Nato-medlemskap – paradigsmskifte för det svenska försvaret

39
1736

 

Den här artikeln på Kungliga Krigsvetenskapsakademiens hemsida 20/7 har skrivits av Rolf Andersson, advokat och medutgivare av alliansfriheten.se samt Lars-Gunnar Liljestrand, bergsingenjör och medutgivare av alliansfriheten.se.

ÖB:s nya Militärstrategiska doktrin MSD 22 är den för stunden gällande riktlinjen för försvaret. Den ersätter MSD 2016.

ÖB har hamnat i ett slags limbo då planerna för ett svenskt Nato-medlemskap tills vidare är oklara på grund av Turkiets krav. Vi får se vart det tar vägen.

Antagningsprocessen kommer att ta tid. ÖB varnar för att innan den är fullt genomförd så kommer detta att öppna för påverkansmöjligheter för en antagonist. Och därför skall försvaret verka enligt MSD 22 under denna period.

Det svenska försvaret är ett tröskelförsvar med syftet att avhålla en fiende från angrepp men för det fall att detta misslyckas skall försvaret föra en uppehållande strid och undvika att besegras till dess att vi får stöd utifrån. Strategin är beslutad av regering och riksdag och ÖB har i uppgift att omsätta den för försvaret.

Det handlar inte om ett territorialförsvar och uppdraget från politikerna är inte uttalat att hela landet skall försvaras. Följaktligen ställer inte heller ÖB det målet i MSD 22.

Kritik av tröskelförsvaret och argument för ett territorialförsvar av hela landet har vi (tillsammans med Sven Hirdman och Anders Björnsson) tidigare framfört i en artikel på Kkrva.se 

ÖB säger att en Nato-anslutning betyder stora förändringar och ett paradigmskifte för det svenska försvaret. MSD 22 beskriver dock inte vari förändringarna kan komma att bestå.

Klart är dock att ett Nato-medlemskap medför krav på det svenska försvaret att gå längre i utformningen av ett insatsförsvar som kan sättas in utanför landets gränser. Nationellt territorialförsvar för hela landet kommer inte att vara prioriterat av Nato-kommandot i Bryssel.

Redaktören: Artikeln skrevs före Nato-toppmötet. Inget talar mot att bedömningen i meningen ovanför är riktigt,

Det paradigmskifte som ÖB nu talar om i MSD 22 men som inte närmare beskrivs var aldrig uppe till debatt inför Sveriges Nato-ansökan och finns inte med i regeringens säkerhetspolitiska rapport, som då uppgavs vara det viktigaste underlaget för beslutet om medlemskap.

Att det handlar om betydande och säkert djupgående förändringar av hela Försvarsmakten är uppenbart, eftersom ÖB i MSD 22 understryker att:

”Detta kommer att medföra en revidering av Försvarsmaktens uppdrag, vår doktrin och innehållet i vårt militärstrategiska koncept.”

Frågorna borde utretts före det att ansökan lämnades in. Vissa detaljer måste vara sekretessbelagda men information om övergripande saker borde ha förmedlats till det svenska folket. Nu har i efterhand regeringen gett ÖB i uppdrag att utreda vilka konsekvenser ett medlemskap kommer att få. Tågordningen framstår som anmärkningsvärd.

Några av konsekvenserna går att utläsa i MSD 22.  Doktrinen tar upp att Sverige kommer att åläggas militärt ansvar för betydande områden utanför vårt lands gränser.

Man anger Östersjöområdet i sin helhet och skriver att regionen är vid sidan av Svartahavsregionen det område där Rysslands intressen tydligast ställs mot europeiska nationers och USA:s intressen.

Men MSD 22 anger också Arktis där det mellan USA och Ryssland nu pågår en intensiv upprustning. Det handlar inte så mycket om ryskt hot att utvidga sin intressesfär som Putin har hotat med i Östeuropa och i Baltikum utan här gäller det stormakternas strategiska kärnvapen:

”Norra Europa, inklusive Arktisregionen, utgör ett militärgeografiskt sammanhängande område. Havsområdena mellan Grönland, Island och Färöarna är strategiskt viktiga för både Nato och Ryssland, givet deras betydelse för skyddet av Natos förstärkningstransporter över Nordatlanten, respektive Rysslands strategiska plattformars tillträde till Atlanten, i händelse av en större konflikt.”

Sverige har tidigare deltagit med JAS-plan i Nato-övningar över Arktis och Nordkalotten men det är sannolikt att förväntningar och krav på Sverige att delta mer permanent i övervakning av luftrummet över Arktis kommer att öka vid ett medlemskap.

Det skulle medföra risk att Sverige blir del av kärnvapenmakternas rivalitet i ett område där vårt territorium inte är hotat.

MSD 22 sammanfattar vilka krav man kan förvänta sig om vi går med i Nato:

”Ett Nato-medlemskap för Sverige och Finland kommer att innebära att våra två länder tillsammans bildar en part av försvarsalliansen där försvaret av Europas norra flank sammanfaller med vår egen försvarsplanering. Detta får stor militärstrategisk betydelse och behöver iakttas i vår planläggning samt i vårt genomförande av operationer.

Försvarsmakten ska kunna genomföra operationer tillsammans med andra staters försvarsmakter, främst i Östersjöområdet och i de arktiska områdena men även fortsatt i övriga delar av världen, vilket ställer höga krav på interoperabilitet.”

Idag står det klart att vid ett Nato-medlemskap blir försvarets inriktning något annat än det ”folkförsvar av svenska folket, för svenska folket” som statsminister Magdalena Andersson talade om vid en presskonferens den 10 mars, det vill säga innan regeringen bytte ståndpunkt om Nato-medlemskap.

Men vare sig vi skulle stå kvar vid alliansfrihet eller gå med i Nato är det nödvändigt att verka för ett starkt försvar av flera skäl.

För att bevara mesta möjliga av den svenska självbestämmanderätten fordras att vi har ett starkt eget försvar. Det ger en möjlighet att stå emot yttre påtryckningar från stormakterna och att undgå att dras in i deras stridigheter.

Även vid ett medlemskap kommer ansvaret för landets säkerhet att ligga hos vår egen försvarsmakt. Det finns inga garantier för hjälp utifrån. Natos artikel 5 innebär inte att vi med någon sorts automatik kommer att få militärt stöd om vi blir angripna. Frågan kommer där i bästa fall att vara öppen, förhandlingsbar. Det handlar om politiska avgöranden av statsledningarna i en mängd av stater med skiftande och över tid nu helt oöverblickbara intressen. Deras inställning och intressen i ett visst framtida läge lönar det sig knappast att spekulera om. I alla händelser tar det tid innan militär hjälp kommer fram och när den eventuellt kommer så är frågan vad den är värd. I grunden gäller att vi måste förlita oss på det egna nationella försvaret.

Ett starkt nationellt försvar är förutsättningen för folkets försvarsvilja. Ett insatsförsvar med inriktning på operationer utanför landets gränser och utan målsättningen att försvara hela det egna landet kan inte få brett folkligt stöd.

Föregående artikelFärska uppgifter om USA:s hemliga militärbiologiska verksamhet i Ukraina
Nästa artikelKinas hämnd kommer att serveras kall – och kommer att bli mycket svårsmält
Global Politics
Globalpolitics.se är en partipolitiskt obunden, vänsterorienterad och oberoende analyserande debatt- och nyhetstidning med inslag av undersökande journalistik.

