Nya exempel på misslyckad antirysk propaganda

21
668

Denna viktiga artikel av Lars Drake har först publicerats på Synapze. Lars Drake, Synapze (Mot slutet omnäms undertecknad).

Referenserna är märkta * texterna, och de är samlade efter artikeln.


Vi har sett några exempel på organisationer som sagt sig avslöja pro-Kremlsk desinformation under de senaste åren. De sista två månaderna under 2018 dök det upp två till exempel på sådan verksamhet.
Nätverk som kastar smuts lite hit och dit

En grupp som påstod att den var en del av Anonymous avslöjade under hösten 2018 att det finns ett nätverk, Integrity Initiative, med centrum i Storbritannien och samarbetspartners i andra EU-länder, USA och Kanada, som inte bara säger sig verka mot desinformation från Ryssland utan även har som mål att smutskasta Ryssland. *1

Det är ju i och för sig vad det mer kända EUvsDisinfo gör, men inte säger sig göra. Integrity Initiative har således som uttalat mål att göra det som politiker och press i flera västländer beskyller Ryssland för att göra. Falskhet är bara förnamnet. Detta, med referenser, beskrivs av Anders Romelsjö på Global Politics. *2
Även Aktivister för fred har publicerat en genomgång av den här pinsamma historien med delvis andra referenser. *3
I nätverket finns även svenskar varav några är knutna till Försvarshögskolan.

En av flera suspekta sidor av denna historia är att verksamheten är finansierad av bl.a. det brittiska utrikesdepartementet (Foreign and Commonwealth Office (FCO)). Bakom Integrity Initiative står en ”välgörenhetsorganisation” (Charity) som bildades 2006, Institute for Statecraft and Governance. Det innebär att departementet kan verka genom en organisation som inte kan ställas till ansvar för sina handlingar på det sätt som gäller för myndigheter som finansierats av stater.

Det finns en viss likhet med det svenska Utrikespolitiska Institutet (UI). Det var UI som stod bakom den ökända artikeln av Kragh och Åsberg. Integrity Initiative och Institute for Statecraft and Governance får även ekonomiskt stöd från NATO och några regeringar samt från privata källor. Detta finns väl dokumenterat i en länk som bygger på läckta dokument. *4

Som kryddan på moset visar det sig att Martin Kragh står som koordinator för Integrity Initiative i Norden. Integrity Initiative har gått längre än EUvsDiisinfo genom att den förra organisationen direkt blandat sig i och avgjort ett viktigt tillsättningsärende i Spanien.

Det finns ytterligare pinsamheter i anslutning till Integrity Initiative. Jimmy Dore avslöjar i sitt program hur en engelsk person (underrättelseagent?), Simon Bracey-Lane, 2016 infiltrerat Bernie Saunders presidentkampanj ii delstaten Iowa och senare dyker upp som en av huvudpersonerna i den ytterst suspekta organisationen Integrity Initiative. Bernie Saunders är långt ut åt vänster på det politiska fältet i USA. *5

Integrity Initiative har smutskastat den engelske Labourledaren Jeremy Corbyn som är det landets främsta vänsterkandidat. Integrity Initiative är tydligt högerinriktat. Det är uppenbart att det inte handlar om något oskyldigt deltagande i Saunders kampanj. Om utländska agenter blandar sig i ett val är det ett tydligt fall av olovlig påverkan på det landets politik. Visst var det just det Ryssland har beskyllts för att göra i USA:s presidentval 2016. Men det kanske är OK om det handlar om påverkan från Storbritannien och inte är skadligt för elitens önskekandidat Hillary Clinton? *6

Här påvisas ytterligare ett exempel på att krafter i USA gör det som Ryssland beskylls för att göra. *7

De obefintliga ”Trojanska hästarna”

Det finns en liten skrift på Atlantic Councils hemsida med den tendentiösa titeln ”The Kremlin Troyan Horses” (Kemls trojanska hästar) och med undertiteln ”Russian Influence in Denmark, The Netherlands and Sweden” (Ryskt inflytande i D, NL, N o S). *8

Redan titeln är falsk. En Trojansk häst har i hemlighet placerats av ett land på fiendeterritorium i syfte att militärt angripa fienden inifrån. Kapitlet om Sverige presenterar ett enda exempel på något som kan betraktas som en trojansk häst, inte ens en ickemilitär version av en trojansk häst. Det som kommer närmast är den ryske ambassadören som naturligtvis representerar sitt lands syn på världen. Det gör väl alla ambassadörer och det är knappast hemligt.

