”Ryssland kan redan nu ensamt konfrontera hela västvärlden…”

9
1603
Xi Jin Ping och Putin i Kreml 21 mars 2023. Bild Tass.

 

Denna artikel av M.K. Bhadrakumar har publicerats på Indian Punchline. https://www.indianpunchline.com/russia-alone-can-already-confront-the-entire-west/

Ryska medier rapporterade att president Vladimir Putin gjorde en extraordinär gest när president Xi Jinping lämnade Kreml efter statsmiddagen förra veckan på tisdagskvällen, genom att eskortera honom till limousinen och ta avsked av honom där.

Och Xi, under handslaget vid avskedet, ska enligt uppgift ha svarat: ”Tillsammans bör vi driva på dessa förändringar som inte har skett på 100 år. Ta hand om dig.”

Xi anspelade på de senaste 100 årens moderna historia som sett USA förvandlas från ett land norr om Mexiko på det västra halvklotet till en supermakt och global hegemon.

Med sin djupa känsla för historia och sitt dialektiska sinne erinrade Xi om de intensiva samtalen med Putin, vilka handlade om de samtida realiteter som begravde USA:s unipolära ögonblick i historien i soptunnan och om nödvändigheten av att Kina och Ryssland går samman för att konsolidera övergången av världsordningen mot demokratisering och multipolaritet.

Det var en lämplig avslutning på ett statsbesök som inleddes kvällen innan med att Xi uttryckte sitt förtroende för att ryssarna kommer att stödja Putin i presidentvalet nästa år. Med ett enda slag ”upphävde” Xi västvärldens demonisering av Putin, med tanke på det absurda i att ens ordna en arresteringsorder mot Kreml-ledaren för att avleda hans samtal i Moskva.

Kina har en noggrann politik beträffande att avstå från att kommentera andra länders interna politik. När det gäller situationen kring Ryssland har Xi dock gjort ett anmärkningsvärt undantag genom att signalera att han är angelägen om Putins proaktiva ledarskap i dessa tumultartade tider. Majoriteten av världsopinionen, särskilt i det globala syd, kommer att hålla med.

Kommer inte den lärda ryska allmänna opinionen också att ta del av detta – med ett rytande bifall? Ja, Putins konsekventa 80-procentiga stöd i opinionsundersökningarna är en vägvisare. Xi kan ha hällt kallt vatten på västvärldens sista desperata försök att få ett gäng ryska oligarker att gå i spetsen för ett regimskifte i Kreml.

Säkert är, att tidpunkten för Xis statsbesök mitt under kriget i Ukraina visade att Kina fäster största vikt vid förbindelserna med Ryssland. Det är mycket välbetänkt att göra detta, eftersom både Kina och Ryssland är fastlåsta i en spiral av spänningar gentemot USA.

Det har skett en dramatisk förändring av stämningen i Peking. Den lägsta punkten nåddes med president Bidens ohyfsade uppträdande i sitt State of the Union-tal, om tillståndet i landet, den 7 februari, då han gick över gränsen och hysteriskt ropade: ”Säg mig en världsledare som skulle byta plats med Xi Jinping”.

I den österländska kulturen betraktas en sådan ohövlighet som ett oförlåtligt skandalöst beteende. Under veckorna efter att USA sköt ner den kinesiska väderballongen och smutskastade Kina internationellt, har Peking avvisat flera försök från Vita huset att försöka få till stånd telefonsamtal för Biden med president Xi.

Peking har fått nog av Bidens ihåliga löften om att förbättra förbindelserna, samtidigt som han i smyg stärker allianser i hela Asien-Stillahavsregionen, för in Nato i maktdynamiken i Asien-Stillahavsområdet och skickar ytterligare styrkor och eldkraft till platser som Guam och Filippinerna, förutom att han målmedvetet strävar efter att försvaga Kinas ekonomi.

Xis besök i Moskva blev ett utmärkt tillfälle för Ryssland och Kina att bekräfta sitt gränslösa partnerskap och skingra västvärldens försök att, sedan kriget bröt ut i Ukraina, slå in en kil i de kinesisk-ryska förbindelserna.

För att citera professor Graham Allison vid Harvarduniversitetet: ”I alla dimensioner – personliga, ekonomiska, militära och diplomatiska – har den odeklarerade allians som Xi har byggt upp med Rysslands president Vladimir Putin blivit mycket mer betydelsefull än de flesta av USA:s officiella allianser i dag”.

Men, allians eller inte, faktum kvarstår att denna ”nya modell för förbindelserna mellan stora länder med ömsesidig respekt, fredlig samexistens och ett samarbete som alla vinner på” – för att citera Xi Jinping – är allt annat än en hierarkisk ordning.