39 KOMMENTARER

  1. Det stora skiftet är i huvudsak ganska enkelt. Det innebär att Sverige som stat och dess militärmakt liksom dess goda svenska officerare och värnpliktiga kan nu obligatoriskt på Nato:s (ja, det vill säga Washingtons order) kallas in för att strida om till exempel Sydkinesiska sjön när amerikanska Förenta staterna hamnar i trubbel där -orsakat av dem själva (som alltid när Pentagon cirkulerar på världsscenen).

    Vår uppgift blir att helt enkelt ta hand om en sönderfallande före detta supermakts sjunkande världsekonomi, dåliga världsrykte, politiska och stadigvarande militära inkompetens, och dess följdverkningar i dessa militära äventyr -som alltid misslyckas- från Libyen, Somalia till Afghanistan och Irak; emedan de amerikanska politikerna sliter sönder varandra i hemmavid ideologisk skilsmässoprocess utan slut i könsidentitets-, ras-, abort-, kvinno- och diverse religionsfrågor. Allt till tv-rubriken ”Breaking News” – som resten av världen tvingas förbruka som planetens viktigaste huvudnyheter från den narcissistiska stormakten.

    Allt detta måste nu Sverige helt enkelt hänga med i, samtidigt som vi geopolitiskt förväntas slita sönder det egna Europa och Asiens produktiva ekonomiska och teknologiska samarbeten -de enda som ger Europa stadigvarande civila handelsinkomster, därför att just Europas och Asiens effektivitet och magnifika industriella styrka skadar nämligen den amerikanska sönderfallande stormakten liksom dess ”amerikanska ledarskap”, liksom spär på den sista kolonialmaktens gigantiska skulder. En supermakt i också ekonomiskt bankruttprocess.

    Finns det några positiva tillförda egenskaper. Ja, leksaksarsenalen ökar och (den för övrigt militärt urusla) filmen ’Top Gun’ kommer med stolthet att ses som: ”ja, killar, nu är vi med på Tom Cruise sida” -fast minus scientologin, då. Det tramset skulle göra svenska militärledningen avsevärt förvirrad, eller rentav klarsynt?

    Välkommen att gå med i det Brittiska imperiet år 1949, efter att Indien blivit fritt och självständigt!

    För det är det beslutet Sverige nu tagit. Och det har inte det minsta med Europas väl, ekonomi och säkerhet att göra.

    Jag skulle vilja påstå att detta är början på Washingtons plan att försvaga Europa på precis alla framtida parametrar.

    Good night Europe! And Good luck!

    När ska Europa vakna upp ur den neokonservativa psykiatriska mardrömmen och bli fritt och utrikespolitiskt självständigt?

    Skapa en fullmäktig generalstab för Europeiska unionen så sköter vi för första gången på 78 år våra militära ärenden på egen hand!

    Europa kommer att bli fritt! Vi måste sluta springa i Brzezinski och Wolfowitzdoktrinernas och husse Donald Rumsfelds imperiala hundkoppel!

    Det är dags att amputera den amerikanska kallbranden ut ur Europas heliga jord!

    Vive l’Europe libre et liberee!

  2. Det krävs för imperiets räkning att fortsätta och fördjupa hjärntvätten för att motivera svenskar att vara med i ett försvar som i realiteten är Usa’s av svenska skattepengar subventionerade legoarme.

  3. Ett avsevärt allvarligt och stort problem är att det journalistiska och politiska Sverige i stort bara kan tillgodogöra sig omvärldsanalyser och nyheter på engelska språket, och därmed som oftast är gisslan i dessa analyser och omvärldsuppfattningar. Det är ett stort handikapp.

    Därför blir det plötsligt en slags närmast chockartad politisk OCH journalistisk nyhetskris när de anglo-amerikanska krigen och operationerna som i till exempel Irak kollapsar, för att inte nämna Afghanistan som kollapsade på några timmar sensommaren i augusti 2021, med människor närmast parodiskt storgråtande var överchockade i de direktsända nyhetskanalerna och programmen där allt annat fick maka på sig. Hur kunde det hända? Hur kunde det anglo-amerikanska bara, ja,….misslyckas?!? Och så ”snabbt”?

    Den som följt andra språk och andra icke-engelska nyhetsmedier kände till både Iraks och Afghanistans prekära situation och kommande fall sedan många år tillbaka.

    Flera kontinentaleuropeiska politologer förutsade närmast med en och samma fras redan åren kring 2006 (15 år innan de amerikanska Förenta staterna jagades ut ur Afghanistan år 2021) att ”amerikanerna kommer att jagas ut ur Afghanistan precis som ur Vietnam”. Alla på amerikanska nyhetskanaler skrattade cyniskt. Skulle afghanerna överge det ”amerikanska levnadssättet”? No way!…

    Ingen tog i övrigt notis.

    Jag har lite kontroversiellt föreslagit att Europa och just EU på sikt bör avskaffa engelska språket som första främmande språk inom EU-ländernas utbildningssystem för att ersätta det med obligatorium att istället studera två av tre främmande huvudspråk som används på den europeiska kontinenten: tyska, franska eller ryska (eller liknande; d.v.s. ett germanskt, latinsk och slaviskt språk), eftersom den engelska språkkoncentrationen nu inte bara påverkar våra europeiska folks politiska omdömen och analytiska förmågor fullständigt negativt, utan det verkar på ett kontraproduktivt sätt för Europas nackdel.

    Varför ska vi på den europeiska kontinenten tala ett allmänt gemensamt språk som överhuvudtaget inte talas av en enda person som hemspråk i Kontinentaleuropa? Bara Irland med sina 3,5 miljoner invånare talar engelska inom unionen, och Irland har dessutom valt IRISKA (och inte engelska) som officiellt språk för sitt land.

    Dessa språkreformer kan bidraga väl till att återeuropeisera vår kontinent, återge oss själva politisk och kulturell stolthet och storhet, och fasa ut de anglo-amerikanska imperietraditionerna ur Europa en gång för alla.

    Att vädra ut Brzezinski- och Wolfowitzdoktrinernas liksom Brexits huvudspråk ur Kontinentaleuropa kan vara ett avsevärt viktigt kulturellt och politiskt steg framåt mot europeisk självständighet och europeisk politisk frihet.

  4. Om det vill sig väl, kommer President Erdogan framhärda med sina krav på Sverige (som Sverige som rättsstat inte kan tillmötesgå) tillräckligt länge för att Ukraina konflikten kommer i en annan lugnare fas som därmed erbjuder våra hysteriskt vettskrämda politiker möjlighet till eftertanke.
    Det bästa för Sverige och Finland vore att med ansiktet i behåll återkalla Nato ansökan, återgå till vår ”Business as usual” dvs vår traditionella neutralitets och handels politik och därmed dra oss ur galenskapen med blotta förskräckelsen!

    • Absolut – det bästa och mest rimliga för Sverige och Finland är att dra tillbaka ansökan om medlemskap i Nato och återskapa en neutral avspänningszon av sedvanlig civilisation i Nordeuropa.

      Att istället bli indragna i en hopplös amerikansk utmaningsaktion i Arktis mot arktiska regionens eviga övermakt, Ryssland, är minst sagt korkat och oigenomtänkt, och framför allt ohistoriskt.

      Norge, Sverige, Finland och Ryssland har oavsett nazistiska krigshot, amerikanskt kallt krig eller annat, haft utmärkta relationer och samarbeten på Nordkalotten och i Arktis.

      Detta vill nu Washington förstöra för alltid.

