Ingress: Denna artikel av Pål Steigan litet längre ned visar på en snabb och ganska överraskande seger för de som demonstrerar mot en ny hård säkerhetslag i Frankrike. Demonstrationerna fortsätter dock. DN skriver 5 december (i lördags) ”Det är andra helgen i rad som våldsamma protester utbryter i huvudstaden. Demonstrationen i Paris var en av 90 som var planerade runt om i Frankrike på lördagen. Över 20 personer greps i samband med protesterna i huvudstaden, enligt Le Monde. Medan många av de samlade demonstrerade fredligt samlades även personer som tände eld på bilar, vandaliserade uteserveringar och krossade skyltfönster.”…”Lagförslaget ingår i ett större säkerhetspolitiskt paket. Men stark kritik har hörts om att lagen skulle kunna inskränka möjligheterna att granska polisens arbete eller dokumentera övergrepp. Amnesty och andra människorättsorganisationer, samt flera franska journalistförbund, finns bland kritikerna. Efter landsomfattande protester svängde regeringen i veckan och lovade att skriva om delar av lagförslaget. Exakt vad som ska ändras är inte klart, men regeringspartiets gruppledare i nationalförsamlingen, Christophe Castaner, lovade i måndags att de ska se till att lagen ”både skyddar ordningsmakten och undviker inskränkningar i pressfriheten och informationsfriheten”.
En orsak till den starka reaktionen är en vitt spridd film som visar hur den svarte musikproducenten Michel Zegler blir stoppad och angripen av fyra poliser i sin studio i Paris.
Kort kommentar: Det är säkerligen mycket bra att fortsätta och protesterna. Sannolikt finns olika uppfattingar om hur mycket av säkerhetslagen som ska finnas med i kommande förslag.
Utdrag ur Pål Steigans blogg: Frankrike: Demonstrasjonene tvang Macron til retrett
Emmanul Macrons regering hade föreslagit en lag som skulle förbjuda och införa stränga påföljder för filmning eller fotografering av polisvåld. Den så kallade artikel 24 utlöste stora demonstrationer i hela Frankrike och den 1 december 2020 förklarade inrikesministern att förslaget skulle ändras.
Lagen ville införa mycket stränga påföljder för att fotografera eller filma polisen. som fängelse eller böter på upp till 45 000 euro. Både advokater och journalister har fördömt lagen i princip.
Lagen antogs i den första omgången av den franska nationalförsamlingen den 24 november, men måste omprövas. Den 28 november var det stora demonstrationer i hela Frankrike mot en lag som gör det olagligt att fotografera och filma polisvåld. Demonstrationerna gick under namnet ”Marche des libertés”. Enligt arrangörerna samlade demonstrationerna 500 000 personer, skriver Libération.
Men demonstranterna vann en första seger mycket snabbt. Bara några dagar efter de stora demonstrationerna var regeringen tvungen att dra sig tillbaka.
Journalister, mänskliga rättighetsorganisationer och paneler i både EU och FN hade uttryckt stark kritik mot lagförslaget och media i Frankrike, från l’Humanité till Le Figaro, har stött kritiken. Det måste kallas en betydande och ovanlig seger för demokratirörelsen.
Inrikesminister Christophe Castaner talar om en ”fullständig omskrivning” av artikel 24. Och han talar om ”den grundläggande rätten till fri information”, som om det vpre en självklarhet i dagens Frankrike.
Demokratirörelsen kommer att följa mycket noggrant vad denna ”omskrivning” faktiskt kommer att betyda, för det är uppenbart att när regeringen hade lagt så mycket prestige bakom en sådan drakonisk lag och också fått den godkänd.
Macrons främsta uppgift som Frankrikes president är att säkra Rothschilds intressen, folket kommer i andra hand om ens. Möjligheten att hålla polisens egenmäktiga ageranden mot franska medborgare ska kuvas särskilt då folket gör motstånd mot Rothschilds agendan. Varför MSM inte kommer att uppmärksamma detta nämnvärt. Hellre hittar man på om Venezuela, Kuba eller Syrien än Macrons diktatoriska fasoner.
”regeringspartiets gruppledare i nationalförsamlingen, Christophe Castaner” är f.d. inrikesminister, ej premiär minister. Den posten innehas av Jean Castex.
Annars består skandalen i att regeringspartiets ledamöter i underhuset betedde sig som ett tam flock. Det var inte gatan, utan senaten som tvang regeringen att ge sken om att lyssna.
Pål Steigan är naiv, som tror på någonting annat än en fint från gangsterpacket.
Tack, skrev inrikesminister på ett ställe och premiärminister på ett annat. Korrigerar nu.
Den övergripande frågan är, varför skall det till våld på gatorna för att genomföra folkviljan. Borde det inte finnas mer fredliga medel att styra politikernas beslut, eller att avlägsna dom vid behov. Det finns det i Kina, men inte i Europa eller Sverige. Vad fransmän publicerar inom Frankrike som rör Frankrike är helt deras ensak. Ingen från andra länder bör tillåtas blanda sig i Frankrikes interna angelägenheter. Problemet uppstår när någon i Frankrike, eller Sverige, publicera något som endast rör ett annat land. Alltså inblandning i ett annat lands interna angelägenheter. Speciellt när det publiceras även i det andra landet, vilket ju är fallet med allt på webben. Sverige beivrar allt som går emot maktelitens policy, till exempel massinvandringen. Där tillämpar man HMF reglerna, Sverige bötfäller och fängslar oliktänkande. USA har inga sådana regler, man får kritisera folkgrupper. Så om en skribent i USA kritiserar svensk massinvandring, då bryter personen mot lagen om HMF i Sverige, men inte mot amerikansk lag. Det görs ju även tillgänglig inom Sverige, publiceras inom Sverige via webben. Kan den personen, journalisten, lagföras i Sverige för brott mot HMF lagarna. Förmodligen. Bedragarna i Ukraina som bedrog svenskar via webben, kan lagföras i Sverige. Hackaren i England som hackade en databas i USA lagfördes i USA efter att ha utelämnats. 1933 tog aktivister och demokratikämpar, i dagens ordval, makten politisk i Tyskland. Nyligen försökte aktivister och demokratikämpar på samma sätt ta makten i Hong Kong, Xinjiang och Tibet. Detta med stöd från utlandet, bland annat Sverige och svenska media. Fråga är, hur skall detta stävjas i framtiden. En möjlighet är at som med bedragarna i Uganda eller hackaren i England dra journalister inför rätta, och det kan komma att tillämpas i Kina. Vi får se.