Nästa falskhet är en karta med titeln ’Pro-ryska politiska partier i västra Europa’ där bl.a. Vänsterpartiet finns utpekad som en sådan organisation. Detta är ett befängt utpekande. Det är snarare motsatsen som gäller eftersom partiets ledning angripits av den russofobi som är utbredd i Sverige.

I kapitlet som beskriver förhållanden i Sverige framgår dock, helt korrekt, att det inte finns något riksdagsparti i Sverige som är öppet Kremlvänligt. Det problem författaren ser har formulerats på följande sätt.

However, several parties hold agendas that overlap with that of the Kremlin, making them vulnerable to influence operations and potential agents of influence themselves. (”Flera partier har däremot politiska program som överlappar med Kremls dito vilket gör dem känsliga för påverkansoperationer och till potentiella påverkansagenter själva.” Min översättning.) *8
Annorlunda uttryckt: om ett parti inte vill att Sverige ska samarbeta med NATO och den ryska politiska inställningen är att det är bra om Sverige är neutralt måste man misstänka detta parti. Det kan vara intressant att notera att om ett parti vill att Sverige ska gå med i NATO anklagas det inte för att vara ett potentiellt offer för USA:s propaganda. Ologiskt ja, men det kan ju också bero på att de redan dukat under för dylik propaganda och är fullfjädrade påverkansaktörer.

Det visar sig att det enda i kapitlet som skulle kunna tyda på att Vänsterpartiet befinner sig i riskzonen är:
1. Vänsterpartiet har några decennier tidigare varit ett Sovjetvänligt parti,
2. Vänsterpartiet har några gånger samarbetat lokalt med Kommunistiska partiet som sägs vara ett Kremlvänligt parti och
3. Stig Henriksson (V) ska ha deltagit på några möten där även personer som har kopplingar till rysk säkerhetstjänst har deltagit (uppgifterna kommer från den mindre trovärdige Patrik Oksanen). Vad Henriksson sa på dessa möten är tydligen helt ointressant.
Vad har för övrigt Vänsterpartiets föregångares syn på ett socialistiskt land för betydelse för Vänsterpartiets syn på dagens Ryssland som inte har ett liknande system? Det finns ingen antydan i texten som visar att Kommunistiska partiet påverkat Vänsterpartiet i något avseende. Kommunistiska partiet har uttryckt sig positivt om rysk politik i t.ex. Syrien, men är inte ett Kremlvänligt parti. En avgrund av tomhet med andra ord.

Även Miljöpartiet pekas ut på liknande sätt. När det gäller utpekandet av Miljöpartiet har Hans Wåhlberg visat att det är sämre än trams. *9

Även Sverigedemokraterna pekas ut vilket grundas på att några personer i partiet uttryckt uppskattning för Ryssland och även haft kontakter med politiskt aktiva organisationer i Ryssland. Det nämns i och för sig även att de fått kritik för sin syn och att det inte är en allmän uppfattning. Några av uppgifterna om sådan koppling har tidigare tillbakavisats, vilket gör att underlaget även för Sverigedemokraternas risk att bli en påverkansagent för Kreml måste ses som dåligt underbyggt. När det gäller några extremhögerinriktade tidningar/nätsidor i Sverige lyckas författaren, Henrik Sundbom, faktiskt visa tydliga kopplingar till högerextrema i Ryssland och att RT givit dem uppmärksamhet.

Det var länge sen jag såg en svagare analys. Det kan ses som ett tecken på intellektuellt och moraliskt förfall i Västvärlden att sånt kan publiceras.