  5. Det refereras till finska vinterkriget
    1939/40 vad. gäller svenskt stöd till Ukraina. Det bådar inte gott, med den jämförelsen. Då tömdes de svenska förråden totalt, vilket gjorde att vi var
    försvarslösa mot en tysk invasion, som
    kom mot Skandinavien, i april. Den svenske militära chefen i övre Norrland,
    Archibald Douglas, tyckte att man inte
    ens ”behövde en rekvisition”.

    Ändå skyllde finnarna på Sverige, för att vi inte tillät en brittisk/fransk/polsk inter-vention som skulle ha stannat i våra malmfält, på vägen, samt var denna styrka
    inte ens kapabel att ingripa för Finland.

    Så gick propagandan då, det var nog även Sverige som hetsade finnarna att ta strid,
    precis som Ukraina idag, som får betala
    kalaset. Ryssland måste besegra Nato i
    Ukraina, och då har Sverige hamnat på den förlorande sidan, som finnarna 1940
    och 1944, vilket var och är helt onödigt,
    men det är väl ’ sociala media” som bidragit till detta, samt EU och Nato.

    • De tre Baltiska dvärgstaterna drömmer om att tillsammans med Finland, Sverige, Danmark och någon mer göra hela om Östersjön till ett militär anpassat NATO:s inlandshav.

      Är hoten att stänga Östersjön för den ryska flottan verkliga?
      Under de sex månader som har gått sedan starten av NMD i Ukraina har den militärpolitiska anpassningen i Östersjön radikalt förändrats, och hotet mot den ryska nationella säkerheten i denna region har flyttats från kategorin hypotetisk till verklig och förgrundsbild.
      Som ni vet har Sverige och Finland drastiskt ändrat sin tidigare neutrala status och befinner sig nu i den aktiva fasen av att gå med i Nato.
      Beslutet om detta har redan godkänts av Alliansens styrande organ, såväl som USA, och det grundläggande hindret i form av Turkiets ställning har tagits bort, från vilket skandinaverna betalade sig genom att gå med på att utlämna den kurdiska politiska flyktingar som hade bosatt sig i dem.
      Så trots ett antal mindre formaliteter som fortfarande måste övervinnas kan vi anta att Helsingfors och Stockholm redan är med i Nato.

      Vad detta förändrar för Ryssland är inte heller nödvändigt att tugga. För det första minimerar en sådan anpassning Peter den stores historiska landvinningar, genom att återföra Ryssland i Östersjön, faktiskt, om inte till pre-petrintiden, så nära det – aldrig tidigare under de senaste 300 åren har rysk territoriell kontroll i Östersjön.

      I själva verket är den ryska Östersjöflottan inlåst i räder i Kaliningrad-regionen och en liten del av Finska viken nära S:t Petersburg, vilket i sig begränsar det operativa utrymmet för militär manöver i händelse av nödsituationer.
      Dessutom har finnarna redan på förhand lovat att så snart de går med i alliansen kommer de att stänga Östersjön för ryska krigsfartyg. Samma hot hörs från Estland, som ligger i direkt anslutning till Östersjöflottans baser i norr.

      ”I och med Finlands och Sveriges anslutning till Nato kommer Östersjön att bli alliansens innanhav”, sa Estlands försvarsminister Hanno Pevkur arrogant häromdagen.
      Och även om det är brukligt för oss att förlöjliga de baltiska dvärgarnas geopolitiska försök, kommer de i denna situation att ha sin rätt och hela västvärldens kollektiva stöd kommer att stödja dem. Därmed kommer initiativbollen att vara på deras sida.

      Närhelst ryska fartyg behöver flytta ut från baser i den ryska delen av Finska viken kommer det att vara nödvändigt att begära tillstånd från Helsingfors, Stockholm och Tallinn för att röra sig i deras territorialvatten, och en klick med Nato-fingrar kommer att räcka för att vägra detta, varefter Ryssland kommer att ha alternativ för att stanna exakt två: antingen gå vidare, stöta på en internationell incident, eller tyst svälja förolämpningen till bättre tider.

      I Natos händer finns det dessutom en laglig möjlighet att skära av fartyg på räder nära St. Petersburg från Östersjöflottans högkvarter i Kaliningrad.I händelse av ett verkligt hot mot Ryssland från Nato kommer detta att göra det möjligt att blockera S:t Petersburg till sjöss. Östersjöflottan, klämd från alla håll, kommer inte att ha någonstans att vända sig om under sådana förhållanden. Och detta är inte ett skämt alls, utan en verklighet som du måste vara beredd på.

      Dessutom bör ytterligare en nyans komma ihåg. Finlands neutrala status och skyldigheten att inte ansluta sig till militära block som var fientliga mot Sovjetunionen, och sedan dess efterträdare Ryssland, var inte en välgörenhetsgest från finländarnas sida, utan en direkt följd av deras nederlag i vinterkriget 1939 -1940, då Finland överlät till Sovjetunionen en betydande säkerhetszon i Karelen tillsammans med befästningarna av ”Mannerheimlinjen” belägna på dessa marker, och skjuter upp gränsen från Leningrad med 70 kilometer.

      I dag, efter att ha gått med i Nato, sade Finland faktiskt ensidigt upp sina skyldigheter enligt fördraget med Sovjetunionen. Och vem vet – om det kommer att falla politikerna i Helsingfors in att försöka återlämna de mark som lämnats tillbaka till Stalin. Idag låter det som en fantasi, men imorgon, och särskilt i övermorgon, kan det bli verklighet. I vilket fall som helst måste du vara redo för vad som helst.

      Vad bör Ryssland göra under rådande omständigheter? Det finns redan röster i Moskva för att betrakta sådana åtgärder från Estland och Finland som aggression. Men detta räcker inte. Rent spekulativt skulle man kunna minnas om …

      • Fast Ivan, vare sig Finland eller Estland kan stänga av ryska militära flottfartyg i fredstid från att gå i Finska viken eller Östersjön – det är internationella vatten där alla nationers civila och militära fartyg kan röra sig, även flottfartyg från t.ex. ryska allierade som Indien och Kina som faktiskt också besökt Petersburg, Kronshtadt och Leningrads flottbas vid internationella övningar där.

        Finland och Sverige har INTE övergivit nyligen sin ”neutralitet”. Den neutraliteten upphörde redan vid inträdet i Europeiska unionen år 1994/1995 och med samarbetsformerna i Nato:s Partnerskap för Fred vid samma tid -alltså för över 25 år sedan. Ordet ’neutralitet’ har mig veterligen inte använts officiellt sedan dess, för fredstid.

        Finland sade dessutom upp den finländsk-sovjetiska Vänskaps- och Samarbetspakten efter den sovjetiska unionens upplösning år 1991.

        Däremot har Sverige och Finland varit alliansfria, men varit nära knuten till EU:s militära solidaritetsklausuler och samarbetsformer nära Nato.

        Jag vill påstå att Sverige och Finland knappast varit vare sig neutrala (det hävdas offentligt och officiellt vare sig av Finland eller Sverige) eller ens objektivt alliansfria sedan 1990-talet. Länderna har hela denna tid stått mycket nära och intill, ibland rentav inuti Nato. Samarbetsformerna har varit nära, förtroliga och vänliga. Däremot har både Sverige och Finland, precis som Natoländerna Frankrike och Tyskland aktivt tagit avstånd från t.ex. aktiva krigsinsatser från vissa andra Natoländer (USA, Storbritannien, Italien, Spanien, Danmark, Polen, Litauen mfl.) i det andra Irakkriget från 2003, men samtidigt parallellt beträtt och ingått i samarbetsformerna mot internationell terrorism i Afghanistan, ända sedan år 2001/2002.

