Putin lättar på krigsdimman i Ukraina

2
659

Bild i Indianpunchline: En segerviss rysk soldat patrullerar i Maryinka-bosättningen i Donetsk, Ukraina, som befriades den 25 december 2023

Ny artikel av pensionerade indiske karriärdiplomaten M.K. Bhadrakumar https://www.indianpunchline.com/putin-lifts-the-fog-of-war-in-ukraine/

M.K Bhadrakumar

Rysslands särskilda militära operation i Ukraina går in i en ny fas. President Vladimir Putin skingrade krigsdimman och antydde vad som kan förväntas framöver i ett banbrytande tal vid det nationella försvarskontrollcentret när han talade vid ett möte med det ryska försvarsministeriets styrelse den 19 december.

Ryssland har fått övertaget i proxykriget medan USA kämpar för att återskapa en ny berättelse. För Putin är detta ett ögonblick av triumf där han inte har någon anledning att dra fördel av krigsdimman i Ukraina, medan krigsdimman för president Biden fortsätter att tjäna ett nyttigt syfte som förställning inför det avgörande val som väntar där han strävar efter en andra mandatperiod.

Putins tal utstrålade en upplyftande stämning. Den ryska ekonomin har inte bara återfått den fart den hade före 2022, utan håller på att accelerera mot en tillväxttakt på 3,5 procent vid årets slut, vilket kännetecknas av stigande inkomster och köpkraft för miljontals medborgare och en ökad levnadsstandard. Arbetslösheten är rekordlåg och Ryssland har slagit tillbaka de västliga sanktionerna och försöken att isolera landet på den internationella arenan.

Ledmotivet i Putins tal är att detta är ett krig som Ryssland aldrig har sökt, utan som USA har påtvingat landet. Putin hade i februari förra året listat fem tydliga mål för den ryska militära operationen – säkerhet för den ryska befolkningen, avnazifiering av Ukraina, demilitarisering av Ukraina, strävan efter en vänligt sinnad regim i Kiev och att Ukraina inte skall tas upp i Nato. Dessa mål är naturligtvis sammankopplade. USA och dess allierade vet det men fortsätter att låtsas som något annat, eftersom deras fokus i kriget genom ombud har varit en militär seger och ett regimskifte i Ryssland.

Putins budskap är att varje ny västlig berättelse om kriget är dömd att gå samma öde till mötes som den tidigare, om man inte inser att Ryssland inte kan besegras militärt och om man inte erkänner landets legitima intressen.

Sakens kärna är att väst hela tiden uppfattade Ukraina som ett geopolitiskt projekt riktat mot Ryssland. I dag, till och med med nederlaget framför ögonen, prioriterar väst att tvinga Ryssland att gå med på vapenvila på grundval av den befintliga kontaktlinjen utan några geopolitiska eller strategiska skyldigheter för Washington eller den transatlantiska alliansen – vilket i praktiken skulle innebära att man lämnar dörren öppen för upprustning av den misshandlade ukrainska militären och för Kievs anslutning till Nato genom bakdörren.

Det räcker med att säga att den misskrediterade agendan att använda Ukraina som en bricka i spelet för att fullfölja västs antiryska politik fortfarande är mycket aktuell. Men Moskva kommer inte att gå i USA:s fälla en andra gång och riskera ett nytt krig som kan bryta ut vid en tidpunkt som passar Nato.

Föga förvånande ägnade Putin i sitt tal stor uppmärksamhet åt att få fart på Rysslands försvarsindustri för att möta eventuella militära krav som kan uppstå. Men mot slutet av sitt tal uppehöll sig Putin också vid Rysslands politisk-militära alternativ under rådande omständigheter.

På den militära sidan är det uppenbart att Ryssland kommer att driva utnötningskriget till dess logiska slut, dvs. att driva den ukrainska militären in i en strategisk återvändsgränd, vilket skulle innebära att man söker taktiska förbättringar längs frontlinjen, undergräver Ukrainas ekonomiska potential, tillfogar landet militära förluster och stimulerar Rysslands egen försvarsindustri i en omfattning som får styrkebalansen att väga över mot eventuella militära äventyr från NATO:s sida.

