Novus: Sju av tio vill inte ha nuvarande DCA-avtal

Så många som fem av sex (84 procent) anser att främmande makt inte ska få placera militär materiel på svenska militärbaser utan svensk insyn. Det framgår i en ny Novus-undersökning som Sveriges Fredsråd har beställt.

Sveriges Fredsråd anser att försvarssamarbetsavtalet, det så kallade DCA-avtalet (Defence Cooperation Agreement), mellan Sverige och USA inte har legitimitet, då dessutom sju av tio av de tillfrågade anser att Sverige inte ska ingå militära samarbetsavtal där man avsäger sig rätten att neka kärnvapen.

Hans Öhrn, ordförande för Sveriges fredsråd, är inte förvånad över siffrorna, utan stärks i sin tro att den snabba process som har karaktäriserat både Nato- och DCA-avtalet rentav kan bero på att man har velat köra över medborgarna så att de inte ska få tillräcklig tid att hinna reflektera. Öhrn anser att det aldrig har funnits mandat för något av avtalen, men inte heller att DCA-avtalet ger några fördelar till Sverige i händelse av krig.

– Många svenskar tror att USA ska hjälpa oss i händelse av krig men så behöver det inte bli. Det finns inget i avtalet som stipulerar att USA har några skyldigheter att skydda Sverige i utbyte mot militärbaserna, säger Öhrn.

Enligt avtalet ska USA få rätt att disponera hamnar, flygbaser, flottbaser, armébaser och transportsystem samt stationär personal och rätt att lagra vapen i 17 baser. Ingen svensk myndighet eller underrättelsetjänst kommer enligt avtalet att kunna kräva insyn i vad som sker eller vad som finns på baserna.

Den juridiska fakulteten vid Stockholms universitet ansåg i sitt remissvar att ”DCA-avtalet (ger) USA närmast obegränsad rätt till tillträde till svenskt territorium och till 17 basområden, vilka kan användas också för aktiviteter utanför Natosamarbetet”.

Det bilaterala försvarssamarbetsavtalet mellan Sverige och USA syftar till att ge Sverige säkerhetsgarantier likt dem som Norge, Danmark och Finland har, eller är på väg att avtala om. Försvarsminister Pål Jonsson (M) beskriver avtalet som en hörnsten i europeisk försvarsförmåga.

Johan Hjelmstrand, pressekreterare till försvarsminister Pål Jonson, vill inte kommentera undersökningen, utan svarar Epoch Times via mejl: ”Vi avstår från att kommentera mätningen i detalj men kan konstatera att frågor som ställts i mätningen inte stämmer överens med innehållet i DCA-avtalet och därför kan inte de svaren anses visa opinionen gällande DCA-avtalet.”

I stället skickar han en länk från Jämställdhetsmyndigheten (JM) gällande organisationen Kvinnor för Fred (KFF), en av medlemsorganisationerna i Sveriges fredsråd. Den visar att KFF blev tvungna att betala tillbaka 208 693 kronor i statsbidrag år 2023 för uttalanden om Ryssland.

– Granskningen har visat att flera företrädare för föreningen uttalat stöd för Rysslands invasion av Ukraina, säger Anna Tingbäck, chefsjurist på Jämställdhetsmyndigheten.

Därför anser myndigheten att Sveriges fredsråd har utvecklats till en organisation som föraktar den demokratiska ordningen och sympatiserar med diktaturer.

Sveriges fredsråd menar att de i stället slår vakt om demokratin genom att motsätta sig politiska beslut i ett läge då en stor majoritet av befolkningen är emot det centrala innehållet i avtalet.

Det är inget avtal om militärt samarbete. Jag tycker att det snarare ser ut som ett kapitulationstraktat.

HANS ÖHRN Ordförande för Sveriges fredsråd

Vidare uppger de att styrelsen har fördömt Rysslands angrepp på Ukraina och hänvisar till ett uttalande på sin webbplats.