        Jag vill påstå att det tillstår alla parter att Finland och Sverige stått nära Nato, liksom det officiella Ryssland vet och känner till detta förhållande mycket väl, och man har i Moskva alltid denna tid betecknat Finland och Sverige som rentav ”tillhörande” Nato-sidan. Det nya eventuella medlemskapet i Nato bekräftar bara detta förhållande sedan över 25 år tillbaka.

        Den nya och enda verkligen stora skillnaden är att vid ett eventuellt framtida medlemskap i Nato har Sverige och Finland direkt förhandlingsrätt, planeringsrätt, rösträtt OCH VETORÄTT i Natos samtliga ärenden.

      • 08/14/2022 ekonomi , Yandex ZEN
        Lettland beslutade att erkänna Ryssland som en ”sponsor av terrorism”. Som ett mått på inflytande på Moskva föreslogs också att man skulle sluta utfärda Schengenvisum till ryska medborgare.
        Att förklara Ryssland som en ”sponsor av terrorism” borde stoppas av ett tufft svar från Ryska federationen.
        De baltiska staternas attacker mot Ryssland flyttar till en ny nivå, det är dags att sluta uttrycka ”diplomatisk oro”, och gå vidare till tuffa och beslutsamma åtgärder. Det bästa svaret skulle vara omfattande ekonomiska sanktioner.
        Att stoppa leveransen av rysk gas till Baltikum kommer automatiskt att stänga av ekonomin för Rysslands västra grannar. Attacker mot ryssarna bör inte förbli obesvarade.
        Västvärlden konfronterar Ryska federationen inte bara genom att tillhandahålla militärt bistånd till Ukrainas väpnade styrkor, utan också genom finansiella och ekonomiska metoder.
        Moskva har också ekonomisk inflytande. Eftersom sannolikheten för ett tidigt upprättande av förbindelser med västvärlden är extremt liten, är det inte värt att reflektera över eventuell indignation om gastillförseln avbryts, noterade militärexperten med rätta.
        Om vi ​​stänger av gasen till Lettland kommer vi att visa vår politiska subjektivitet och förmågan att inte prata, utan att reagera specifikt. Det finns radikala metoder för att stoppa attackerna från de baltiska staterna.
        Väst är redo för vad som helst för att förstöra den ryska ekonomin, oavsett dess egna förluster.
        Antiryska sanktioner slår trots allt hårt mot både Europa och USA.
        Det bör noteras att de baltiska staternas målmedvetna politik mot Ryssland redan har lett till en akut kris inom transitsektorn.
        Moskva upphör gradvis att använda de baltiska staternas infrastruktur och utvecklar sina egna hamnar.

        • Gå aldrig i slagsmål med den starke, stäm aldrig den rike.

          I de neokonservativas små önskeländer och Washingtons pseudo-delstater har man tyvärr tappat all politisk visdom…

      • 14 augusti 2022, 18:17 Politik
        Ryss-skräcken breder ut sig lavinartat. Kan någon förklara varför?
        Polen arbetar nu med ett koncept som ska göra det möjligt att vägra utfärda visum till ryssar. Utrikesministeriet i landet förklarade att de stöder förbudet mot att utfärda viseringar på EU-nivå, men inte alla EU-länder går med på en sådan åtgärd.

        Warszawa har redan förhandlat om denna fråga med sina EU-partner i flera veckor, och dess ståndpunkt delas redan av Litauen, Lettland, Estland, Tjeckien och Slovakien. Polen lovade att ett beslut i denna fråga skulle fattas under de kommande veckorna.
        Lettlands utrikesminister Edgars Rinkevich uppmanade EU att sluta utfärda turistvisum till ryssar. Men det motarbetas av stora medlemsländer, inklusive Tyskland, Frankrike och Nederländerna.
        ”På grund av det faktum att det är omöjligt att övervinna motståndet från dessa länder att avbryta viseringslättnadsavtalet för ryska medborgare, arbetar Polen på en ny lösning”, sade den polske vice utrikesministern.
        Warszawa har alltså förhandlat om denna fråga med några europeiska stater i flera veckor nu.
        Polen har inte utfärdat turistvisum till ryssar på flera månader. För närvarande är det bara ryska diplomater, lastbilschaufförer och andra medborgare i Ryska federationen som måste passera gränsen för arbete, såväl som familjemedlemmar till medborgare i Polen eller andra EU-länder och innehavare av polens kort, ett dokument som bekräftar polskt ursprung, kan få visum.. Polen är fullt engagerad i långtgående sanktioner. Så vi stöder den här typen av åtgärder
        Tjeckien, Estland, Lettland och Litauen har redan infört ett förbud mot att utfärda visum till ryssar. Danmark och Nederländerna utfärdar inga korttidsvisum till ryssar. Frågan om förbud mot att utfärda visum till ryssar diskuteras i Finland. Dessutom uppmanade det lettiska parlamentet EU att sluta utfärda visum till medborgare i Ryssland och Vitryssland.
        Från och med den 18 augusti kommer Estland inte längre att släppa in ryssar med Schengenvisum utfärdade av Estland.

  6. ”Nato-medlemskap – paradigsmskifte för det svenska försvaret”

    Jag skulle vilja påstå att NATO-medlemskapet är ett paradigmskifte för hela den svenska nationen.
    Ett faktum som fick droppen att rinna över att jag inte längre tror på vare sig Sverige eller den så kallade ”demokratin”.
    Som det är nu skiter jag i och rösta. Skiter i vad dom gör och vill bara dom betalar ut min garantipension så jag kan överleva här.
    När man inte längre tror på det man befinner sig i får man söka sig någon annanstans.
    En plats man tror passar en bättre.
    Kommunister har absolut en sådan plats. Likaså de aktivt religiösa.
    För min egen del har platsen blivit Östslavernas land som kommentatorn Ivan beskriver så här:

    ”Tre ord som kännetecknar Ryssland. Ortodoxi. Konservatism och Rysk fighting-spirit.
    Funktionerna hos en rysk person kan även karakteriseras enligt följande: öppenhet, uppriktighet, gästfrihet, generositet.

    Ryssland är ett original land, som inte slås bör slås samman med Europa, som har sina egna idéer om värderingar och ideal.”

    Ovan hägrar och lockar mig och är inte alls något ”avskräckande” som Västerlandets styrare och dess anghängare vill få mig att tro.
    Jag litar inte längre på dem därför de ljuger mig rakt i ansiktet.

    Jag tror som Ivan säger att när Västvärlden blivit skvatt galen då finns Ryssland där som en god reserv.
    Men inte bara Ryssland, även fler asiatiska länder som exempelvis Kina.

    För något år sedan hade bloggredaktören här ett inlägg om ”orientalism”.
    Jag blev då lite konfunderad och undrade stilla vad sådant hade med den här bloggen att göra, men så är det.
    Lyssna gärna till lite rysk orientalism här nedan:

    Рада Рай – Гуси-лебеди (Rada Rai – Gäss och Svanar)
    https://www.youtube.com/watch?v=blJYrcN8aaM

      • Har vi något parti som är emot NATO medlemskap?
        Känns inte som att man vill rösta för ett NATO medlemskap även om man sympatiserar med partiets andra punkter…

          • Även om både Vänsterpartiet och Miljöpartiet är emot NATO, innebär en röst på dessa partier bara att Maggan får regera fyra år till. Båda dessa partier kommer bilda koalition med S. Att rösta på mindre partier innebär även det att Maggan, Jimmy eller Ulf tar tömmarna och de är alla för NATO.
            Överallt i mina kvarter dyker nu valaffischer upp, ännu inte sett EN ENDA som nämner NATO… NATO kommer bli en ”icke-fråga” under valupptakten om du frågar mig.

