Försökte USA att starta en revolt i Peking 1989 och åstadkomma regimskifte i Kina?

84
1712

Morgonnyheterna rapporterar att idag är det 30 år sedan att “massakern på Himmelska Fridens torg”. Sveriges Radio: Kinesisk tystnad om årsdagen för massakern. Sveriges Radios korrespondent Hanna Sahlberg skriver också “Enligt kommunistpartiets historieskrivning var det ett kontrarevolutionärt uppror som slogs ned när militären sattes in mot demonstranter som ockuperade vägarna in till det centrala torget i Peking natten till den 4 juni 1989. “. Hon för ingen diskussion om denna bedömning kan vara riktig i något avseende eller inte, i vanlig ordning.

* Det verkar saknas välgrundade fakta, och tillförlitliga bilder för att en massaker skedde på Himmelska Fridens Torg! Vilket jag trodde fram till nyligen. Kan nämna att jag och min fru inställde en planerad första resa till Kina med kort varsel i juni 1989.

Låt oss ta del en annan rapport som drar fram viktiga fakta i frågan.

Denna artikel har skrivits av Karl Wang, pensionerad, tidigare ingenjör inom IT&T som nu bor i Kina. Den har lätt redigerats av Christer Lundgren. Karl Wang sände med 19 bilder till artikeln. De flesta av dem finns med bildtext mot slutet av artikeln.

Christer Lundgren: Den 4 juni 2019 är det 30 år sedan den så kallade ”massakern på Himmelska fridens torg” i Peking. Det kommer säkert att uppmärksammas i massmedia. Men någon sådan massaker har aldrig förekommit. Det som egentligen hände var något helt annat, menar Kinakännaren Karl Wang i denna artikel.


USA:s försök att starta en revolt i Peking 1989 och åstadkomma regimskifte i Kina.

Av Karl Wang.

Mediebilden av det som hände i Peking 1989 är – liksom i så många andra fall – förvanskad och redigerad från USA i bestämda politiska syften. Journalister återger vad andra skrivit och sagt. Inte många bemödar sig om att ifrågasätta uppgifter och uttalanden och gå till källorna. Från kinesiskt håll talar man om en tsunami av anti-kinesisk propaganda.

En grupp pensionerade forskare, både infödda kineser och västerlänningar med lång erfarenhet av Kina, har under flera år på egen hand har forskat i händelserna. De ger en helt annan bild av vad som hände.

Gruppen har enbart förlitat sig på förstahandsuppgifter, alltså vittnen som var med på plats, fotografier som tagits på plats och originalhandlingar utfärdade när händelserna pågick. En hel del är handlingar som läckts genom bland annat Wikileaks, annat material har de-klassificerats och gjorts offentligt från flera länder. Materialet är mycket omfattande; här återger vi bara en liten del.

Särskilt värdefulla är de tusentals fotografier som ingår i materialet. Man kan fastställa var de togs genom att titta på byggnader i bakgrunden som finns kvar idag. Genom att studera ljus och skuggor kan man få en uppfattning om när bilden togs. Man kan också koppla olika bilder till varandra genom att studera personerna och föremålen på bilderna.

Två grundläggande orsaker
Händelserna 1989 hade två huvudsakliga orsaker. Den första var det oerhört restriktiva statliga och byråkratiska styret under folkrepublikens första decennier. Åsiktskorridoren var mycket trång. Deng Xiaoping påbörjade en liberalisering 1978 efter Mao Zedongs frånfälle och det gav ungdomen blodad tand för mer och snabbare liberalisering. Studentprotester har varit vanliga i Kinas historia. Även kommunisterna, vars ledare blev Mao Zedong, startade som en protest- och studentrörelse.

Deng och hans anhängare hade upplevat fasorna både under republiken Kina 1912-1949, och under Maos regim, och ville inte riskera ett upprepande av någondera. Deng var född 1904, och var alltså 85 år vid tillfället. Både han och hans team var mycket försiktiga seniorer. Demonstranterna var i stor utsträckning barn och tonåringar, och som fallet ofta är med ungdomar, hade de bråttom.

En överentusiastisk yngre generation ville ha snabba förändringar, en konservativ äldre, som själva upplevt de enorma svårigheterna under republiken Kina och under Maos regim, agerade försiktigt och saknade dessutom erfarenhet och kunskap om hur situationen kunde hanteras.

Den andra grundläggande orsaken var USA:s inblandning. USA hade utkämpat hela kriget i Stilla Havet på 40-talet för att lägga under sig kontrollen av Asien, för att få tillgång till Asiens stora naturtillgångar och arbetskraft. Man hade misslyckats med Kina. USA försökte ta kontroll över Korea genom det brutala Koreakriget 1950-53 för att använda Koreahalvön som brohuvud för att kuva Kina.

Redan på 1950-talet hade man utbildat terrorister i Camp Hale, Colorado, som släpptes i fallskärm över Tibet för att starta revolutioner. USA låg bakom revolten i Tibet 1959, som tvingade Dalai Lama att fly då många av hans eget folk såg honom som landsförrädare efter att ha kollaborerat med USA. USA misslyckades att ta kontroll över Vietnam 1975, och 1989 såg man sin chans att ge nådastöten till kommunistregimen och med massiva insatser inom Kina åstadkomma ett ”regimbyte”.

Senare har vi haft paraplyupproret i Hong Kong, som USA låg bakom. USA har även försökt återetablera Islamska Staten i Xinjiang för att skapa ett väpnat uppror mot Peking. USA har gjort åtskilliga liknande försök genom åren. Alla har misslyckats.

Det fanns förstås också fler orsaker till händelsen 1989. En av dem var att regeringens förre generalsekreterare (1980-1987) Hu Yaobang hade avlidit av en hjärtattack i april 1989. Hu var en reformator och populär bland studerande och många ansåg att han inte hade visats tillbörlig respekt eftersom han hade fallit i onåd 1987. Det var bara en mindre orsak av många.

Att demonstrationen i Peking 1989 var en demokratirörelse är en förenklad och falsk bild. Otaliga olika grupper demonstrerade för skilda målsättningar.

Koordinerat uppror
Incidenten i juni 1989 var inte en enstaka händelse. Det var en lång kedja av händelser, ett väl planterat och koordinerat uppror på närmare 400 platser samtidigt, vilket väcker frågan, hur ett antal tonåringar och barn, som dessutom var mycket splittrade i sina avsikter, kunde planera och samordna något så massivt och komplicerat. Det fanns inget internet, och det var bara högre tjänstemän, professorer och företagsledare, som hade tillgång till telefon, det fanns ingen kommunikationsradio.

Samtidigt vet vi genom läckta och offentliggjorda dokument att USA bytte ut sin mycket erfarna och Kinakunniga ambassadör Winston Lord (ambassadör 1985-1989) strax före händelserna mot James Lilley (ambassadör 20 april 1989 till 1991), en mycket erfaren CIA-agent som hade placerat hundratals CIA-agenter på olika platser runt om Kina. Det finns åtskilligt som pekar på att 4 juni-händelserna var en upprepning i större skala av Tibetupproret 1959. Det är väldokumenterat att ambassadpersonal och CIA-agenter hade omfattande kontakter med demonstranterna, både på Torget och på universiteten.

Vid den här tiden levde USA i något av ett skräcktillstånd över hur kommunismen tycktes breda ut sig i världen. För en kines från kommunist-Kina var det nära nog uteslutet att emigrera till, eller ens besöka, USA. Ändå tycks de flesta av ledarna för revolten inte ha haft några som helst svårigheter att permanent flytta till USA efter händelserna, och det gick mycket bra för dom. De fick studera vid toppuniversitet som Harvard, Princeton och Yale, och uppenbart var det någon som finansierade och avlönade dem. En av huvudredare, Wang Dan, stannade först i Kina och hamnade i fängelse. Idag är den 50-årige Wang doktor i historia på Harvard-universitetet.

Händelserna på Torget
Vad var det då egentligen som hände på Tien An Men (Himmelska fridens torg, här genomgående kallat Torget)? Wikileaks har offentliggjort flera av ambassadör James Lilleys telegram till Washington. Den 12 juli skriver han:

OF JUNE 3-4 EVENTS ON TIANANMEN SQUARE
1. CONFIDENTIAL – ENTIRE TEXT.
2. SUMMARY- DURING A RECENT MEETING, A LATIN AMERICAN DIPLOMAT AND HIS WIFE PROVIDED POLOFF AN ACCOUNT OF THEIR MOVEMENTS ON JUNE 3-4 AND THEIR EYEWITNESS ACCOUNT OF EVENTS AT TIANANMEN SQUARE. ALTHOUGH THEIR ACCOUNT GENERALLY FOLLOWS THOSE PREVIOUSLY REPORTED, THEIR UNIQUE EXPERIENCES PROVIDE ADDITIONAL INSIGHT AND CORROBORATION OF EVENTS IN THE SQUARE. THEY WERE ABLE TO ENTER AND LEAVE THE SQUARE SEVERAL TIMES AND WERE NOT HARASSED BY TROOPS. REMAINING WITH STUDENTS BY THE MONUMENT TO THE PEOPLE’S HEROES UNTIL THE FINAL WITHDRAWAL, THE DIPLOMAT SAID THERE WERE NO MASS SHOOTINGS OF STUDENTS IN THE SQUARE OR AT THE MONUMENT. END SUMMARY.

Observera: ”There were no mass shootings of students in the square”!

[“Gallo” var chilenska ambassadens andresekreterare, som tillsammans med sin fru hade ätit middag i närheten. ”Poloff” betyder ”political officer”, rådgivare, översättare och tolkar på ambassaden till ambassadören.]

Åtskilliga telegram, som släppts av WikiLeaks via The Daily Telegraph, bekräftar i stort den kinesiska regeringens uppgift om att ingen massaker ägde rum på Torget.

Ett annat telegram från USA:s ambassadör Lilley:

”Although gunfire could be heard, Gallo said that apart from some beating of students, there was no mass firing into the crowd of students at the monument. When Poloff mentioned some reportedly eyewitness accounts of massacres at the monument with automatic weapons, Gallo said that there was no such slaughter. Once agreement was reached for the students to withdraw, linking hands to form a column, the students left the square through the southeast corner. Essentially everyone, including Gallo, left. The few that attempted to remain behind were beaten and driven to join the end of the departing procession. Once outside the square, the students headed west on Qianmen Dajie while Gallo headed east to his car”

[Qianmen Dajie, en mycket populär gågata söder om Torget bevarad från Qing-dynastin.]