Flera kritiker av avtalet uttrycker oro över vad avtalet egentligen innebär då processen har gått snabbt och debatten har varit sparsam.

– Det är inget avtal om militärt samarbete. Jag tycker att det snarare ser ut som ett kapitulationstraktat, säger Öhrn.

Han är inte ensam i sin kritik. Författaren Carl Hamilton frågar sig om svenskar verkligen vill att USA ska föra krig från svenskt territorium. Han hävdar att avtalet saknar svenskt veto i händelse av konflikt med USA.

”Avtalets inledande artikel säger visserligen att all verksamhet ska bedrivas med full respekt för Sveriges suveränitet. Problemet är att det avtal som följer säger något annat. Och det säger mycket lite om vad som händer ifall den ena – svagare – parten anser att den andra – starkare – parten inte längre respekterar svensk suveränitet eller svenska intressen. Då väntar ’samråd’”, skriver han i en debattartikel i Dagens Nyheter.

Författaren Jan Guillou beskrev avtalet som ett kapitulationsdokument i Aftonbladet. Hans Blix, före detta utrikesminister och chef för IAEA, anser att beslutet har gått för snabbt. Kerstin Bergeå, ordförande för Svenska freds- och skiljedomsföreningen, anser att avtalet skapar förutsättningar för permanent närvaro av amerikanska styrkor.

Försvarsministern tror att avtalet skapar en trygghet för svenska medborgare.

”För att försvara vår frihet och vår demokrati behöver vi både stärka vårt försvar och våra internationella samarbeten. Med DCA-avtalet kan Sverige tidigt, snabbt och effektivt få militärt stöd av USA i ett försämrat säkerhetspolitiskt läge, noggrant reglerat och med svenskt samtycke. Avtalet är därför avskräckande och stabiliserande. Det minskar risken för att krig bryter ut och gör Sverige säkrare”, skrev han på regeringens webbplats när DCA-propositionen lämnades till Sveriges riksdag den 8 maj.

Anders Romelsjö, sekreterare i Sveriges fredsråd, håller inte med.

– Vi uppfattar att Sverige, till skillnad från Finland, inte har förbehåll för kärnvapen i landet, vilket innebär att till exempel Ryssland upplever Sverige som ett större hot. De blir så klart mer benägna att slå till mot ett land som har kärnvapen vid ett stort krig, säger Romelsjö.

Försvarsministern har poängterat att det inte finns skäl att ha kärnvapen eller permanenta baser på svenskt territorium, men kritikerna har inte nöjt sig med att det skulle finnas låg sannolikhet för en upprustning.

Många har, likt Romelsjö, ifrågasatt varför det inte finns tydliga undantag eller garantier i avtalet mot att kärnvapen kan placeras på svensk mark. Bergeå på Svenska freds beskriver i sin debattartikel att Sverige till skillnad från Norge och Danmark saknar förbehåll mot att kärnvapen förs in eller placeras i Sverige, och att Finland har en nationell lagstiftning som förbjuder kärnvapen på finskt territorium, och att det finska DCA-avtalet hänvisar till denna lag.

Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI, har granskat DCA-avtalet och sammanfattade sina farhågor och förhoppningar i en rapport i april.

”Avtalet kan sägas täcka upp det underskott i svensk avskräckningsförmåga som orsakats av nedrustning i kombination med det pånyttfödda ryska hotet. Ensamt vore Sverige alltför svagt för att stå emot Ryssland och vi behöver därför kunna få hjälp snabbt, om sådan bjuds”, skriver Robert Dalsjö, överingenjör vid FOI och rapportförfattare.

Gällande kärnvapen på svensk mark menar Dalsjö att det inte kan möjliggöras av DCA-avtalet.

”Det finns många skäl till det. Bland annat skulle det behöva diskuteras och godkännas i Natos Nuclear Planning Group. Där har inte bara Sverige utan alla deltagande medlemsstater vetorätt. Men främst så är frågan helt enkelt inte aktuell.”

Det finns kärnvapen kvar på europeisk mark, men dessa vapen syftar till att avskräcka, menar Dalsjö.