I den slutliga analysen hävdade Putin att Ryssland är fast beslutet att återta de ”stora historiska territorierna, ryska territorier, tillsammans med befolkningen” som bolsjevikerna överförde till Ukraina under sovjettiden. Han gjorde dock en viktig distinktion när det gäller de ”västra delarna” av Ukraina (väster om Dnepr) som är ett arv från andra världskriget och som Polen, Ungern och Rumänien kan göra territoriella anspråk på, vilket åtminstone i Polens fall också är kopplat till överföringen av ”östra tyska områden, Danzigkorridoren och själva Danzig” efter Tredje rikets nederlag.

Putin noterade att ”människor som bor där (västra Ukraina) – många av dem, åtminstone, jag vet detta säkert, till 100 procent – de vill återvända till sitt historiska hemland. De länder som förlorade dessa territorier, främst Polen, drömmer om att få tillbaka dem.”

Med detta sagt är det intressant att Putin helt enkelt tvådde sina händer från alla territoriella tvister som kan uppstå mellan Ukraina och dess östra grannar (som alla är NATO-länder.) Om vi blickar framåt kommer detta att bli ett stort problem för USA. Nyligen använde Rysslands underrättelsechef Sergey Naryshkin en kraftfull metafor och varnade för att USA kan drabbas av ett ”andra Vietnam” i Ukraina som kommer att hemsöka landet under lång tid framöver.

Slutsatsen, som Putin formulerade den, är följande: ”Historien kommer att sätta allt på sin plats. Vi (Moskva) kommer inte att lägga oss i, men vi kommer inte att ge upp det som är vårt. Alla bör vara medvetna om detta – de i Ukraina som är aggressivt inställda till Ryssland, och i Europa och i Förenta staterna. Om de vill förhandla, låt dem göra det. Men vi kommer bara att göra det baserat på våra intressen.”

Putin avslutade med att säga att om den slutliga domaren är militär skicklighet, förklarar det varför Ryssland fokuserar på en ”stark, pålitlig, välutrustad och motiverad försvarsmakt” med stöd av en stark ekonomi och ”stödet från det multietniska folket i Ryssland”.

Det är mycket troligt att de ryska militära operationerna kommer att förflyttas längre västerut mot Dnepr under de kommande månaderna, långt bortom de fyra nya territorier som anslöt sig till Ryska federationen förra året – Luhansk, Donetsk, Zaporozhia och Kherson. I avsaknad av en förhandlingslösning kan Ryssland välja att ensidigt ”befria” de södra delarna av Ukraina som historiskt sett tillhörde Ryssland, vilket förmodligen skulle omfatta Odessa och hela Svartahavskusten, eller Charkov norr om Donbass-regionen.

Ryssland förväntar sig att de ukrainska styrkornas stridsförmåga kommer att minska kraftigt inom en snar framtid och armén har redan svårt att få nya rekryter. Det innebär att styrkebalansen vid fronten kommer att förändras under det kommande året på grund av den ukrainska militärens stora förluster och det minskade biståndet från väst, och vid någon tidpunkt kommer Ukrainas försvar att börja falla sönder.

Rysslands senaste vinster i militära operationer – t.ex. Soledar, Artyomovsk (Bakhmut), Avdeevka, Maryinka, etc. – vittnar redan om en förskjutning i styrkebalansen mellan de två arméerna. Denna förskjutning kommer att accelerera ytterligare eftersom Rysslands militärindustriella komplex fungerar optimalt och Ryssland massivt använder nya typer av vapen, såsom glidande flygbomber, vilket har förändrat det ryska flygvapnets roll i konflikten.

Dussintals tunga flygbomber fälls varje dag och på samma sätt ökar användningen av modern spärrammunition och vissa andra system, inklusive precisionsstyrd ammunition. T-90M stridsvagnar och nya typer av lätta pansarfordon har också dykt upp på slagfältet.

I jämförelse står Ukraina inför en minskning av vapenleveranserna på grund av begränsad produktionskapacitet i väst, där en hållbar produktionstillväxt i industriell skala inte är möjlig på kort sikt. Samtidigt blir krisen i Mellanöstern och spänningarna kring Taiwan stora distraktioner för USA.

