USA samlar allierade för ett krig mot Kina

4
1971
Hangarfartyget Kitty Hawk.

Denna artikel ”USA samlar allierade för ett möjligt krig mot Kina” har skrivits av Pål Steigan och översatts av Bertil Carlman. https://steigan.no/2021/08/usa-samler-allierte-til-mulig-krig-mot-kina/


USA samlar allierade för ett möjligt krig mot Kina

Militära kretsar i USA talar om att ett krig mot Kina kan komma redan 2024–2026. Detta skriver Hans Rudiger Minow i German Foreign Policy. Se Manöver i Östasien (II).

”Ökningen i intensitet i västerländska manövrar och deras växande fokus på stridsuppdrag, vilka är mycket realistiska under de nuvarande omständigheterna, sammanfaller med prognoser från ledande amerikanska militära tjänstemän och förutspår att ett krig mellan USA och Kina sannolikt kommer att äga rum inom en snar framtid. Till exempel har Natos tidigare överbefälhavare i Europa (SACEUR), pensionerade amiralen James G. Stavridis, nyligen citerats för att säga att ”vår teknologi, nätverk av allierade och baser i regionen är fortfarande starkare än Kinas – än så länge. Men ”i slutet av decenniet – om inte förr” kommer Folkrepubliken ”att” kunna ”utmana USA” åtminstone ”i Sydkinesiska havet”. Stavridis publicerade nyligen en roman, där han beskrev ett fiktivt krig som utbröt mellan USA och Kina 2034. Under tiden anser han ”vi har inte ända till 2034 på oss att förbereda oss för detta krig – det kan komma mycket tidigare”. Några av hans kollegor i militären förutspår att ”det handlar inte om 2034”. Det stora kriget kan komma tidigare – möjligen till och med «2024 eller 2026».

Detta är i linje med de bedömningar som vi har hänvisat till tidigare. Läs: Pål Steigan Det synkende imperiet och översatt med annan titel Det sjunkande skeppet – om USA-imperialismens nedgång?

RAND Corporation, som grundades av Douglas Aircraft Company, för att ge råd till amerikanska militära styrkor, publicerade 2016 en rapport med titeln War with China – Thinking Through the Unthinkable.

Rapporten går inte så långt som till att förespråka krig, men den säger att USA har ett tidsfönster öppet fram till 2025. Efter den tiden kommer USA:s eventuella förluster att öka och Kinas kommer att minska.

USA har insett, att även om de är världens dominerande marinmakt, har de inte tillräckligt många egna styrkor i Östasien för att gå i krig. Därför samlar de nu allierade marinstyrkor i regionen. Både Tyskland, Storbritannien och Frankrike är på väg att ansluta sig till den allierade flottan, som har udden riktad mot Kina. Det alltid så villiga Australien ansluter sig. Nu kommer också Indien att ansluta sig till denna flotta. Och Japans vice premiärminister sade den 6 juli 2021, att om Kina skulle ta kontroll över Taiwan skulle det vara ett ”existentiellt hot mot Japan”.

Nu har de allra flesta FN-medlemsländer, inklusive Japan och USA, tidigare sagt att det bara finns ett Kina och har erkänt att Taiwan är en del av Kina. Hur det skulle kunna vara ett hot mot Japan, om Kina samlades under Pekings ledning, förklarade han inte.

Läs: Storbritannien skickar en stor hangarfartygsgrupp till Sydkinesiska havet

Samlar Kinas gamla fiender i en krigsallians

Som bekant har den japanska imperialism i mer än hundra år försökt att kontrollera Kina. År 1931 invaderade japanska trupper Manchuriet och etablerade marionettstaten Manchukuo. Detta var början på det som för Kinas del blev det anti-japanska kriget. Det bröt ut för fullt 1937 och började med händelsen vid Marco Polo-bron och det varade till den 9 september 1945, då Japan villkorslöst kapitulerade. Från 1937 till 1941 kämpade Kina ensamt mot Japan, men efter attacken mot Pearl Harbor blev konflikten en del av andra världskriget.

USA ockuperade Japan och etablerade omedelbart en de facto-allians med det japanska kejsardömet och den japanska militären. Kapitalet i USA och Japan har, och har sedan dess haft en gemensam önskan om att ta kontroll över och dominera Kina, skriver Christopher Black i New Eastern Outlook.

