I kvälls-serien ”Aktuella artiklar för ett år sedan och idag” återpubliceras denna artikel är lika aktuell som då den publicerades för ett år sedan!
Svenska Dagbladet publicerade 7 maj 2019 strax före klockan 15 en artikel med titeln ”USA hindrar klimatdeklaration om Arktis” SvD
”Arktiska rådets sammanträde var tänkt att mynna ut i en gemensam deklaration. I stället slutade mötet i finländska Rovaniemi i fiasko, sedan USA vägrat godkänna formuleringar om att klimatförändringarna är ett hot mot Arktis. Det är första gången sedan rådet bildades 1996 som de åtta medlemsländerna misslyckats med att enas om en slutdeklaration.”
* ”Skälet till att länderna kring Arktis inte nådde en uppgörelse var enligt två källor till nyhetsbyrån Reuters att USA inte velat acceptera att klimatförändringarna omnämndes som ett hot mot regionen. Den amerikanske utrikesministern Mike Pompeo sade i sitt tal till rådet att regeringen i Washington DC delar de övriga ländernas engagemang för miljön i Arktis, men att kollektiva mål inte alltid är lösningen.” De blir meningslösa och till och med kontraproduktiva så fort ett land struntar i att följa dem”, sade han enligt Reuters. Landet? USA…
* Sveriges utrikesminister Margot Wallström (S) intog en motsatt position och kallade situationen i Arktis för en pågående klimatkris.”
Kommentar: Tillfredsställande med Margot Wallströms agerande. Inte minst då man tänker på detta uttalande nyligen ”Vi har mycket gemensamt med USA…”
En viktig faktor är säkert Arktis militära betydelse, som jag skrivit en del om.
Jag saxar ur tidigare artiklar nedan.
Farlig militarisering också av Arktis sker i det fördolda. Arktis är på tapeten. Vår utrikesminister, som enligt min mening väsentligen företräder USA:s krigshökar i sin omvärldsbeskrivning hyser oro för Kina som krigsrisk och nämner Arktis ”Hultqvist anser också att det finns anledning att vara på sin vakt gentemot Kina. Han pekar på att Kina visat ökat intresse för Arktis och att landet för första gången deltog i en rysk marin militärövning i Östersjön 2017″. Aftonbladet och SvD
Washington Post skrev detta om Arktis. Washington Post: Russia’s Suez Canal? Ships start plying a less-icy Arctic, thanks to climate change Tidningen skriver att passagen från hamnar i östra Asien, från Ryssland eller Kina till exempel till norra Europa skulle kunna vara 2 veckor snabbare än genom Suez-kanalen. Underlättas av uppvärmningen av Arktis förstås.
USA har sedan länge siktat på Arktis, vilket USA öppet ser som en potentiell ny viktig geopolitisk arena. Eftersom Arktis vattenvägar med nyare teknologi blivit farbara, tänker Washington tydligt på att få sin del av den ekonomiska verksamheten i en region som kanske kommer att bli en viktig sjöfartsled i framtiden. I det som ser ut som ett påstående, skickar USA ett marinfartyg till de arktiska vattnen för navigationsoperation, sade marinminister Richard Spencer till Wall Street Journal.
US Navy genomför redan liknande uppdrag i Sydkinesiska havet för att utmana Pekings territoriella anspråk där. Hittills har det lett till inget annat än ökade spänningar mellan USA och Kina, men Washington är uppenbart angeläget att använda samma tillvägagångssätt i Arktis.
Här handlar det om att utmana motståndarna igen, eftersom USA ser Ryssland och Kina som sina viktigaste konkurrenter i regionen. Washington planer är inte bara begränsade till friheten för navigeringsuppdrag utan involverar även inplacering av trupper vid Adaks övergivna bas. Beläget vid de aleutiska öarna inte långt från den ryska gränsen, användes denna bas mellan 1942 och 1997. Nu planerar USA att skicka dit några ytfartyg och ett P-8 Poseidon-rekognoseringsflygplan enligt Spencer.
Det amerikanska målet att matcha Rysslands inflytande i den arktiska regionen kan i själva verket vara svårt att uppnå. Ryssland använder en massiv isbrytareflotta, bestående av fem kärnkraftdrivna och cirka 30 dieselisbrytare. Tre nya kärnkraftdrivna isbrytare förväntas ansluta sig till Rysslands flotta de närmaste åren.
Bortsett från detta bygger Ryssland också nya isbrytande mångsidiga patrullfartyg. Den första av dessa förväntas överlämnas till den ryska flottan 2020. Kina, en annan amerikanska rival som nyligen har uttalat sin syn på Arktis, har redan byggt sin första inhemska isbrytare.
