USA mot Ryssland: Ryssland svarar på USA:s nya ”Fakta-blad”. Har någon rätt?

6
1220
Biden och Putin. shutterstock_1876506697

Denna artikel hos the Saker har Rolf Nilsson letat upp och översatt. http://thesaker.is/response-to-the-us-department-of-states-fact-sheet-facts-vs-fiction-russian-disinformation-on-ukraine/
Titeln ganska ordagrant är ”Svar på det amerikanska utrikesdepartementets faktablad: fakta vs. fiktion: rysk desinformation om Ukraina”

I artikeln finns en hänvisning till denna källa för Rysslands svar. Från Ryska federationens utrikesministerium. Men den är borttagen på nätet. ”The requested URL was rejected. Please consult with your administrator.”

Den 20 januari släppte @StateDept ett ”faktablad” (https://is.gd/QBgF3i) om den så kallade ryska desinformationen om Ukraina. här.

Svar på det amerikanska utrikesdepartementets faktablad Facts vs. Fiction: Russian Disinformation on Ukraine. Förhoppningsvis kommer våra amerikanska och NATO-kollegor att ta sig tid att granska det noggrant.

”Faktum” enligt det amerikanska utrikesdepartementet:

Falska uttalanden från Putinregimen skyller på offret, Ukraina, för Rysslands aggression. Ryssland invaderade Ukraina 2014, ockuperar Krim, kontrollerar väpnade styrkor i Donbass och har nu samlat mer än 100 000 soldater vid gränsen till Ukraina, samtidigt som president Putin hotar med ”vedergällning i form av militärtekniska” åtgärder om hans krav inte uppfylls.

Rysslands svar:

Skulden för att destabilisera situationen i Ukraina ligger helt och hållet på USA och andra Nato-länder, vilka stödde statskuppen i februari 2014. Den resulterade i att den valde presidenten störtades och nationalisterna kom till makten. Av rädsla för sin egen säkerhet valde invånarna på Krim och Donbass att inte leva under regeringen av anhängarna till Stepan Bandera och Roman Shukhevych (se här och här, ö.a.; kända nazistanhängare, Red:s anmärkning). Som ett resultat återförenades Krim med Ryssland, regionerna Donetsk och Lugansk förklarade sig självständiga och Kiev utlöste ett inbördeskrig mot Donbass, vilket fortsätter än i dag.

Nazistdemonstration i Kiev 13 oktober 2018.

”Faktum” enligt det amerikanska utrikesdepartementet:

Moskva startade den nuvarande krisen genom att stationera mer än 100 000 soldater vid gränsen till Ukraina, utan någon liknande militär aktivitet på den ukrainska sidan av gränsen. Ryska militär- och underrättelseenheter riktar in sig på Ukraina med desinformation, som försöker utmåla Ukraina och ukrainska regeringstjänstemän som angripare i relationen mellan Ryssland och Ukraina. Den ryska regeringen försöker lura världen att tro att Ukrainas beteende kan provocera fram en global konflikt och att övertyga ryska medborgare om behovet av rysk militär insats i Ukraina.

Ryssland skyller på andra för sin egen aggression, men det är Moskvas ansvar att avsluta denna kris på ett fredligt sätt genom nedtrappning och diplomati. Moskva invaderade Ukraina 2014, ockuperar Krim och fortsätter att underblåsa konflikten i östra Ukraina. Detta följer ett mönster av ryskt beteende, att undergräva suveräniteten och territoriella integriteten för länderna i regionen – invadera och ockupera delar av Georgien 2008 och misslyckas med att uppfylla sitt åtagande från 1999 att dra tillbaka sina trupper och krigsmaterial från Moldavien, där de förblir utan regeringens samtycke.

Rysslands svar:

Myndigheterna i Kiev och den intrigerande västvärlden försöker framställa Ryssland som en part i konflikten i Donbass. Men i punkt 2 i åtgärdspaketet (i Minsk-protokollet, se här, ö.a.) erkänner parterna Kiev, Donetsk och Lugansk som parter i konflikten i samband med militära frågor och nämns vidare med hänsyn till alla andra aspekter av uppgörelsen. Ryssland, tillsammans med OSSE, agerar som medlare i kontaktgruppen (CG) och formatet Normandie vid sidan av Tyskland och Frankrike.

