Två vänsterdebattörer går åt olika håll – vem går vilse?

15
881

Vänsterpartiets ordförande Jonas Sjöstedt och statsminister Stefan Löfven (s). (c) Europaportalen.se [CC BY 2.0 (https://creativecommons.org/licenses/by/2.0)], via Wikimedia Commons

Kajsa Ekis Ekman skriver inledningsvis träffande “V:s väljare trampas ner på vägen in till maktens palats.”

Vidare “Ingen lyxig premiär är komplett utan en röd matta. Mattan är en nödvändighet, ändå trampar man ned den utan att bevärdiga den med en blick. Den är bara vägen in till maktens palats. Precis den rollen har vi i dag: den halv miljon människor som röstade på Vänsterpartiet. Majoriteten bestod av unga, kvinnor, låginkomsttagare, utlandsfödda. Det är vi som nu blir nedtrampade.

Den halva miljon som röstade på Centern – ofta svenskfödda med högre inkomst – har däremot fått igenom alla sina krav. Det är de som går på mattan.
C och V har ungefär lika många röster, runt 8 procent. Men medan C har använt sina röster till att få igenom den mest högerinriktade politik som Sverige sett på mycket länge, har vänstern fått igenom – vad? Ett vagt löfte om att kanske få vara med någon gång? Ett papper som ingen har sett och som de andra partierna inte känns vid? Samt en patetisk utfästelse om att kanske göra motstånd i framtiden?

Det är pinsamt.”

Kajsa Ekis Ekman

“Så kom turen då äntligen till Vänsterpartiet, som hade chansen att stå upp för svenska löntagares rättigheter. Vad hände? Ingenting. Kaxigheten varade en dag, sedan la de sig platt. Det hela påminner om det grekiska vänsterpartiet Syrizas amatörmässiga förhandlingar med Trojkan. Först en massa snack och sedan när det väl gällde fick de inte igenom ett enda kommatecken, men “motståndet fortsätter i framtiden.” Såklart. Inte.”

“Vad skulle då Vänsterpartiet gjort? Röstat nej?
De borde lagt fram 73 egna krav, naturligtvis! Alla som hungrade efter ministerpostrar och makt hade varit tvungna att kompromissa med er. Annars: ingenting!
Ni hade ett guldläge att stå upp för löntagarna, och ni sumpade det.”
Kajsa Ekis Ekman: Pinsamt, Vänsterpartiet!

Åsa Linderborg 2018. By Bengt Oberger – Own work, CC BY-SA 4.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=73498751

Åsa Linderborg skriver under rubriken: Åsa Linderborg: Vänsterpartiet är de enda som tar ansvar Socialdemokraterna är inte längre ett arbetarparti

Hon menar “Det är därför Vänsterpartiet just nu är det enda partiet i Sverige som tar ansvar för landet. De säger nej till de högervridna excesser som Stefan Löfven och mittenpartierna kommit överens om. De säger nej till en politik som ökar de ekonomiska och sociala klyftorna, som ökar otryggheten på arbetsplatserna och som försvårar för vanligt folk att ha rimliga hyreskostnader. V är också numera det enda partiet som tar ansvar för arbetsrätten… Kort sagt: V stoppar Socialdemokraterna – som från och med nu inte längre kan räknas som arbetarparti….Sjöstedts besked förpliktar att inte V, efter lite förhandlingar med Löfven, ändå går med på det mesta. Det är konkret vänsterpolitik som partiets väljare och sympatisörer förväntar sig. Inte ett terapisamtal inför påslagna tv-kameror och mikrofoner.”

Min kommentar: Min uppfattning är att Åsa Linderborg går vilse. Just genom att släppa fram S “som inte längre kan räknas som arbetarparti” (Linderborg). V kan inte alls stoppa S med sina 28 av riksdagens 350 röster. V kan inte bedriva någon “konkret vänsterpolitik” dels då de är utestängda från centrala frågor genom överenskommelsen mellan S+C+L och dels då detta fordrar stöd av M+KD+SD. Konkret. Åsa Linderborg har skrivit bra, ja riktigt bra artiklar i flera viktiga frågor. Men pratar hon inte strunt här?

