Det är väldigt mycket kungastatyer här och var i detta landet med krigsförtjänster ur det förgångna (i min hemstad finns det en obelisk till ”Gustaf den Store” – en beteckning som liksom inte tog skruv i vare sig befolkning eller folksjälen efter Gustaf II Adolfs död och hans efterkrigstida rykte). Men vår tids fallna och dödade hjältar finns inte mycket av, förutom en liten tillintetsägande mässingsplatta i gatan på platsen för mordet på Olof Palme. Det är ganska vanvördigt ynkligt! Vi kan bättre!!
Det är den röda tråden (den paranoida synen på hot mot israel, orsakat av telavivs egna brutala handlingar) som är intressant, och det började med mordet på Lord Moyne 1944 därefter Folke Bernadotte. Bägge två hedersmän som aldrig sett sin like till koncentrationsläger som israhellerna utsatte Paletinierna för. De krävde 2stats lösning, precis som Palme, Anna Lindh och totalt förbättrade förhållanden, samt ett avslut på Nakba och återvändande av de 700 000 fördrivna. Då ryckte Menachem Begins Irgun terrorgrupp och Yitzhak Shamirs dito Lehi grupp/Sternligan (bägge med direktkoppling till telaviv) in och utförde morden på Moyne och Bernadotte. Vem som genomfört de andra vet man inte’ men är inte svårt att gissa om tråden beaktas. Jfk mordet är väl genomgånget i Michael Collins Pipers ”Final Judgment”. Inte vem som höll i vapnen, men vem som betalade ammunitionen.