USA och Nato-länderna gör det för att avleda det internationella samfundet från sitt egen militära engagemang i Ukraina. Ukrainas och alliansens väpnade styrkor bygger upp militär aktivitet i omedelbar närhet till de ryska gränserna och genomför storskaliga multinationella militärövningar. Det kommer att hållas 10 av dem i år, vilket är kodifierat i lagen av den 14 december 2021 om tillträde till Ukraina för enheter från utländska väpnade formationer 2022. Lagen föreskriver en betydande uppskalning av övningar. Faktum är att antalet deltagare kommer att fördubblas, och mängden materiel kommer att öka i storleksordningar.

Dessa handlingar strider mot punkt 10 i Minsk-protokollet, (se här, ö.a.), som föreskriver att alla utländska väpnade formationer ska dras tillbaka från Ukrainas territorium.

Påståendet att Ryssland har ”ockuperat” delar av Georgien och vägrar dra tillbaka sina trupper från Moldavien är en ren lögn. Abchazien och Sydossetien fick självständighet som ett resultat av Tbilisis aggressiva politik, och ryska trupper är lagligen stationerade där, i enlighet med bilaterala avtal med dessa länder, för att avvärja georgisk aggression. Fullbordandet av tillbakadragandet av trupper från Transnistrien beror på lösningen av konflikten mellan Chisinau och Tiraspol, som är inskriven i OSSE-dokument som antogs med deltagande av USA.

”Faktum” enligt det amerikanska utrikesdepartementet:

Utplacerandet av mer än 100 000 ryska trupper, inklusive stridshärdade stridsstyrkor och offensiva vapen utan någon rimlig harmlös förklaring, intill gränserna till ett land som Ryssland tidigare har invaderat och fortfarande ockuperar på vissa ställen, innebär inte bara trupprotation. Det är ett tydligt, förnyat ryskt hot mot Ukrainas suveränitet och territoriella integritet. Uppbyggnaden paras med aktiva desinformationsåtgärder utformade för att undergräva förtroendet för den ukrainska regeringen och skapa en förevändning för ytterligare ryskt intrång.

Rysslands svar:

Ryssland genomför regelbundet militära övningar på sitt territorium och genomför snabbinspektioner av trupper. Samtidigt utplacerar USA sina väpnade styrkor och offensiva vapen i länderna i Östeuropa, flera hundra mil från dess egna nationella gränser, och undergräver därigenom europeisk säkerhet och strategisk stabilitet. Genom att skicka vapen och militära rådgivare till Ukraina uppmuntrar USA Kievregimens aggressiva agerande mot sin egen befolkning i Donbass.

”Faktum” enligt det amerikanska utrikesdepartementet:

USA och Ryssland är parter i konventionen om kemiska vapen. I enlighet med sina skyldigheter enligt det internationella avtalet använder USA inte kemiska vapen. Den ryska regeringen har dock två gånger använt kemiska vapen de senaste åren, för att attackera och försöka mörda motståndare, inklusive på främmande mark. Istället för att underblåsa konflikter i östra Ukraina som Ryssland har gjort, har USA gett mer än 351 miljoner dollar i humanitärt bistånd till de som drabbats av Moskvas aggression där, sedan 2014. Ryssland använder uttalanden från höga tjänstemän samt desinformation och propagandakanaler att avsiktligt sprida rena lögner för att försöka skapa en förevändning för militär aktion.

Rysslands svar:

Vi vet alla hur de amerikanska myndigheterna använder desinformation som förevändning för att invadera oberoende stater. Det räcker med att minnas Collin Powells ökända flaska, som användes som förevändning för USA:s aggression mot Irak (CP höll upp en flaska med påstått massförstörelsevapen vid sitt tal i FN, se här, ö.a.). Den tidigare nämnda mängden av USA:s humanitära bistånd är en droppe i havet, jämfört med den enorma hjälp som Ryska federationen ger invånarna i Donbass.

”Faktum” enligt det amerikanska utrikesdepartementet:

Det finns inga trovärdiga rapporter om att några etniska ryssar eller rysktalande är hotade av den ukrainska regeringen. Det finns dock trovärdiga rapporter om att på det ryskockuperade Krim och i Donbass möter ukrainare förtryck av sin kultur och nationella identitet och lever i en miljö av allvarligt förtryck och rädsla. På Krim tvingar Ryssland ukrainare att ta ryskt medborgarskap eller förlora sin egendom, sin tillgång till sjukvård och sina jobb. De som fredligt uttrycker motstånd mot Rysslands ockupation eller kontroll hamnar i fängelse på grundlösa anklagelser, polisräder mot deras hem, officiellt sanktionerad diskriminering och i vissa fall tortyr och andra övergrepp. Religiösa och etniska minoriteter utreds och åtalas som ”extremister” och ”terrorister”.

Rysslands svar:

Kränkningar av rättigheterna för Ukrainas rysktalande befolkning, som uppgår till miljoner, har nått en fasansfull omfattning i Ukraina. Dess regering antar diskriminerande lagar om språk och utbildning och så kallade ”urbefolkningar”, samtidigt som de förskjuter det ryska språket från livets alla sfärer. I augusti 2021 gick Ukrainas president Vladimir Zelensky så långt som att säga åt etniska ryssar att lämna landet i ett onekligen främlingsfientligt ögonblick. I juni 2021 sa kommissionären för skydd av det statliga språket, Taras Kremen, att de som protesterar mot språklagen ”kan lämna landets territorium.”

Man undrar varför USA, som vanligtvis är så hängivet åt mänskliga rättigheter, vägrar att lägga märke till den öppna diskriminering som rysktalande ukrainska medborgare möter. De kanske inte betraktar ryssarna som ’mänskliga’?

När det gäller människorättssituationen på Krim, inklusive statusen för etniska minoriteter, har den inte bara förbättrats efter halvöns återkomst till Ryssland utan har förändrats helt. Till skillnad från den tidigare och nuvarande ukrainska regeringen, försöker Ryska federationen att bevara halvöns unika mångkulturella karaktär. Vi är övertygade om att västvärlden medvetet sprider desinformation om problem med mänskliga rättigheter på Krim, i syfte att avleda det internationella samfundets uppmärksamhet från Ukrainas fruktansvärda situation beträffande mänskliga rättigheter.

”Faktum” enligt det amerikanska utrikesdepartementet:

President Biden har talat med president Putin två gånger och amerikanska tjänstemän har hållit dussintals möten på hög nivå och telefonsamtal med ryska och europeiska motsvarigheter, som en del av en omfattande diplomatisk ansträngning för att lösa denna situation fredligt.

Rysslands svar:

Hänvisningen till den så kallade ”omfattande diplomatiska ansträngningen” är i bästa fall hycklande och vilseledande. Under perioden sedan den 15 december 2021, när vi officiellt skickade Washington våra utkast till fördraget om säkerhetsgarantier och överenskommelse om åtgärder som säkerställer säkerheten för Ryssland och Nato-länderna, har amerikanerna mestadels gjort uppenbara försök att dra ut diskussioner om specifika parametrar, som Ryssland föreslog, på olika expertnivåer och i olika format.

Istället för att ta en paus och fokusera på att besvara innehållet i de frågor som tagits upp i de ryska dokumenten (för innehållet, se här, ö.a.), lanserade Vita huset och dess västerländska allierade, en mycket giftig informations- och propagandakampanj, vilken presenterade Ryssland som en ”angripare”, ”fiende till det civiliserade Europa” och ”hot” mot internationell stabilitet. Allt detta gjordes utöver de ändlösa hotelserna mot Ryssland med ”smärtsamma” sanktioner som är utformade för att blåsa ut vår ekonomi och förankra den systematiska utmaningen mot Ryssland.

Även själva publiceringen från utrikesdepartementet av sådana ”rekommendationer”, på tröskeln till samtalen mellan utrikesminister Sergey Lavrov och USA:s utrikesminister Antony Blinken i Genève, kan bara tolkas som en öppen provokation. Herr Lavrov presenterade i detalj Rysslands tillvägagångssätt under en presskonferens efter samtalen om säkerhetsgarantier (hyperlänk – https://www.mid.ru/ru/foreign_policy/news/1795493).

❌ ”Faktum” enligt det amerikanska utrikesdepartementet:

Nato är en defensiv allians, vars syfte är att skydda sina medlemsländer.

Rysslands svar:

Alliansen har misskrediterat sitt rykte, med handlingar som stred mot internationell lag: operationen mot Jugoslavien, Nato-medlemmarnas invasion av Irak och Afghanistan och den allierade koalitionens barbariska förstörelse av Libyen. Denna politik har ingenting med ”försvar” att göra.

