En läsare tipsade om denna analys 24/10, denna inte helt osannolika scenario/dystopi för Europa av Pepe Escobar som är en erfaren journalist, författare och oberoende geopolitisk analytiker med fokus på Eurasien. https://www.presstv.ir/Detail/2022/10/24/691505/War-Terror-Europe-Pepe-Escobar
____________________________________________________________________
”Terrorkriget” kan vara på väg att drabba Europa
Underskatta aldrig ett sargat och sönderfallande imperium som kollapsar i realtid. Imperiets funktionärer, även i ”diplomatisk” kapacitet, fortsätter att fräckt förklara att deras exceptionalistiska kontroll över världen är obligatorisk. Om så inte är fallet kan konkurrenter dyka upp och stjäla rampljuset – monopoliserat av amerikanska oligarkier. Detta är naturligtvis något absolut förbjudet.
Det imperiala modus operandi mot geopolitiska och geoekonomiska konkurrenter förblir detsamma: lavin av sanktioner, embargon, ekonomiska blockader, protektionistiska åtgärder, utestängnings-kultur (cancel-culture, se här, ö.a.), militär upprustning i grannländer och diverse hot. Men framför allt krigshetsande retorik – för närvarande upphöjd till febernivå.
Hegemonen kan vara ”transparent”, åtminstone på detta område, eftersom den fortfarande kontrollerar ett massivt internationellt nätverk av institutioner, finansiella organ, politiker, VD:ar, propagandabyråer och populärkultur-industrin. Därav denna förmenta osårbarhet som ger upphov till fräckhet.
Panik i ”trädgården”
Sprängningen av Nord Stream (NS) och Nord Stream 2 (NS2) – alla vet vem som gjorde det, men den misstänkte får inte namnges – tog det tudelade imperiala projektet, att stänga av billig rysk energi från Europa och förstöra den tyska ekonomin, till nästa nivå.
Ur det imperiala perspektivet är den idealiska sidohistorien uppkomsten av ett USA-kontrollerat Intermarium – från Östersjön och Adriatiska havet till Svarta havet – som leds av Polen och som utövar någon form av ny hegemoni i Europa, i spåren av the Three Seas Initiative.
Men som det ser ut nu förblir detta en våt dröm.
När det gäller den tvivelaktiga ”utredningen” av vad som egentligen hände med NS och NS2, fick Sverige rollen som ”The Cleaner”, som om detta vore en uppföljare till Quentin Tarantinos kriminalfilm ”Pulp Fiction”.
När det gäller tyskarna accepterade de villigt rollen som syndabockar. Berlin hävdade att det var sabotage, men vågade inte säga av vem.
Detta är faktiskt så ondskefullt som det kan bli, eftersom Sverige, Danmark och Tyskland, och hela EU, vet att om man verkligen konfronterar imperiet offentligt kommer imperiet att slå tillbaka och skapa ett krig på europeisk mark.
Detta handlar om rädsla – och inte om rädsla för Ryssland.
Imperiet har helt enkelt inte råd att förlora ”trädgården”. Och eliterna i ”trädgården” med en IQ över rumstemperatur vet att de har att göra med en psykopatisk seriemördare som helt enkelt inte kan lugnas.
Under tiden förebådar general Vinters ankomst till Europa en socioekonomisk nedgång i en malström av mörker – otänkbart för bara några månader sedan i mänsklighetens förmodade ”trädgård”, så långt borta från mullret i ”djungeln” (anspelar på EU:s Joseph Borrells uttalande om västvärlden som en trädgård som hotas av djungeln utanför, ö.a).
Läs gärna Joseph Borell: Europa är överlägset en ”barbarisk djungel i resten av världen”
Nåväl, från och med nu börjar barbariet hemma. Och européerna bör tacka sin amerikanska ”allierade” för det, som skickligt manipulerar rädda, vasalliserade EU-eliter.
Mycket farligare är dock ett spöke som mycket få kan identifiera: den överhängande syrianiseringen av Europa. Detta kommer att vara en direkt följd av Natos debacle i Ukraina.
Ur ett imperialistiskt perspektiv är utsikterna på det ukrainska slagfältet dystra. Rysslands särskilda militära operation (SMO) har sömlöst förvandlats till en antiterroroperation (CTO): Moskva betecknar nu öppet Kiev som en terrorregim.
Smärtvredet höjs stegvis, med kirurgiska attacker mot Ukrainas kraft- och el-infrastruktur, vilket är på väg att helt lamslå Kievs ekonomi och militär. Och i december anländer en välutbildad och mycket motiverad partiell mobiliseringskontingent till frontlinjerna och de bakre leden.
Den enda frågan gäller tidsplanen. Moskva är nu i färd med att sakta men säkert halshugga Kievs proxy och i slutändan krossa Natos ”enhet”.