          • @Pinny
            Ja, jag vet inte alls hur det går med ’för’ och ’emot’ Nato-frågan och riksdagspartierna. Frågan tycks liksom redan överstökad och lika plågsam som för en isbjörn med magsmärtor när svenska politiker ålar sig i underkastelse i att inte stöta sig med de orientaliska härskarna i Ankara.

            Vi får väl säga som Finlands ofta mycket kloka president Sauli Niinistö: ”hade vi i Finland vetat om problemen med Turkiet, hade vi aldrig lämnat in en medlemsansökan till Nato”.

            En sådan klok och insiktsfull politisk kommentar går väl inte att dra ut ur en endaste svensk politiker ens om de förlorar potentiell regeringsmakt.

            Som vanligt med dagens svenska politiska etablissemang: Fort, men fel. The American way.

      • Hej Johan
        Mig kan du inte lura med några demokratifloskler.
        Det är nämligen så att det faktiskt redan är försent.
        Grodan kokades långsamt och folket märkte ingenting.
        Idag kan därför makthavarna dra in oss i NATO med dess konsekvenser med kärnvapen här mot Ryssland och liknande och folket säger ingenting.
        Knappt ens vänstern. Bara några få vänsterradikaler.
        Sådant hade varit otänkbart för bara ett tjugotal år sedan.
        Som vissa säger, Sverige är förändrat i grunden.

        När man inte längre tror på demokratin att den med folkets hjälp kan ändra något, vad finns det då för anledning att gå och rösta?
        Gå och rösta idag är bara att ge den falska demokratin den stimulans den så gärna vill ha.

        Jag drömmer om att få gå och rösta i Ryssland eller Belarus, för där finns inget borgerskap som ändå bestämmer allt.

        När jag gick på KomVux för något tjugotal år sedan fick jag lära mig om Franska Revolutionen.
        Efter att bara gått grundskola och yrkesutbildning som bilmekaniker så var det mycket grundlig vetskap som fattades.
        Vad jag då förstod läraren ville förmedla var att Franska Revolutionen var en mycket viktig händelse för Västvärlden därför det var genom den som borgerskapet tog över makten från adeln.
        Idag förstår jag att Franska Revolutionen aldrig nådde Ryssland därför där hade adeln makten ända tills kommunistrevolutionen då det så kallade ”proletariatet” tog över makten genom en våldsam revolution.
        Den makten varade i nästan 70 år tills för 30 år sedan då dess resultat stod inför ett sammanbrott.
        Men någon total borgerlig makt, som i Västvärlden har där ännu inte blivit ändå trots Västvärldens vilja och försök.
        Det här trixandet från Västvärlden är den stora anledningen till att både USA och Västeuropa ska kastas ut ur det östslaviska folkens Ukraina.
        Då först har den globala rättvisan återställts.

        Jag är inte någon socialist men har tack vare den här sajten Global Politics blivit en sann anti-imperialist.
        Det känns faktiskt som något att vara stolt över.

        USA och Västvärlden står för imperialism över resten av Världen.
        Något de kallar för ”demokrati” och ”demokratiska värderingar”.
        Är du med dem?

        • Jag tycker det är synd att Du inte vill rösta i valen! Det är alltid, som Monica Z sjöng i ” Var blev ni av, ljuva drömmar…” om en kamrat som ”tappat tron”.

          Tyvärr är det så med det politiska landskapet i dagens Ryssland och Vitryssland att det är i princip helt dött. Det finns ingen inrikes debatt eller öppen aktiv opposition i ryska samhället idag.

          • J de N .. 10 augusti,2022 At 09:40
            Vem försöker du lura?
            Ryssland och Vitryssland är vana vid oacceptabelt gjorda vilseledande, skandalösa uttalanden bortom förnuftets gränser.

          • Till Ivan: vilka oppositionella politiker är aktiva i Ryssland idag? Vilka ryska politiker har kraftfullt uttalat sig mot krigshändelserna i Ukraina? Vilka ryska politiker har gått ihop och avkrävt nuvarande president Putins avgång (normala politiska debattkrav som i olika ämnen och skäl sker i varje land mot varje statschef eller premiärminister i stort sett hela tiden) ?

            Vilken aktiv organiserad opposition finns i Ryssland idag? Inte ens Greenpeace är ju tillåtet.

            När skedde en politisk demonstration på ryska gator med oppositionella krav senast?

            Nämn ett endaste politikernamn eller en endaste godkänd oppositionell demonstration?

            Kan Ivan berätta om vilka åtgärder i dagens Ryssland som verkligen skulle omvandla det ryska politiska klimatet till en:…DIKTATUR -som inte påstås finnas? (d.v.s. inte ordet demokrati).

            Om en rysk medborgare vill ha en annan president än låt säga Putin -vilka öppna oppositionella politiker som inte sitter i finkan kan denne ryska medborgare gå in i för parti?

            Jag väntar med allra största spänning och nyfikenhet! (Och säkert många andra läsare likaså!)

    • 85% av riksdagens ledamöter är för Natoansökan, därmed råder samma proportioner i KU – att det i allt detta skulle bli någon KU-kritik innan ansökan är godtagen är nog politiskt närmast noll.

      Mig veterligen var det bara spanjorerna som fick folkomrösta (med utslaget att Spanien röstade Ja) innan Natointrädet som skedde 1982, så folkomröstningen var väl lite innan dess.

      Washingtons linje har ju varit att skapa så många småstater som möjligt i Europa att de inte kan ha klassiska egna försvar (som t.ex. Finland och Sverige) så de blir utrikespolitiskt och militärt helt enkelt beroendeställda amerikanska pseudo-delstater inuti Europa, som Kosovo, Slovenien och Estland etc.

  7. Försök till kort svar till Johan de Naucler 10 augusti, 2022 At 12:18.
    Enligt Ryska federationens konstitution erkänner Ryssland ett flerpartisystem och ideologisk mångfald, Ryska federationen är en sekulär stat. Ingen ideologi kan etableras som en stat eller obligatorisk.
    Enligt punkt 1 i artikel 3 i Ryska federationens federala lag nr 95-FZ ”Om politiska partier” erkänns ett politiskt parti i Ryssland som ”en offentlig förening skapad i syfte att delta av medborgare i Ryska federationen i samhällets politiska liv genom bildande och uttryck av deras politiska vilja, deltagande i offentliga och politiska handlingar, i val och folkomröstningar, samt för att företräda medborgarnas intressen i statliga myndigheter och lokala myndigheter.
    Ryssland har ett flerpartisystem. Samtidigt, efter skapandet av partiet Enade Ryssland och valet till statsduman 2003, utvecklade landet faktiskt ett partisystem med ett dominerande parti , där endast ett parti ( Enade Ryssland ) har verklig politisk makt, med en majoritet som i det federala parlamentet och i de representativa maktorganen för den absoluta majoriteten av de regionala och lokala nivåerna, samt kontrollerar den verkställande makten i nästan alla regioner , städer och distrikt.