”Det hundratal som finns kvar ingår till stor del i det program för nuclear sharing som finns med en handfull europeiska medlemsstater i syfte att dessa ska kunna ha en aktiv roll i alliansens kärnvapenavskräckning.”

Att 72 procent av de tillfrågade i Novus-undersökningen anser att Sverige inte ska ingå militära samarbetsavtal där man avsäger sig rätten att neka kärnvapen, anser Romelsjö är tydligt nog för att skjuta på avtalet. Han hänvisar till grannländerna.

– Finland och Norge ska skriva ett liknande avtal men de väntar till hösten. Det är viktigt utifrån en allmändemokratisk synpunkt att alla får information och att det finns tid för diskussion, men det gör det inte i Sverige, säger han och ifrågasätter demokratin i landet.

Han hänvisar till en undersökning av Olle Wästberg från år 2015 som visade att 85 procent av befolkningen inte ansåg att de hade politiskt inflytande mellan valen.

– Det finns anledning att tro att siffran är lika hög eller högre när det gäller DCA-avtalet, säger Romelsjö.

Han tror att Sverige kommer att inhysa amerikanska trupper i framtiden och att det mesta handlar om det militärindustriella komplexets hunger efter mer pengar.

– En stor del av de pengar som fördelas med hänvisning till Ukrainakriget går till det militärindustriella komplexet i USA som gör väldigt stora pengar på det här.

Han anser att allt fler borde ha lyssnat på president Eisenhower.

– Redan för över 60 år sedan varnade Eisenhower för det militärindustriella komplexet och vad vapenindustrin skulle kunna utvecklas till om allt fler politiker anslöt sig dit.

Tre av fyra känner inte till DCA-avtalet

Kan ett omfattande militärt avtal vara legitimt om så få av medborgarna känner till innehållet? Det frågar sig Sveriges fredsråd som har undersökt saken och kommit fram till att avtalet bör skjutas på framtiden.

Tre av fyra (76 procent) tillfrågade i en Novus-undersökning svarade att de inte visste vad det nya försvarssamarbetsavtalet, det så kallade DCA-avtalet, innebär.

– Vi misstänkte det. De flesta tror att det är en del av Nato-processen, men det är mer omfattande och väsensskilt från Nato-avtalet, säger Hans Öhrn, ordförande för Sveriges fredsråd, som har finansierat undersökningen.

Frågan som ställdes var: ”Det ska snart vara omröstning i riksdagen gällande DCA, vet du vad det är?”

Öhrn anser att det svaga stödet för avtalet underminerar legitimiteten. Han tycker att processerna med Nato- och DCA-avtalet har forcerats fram av USA, som har dragit nytta av oron kopplad till Ukrainakriget.

– Man har motiverat den snabba avtalsprocessen med kriget i Ukraina, men inte frågat folket om hotet från Ryssland är tillräckligt stort, säger han.

Han anser också att media har ett ansvar för att debatten om DCA-avtalet har varit så knapp.

– Vi har skickat Novus-undersökningen till alla stora medier. Med tanke på de häpnadsväckande siffrorna borde fler ha skrivit om det, säger Öhrn.

Den 12 april hölls en interpellationsdebatt i riksdagen där riksdagsledamoten Elsa Widding framhöll att DCA-avtalet har karaktäriserats av undermålig debatt och att det därför är naturligt att så få känner till det.

– Frågan om DCA-avtalet har inte föregåtts av någon debatt eller möjlighet för landets medborgare att ta ställning till om det ska bli verklighet, sade hon.

Hon fick senare medhåll när Hans Blix, före detta utrikesminister och chef för IAEA, gav sin bild av processen i en debattartikel i Svenska Dagbladet i juni.

Han anser att avtalet ”innehåller långtgående och tioåriga förpliktelser berörande rikets suveränitet och säkerhet men har inte varit föremål för någon allmän diskussion, eller uppmärksamhet av partier eller media”.

Kontakta journalisten: