Palestina – kursändring i New York Times, men inte i DN?

6
732

I DN skriver ledarskribenten Erik Helmersson “Enradiga slagord om ”terrorism” eller ”ockupation” gör inte situationen i Mellanöstern enklare, snarare tvärtom. Den är till att börja med komplex för att den ena parten är så mycket starkare än den andra, och missbrukar det styrkeförhållandet. Och för att Israel är det enda landet i världen där judar kan känna sig trygga, och till och med det vill man ta ifrån dem genom först anfallskrig, sedan terror.” Han ger uttryck för en traditionell uppfattning som ger stöd åt Israels apartheidpolik fats han nämner att Israel “missbrukar” sin övergägsna styrka. Diskussion av terrorism (statsterrorism) och ockupation (över 500 000 illegala bosättningar) ska fösas åt sidan. Vilka är mest otrygga, israelerna eller palestinierna? Ingen reflexion om detta hos enögda Helmersson. Och judar lever betydligt tryggare än palestinier och andra från “Mellanöstern” i USA och i många andra länder.

New York Times är kanske på väg att ändra sin inställning.

Denna artikel av Pål Steigan med titeln Palestina – kursändring i New York Times reser viktiga frågor. Vi har behandlat publicerat Caitlin Johnstones analys.


Palestina – kursändring i New York Times

Det är inte över förrän den grå damen sjunger “… New York Times med porträtt av dödade palestinska barn på förstasidan. En stor kursändring på gång …?

Den 28 maj 2021 använde USA:s Grey Lady, självaste The New York Times, nästan hela förstasidan för att publicera 64 porträtt av palestinska barn som dödades i Israels attack mot Gaza. Vi tror inte att något liknande har hänt tidigare. Det är svårt att inte uppfatta detta som att det är ett linjeskifte på gång.

Detta sker inte i ett vakuum. Den 27 april, alltså före det sista Gazakriget, publicerade tidningen Foreign Affairs en artikel med titeln After the Two-State Solution – New Israel-Palestine Peace Efforts Must Focus on Equality.

Där står det:

Enligt ett internt memo från det amerikanska utrikesdepartementet som rapporterades av The National, en dagstidning baserad i Abu Dhabi, den 17 mars, utarbetar president Joe Bidens administration planer på att återuppbygga Washingtons förhållande till den palestinska myndigheten och återuppliva förhandlingarna för en tvåstatslösning. Utkastet till memorandumet «The U.S.-Palestinian Reset and the Path Forward,  syftar till att ge 15 miljoner dollar i pandemihjälp till palestinierna och att inta en starkare hållning mot israelisk bosättningsverksamhet.

Den 27 maj 2021 publicerade Foreign Policy en kolumn av Stephen M. Walt med titeln: It’s Time to End the ‘Special Relationship’ With Israel. Fördelarna med U.S. support uppväger inte längre kostnaderna.

Walt skriver: Den sista stridsomgången mellan israeler och palestinier slutade på vanligt sätt: med en vapenvila som lämnade palestinierna i en sämre position och de centrala frågorna behandlades inte. Den gav också ytterligare bevis för att Förenta staterna inte längre skulle ge ovillkorligt ekonomiskt, militärt och diplomatiskt stöd till Israel. Fördelarna med denna policy är noll och kostnaderna är höga och stiger. I stället för ett speciellt förhållande behöver USA och Israel ett normalt förhållande.

Sådana signaler i viktiga amerikanska medier är inte en tillfällighet. En kursändring är på gång. Det finns många anledningar till detta, och det är inte för att USA plötsligt har utvecklat känslor för palestinska barn. Den signalerade linjeändringen hänger samman med de stora strategiska förändringarna i Mellanöstern. Först och främst har USA och dess allierade, inklusive Israel, förlorat kriget mot Syrien. Trots ett barbariskt krig där oljediktaturerna utrustade och organiserade terroristarméer och väst beväpnade dem och gav dem allt möjligt materiellt och politiskt stöd, har Syrien inte bara överlevt utan befriat större delen av landet.