USA:s experter har svårt att förstå jämbördiga relationer mellan två suveräna och oberoende nationer. Och i det här fallet är varken Ryssland eller Kina benägna att förklara en formell allians, eftersom en allians helt enkelt kräver att man tar på sig skyldigheter och begränsar den optimala utövningen av sina intressen i enlighet med en kollektiv agenda.

Det som framkommer är därför att Putins strategiska kalkyl i Ukraina kommer att formas mycket mer av händelserna på slagfältet än av någon kinesisk insats. Rysslands reaktion på den kinesiska ”fredsplanen” för Ukraina vittnar om denna verklighet.

Knappt hade Xi lämnat Moskva, förrän Putin klargjorde, i en intervju med Russia 1 TV, att Ryssland överträffar västvärldens ammunitionsleveranser till Kiev. Han sade: ”Rysslands produktionsnivå och dess militärindustriella komplex utvecklas i en mycket snabb takt, vilket var oväntat för många”.

Medan flera västländer kommer att förse Ukraina med ammunition, ”kommer den ryska produktionssektorn på egen hand att producera tre gånger mer ammunition under samma tidsperiod”, tillade Putin.

Han upprepade att västvärldens vapenleveranser till Ukraina oroar Ryssland endast därför att de utgör ”ett försök att förlänga konflikten” och kommer ”bara att leda till en större tragedi och inget annat”.

Detta är dock inte för att förringa partnerskapets stora betydelse för båda länderna på det politiska, diplomatiska och ekonomiska området. Betydelsen ligger i de två ländernas växande ömsesidiga beroende i flera riktningar som ännu inte kan kvantifieras och som fortsätter att ”utvecklas” (Xi) och verkar sömlöst.

Kriget i Ukraina visar sig paradoxalt nog vara en väckarklocka – ett krig som kan förhindra ett nytt världskrig, snarare än att framkalla ett. Kina förstår att Ryssland på egen hand har tagit sig an den ”kollektiva västvärlden” och visat att det är mer än en enskild kamp.

Denna bedömning i Peking kan inte undgå västvärldens uppmärksamhet och kommer att påverka västvärldens tänkande på medellång och lång sikt – inte bara för Eurasien utan även för Asien och Stillahavsområdet.

En artikel i Global Times för några veckor sedan av Hu Xijin, tidigare chefredaktör för det kinesiska kommunistpartiets centralkommitté, belyste den ”stora bilden”.

Hu skrev att kriget i Ukraina ”har utvecklats till ett utmattningskrig mellan Ryssland och väst… Även om Nato antas vara mycket starkare än Ryssland verkar situationen på marken inte visa det, vilket skapar oro i väst”.

Hu drog några häpnadsväckande slutsatser: ”USA och västvärlden har funnit det mycket svårare än väntat att besegra Ryssland. De vet att Kina inte har lämnat militärt stöd till Ryssland, och frågan som förföljer dem är: Om Ryssland ensamt redan är så svårt att hantera, vad händer om Kina verkligen börjar ge militärt stöd till Ryssland och använder sin enorma industriella kapacitet för den ryska militären? Skulle situationen på det ukrainska slagfältet förändras i grunden? Dessutom kan Ryssland ensamt redan konfrontera hela västvärlden i Ukraina. Om de verkligen tvingar Kina och Ryssland att gå samman, vilka förändringar kommer då att ske i världens militära situation?”.

Är inte den föreställning som är förhärskande i USA och Europa, att alliansen mellan Ryssland och Kina är en allians mellan ojämlika parter, i sig själv en egennyttig västerländsk villfarelse? Hu har rätt: Även om Kinas övergripande styrka fortfarande är mindre än USA:s, har det i kombination med Ryssland skett ett paradigmskifte i balansen och USA har inte längre möjlighet att agera som det vill.

Det är Rysslands och Kinas gemensamma angelägenhet att världsordningen måste återgå till ett internationellt system med FN i centrum och en världsordning baserad på internationell rätt. Det råder ingen tvekan om att de två ländernas strategi är att omkullkasta den ”regelbaserade ordning” som domineras av USA och återgå till en internationell ordning med FN i centrum.

Artikel 5 är i själva verket själen i det gemensamma uttalande som gjordes i Moskva: ”Båda sidor bekräftar på nytt sitt åtagande att bestämt upprätthålla det internationella systemet med Förenta nationerna i centrum, den internationella ordningen som bygger på internationell rätt och de grundläggande normer som styr de internationella förbindelserna på grundval av FN-stadgans syften och principer, och motsätter sig alla former av hegemonism, unilateralism och maktpolitik, mentaliteten från det kalla kriget, konfrontation mellan läger och upprättandet av klickar som riktar sig mot specifika länder.”

