Riskfylld australisk utrikespolitik i Mellanöstern, ett symptom på ett mycket större problem.

10
2026
Australien-USA

Ingress 10 september 2020: I serien ”Aktuella artiklar för ett år sedan och idag” återpubliceras denna artikel som verkar vara aktuell. Utvisningen av australiensiska journalister från Kina visar att förhållandet är dåligt mellan Australien och Kina. Australien bryr sig om sina journalister när de får problem i Kina – men inte om medborgaren Assange!

Författaren, de kunnige geopolitiska analytikern James O’Neill är också från Australien


Denna artikel av den australiensiska juristen och geopolitiska analytikern James O’Neill har vänligen översatts av Martin Gelin, tandläkare och DMD i Australien. publicerat här.


Riskfylld australisk utrikespolitik i Mellanöstern, ett symptom på ett mycket större problem.

 

Premiärminister Scott Morrisons tillkännagivande att Australien kommer att skicka en militärstyrka till Mellanöstern är det senaste i en serie utrikespolitiska misstag där ingen hänsyn tas till Australiens egna utrikespolitiska intressen. Premiärministern har alltså annonserat ännu ett engagemang med australiska styrkor, denna gång till Persiska viken. En mindre marinkontingent från Australien kommer att ansluta sig till brittiska och amerikanska styrkor för att skydda sjöfarten från vad som kallas ”iransk aggression” i regionen.

Den lilla australiska marinenheten har litet eller inget militärt värde och är alldeles för obetydlig för att kunna skapa någon relevant militär inverkan på de hundratals fartyg som trafikerar farleden dagligen. Den iranska marinen kan med minimal ansträngning sänka enheten, skulle behov uppstå.

Ett australiskt deltagande är därför av rent symboliskt värde. Australiska regeringen kommer inte att bry sig om att få parlamentets godkännande för detta nya militära engagemang. En sådan gest skulle i detta fall vara rent symbolisk med tanke på att Arbetarpartiet snabbt meddelade sitt stöd för Morrisons förslag .

Frågor om lagligheten eller visdomen i ett sådant militärt engagemang kommer därför ännu en gång att ställas till de mindre partierna och en rad enheter utanför parlamentet. Om historien är någon guide så ignoreras de oliktänkande, precis som vid andra dumdristiga australiska militärinterventioner sedan Vietnam.
För den oinvigde verkar det som om man fogar sig i ännu ett dumt och olagligt amerikanskt militäräventyr vid sidan om Australiens egna vitala intressen. En typisk ursäkt för USAs militära aktiviteter kommer som vanligt när man hävdar att det inte finns någon konflikt mellan USAs och Australiens intressen.

Denna uppfattning är djupt felaktig, eller i klarspråk, står i direkt konflikt med Australiens beprövade tro på och efterlevnad av ”Regelbaserad Internationell Ordning.” Vad som saknas i det senaste tillkännagivandet om ett australiskt militärengagemang i utlandet är en formell analys av varför ånyo utbrott av öppen fientlighet har uppstått i Persiska viken. Lösryckta och fantasifulla påståenden om den iranska regeringen kan inte ersätta rationell analys.

Ursprung och orsak till den nuvarande situationen, som mycket lätt kan störta världen in i en militär konflikt av oanad omfattning, förbigås till stor del i den nuvarande regeringens och icke-oppositionspartiernas argumentation. En av de viktigaste faktorerna som ledde till den nuvarande krisen var USAs ensidiga tillbakadragande från JCPOA. JCPOA fördraget hade grundligt förhandlats och enhälligt godkänts av de permanenta medlemmarna i säkerhetsrådet (inklusive USA!) plus Tyskland, Europeiska unionen och Iran.

Avtalet garanterade att Iran inte skulle kunna utveckla sig till en kärnvapenmakt, även om en sådan ambition kanske inte funnits. En potentiell ambition tillintetgjordes mer än ett decennium tidigare efter att ett religiöst förbud från landets religiösa ledarskap förkunnats. En inte särskilt subtil ironi kan ses i den nuvarande situationen där Irans värsta fiender och förespråkare för militära och andra åtgärder mot Iran, är “Icke-Deklarationen” av den starkt atomvapenbeväpnade staten Israel.

 

Australiens premiärminioster-Scott-Morrison-Tuvalu-August-15-2019-

Israel vägrar att underteckna icke-spridningsfördrag och vägrar till yttermera visso att tillåta oberoende inspektion av sina atomkraftsanläggningar. Man kan förgäves vänta på kritiska kommentarer om detta från amerikansk och/eller australisk ledning.