Författaren till kapitlet om Sverige i skriften på Atlantic Councils hemsida, Henrik Sundbom, är kopplad till Frivärld som i likhet med Timbro är finansierad av Stiftelsen Fritt Näringsliv, som i sin tur instiftats av Svenskt Näringsliv. Sundbom var tidigare anställd av Utrikespolitiska Institutet och har skrivit en rapport publicerad av Utrikespolitiska Institutet tillsammans med Martin Kragh, huvudförfattare till den hårt kritiserade artikeln om ”rysk påverkan” som publicerades i januari 2017. *10

Atlantic Council är den främsta lobbyorganisationen för NATO och är nära lierad med det politiska toppskiktet i USA. Delfinansierat av svensk vapenindustri och Utrikesdepartementet (sic). Varje påstående om att Atlantic Council som gett ut den lilla skriften skulle vara oberoende är naturligtvis falskt.

Utöver utpekandet av några politiska partier har kapitlet i Atlantic Councils skrift även namngett tre svenskar utöver dem som pekas ut i partierna: Agneta Norberg ordförande i Sveriges Fredsråd, Tord Björk, ledande kraft i Aktivister för fred och Anders Romelsjö ansvarig för bloggen Global Politics. Agneta Norberg smutskastades i samband med angreppet på Vänsterpartiet och Stig Henriksson. Anders Romelsjö har publicerat ett dräpande svar. *11

Nätsidorna jinge.se (numera globalpolitics.se, Romelsjö) och newsvoice.se beskylls utan tillstymmelse till bevis eller referens för att:

Both build bridges between the far right and the far left. (Båda bygger broar mellan dem längst ut till höger och dem längst ur till vänster. Min översättning.) *8

Tord Björk beskylldes för att ha talat vid en konferens i Moskva. Den konferensen handlade om nazism och Förintelsen. Den ska även ha handlat om det ökade stödet för nazism i Ukraina – ett förhållande som är svårt att förneka (utom om man heter Bildt). Det är svårt att förstå att ett sådant deltagande kan ses som något suspekt över huvud taget. Kragh och Åsberg beskyllde i sin beryktade artikel Björk för att ha varit på en konferens på Krim samtidigt som högerextrema hade hållit en konferens på samma plats. Det är lögn eftersom det var mer än en och en halv månad mellan de två konferenserna. Det var med andra ord ett misslyckat försök att kleta på en person någon som inte alls är sant.

Tord Björk beskylldes även för att ha skrivit artiklar som uttryckt positiv inställning till rysk annektering av Krim. Här kunde det vara intressant med några citat som stöd för anklagelsen. Inget sådant finns i kapitlet om Sverige. Att Tord Björk verkat för fred och tillbakavisande av lögner i anslutning till utvecklingen i Ukraina vet jag, men att han tagit ställning för Ryssland när det gäller Krim har jag missat. Sannolikt för att han inte gjort det. Tord har redan avfärdat några av angreppen när de kom i den ökända Kraghartikeln. *12

Tunt, mycket tunt måste jag säga.

1 Integrity Initiative
2 Sverige deltar i Storbritanniens hemliga mediaprogram för att svartmåla ryssarna

3 Aktivister för fred

4 Integrity Initiative and Statecraft

5 Smutskastning av Bernie Sanders

6 Smutskastning av Jeremy Corbin

7 Nytt om Russiagate – Obamamedarbetare i farten också

8 Kremls trojanska hästar

9 Hans lilla Gröna: Om trojanska hästar

10 Insatser på Utrikespolitiska Institutet

11 Mäktigaste Nato-siten Atlantic Council uppmärksammar mig och bloggen. Smickrande?

12 Tord Björk: De tror på sina egna lögner

I kommentarsfältet har varje person ansvar för sin kommentar. Kommentarer som bryter mot kommentarsreglerna eller svensk lag kan tas bort eller ändras.

21 KOMMENTARER

  1. Lars Drake säger att Bernie Sanders är långt ut åt vänster på det politiks planet i USA. Detta är helt och totalt fel. Sanders beskrivs (och sannolikt av honom själv också) som en demokratisk socialist – vilket definierar honom som en socialdemokrat här hemma.
    http://www.cpusa.org/article/marxist-and-non-marxist-concepts-of-socialism-today/
    Sanders är absolut ingen kommunist. Han har aldrig (mig veterligen) varit medlem i ett kommunistiskt parti.

