USA återkallar INF-fördraget – ytterligare bevis på vanföreställning och tillbakagång

7
268
NATO-trupper i Europa - Pressvideo: NATO
NATO-trupper i Europa – Pressvideo: NATO

Denna artikel skriven av James O’Neill har i vanlig ordning översatts av tandläkare dr Martin O. Gelin DMD i Australien. Den är publicerad i NEO (New Eastern Outlook) 8/2 2019. NEO: US Withdrawal From INF Treaty Further Evidence of Delusion

Jag påminner nu om denna artikel USA lämnar INF sedan väst-länder motsatt sig i FN att INF-avtalet behålls – ökad risk för kärnvapenkrig

Och att Ryssland vill förhandla om ett nytt INF-avtal som gäller flera länder. SvT: Ryssland vill förhandla med USA om nytt kärnvapenavtal som gäller fler länder


USA återkallar INF-fördraget – ytterligare bevis på vanföreställning och tillbakagång

Förenta staternas och Rysslands fördrag om Intermediära nukleära styrkor (INF) undertecknades i december 1987 och ratificerades året därefter. Det var utformat för att begränsa utvecklingen av missiler med räckvidd från 50 till 550 mil.
Fördraget visade ett antal strategiska fördelar, helt bortsett från den allmänna fördelen att kunna hålla tillbaka utvecklingen av kärnvapen. Speciellt Europa gynnades i detta hänseende.

Fördraget innehöll också ett antal begränsningar, inte minst genom att arrangemanget var bilateralt.

Viktigt att notera är att andra kärnvapenmakter som Kina, Frankrike, Indien, Israel, Pakistan och England var undantagna.

Initialt respekterade USA fördragets karaktär eftersom de upplevde sig vara militärt överlägsna Sovjetunionen (som ju existerade på den tiden), en åsikt som förstärktes genom försämringen av landets situation efter Sovjetunionens sammanbrott och de katastrofala Jeltsinåren.
Den första tecknen på USAs sviktande överlägsenhet märktes, när George Bush d.y., unilateralt drog sig ur ABM fördraget år 2002. Ett klart budskap hade sändes därmed till Ryssland att man inte kan lita på USA.

President Putin varnade eftertryckligt vid en konferens i München, Februari 2007, för de uppenbara farorna i den amerikanska politiken. Han sade att “en unipolär värld inte bara är oacceptabel men också omöjlig i dagens globala situation”. Han fortsatte med att säga att “vi iakttar större och större förakt mot de grundläggande principerna i internationell rätt ………. en nation, först och främst USA, har överskridit dess gränser geografiskt och på alla andra sätt. ”

Senare i talet fäste Putin uppmärksamheten på NATO: s expansion österut (trots Bush d.äldres löfte att inte expandera mot öst) och tillade att detta “utgör en allvarlig provokation som sänker nivån av ömsesidigt förtroende. “

USAs nonchalans och allvarliga åsidosättande av tidigare överenskommelser med andra parter,
men särskilt med Putin och Ryssland, ignorerades helt av väst.
Vladimir Putin belyste i sitt tal, mars 2018, just denna amerikanska egenskap med orden: “Ni, (USA ) ignorerade oss då, kanske kommer ni att lyssna på oss nu?!”.

Att Ryssland som följd, skulle tvingas att vidta åtgärder för att skydda/försvara sig, borde ha varit uppenbart för envar. Hur Ryssland reagerade, illustrerades i Putins tal den 1 mars 2018, där han avslöjade en rad nya vapen, som placerade Ryssland åtminstone ett decennium före USA i militärteknologi. Klyftan mellan Rysslands och USAs missilteknik har klargjorts i detalj, bland andra av Dimitry Orlov 5 februari 2019 Orlovs hemsida och av
Andrei Martyanov Losing Military Supremacy 2018 ( “Förlusten av militärt övertag “).