Trump-administrationen ignorerade JCPOAs stora betydelse, inte för att fördraget inte fungerade, som ju uppenbarligen var fallet, utan på grund av två dominerande faktorer inom USAs inrikespolitik. Först märks den ovannämnda Israeliska lobbyn med en mångårig avsky mot islamiska Iran och med dess aktiva försöka att undergräva JCPOA. Israel har länge understött terroristgrupper inom Iran som aktivt försöker störta dess islamiska regering. Sådana aktiviteter nämns ytterst sällan i Australiens MSM.

Den andra faktorn är en långvarig amerikansk misstro mot Irans regering, vars ursprung kan spåras till kuppen av USA och Storbritannien mot Irans regering 1953. Kuppen avsatte inte bara en legitim iransk regering, den ledde också till installationen av Shahens odemokratiska regim, lojalt allierad med USA.
Shahen störtades i sin tur under den islamiska revolutionen 1979. Frön till den nuvarande misstron mot den iranska regeringen såddes under denna tid och har förblivit en central del av USAs utrikespolitik sedan dess. Varför Australien engagerar sig i denna tvist kan bara förklaras genom att australisk utrikespolitik dikteras av USAs målsättningar, snarare än Australiens egna intressen. Lojalister hävdar att de båda ländernas intressen skulle vara synonyma. Detta stämmer dock inte med verkligheten.

En liknande dumhet kan ses i och med den australiska regeringens anslutning till den amerikanska kampanjen mot Kina. Ett antal tungt vägande argument kan visas mot denna policy. Ett mycket viktigt argument är Australiens dominerande avhängighet av den kinesiska marknaden för sin exporthandel (nästan tre gånger större än den näst största marknaden, Japan).

Andra faktorer som pekar på Kinas betydelse för Australien kan inkludera det faktum att Kina är den största källan för utländska turister, den största källan för utländska universitetsstudenter och den tredje största källan för utländska investeringar. Mot bakgrunden av dessa data (och USAs och Storbritanniens mindre roll i nutida utrikeshandel) borde Australiens självintresse vara uppenbart.

Således bevittnar vi åtgärder som vidtas av den australiska regeringen vilka återspeglar USAs intressen och prioriteringar snarare än nationellt egenintresse. Det senaste äventyret i Mellanöstern är ett nytt exempel på detta. Man bör inte i detta sammanhang glömma, att Australiens tidigare militära inblandning i Mellanöstern, i Irak och Syrien, som båda pågår, klart saknade FNs säkerhetsråds godkännande.

Den australiska militära närvaron i Irak är så ovälkommen att den irakiska regeringen vägrat att underteckna ett “Status of Forces”-avtal med Australien. Därför är australiska trupper i Irak försedda med diplomatpass!

Att ett land ska behöva agera så uppenbart mot internationell lagstiftning och sina egna långsiktiga, livsviktiga intressen för att uppfylla USAs regionala ambitionerna, bekräftar på nytt att Australien inte äger en oberoende utrikespolitik och har förmodligen inte haft en sådan sedan kuppen mot Whitlam-regeringen i 1975.

Med tanke på den ringa storleken av det australiska militära engagemanget i det nya “äventyret” i Persiska viken, blir det svårt att gissa potentiella, militära konsekvenser. Resterande “gott” rykte får ytterligare slagsida. Om Australien fortsätter att följa USAs önskemål, inte bara i Mellanöstern utan även i Asien, blir dock större bakslag oundvikliga. Konsekvenserna av detta för Australiens välbefinnande och välstånd kan bli förödande. Ansvaret vilar tungt på Australiens regering.

Föregående artikelVad har våra senaste utrikesministrar egentligen sagt?
Nästa artikelStöd Syriens kamp mot terrorism och Sverigestödda dödliga sanktioner! Manifestation på Soltorget i Stockholm kl 12. idag.
James O'Neill
James O’Neill är en australiensisk barrister (jurist) och en geopolitisk analytiker. Han var tidigare en akademiker vid Universitetet i Bergen (Norge), universitetslektor vid universitetet i Waikato (NZ) och visiting professor vid Louvain la Neuve universitet (Belgien). Han var också en konsult med FN:s ekonomiska kommission för Europa i Genève. O’ Neill är specialiserad på internationell rätt med särskild tonvikt på gränssnittet mellan lag och geopolitik. Han har publicerat två böcker och många artiklar i peer reviewed journals (vetenskapliga tidskrifter) samt kommentarer på flera webbplatser i USA, Europa, Storbritannien och Australien.