Det fanns omkring 10 000 till 15 000 soldater i Peking vid tillfället, de flesta obeväpnade.

Man kan fråga sig varför ambassadören väljer formuleringen ”no mass shootings of students” och ”no mass firing into the crowd of students at the monument”. Hade han förväntat sig något sådant? Lägger man till att den tidigare ambassadören hade bytts ut mot en av USA:s mest erfarna CIA-agenter, att ett stort antal CIA-agenter var på plats, de omfattande tidigare kontakterna med studenterna på universiteten, att åtminstone en demonstrationsledare (Chai Ling) öppet hade uttalat sig för att ett blodbad måste genomföras för att få till stånd de förändringar man ville ha, och den något kryptiska närvaron av George Soros, vars fond i Kina för ”reform och öppnandet av Kina” stängdes ner, så får man en totalbild av att USA hade förberett och förväntat sig en revolution och ett blodbad med påföljande regimbyte. Det tycks som om ambassadören uttrycker besvikelse över att Folkets befrielsearmé (PLA) inte levererade som förväntat.

Flera journalister, bland dem BBC-korrespondenten James Miles, har senare erkänt att de förmedlade ett falskt budskap om vad som hände. Även CBS-journalisten Richard Roth skrev 2009:

”We saw no bodies, injured people, ambulances or medical personnel – in short, nothing to even suggest, let alone prove, that a ‘massacre’ had recently occurred in that place.”

En del västerlänningar som var i Peking har i efterhand kallat sig själva ”journalist”, fastän de själva var demonstranter, och har i efterhand gått ut med helt påhittade berättelser hur de hörde kulsprutan och såg folk falla till marken. Vad som hände var att militären sköt varningsskott och sköt sönder demonstranternas högtalare, och folk kastade sig på marken.

Kinas ledare, huvudsakligen premiärminister Li Peng, förespråkade att man skulle ta en hård linje mot demonstranterna, och han och Deng Xiaoping svängde hit och dit och diskuterade om man bara skulle låta protesterna ebba ut av sig själva, men Li övertygade till slut Deng att det var bäst att låta armén upplösa protesterna. Det beslutet togs den 2 juni. Armén kom överens med protestledarna att protesterna skulle avslutas fredligt, men inte alla protestledare accepterade det. Generalsekreterare Zhao Ziyang gick ut och uppmanade de demonstrerande att gå hem, liksom framlidne Lu Xiaobo, som själv var en av de mer moderata studentledarna.

Alla dessa personer som då utgjorde Kinas ledning hade ju själva varit protestledare, revolutionärer, och upplevt eländet under demokratin Kina mellan 1912 och 1949, och dessutom lidandet under Stora språnget och Kulturrevolutionen. De var helt för reformer, men hur, och vilka reformer? Ingen hade ju i någon större utsträckning försökt förut; det fanns ingen erfarenhet att falla tillbaka på. De ville absolut inte låta historien upprepa sig med nytt lidande, död och nöd.

Det fanns hundratals utländska journalister i Peking, men nästan alla satt antingen på ett hotellrum utom synhåll men inom hörhåll eller var på andra platser i Peking. Många har senare erkänt att de ljög, fabricerade och fabulerade.

CBS korrespondenten Richard Roth blev omhändertagen av militären, han kunde inte se vad som pågick men hörde skottlossningar från automatvapen. Flera vittnen har samstämmigt berättat att det var soldater som sköt sönder demonstranternas högtalare. När Richard Roth släpptes kördes han längs hela Torget, och kunde inte se några offer, det fanns ingen panik, inga döda kroppar, allt var lugnt och stillsamt.

“Dawn was just breaking. There were hundreds of troops in the square, many sitting cross-legged on the pavement in long curving ranks, some cleaning up debris. There were some tanks and armored personnel carriers. But there Was No ‘Tiananmen Square Massacre’. We saw no bodies, injured people, ambulances or medical personnel — in short, nothing to even suggest, let alone prove, that a ‘massacre’ had recently occurred in that place.”
Richard Roth, June 4th, CBS News.

Ett annat vittnesmål från en person på plats, Graham Earnshaw, beskriven som en ”down-to-earth Reuters correspondent”:

”Befälhavaren ropar igen åt demonstranterna att sprida sig och varnar för att hans trupper kommer att skjuta varningsskott om folk inte lyssnade. … Fortfarande stannar många kvar på sina platser och flyttar sig inte. Trupperna lyfter sina gevär och ger eld över huvudet på folkmassan. Jag svänger runt, springer och ser kulor gnistra och rikoschettera i väggarna i byggnaderna omkring mig.”

Graham Earnshaw var kanske den enda västerlänning som var på Torget genom hela händelsen. Han har uppskattat antalet döda under upproret till ett par hundra. Den officiella siffran från Kina är 249. Uppgifterna tycks stämma väl. Några av dödsfallen inträffade runt bakgatorna kring Torget när arga demonstranter attackerade militären, som sköt i självförsvar. De flesta dog på Changan-jie (Changangatan), en dryg mil från Torget. Mer om det nedan.

Ett annat telegram från USA-ambassaden:

”Gallo eventually ended up at the red cross station, again hoping that troops would not fire on the medical personnel there. He watched the military enter the square and did not observe any mass firing of weapons into the crowds, although sporadic gunfire was heard. He said that most of the troops which entered the square were actually armed only with anti-riot gear—truncheons and wooden clubs.”

[“Gallo” var chilenska ambassadens andresekreterare. som tillsammans med sin fru hade ätit middag i närheten.]

Det finns åtskilliga förfalskade fotografier. Bilder med blod som vid granskning visar sig vara stämpelfärg, bilder som sägs visa hur stridsvagnar kört över och dödat demonstranter, vilka alla visar sig vara förfalskade och arrangerade. Det är med dagens teknologi lätt att göra en spektrumanalys, och blod och stämpelfärg är olika. Blod ändrar även snart färg till brunaktigt, och det finns åtskilliga bilder på förment skadade demonstranter som nästa dag går omkring i knallröda ”blodiga” bandage. Några blev skadade på Torget, men i våldsamma konflikter mellan olika fraktioner av demonstranter.

Det framställs ofta som om det var en fråga om en enda studentdemonstration för att införa ”demokrati” I själva verket var det flera demonstrationer av olika studentfraktioner, vilka sinsemellan inte drog jämnt. Våld förekom vid demonstrationerna, men det var konflikter mellan olika militanta grupperingar och hade inget med myndigheterna att göra. Den välkände nu framlidne Lu Xiaobo var ledare för en av dessa fraktioner. Han anklagades av andra för att utnyttja situationen till egen personlig vinning, att vinna makt och inflytande. Ledaren för en annan fraktion, Chai Ling, propagerade helt öppet för att förvandla demonstrationerna till en våldsam konfrontation. Hon var helt öppen med att endast omfattande blodsutgjutelse skulle kunna skapa resultat.

Stridsvagnsmannen
De flesta som var med lever idag, och det går att lyssna på deras egna berättelser.

Många undrar vad som hände med ”The Tank Man”, killen som med en shoppingpåse i handen ställde sig framför en kolonn med stridsvagnar. Händelsen är egentligen typisk för både tiden och händelserna, stridsvagnarna stannade, väntade, och lät honom demonstrera färdigt. Hans kompisar kom på cykel och övertalade honom att gå hem, vilket han gjorde. Han utbildade sig till ingenjör, skaffade familj, och ser nu framåt mot att se barnbarnen växa upp.

Liu Xiaobo gick runt på Torget och uppmanade studenterna att gå hem, vilket de flesta gjorde. Ett flertal föräldrar uppenbarade sig också på torget och ”tog ungarna i örat” och sa åt dom att gå hem. Demonstranterna som fanns kvar när soldaterna anlände fick lugnt och fredligt lämna torget, enligt vittnen på plats.

Massakern på Changan-jie
Det inträffade dock vad man väl kan kalla en massaker, nämligen på en gata som heter Changan-jie inte långt från en plats som heter Muxidi, en dryg mil från Torget. Där finns idag en stor tunnelbanestation.

Demonstranterna, uppenbart inte alla studenter, hade blockerat gatan Changan-jie med brinnande bussar som de vält omkull. Militären motade bort demonstranterna och röjde hindren. Demonstranterna anföll då militären, stal åtskilliga automatvapen, både automatiska handeldvapen och kulsprutor, och attackerade militären som nu trotsade ordern att inte skjuta. Pansartransportfordon sates i brand och personalen brändes levande till döds. De flesta offren tycks ha varit unga obeväpnade värnpliktiga. Flera av dem stektes levande i transportfordon när demonstranterna blockerade dörrarna och satte eld på fordonen. Över 200 personer dog, huvudsakligen unga värnpliktiga. På Changan-jie deltog även ett antal personer som uppenbarligen inte var studerande. En del rapporteras ha varit beväpnade. Förloppet vid Changan-jie har genom många vittnen och serier av fotografier kunnat fastställas och verifieras.

Vilka var då dessa personer som uppenbarligen inte var studenter och demonstranter. Inte en enda av dem har gått att lokalisera, inte en enda har kommit för att berätta. En del rapporteras ha varit beväpnade, men inte med de vapentyper som militären använde. Vapen fanns knappas alls i privat ägo i Kina vid den tiden, så frågorna har rests: varifrån kom dessa personer och vapen, vilka var de, vilken avsikt hade de och varför försvann de spårlöst. Det har spekulerats att det var CIA-agenter som hetsade ungdomarna, uppviglade och ledde det väpnade anfallet mot militären, men det har hittills inte kunnat bevisas.

Internationellt perspektiv
Mycket tyder på att CIA och USA (liksom i Ungern 1956) spelade en nyckelroll och försökte utnyttja protesterna på Torget för att provocera fram bilden av statligt förtryck och ett blodbad, som kunde tas som förevändning för en militär intervention för att ”befria” Kina, inrätta en pro-amerikansk marionettregim och införa en USA-styrd ”demokrati” efter känt mönster från andra länder.

Gene Sharp från Cambridge Massachusetts Albert Einstein Institution, vars handböcker om ”Icke-våld som krigsmetod” har varit ”how-to”-lärobok för alla följande färgrevolutioner, besökte Peking bara några dagar före händelserna.