Missta er inte, detta handlar inte om att avlägsna USA som boss och ersätta det med Kina, utan om att effektivt hindra USA från att mobba mindre, svagare stater och därmed inleda en ny internationell ordning med företräde för fredlig utveckling och politisk korrekthet som åsidosätter alla ideologiska skillnader.

 

Föregående artikelBehöver Europa dela sig? Klyftan mellan öst och väst i Europa är tillbaka med full kraft.
Nästa artikelSvåra humanitära katastrofer orsakade av USA:s aggressiva krig mot andra länder
Global Politics
Globalpolitics.se är en partipolitiskt obunden, vänsterorienterad och oberoende analyserande debatt- och nyhetstidning med inslag av undersökande journalistik.

9 KOMMENTARER

  1. Ryssland själv påstår eller skulle aldrig någonsin påstå något så intimt om vad samarbetet med Peking gäller, även om världen var säkra på det. Spekulationer publicerat via länkar härifrån är som ett fiske i Kalixälven utan ett endaste napp, i längtan efter en äkta fjällröding…
    Ryssland och Kina känner till den historian och
    ler därför ödmjukt inför publiken.

  2. Hela kalla kriget gick ut på att västvärlden hindrade sovjetisk framryckning i Europa. Sovjetunionen marscherade istället in i Kina 1945-49, stödde nordkoreas anfallskrig 1950-53, beväpnade det kommunistiska maktövertagandet i Vietnam 1954-75 och till sist inmarschen i Afghanistan, som fick det för alla överraskande resultatet att hela sovjetimperiet föll samman.

    En 40årig period av fred och global tillväxt följde, som fick ett abrupt slut med Rysslands inmarsch i Ukraina. I praktiken var det sovjetockuperade Ukraina sovjetunionens näst viktigaste del, med viktiga delar av vapenindustrin, varven och matproduktionen. Den ryska invasionen kan ses som ett postsocialistiskt inbördeskrig, Putins självmål försvagar sannolikt både angriparen Ryssland och det angripna Ukraina.

    Ryssland hotar förstås hela världen med kärnvapen, men ingen vet längre kvaliteten på de postsovjetiska kärnvapnen, Ryssland har inte råd att finansiera hålla dem i modernt skick. Röda flottan har rostat bort, stridsvagnarna är sjuttio år gamla, flygplanen har analoga instrument. Bananrepubliken Ryssland är i dåligt skick, befolkningen är inte krigshetsad som på Stalins tid. Inte än iallafall.

    • Du nämner Vietnam men nämner inte USA:s krig mot folken i Vietnam, Laos och Kambodja 1960-75 med c:a 3 milj döda, och inte USA:s inmarsch och krig i Afghanistan under 20 år, med stöd av Nato och Sverige. USA är den i särklass mest krigiska staten i strid mot folkrätt, nationell självständighet och frihet. Det blev ingen fred i världen då Sovjet upplöstes: Kriget mot Irak 1990, Natos krig mot Jugoslavien och uppsplittring i USA:s intressen 1995-1999.
      USA har inlett 251 militära interventioner sedan 1991 och 469 sedan 1798

      USA:s krig har dödat mer än 20 miljoner i 37 länder 1945-2015, och miljoner i andra länder. Varning för enögdhet.

      Notera också att Nato-dominanten USA är ledande i statskupper mot demokratier och stöd till sådana. Ett urval: – 1953 Mossadeq, i Iran – 1954 Arbenz, Guatemala – 1960 Lumumba, Kongo – 1964 Brasilien -1965 Dominikanska republiken. – 1965 Sukarno i Indonesien – 1973 Allende i Chile – 1970 Sihanouk i Kambodja – 1983 USA Bishopregeringen i Grenada – 2002-2019 USA stödjer statskuppsförsök i Venezuela – 2014 i Haiti. – 2009 Zelaya i Honduras – 2013 Morsi i Egypten – 2014 Ukraina -2019 Bolivia. -2021 Belarus?

    • @Sekram Alinom 24 april, 2023 At 18:12
      En väldigt underlig djupt faktavidrig kommentar.

      Sovjetunionen marscherade inte alls in i Kina 1945-49. Det var Kina som försökte kopiera det sovjetiska systemet, och det tog slut 1958.

      Det är sant att Nordkorea anföll Sydkorea i avsikt att befria det från den amerikanska ockupationen, men det var USA som drev anfallskriget mot Korea, markerade som FN trupper. När USA hade ockuperat hela Korea och hotade Kina ingrep Kina och drev tillbaka USA trupperna.