Trumps annonserade utträde ur INF fördraget, bör nog ses som ett delsvar på Putins tal eftersom USA nu kan utveckla många vapentyper som förbjudits under INF och placera dem i Europa, där kortare distanser avsevärt minskar tillgänglig reaktionstid vid missilangrepp. Placerandet av dessa vapen, närmare mot öst, skapar ett existentiellt hot mot Ryssland.
Politiken beträffande nya missilbaser, välkomnas inte av alla europas länder, vilka själva automatiskt blir måltavlor, var än USAs styrkor är stationerade i Europa. En ovälkommen och orealistisk politik,v ars klara konsekvenser möts med oförstående av USA:s strategiska hjärnor. Möjligen förstår man, men man bryr sig inte, är ett argument som Orlov framfört, (op cit.) han föreslår vidare att européerna med säkerhet kommer att inse att goda förbindelser med Ryssland och Kina är fördelaktigt, medan USA (inte minst p.g.a. hybris och respektlöshet gentemot europeiska intressen) ser det som ett minus.

Orlov säger vidare att USA:s övergivande av INF, betyder att vägen till Eurasien blir skyddad av Rysslands nukleära paraply, medan Kinas ‘Road and Belt’ initiativ blir det sammanhållande limmet .

Rysslands överlägsna missilkapacitet till lands, sjöss och i luften, betyder att en amerikansk attack besvaras med en omedelbar och förödande vedergällning. Flera, väl insatta amerikanska strateger, bekräftar att Förenta staterna saknar effektiva försvarsmöjligheter.

Trumps tillkännagivande torde därför dölja målsättningar bakom ännu ett fördragsbrott (INF). Man kan lugnt bortse från en påstådd iver att möta Rysslands och Kinas regeringar i en “stor stor och vacker sal”, för att där diskutera ett nytt fördrag. Trump uppges att ha sagt (Washington Post 5 februari 2019) “Vi kommer att bygga nya missilramper tills Kina och Ryssland äntligen förstår att vi menar allvar”. En uttalande, så overkligt och ofattbart.

De verkliga motiven bakom det amerikanska meddelandet har nog mer att göra med Förenta staternas önskan att kunna utmana Kina direkt från sina militärbaser i Guam, Japan och Sydkorea. Alla dessa länder ligger tillräckligt nära Kina för att möjliggöra användandet av kärnvapenmissiler i mellankategorin som hittills var förbjudna enligt INF-fördraget.

I “Rand Report”, år 2016, kunde man läsa om “Krig mot Kina: Att försöka tänka igenom det Otänkbara”. Rapporten påminner oss om att Kinas icke-medlemskap i INF, uppvisar en stor fördel för Kina. USA upprepar samma otroliga misstag, när det gäller Kina, som gentemot Ryssland.

Medan det är troligt att kineserna inte än har samma defensiva missilkapacitet som Ryssland, har de med säkerhet utvecklat ett missilvapen bl.a. i Dong Feng-klassen med förmåga att inte bara tillintetgöra USAs flotta/hangarfartyg var som helst inom ett 1500 km stort område utgående från kinesiskt territorium, men också kapabelt att leverera förödande interkontinentala kärnvapenattacker.

Det skulle också vara utomordentligt naivt att tro att en amerikansk attack på antingen Ryssland eller Kina inte skulle kännas igen som ett existentiellt hot mot egen existens, utlösande en automatisk motattack som svar.
Washingtons oförmåga att lyssna till rådet från både Kissinger och Brzezinski: “Undvik situationer där Ryssland och Kina blir strategiska partner!” tjänar som ett ytterligare bevis på att USAs militärpolitik är synnerligen ogenomtänkt.

USAs ofullständiga världssyn och förnekande av fakta, gör att de missar att grundläggande förändringar av maktbalansen i världen har skett och fortfarande äger rum. I den utsträckning de har kunnat identifiera utmaningar mot deras tidigare hegemoni, har svaret bestått av att motstå och utmana desamma. Decennier med färgrevolutioner, handelskrig, sanktioner, hybrid krigföring och sist men inte minst invasion och ockupation av Afghanistan, Irak och delvis Syrien, måste ses mot denna bakgrund .

Förenta staternas unipolära värld har hållits igång/hålls igång, till förmån för egna fördelar och profit som drivkraft, vilket Putin beskrev ( år 2007) som, “inte bara oacceptabelt men också omöjligt.”
Ovan beskrivna åtgärder och reaktioner återspeglas i varje mening i Putins uttalanden om USA, dess förakt för internationell lag och rätt och agerande utanför egna gränser.

USAs otroligt dyrbara, korrupta och militärt underlägsna militära industrikomplex, välkomnade givetvis Trumps INF-tillkännagivande. MSM stödjer det bisarra påståendet att den amerikanska återkallelsen från INF-fördraget kommer att “göra Amerika säkrare”.