Washington har bara en tung isbrytare. Besättningsmedlemmar kallar fartyget, beställt 1976, en ” rosthink “. Trots att president Barack Obama som lovade att stänga ” isbrytargapet ” med Ryssland redan i år 2015, har situationen inte förändrats sedan dess.
Ryssland har unika militära installationer i Arktis, som inkluderar radaruppsättningar och autonoma, permanenta militära baser. Av särskilt intresse är Rysslands nordligaste militärbas Arctic Shamrock, som tillåter upp till 150 personer att bo och arbeta så länge som 18 månader utan någon externt stöd i ett område som ligger 80 grader norr om ekvatorn.
En liknande bas, som kallas Severny Klever (Northern Clover), ligger på 75:e parallell norr om Kotelny Island, i skärgården Nya Sibirien.
“Nu saknar USA resurserna för att ta tag i Arktis”, sade Vladimir Bruter, en specialist vid Internationella institutet för humanitära och politiska studier, till RT och tillade att Washington faktiskt inte skulle kunna argumentera för dominans i Arktis men istället försöker förstöra spelet för sina motståndare.
Washington strävar ständigt efter att försöka provocera Ryssland. Den norra havsrutten, dit USA uppenbarligen planerar att skicka sina flottfartyg ,går längsmed den ryska kusten och genom internationelt erkända ryska territorialvatten, vilket ger myndigheten befogenhet att fastställa regler för överlämnande av fartyg.
Ryssland är också den enda staten som är tekniskt utrustade och i stånd att ge hjälp till eventuella fartyg som passerar genom den regionen i händelse av en nödsituation, så det kan vara ganska svårt för USA att behålla “navigationsfrihet” där utan rysk hjälp.
Under tiden har Ryssland uppdaterat sina navigeringsregler för andra nationers “krigsfartyg” som försöker segla längs ”Norra havsrutten”* . Från och med 2019 skulle en sådan passage kräva förhandsanmälan till Rysslands försvarsdepartement, så USA kan ändå ändra sina planer.
* ”Norra havsrutten är en fraktväg som av rysk lagstiftning officiellt definieras som området öster om Novaya Zemlya och speciellt sträcker sig längs den ryska arktiska kusten från Karahavet [vattnen öster om Novaja Zemlja ], längs Sibirien, till Berings sund [mellan Alaska och Sibirien]. Hela sträckan ligger i arktiska vatten och inom Rysslands exklusiva ekonomiska zon (EEZ)”. Wikipedia
Relaterat
Farlig militarisering också av Arktis sker i det fördolda
USA planerar expansion till Arktis för att utmana Ryssland, men klarar de biffen?
Kina slår tillbaka Pompeos varningar om aggressivt beteende i Arktis
https://sputniknews.com/business/201905071074789974-china-pompeo-aggressive-behaviour-arctic/
Inför arktiska rådet hävdade Mike Pompeo att Kinas aggressiva beteende om hur det behandlar Arktis, där det finns många olika naturresurser. Hans anmärkningar föranledde en hård backlash från högt rankade kinesiska tjänstemän.
Kinesiska utrikesdepartementets talesman Geng Shuang har slagit tillbaka mot USA, och hävdade att Mike Pompeo hade förvrängt fakta om Kinas intentioner i den resursrika regionen på grund av ”dolda motiv”.
”Vi har inga geopolitiska beräkningar och söker inga uteslutande block”, sa han och understryker att Kina har deltagit i arktiska affärer med ”en öppen, kooperativ och vinn-win-inställning”.
Han hävdade att även om Kina inte ”kommer att ingripa” i frågor mellan arktiska länder, kommer det inte att avstå från att lösa globala frågor som rör Arktis.
Arktisfrågan är inte bara relaterad till arktiska länder, men har också global betydelse och internationellt inflytande”, säger Geng och tillägger att Kina är villigt att samarbeta med andra för att ”skydda Arktis, utnyttja Arktis och delta i arktiska styrningen ”.
Pompeo meddelade amerikanska planer att fördubbla sin närvaro i Arktis för att motverka Ryssland och Kina och lägga skruvarna på vad han kallade ländernas aggressiva beteende”.
Allt som på något sätt inkräktar på eller kan inkräkta på, USA’s dominans, kontroll, styrning och imperiediktatur klassas i amerikansk propaganda som aggressiva beteenden. USA får nog vänja sig vid att dom inte längre är världens herrar och diktator.