Skripal – ett år senare är några saker klarare

21
658

Denna artikel av den australiensiske juristen och geopolitikern James O’Neill har publicerats i New Eastern Outlook 9 mars. Skripal: One Year Later Some Things are Clearer.
Den har översatts av Christine Vaple i mellersta Norrland.

Förra veckan (4 mars 2019) var det den första årsdagen av händelsen i Salisbury, England, där den f.d. ryske dubbelagenten Sergei Skripal och hans dotter Yulia insuknade på offentlig plats mitt i staden. Mycket snabbt (den 12 mars) och innan några bevis kunnat anföras, gjorde Storbritanniens premiärminister Theresa May ett uttalande i det brittiska underhuset i vilket hon ger Ryssland skulden.


Skripal – ett år senare är några saker klarare

Dåvarande utrikesminister Boris Johnson hade då redan (6 mars 2018) dragit paralleller med Litvinenkos död 2006. Den 12 mars (innan premiärminister Mays uttalande) gick Johnson ännu längre och sa att det ämne som orsakat Skripals sjukdom hade identifierats som “A234” och att enligt brittiska bedömning “var det högst sannolikt att Ryssland var ansvarigt för attacken”.

Under de följande 12 månaderna har britterna inte avvikit från denna ståndpunkt. Detta trots en mängd bevis som motsäger den bedömningen, och en mängd varianter av den officiella historien har uppstått. Britterna har också ignorerat de uppenbara omöjligheterna i många av sina argument, och uppkomsten av andra, mycket mer trovärdiga förklaringar.

Syftet med denna artikel är inte att dokumentera de brittiska argumentets ständigt föränderliga och absurda detaljer. Det har dokumenterats omfattande på annat håll, till exempel i de utmärkta analyserna av Rob Slane på hans hemsida. Roberts Slane

För en detaljerad kronologi av händelserna som presenteras på ett sakligt sätt har den ryska ambassaden i Storbritannien lagt fram en rapport: Salisbury: Obesvarade frågor. Rysk rapport.

En annan detalj är den extraordinära graden av överlappning mellan de scenarier som utspelats i Salisbury och London och många i den involverade personalen, och verksamheten i en organisation vars existens endast nyligen har avslöjats, Integrity Initiative och dess moderorganisation Institute for Statecraft. En av de gemensamma detaljerna gällande personalen är skapandet av den så kallade Steele-rapporten, genom vilken man försökte misskreditera USAs president Trump med en lång rad plumpa anklagelser.

I det här sammanhanget räcker det att nämna en viss Pablo Miller, en granne och vän till Sergei Skripal och affärskompanjon till Christopher Steele, som påstås ha författat ovannämnda rapport. Miller och Steele var också Skripals kontaktpersoner när Skripal förrådde sitt land som dubbelagent. Skripal dömdes, fängslades och släpptes senare som en del av ett spionutbyte, varefter han “gick i pension” i Storbritannien.

Det som är särskilt intressant är att strax efter att Sergei och Yulia Skripal blev inlagda på sjukhus utfärdade den brittiska regeringen ett s.k. “D” Notice, innebärande förbud mot publicering av Millers namn i brittiska media. Det har aldrig givits någon övertygande förklaring till denna censur.

Inte heller har Millers namn framkommit i australiensiska media och speciellt inte med hänvisning till hans engagemang med Skripal, varken i Ryssland eller i Storbritannien. Detta är bara en del av bolagsmedias vanliga underlåtande att ställa ens de mest grundläggande och uppenbara frågorna om det här fallet.

Istället har det varit ett farsartat upprepande av den brittiska regeringens ståndpunkt, desinformation i bästa fall, eller skapandet av en serie bisarra berättelser enbart baserade på olika journalisters livliga fantasi.

Det finns två aspekter av detta fall som jag kortfattat vill fokusera på. Återigen, dessa punkter har praktiskt taget inte nämnts i bolagsmedia.

Den första punkten handlar om internationell rätt. Skripal-fallet ger en perfekt illustration av gapet mellan den påstådda efterlevnaden av “rättsstatsprincipen” eller “regelbaserad internationell ordning”, som upprepas till leda av Storbritannien och dess västerländska allierade, inklusive Australien, och dessa länders faktiska agerande när det passar deras nationella intresse att ignorera sina lagliga skyldigheter.