    Från och med den 26 juli 2021 är 32 politiska partier officiellt registrerade i Ryska federationen , varav 30 har rätt att delta i val. Det bör noteras att under de senaste 10 åren har antalet politiska partier i Ryska federationen genomgått både en betydande ökning och en snabb nedgång.
    Så 2011 fanns det bara sju parter i Ryssland, men efter beslutet från Europadomstolen i RPR-fallet och massprotesterna 2011-2012 ändrades normerna för lagstiftningen på området för registrering av politiska partier demokratiserades dramatiskt.
    Sedan 2019 började antalet partier att minska snabbt, beroende på att ett parti enligt lagen är föremål för likvidation om det inte har deltagit i val på sju år i rad. Dessutom, enligt lagens bokstav, innebär deltagande i val deltagande i valet av Rysslands president och/eller val till statsduman och/eller val av chefer för minst 10 % av antalet undersåtar i Ryska Federationen.
    Lagen ”om politiska partier” bestämmer bland annat att ett politiskt parti måste ha regionala filialer i minst hälften av de konstituerande enheterna i Ryska federationen (efter annekteringen av Krim och Sevastopol, har minst 500 medlemmar och dess styrande och andra organ måste vara belägna på Ryska federationens territorium.
    I Ryssland har politiska partier rätt att nominera kandidater till valfria ämbeten och representativa organ, samt exklusiv rätt att nominera listor med kandidater under val till statsduman och under val till de lagstiftande (representativa) myndigheterna i Ryssland.

    Val av Rysslands president.. Kandidater från partier representerade i Ryska federationens statsduma, såväl som i de lagstiftande (representativa) myndigheterna i minst en tredjedel av de konstituerande enheterna i Ryska federationen, är direkt antagna till valet av Rysslands president. Samtidigt behöver kandidater från andra partier för att delta i dessa val samla tre gånger färre väljarunderskrifter än självnominerade kandidater (100 000 istället för 300 000).

    Val av suppleanter för statsduman   I valet av suppleanter i statsduman i Ryska federationens federala församling, både på partilistor och i enmansdistrikt, partier som fick minst 3% av rösterna i tidigare val till statsduman, samt partier representerade i minst ett regionalt parlament i Ryska federationen kan delta utan att samla in underskrifter. Andra partier måste, för att nominera en partilista för val till statsduman, samla in underskrifter från 200 000 väljare, och deras kandidater (liksom självnominerade) i enmansvalkretsar måste samla in underskrifter på minst 3 % av väljare registrerade i valkretsen.

    Val av ämneschefer för Ryska federationen I de konstituerande enheterna i Ryska federationen, vars huvuden bestäms genom direktröstning av väljare, garanteras endast kandidater från partier rätten att delta i val (frågan om möjligheten att delta i kandidater i självnominering avgörs av parlamentet för varje specifik region). För att delta i dem behöver kandidater från partier samla in underskrifter på 5-10 % (beroende på region) av kommunala suppleanter och folkvalda kommunchefer som representerar minst 3/4 av kommunerna i regionen, medan självnominerade kandidater (om de är tillåtna före valet) är det också nödvändigt att samla in underskrifter från 0,5-2% (beroende på ämnet för Ryska federationen) av väljarna.

    Val till de lagstiftande organen för statsmakt i Ryska federationens konstituerande enheter 
    Före val till alla lagstiftande (representativa) statsmaktsorgan för Ryska federationens undersåtar är partier som fick minst 3% av rösterna i det senaste valet till statsduman tillåtna utan att samla in underskrifter. Resten av partierna är direkt tillåtna till ovanstående val endast i de konstituerande enheter i Ryska federationen där de redan har representation i de regionala och lokala parlamenten och/eller vunnit minst 3 % av rösterna i det senaste valet till det regionala parlamentet. riksdagen eller riksdagen i minst en av kommunerna i denna konstituerande enhet i förbundet. Partier som inte har tillgång till val till det regionala parlamentet måste för att delta i dem, enligt partilistor, samla in underskrifter från 0,5 % av väljarna i förbundets ämne, kandidater med ett mandat (både parti och självnominerade) måste samla in underskrifter från 3 % av väljarna i den valkrets som de vill kandidera för.
    Kommunalval För kommunalval (kommunchefer och ersättare) tillåts även vissa partier direkt, medan andra tillåts genom underskriftsinsamling.
    I Ryssland har partiet enligt lagen rätt att upphäva partiorganets beslut att nominera en kandidat till en valbar post. I detta fall kan registreringen av en partikandidat avbrytas även om denne redan har registrerats av valberedningen. Även i detta fall kan listan från partiet för valbara poster tas bort från registreringen.

    Rysk parti- och vallagstiftning har genomgått många förändringar under de senaste tre decennierna. Enligt beslut från Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna i fallet med det republikanska partiet i Ryssland våren 2011, ”skyldigheten att anpassa antalet partimedlemmar i enlighet med lagar som ändras ofta, kompletterat med regelbundna medlemskontroller, platser en oproportionerlig börda för politiska partier i Ryssland. Sådana frekventa ändringar i vallagen kan uppfattas, med rätta eller orätt, som ett försök att manipulera vallagarna för att få en fördel för maktpartiet” [9]. Detta beslut stoppade dock inte de ryska myndigheterna, som år efter år fortsatte att göra olika ändringar och tillägg till den politiska lagstiftningen.

    Partiregistrering är ett av huvudfiltren som tillåter politiska organisationer att delta i val. Under 2012 genomfördes en lagstiftningsreform, som ett resultat av att antalet partier i Ryssland ökade från 7 till 75 (till 2014), men under de efterföljande åren minskade antalet nya registreringar kraftigt och 2017-2019 inte ett enda parti registrerades och antalet partier har minskat drastiskt. Under 2020 återupptogs registreringen av partier (4 parter registrerades).
    Parlamentariska partier (statsduman vid VIII-konvokationen).

    Enligt Ryska federationens federala lag ”Om val av deputerade i statsduman” omfördelas röster avgivna för partier som inte kom in i duman (liksom ogiltiga valsedlar) till förmån för tidigare (parlamentariska) partier i proportion. till andelen röster som de fick (efter att ha fått 49 % i valet kommer partiet med största sannolikhet att få mer än 50 % av mandaten fördelade mellan partilistorna). Samtidigt får alla partier som fick mer än 3 % av rösterna i valet till duman (oavsett om de överträffade 5 %-gränsen) ett antal förmåner och privilegier under hela perioden fram till nästa parlamentsval: ordinarie statlig finansiering, direkt (det vill säga utan att samla in underskrifter) tillträde till nästa val till statsduman, såväl som till alla val till alla regionala parlament och lokala regeringar.

    Baserat på resultatet av valet 2021 är åtta politiska partier representerade i den nuvarande statsduman av VIII-konvokationen , fem av dem har sina egna fraktioner, två partier har vardera en suppleant som är en del av LDPR-fraktionen. För antagande av en federal lag räcker det med mer än 50 % av rösterna för deputerade (det vill säga mer än 225 deputerade) för antagande av en federal konstitutionell lag – exakt 2/3 av rösterna (det vill säga exakt 300 suppleanter räcker).
    Enligt den nuvarande lagstiftningen i Ryska federationen måste politiska partier vara registrerade för att vara berättigade att delta i val. Oregistrerade partier och offentliga föreningar utan partistatus kan inte delta i val.
    Den nuvarande lagstiftningen ger inte möjlighet att skapa valblock.
    I enlighet med den federala lagen ”Om politiska partier” registrerade Ryska federationens justitieministerium 32 politiska partier (per 2021-07-26) [3] . Före antagandet av denna lag bestämdes möjligheten att delta i val i större utsträckning inte genom att ha status som ”parti”, utan genom att ingå i listan över offentliga föreningar (inklusive valblock) som har rätt att delta i val enligt uppgifterna från revisionen av Ryska federationens centrala valkommission.