Hänvisningar till de uttalanden som Rysslands president Vladimir Putin gjorde 2002 om Natos defensiva karaktär tas ur sitt sammanhang och hänför sig till den period då Ryssland och Nato planerade att fortsätta samarbetet. Natos efterföljande aggressiva politik gentemot Ryssland och expansion österut har förstört dessa avsikter.

❌ ”Faktum” enligt det amerikanska utrikesdepartementet:

Nato har aldrig lovat att inte ta in nya medlemmar.

Rysslands svar:

Den 9 februari 1990, under ett möte med den sovjetiske utrikesministern Eduard Shevardnadze, utfärdade USA:s utrikesminister James Baker orubbliga garantier för att ”det inte kommer att bli någon förlängning av Natos jurisdiktion eller Natos styrkor en tum österut.” Den 10 februari 1990 försäkrade Tysklands utrikesminister Hans-Dietrich Genscher Eduard Shevardnadze att ”NATO kommer inte att expandera österut.” Samma dag bekräftade Tysklands förbundskansler Helmut Kohl detta för Mikhail Gorbatjov. USA:s utrikesminister James Baker sa vid en briefing den 13 februari 1990 att Washington var för ett enat Tyskland och dess inkludering i Nato, och stod redo att säkerställa att alliansens militära närvaro inte rör sig längre österut. Alla dessa försäkringar finns i referaten från mötena, vilka idag är tillgängliga för allmänheten.

❌ ”Faktum” enligt det amerikanska utrikesdepartementet:

Natos utvidgning är inte riktad mot Ryssland.

Rysslands svar:

Under de senaste 20 åren har alla Natos koalitionsstyrkor varit koncentrerade just på den östra flanken. Alliansens frammarsch mot Rysslands gränser går hand i hand med att skapa och uppgradera militär infrastruktur, utveckla försörjningskedjor för snabb – inklusive transatlantisk – överföring av stora militära formationer och utplacering av amerikanska missilförsvarselement, utrustade för dubbla ändamål (både defensivt och offensivt, ö.a.), i Rumänien. Planer för utplacering av missilsystem i Polen pågår. Hangarer för tung militär utrustning byggs i östeuropeiska NATO-medlemsländer. Möjligheter ges för en utländsk militär närvaro i dessa länder, vilket är en hårsmån från att bryta mot, om inte bokstaven, så andan i Rysslands-NATO:s grundfördrag från 1997.

Antalet krigsfartyg som kommer in i Svarta havet, och som drivs av icke-regionala makter, har ökat avsevärt, vilket förvandlar dess vatten till ett annat område av instabilitet. Den tidigare lugna och fridfulla Östersjön har blivit en scen för militär konfrontation. Intensiteten i flygningar med Nato-ländernas spaningsflygplan har blivit ett hot mot civil flygtrafik.

Alliansen genomför ständigt militära övningar nära våra gränser. Bara förra året genomfördes cirka 120 övningar, under vilka offensiva scenarier antogs, med innebörden att Ryssland är den hypotetiska fienden.

Nato bedriver en extremt aggressiv partnerskapspolitik och blickar mot Finlands, Sveriges, Ukrainas och Georgiens territorier, samtidigt som de gör försök att få fotfäste i Centralasien. Man bygger också upp platser i det postsovjetiska utrymmet, vilka utgör potentiella biologiska faror.

Föregående artikelDN:s Rysslandskorrespondent Anna-Lena Laurén och DN:s chefredaktör Peter Wolodarski tävlar i (o)saklighet om Ryssland Vem vinner?
Nästa artikel”Dagens propaganda”
Globalpolitics.se är en partipolitiskt obunden, vänsterorienterad och oberoende analyserande debatt- och nyhetstidning med inslag av undersökande journalistik.

6 KOMMENTARER

  1. Svaret på frågan ”Har någon rätt?” är enkelt. USA LJUGER som vanligt. Var är Iraks Massförstörelsevapen?
    Har USA hittat de än? Samma sak vad gäller Ryssland. LÖGNER; LÖGNER; LÖGNER! USAs politiker är en samling lögnhalsar. LIARS; LIARS; LIARS!