Det senaste exemplet på att Storbritannien gör precis detta var dess tillkännagivna avsikt att ignorera Internationella Domstolens utslag om de skamliga övergreppen mot befolkningen från Chagosöarna.

Den relevanta internationella lagen i Skripal-fallet är först och främst de skyldigheter som de undertecknande staterna har enligt 1963 års konvention om konsulära förbindelser. Artikel 36 i denna konvention (som både Ryssland och Storbritannien undertecknat) föreskriver att konsulära tjänstemän “ska ha rätt att kommunicera med medborgare i den utsändande staten”.

I en senare konvention, 1965 års konvention om konsulära förbindelser mellan Sovjetunionen och Storbritannien, föreskrivs liknande rättigheter, och i artikel 30 i den konventionen definieras en “medborgare” som någon som “den utsändande staten erkänner som sin medborgare”. Det inkluderar bland annat Yulia Skripal, rysk medborgare, och Sergei Skripal, som har både brittiskt och ryskt medborgarskap.

Britterna har vägrat konsulatet att träffa far och dotter Skripal.

Detta uppenbara brott mot internationell rätt är uppenbarligen inte värt att omnämnas i Västs bolagsmedia.

Ett liknande avvisande fick de ryska tjänstemän som enligt villkoren i 1959 års europeiska konvention om ömsesidig rättshjälp i brottmål sökte information om attacken på Skripal.

Rysslands upprepade begäran enligt denna konvention har nekats, och Storbritanniens inrikesdepartement informerade de ryska myndigheterna att beslutet att inte samarbeta “tagits på högsta politiska nivå”.

Eftersom offren är ryska medborgare, och de påstådda förövarna också är ryska medborgare, skickar britternas vägran ett uttryckligt budskap om att de inte är intresserade av att lösa brottet.

Som den ryske utrikesministern Lavrov kommenterade “är slutsatsen av den brittiska retoriken att de inte är skyldiga att bevisa någonting för någon”. En granskning av den brittiska regeringens uttalanden de senaste 12 månaderna bekräftar med all önskvärd tydlighet att Lavrovs uttalande är korrekt.

Beslutet har uppenbarligen fattats “på högsta politiska nivå” och enligt manus från Integrity Initiative att man kommer längre i propagandakriget genom att icke-samarbete. I detta har de bolagsmedias villiga medverkan.

Den andra punkten avser den uppenbara kidnappningen av Sergei och Yulia Skripal. Med undantag för ett regisserat framträdande av Yulia har de inte setts eller hörts från sedan utskrivningen från Salisbury-sjukhuset för 11 månader sedan.

Det finns ingen rättslig grund för att begränsa dem på detta sätt. Yulia i synnerhet har uttryckt en önskan om att återvända till Ryssland och har självklart inget att frukta om hon gör det.

Om de kunde ge en offentlig redogörelse för vad som hände kunde många av de obesvarade frågorna redas ut. Om de, vilket förefaller överväldigande sannolikt, skadades av fentanyl i Salisbury centrum, (som den brittiska armén högsta sjuksköterska, överste McCourt, bara råkade vara i närheten av, med sin lika lägliga kompetens inom biologisk krigföring) skulle det inte bara förklara deras symtom utan ännu viktigare, att de överlevde.

Överväldigande vetenskapliga bevis säger att om de verkligen utsattes för en attack med nervmedlet A234 så skulle de ha varit döda inom några minuter, och inte överlevt i flera timmar efter det absurda förslaget om nersmorda dörrhandtag. (Se Slane opus citerat ovan för en definitiv vederläggning av denna och de andra absurditeterna.)

Kidnappningen (och det finns inget annat ord för det) av far och dotter Skripal kränker både lagen och dessa två personers mänskliga rättigheter på flera områden. Den överväldigande slutsatsen att dras från kända fakta (inte den meningslösa brittiska officiella versionen som upprepas i bolagsmedia) är att Sergei och Yulia Skripal föll offer för ett geopolitiskt maktspel. Denna strategi, återigen som efter manus från Integrity Initiative, syftade till att misskreditera den ryska staten i allmänhet och dess president i synnerhet.