Ungefär samtidigt som protesterna pågick i april-juni 1989, förbjöd den kinesiska regeringen en kinesisk icke-statlig organisation sponsrad av George Soros Open Society, en fond för ”Reform och öppnandet av Kina”. Man hade kartlagt och verifierat Soros’ Kina-fonds anknytning till CIA och tidigare uteslutna och diskrediterade medlemmar i kommunistpartiet.

Ambassadör Lilley var en karriärofficer inom CIA, som liksom president George H W Bush hade varit medlem i den hemliga ”Skull & Bones”-föreningen vid Yale-universitet, och hade arbetat sida vid sida med Bush inom CIA. Skull and Bones-föreningen är en hemlig sammanslutning och ordenssällskap som tidigare hette ”The Brotherhood of Death” och grundades 1832.

Allt tyder på att USA på detta sätt försökte destabilisera Kina samtidigt med Sovjetunionens sammanbrott 1989, och med Lilley som samordnaren på plats. När Folkets befrielsearmé inte fyllde Peking med blodet av ”tusentals av studentdemokratins martyrer”, fabricerade Washington helt enkelt en virtuell massaker. På grund av Washingtons överväldigande kontroll över världens tongivande massmedier tog världsopinionen Washingtons version för sanning.

Fejkade bildtexter
När vi gjorde bildsökningar fick vi upp åtskilliga sidor med en eller flera identiska bilder. De texter som åtföljde bilderna skildrade dramatiskt helt olika händelser, ofta komplett med namngivna vittnen som påstås rapportera om vad bilden visade. Men historierna matchade inte varandra på långt när. De var uppdiktade fabuleringar – fejknyheter.

Att Kina skulle ha förtigit och censurerar allt som har med 4 juni-händelserna har också visat sig vara lögn. Kina har offentliggjort åtskilliga bilder och mycket information. Vad man däremot blockerar är floden av falsk information.

Slutsatser

• Någon ”massaker” har aldrig inträffat på Himmelska fridens torg.
• Ingen skadades på Torget, bortsett från en del demonstranter från olika fraktioner som hamnade i konflikt och handgemäng med lindriga skador som följd.
• 249 personer miste livet, ingen av dem på Torget, nästan alla på Changan-jie
• Ett okänt fåtal miste livet på bakgator runt Torget efter att ha attackerat beväpnad militär personal som sköt för att skydda sig.
• Det finns gott om arrangerade fotografier som sägs visa skadade, men vid närmare granskning visar sig vara förfalskningar. Blodet på fotona har konstaterats vara stämpelfärg.

Att USA och pro-amerikanska krafter i stor omfattning var inblandade både före, under och efter händelserna är ställt bortom allt tvivel. Detta var ett amerikanskt försök att åstadkomma regimbyte i Kina genom ett omfattande falsk-flagg-operation. Man ville åstadkomma ett blodbad på Torget, och avsåg att det skulle trigga en allmän revolt i Kina, vilket skulle motivera ett USA-ingripande som i Irak eller Libyen, i demokratins namn. Det misslyckades, precis som alla andra sådana försök av USA i Kina.


Bilder att ladda ned med bildtext.

Tiananmen Bilder Publicera

 

Bilder med kommentarer

Torg 001.jpg På bilden kan man se fyra automatvapen plus en kulspruta. Inte alla tycks vara av den typ, Type 56 assault rifle eller AKS-47, som militären använde vid den tiden. Notera byggnaden i bakgrunden. Den finns kvar idag och ligger inte på Torget. Notera tidpunkten.

 

Torg 002.jpg Fredliga demonstranter i full aktion.

Torg 003.jpg Militären har här röjt vägblockeringarna. Notera åter byggnaden i bakgrunden och tiden.

Torg 004.jpg Fredliga studerande sätter eld på en trupptransportvagn. I flera fall hade man blockerat dörrarna och passagerarna stektes till döds inuti. Det finns även bilder av brända kroppar men de är alltför makabra att publicera.

Torg 005 Chai-Ling-idag.jpg Chai Ling idag, studentledaren som var helt öppen med att hon ville ställa till ett blodbad.

Torg 006 Chai-Ling-1989.jpg Chai Ling vid tiden för kravallerna.

Torg 007.jpg En av många förfalskade bilder från händelsen. Den är tagen på Changan-jie och påstås visa hur stridsvagnar körde över och dödade demonstranter. Ingen på bilden visar ansiktet, de tre i bakgrunden har dragit upp skjortan över ansiktet – knappast något en person skulle göra som just var i riskzonen att bli överkörd. Stridsvagnarna som syns i bakgrunden väger 36 ton. Kropparna visar inga tecken på skador; hade de verkligen körts över skulle de snarast liknat en krossad apelsin. Det finns andra bilder där samma demonstranter uppenbart förbereder denna fejkade bild.

Torg 008.jpg Panoramabild från Torget som det normalt ser ut idag.

Torg 009.jpg Observatoriet som det ser ut idag.

Torg 010.jpg Chai Ling håller tal på Torget 1989.

Torg 011.jpg En fredlig demonstrant som sätter eld på en trupptransportvagn. I flera fall hade man blockerat dörrarna och passagerarna stektes till döds inuti. Det finns även bilder av brända kroppar men de är alltför makabra att publicera.

Torg 012.jpeg Torget vid tiden för demonstrationen. Vita banderoller med svart text visar någon protest, röda banderoller firar något.

Torg 013.jpeg Deng Xiaoping på äldre dagar.

Torg 014.jpeg En fredlig demonstrant manar till anfall. Bilden är tagen på Changan-jie.

Torg 015.jpg Satellitbild över Torget och Changan-jie (Markerat med röd linje)

Torg 016.jpg En bild som ofta påstås visa hur demonstranter gömmer sig för militären på Torget. Bilden är dock tagen vid Pekingobservatoriet.

Torg 017.jpg Byggnaden idag på Changan-jie. Bilden från Kinas ”Streetview”

Torg 018.jpg Karta över byggnadens plats på Changan-jie

Torg 019.jpg Emblemet för Skull and Bones-föreningen, en hemlig sammanslutning och ordenssällskap vid Yale-universitet. Den hette tidigare ”The Brotherhood of Death” och grundades 1832. Både CIA-karriärofficeren ambassadör James Lilley och senare president George H W Bush hade varit medlemmar. De arbetade senare sida vid sida inom CIA.

84 COMMENTS

  1. I likhet med Hitler, Stalin, Mao, Pinochet och Franco hade Deng sannolikt stöd av en betydande befolkningsandel. Inte för att folket hade något att välja på, men den bestående ordningen har ofta stöd. Den kines jag träffat som var på torget som protesterande student vid massakern med några hundra döda har som vuxen anpassat sig, och anser numera att Kina måste vara en diktatur. Han anser att alternativet är inbördeskrig.

    USA stödde Kina mot Japans angreppskrig, och förde Stilla Havskriget därför att det blev angripet av Japan. Däremot stödde USA inte KKP, utan nationen Kina. Nationen Kina och KKP är inte samma sak.

    • USA stödde mycket aktivt Chiang-Kai-Sheijk som besegrades av kommunisterna, och sedan uppbygget av en separat stat på Taiwan. “1683 blev ön en del av Kina, som vid den tiden styrdes av Qingdynastyn. ” (Wikipedia m fl. källor). Hur vet man att det var “några hundra dödade”?

      • Antal döda som påstods i artikeln, 249 st. Det kan mycket väl vara fler, det får vi aldrig veta. Att det publicerats en massa bilder från andra händelser med text om himmelska fridens torg ändrar inte vad som hände.

        USA stödde Kina mot Japans aggression 31-41, och kommunisterna representerade inte Kina då heller. Folket och partiet är inte samma sak, och partiet representerar inte folket, utan sig självt. Kommunister befriar inte, de inför sin diktatur.

        • Antal döda kan mycket väl vara -färre. Det är sant att man måste skilja mellan varje part och folket. Kommunisterna sågs med stor sannolikt som befriare från Japan och Chiang-Kai Shejk. Det är riktigt att kommunister inför en slags “diktatur” mot kapitalister gradvis. Men inte absolut.

        • Kina har ett fungerande folkbokföringssystem, och varenda avliden person har anhöriga, så antalet är troligtvis exakt. Däremot är det inte så lätt att uppskatta skadade. När det gäller motståndet mot Japanerna kom faktiskt Kommunisterna och Nationalisterna överens om samarbete. Mao och Chiang träffades och bodde i samma byggnad i Chongqing, vilken finns kvar helt orörd till denna dag. Det är ett museum. Vad man skall kalla Mao regimen är knepigt för det var inte någon demokrati som vi menar, men det var heller inget typisk diktatur. Snarare ett person populistiskt enmansstyre.

      • Jaha, där ser man. Taiwan är inspirerat av USA. Jag vet att Taiwan blev tidigt en industrination. Med betydande export till Europa. Det borde vara just Taiwan som är förebilden till den fria marknadens segertåg i Kina. Som i sin tur har gett Kina den imponerande styrka i världen idag. Det stora landet Kina är inte längre något fattigt socialistland.

        • Bra mycket mer än bara inspiration. USA stödde KMT (Nationalisterna) och när dom etablerade sig på Taiwan 1950 pumpade USA in enorma summor för att utveckla Taiwan. Man förväntade sig att Kommunisterna i Kina skulle självförstöra och att Taiwan skulle bli brohuvudet till att ta kontroll av hela Kina. Så gick de dock inte. Kommunismen i Kina fördröjde starten på Kinas utveckling, och 1978 var Kina ungefär där Taiwan var 1950. Skillnaden är att Taiwan står fortfarande mycket under USA’s kontroll medan Kina är självgjorda och oberoende. USA hade militär kontroll av Taiwan ända till 1983 och stora trupper stationerade där.

    • Inte riktigt. USA’s målsättning med Stilla Havskriget var att ta kontroll och annektera alla nationerna i Asien. Historiker är helt ense där idag. Kina är idag ingen diktatur utan en konfederation där de många olika nationerna har stort, men inte oinskränkt, självbestämmande. Det är ingen demokrati med partier, utan fungerar med folkstyre och folkpåverkan i var enskild fråga, huvudsakligen lokalt. USA var livrädda för kommunismen, och det var därför man stödde Nationalisterna i egenintresse, man kunde inte bry sig mindre om Kina som nation. Glöm inte att Kina hade demokrati efter 1912, med första allmänna valet i november 1913. Basen för demokrati är per definition motsättningar mellan olika grupper, och det ledde till ett flertal inbördeskrig i Kina. Sverige har ju demokrati, och nära nog inbördeskrig idag, om inte polisen funnits.