Fiendskapen mellan Kina och Storbritannien går också långt tillbaka. I själva verket var det det brittiska imperiet, med sina kanonbåtar och sina opiumkrig som tvingade Kina på knä och tillfogade det tidigare så mäktiga kinesiska riket mer än ett århundrade av fattigdom och förnedring. Detta har aldrig glömts i Kina, så när Storbritannien återigen tar sin flotta till kinesiska vatten och deltar i ett hot om krig mot Kina, rör de vid djupa historiska känslor i Kina. Och inte bara känslor. Japan och Storbritannien har åsamkat Kina enorma lidanden, och nu när Kina återigen har tagit plats som en av världens ledande nationer är det uppenbart att landet inte tänker låta det hända igen. Och kom ihåg: det är inte Kina som skickar sin flotta till Nordsjön, utan Storbritannien som skickar sina starkaste fartyg till Kinas farvatten.

Kina kommer att ta kontroll över Taiwan

Det råder ingen tvekan om att Folkrepubliken kommer att ta kontrollen över Taiwan. Strategin har varit att låta tiden verka och låta detta ske genom fredligt samarbete över Taiwansundet. De största kapitalgrupperna i Taiwan har under tjugo års tid blivit djupt integrerade i fastlandsekonomin och skulle ha mycket att vinna på en sådan förening. Men om USA och Japan på allvar skulle försöka placera styrkor på, eller i närheten av Taiwan, som avser att förhindra återförening, då kommer Kina inte att tveka att svara militärt. För Kina innebär det att avsluta befrielsekampen.

Provokationer

Den 30 juli var den kinesiska regeringen tvungen att varna den brittiska regeringen och den marina insatsstyrkan, ledd av det nya brittiska hangarfartyget, drottning Elizabeth, att hålla sig borta från territorialvattnet eller ta konsekvenserna, skriver Christopher Black:

”Samtidigt genomförde USA och Frankrike militära övningar med dussintals amerikanska F22- och franska Rafale-flygplan nära Hawaii, då fransmännen förstärkte sina styrkor på Tahiti, medan amerikanerna har spritt ut sin flotta av bombplan och trupper, inklusive F35, från sin stora bas i Guam, vilken kineserna snabbt kan förstöra, till mindre baser, vilket gör det svårare för Kina att förstöra dessa flygplan. Denna typ av utspridning ses vanligtvis i krigssituationer, när kriget pågår eller är nära förestående. Samtidigt meddelade tyskarna att de skulle skicka en fregatt till Sydkinesiska havet, till stöd för amerikanerna och japanerna, medan amerikanerna skickade flera fartyg in i Taiwansundet. Vissa kanske ser allt detta som bara sabelskrammel. Men det finns många sablar, och de gör mycket mer än att bara att skramla med dem. ”

Black citerar Seth Cropsey, som började sin karriär som assisterande försvarsminister för Caspar Weinberger och fungerade som biträdande utrikesminister för den amerikanska marinen under Ronald Reagan och George H.W. Bush. Han var också chef för Voice of America i kampanjen mot Sovjetunionen från 1982 till 1984. Med andra ord är han en välutbildad imperialist. Cropsey skrev i The Hill: Japan Signals An Opening for US in Countering China:

– Att försvara Taiwan är ett vanskligt företag. PLA är som starkast innanför First Island Chain (se här, ö.a.), särskilt runt Taiwan, med tanke på Pekings koncentration av marin-, luft- och missilstyrkor. För att försvara ön måste USA och dess allierade verka helt inom Kinas missilräckvidd och äventyra de militära resurser som den amerikanska militären är beroende av.

 ”Japan och USA har dock båda betydande ubåtflottor. Japans små, men tysta batteridrivna ubåtar, är en effektiv motsvarighet till USA:s större kärnkraftsdrivna attack-ubåtar. Ubåtar är immuna mot de missiler som PLA skulle lita på för att få sjö- och flygkontroll över Taiwan. Om de stöds av en tillräcklig minutläggningsinsats och ett tillräckligt robust nätverk av mobila landbaserade anti-fartygs- och luftmissiler, kan en japansk-amerikansk ubåtsvåg besegra en PLA-invasion av Taiwan, eller åtminstone förhindra att den fullföljs, vilket Kina hoppas på. Med tanke på denna strategiska verklighet. ”

De som vill ha fred måste mobilisera nu

Det råder ingen tvekan om att USA och dess allierade samlar sig till ett verkligt krig mot Kina. De ser ett sådant krig som helt avgörande för att behålla sin hegemoni och de menar att de har lite tid på sig. Ett sådant krig skulle innebära en katastrof, inte bara för Kina och regionen. Det är ganska uppenbart att Kina kommer att kunna svara genom att använda sina avancerade vapen mot städer och militära installationer i USA, och då, gott folk, har vi det tredje världskriget. Vi måste med alla medel försöka undvika detta, och då måste krafterna för fred och avspänning göra betydligt mer än de gör nu.