De andra offren i denna sorgliga saga är allmänheten. Bolagsmedia har, ännu en gång, misslyckats med sin uppgift att utreda, skeptiskt ifrågasätta absurditeter och oegentligheter och hålla allmänheten ordentligt informerad. Dylik försumlighet har ett långsiktigt pris.

I kommentarsfältet har varje person ansvar för sin kommentar. Kommentarer som bryter mot kommentarsreglerna eller svensk lag kan tas bort eller ändras.

21 KOMMENTARER

  1. “Överväldigande vetenskapliga bevis säger att om de verkligen utsattes för en attack med nervmedlet A234 så skulle de ha varit döda inom några minuter, och inte överlevt i flera timmar efter det absurda förslaget om nersmorda dörrhandtag.”

    Den kunskapen bygger enbart på vittnesmålet från Mirzayanov. Det fanns till helt nyligen endast en vetenskaplig artikel som rapporterade resultat om A234 (resultat dom sedan förmedlades till OPCW), nämligen den iranska artikeln från 2016, som jag rapporterat om flera gånger på denna blogg. Den iranska artikeln sa ingenting om giftighetsgraden av A234.

    Men nu har nya artiklar kommit. Med dagens avancerade elektronstrukturberäkningar kan en hel del göras utan man att behöver hantera makroskopiska kvantiteter av ett nervgift i laboratoriet.

    Artiklarna
    https://royalsocietypublishing.org/doi/full/10.1098/rsos.181831
    och
    https://onlinelibrary.wiley.com/doi/full/10.1002/minf.201800106

    Ingen av artiklarna har kunnat verifiera Mirzayanovs uppgifter om giftighetsgraden,
    och den senare artikeln kommer fram till att giftighetsgraden för A234 är 5-75 gånger lägre än för VX.
    Upptag genom huden var också avsevärt lägre för A234 än för VX. Man kan notera hur man i den andra artikeln använde det experimentellt välkända VX för att validera de teoretiska resultaten.

    Jag kan inte se att vare sig Robert Slane, James O’Neill och Craig Murray diskuterar dessa nya vetenskapliga resultat baserade på omfattande beräkningar och publicerade i den vetenskapliga litteraturen. En fortsatt faktabaserad diskussion om Skripal-fallet måste självklart väga in dessa nya vetenskapliga resultat.

    • Har ingen försökt verifiera “den iranska artikeln från 2016”? Jämfört med andra studier.

  2. Jag påstår inte att Mats Larsson jobbar som underhuggare för Integrity Initiative, men om han gjorde det argumenterar han som de säkerligen skulle gilla. Hans bullshit-radar är helt satt ur funktion. Nu vet ju ingen om A-234 använts, det påstår britterna av lättförklarliga skäl och Porton Down skickade ett prov som de tillverkat på sitt labb till OPCW. Om man blint skall lita på britterna, varför inte lika blint lita på ryssarna som hävdar att de överhuvudtaget inte sysslat med substansen ifråga, den forskning som skedde, skedde i en sovjetrepublik.
    Vi utomstående privatdetektiver har endast ett stycke redovisat fakta att gå på, allt annat är skuggboxning och spekulation. Och detta enda är att Julia Skripal av misstag kom åt en telefon, förra årets april kanske det var, och lyckades ge ett livstecken. Hade hon inte gjort det hade det förmodligen fortsatt varit helt tyst, vilket det faktiskt är sedan juli 2018.
    Det James O’Neill pekar på är ju att Storbritannien vägrar att följa internationell rätt som stadgar att Ryssland måste få kontakt med personerna samt även medverka i utredningen.
    I stället producerar de den ena rövarhistorien efter den andra. Hela Salisbury är bevakat av CCTV. Och britterna visar ett par tre lösryckta bilder som inte bevisar någonting. Det måste finnas mängder av bilder på Skripals. Man har genomfört märkliga städoperationer som inte alls stämmer med huvudberättelsen. Taket på Skripals hus har bytts ut. Giftet klättrade från dörrvredet upp på vinden, eller hur. Pojkarna som Skripal delade bröd med matade gäss och åt själva en bit, inga magkrämpor eller illamående. Däremot har konstapel Nick Bailey fått allt sitt lösöre uppbränt, vad hade han hämtat hem ? Brittiska militärens chefssjuksyster råkar vara den första som kommer till olycksplatsen, sannolikhet en på miljarden, vilken tur för Skripals. Sedan har vi givetvis den totala frånvaron av motiv från rysk sida, men eftersom de per definition är korkade och otillräkneliga så behöver detta inte beaktas.
    För övrigt anser jag att Kartago bör förstöras, eller som Craig Murray uttrycker det: Våra motståndare är Integrity Initiative, den 77 brigaden (googla), Bellingcat, Atlantic Council och hundratals andra krigsdrivande propagandaoperationer.