Relaterat.
Jag har diskuterat frågan mer ingående i två artiklar:
Varför kan V inte rösta Nej?
Blir Vänsterpartiet dörrmatta åt högerpolitiken?

I kommentarsfältet har varje person ansvar för sin kommentar. Kommentarer som bryter mot kommentarsreglerna eller svensk lag kan tas bort eller ändras.

15 KOMMENTARER

  1. Men Åsa Linderborg lägger ju till en liten brasklapp på slutet ” Sjöstedts besked förpliktar att inte V, efter lite förhandlingar med Löfven, ändå går med på det mesta. Det är konkret vänsterpolitik som partiets väljare och sympatisörer förväntar sig. Inte ett terapisamtal inför påslagna tv-kameror och mikrofoner.”…Undrar om hon inte är på rätt väg ändå?

  2. Linderborgs artikel är skriven innan V satte på sig sina röda clownnäsor, Ekmans efteråt. Svårt att jämföra. Verkar som de tycker lika i sak.
    Sedan borde väl för helvete några vänster/sossar kunnat rösta emot partilinjerna och spräckt uppgörelsen.

    • Vi får hoppas att Linderborg skriver en artikel till, nu efter valet. Ekis har rätt. Det här är pinsamt för Vänsterpartiet. Vänsterpartiet hade världens läge att få igenom krav som t.o.m. Liberalernas och Centerpartiets väljare hade applåderat, om de hade utformats väl, vilket det hade varit svårt för deras ledningar att säga nej till utan att förlora halva väljarbasen.

      Det gick så snabbt och lätt att jag misstänker korruption. Har verkligen detta stöd bland Vänsterpartiets medlemmar?

  3. Om inte Sverige var en enpartistat innan så blev vi det nu. Jag tror Ekis har helt rätt. Ett tydligt, gärna mycket tydligare, vänsteralternativ som använde sin plattform för att försöka skapa en rejäl motrörelse mot högerpolitiken är helt nödvändig. Nu legitimerar ju V högerpolitiken och det är nog ingen fungerande metod att bekämpa SD på. Risken att V uppfattas som helt onödigt och meningslöst är mycket stor och villfarelsen att SD är det enda alternativet till alla dom andra riskerar att stärkas, även i arbetarleden.

  4. En samlad vänster gör gemensam sak med den rikaste tiondelen och utestänger den nationalistiska socialkonservativa högern från allt direkt politiskt inflytande.
    Vänsterns fiendes fiende blev deras vän.

    • Det är märkligt varför vänstern skall vara fiende till människor som blivit nationella i de kaos som monopolkapitalisten Soros, m.fl. på Bilderberggruppen, skapat i Europa. Det är också märkligt varför socialkonservatva skall vara fienden när socialkonservatism är resultatet av en allt otryggare tillvaro.

      Många som röstat på SD var potentiella vänsterväljare, men istället vill man nedsättande kalla dem för “rasister”, när känslor av motstånd, skräck och rasism kommer naturligt när människor får det sämre, eller känner sig otrygga, eller faktiskt blir utsatta för brottslighet.

      Det är sant att högern alltid kommer vara vänsterns fiende socialpolitisk och skattepolitiskt, men vänstern har även blivit sin egna värsta fiende, eftersom den inte tar hövlig hänsyn till folkets olika och fullt normala känslor, men spottar på sina egna potentiella väljare.