      • “USA’s målsättning med Stilla Havskriget var att ta kontroll och annektera alla nationerna i Asien. Historiker är helt ense där idag.” Vilka historiker? Brukar historiker vara ense? “Det är ingen demokrati med partier, utan fungerar med folkstyre och folkpåverkan i var enskild fråga”. Vad är det? Har arbetarklassen greppet om staten eller har den inte. Ökar inte antalet kapitalister? Blir de inte allt rikare?
        Du kanske var en duktig ingenjör inom IT&T en gång Karl W. Men en pålitlig amatörhistoriker är du inte.

        • Och vem gör dom bedömningarna och på vilka kvalifikationer. Helt sant att historiker inte alltid är ense, många låter egna politiska åsikter färga sina bedömningar, men i det här fallet är man faktiskt rörande överens på olika forskningsinstitutioner. Även dagens händelser stöder ju detta, med konstanta attacker på Kina från USA för att försöka kontrollera landet. Kina har inte något kommunistisk ”arbetarklass” som dom själva ser det, och folket har snarast ”greppet” om staten än tvärt om. I Kina säger man, ”om alla skall bli rika måste någon bli rik först”, och de ”rika” ökar lavinartat i Kina. Det är precis som man vill ha det, för fler blir inte rika på att plundra de fattiga som i kapitaliststater. Sedan är allt detta verkligen mycket av levande historia som pågår idag, till skillnad mot länder som Sverige där gårdagen är nostalgi.

          • “Kina har inte något kommunistisk ”arbetarklass” som dom själva ser det” Nu är du där igen Karl. Nä inte som “dom”, makthavarna, ser det, men är det deras analys som gäller för dig, så är ju Kina en sorts socialistisk stat. Det framgår med all tydlighet av alla artiklar jag läst på Global Times. Men man behöver inte ha studerat många vetenskapliga analyser av Karl Marx tex. för att fatta att Kina är ett statskapitalistiskt land. Dessutom finns det inget som kan kallas en “kommunistisk arbetarklass”. Arbetarklassen finns i de kapitalistiska statera och den finns under socialismen som också är ett samhälle med klasser. Sovjetunionen var en gång ett socialistiskt land. I det kommunistiska samhället har klasserna dött bort. Detta enligt Marx teori. Bygger din artikel på någon annan teori vore det bra att få veta det.

          • Bertil Carlman Att Kina är ”sorts socialistisk” stämmer faktiskt, men få i väst förstår hur det fungerar. Socialism brukar likställas med kommunism, ett system där en elit plundrar de som har och godtyckligt delar ut till sina trogna. Sverige är väl ett exempel där. Jag är ingen expert på Marx, men vad jag ser är en virr-pelle som kan vara både det ena och det andra beroende på tolkningen. Kina under Mao kan nog sägas ha varit statskapitalistiskt, men det är annorlunda idag. 75% av alla företag i Kina är idag privata, dom bidrar med 60% av GDP och 80% av jobben. En intressant utveckling i ett land där för 40 år sedan 100% av alla företag var statliga. I Kina skrivs ”socialism” som ”att dela med sig”, staten, ett centralstyre, är inte mellanhand och kontrollerar. Man kan uppleva att ett företag hjälper en konkurrent att växa enligt principen 1+1=3. Det skulle aldrig hända i ett rent kapitalistland. Ingen känner att det finns ”klasser” i Kina, men envar har rätt att välja själv. Inte någon ”annan teori” men väl en annan tolkning och tillämpning.

        • Och vem gör dom bedömningarna och på vilka kvalifikationer. Helt sant att historiker inte alltid är ense, många låter egna politiska åsikter färga sina bedömningar, men i det här fallet är man faktiskt rörande överens på olika forskningsinstitutioner. Även dagens händelser stöder ju detta, med konstanta attacker på Kina från USA för att försöka kontrollera landet. Kina har inte något kommunistisk ”arbetarklass” som dom själva ser det, och folket har snarast ”greppet” om staten än tvärt om. I Kina säger man, ”om alla skall bli rika måste någon bli rik först”, och de ”rika” ökar lavinartat i Kina. Det är precis som man vill ha det, för fler blir inte rika på att plundra de fattiga som i kapitaliststater. Sedan är allt detta verkligen mycket av levande historia som pågår idag, till skillnad mot länder som Sverige där gårdagen är nostalgi. ,,,

  2. ”Deng och hans anhängare hade upplevat fasorna både under republiken Kina 1912-1949, och under Maos regim, och ville inte riskera ett upprepande av någondera.”
    Vilka var fasorna under Mao? Var det när han (Deng) satt i husarrest några gånger under kampen om den politiska linjen? En kamp som Deng till slut vann. En vinst som innebar att folkkommunerna skrotades, och därmed böndernas makt över jorden, och att kapitalism steg för steg infördes. En kapitalism som idag utmanar USA-imperialismen, inte med krig och hot som USA gör, utan med mer fredlig kapitalistisk expansion till exempel Den Nya Silkevägen (BRI).
    Om man vill sätta sig in i vad som hänt i Kina efter Maos död skall man läsa ”Kampen om Kinas förflutna” av Mobo Gao. Den boken är fylld av egna upplevelser och mycket väl dokumenterade referenser. Karl Wangs artikel är mycket tvivelaktig. Bara det att skriva ”fasorna under Mao” som något fullständigt självklart är tvivelaktigt. Så skriver medier i Väst om allt som inte stämmer med den kapitalistiska/imperialistiska produktionens olika ideologiska varianter. Fasorna under Kadaffi, fasorna under Assad, fasorna under Chavez etc.
    “En grupp pensionerade forskare, både infödda kineser och västerlänningar..” Vilka är detta? “Hu var en reformator” vad menas med reformator i detta fall?

    Nu orkar jag inte göra fler nedslag i artikeln. Den är helt enkelt mycket dålig.

    • Fasorna under Mao, exempel, Stora Språnget, Kulturrevolutionen. Dom personerna lever idag, och deras berättelser är som bäst hårresande ibland. Om man vill sätta sig in i vad som hänt i Kina efter Maos död då skall man gå och prata med dom som var med, inte förlita sig på beskrivningar av mellanhänder som alltid har en dold agenda. Gruppen, ett tiotal personer. Hu ville liberalisera, och det hade gjort honom mycket populär bland ungdomen.

  3. Undrar om inte har slagit något slags rekord i faktaförnekande nu. Likaså i kvalitetshänseende.

    (Mer Nedsättande omdömen strukna)

    • Nu under betalvägg. DN är knasiga med sina betalväggar. En artikel är öppen en timme sedan kommer betalväggen. Ibland försvinner betalväggen nästa dag för att sedan återkomma.
      Systemet känns närmast slumpmässigt.

  4. Wow! Känner mig ganska överrumplad av denna helt nya bild av händelserna på Himmelska fridens torg 1989. Å ena sidan stämmer den helt överens med det mönster som USA lärt oss känna igen från andra stater där obekväma regeringar har störtats: Jugoslavien, Irak, Libyen, Ukraina… Och Syrien, där försöken hittills har misslyckats. Tidpunkten är också intressant. Sovjetunionens fall. En strategiskt viktig tidpunkt när mycket stod och vägde.
    Men Kina? Är det verkligen möjligt? Jag tvivlar inte på att USA kan ha försökt. Redan från början var Chiang Kai-shek USAs man och atombomberna mot Hiroshima och Nagasaki hade ett viktigt budskap till både Sovjet och Kina: Hit men inte längre. Och glöm inte Koreakriget. Avvaktar mer information…
    En anmärkning beträffande bifogade foton: Bildtexter och foton stämmer inte överens på något undantag när. En noggrannare redigering hade krävts.

  5. Jag lade in en kommentar redan tidigt. Det stod att den inväntade bedömning. Vart tog den vägen?

    • Bertil Carlman Det finns ett filtersystem som är avsett att filtrera bort automatiska bot inlägg, men ibland tar det även bort legitima inlägg. Bara lägg in det igen.

  6. Det känns bra att få bekräftelse på att min redan förvärvade bild av händelsen, tack vare alternativa media, är korrekt. Jag tackar för den historiska tillbakablicken, som ger mig begriplighet.
    Det känns alltmer skrämmande att våra “public service”-media sprider lögner och propaganda.

  7. Taiwan är ett kinesiskt samhälle utanför kommunisternas maktsfär och därför mycket illa sett av de kinesiska kommunisterna. Kinesen jag träffat var på himmelska fridens torg under massakern, men vid sidan om, och överlevde därför. Han stöder KKP´s militärinsats och dess politik. Den viktigaste aspekten på kommunistisk kinesisk nationell politik är den som riktar sig mot kinesiska muslimer, uigurer. De är samhällssplittrare på ett mycket grundläggande plan.

    Artikeln är konspiratorisk och syftar till desinformation.

    • Du får nog gå lite djupare för att förstå vad som pågick än bara ”träffa en kines”. Det är viktigt att komma ihåg målsättningen. Det som var viktigt för Kinas ledning 1989 var inte en militärinsats, utan att förhindra att landet återgick till den anarki, våld, motsättningar och inbördeskrig som präglade Kina fram till 1949. Det hade kosta miljoner liv. Metoden kan diskuteras, och vi ser att Kina lärde sig av misstagen. Kina har senare hanterat liknande utvecklingar mycket mer elegant, och man har även öppnat för direkt folkstyre och folkpåverkan vilket har eliminerat behovet av sådana demonstrationer. Sedan är det viktigt att komma ihåg att Kinas politik inte riktar sig mot kinesiska muslimer eller uigurer eller någon annan folkgrupp eller religionsgrupp, vad man riktar sig mot är klanstyre, våld, terrorism och extremism. I Sverige driver Polisen en kampanj dom kallar ”sluta skjut” och som sägs vara framgångsrik. Samma sak i Kina kallas ”omskolning”. I Sverige har SÄPO nyligen satt ett antal imamer i förvar för att förhindra att dom radikaliserar andra, trots att en domstol ville sätta dom på fri fot. I Kina gör SÄPO’s motsvarighet samma sak, och det kallas ”läger”. Dessutom sätter man in enorma insatser för att yrkesutbilda folk.

      • Det verkar lite dåligt med innantill-läsningen. Detta är exakt vad den ende från kines från himmelska fridens torg kines jag träffat sa. Studentrörelsen från 81 har blivit konservativ, normal utveckling.