  3. Den iranska artikeln är fullständig i sig. Det har knappast funnits anledning för andra att upprepa vad man gjorde i Iran. Däremot har naturligtvis såväl Porton Down som OPCW haft stor nytta av den, säkert sparat månader av arbete.

    Giftighetsgraden är en annan fråga och kan inte besvaras av den typ av mätningar som gjordes i Iran. Jämför med en anabol steroid. Ett laboratorium kan identifiera om en idrottare har en exogen anabol steroid i sitt urinprov. Om så är fallet så utgör det ett antidopingbrott oavsett koncentrationen. Att avgöra om eller i vilken grad en anabol steroid är prestationshöjande är ju en helt annan fråga och kan inte besvaras av analytisk kemi.

  4. Man kan bara konstatera att Mats Larsson fortfarande håller på med sin desinformation som vid det här laget är helt lönlös…Ingen går på britternas lögner längre! Så länge de inte släpper Skripals och bevisar att de fortfarande är vid liv så länge kommer misstroendet att växa mot denna framväxande skurkstat som knappast står USA efter. Medias agerande är en skandal och det är inte konstigt att fulmedia sjunger på sin svanesång både i Sverige och resten av västvärlden!

  5. Ju mer info som kommer ut om Skripals ju mer osäkra blir vi på vad som verkligen har hänt. Nu är inte novichok så giftigt längre som Brittiska regeringen gick ut med direkt, men ej enligt ML.
    Vi får nog se på Skripals fallet på samma sätt som med den Ukrainska dissident journalisten Arkady Babchenkos död som kablades ut av väst media som ett mord av Putin, bara för att en dag senare vara vid prima liv.

  6. Skripal historien påminner om andra händelser, typ Maidan skotten och nedskjutningen av MH17.
    Direkt utan att söka bevis utpekar i princip hela västvärldens samlade press en skyldig i samtliga fall Ryssland eller ryska vänner.
    Några bevis behövs som sagt inte utan stora trumman går för högvarv likväl.
    Efter en tid, månader eller år när nya uppgifter sipprar fram som oftast går åt ett annat håll än de som de agendasättande medierna anser så tappar dom helt lusten av att ens skriva en rad om brotten.
    Ingen bryr sig om skotten på Majdan länge, dom utreds inte av Ukraina och inga skyldiga söks.
    De mördade passagerarna på MH17 faller i glömska, inte ens Holland som drabbades värst vill få fram sanningen.
    Man vet vilken missil som sköt ner planet och man vet att den var i Ukrainas ägo därav medietystnaden i västvärlden.
    Samma med Skripal, Julia har pojkvän och nära släktingar i Ryssland och självklart skulle hon söka kontakt med dem bara hon nu fick.
    Det förstår naturligtvis journalisterna så därför gör man som man brukar, man slutar skriva om fallet.

  7. Man kan undra varför Mats Larsson, med den information som han besitter, inte vidare befordrat den till brittiska myndigheter. Det hade gjort skillnad, besparat åtskilliga miljoner £ till brittiska skattebetalare.