Arabförbundet är på väg att ta tillbaka Syrien som medlem och Saudiarabien planerar att återställa sin ambassad i Damaskus. Samtidigt har Iran också framstått som en stormakt som inte har låtit sig knäckas av sanktioner, terrorhandlingar eller krigshot. Detta har tvingat Saudiarabien att inleda konkreta samtal med Iran. Och inte minst har Ryssland nu en mycket starkare position i Mellanöstern än vad landet hade innan det sa ja till Syriens uppmaning att gå in i kriget mot interventionsterroristerna.

Israel drömde om att skaffa sig hegemoni upp till Eufrat och Tigris, bland annat genom att spela det “kurdiska kortet” och stödja upprättandet av ett oberoende Kurdistan som ett vapen mot Syrien, Irak, Iran och Turkiet. Planen var att dela upp Irak och Syrien så mycket som möjligt och helst också förstöra Iran. Detta spel är för länge sedan förlorat. Detta inses också i Washington. USA är inte längre en obestridd supermakt och tvingas ompröva sina prioriteringar. Den politiskt mest kostbara prioriteringen att beröra är det speciella förhållandet till Israel. Den israeliska lobbyn i USA är extremt stark och har till stor del kunnat styra USA:s politik.

Det speciella förhållandet har inte alltid funnits där

Idag är det lätt att tro att USA alltid har stött Israel. Det stämmer inte. Det var Storbritannien och Frankrike, dvs de gamla kolonimakterna i regionen, som var Israels främsta stöttepelare. Under Eisenhower-administrationen (1953–1961) förde USA en neutralitetspolitik och försökte balansera mellan Israel och arabstaterna, och inte minst Egypten. När Storbritannien och Frankrike stödde Israel under Suez-krisen 1956 var det USA och Sovjetunionen, som genom FN stoppade kriget och tvingade de tre invaderande makterna att dra sig tillbaka.

Kursändringen den gången kom under Kennedy- och Johnson-administrationen, så 11 år efter Suez stödde USA Israels sexdagarskrig, även efter att Israel attackerat USS Liberty och dödat 34 amerikanska soldater och sårat 171.

r en lång generation sedan stod USA alltså inte på Israels sida. Förhållandena idag är helt annorlunda än de var i mitten av 1950-talet, och det finns ingen väg tillbaka. Det var då USA tuktade sina allierade och framträdde som en hegemon över de gamla kolonialmakterna. Nu är USA:s imperium inne i en global kris och utmanas inte minst av Kina och Ryssland, men också av regionala stormakter. Förenta staterna tvingas att göra några viktiga strategiska val för att inte fullständigt spricka. Ett sådant val kan vara att släppa det ensidiga stödet till Israel. Tiden kommer att visa vad Washington väljer, men vad som är säkert är att tiden inte arbetar för Israel.

 

Föregående artikelUSA-imperialismen vann: Stoppar ledande Huawei i Sverige med hjälp av SÄPO, Hultqvist och ÖB.
Nästa artikel6-dagarskriget 1967: Myten om den israeliska David mot den arabiske Goliat
Pål Steigan är en ledande norsk och nordisk geopolitisk analytiker och bloggare i www.steigan.no

6 KOMMENTARER

  1. Jag har ingen avsikt egentligen att ge mig in i det ofattbart krångliga förhållandet i världen kring det verkligen förtryckta och ockuperade Palestina och Israel som brutal och urartad ockupationsmakt – men vi bör alla se upp för de blinda pro-israeliska krafter som oavsett om Israel till och med bränner av några av sina illegala kärnvapen mot ”palestinska terrorister” så gör oavsett Israel ALLTID rätt. Det är där detta blinda politiska förfallet i den internationella diskussionen är som allra farligast och omänskligt. De som en gång knasigt slöt upp bakom det fascistiska Sydafrika som stod upp som den ”västerländska civilisationens och frihetens utpost” som ledare som Reagan och Thatcher uttryckte sig, har nog alla skamset känt sig att alla liksom glömt bort detta galna ställningstagande. Dagens högersionister som alla tillåter Israel komma undan med vad som helst kommer att sluta som det fascistiska Sydafrikas utrikes beundrare ute i den historiska kylan. Det är det som är humanistisk moral. De är de blindaste israelvännerna som är de allra farligaste fanatikerna, till och med för Israel självt.