    Och vänsterpartiet var inte ett sovjetvänligt parti. Det var en av anledningarna till att jag lämnade VPK i början av 80-talet och gick med i APK. APK är också ett parti som uppstod i debatten om hur VPK skulle ställa sig mot Sovjetunionen.

    • Den politiska skalan i USA är annorlunda än i Sverige trots att det skett en tydlig förskjutning högerut i Sverige. Jag skulle inte hävda att Sanders står långt till vänster på den svenska politiska skalan. Det är Sundbom som hävdar att V var “… closely affiliated with the Soviet Union until the 1960s”, dvs inte senare. Jag påpekar bara att det inte är särskilt relevant för relationen till dagens Ryssland.

  2. https://theintercept.com/2019/01/07/nbc-and-msnbc-blamed-russia-for-using-sophisticated-microwaves-to-cause-brain-injuries-in-u-s-diplomats-in-cuba-the-culprits-were-likely-crickets/

    Putins nyaste hemliga vapen har avslöjats. Forskare från två amerikanska universitet har analysrerat de bandupptagningar som gjorts när den amerikanska ambassadpersonalen på Kuba fick panikattacker och reste hem efter att ha utsatts för hemlighetsfulla ljudvågsangrepp. Amerikanska medier konkluderade omedelbart att Kuba med sina begränsade resurser inte självt kan utveckla ett så sofistikerat vapen. Det måste ha varit Kreml.
    Resultatet enligt forskarna är att det handlar om syrsor under parningstiden. De har även kunnat artbestämma syrsan. Ack, denne lömske Putin. Vem annan hade kunnat komma på ett sådant knep, att utnyttja syrsor som vapen för att tömma den amerikanska ambassaden.
    Humorvarning: Innan ni läser Glenn Greenwalds länkade artikel bör ni motionera käk- och magmuskler för att förebygga skrattkramp.

    • Syrsa är tydligen det senaste Putins trojanska hästen ursäkta insekten. På imperiets grav ska det stå “Syrsan blev dess död”. Hur gick det till? Ja, syrsan steg imperiet åt huvudet, på det viset var det. Tsk, tsk, tsk ..

  3. På vilket sätt är artikeln av Kragh och Åsberg ökänd? Och på vilket sätt står Utrikespolitiska Institutet
    bakom artikeln?

    Första frågan: jag har inga invändningar mot att någon tycker att artikeln är bristfällig, av låg
    kvalitetet, undermålig, eller hur man nu som enskild person vill karakterisera artikeln. Men “ökänd” antyder
    att den i bredare kretsar har fått ett accepterat rykte om sig att vara mycket dålig.

    Jag kontrollerar hur många gånger den citerats enligt Google Scholar: 41 ggr sedan publiceringen
    2017, ganska raskt marscherat. Nu är dock inte totala antalet citeringar med nödvändighet ett
    kvalitetskriterium.

    Kragh/Åsberg-artikeln citeras av Cormac/Aldrich i deras artikel i “International Affairs”, vol. 94,
    sid. 477-494 (2018). Tidskriften har en impaktfaktor 2.9, vilket är högst respektabelt; den publiceras
    av Oxford University Press. Cormac/Aldich inte bara citerar artikeln av Kragh/Åsberg, de citerar
    även en hel mening från artikeln.

    Jag har inte noggrant läst artikeln av Kragh/Åstrand, och trots att jag som anonym referee granskar
    vetenskapliga artiklar i stort sett kontinuerligt, så har jag inte kompetens att bedöma artikelns
    vetenskapliga meriter inom ett område som inte är mitt. Alltså, att benämna artikeln som “i mitt tycke undermålig” har jag inga problem med, men att kalla den “ökänd” anser jag inte vara
    intellektuellt hederligt.

    Jag vet att artikeln av Kragh/Åstrand anmäldes för oredlighet, men den fälldes inte. Den fråga
    jag ställer mig är, varför ingen skrev en kommentar till “Journal of Strategic Studies”. Om man har
    krtiska synpunkter på en artikel, men inte har tid eller möjlighet att skriva en helt ny egen artikel, kan
    man skicka en “comment” till tidskriften, en “comment” som normalt granskas i ett peer-review-system innan den publiceras. Författarna av den ursprungliga artikeln ges därefter möjlghet att svara.