    I tabellen presenteras parterna i den ordning som anges i förteckningen på justitieministeriets webbplats . Om datumet för den officiella registreringen är tidigare än datumet för skapandet/etableringen (deklarerat av partiet självt), betyder detta att ett parti med en ny ideologi skapades genom att döpa om på grundval av det gamla partiet, samtidigt som den gamla registreringen bibehölls (exempel – Bara Ryssland ).

    Den 5 maj 2012 återställde Rysslands justitieministerium registreringen av det republikanska partiet i Ryssland i ett ”särskilt förfarande”, vilket uppfyller beslutet från Europeiska domstolen för mänskliga rättigheter som har trätt i kraft. Den 10 maj fick representanter för partiet i justitieministeriet ett intyg om återställande av statlig registrering.

    Likvidation av parter..
    Enligt justitieministeriet har 68 partier upphört med sin verksamhet sedan avregleringen av lagstiftningen 2012.
    Ett 30-tal partier håller på att skapas. En fullständig lista över parternas nuvarande organisationskommittéer finns på justitieministeriets webbplats Arkivexemplar daterad 10 april 2019 på Wayback Machine och uppdateras ständigt.

    Befintliga aktiva parter som har nekats registrering
    muslimska unionen
    Bolsjevikernas kommunistiska parti för hela unionen
    Partiet ”Andra Ryssland”
    Piratpartiet i Ryssland
    Stora Ryssland (sedan vägrade partiet att registrera sig) [84]
    Nationaldemokratiska partiet
    Framtidens Ryssland
    Rysslands Libertarian Party
    Förenade kommunistpartiet
    Rysslands konservativa parti (KPR)
    Förbundspartiet
    Partisystemets historia.
    Rysslands demokratiska parti
    Rysslands socialdemokratiska parti
    Ryska federationens republikanska parti
    De blev de första alternativa partierna på republikansk nivå (det vill säga nivån för RSFSR ), innan dess var endast fackliga partier registrerade.

    På 90-talet, för att registrera ett federalt parti, räckte det med 5 tusen medlemmar, på grund av vilka 196 partier och rörelser hade rätt att delta i val. Ändå ledde detta inte till någon allvarlig fragmentering, eftersom ett konsekvent litet antal av endast de mest stödda partierna och valblocken övergick till statsduman – ett dussintal valföreningar.

    • Tack Ivan – det var intressanta svar, men teoretiska. Ingen utomstående bedömare kan tyvärr se objektivt något öppet och fritt parlamentariskt debattsystem i ryskt politiskt liv, och i princip alla val och andra tillfällen missgynnar aldrig partiet Jedinaja Rossija (Förenade Ryssland). Partier i ledande församlingar idag är istort sett helt bakbundna till vad statsledningen anser på förhand vara de beslut och lagar som skall antas. I princip blir aldrig president Putin eller partiet Jedinaja Rossija nedröstat eller motdebatterat. President Putin har mig veterligen heller inte en endaste gång deltagit i minsta politiska debatt med en politisk motståndare.

      Det sistnämnda är tyvärr ett mycket uselt betyg för ett land som påstår sig ha alla de politiska pluralistiska kännetecken Ivan uppger står i landets konstitution, men som knappast överensstämmer med verkligheten.

      Men det är Rysslands folk och politisk-historiska utveckling att reda ut det, förhoppningsvis kommer yngre och demokratiskt mer vitala generationer att demokratisera och öppna det ryska samhället mera och bättre efter Putingenerationens framtida pensionering. Det tillhör Rysslands interna angelägenheter som ryska folket förhoppningsvis löser med tiden! Varje land får själv bestämma vilket system och politiska liv man vill ha, och det skall inte avgöras av vare sig amerikanska tankesmedjor, kupporganisationen National Endowment for Democracy eller viktigpettrarna i det liberala kommentariatet.

      • Tja, man kan ha det som i Sverige där vi har 350 i riksdagen som är totalt oförmögna att ta tag i Sveriges enorma problem som kriminalitet, sjukvårdskrisen, ekonomin, energin m m. I slutändan blir det inga ändringar, det är S och deras horder av politruker runt om i landet som bestämmer i smått Bryssel och Washington i stora viktiga beslut. Så den här omhuldade ”demokratin” är bara en teater för folket.

          • Hej Johan!
            Jag tror inte att vi har de politiker vi förtjänar, är mitt enkla svar med tanke på hur världen förändrats om vi gör en tillbakablick när vårt folkstyre växte fram som bäst efter andra världskriget slut. På den tiden var det en annan och mer nära kontakt till den politisk styrande församlingen. Exempelvis kunde man möta kommunstyrelsens ordförande som en gång jobbat på bruket, och tala om vardagliga ting.
            En annan tid råder dessvärre i dag som vår demokrati inte förmår fullt ut styra över, utan i min värld vill jag påstå att en maktfullkomlig ordning tagit över än mer. Mycket beror på att det finns ingen folkrörelse med modiga visionära mål som är kopplade mot den parlamentariska ordningen.
            Alla partier talar om nära ting ”vård, skola och omsorg ” men ingen vill sätta fingret på den ekonomiska makten. Den egentliga drivkraften bakom vad händer på stora avgörande plan när det berör den enkla människan, såväl här hemma som på den världspolitiska scenen. Inte ens SAP-medlemmarnas beslut förmådde påverka ansökan om medlemskap inom Nato.
            Trots att det finns alternativa informationsutbud genom diverse kanaler, där ett exempel är denna
            mycket förträffliga, så har den dominerande ”oberoende” publik service ett enormt övertag
            när det gäller att berätta sanningen. Och den sanningen får ett enormt enhetligt stöd av i övrigt väl sammankopplade stora mediekoncerner, som tjänar maktens intresse på ett alldeles ”förträfflighet” sätt.

  8. Bäste Olof! Du har säkert helt rätt, jag har inte mycket att anmärka på!

    Men!!…vi har en s.k. ”representativ demokrati”, med valda deputerade i församlingarna. Vi har inga ANDRA beslutsfattare.

    Vi har inte heller medlemsomröstningar i partierna (som oftast) i diverse frågor (det kanske finns undantag med partier som har omröstningar i andra frågor än på partikongresser), och vi har allra minst folkomröstningsdemokrati av schweizisk typ.

    Så just idag i nuvarande system har vi de politiker vi förtjänar.

    Finns det bättre politiker i detta nu utanför kamrarna? Allra säkert. Men det är kollektiva personval på lista o.s.v. som blir våra beslutsfattare efter respektive val, något ANNAT har vi inte. Faktiskt.

    Men i politiken är gräset alltid grönare på någon annan åker, och som alltid går inte vår ideala önskebild av sakernas och personernas tillstånd ihop med regissören Verkligheten.

  9. Tack Johan för svar!
    Alltid intressant att dela synpunkter om idépolitik.
    Vad jag vill mena är att inte ens Demokratisk Socialism” är gångbart inom Socialdemokraterna. En tidigare S partiledare försökte mynta Demokratiskt Socialism” under sitt bejublade linjetal då han valdes Och hur det slutade är allmänt bekant.
    Nu är jag inte helt uppgiven, ty så länge det finns minsta vindstyrka, måste det gå att styra färdriktningen.

  10. Hej Johan!
    Så skall det stå skrivet.

    En tidigare S-partiledare försökte mynta ”Social Demokrati” under sitt bejublade linjetal då han valdes.
    Och hur det slutade är allmänt bekant.

    • Tack Olof – fast demokratisk socialism står (väl) i SAP:s partiprogram?

      Då gäller det. Partikongressbeslut gäller alltid.