Med alla dessa faktorer i åtanke är en avgörande förändring av styrkeförhållandena mot Ukraina fullt tänkbar i slutet av nästa år, vilket skulle leda till ett slut på konflikten på Rysslands villkor.

 

Föregående artikelAmerikansk-israelisk aggression, Jemen, och det kommande kriget mot Iran: de fantastiska prestationerna av propaganda
Nästa artikelEx-FN-expert: Sluta ljuga, Pentagons krigsbudget har inget med USA:s ”försvar” att göra
Global Politics
Globalpolitics.se är en partipolitiskt obunden, vänsterorienterad och oberoende analyserande debatt- och nyhetstidning med inslag av undersökande journalistik.

2 KOMMENTARER

  1. Jag kommer läsa det här inlägget noga men har varit ”off” några dagar då jag intresserat mig för kärnkraftolyckan i Tjernobyl.
    Historiens värsta kärnkraftsolycka sägs det.
    Anledningen är att i det ”demokratiska samtalet” talas om att bygga ny kärnkraft i Sverige efter att hälften av befintlig kärnkraft här avvecklats under några decennier.

    Främst är det de borgerliga som vill ha kärnkraft tillbaka men även inom ”vänstern” finns många som är öppna för byggandet av ny kärnkraft.
    Påverkansoperationen tycks vara att så länge inga olyckor inom närtid rapporteras så anses kärnkraft som säker, miljövänlig och det mesta som önskas.
    Problemet med det farliga avfallet som måste magasineras tonas ned liksom parallellanvändningen till atombomber.

    Jag var lite aktiv på Atomkraft NEJ tack i folkomröstningen 1980 och när jag tänker efter så har jag samma hållning fortfarande.
    Tidigare idag lyssnade jag på Tage Danielssons monolog ”Sannolikhet” och jag tycker den stämmer fortfarande.
    Det här gör att svenska partier som de borgerliga + Sverigedemokrater inte är intressanta för mig.
    Det klagas på vindkraft men den här vintern har varit blåsig med många lågtryck och då har investeringen i vindkraft verkligen gjort nytta.
    Glöm inte att sex kärnkraftsreaktorer i Sverige redan är avvecklade.
    Regeringen vill sätta Ringhals i drift igen men vad är meningen med det när anläggningen börjar föråldras och samtidigt håller på att demonteras för alltid?
    Till skyhöga kostnader också.

    I mitt undersökande av Tjernobyl mötte jag samtidigt en sovjetisk radaranläggning för att upptäcka inkommande interkontinentala kärnvapenrobotar (från USA)
    De fanns tre sådana anläggningar inom Sovjetunionen och de kallades Duga eller Дуга.
    Det är en mastodontkonstruktion men som inte har någon användning idag.
    Dock finns en av de här iögonfallande konstruktionerna kvar i Pripyats förbjudna område i Tjernobyl.

    Se filmen nedan från BBC reel.
    Det är engelsk dokumentär men jag tycker den är helt okej då man låter museidirektörens ryska röst komma fram utan störande dubbning på engelska.
    Istället finns text på engelska så Västerlandets lyssnare kan följa med.
    Ett uttryck jag lärde mig var очень мало som betyder ”väldigt lite”.

    På Youtube har jag också hittat Sovjetiska originalfilmer om olycka i Tjernobyl.
    De är de bästa och mest verklighetstrogna filmerna tycker jag.

    De som förstår Sovjetunionen bäst måste vara de som varit med.
    En dramatiserad film från Hollywood USA om kärnkraftsolyckan i Tjernobyl klarar jag inte och kan heller inte förstå därför där blir handling, fokuseringar och människor så förvrängt för att passa den amerikanske eller Västerländske konsumentens behov av nöje och underhållning.

    Tyvärr är det amerikaniserad underhållning som är populärast hos oss här i Sverige.
    Förmodligen mest hos dem i ”arbetarklassen”.
    Ytterst menar jag det är en kapitalistisk demokratisk politisk operation för att upprätthålla den ”Transatlantiska länken”.
    Därför den girige Borgaren noga vet att ingen kedja är starkare än dess svagaste länk.

    The secret Soviet radar hidden in Chernobyl’s shadow – BBC REEL
    https://www.youtube.com/watch?v=CGSlpQjV5SU

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here