  5. Instämmer med Gunnar Andersson, det ser ut som om Åsa Linderborg och Ekis Ekman är ganska överens.

    Den som får igenom sin politik i riksdagen har vunnit valet, sa Stefan Löfven. Nu har han fått den förödmjukande uppgiften att lotsa igenom en högerborgerlig politik, dikterad av 8-procentspartiet Centern, i riksdagen. Det blir totalt förvirrande för väljarna, som inte kommer att veta om/när Löfven talar med sin egen eller med Annie Lööfs tunga. Och hon kommer förstås se till att det är hennes tunga som gäller. Men han har nått sitt mål att bli statsminister! På vilket politiskt mandat som helst, tydligen. Vad ska de socialdemokratiska väljarna rösta på nästa gång, när den socialdemokratiska politiken gått vilse och försvunnit bland de 73 punkterna som dikterades av C och L? Det är det stora överskuggande problemet.

    Bilden av politiken som elitens projekt mot folket förstärks när väljarna får allt svårare att skilja de olika partierna från varandra. Vänsterpartiet som har fått ett ansikte tack vare sina protester kommer att vinna besvikna socialdemokrater. Men den stora vinnaren blir Sverigedemokraterna som har fått sin beskrivning av konfliktlinjerna i politiken bekräftade: eliten mot folket, globalister mot nationalister. SD får argument för att framställa sig som det enda oppositionspartiet som erbjuder enkla förklaringar och genomskådar elitens falskspel. Illa, mycket illa!
    Nej, när allt kommer omkring hade en tydlig alliansregering med SD-stöd varit bättre. Om väljarna ska ha en chans att ta ställning politiskt i ett demokratiskt val måste de ges möjlighet att se var konfliktlinjerna mellan de olika partierna går. Nu suddas konfliktlinjerna mellan höger och vänster ut och SD tvingas inte att på allvar och i praktiken ta ansvar för sin politik. Väljarna lämnas i sticket när manipulativa politiker gör upp över deras huvuden. Därför borde Vänsterpartiet ha tryckt på röd knapp.

  6. Jag har räknat ut att den rikaste tiondelen, dvs. de dolda makthavarna och världens ekonomiska elit, kräver av politikerna en expansiv politik. Kapitalisterna gör det här för sin egen överlevnad. Vänstern (ofta betecknad “demokratisk”) går med på det här bara fördelningen blir någorlunda rättvis. Ett avsteg från marknadsekonomi är således inte politisk möjlig. Bara något ändrade inriktningar som till exempel en mer miljövänlig produktion. Men även det stöter på stora problem.
    Mot ondska och girighet kämpar Gudarna förgäves.

    • “The world is a dangerous place to live; not because of the people who are evil, but because of the people who don’t do anything about it.”
      / Albert Einstein

      Nej. en miljon svenskar och invandrare som röstar på SD är inte ondskefulla och ska inte kallas för det eller något annat nedsättande, eftersom många av dem är framtida vänsterväljare. Och vänstern gör inte det den måste göra för att folket ska kunna rösta på en riktig vänsterpolitik.

      Vänstern måste ta hänsyn till verkligheten, så som den är för människorna, samt ta hänsyn till människornas fullt normala men olika känslomässiga reaktioner på den verkligheten. Det gör inte vänstern än. Vänstern öppnar inte vägar för de olika känslorna som deras potentiella väljare har. Detta resulterar i högerpolitik.

      Att vänstern stödjer högerpolitiken av S, MP, C och L i Riksdagen, istället för att stå i opposition till den, är ytterligare ett recept på ökat stöd för SD, eftersom SD nu alltså befinner sig i opposition till den politik som “Vänsterpartiet” nu alltså medverkat till.

      • Jag upplever vänstern som mycket känslostyrd. Där finns mycket kvinnor och feminister som sätter sin prägel på politiken. Det händer ofta de här människorna nomineras till tekniska nämnder i kommunerna och jag bara undrar vad de gör där? Möjligtvis utöver en språngbräda för deras vidare karriärer i politiken. Jag blir inte förvånad när tusentals ton plastberg brinner på politikerstyrda avfallsanläggningar trots deras kontor är tapetserade med miljöcertifikat. Folket i städerna förpestas med mycket farliga nitrösa gaser. Jag förstår inte hur de kan samla ihop sådana här berg av brandfarliga sopor trots all teknik och materiella resurser. Skulle jag vara chef för en sådan anläggning hade jag beordrat uppdelning i mindre partier med brandgator emellan. Då är risken för hälsoskadliga och miljöskadliga effekter betydligt mindre. Men för sådant krävs logiskt tänkande. Det går inte att åstadkomma med känslor och empati.