        Däremot är sammanbalndningen mellan frasradikal men genomkorrumperad kommunistisk enpartistat och det kinesiska folket inte normal. Kina behöver kapitalism ävan politikskt, inte bara ekonomiskt. Egendomsskyddmöverordnat partiets kadrer.

        • Mycket bättre att vara på plats och uppleva själv eller att tala med de som var med. Studentrörelsen från 81 har inte blivit konservativ, den har helt dött ut. Kina idag är ett land som drivs av pragmatik, all det gamla som var baserat på ideologi, känslor, tyckande, värden, osv är borta. Sverige lever kvar i den värden med sitt solidaritet, rättvisa, jämlikhet, alla människors lika värde, feminism, utjämningspolitik, klyftor, välfärd, påbjuden värdegrund, påbjuden åsiktsmall osv. Inget av detta sätter mat på bordet eller fixar järnvägen eller invandringen. Kina är ett helt annat land idag än på 80 talet. Kina är ingen ”kommunistisk enpartistat” utan snarare en stat med flera nationer där man har hittat formen för samarbete mellan folket och regeringen. 92% är nöjda och entusiastiska.

  8. Vad jag minns så var Jan Myrdal först positiv till studentrörelsen, men svängde sedan (och fick sedvanligt skäll för det). Han kanske hade direktkanaler för information om det verkliga läget i Kina?

    Idag tror jag det är svårt att få igång en diskussion om vad som verkligen hände i Beijing, allt för mycket av propaganda-prestige är satsat på den enkla “massaker”berättelsen med offer och förövare i bestämda roller. Och det officiella Kina tiger.

    • Vad som sakligt verkligen hände vet vi idag. Problemet är att få stopp på den massiva demoniseringen och flödet av falsk propaganda och systematisk desinformation. Svenska media har blivit ett ren propagandaministerium för USA. Sedan ”tiger” inte ”det officiella Kina” utan man har publicerat torr saklig information om händelsen, precis som i liknande fall i Sverige. ”Tiger” Sverige när det gäller kravaller som Slaget om Hötorget 1965, Hötorgskravallerna 1965, Götaplatskravallerna 1965, Kårhusockupationen 1968, Båstadskravallerna 1968, Almstriden 1971, Kungstorgsockupationen 1976, Rosengård 2008, Backa, Göteborg 2009 och 2011, Husby-kravallerna 2013, Kärrtorp 2013, eller Limhamn 2014. Bara att nämna ett fåtal. I Göteborg öppnade polis verkseld mot obeväpnade demonstranter, och i ett annat fall gjorde beväpnad polis kavalleri schock mot obeväpnade demonstranter. Sådant hör vi inte mycket om.

  9. Nu förstår jag vad som menas med historierevisionism!
    Idag skall vi alltså minnas inte massakern på studenterna på Himmelska Fridens torg utan de unga studenternas massaker på Folkets Befrielsearmé:

    “Det inträffade dock vad man väl kan kalla en massaker, nämligen på en gata som heter Changan-jie inte långt från en plats som heter Muxidi, en dryg mil från Torget. De flesta offren tycks ha varit unga obeväpnade värnpliktiga.”

    Istället för att fördöma förintelsen så pratar Myrdal talar om den “den fiktiva “Förintelsen” när det gäller judeutrotningen.
    Pol Pot enligt samma Myrdal var ingen mördare utan när det gäller Kambodja/ Kampuchea:

    “Dock anser jag det ovedersägligt att många – kanske lika många som de vilka föll offer för Förenta staterna – dog i Demokratiska Kampuchea åren 1975 till 1979. Det fanns flera orsaker till denna massdöd. En orsak var hunger och sjukdom i ett utarmat land.”

    På den här bloggen nämns ofta att “bara” drygt 700 000 blev avrättade under Stalin, men inte på order av Stalin för han visste inget.

    På mig verkar det mer som ett pinsamt försök att med hjälp av skygglappar vägra erkänna de brott som skett i socialismens namn och därmed kunna gå vidare och utveckla en socialism där det arbetande folket har makten, i verkligheten inte på pappret.

    Låter inte på mig som en framgångslinje för byggandet av en stark vänster. När det gäller den anti-imperialismen verkar det dessutom vara ett effektivt sätt att förlora all trovärdighet i de breda folklagren.

    • Jag är inte särskilt insatt i den påstådda massakern, men avstod i det läget från en då planerad första resa till Kina. Tacksam för källor till uppgifter på t.ex. antalet dödade på Torget.

      Inte heller har du några fakta om Kampuceha och Myrdal.

      Myrdal arbetade i början av 1940-talet för att sprida kunskap om “Förintelsen” i Tyskland. Men han har vidgat perspektivet till andra förintelser. Bra! Läs. Förintelsen – och andra förintelser!

      Uppgiften om antalet avrättade kommer från Arkivkällor. Min bedömning är att Stalin har stort ansvar för detta.

      In Vänstern finns olika uppgifter om detta. Ett problem är osäker om källor. Vår bild formas till stor del av USA:s helt överlägsna information och desinformation.

      Men till ursprungliga frågan: Alternativa uppgifter om vad som skedde på Torget med källor är tacksamma.

      • Det finns inga källor på antalet dödade på Torget, tvärtom finns det åtskilliga vittnesmål att ingen dödades. En del återgivna här.

    • Med historierevisionism menas att det finns alternativa, sanningsenliga och mer tillförlitliga versioner av historien. Eliten som styr väst förfogar sig inte längre ensam makt över vad som räkans som historia, hur den skall berättas och vad som ska uteslutas/döljas, d v s, stämplas som “revisionism”. Det är nageln i ögat på eliten och har redan gjort stora hål i dess propaganda arsenal. Det är allt färre som går bet på den sanktionerade, officiella historien som stadgar sanningen. Synvilla dimmorna är liksom bortblåsta frös e flesta. Det är spännande tider då man blir upplyst på riktig och inte förd bakom ljuset som det brukade vara. More to come …

    • Dags att ställa saker och ting till rätta IGEN. Antalet avrättade under Stalin-epoken uppgår till 799 453 individer. Av dessa avrättades 85,3 procent under åren 1937-1938 där det nu är klarlagt att NKVD-chefen Jezhov agerade bakom ryggen på regimen i maskopi med lokala partiledare med syftet att själv ta makten. Räknar vi bort de här åren, kriget mot kulakerna i början av 30-talet och krigsåren på 40-talet så är antalet avrättade under Stalin-epoken lägre än i dagens Kina.

      Antalet individer som omfattades av kriminalvårdssystemet under Stalin-epoken i fredstid är lägre procentuellt jämfört med motsvarande i dagens USA.

      • Sven Eric, så bolsjevikernas stålhårde ledare visste inte ens vad hans närmaste sysslade med? Sannerligen ett dåligt ledarskap! I vilket fall som helst, i principfrågan struntar jag i om 700 000 eller 50 miljoner avrättades, och jag tar även avstånd från när den svenska högern tog livet av 5 stycken i Ådalen 1931. Den svenska arbetarklassen är tillräckligt intelligenta för att inte kämpa för ett system med avrättningar och där skillnaden mellan USA och Sovjets fångläger räknas i några procent.

        • Det är exakt så. Jezhov förde ledningen bakom ryggen med hjälp av lokala partiledare. Då det hela började uppdagas krävde Stalin i ett brev till statsåklagaren Vysjinskij en offentlig rättegång mot de NKVD-män som förgripit sig mot oskyldigt folk. I en rapport i slutet av januari 1939 av Malenkov, Beria och Andrejev riktades hård kritik mot Jezhov som anklagades för att ha förföljt helt oskyldiga människor samtidigt som han skyddat verkliga konspiratörer.

          • NKVD:s personalpolitik

            Får se Sven Eric om jag förstått allt rätt. Sammanfattningsvis så har den sovjetiska säkerhetstjänsten varit under imperialistisk kontroll i stort sett sedan Felix Dzerzjinsk. Och det utan att partiledningen hade en aning. De är verkligen listiga de där imperialisterna. De hade lika gärna kunnat outsourca hela NKVD till USA, GB, Tyskland eller Japan.
            Först var Vjatjeslav Menzjinskij chef för NKVD. Jagoda efterträdde sedan Menzjinskij efter ha förgiftat honom. Jagoda blev själv sen avrättad 1938 anklagad för att tillsammans med Nikolaj Bucharin och Aleksej Rykov ha stått i spetsen för en föregiven komplott mot sovjetregimen i syfte att återinföra den kapitalistiska samhällsordningen samt för delaktighet i mord på författaren Maksim Gorkij. Jagoda erkände under processen sin skuld, dömdes till döden och avrättades genom arkebusering.
            Jagoda blev efterträdd av Jezjov som blev avrättad 4 februari 1940 i Moskva. Jezjov anklagades för spioneri, högförräderi, planer på att mörda Stalin samt homosexualitet.

            Lavrentij Berija efterträdde sedan Jezjov men blev själv avrättad den 23 december 1953 i Moskva,
            Vid rättegången befanns han skyldig till högförräderi för att ha underhållit kontakter med utländska underrättelsetjänster, låtit tyskarna ockupera norra Kaukasus och försökt få stöd från imperialistmakter genom att kompromettera Sovjetunionens territoriella integritet.
            Terrorism för att ha genomfört utrensningarna i Röda Armén och försvarsindustrin 1940-1942.
            Kontrarevolutionär verksamhet under det ryska inbördeskriget.
            Berija dömdes till döden den 23 december 1953 och domen verkställdes omedelbart.
            Alla underrättelsechefer åtminstone sedan 1934 har således varit utländska agenter och kontrarevolutionärer!
            Vet inte om du har en alternativ historieskrivning Sven Eric. Jag tror mer på teorin att man använde underrättelsetjänsten till politiska utrensning inom partiet och när det smutsiga jobbet var utfört avrättade man chefen. På det sättet försvann kunskapen om utrensningarna och man kunde på ett bekvämt sätt själv tvätta av sig skulden i partiledningen.

          • Det finns inga bevis för att Beria ska ha avrättats i december 1953. Något rättegångsprotokoll har aldrig presenterats. Tvärtom är det mer sannolikt att han sköts utomrättsligt redan i juni 1953 som Nils Holmberg skriver om i sin “Fredlig kontrarevolution, del 1”. Överlag tror jag att Nils H:s historieskrivning är riktig om Beria.