    John Helmer har ytterligare intressanta artiklar om Skripal:

    NOVICHOK FULL O’ NUTS — IN THE CASE OF SERGEI SKRIPAL POLICE COMMISSIONER ANGUS MACPHERSON LIFTS THE LID
    http://johnhelmer.net/novichok-full-o-nuts-in-the-case-of-sergei-skripal-police-commissioner-angus-macpherson-lifts-the-lid/

    WILTSHIRE CORONER CANNOT RULE NOVICHOK AS CAUSE OF DEATH – THERESA MAY’S SKRIPAL STORY FAILS BOTTLE TEST
    http://johnhelmer.net/wiltshire-coroner-cannot-rule-novichok-as-cause-of-death-theresa-mays-skripal-story-fails-bottle-test/

    BRITISH GOVERNMENT DEMOLISHES SKRIPAL HOUSE, ROOF FALLS IN ON THERESA MAY AS EVIDENCE GROWS THAT SERGEI SKRIPAL POISONED HIMSELF BY ACCIDENT
    http://johnhelmer.net/british-government-demolishes-skripal-house-because-sergei-skripal-poisoned-himself-roof-falls-in-on-theresa-may/

  8. Notera att jag citerade ett specifikt uttalande i bloggen, och pekade sedan på två artiklar, nyligen publicerade i den vetenskapliga litteraturen, som pekar på (i) att novichok,
    A234, är mindre giftigt än VX, och (ii) att upptaget genom huden är långsammare
    för A234 än för VX. Ingen av artiklarna är publicerade av engelska forskare.
    Jag noterar slutligen att detta inte kan negligeras i en faktabaserad diskussion.

    På vilket sätt är detta desinformation? Jag har länkat båda artiklarna,
    så att var och en själv kan bilda sig en uppfattning. På vilket sätt är
    min “bullshit-radar” satt ur funktion bara för att jag citerar omfattande
    datorberäkningar baserade på avancerade teoretiska modeller?

    Anders Romelsjö kanske kan förklara?

    • Jag har inte läst artiklarna. För den vetenskapligt skolade är det naturligt att resa frågan om andra senare artiklar vidimerat detta nya fynd, som avviker från tidigare uppgifter. Detta är rutin i forskning, eller hur Mats? Resultat kan vara felaktiga pga. metodologiska brister, mätfel, osanna uppgifter om det som mätes mm.

      Jag förmodar att det fordras en expert på ämnet och i relevanta metodfrågor för att bedöma detta? Är du en sådan expert?

      • James O’Neill fokuserar på två aspekter, varav jag berört den ena. Att kalla den aspekten för en detalj, som Jan Nybondas gör, är alltså rent nonsens.

        O’Neill skriver “Överväldigande vetenskapliga bevis säger att om de verkligen utsattes för en attack med nervmedlet A234 så skulle de ha varit döda inom några minuter, och inte överlevt i flera timmar efter det absurda förslaget om nersmorda dörrhandtag.”

        Det finns alltså endast ett vittnesmål gällande A234, det från Mirzyanov. Några data som vidimerar hans påståenden om giftighetsgraden existerar inte. Några “överväldigande bevis” finns alltså inte, snarare tvärtom. Man kan notera att även Robert Slane använder ett uttalande från Mirzyanov för sina slutsatser att Skripals skulle dött omgående.

        Vad jag pekade på var två nya vetenskapliga artiklar baserade på två olika teoretiska metoder som inte understödjer Mirzyanovs påståenden om giftighetsgraden. Vidare pekar en av artiklarna på att upptaget genom huden är betydligt långsammare än för nervgiftet VX.

        Detta är ju inga detaljer avsedda att avleda uppmärksamheten, utan direkt centrala frågor i Skripal-fallet.

        Jag är väl förtrogen med den ena metoden, som använder täthetsfunktionalteori (Nobelpris i kemi 1998). Lars Carlsen, som har en mycket gedigen CV, använder istället Quantitative structure–activity relationship-modellen, som ligger mer åt maskininlärningshållet. Jag har inte själv arbetat med den modellen, som är särskilt lämpad för riskanalys. Carlsen använder kända experimentella fakta för nervgiftet VX för att validera sina simuleringar av A234.

        Anders Romelsjö frågar om jag är expert. Man ska vara försiktig med att kalla sig expert. Jag får varje månad inbjudningar att skriva översiktsartiklar i medicinska tidskrifter. Jag tackar alltid nej.

        • Vilken är din bedömning avseende A234:s giftighetsgrad?