        “Det är 57 meter höga plastbalar, cirka 3 000 ton packad plast som brinner på en yta på omkring 7 000 kvadratmeter.”

        https://www.svt.se/nyheter/lokalt/ost/sopberg-brinner-i-norrkoping

        • Det är inget fel med karriär, känslor eller jämlikhet alls. Problemet är när känslor styr över logiken. Det måste vara harmoni mellan känlsa och logik. Jag tror inte kvinnor är omöjliga alls, men inom politiken får man inte vara naiv, särskilt INTE om mn har otur i schack eller matematik. Då måste man faktiskt lyssna på människor som kan tänka logiskt i flera steg, ex. ingenjörer, läkare, matematiklärare, schackmästare, forskare etc.

          99% vill INTE se krig, massmord eller drunkningar i Medelhavet. Även tiggeriet och det ökade antalet våldtäkter känns för djävligt för 99% av oss alla. Det skapar rasism som också känns för djävligt, både för den som drabbas av rasism och den som drabbas av rasistisk hets. Båda grupperna är offer för dagens politik.

          Medkänslan bör INTE leda till att man hatar rasister, men till viljan att förstå problemet på djupet INNAN man tänker rätt och logiskt om hur man med forskning och kreativitet som grund löser detta långsiktigt, inte att man medverkar till mer av samma politik, men det är det som vänstern gör till 99%. Då förlorar man givetvis folkets förtroende.

      • Nu blir det förvirrat igen här Martin. Först måste vi nog definiera vad som menas med vänster. Är S vänster? Högern vill kalla dom det, men i all praktisk mening är dom nyliberaler, dvs. höger. Är V vänster? Ja i sin retorik är dom det, men i sin praktik är även dom nyliberaler. Det sitter V medlemmar i många olika kommuner och administrerar nedskärningar i välfärden och ingenstans ser man V ens försöka mobilisera folkligt motstånd. SD och deras förvirrare kallar t.om C och L för vänster, allt i syfte att framställa sig själva som det enda oppositionspartiet.

        Vi kan naturligtvis gräla om vad som egentligen är vänster, men i min värld är det ganska tydligt dom som står till vänster om V och dom stigmatiserar inte, vad jag vet, SD.s väljare, men dom ser tydligt att SD som parti är en samling bedragare och överhetskramare.
        “Vänstern måste ta hänsyn till verkligheten” Vad menar du med det? Är att ansluta sig till främlingsfientligheten att “ta hänsyn till verkligheten” ??
        För mig är “ta hänsyn till verkligheten” att försöka avslöja högerpopulismen, som lever nästan helt på att MSM inte vågar peka ut dom verkligt ansvariga för slakten av välfärden, vilket öppnar den dörr som krävs för att SD skall få möjlighet att genomföra sitt bedrägeri om invandrarna, plus att visa hur alla partier, inklusive SD stöder den nyliberala klasspolitiken.

        Antagligen kommer inte röstsedeln att vara ett fungerande vapen i kampen mot högern för lång tid framöver då alla riksdagspartier står för ungefär samma sak.
        https://www.dagenssamhalle.se/debatt/nu-bestar-riksdagen-av-atta-borgerliga-partier-25713?story=3459
        Nu handlar det istället om att stödja alla folkliga rörelser som protesterar mot orättvisorna och nedskärningarna, som t.ex. hamnarbetarna i den pågående kampen mot både arbetsgivarna och sossefacket.

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here