    Exempel: jag var av ryssarna ombedd att agera expertvittne i ett dopingärende i idrottens högsta domstol (de tre ryska idrottskvinnorna fälldes senare). Målet baserades på flera publicerade vetenskapliga artiklar. Jag ansåg att den kanske viktigaste artikeln innehöll brister och skrev en “comment”:

    https://onlinelibrary.wiley.com/doi/full/10.1002/dta.2465

    Författarna gavs därefter möjlighet att besvara min kritik.

    Slutligen förstår jag inte vad som menas med att UI står bakom artikeln. Måste varje artikel som
    publiceras med affiliation “UI” granskas och godkännas av någon instans inom UI? Om jag tar min artikel i
    “Drug Testing and Analysis”, så har jag givetvis inte konsulterat min arbetgivare Stockholms universitet innan den skickades till tidskriften.Den är publicerat under mitt namn och
    entydigt under mitt och ingen annans ansvar.

    • “På vilket sätt är artikeln av Kragh och Åsberg ökänd? ”

      Tja, du kan ju börja läsa kritiken mot den? Har du helt missat det?
      Tycker du att rapporten var bra eller?

        • Jag kan inte se att den länkade artikeln gav svar på mina,
          i korthet, tre synpunkter:
          1) Jag anser inte att den finns underlag att kalla artikeln “ökänd”.
          2) Varför skrev ingen en “comment”, där de huvudsakliga bristerna
          påpekades? En “comment” måste hållas kort, men om nu bristerna var så uppenbara, så torde det inte varit något problem.
          3) På vilket sätt står UI bakom artikeln?

          Lars Drake skriver (http://www.synapze.se/?link=article&key=16755):
          “Jag ser omdömena från den sakkunnige, Håvard Hegre, som en stor seger och ett bakslag för rusofoberna och NATO-ivrarna!”

          Det tycks mig som tämligen modesta krav på en seger, särskilt som Kragh/Åsberg nu citeras i den internationella litteraturen. Jag har heller inte hittat någonstans i skriverierna från Drake/Romelsjö att Håvard Hegre faktiskt är anställd vid Uppsala universitet. Jag antog först att man anlitat en helt fristående sakkunnig från Norge, vilket hade varit naturligt, men så var alltså inte fallet.

          • I min artikel står det i ingressen: “Den anmäldes till Granskningsnämnden vid Uppsala Universitet av sju personer. Därutöver hade den kritiserats skarpt av flera andra som t.ex. Mediespanarna och Aftonbladet.” T.ex. Internationalen och ett flertal personer på Facebook och andra delar av nätet. Det är sällan en artikel kritiserats så hårt.

          • Formuleringen “stod bakom” är lite slarvig. Det var finansierat via UI och båda författarna var anställda där. UI är inte som en akademisk institution där enskilda forskare gör lite som de vill. Saker som kommer ut är nog sanktionerade av ledningen. Martin Kragh är för övrigt chef för berört område.

          • https://off-guardian.org/2019/01/08/dads-armys-cover-blown/

            Varför är du så upprörd, Mats Larsson ? Läs vad den australiensiske tidigare diplomaten Tony Kevin skriver på Off-Guardian där han berättar om en arbetsgrupp som börjat rota djupare i Integrity Initiatives förehavanden. Detta är hett stoff i England. Det är inte så att Integrity Initiative kontaktat dig om du vill bli med, eller var klämmer skon ?