          Hur starka är beläggen för att Skripals och de två senare offren utsattes just för detta?

          • Min uppfattning just nu är att giftighetsgraden för A234 är lägre än för VX.

            Beläggen är starka. Det enda OPCW inte kunde belägga var om förgiftningen av Skripals och Rowley/Sturgess skedde med gift från samma syntetiska batch.

            OPCW (4 september 2018) skriver i sin sista punkt:

            “The name and structure of the identified toxic chemical are contained in the full classified report of the Secretariat, available to all States Parties.”

            Den fulla rapporten är alltså inte offentlig, men samtliga delegationer har tillgång till den, inklusive den ryska. Det betyder att de har tillgång till ett omfattande material, kanske 100 sidor långt, som säkert granskats i detalj av delegationernas vetenskapliga ledamöter.

    • Det kallas på engelska red herring -metoden. Den röda strömmingen. Ta en detalj som ofta är helt påhittad och avled allas uppmärksamhet. Det du skriver om A234 kan vara helt riktigt. Men ingen annan än de notoriskt lögnaktiga Boris johnson och Theresa May samt deras underlydande hävdar att denna substans brukats. Britterna är i detta fall lika misstänkta som ryssarna, eller rättare sagt mer. Varför skulle någon lita på dem och låta dem utreda sig själva? Minns Irak 2003 och hela vevan.
      Britternas historia läcker som ett såll, läs vad Rob Slane och Craig Murray skrivit. Murray har jobbat inom denna apparat, han om någon vet hur denna slipsten dras. Till skillnad från ryssarna har britterna ett deklarerat motiv att Ryssland skall frysas ut ur den västliga gemenskapen. Detta motiv deklareras helt öppet och en rad organ åtnjuter bidrag ur statskassan för att uppfylla målen.

    • “Ingen av artiklarna är publicerade av engelska forskare.” Underförstått att därför är de tveksamma eller ska man inte lita på. Men en Theresa May som inte ens ha varit i närheten av ett vetenskapligt laboratorium låt vara forska i ett kan man lita på. Dessutom ska man ta förre utrikesminister Johnson på fullaste allvar, även om det kommer ut ur munnen dräglar. Att vi ska tro på den seglade/oöppnade parfym flaska bullshit storyn. Att vi ska blunda för Natos kemvapen övning som märkligt nog skedde samtidigt då Skripal säckade ihop. Att vi ska tro att en sjuksköterska som specialiserar på kemattacker “råkade befinna” sig just i närheten då Skripals säckade ihop. Tack, men nej tack!

      Vad står för Mats Mats Larsson?

      Den brittiska regeringens 10-lögnord avslöjas här
      https://www.craigmurray.org.uk

  9. A234 har med största sannolikhet tagits fram i de flesta “krigslabb”. En förutsättning för att Porton Downs kunde påstå att det var just A234, var att man hade egna framställda prover. Man hade inga sovjetiska prover att jämföra med. De icke nedbrutna prover OPCW fick tyder också på detta

  10. Artiklarna är helt nya, så några senare artiklar som vidimerar finns inte. Men det kan ju komma.
    Jag sitter inte inne med någon slags kunskap, som “M” tycks tro, tio minuter med Google Scholar räcker.
    Att som OldWolf tro att man dragit igång den enorma apparaten med att göra experiment med makroskopiska kvantiteter med A234 tror jag inte ett ögonblick på.

    Min uppfattning är att de som skriver bloggar om Skripal-fallet ska läsa och bilda sig en uppfattning om de nya artiklarna, alternativt konsultera experter om de har svårt att själva värdera dem. De som skriver artiklar om Skripal-fallet är Anders Romelsjö, James O’Neill, Robert Slane och Craig Murray. Jag har aldrig skrivit en artikel om Skripal-fallet, endast kommenterat vad andra skrivit.