  2. Att självutnämnd sionisten Biden skänkte 730 miljoner dollar till apartheid israel strax efter att palestinierna gav IDF en förnedrande läxa, visar att Förenta staterna kommer att fortsätta ge ovillkorligt ekonomiskt, militärt och diplomatiskt stöd till apartheid israel. Förenta staterna är apartheid israels Stora B****H. När det gäller apartheid israel så är Förenta Staterna alltid redo att gå på knä och s**a

    https://www.strategic-culture.org/news/2021/04/22/who-wags-dog-israels-friends-in-washington-mean-constant-war-middle-east/

  3. Fast allt hopp är inte alls ute. De yngre amerikanska generationerna är inte hopplöst ute och förlorade i saken. Som det ser ut i mångt och mycket är opinionen bland yngre synnerligen mot det israeliska förtrycket och terrorn i Palestina, precis som antalet djupt evangeliska frikyrkligt kristna faktiskt minskar i Amerika, och därmed antalet hårdföra amerikanska sionister. Palestina har historien, sanningen och framtiden på sin sida. Den israeliska brutaliteten kommer att gå det fascistiska Sydafrikas väg, det vill säga helt försvinna av historiska skäl.

    • En stor opinion i USA är till och med för någon form av socialism.Presidentvalet i USA. Demokratisk socialism. Har Bernie Sanders en chans?

      Ett utdrag:

      Stort stöd för socialism i USA?!

      Jag nämner nedan ett antal opinionsundersökningar från de senaste 10 åren. Vissa är utförda då det var lågkonjunktur och vissa då det var högkonjunktur. Men bilden är entydig. Stödet för socialism är stort i USA, särskilt bland de unga. Det är självklart att olika personer har olika uppfattningar om vad socialism är.

      * Hälften av invånarna i kapitalismens centrum, i USA,under 35 år säger att de föredrar att leva i ett socialistiskt samhälle enligt en opinionsundersökning 2019, som visar att 61% av amerikanerna under 24 år är för socialismen. Opinionsundersökning 2019.
      Om inte de unga amerikanerna har ett lika tydligt förhållande till innehållet i villkoren som de norska kommentatorerna, så har de åtminstone förstklassig kunskap om livet i det kapitalistiska USA – och det suger.

      * YouGov har genomfört opinionsundersökningar där man regelbundet frågat folk om deras uppfattning om socialism och kapitalism. Bland unga väljare (18-24 år) var det i januari 2016 43% som «såg positivt på socialismen» mot 26% som «såg negativt» på den.
      YouGov skriver också “Nearly half (48%) of all Americans have an unfavorable opinion of socialism, the poll finds. This is essentially unchanged from a survey conducted in May 2015, when 51% expressed negative feeling about the ideology. 29% now hold a favorable opinion of socialism, up only slightly from 26% over the same period”. https://today.yougov.com/news/2016/01/28/democrats-remain-divided-socialism/

      * I en opinionsundersökning juni-oktober 2009 av BBC World Service med 29 000 svarande i 27 länder (BBC World Service. Poll. Wide dissatisfaction with capitalism – twenty years after fall of Berlin wall). Endast 11 % menade att kapitalismen fungerade väl och att ökad reglering inte var en bra idé. Dubbelt så många som 11 %, 23 %, menade att kapitalismen var fundamentalt bristfällig och att ett nytt ekonomiskt system ”a new economic system” behövdes. En majoritet, 67 %, menade för övrigt att regeringar borde fördela välstånd mera jämnt.

  4. Ärligt talat måste man också inse att i den hårda amerikanska nyliberala ekonomiska modellen att många unga idealister inte riktigt har särdeles stora insikter i den ideologiska världen, för dem är ”socialism” bara ett slags oppositionsord mot ”hård kapitalism”. Skall det amerikanska samhället klara sig i den globala konkurrensen måste man övergå till en social och ekonomisk modell som gör samhället och dess invånare starka i kris och svåra tider, även på individnivå.

    Den amerikanske löntagaren har sedan 1980 den sämsta löneutvecklingen i hela den industriella världen, och dagens amerikanska modell håller inte måttet i världen för 2000-talet. Man kan försöka dölja allt det med militära medel och politiskt missionerande runtom i världen: men det är dömt att misslyckas.

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here