      Det var USA som försökte annektera Vietnam som en bas för att invadera Kina. Som bekant blev USA utkastad.

      Sovjets inmarsch i Afghanistan skedde på den legala regeringens uttryckliga begäran för att stoppa USA invasionen.

      Det är inte en fråga om någon Rysslands inmarsch i Ukraina, utan att stoppa ett amerikanskt förintelse och folkmord på ryssar. Ryssland vill befria ockuperade tyska områden som Krim och Donbas. De facto ockuperade av USA. Ryssland hotar inte hela världen med kärnvapen, utan avskräcker USA från att invadera.

      ”flygplanen har analoga instrument” bara som information från mig som affärspilot sedan 60-talet med tusentals immar i luften, alla flygplan har analoga instrument även idag. Vad som kallas ”The Basic T” finns i alla flygplan från de största trafikflygplan till den enklaste Cub. Så här ser den ut.
      https://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/thumb/0/07/Six_flight_instruments.JPG/1200px-Six_flight_instruments.JPG

  3. USA:s kapitalism har egentligen inget folkstöd någonstans i välden, mer än i propaganda-medierna, som de styr med sitt kapital, liksom köpta politiker och lojala trotjänare i mediebranschen, som t.o.m hjärntvättat politiker till idioti i hela västvärlden. Därav folks dumhet att gå till val-lokalen i tron om bättre tider och få privilegiet att välja mellan ”pest eller kolera”.

    • Bra, Erik
      Du har förstått precis.
      Jag känner ungefär likadant.
      Vår så kallade ”demokrati” är en chimär.
      Följden av det blir att man blir radikaliserad.

  4. Putin är smart och skarp genom åren. Detta har stört våra propaganda medierna ständigt. Sitta i timmar utan block och kunna ta ALLA frågor, utan MINSTA fel genom åren. Hållt helt mästerliga tal genom åren som fått våra medier att sätta i halsen. Ryssland vill ha fred och det är så man agerat jämt hos andra länder. (Vi bortser nu från Ukraina krisen som HELT är Usa Natos fel också, som ENDAST förlänger lidandet och krisen även nu) Men Ryssland har medlat mycket framgångsrikt genom åren överallt. Från Mellanöstern till Latinamerika och Asien till även Europa. Bara Ryssland har GODA relationer till alla i Mellanöstern/arabländerna vilket Usa, Nato EJ haft och har genom åren. Bara det är unikt. Tycker jämt att Ryssland fick ta ständigt skit dom EJ förtjänade här på hemmaplan, där Väst Usa Nato var på korsningståg mot Ryssland på ALLA sätt, speciellt sedan år2014. DAGLIGEN var det så, denna vidriga korsningståget som saknade motstycke, och där våra medier borde stämmas och ställas inför rätta. Ryssland Kina relationen är bra för världen. Men även här försöker dessa banditer Usa Nato jämt slå en kil mellan dessa,vilket misslyckats tills nu. Hela 2000talet bevisar HELT klart vilka Ryssland och Kina, som varit för Fred och medling/ mot KAOS krig och konflikter när gäller Usa Nato. Bevisen talar sitt tydliga språk. Man försöker även förminska denna relationen med att Kina på något sätt är ”storebror”bara för att försöka förnedra ryssarna. När Ryssland har enorma naturresurser som Kina är mycket beroende av. Samma inom ämnet försvaret, där Kina snart kommit ikapp snart tack vare ryssarnas expertis och styrka. Dessa länder tittar EJ så på varandra MINSTA lilla. Man sammarbetar inom flesta områden på harmonisk och fredligt sätt. Vilket också är bra för världen. Usa Nato är krigsskadade och söker ständigt nya krig och konflikter. Så mycket som dessa klantskallar förstört i världen är ju HELT otroligt. Usa är världens största massmördare utan MINSTA lilla tvivel på ALLA punkter, i deccenier nu. Kina och Ryssland gör nytta i övriga världen och är fredliga

  5. USA-demokratiska SVT Public Service fabulerar över ”Putins polare”.

    En sådan är tydligen Lula de Silva i Brasilien vilket är ett land som nu tar ställning FÖR Ryssland.

    Det är för mig glädjande att läsa.
    SVT har tidigare sagt att Ryssland inte har några vänner men jag har inte litat på SVT Public Service som jag tycker blivit en amerikansk demokratisk propagandakanal.
    Våldsam och militariserande dessutom.

    Ryssland har bra förbindelser med det stora landet Brasilien i Latinamerika.
    Förmodligen är Brasilien för stort för att ensidigt kunna kontrolleras av imperialiststaten USA.

    https://www.svt.se/nyheter/utrikes/darfor-vill-lula-inte-ta-stallning-mot-putin

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here