      Olof Palme kallade sig stolt demokratisk socialist (jag skulle vilja se den SAP-ledare som säger emot Olof Palme) och Göran Persson hävdade bestämt att partiet är avgjort ”anti-imperialistiskt” (vid tiden för det andra /illegala/ amerikanska Irak-anfallet).

      Skäms man i SAP över ordet socialismen, skall den partimedlemmen omedelbart lämna partiet! Uteslutas rentav!

  11. Redan 1919/1920 blockerade brittiska flottan Finska viken och Petrograd,
    man torpederade Kronstads örlogsfartyg, från Koivisto i dåv. Finland, utanför Näset.Det fanns ca 60 brittiska örlogsfartyg, i området, och de sänkte 9 av sina egna ubåtar, 1918. Man besköt den ryska sidan av viken,och backade upp de baltiska staternas krig med bolsjevikerna, och Mannerheim hade planer att gå mot Petrograd med tsarryske general Judentjij, men det kom av sig, för de vita monarkisterna.

    Efteråt på 1920talet planerade Finland och Estland för att blockera viken
    med sammanfallande artillerield, och det var väl därför ryssarna tog upp en bas i estniska Paldiski,1939 och 1940 begärde en bas på finska Hangö, som avlöstes av Porkkalabasen 1944, men gick åter 1956.

    Marinbaserna försvann vid krigsutbrottet 1941, och i viken lade man ut ubåtsnät, och ca 60.000 minor, samtidigt som Finland blockerade alla de tre näsen, och Murmanjärnvägen, som fick dras längre österut. Tyska
    fartyg och finska började minera inloppet, flera dagar före kriget, i juni.
    Men i början av juli , 1941 seglade tre tyska fartyg in i ett svenskt minfält vid Öland, det var meddelat, men tyskarna missade informationen, och
    alla tre konverterade handelsfartyg som hade använts för minering, vid krigsutbrottet, sjönk, bara masterna stack upp.

    Några sovjetiska ubåtar kom ändå igenom 1942, och sänkte 5 svenska fartyg, varav några malmlastare, fruktansvärt brott mot neutraliteten, ansåg Sverige som ju då sågs som medkrigförande, men man glömde helst bort att ca 100 svenska handelsfartyg sänktes av tyska ubåtar och minor under kriget, då ca 1.500 sjömän omkom. Kvot 100-1.

    Efter Moskvafreden 1944, september, tog ryssarna en ny bas vid Åbo, och började patrullera igen, varvid det svenska kustångaren s/s Hansa till Visby sänktes i november, 84 offer, 2 överlevande, en tragedi som även blev omdiskuterad, hade Hansa fraktat sprängladdningar och tyska flyktingar från Baltikum?

    Någon hade sett att en strålkastare tänts i natten, och man trodde att det
    det var ubåtskaptenen som kollat av situationen, men idag tror man mera att det var ett svenskt fartyg, en hjälpkryssare som tydligen hade haft ett hemligt uppdrag, och färdats samma kurs bakom Hansa, och som tänt sina ljus, men eftersom de trodde det var en ubåt i faggorna, släckte de och stack iväg även mot Visby.

    USAs legation köpte in snabba 30knopsbåtar att frakta vad man trodde var judiska överlevande, från Baltikum, vilket var fel, de baltiska grupp-erna tog över bara sina egna landsmän, judarna var i baltiska Holocaust, de lurade jänkarna, men det pågick hela sommaren 1944. Det var då relationerna började försämras med USA-Sovjet, att man använde ett humanitärt projekt, för att hämta upp och sätta ut agenter. Svenska C-byrån var inblandad.

    Så det finns fina traditioner att dra på i dessa områden. The audience is listening !

    • Ja, inte fanns det några judar kvar i Baltikum 1944/45. De var flitiga där! Estland och Lettland var väl bland de första som fick den fina tyska ”hedersutnämningen” ”Judenfrei” på fascistiska kartor.

      Enligt Jalta- och Potsdamfördragen måste flyende förlorande länders i axelmakternas leds soldater och legosoldater, liksom förrädare, lämnas till de länder där de begått krigsförbrytelser. Därför lämnades alla baltiska nationalister som anlänt till Sverige ”i uniform” ut till SSSR där de begått sina krigshandlingar, den s.k. Baltutlämningen. Hade Sverige inte gått med på det hade Sverige brutit mot fredsfördragen 1945, och kunnat anses vara i krig mot de allierade segrarmakterna. Det fanns därför ingen juridisk möjlighet från svensk sida (som ibland helt felaktigt nämns i ganska många svenska källor) att vägra att lämna ut baltiska fascister ”i uniform” tillbaka till Sovjetunionen.

      När ett sovjetiskt bombplan lyckats ”flyga fel” i slutet av kriget i den ’eventuella tron’ att man flög för att bomba Åbo, och istället ”tappade ’av misstag’ några bomber” kring Södermalm i Stockholm, och några fönsterrutor gick ”olyckligtvis” sönder, fattade nog de svenska politikerna galoppen…(Ett ganska okänt kapitel i andra världskrigets svenska historia, för övrigt!).

  12. 17 augusti 2022, 15:22 Politik
    Om konsten att undvika problem vid gränsövergång.. Finland/Ryssland
    ”Om du inte skriver under, hejdå”.
    Statsdumans deputerad från Förenade Ryssland Maxim Ivanov föreslog att tvinga finska medborgare som kommer till Ryssland att underteckna ett dokument som säger att de stöder en militär specialoperation i Ukraina.

    Enligt parlamentarikern är det så man ska reagera på beslutet från myndigheterna i det skandinaviska landet att begränsa utfärdandet av Schengenvisum till medborgare i Ryska federationen.
    Det finska utrikesministeriet uppgav samtidigt att de inte hade för avsikt att annullera redan utfärdade viseringar.

    Maxim Ivanov skrev på sin Telegram-kanal att Finlands ledning ”utför ovänliga handlingar mot Ryssland”. Finland försöker bli fullvärdig medlem i Nato.
    Samtidigt ”glädjer sig” medborgarna i det skandinaviska landet vid åsynen av ryska turister.
    Samtidigt är finländarna stora fans av högkvalitativ och relativt billig rysk bensin. De reser från sitt Finland till Ryssland för att fylla bilen.
    Bensinturism – Underbart. Men jag föreslår ändå att agera symmetriskt. Om en finsk medborgare vill fylla på en bil med bensin på en rysk bensinstation, innan du köper, låt honom underteckna ett dokument som säger att han stöder en speciell militär operation i Ukraina och kategoriskt fördömer sanktionerna mot Ryska federationen.
    Om en medborgare i Finland sätter sin underskrift, kommer han att få tanka bilen full.
    Om du inte sätter skriver en signatur.. Hej då och kör bilen till gränsen.
    Allt är väldigt enkelt och väldigt rättvist!” – säger riksdagsmannen.

    • Visst är det märkligt!

      Att vi inte kom på åren 2003-2014 att inte låta amerikanska och brittiska turister resa in i Europa på grund av Irakkriget!

  13. Javisst är det märkligt! En del här påstår att det knappt finns korruption i Sverige och så kommer Kalla Faktas avslöjanden om den grova korruptionen bland partierna! Och ja, det behövs bara skrapas lite på ytan så kommer korruptionens fula plyte fram…Tänk hur mycket som skulle avslöjas om vi haft media som gjorde sitt jobb i stället för att stryka skurkpolitikerna medhårs? Myglandet för Nato-anslutningen kommer dock knappast någon att våga ta tag i inom överskådlig framtid det är varken bra för ”karriären” eller hälsan att gräva i sådant!

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here