Det är detta oresonliga resonemang som nog utgör den största faran. Om inte Putins, m. fl. meddelanden, som upprepats vid olika tillfällen, tas på allvar, kommer risken för ett kärnvapenkrig att öka, inte minska. Förvandling av världen till en radioaktivt askhög är ett för högt ett pris att betala skulle inte amerikanerna lära sig av den denna lektion.

Text: James O’Neill. Översättning: dr Martin O. Gelin

I kommentarsfältet har varje person ansvar för sin kommentar. Kommentarer som bryter mot kommentarsreglerna eller svensk lag kan tas bort eller ändras.

7 KOMMENTARER

  1. Det är den som är i underläge som startar krig. Tysklands och Japans aggressivitet på 30talet låg i underläge mot västvärlden, de rustade och anföll, det gick inte bra.

    Om någon anfaller är det Kina eller Ryssland, men det verkar inte så sannolikt, de får ju sälja sina varor på världsmarknaden. Att USA skulle starta krig utifrån sin position som havens polis är bara löjligt. Det är den som vill erövra som inleder krig, den som redan har är klar.

    • Är det därför som USA kratigt ökat försvarskostnaderna och säger upp INF-avtalet och har kvar sin över 700 militärbaser i de flesta av världens länder? Bara ökningen av militärutgifterna är större än Rysslands totala militärutgifter.

      • “Om Europa skulle acceptera installationen av nya amerikanska missiler på sitt territorium i denna strategiska miljö skulle de underteckna en självmordspakt”, sade Tysklands ledare för Solidaritetspartiet Civil Rights Movement, till Sputnik.
        Rysslands president Vladimir Putin varnade i sitt årliga tal till parlamentet på onsdagen om att Moskva skulle tvingas ge ett adekvat svar om Washington, efter det att den planerade återkallandet av fördraget om mellanliggande kärnkraftsstyrkor (INF), sänder missiler till Europa.
        Putin betonade att ryska vapen i detta fall skulle kunna inriktas inte bara på områden som utgör ett direkt hot mot Ryssland utan också på de områden där beslutscentra som bestämmer och hanterar hur missilsystemen används.
        Trots president Trumps uttalade avsikt att förbättra förbindelserna mellan USA och Ryssland har han planer att ersätta INF-fördraget med ett nytt avtal.
        Putin tar hänsyn till motsatsen och ser till neokonerna i Trump-administrationen och den brittiska krigsministern, Gavin Williamsons 2019 München Security Conference, som hotar att använda “hård kraft”.
        Den 2 februari bröt USA formellt sina skyldigheter enligt 1987 års INF-fördrag. Washington sade att det skulle upphöra med detta förfarande om Ryssland kom överens om att överensstämma med pakten. Ryssland svarade att Europa är utrustade med startfartyg som kan skjuta kryssningsmissiler i områden som förbjuds enligt INF-fördraget.
        https://sputniknews.com/europe/201902211072620749-europe-suicide-pact-us-missiles/

  2. Tiden för USA:s dominans i Stillahavsområdet minskar gradvis.
    Washington bestämde sig för att utmana Kina, rapporterade vietnamesiska tidningen VnExpress.
    Förenta staterna har dominerat Stilla havet sedan slutet av andra världskriget. I Stilla havet har US Navy många baser. En av dem är Lombrum, byggd på ön Manus i Papua Nya Guinea. Markområdet är mycket litet – 2100 kvadratkilometer.
    Det är anmärkningsvärt att Kina har börjat inkräkta på denna ö. I augusti publicerade ett antal media information som Kina vill utvidga kontraktet för utvecklingen av hamnen på Manusön. USA:s svar kom omedelbart. Amerika och Australien föreslog till Papua Nya Guinea att de blir sponsor för hamn utvecklingsprojektet. Dessutom meddelade Pentagon sin avsikt att modernisera Lombrum-basen.
    Enligt analytiker har USA och Kina gått in i en fas av konfrontation i Stilla havet, där amerikanerna vill dominera. Washington är intresserad av att försvara ön på grund av att förekomsten av Kina kan påverka västs navigationsmöjligheter. Dessutom kommer Peking att närma sig en annan amerikansk bas i Guam. Analytiker bedömer Förenta staternas intressen på Manusön på olika sätt. Expertskolan för internationella studier. S. Rajaratnan Collin Koch anser att amerikansk och australisk uppmärksamhet mot hamnen med inflytande från Kina är en del av en strategi för att stärka förbindelserna med öarna i södra Stilla havet.
    Peter Jennings, en expert på Australian Institute of Strategic Policy, skriver att Washington och Camberra är intresserade av ön för att skapa taktisk variation och komplicera planeringen av handlingar av motståndaren.
    Enligt Jennigs kan Mamot Airport på ön omvandlas till en dubbel användningsanläggning. Förenta staterna kunde bygga en militär landningsbana där och distribuera flygplan. Då kommer Manus att bli en strategiskt viktig anläggning i Stillahavsområdet. Det här är det första svaret till det hotande Kina, efter många års arbete med att skapa infrastruktur för förtöjning av stora amerikanska och australiensiska krigsskepp i området. Författaren: George Pavlodorov…