  2. https://www.globalresearch.ca/the-u-s-has-installed-a-neo-nazi-government-in-ukraine/5371554
    Enligt New York Times, ”USA och Europeiska unionen har anammat revolutionen här som ytterligare en blomning av demokrati , ett slag mot auktoritarism och kleptokrati i det före detta sovjetiska rymden.” ( Efter inledande triumf står Ukrainas ledare i kampen om trovärdighet, NYTimes.com , 1 mars 2014) ”Blommande demokrati, revolution” ?
    De bistra verkligheterna är andra. Vad som är en insats är en USA-EU-NATO sponsrad statskupp i uppenbar brott mot internationell lag.
    Den förbjudna sanningen är att väst har skapat – genom en noggrant iscensatt hemlig operation – bildandet av en proxyregim integrerad av nynazister.
    Bekräftat av biträdande utrikesminister Victoria Nuland fick nyckelorganisationer i Ukraina inklusive det nynazistiska partiet Svoboda generöst stöd av Washington: ”Vi har investerat mer än 5 miljarder dollar för att hjälpa Ukraina att uppnå dessa och andra mål. … Vi kommer att fortsätta att främja Ukraina till den framtid det förtjänar.”
    Västmedia har slentrianmässigt undvikit att analysera regeringskoalitionens sammansättning och ideologiska grundval. Ordet ”nynazist” är ett tabu. Det har uteslutits från ordboken för vanliga mediakommentarer. Det kommer inte att visas på sidorna i New York Times, Washington Post eller The Independent.
    Journalister har instruerats att inte använda termen ”nynazistisk” för att beteckna Svoboda och den högra sektorn.
    Koalitionsregeringens sammansättning.. Vi har inte att göra med en övergångsregering där nynazistiska element integrerar utkanten av koalitionen, formellt ledd av Fosterlandspartiet.
    Kabinettet är inte bara integrerat av Svoboda och höger sektorn (för att inte tala om tidigare medlemmar av det nedlagda fascistiska UNA-UNSO), de två huvudsakliga nynazistiska enheterna har anförtrotts nyckelpositioner som ger dem de facto kontroll över de väpnade styrkorna, Polis, rättvisa och nationell säkerhet.
    Bild till vänster: John McCain möter Svobodas ledare Oleh Tyahnybok (mitten)
    Medan Yatsenuyks fosterlandsparti kontrollerar majoriteten av portföljerna och Svobodas nynazistiska ledare Oleh Tyahnybok inte beviljades en stor regeringspost (uppenbarligen på begäran av biträdande utrikesminister Victoria Nuland ), intar medlemmar av Svoboda och höger sektor nyckelpositioner i regeringen.. områdena försvar, brottsbekämpning, utbildning och ekonomi.
    Andriy Parubiy (bild till höger) medgrundare av Ukrainas nynazistiska social-nationella parti (sedan omdöpt till Svoboda) utsågs till sekreterare för kommittén för nationell säkerhet och nationella försvar (RNBOU) . (Рада національної безпеки і оборони України), en nyckelposition som utomlands försvarsministeriet, försvarsmakten, brottsbekämpning, nationell säkerhet och underrättelsetjänst. RNBOU är det centrala beslutsfattande organet. Även om det formellt leds av presidenten, drivs det av sekretariatet med en personal på 180 personer inklusive experter på försvar, underrättelsetjänst och nationell säkerhet.
    Parubiy var en av huvudledarna bakom den orangea revolutionen 2004. Hans organisation finansierades av västvärlden. Han omnämns av västerländska medier som ”kommandanten” för EuroMaidan-rörelsen.
    Andriy Parubiy är tillsammans med partiledaren Oleh Tyahnybok en anhängare till den ukrainska nazisten Stepan Bandera , som samarbetade i massmördaren av judar och polacker under andra världskriget.
    Dmytro Yarosh, ledare för delegationen för höger sektor i parlamentet, har i sin tur utsetts till Parubiys biträdande sekreterare för RNBOU.
    Yarosh var ledare för den nynazistiska paramilitära brunskjortan under EuroMaidans ”proteströrelse”. Han har uppmanat till att upplösa regionernas parti och kommunistpartiet.