            Jezhov avrättades för att han gett sig på oskyldigt folk och för att ha konspirerat med tyskarna. Dock återstår mycket att reda ut än i detaljväg då en stor del av utredningsmaterialet alltjämt är hemligstämplat. Huvuddragen kring hans konspiration år dock ställd utom allt tvivel.

    • Jag tror inte det är korrekt att varken tala om någon massaker på studenter eller massaker på värnpliktiga som separata händelser. Vad som är viktigt att se bortom den massiva falska propagandan och förstå vad som verkligen hände och varför det hände. Kanske på plats att påpeka att socialismen lever idag i Sverige och är stark.

  10. För övrigt är jämförelsen med Tibet skev. Både Dalai Lama och hans bror deltog aktivt i CIAs förberedelser. Dalai Lama har efteråt kritiserat sitt agerande och sagt att CIA ställde till värre elände än kineserna. Men det finns en gemensam nämnare i alla folkliga uppror och det är att det inte räcker med några hundra infiltratörer för att dra igång. Det krävs ett genuint folkligt missnöje! Att några hundra CIA-agenter skulle kunna dra igång ett uppror, ha fullständig kommunikationsutrustning (när Karl W påstår att i stort sett ingen annan hade det) allt under de övervakande ögonen från den kinesiska regeringen är inte trovärdigt. Det fanns en genuin vilja till förändring inspirerade av händelserna i Sovjetblocket och den kinesiska regeringens panikreaktion byggde på samma grund. KKP ville på inga villkor tillåta en upplösning av Kina på samma sätt som i Sovjet. Att regeringen skulle skicka ut försvarslösa värnpliktiga för att kontrollera beväpnade studenter som dessutom var USA-agenter skulle vara ett totalt trendbrott när det gäller regimens behandling av oppositionella. Alla de tre omnämnda resningarna skedde pga att de hade ett betydande folkligt stöd, några hundra agenter som infiltrerar en miljardbefolkning gör varken till eller från.

    • Jag noterar att Karl Wang skriver om genuina orsaker till missnöjet.

      ” Händelserna 1989 hade två huvudsakliga orsaker. Den första var det oerhört restriktiva statliga och byråkratiska styret under folkrepublikens första decennier. Åsiktskorridoren var mycket trång. Deng Xiaoping påbörjade en liberalisering 1978 efter Mao Zedongs frånfälle och det gav ungdomen blodad tand för mer och snabbare liberalisering. Studentprotester har varit vanliga i Kinas historia. Även kommunisterna, vars ledare blev Mao Zedong, startade som en protest- och studentrörelse.”

      “En överentusiastisk yngre generation ville ha snabba förändringar, en konservativ äldre, som själva upplevt de enorma svårigheterna under republiken Kina och under Maos regim, agerade försiktigt och saknade dessutom erfarenhet och kunskap om hur situationen kunde hanteras.”

      Men också “Den andra grundläggande orsaken var USA:s inblandning.” Både-och.

      Därmed inte sagt att jag delar bedömningen. För egen del vill jag läsa mer.

      Wang skriver också “Incidenten i juni 1989 var inte en enstaka händelse. Det var en lång kedja av händelser, ett väl planterat och koordinerat uppror på närmare 400 platser samtidigt, vilket väcker frågan, hur ett antal tonåringar och barn, som dessutom var mycket splittrade i sina avsikter, kunde planera och samordna något så massivt och komplicerat. Det fanns inget internet, och det var bara högre tjänstemän, professorer och företagsledare, som hade tillgång till telefon, det fanns ingen kommunikationsradio.”

    • 15 år efter kulturrevolutionens slut fanns det ingen större önskan bland flertalet kineser att dra igång något som kunde utlösa nytt kaos. Men kan man tro att USAmerikaner uppfattade det, ifall de försökte fjärrstyra en rörelse i Kina? Är det inte snarare en tradition hos dessa människor att ha svårt att förstå hur folk i andra länder tänker, och det leder ibland till otäcka konsekvenser? 1989 bör för övrigt en del äldre kineser ännu ha funnits kvar med minnen av hur det såg ut i landet senast när det var splittrat och utslaget, och det bör ha varit ett starkt argument för att slå ner rörelser som pekade i den riktningen.

      Jag tar inte ställning till om/i vilken utsträckning utländska krafter försökte utnyttja studentrörelsen 1989 eftersom jag givetvis inte har en aning om det. Men man kan i alla fall försöka tänka lite logiskt utifrån kända mönster för hur olika makter agerar.

      Och i fallet med Beijing 1989 skulle det vara intressant med en diskussion där hävdade hårddata presenteras och diskuteras (gärna baserat på grundlig källkritik), snarare än att olika trosuppfattningar torgförs och där folk pratar förbi varandra.

    • I grunden har du helt rätt. Det var inte så enkelt att det kom några hundra CIA agenter och drog igång en revolution. Det fanns ett missnöje som dom utnyttjade. Det missnöjet fanns hos ungdomen. Demonstranterna var i princip barn som inte tagit sig ur trotsåldern, man ville ändra på världen radikalt, snabbt och enkelt, nära nog flytta om stjärnbilderna i förbifarten. Det var heller inte Sovjet som var förebilden. Jag har personligen läst USA propagandan som i stort påskiner att i en demokrati kan alla göra som dom själva vill, total frihet råder, bara frivilliga restriktioner, och gör inte politiker och tjänstemän som dom blir tillsagda av folket kan man avskeda dom. Helt sant att ledningen inte vill att Kina skulle förfalla i inbördeskrig – igen. Demonstranterna var heller inte beväpnade på Torget, det skedde i ett senare skede och endast vid Muxidian. Det fanns heller inget ”betydande folkligt stöd”, de flesta vuxna hade upplevat tidigare fasor under Demokratin Kina och Mao regimen. För dom var fred, lugn och ro, äta sig mätt, sova tryggt, och att kunna gå säkra på gatorna vida mer viktigt än ungdomarnas radikala åsikter. USA utnyttjade detta och eldade på både motsättningarna mellan olika ungdomsgrupper och uppviglade. Att Dalai Lama och hans bror deltog aktivt i CIAs förberedelse är helt korrekt, man ville återupprätta den grymma centralstyrda teokratin och skapa en ny tibetansk stormakt och imperium. Det var maktbyggande som gällde, inget folkligt uppror. Dalai Lama tvingades på flykt.

  11. Jag tror inte Anders att någon blir klokare enbart av att läsa mer om en händelse. Varje år kommer nya böcker att publiceras med nya sensationella ” bevis” för att en viss sak hände/inte hände under Hitler, Stalin och Mao och närmaste tiden före och efter. För att kunna hantera det enorma flödet måste man ha en metod för att inte bli totalt förvirrad.
    Man måste använda någon typ av intern logik för att bedöma en berättelses sanningshalt. Är det verkligen troligt att Kina med den historia man har bakom sig, ställd under hotet om upplösning av staten, där olika nationaliteter söker självständighet och en kinesisk Jeltsin ständigt hotar stabiliteten skulle skicka fram obeväpnade värnpliktiga och lugnt vänta på at demonstrationerna skulle avslutas?
    Hur pass logiska i sammanhanget är följande citat:

    “stridsvagnarna stannade, väntade, och lät honom demonstrera färdigt.’

    “Demonstranterna som fanns kvar när soldaterna anlände fick lugnt och fredligt lämna torget”

    “De flesta offren tycks ha varit unga obeväpnade värnpliktiga.”

    “Ett okänt fåtal miste livet på bakgator runt Torget efter att ha attackerat beväpnad militär personal som sköt för att skydda sig”

    Ingen skulle bli gladare än jag om någon kunde bevisa att mina ungdomsidoler Lenin,Stalin och Mao egentligen var några riktiga mysfarbrödrer. Tyvärr så har jag insett att den stunden aldrig kommer utan att jag istället måste ta mig an uppgiften att granska frågan om vad som var rätt/felaktigt i kommunismens historia. Vi i vår generation har en historisk skyldighet gentemot kommande generationer att svara på de frågorna. Och vi är i elfte timmen, världens problem hotar mänsklighetens själva existens och en vänster behövs mer än någonsin. Jag tror inte en vänster dom drömmer om fornstora dagar under Stalin och Mao kommer att lyckas övertyga en ung generation om något över huvud taget. Det luktar alltför mycket Moskvaprocessernas lögnfabriker för att vara trovärdigt. Motsvarande händer på högerkanten (utan att sätta likhetstecken i övrigt). NMR med sin Hitlerdyrkan och förintelseförnekande lyckas locka till sig ungefär 400 i val medan den fd nynazistiska sekten Sverigedemokraterna får stöd av drygs 1,1 miljoner.

    • En ny rapport kommer i morgon. Regeringen var med all sannolikhet inriktad på att undvika att folk skadades – som de allra flesta regeringar i detta läge.

    • Några “Moskvaprocessernas lögnfabriker” existerar inte och har aldrig existerat. Så enkelt är det med den saken.

      • Nej Sven Eric tror man på att Lenins närmaste samtidigt skulle vara skyldiga till mordet på Sergej Kirov, mordförsök på Lenin, Stalin och Sverdlov 1918, förberedelse till mord på Stalin m fl, konspiration för att sabotera ekonomin och försvarsförmågan, konspiration för att slita loss delar av Sovjetunionen åt främmande makter, spioneri för brittisk, fransk, tysk och japansk räkning, konspiration för att provocera fram ett fientligt anfall mot Sovjetunionen samt planer på att återupprätta kapitalismen så må det vara hänt. Men särskilt enkelt låter det inte.

        • Det är inte frågan om att tro utan att göra en bevisvärdering av de primärkällor som finns. Det gäller all historisk forskning.
          1. De åtalade erkände sig, i varierande grad, skyldiga.
          2. Det finns inte tillstymmelse till bevis att de erkännandena skulle ha varit framtvingade eller på något sätt inte äkta. Däremot finns gott om bevisning på motsatsen.
          3. Det finns icke-sovjetisk bevisning som stöder åtalen.
          4. Att de åtalade var skyldiga var en allmän uppfattning bland de närvarande (rättegångarna var offentliga) utländska diplomaterna, juristerna och journalisterna. Några av dem var erfarna jurister.