  3. INF var en viktig kärnvapenkontrollöverenskommelse under det kalla kriget, men den amerikanska presidenten Donald Trump började sex månaders återkallelse från den här månaden, med hänvisning till ryska överträdelser.
    Kinas officiella kärnstrategi är “minimal avskräckning”, med uppskattningsvis 270 kärnvapenkrigshuvud i bruk per december 2017. USA och Ryssland har vardera cirka 4000 kärnvapenkoppar, medan Frankrike har 290 och Storbritannien 215, enligt federationen av amerikanska INF, som förbjuder landbaserade missiler med en räckvidd på mellan 500 km (310 miles) och 5,500km, har utformats för att ta itu med det största hotet mot Europa från en konfrontation mellan de kalla krigets supermakter.
    Yang Jiechi, medlem av kommunistpartiets beslutsfattande politbyrå, berättade för konferensen i Tyskland i lördags att Kina motsatte sig utvidgningen av Förenta nationernas och före detta Sovjetunionens 1987 kärnkraftsfördrag (INF) till en multilateralt avtal. Yang Jiechi säger att kinesiska vapen är defensiva och inte utgör ett hot.
    Kina har avvisat Tysklands kansler Angela Merkels förslag till Peking om att underteckna ett nyckelavtal mellan Förenta staterna och Ryssland om kärnsäkerhetskontroll som håller på att kollapsa och säger att det skulle placera orättvisa gränser för sin militär. Tidigare krävde Merkel ett globalt medeldistansavtal för att ta hänsyn till Kinas växande missilkraft.
    ”Nedrustning är något som berör oss alla och vi skulle naturligtvis vara glada om sådana samtal hölls inte bara mellan USA, Europa och Ryssland, men också med Kina”, sade hon.

  4. USA kommer inte tillåta Ryssland att styra norra havsrutterna och få överlägsenhet i Arktis, säger admiral James Foggo, befälhavare för den amerikanska flottan i Europa och Afrika. Enligt honom anser Ryssland Arktis som sitt territorium, men alla länder i Arktiska rådet har rätt att använda regionen. Alla länder i Arktiska rådet, som vi är medlem av, ska ha fri och rättvis tillgång,” anser Foggo.
    https://www.washingtonexaminer.com/policy/defense-national-security/its-nobodys-lake-us-admiral-warns-china-and-russia-over-arctic

    Samtidigt noterade admiralen att Kina, som inte är medlem av rådet, men endast har observatörsstatus (sedan 2013), försöker stärka sin närvaro i regionen. Enligt militären har Peking ingen rätt att använda de arktiska vattnen, men Ryssland och Kina arbetar nära varandra. “Jag är inte säker på att detta speciella intresse (från Peking till Arktis) delas av ryssarna. Samtidigt noterade han att amerikanska företag inte är intresserade av att använda Nordsjön, eftersom deras skepp är för stora för att navigera genom sådana grunda vatten. Arktiska rådet bildades 1996 på initiativ av Finland för att skydda den unika naturen i norra polarzonen. Det inkluderar Ryssland, Finland, Kanada, Island, Norge, USA, Danmark och Sverige. 14 januari upplagan av Wall Street General Journa The L blev medveten om USA: s planer att stärka sin militära närvaro i Arktis, för att få tillgång till de nya sjövägar och försvaga inflytande Ryssland och Kina i regionen.
    https://iz.ru/848737/2019-02-22/ssha-poobeshchali-ne-dopustit-gospodstva-rossii-v-arktike?utm_source=yxnews&utm_medium=desktop

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here