  3. NYT innehar det mycket generande renommét av att ha högsta rekordet i att ljuga av alla medier i USA och därmed även i hela världen. Ett axplock av NYTs stora lögnen de senaste åren har vi följande:
    ”Russia Gate” (inga bevis hittades av Miller kommissionen)
    Mikrougns vågor mot USAs ambassad personal i Kuba (visade sig vara syrsor),
    Afghanska ”bounty hunters” (denna lögn rann i sanden helt enkelt)
    ”Koncentrationsläger i Kina” (inga bevis men NYT ljuger fortfarande om det)
    ”Kemattacker mot civila i Syrien utfört av syriska staten” (trots att detta avfärdades av experter från självaste OPCW framhärdar NYT att ljuga om det än idag)
    Från 2014 och ända tills idag har NYT kört med profetian om att Ryssland kommer att invadera invadera Ukraina https://www.globalresearch.ca/media-disinformation-russia-invades-ukraine-again-and-again-and-yet-again-using-saddams-wmd

    Listan av lögner är väldigt långt. Det är inte utan inte som NYT kallas the paper of record of lies

  4. För Moskva är inte Ukraina problemet. Problemet är Washington.
    Moskva behöver inte bry sig särskilt mycket om vad EU eller Nato säger. Den nuvarande propagandan i Washington är att Ryssland kommer att ”invadera Ukraina” och absorbera det.
    Ryssland kommer inte att göra det: Ukraina är ett förfallande, fattigt, av-industrialiserat, splittrat, korrupt och förfallande röra. Moskva vill inte och behöver inte ta ansvar för det ruttnande Ukraina.

    Villfarelsen i Washington är att om Moskva ”invaderade Ukraina” skulle det börja så långt bort från Kiev som möjligt och skicka tank efter tank nerför en väg så att de USA-försedda PAW:arna kunde kräva en hög kostnad. Det är absolut inte vad Moskva skulle göra som Scott Ritter förklarar.
    Moskva skulle använda standoff-vapen för att utplåna ukrainska trupppositioner, C3I-tillgångar, samlingsområden, artilleripositioner, ammunitionsdumpar, flygfält, hamnar och liknande. Efter eget val. Det hela skulle vara över ganska snabbt och Javelins skulle aldrig tas ur sina lådor. Men det är det extrema alternativet som Ritter förklarar.

    Tyvärr förstår inte Blinkens, Sullivans, Farkas, Nulands och andra som verkar driva USA:s politik något av detta. De är fortfarande övertygade om att USA är en mäktig makt, att Ryssland är svagt och bleknar, att Putins ställning är skakig, att sanktionerna biter på, att Rysslands ekonomi är svag och så vidare. Och att de förstår modern krigföring. Allt under de senaste tjugo åren motsäger deras uppfattning men de håller fast vid detta ändå.

    USA fruktar den stigande makten Ryssland+Kina som är mäktigare än USA och dess allierade i alla mätbara frågor – mer stål, mer mat, mer vapen, mer STEM, fler broar, mer pengar – mer allt. NATO/USA skulle förlora ett konventionellt krig – amerikanska militära krigsspelare vet att detta är sant.
    Vi väntar på Washingtons slutgiltiga svar, men utsikterna är inte särskilt uppmuntrande för tillfället: de billiga hoten och skrytkommentarerna strömmar ut.
    Så vad är Moskvas plan B? Moskva måste göra något ganska dramatiskt för att krossa självgodheten.
    USA har inte hotats av en konventionell attack mot sitt hemterritorium sedan 1814; Ryssland har flera sätt att göra det på. Problemet blir att avslöja hotet på ett sätt som inte kan förnekas eller döljas.
    En demonstration av Poseidons kapacitet på någon ö någonstans följt av tillkännagivandet att ett betydande antal redan är utplacerade nära amerikanska kuststäder?
    Washington måste presenteras för en demonstration av Rysslands enorma destruktiva militärmakt som man inte kan låtsas bort. Ukraina är det självklara fältet för en sådan demonstration.
    Ett världsomvälvande diplomatiskt drag som en formell militär allians med Kina med en bestämmelse om att ett angrepp på den ena är ett angrepp på båda. Detta skulle vara en demonstration av korrelationen mellan krafter som inte ens de mest vilseledda kunde missa.
    https://www.unz.com/article/russia-ukraine-et-al-what-next/

    • Helt klart är att Ryssland behöver vrida smärtknappen rejält – det verkar som att USA/Nato styrs av några hårdhudade typer. Ett smygbesök av Rysslands U-båt vid Potomac? Omintetgöra Azov bataljonen – som en snabb demonstration för Stollenberg och Co i Bryssel? Kontinental USA kan ses sin framtid i Azov med andra ord. Hur som helst västs dryga eliter är i stor behov av att mjukas upp ordentligt

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here