Processen att tortera EU:s ekonomi är obeveklig. Och den verkliga världen utanför den kollektiva västvärlden – det globala syd – är med Ryssland, från Afrika och Latinamerika till Västasien och till och med delar av EU.
Det är Moskva – och inte Peking – som håller på att slita sönder den hegemoniska ”regelbaserade internationella ordningen”, som stöds av dess naturresurser, livsmedelsförsörjning och tillförlitlig säkerhet.
Och i samordning med Kina, Iran och större eurasiska aktörer arbetar Ryssland för att så småningom avveckla alla dessa USA-kontrollerade internationella organisationer – i takt med att det globala syd blir praktiskt taget immunt mot spridningen av Natos psyops.
Syrianiseringen av Europa
På det ukrainska slagfältet är Natos korståg mot Ryssland dödsdömt – trots att så mycket som 80 procent av de stridande styrkorna i flera noder består av Natopersonal. Wunderwaffen som HIMARS är få och långt ifrån varandra. Och beroende på resultatet av det amerikanska mellanårsvalet kommer vapentillverkningen att sina under 2023.
Ukraina kan våren 2023 vara reducerat till inte mer än en rump-stat, ett utarmat, svart hål. Imperiets plan A förblir afghanisering: att driva en armé av legosoldater som kan göra riktade destabiliseringar och/eller terroristiska intrång i Ryska federationen.
Parallellt med detta är Europa fullproppat med amerikanska militärbaser.
Alla dessa baser kan spela rollen som stora terrorbaser – mycket likt situationen i Syrien, i al-Tanf och östra Eufrat. USA förlorade det långa proxykriget i Syrien – där man gjorde jihadister till sitt redskap – men har fortfarande inte fördrivits.
I denna process av syrianisering av Europa kan amerikanska militärbaser bli idealiska centra för att organisera och/eller ”utbilda” grupper av emigranter från Östeuropa, vars enda arbetsmöjligheter, bortsett från narkotikahandel och organhandel, kommer att vara som – vad annars – imperialistiska legosoldater, som bekämpar vilken inriktning på civil olydnad som helst som uppstår i ett utarmat EU.
Det säger sig självt att denna nya armémodell kommer att vara helt sanktionerad av EUrokratierna i Bryssel – som bara är Natos PR-sektion.
Ett avindustrialiserat EU som är indraget i flera lager av giftigt inbördeskrig, där Nato spelar sin beprövade roll som Robocop, är det perfekta Mad Max-scenariot som ställs mot vad som åtminstone i de amerikanska straussianernas/neo-konservativas drömmar skulle vara en ö av välstånd: den amerikanska ekonomin, den idealiska destinationen för det globala kapitalet, inklusive det europeiska kapitalet.
Imperiet kommer att ”förlora” sitt favoritprojekt, Ukraina. Men det kommer aldrig att acceptera att förlora den europeiska ”trädgården”.
Bra artikel, och jag håller med om att det är de modiga i Moskva som aktivt demonterar USAs unipolära makt dag för dag, med ”ett visst” stöd av den lite mer fega Kina, vilket också är förståerligt ur det kinesiska ekonomiska-och anti-krigsperspektivet som även ståndaktiga Ryssland äger.
Den mer ”tillbakadragna” Kina, tror jag, har rädslan att förlora USAs enorma dollarskuld till den kinesiska statskassan.
De ärrade borde veta att under politisk utpressning, hot, rån, provokationer och slutligen krig, kommer Hegemonen att
dementera och avskriva sin megaskuld till världen. Bättre att resa sig i tid, än låta mänskligheten gå under.
Enligt den ryske ekonomen Sergei Glazyev: ”Västerlandet har ingen bild av framtiden utan en bild av döden. Alla säger att detta är ett världshybridkrig även om det var klart från början att det borde ses i ett mycket bredare sammanhang. Ryssland kämpar för mänsklighetens bevarande.”
Som Lenin påpekade i sin bok Imperialism, the Highest Stage of Capitalism: ”rentierstaten är ett tillstånd av parasitisk, förfallande kapitalism, och denna omständighet kan inte undgå att påverka alla de sociopolitiska förhållandena i de berörda länderna”. (8 kap. 1916)
Det var de som de gamla republikanerna kallade ”the crazies in the basement” , dårarna i deras egen källarvåning, som på 90-talet kom till de centrala maktpositionerna och utformade den nuvarande strategin: inga likar accepteras, löftena till Ryssland kan ni glömma. Därefter beblandades hökar ur alla läger så att man i dagsläget inte vet vilka som är galnast, ingen skillnad på partitillhörighet. Vem hade på 80-talet kunnat ana att den virrige Reagan skulle framstå som fredsduva och folk från hans administration som de få med vettet i behåll, som David Stockman och Paul Craig Roberts. Och att chockterapeuten Jeffrey Sachs skulle besinna sig och därmed börjat bli tystad när han påpekar hur det ligger till.