Stoltenberg med entusiastiskt stöd för Storbritanniens kanonbåtsdiplomati mot Kina

 

För tillfället verkar det som om media och politiker i väst vandrar lika förtröstansfullt in i denna hotande katastrof, som deras föregångare gjorde när de snubblade in i första världskriget 1914.

Läs:

Kommer Natos marinstyrkor att förlora ett krig mot Kina i Sydkinesiska havet?

US Navy har påbörjat sin största övning på decennier

 

Och vi är med! Norge kan nu skicka två fregatter för operationer i tropiska vatten

Föregående artikelTal vid frihetsgudinnan på Hiroshimadagen
Nästa artikelSveriges terrorlänkar med Syrien
Pål Steigan
Pål Steigan är en ledande norsk och nordisk geopolitisk analytiker och bloggare i www.steigan.no

4 KOMMENTARER

  1. ”Och kom ihåg: det är inte Kina som skickar sin flotta till Nordsjön, utan Storbritannien som skickar sina starkaste fartyg till Kinas farvatten.”
    Dock hade vi ju kinesiska örlogsfartyg i Östersjön för något år sedan. Så det är ju inte viljan som saknas utan snarare kapaciteten.

  2. Samtidigt måste länder som Indien och hela Europeiska unionen fråga sig hur det går med, ja – E-K-O-N-O-M-I-N och världskonjunkturen om man sätter igång en massa amerikanska haverier mot Kina. Om världens viktigaste ekonomiska axel mellan Europeiska unionen och Folkrepubliken Kina havererar gör nämligen också de europeiska ekonomierna det – för att inte tala om den amerikanska. Kina äger nämligen de amerikanska skuldpapperen, och dessutom en stor majoritet av dessa. Kina har redan vunnit kappseglingen emot amerikanerna det har skett steg för steg under många decennier. Jag har svårt att se vad amerikanerna egentligen skulle ha att vinna på en militär konflikt med Kina – även där är man över öronen beroende ekonomiskt av varandra; eller rättare sagt: Kina äger makten över den amerikanska ekonomins vara – eller inte vara. Kina kan ekonomiskt förvandla Förenta Staterna till ett stort Grekland i ekonomiskt kaos -och det borde amerikanerna både veta om och förstå innebörden av.

    Det sägs att om européerna började betala för sina oljeinköp på världsmarknaden i Euro istället för dollar så upphör dollarns existens som reservvaluta och den amerikanska skröpliga låneekonomin skulle därmed sjunka mycket fort. På lång sikt skulle det löna sig för Europa att förvandla sin starka Euro till världens reservvaluta istället för dollarn och på så vis få mer lugn och fred på Euroasiatiska kontinenten.

    Krigsspel och övningar förekom också under hela det så kallade Kalla kriget – amerikanerna hade diverse övningar där man till och med tappade och förorenade stora områden med atombombsstoff över Grönland och det lär saknas en vätebomb de tappade utanför det då fascistiska Spanien – men de tordes aldrig gå till krig. Så det är säkert mycket vapenskrammel i dessa utspel – Kina med sin fem tusenåriga historia kan nog väl hålla ut mot Washingtons narcissistiska krigs- och våldshärskartänkare vare sig de sitter på RAND eller The Atlantic Council.

    Desto fortare Europa och Europeiska unionen kommer på god fot med Kina och etablerar ömsesidiga respektfulla förhållanden till varandra så kommer också fred.

    Priset blir högt för ett fredligt Euroasien – det vingklipper den amerikanska stormakten – och för en narcissistisk koloss som Förenta staterna är horror vacuii det värsta som finns – för under hoten och våldet i det amerikanska tänkandet är detta tänkande tomt: de själlösa bibelcitaten och amerikanska flaggorna räcker inte till. Man är inte världens frälsare helt enkelt. Och den insikten blir det allra jobbigaste som den amerikanska själen måste möta på egen hand under detta århundrade. Som Napoléon en gång sade: ”att ingenting är så svårt som när staten skall reformera sig själv”. Vi som väl känner det maligna och patologiska amerikanska våldsverkarbetéendet i världen tvekar om de verkligen kan ro iland med det.

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here