          • Tyvärr finns en tradition i de hitillsvarande socialistländerna att betrakta för tillfället avvikande politiska åsikter som brottsliga handlingar. Bland de värsta exemplen finns Moskvaprocesserna inte bara för att de anklagade blev avrättade utan för att all debatt inom partiet effektivt kvävdes. Bl.a gällde debatten livsviktiga frågor för Sovjetunionens ekonomiska överlevnad.
            Om man skall bedöma Moskvarättegångarnas äkthet är det intressant att väga olika synsätt mot varandra när det gäller t.ex Bucharin.
            Den som kanske mest hyllade honom var Lenin:
            “Bukharin is not only the most valuable and biggest theoretician of the party, but also may legitimately be considered the favorite of the whole party” (Lenins testamente)

            Detta skall ställas mot den sovjetiske riksåklagaren Andrey Vyshinsky som anklagade Bucharin för att ha varit förrädare, utländsk agent och mördare (mordförsök mot Lenin) sedan 1908. Anklagelserna handlar nästan dock nästan uteslutande om vilka felaktiga politiska linjer Bucharin förespråkat. Han blev omedelbart avrättad efter rättegången men sedan återupprättad 1988.

            http://neworleans.media.indypgh.org/uploads/2007/02/the.treason.case.18feb07.pdf

            Bucharin erkände alla de brott han anklagats för men de memoarer som senare hittades i Kreml-arkiven vid Sovjetunionens upplösning tyder på att bekännelserna var framtvingade:

            “I dessa dagar, kanske de sista i mitt liv, är jag säker på att historiens filter oundvikligen ska sopa undan all den gyttja och all den dy som har vräkts över mig / … /.

            Någon förrädare har jag aldrig varit. Därför vädjar jag nu ihärdigt till en ny, ung och ärlig generation av ledare att en dag offentliggöra innehållet i denna skrivelse vid ett partiplenum i det uttalade syftet att frikänna mig en gång för alla.”

            Brev skrivet i fängelset före avrättningen av Nikolaj Ivanovitj Bucharin.

            Jag är givetvis medveten om alla de försvarsskrifter för Moskvarättegångarna som getts ut och har läst en del t.ex “Den stora sammansvärjningen mot Sovjetunionen” som blivit stilbildare. Ofta blandar man i dessa skrifter politisk kritik med citat från konservativa berömdheter i väst, t.ex Churchhill. Stilen påminner inte så lite om Karl Wangs t.ex när han citerar personal från Chiles ambassad. Den typen av försvarsskrifter skall ses för vad de är, försvarsskrifter i den härskande klassens tjänst.

          • Du tar upp en ny och svår fråga (om Bucharin), som jag tror att mycket få har tillräcklig kunskap för att bedöma. Jag har det inte. Hittar inte tillräckligt i den bok av den fine svenske Sovjetforskaren Lennart Samuelson som jag har.

            Även om han var en mycket framstående bolsjevik Lenins favorit i början av 1920-talet, kan ha mycket väl ha gjort stora felsteg senare. (Lenin dog 1924, och han funktionsförmåga var nedsatt efter en stroke då).

            Utan tvekan begick stora fel vid utrensningarna under främst 1937-38.

          • Det hade ju varit på sin plats om du kommit med en exakt källa till vad Bucharin ska ha sagt eller inte sagt.

            Det som kan sägas om honom är att han redan 1928 förespråkade mord på Stalin vilket framgår av ett samtal han hade med den schweiziske kommunisten Jules Humbert-Droz.

            Bucharin gick i döden utan att avslöja att NKVD-chefen Jezhov var en del av konspirationen. Ett stort antal oskyldiga människor hade förmodligen kunnat räddas annars. Men Bucharin följde troget den “code omerta” som flertalet åtalade bekände sig till.

            De här processerna har jag själv studerat sedan tidigt 2000-tal och det är fullständigt uteslutet att de åtalade kan ha varit oskyldiga offer. De var skyldiga till åtminstone de brott de erkände sig skyldiga till.

    • Sven.
      Jag skrev i en kommentar på DN, innan betalväggen, så här “Vi här i väst lever i den otroligt naiva föreställningen att propaganda bara kommer från kommunister. I vår del av världen är det med största sannolikhet så att vi formligen översköljs av USA propaganda istället.”

      Jag håller utan tvekan med om svårigheten att vaska fram sanning från fejk, men jag tror vi ibland har en helt ogrundad övertro på våra egna media. Själv har jag äntligen gjort mig av med den och insett hur lite vi egentligen kan veta. Det vi dock nästan säkert kan veta här är att både Kina och väst/USA sprider propaganda. Det ger oss att varken den Kinesiska eller västliga bilden av händelserna sannolikt stämmer.
      Vi kan också ganska säkert konstatera att CIA, tillsammans med liknande organisationer i USA nog är den största och mest välfinansierade lögnfabriken världen har skådat, plus då att det är produkterna från den fabriken som vi har vuxit upp med här i väst.
      Det låter också mycket sannolikt att USA, som varit krig varje dag sedan WWII, med sin vanvettigt stora och inflytelserika krigsindustri och sina uppenbara ambitioner på världsherravälde är det land i världen som har störst anledning att fabricera lögner.

      Det låter även sannolikt att Kinesiska myndigheter verkligen försökte undvika att skapa martyrer 1989 och vi ser att stridsvagnen stannar framför killen på torget. Exakt hur det hela sedan utspelade sig vet vi nog dessvärre inte mycket om

      Vad Stalin gjorde är också svårt att veta, men dom arkivuppgifter som Anders Carlsson hänvisar till i sin bok om Sovjetunionen är ca 1,5 miljoner döda i utrensningarna, plus sådant som deporteringen av nästan alla Krimtatarer. Wikipedia säger upp till 1,2 miljoner döda.
      Allt detta då under förutsättning att ingen har friserat arkiven i efterhand.
      Västmedia hävdar ofta siffror på 40-50 miljoner döda, vilket sannolikt är ren propaganda (gissa från vem).

      Att jämföra med förintelseförnekarna blir nog rejält felaktigt. Dom har bara rykten och påhitt att komma med. Från förintelsen har vi ganska samstämmiga uppgifter från både öst och väst, plus ett stort antal vittnesmål. Troligen är förintelsen en av dom bäst dokumenterade historiska händelserna av alla.

      Annars har du säkert rätt i att vänstern skall akta sig för att försöka restaurera minnet av Stalin och Mao. Dels för att knappt några mer än gamla pensionerade kommunister bryr sig längre och att sådana försök nog mest förmedlar en känsla av hopplös sekterism, men också för att dom inte är särskilt relevanta i framtidens kamp för demokrati i informationssamhället.

      • Svårighet att vaska fram fejk. Min egen grundregel är att alltid leta efter förhandsinformation, sedan värdera den mot vad källan skulle vilja att du visste och källans avsikter. Om Chiles ambassad, USA ambassaden, flera reportrar och flera ögonvittnen säger samstämmigt att ingen massaker hände, då är det nog sant. Bilder är bra, för som är svåra att förfalska, i alla fall på den tiden. Du får ingen officiell propaganda från Kina, i Kina är det nämligen kriminellt sedan länge att sprida falska nyheter, och personligt ansvar gäller. Få tjänstemän, politiker eller journalister skulle våga ta risken. Däremot kan man värdera information olika.

        • Karl W.
          Ja som sagt så misstänker jag starkt att vår bild av detta är den amerikanska propagandavarianten. Att Kina INTE använder sig av propaganda har jag däremot svårt att tro på.

          • Kina använder sig inte av propaganda därför att det är kriminaliserat i lag, en lag som förbjuder att sprida falska rykten och som först kom till för över 2,000 år sedan. Ansvaret är personligt och få politiker, journalister eller tjänstemän skulle ta risken. Däremot kan man uttrycka avvikande åsikter. Vad Kina är alltmer uppretad över är den systematiska demonisering med förfalskad information som sprids och alltmer liknar tyskarnas folkgruppsförföljelser för 100 år sedan.

    • För att förstå varför måste du förstå hur folk i Kina tänker och fungerar. De som gör bedömningar i väst använder naturligtvis alltid sitt eget tänkande och logiska system, och då blir det fel. Om du slutar läsa alla dessa nya böcker med sensationella bevis, och istället återgår till grundmaterialet, förstahands information, då blir det lättare. Spola alla dessa sentida bedömningar i andra, tredje eller fjärde led av åsikter. Kina var inte ställd under hotet om upplösning, tvärt om, Kina var ställd under hotet om nya inbördeskrig där olika grupperingar ville ta makten över alla andra. Det har alltså ingen liknelse alls med Sovjet. Större delen av militären var obeväpnad, man där fanns även beväpnad trupp. Det var alltså inte så att man generellt skickade fram obeväpnade. Olika befälhavare och politiker hade olika åsikter om hur man skulle agera, och en falang ville bara låta allt ebba ut. Kina fungerar radikalt olika än ”Lenin och Stalin”. Vad var rätt/felaktigt i kommunismens historia. Den var inte funktionell, enkelt uttryckt, den går ut på att givar-sidan skall tillgodose tagar-sidan. Utjämning, solidaritet, allas lika värde heter det i flosklerna. Det som uppstår rent mänskligt är att tagar-sidan ständigt ökar och givar-sidan ständigt minskar. Därför krävs ständigt mer uttag från givar-sidan, högre skatter och avgifter, och för att uppnå det ständigt hårdare centralstyre med mer övervakning, kontroll, och styrning, tills systemet faller amman.

  12. Gammalt men intressant ändå:
    LUNEDÌ 1 GIUGNO 2009
    Tienanmen 20 anni dopo
    di Domenico Losurdo
    http://domenicolosurdoblogtienanmen.blogspot.com/
    Versione francese su http://www.voltairenet.org/article160446.html
    L’ÉCHEC DE LA PREMIÈRE « RÉVOLUTION COLORÉE »
    Tienanmen, 20 ans après
    Il y a 20 ans, Zhao Ziyang tentait de prendre le pouvoir en Chine avec l’appui de la CIA.

    Versione tedesca su Junge Welt

    Följande 2 video av högertidningen Le Figaro går faktiskt emot den eviga ramsan i Väst:
    http://video.lefigaro.fr/figaro/video/tiananmen-le-recit-d-un-massacre/6042433153001 [7 minutes]
    Första video börjar men obeväpnade soldater och låter tragedin börja med mordbrand på en pansarvagn och misshandeln av besättningen.
    I andra videon [3 minuter 21 s] kan man se förstörda militära fordon.
    I båda förekommer journalisten Alain Barluet, som var på plats när det begav sig, och kunde röra sig obehindrad på torget.
    http://video.lefigaro.fr/figaro/video/video-tiananmen-le-recit-d-un-journaliste/778669764001
    “Alain Barluet, grand reporter au service étranger du Figaro, se trouvait avec les étudiants chinois sur la place Tiananmen dans la nuit du 3 au 4 juin 1989, lors de l’écrasement du «printemps de Pékin».”