10 KOMMENTARER

  1. ”Alla” känner till kuppen mot den lagliga regeringen i Iran 1953 och Chile 1973. Få känner till kuppen i Australien 1975 som O’Neill nämner mot slutet av artikeln.
    Skulle det rentav vara möjligt att kontakta O’Neill och be honom skriva en separat artikel om denna centrala vändpunkt i australiensisk politik ? En vändpunkt som är obekant för en europeisk publik och samtidigt signifikativ för efterföljande australiensisk underdånighet, numera fullt ut omfattad av Europa, Ryssland undantaget.

    • Jag har just skrivit till James O´Neill och vidarebefordrat din fråga.

      ” Dear James,

      I have published your article https://johnmenadue.com/james-oneill-latest-australian-foreign-policy-venture-in-the-middle-east -a-symptom-of-a-much-wider-problem/, translated to Swedish https://www.globalpolitics.se/riskfylld-australisk-utrikespolitik-i-mellanostern-ett-symptom-pa-ett-mycket-storre-problem/. A reader asks me whether you have or will publish a paper about the Whitlam coup in 1975, or maybe you can refer to an already published paper?

      Best,

      Anders Romelsjö”

    • Hej och tack för din artikel, ett krig där Australien var tjup involverad i var Vietnam kriget. Jag bodde i landet när detta pågick och träffade massvis med återvändande militärer. Australien skickade en mycket stor styrka till Vietnam när USA bad om understöd. Samtidigt minns jag alla de negativa kommentarer från invånarna i landet, som inte stödde regeringens åtaganden under USAs ledning i Vietnam.
      Vad som även påverka de australiensiska politikerna är att man förnekar i allmenhet klimatet, som en orsak till torkan och bränderna de senaste åren. Det finns en mycket sköna satirer angående Australien.
      se https://theanalysis.news/political-satire/renewable-energy-not-juice-media-satire/ och lysnar på denna satir.

      • ”Vad som även påverka de australiensiska politikerna är att man förnekar i allmenhet klimatet, som en orsak till torkan och bränderna de senaste åren. Det finns en mycket sköna satirer angående Australien.”

        Hur kan du vara så säker på det?
        Extrema vädersituationer tillhör precis som det låter vädret och förekommit kontinuerligt genom historien.
        Precis som extrema rörelser till vänster och höger tillhör demokratin.
        Men även där så är medelsituationen någonstans däremellan den mest förekommande.

        Vill man påpeka förändringar i klimatet så måste förändringen kunna redovisas i ett längre perspektiv.
        Exempelvis höjd medeltemperatur eller stigande havsnivå.
        Naturligtvis med statistisk säkerställd data.

      • Fast nu har ju Australien haft en osedvanligt sträng vinter för att vara på den breddgraden! Likadant i Sydamerika så det mesta tyder på att kallare klimat är på gång!Att bränderna blivit fler beror inte på värmen utan att man slutat röja bort ris och undervegetation som man gjorde förr!

        • Förra vintern var väldigt mild. Åtminstone i södra Sverige.
          Men jag hänvisar det till väder.
          Växlingen mellan milda och stränga vintrar är det normala.
          Sommaren 2020 tyckte jag var ”lagom” 🙂

          Vädret är som framtiden.
          Vi vet inget säkert om den, bara en aning vad som ska ske den närmaste tiden.
          Men planera, föreställa och drömma kan vi alltid göra.
          Så länge vi ser framåt är vi också med i tiden.

          • Exakt! Men jag skulle bara visa på hur klimathysterikerna argumenterar för sina påhittade bevis om globaluppvärmning. Så fort det är lite varmt någonstans är det ett ”bevis” på global uppvärmning medan man sållar bort allt som talar emot. Så jobbar media med propaganda!

  2. ”Regelbaserad Internationell Ordning.” Det begreppet används ofta när Imperiet och dess vasaller kritiserar t.ex. hur Kina handlar i Sydkinesiska Havet. Det används bland annat i många provästliga artiklar på https://www.asiatimes.com/ Tyvärr har jag inte förstått vilka regler som åsyftas. Däremot vet vi (i varje fall jag) att Imperiet och des vasaller utan tvekan bryter mot internationellt överenskomna regler så fort de står i vägen för de förras expansionsintressen. Behövs exempel på denna blogg?

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here