          • Bland kritikerna märks även Pierre Schori, Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen, några utpekade personer i Miljöpartiet, Riksföreningen Nej till NATO. Ökänd, ja utan tvekan bland dem som följer diskussionen om Ryssland, NATO och fred

  4. Kerstin, VPK hade broderpartirelationer med Sovjet ända till Sovjetunionens upplösning, så SUKP måste ha sett något positivt hos VPK. Att sen det blev en splittring med APK handlar ju om att den falangen inte accepterade en enda stavelse av kritik mot Sovjet medan VPK anslöt sig till Eurokommunismen. Motsvarigheten när det gäller Kina är ju SKP:s totala brist på kritik mot KKP. Bägge riktningarna innebar i slutändan att väldigt få inom arbetarklassen såg APK, respektive SKP som svenska partier, med viss rätt. Och om jag förstår det rätt så fortsätter samma skadliga politik både hos Kp och SKP t.ex när det gäller relationerna med Nord-Korea. Att försvara det Nord-Koreanska kejsardömmets rätt till oberoende är en sak, att ha partiförbindelser är att stödja regimens politik. Undrar hur många svenska arbetare som brinner för att göra revolution så att vi kan få det som i Nord-Korea?

  5. Vi påverkas mera av USA och deras medier – och har gjort så i hundra år – än av sovjetiska och ryska medier.
    https://www.counterpunch.org/2018/08/17/corporate-media-the-enemy-of-the-people/
    Sovjetisk media var ganska osynlig under hela 1900-talet i Sverige och i övriga Europa och USA. Men Väst har alltid anklagat Sovjetunionen försökte föra oss bakom ljuset.
    Men för den delen tror jag definitivt på att dagens ryska – men även kinesiska medier – försöker påverka oss. Det eftersom det finns bättre medier att framföra sitt budskap idag än det fanns för trettio fyrtio år sedan. Dom amerikanska och engelska medierna har en stor fördel – och det är det engelska språket som kan förstås av de flesta människor här i Sverige och troligtvis även av andra människor i andra länder, t o m i Ryssland. Det är därför som Ryssland satsar enormt på engelskspråkiga RT.

  6. Om SD/AfS skulle imponeras av Putin så har jag full förståelse för det. De bedriver alla högerpolitik, är konservativa, vaktar “kristna värderingar” och vill inte ha öppen groomning av barn i pedofila syften (en åsikt som f.ö. ofta delas av homosexuella som skaffar sig sina partners på gayklubbar, istället för att paradera i perversa utstyrslar på stadens gator).

    Skyddet av den folkvalda Nationella Fronten i Syrien imponerar nog också på många medlemmar i AfS/SD, även om säkert SD:s Israel-vänliga ledning kanske kan vara ambvivalent då det rör sig om sekulära “muslimer” som vinner mot konservativa sekteristiska krafter, mot Israels intressen och mot västs intressen av att söndra muslimerna och att expandera Israel?

    Det SD-vänliga Avpixlat/Samhällsnytt hade ex. länge Israels flagga på sin sida. De blev ofta irriterade när jag frågade dem, varför de inte enbart hade den svenska flaggan.

  7. “Det var länge sen jag såg en svagare analys. Det kan ses som ett tecken på intellektuellt och moraliskt förfall i Västvärlden att sånt kan publiceras.” skriver Lars D. Tur är väl det; det gör det kanske lättare att inse att Västvärlden behöver ett nytt politiskt system, ett system som bygger på verklig folkmakt och inte tillber marknadsguden. Jimmy Dore går för övrigt igenom samma förfall inom media i USA i ett inlägg här på bloggen idag.

    Kerstin S. har rätt om Bernie Sanders. Inte heller med USA-mått kan han sägas stå speciellt långt ut till vänster. Det är väl snarare så att i USA finns det kraftigt mycket mer av alla möjliga former av ultrahöger. Journalisten Chris Hedges har gjort bra analyser av detta. Om nu ens den skalan är meningsfull!?

  8. Bertil Carlman,
    Här håller jag med dig. Vi behöver ett nytt politiskt ekonomiskt system. Sanders är en reformist som vill ha kvar det kapitalistiska systemet. Han är vad jag kan kalla honom en falsk politiker som utger sig för att vara socialist men som inte är det.
    https://www.cbc.ca/radio/thecurrent/bernie-s-sanders-s-socialist-revolution-is-a-sham-says-author-chris-hedges-feb-17-2016-3-3-1.3455315

    Det enda jag vill påpeka är att det inte är bara västvärlden som behöver nytt politiskt system – det är över hela världen, Ryssland och Kina inkluderade (Kina och delvis Ryssland har ett merkantilistiskt system).

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here