Natos bombkrig mot Jugoslavien

2
327

Jugoslavien. Från Natos:s bombningar av Jugoslavien 1999.

Utgivarna av Alliansfriheten.se har publicerat en artikel om en mycket viktig händelse i Europas historia för 20 år sedan – som helt tigs ihjäl trots att Jugoslavienkrigen har aktualiserats i debatten om och kritiken av beslutet att ge Peter Handke Nobelpris et litteratur.
Natos bombkrig mot Jugoslavien.

Jag återger början av artikeln som rekommenderar hela artikeln till läsning.


Natos bombkrig mot Jugoslavien

Natos bombkrig mot Jugoslavien våren 1999 var en historisk händelse. För första gången sedan andra världskriget bombades en europeisk huvudstad i ett av FN:s medlemsländer, och för första gången sedan dess bildande gick Nato ut i krig utan att någon av dess medlemmar hade angripits.

Bombkriget var av särskild betydelse av flera skäl. Det var ett brott mot folkrätten och FN-stadgans våldsförbud, det motiverades som en humanitär intervention och det föregicks av en massiv kampanj från media i Väst och av inhyrda PR-firmor.

Förspelet var Rambouillet-avtalet som USA förelade Jugoslavien. Avtalet var ett diktat och ett ultimatum, som innebar rätt för Nato att placera trupper på serbiskt territorium. Det ställde president Miloševic inför ett omöjligt val: säga nej till avtalet och riskera bombkrig eller godta Nato-trupper på Serbiens territorium och uppge landets nationella suveränitet, vilket knappast någon statschef i något land skulle ha gått med på. Det var dessutom förbjudet i Jugoslaviens grundlag.

Natos bombkrig 1999 pågick oavbrutet i 78 dygn (24 mars till 10 juni) mot landet, inklusive huvudstaden Belgrad. Bostadsområden, fabriker, broar, och elverk förstördes. Nato satte in över 1 000 flyg, bombade från hög höjd (5 000–7 000 meter) och använde bland annat tiotusentals klusterbomber. Uppgifter om antalet dödade går isär.

Det var 4 000 dödade och 10 000 sårade enligt Jugoslaviens tidigare utrikesminister Zivadin Jovanovic, medan Independent Commission of Inquiry bedömde att ”flera tusen” civila dödades, och 900 000 människor i centrala Serbien tvingades lämna sina hem.

General Wesley Clark. Nato:s militäre chef då bombkriget genomfördes. Wikipedia

Resultatet av kriget blev att Kosovo med stöd från några av västmakterna kunde förklara sig självständigt. Fortfarande har utbrytarstaten inte fått brett erkännande av andra stater utan måste betraktas som en klientstat till USA. För amerikanarna var kriget en framgång såtillvida att man där kunde upprätta sin största militärbas i Europa, Camp Bastion i Kosovo.

2 KOMMENTARER

  1. Ett ytterligare brott som inte nämns i artikeln var brottet mot tyska grundlagen. Detta var viktigt i sammanhanget eftersom det hade varit svårt eller närmast omöjligt för NATO att gå emot Tyskland om landet hade vägrat. Tysklands ja-röst var oundgänglig. Gerhard Schröder var förbundskansler och medveten om situationen. “Nu bröt vi mot grundlagen”, sade han direkt när det skedde.

    När sedan bombkampanjen avslutades skickades Finlands Martti Ahtisaari att överlämna det dokument som president Milosevic hade att underteckna. “Och om jag vägrar” frågade Milosevic. Det berättas att Ahtisaari gjorde en svepande handrörelse över ett litet bord och tömde det på dess föremål. “Detta sker med Belgrad”.

    Sedan dess har en oupphörlig kampanj pågått för att tvinga serberna att skriva om sin egen historia. Västmakterna godtar inga ledare i Belgrad som skulle opponera sig mot den nya historieskrivningen.

    I den länkade artikeln finns en förklaring om att kriget bröt ut för att NATO behövde motivera sin fortsatta existens. Det är en klatschig förklaring som även om inte helt fel uttalas för att man inte vill vidröra den brutala verkligheten och målet att upplösa Jugoslavien och på köpet få en gigantisk militärbas som kunde utnyttjas i krigen mot Mellanöstern. Därtill inrättades ett snabbköp som levererar droger, vapen, människor och mänskliga organ för den illegala marknaden i Europa och därutöver.

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here