    • Din bullshit-radar är fortfarande satt ur funktion. Enligt dig förgiftades både Skripals och knarkarparet av A234, men eventuellt från olika batch. Kan du svara på frågan när, var, hur och varför. Och varför alla undangömda bevis. Kanske de förgiftades A234, men sannolikt av britterna i så fall, eftersom ingen kunnat argumentera hur ryssarna hade kunnat utföra det tricket.
      Du måste väl medge att det finns alltför många luckor i Theresa Mays story. Men givetvis, om det var en planlagd provokation kanske man tog till A234-light och därför befann sig supersjuksystern inom räckhåll. Var tror du att Skripals befinner sig för tillfället och varför isoleras de? A234-light hade oförutsedda effekter och risken finns att de talar sanning ? Tror du på Litvinenko-historien också i Downingstreet 10-tappning ?

      • Fel, det var inte enligt mig som Skripals och Rowley/Sturgess förgiftades av samma nervgift, utan enligt OPCW. Det framgick tydligt av min kommentar.

        Jag har heller inte gjort någon egen bedömning av om giftet kom från samma batch (hur skulle jag det?), utan bara återgivit vad OPCW kom fram till. Mer specifikt skriver man:

        “Due to the unknown storage conditions of the small bottle found in the house of Mr Rowley and the fact that the environmental samples analysed in relation to the poisoning of Sergei and Yulia Skripal and Mr Nicholas Bailey were exposed to the environment and moisture, the impurity profiles of the samples available to the OPCW do not make it possible to draw conclusions as to whether the samples are from the same synthesis batch.”

        När jag kollade upp Lars Carlsen visade det sig att han, i motsats till mig, läst Vil Mirzayanovs bok. Han noterar att Mirzayanov var analytisk kemist och inte direkt själv inblandad i försöken att fastställa giftighetsgraden.
        Det visar sig också att Carlsen själv besökt GOSNIIOKhT i Moskva (se https://www.kemifokus.dk/spionen-der-ikke-ville-doe/).

        Jag har aldrig vid något tillfälle uttalat stöd för den brittiska regeringens agerande, och jag betvivlar inte att det finns luckor i den brittiska versionen.
        Varför Skripals hålls isolerade är naturligtvis inget som jag känner till, men Bengt Svenssons förklaring på lindelof.nu (7 mars, kl. 18.52, https://www.lindelof.nu/propagandakriget-ar-narmast-overtydligt-men-det-forbigar-de-flesta/comment-page-2/#comments) förefaller plausibel:

        “Vad gäller Skripals försvinnande gissar jag att de håller på att öva in sina kommande liv med nya identiteter och en fet brittisk pension.”

        Jämför med den ökände Grigory Rodchenkov, tidigare chefen för det ryska dopinglaboratoriet, djupt inblandad i rysk doping, som nu “gömmer” sig i USA. Ryska FSB vet naturligtvis var han befinner sig, men han är knappast någon ryssarna tänker spilla krut på.

  11. Parallellerna till MH-17 är vad gäller bevisföringen likartade. I det fallet fanns två potentiella förövare: Kiev och Donbass. Donbass förklarades skyldigt innan någon egentlig utredning skett, den andra huvudmisstänkta utreddes överhuvudtaget inte, utan fick själv utreda sina egna handlingar och utnyttjade denna sin ställning till att gömma undan bevismaterial såsom radardata och bandupptagningar.
    I Skripalfallet samma sak: Två huvudmisstänkta varav den som saknar motiv förklaras skyldig och den som har motiv får hålla i utredningen.
    Det har givetvis inte alls bevisats att Skripals förgiftats av A234. Det som hänt är att OPCW fått ett prov med substansen att analysera. Som bevis för utomstående observatörer inget bevis alls.
    Som sagt är det enda vi vet att Julia Skripal cirka en månad efter sitt försvinnande ringde hem och samtalet spelades in på band och hon lät tämligen frisk av rösten att döma. Detta är det enda faktum som är bevisat. Allt annat är styrt av den andra huvudmisstänkta, Storbritannien, om vi bortser från att det kan finnas en tredje, nämligen skumraskfigurer som Skripal kommit i kontakt med.
    Julia Skripal hade i ett obevakat ögonblick fått en telefon som inte var hennes egen, det var helt oplanerat, kom ihåg att den brittiska pressen de första veckorna skrev att de inte skulle överleva. Och så var det kanske planerat om inte telefonsamtalet hade ägt rum.

  12. Den viktigaste frågan är. Är pappa och dotter Skripal vid liv? I så fall var finns de?

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here