    Mer intressant, och kanske viktigare, en senare analys av Domenico Losurdo:
    “… ce qui définit le tournant historique est en premier lieu Timisoara, « l’Auschwitz de la société du spectacle ».”
    « L’année 1989 est celle où le passage de la société du spectacle au spectacle comme technique de guerre se manifestait à l’échelle planétaire. »
    Cf.
    https://www.voltairenet.org/article180153.html
    Industrie du mensonge et guerre impérialiste
    par Domenico Losurdo
    Joseph Goebbels aimait à dire qu’il est plus simple de faire croire en un énorme mensonge qu’en un petit, c’est ce que la CIA a mis en application au cours des dernières années en inventant de faux massacres pour justifier de guerres. Le philosophe Domenico Losurdo revient sur la facilité avec laquelle nous nous faisons berner.
    RÉSEAU VOLTAIRE | URBIN (ITALIE) | 12 SEPTEMBRE 2013

    • Jag gjorde en översättning av en del av det ovanstående.

      “More than five hundred army trucks were set on fire at dozens of intersections […]

      On the Chang’an avenue an army truck stopped due to an engine failure and two hundred rioters attacked the driver beating him to death [… ]

      At the Cuiwei intersection, a truck carrying six soldiers slowed down to avoid hitting the crowd. Then a group of demonstrators started throwing stones, Molotov cocktails and torches against the vehicle, which at one point leaned to the left side because one of its tires was punctured due to the nails that the rioters had scattered. Then the protesters set some objects on fire and threw them at the vehicle, whose tank exploded. All six soldiers died in the flames “[1].

      Not only is the use of violence repeated, but sometimes surprisingly, weapons come into play:

      “A yellowish-green smoke suddenly rose from one end of the bridge. It came from a broken armored car that now itself had become a roadblock […] The personnel carriers and tanks that had come to clear the road from the blocks could not help but queue up at the head of the bridge. Suddenly a young man ran over, threw something into an armored car and ran away. A few seconds later the same yellowish-green smoke was seen leaking from the vehicle, while the soldiers dragged themselves out and stretched out on the ground, in the street, keeping their throats agonizing. Someone said they had inhaled poison gas. But the officers and soldiers despite the anger managed to maintain self-control “[2]. [Min kommentar, sannolikt klorgas]

      These acts of war, with the repeated use of weapons prohibited by international conventions, are intertwined with initiatives that give even more to think about:

      “the newspaper of the People’s Daily” is “counterfeit” [3].

      On the opposite side we see the directives given by the leaders of the Communist Party and the Chinese Government to the military forces in charge of the repression: “If it happens that the troops suffer beatings and mistreatment until death by the faceless masses, or if they are attacked by outlaws with bars, bricks or Molotov cocktails, they must maintain control and defend themselves without using weapons. The batons will be their weapons of self-defense and the troops must not open fire against the masses. Transgressions will be promptly punished “[4].

      If the picture traced by a book published and promoted by the West is reliable, it is not the protesters who show caution and moderation, but rather the People’s Liberation Army!

      In the following days the armed character of the revolt becomes more evident. A leader of the highest rank of the Communist party draws attention to a very alarming fact: “The insurgents have captured some armored cars and have mounted machine guns on them, for the sole purpose of exhibiting them”. Will they be limited to a threatening exhibition? And yet, the instructions given to the army do not undergo a substantial change: “The command of martial law must make clear to all the units that it is necessary to open fire only as a last resort” [5].

      The same episode of the young protester who blocks a tank with his body, celebrated in the West as a symbol of non-violent heroism fighting against blind and indiscriminate violence, is read by Chinese leaders, always according to the book quoted here several times, in different and opposite key:

      Detta är verkligheten av den fredliga demonstration som svenska journalister och media har försökt förmedla.

      • Ibland är det helt bisart hur pressen reagerar.
        Jag kollade nyss 3 franska tidningar: Le Parisien, La Croix (katolska kyrkans dagstidning) och L’Humanité (kommunistpartiets dagstidning). Le Parisien (inget massaker i titeln) och La Croix skriver om minnesdemonstrationer /möten i Hong Kong och Macao medan L’Humanité serverar om västpropagandans blodsutgjutelse rakt av (repris av 1989 års artikel).
        L’Humanité och Le Parisien stavar Tian’anmen medan La Croix stavar Tian An Men, vilket antyder att de förlitar sig på olika nyhetsbyråer / källor. När jag sökte på Qwant för att se vem som stavar hur ramlade jag över https://tiananmenstremendousachievements.wordpress.com/about , som skryter om elitens statskupp.

        Jfr.
        Intox = fransk slang för organiserad desinformation.

        https://www.la-croix.com/Monde/Asie-et-Oceanie/Hong-Kong-commemore-emotion-massacre-Tian-An-Men-2019-06-04-1201026683?from_univers=lacroix
        Hong Kong commémore avec émotion le massacre de Tian An Men
        Des dizaines de milliers de Hongkongais se sont rassemblés à Victoria Park pour commémorer les milliers de victimes chinoises du massacre de Tian An Men à Pékin le 4 juin 1989. En dépit de la mainmise de Pékin sur Hong Kong, la mobilisation reste très forte pour préserver la démocratie menacée
        Par Dorian Malovic, le 04/06/2019 à 17:53 Modifié le 04/06/2019 à 18:00

        http://www.leparisien.fr/international/hongkong-180-000-personnes-reunies-pour-commemorer-tian-anmen-05-06-2019-8086527.php
        Hongkong : 180 000 personnes réunies pour commémorer Tian’anmen
        International|Antoine Limoge avec AFP| 05 juin 2019, 9h26 |

        https://www.humanite.fr/nuit-de-sang-pekin-673147
        TIAN’ANMEN « NUIT DE SANG À PÉKIN »
        Mardi, 4 Juin, 2019
        Dominique Bari
        Correspondante permanente de l’Humanité en Chine au moment du mouvement de la place Tian’anmen, Dominique Bari revient sur la nuit d’horreur dans l’édition du 5 juin 1989. Extraits.

        https://www.humanite.fr/chine-les-50-jours-de-tiananmen-673146
        CHINE. LES 50 JOURS DE TIAN’ANMEN
        Mardi, 4 Juin, 2019
        Dominique Bari
        Le 15 avril 1989, la mort du dirigeant communiste Hu Yaobang déclenche un vaste mouvement revendicatif mais complexe. Après une décennie de réformes, les dissensions au sein de la direction du PCC se répercutent dans la rue. Toutes les couches de la société sont concernées et la contestation est hétérogène.

        (Det är dessvärre inte första gången som L’Humanité är värre än den borgerliga pressen, vilket har varje gång väsentligt minskat min lust till att bli abonnent.)

  13. Och som homosexuell och tillika Pekingbo, måste jag säga att jag är glad att USA misslyckades med sina planer i Kina. Jag hade aldrig kunnat leva som öppet homosexuell i landet om inte kommunistpartiet stod vid rodret. Fascismen får aldrig segra.

    (Denna kommentar har postats av en person i Lund som använder flera olika alias och ibland tar en annans persons namn. Det är inte tillåtet i detta forum. / redaktören)

    • OBS! Det finns en annan kommentator sedan tidigare med samma namn, Sven Andersson, som inte minns kommenterat om Venezuela. Jag väljer att kalla denne kommentator för Sven Andersson II.

      Möjlig felkälla: Samme Sven Andersson, eller vem som helst, kan skriva från olika datorer och ha olika e-mailadresser vid olika tillfällen.

  14. Denne Sven Andersson är heterosexuell (åtminstone sist jag “kände efter” och bor granne med Venezuela. Verkar som om det är tid att byta namn. Funderar på “Sven Andersson Ovetenskapliga Partiet”

  15. Jag ser Anders att du fortsätter oförtröttligt i diktaturens tjänst. Finns det överhuvudtaget någon diktatur du inte kan tänkas stödja genom att inte agera språkrör och föra ut dennes propaganda. Jag ser inget fördömande från din sida av den kommunistiska diktaturens massaker på obeväpnade civila men det hade jag iochförsig inte räknat med heller. Hur hade det varit om du bara en enda gång hade stått upp för demokratin mot diktaturen istället för att konstant springa den senare ärende.

    • Är du inte litet väl ensidig i din kritik? Jag står för utvidgad demokrati, där folket bl.a. ska ha kontroll över naturresurser, råvaror och produktionsmedel. Är ingen anhängare av diktaturer. Men “den västliga demokratin” har stora brister. Man slöt genast upp den fascistinfluerade statskuppen mot folkvald president (i av OSSE lovordade val) i Kiev 22/2 2014.

      Demokratiutredningen visar att 85% av vuxna befolkningen i Sverige anser sig sakna politiskt inflytande mellan valen. Stor demokratibrist?

      Över 80 % av befolkningen motsatte sig Värdlandsavtalet med Nato våren 1986 – kort tid därefter ingick regeringen Värdlandsavtalet.

      Västs brist på uppslutning bakom demokrati visar sig i Venezuela-frågan där Sverige och många länder, ja över 25 % av världens länder tog ställning för den självutnämnde “interimspresidenten” Guadiò framför valde Maduro.

      ” Venezuela har haft hela 25 fria val på 20 år – betydligt fler än t.ex. Sverige där 85 % uppger att de saknar politiskt inflytande mellan valen enligt Demokratiutredningen.

      “Maduro omvaldes som president i Venezuela söndagen den 20 maj. Han fick 5,8 miljoner av de 8,6 miljoner avlagda rösterna (67%), vid ett valdeltagande på 46 procent. Hans närmaste utmanare, Henri Falcon, fick 1,8 miljoner röster. Processen övervakades av ca 200 internationella valobservatörer från ett 30-tal länder. Bland observatörerna fanns Spaniens tidigare premiärminister Zapatero, som kommenterade: ”Jag hyser inga tvivel om valprocessen. Det är ett avancerat och automatiserat valsystem.” En annan observatör var Ecuadors förre president Rafael Correa som skrev: ”De venezolanska valen fortskrider fullt normalt.”

      Stor valseger för Maduro i valet i Venezuela. Vad skriver media?

      Naturligtvis är det låga valdeltagandet en svaghet, frammanat bl.a. av den dominerande högerpressens skriverier innan om orättvis val etc och högerns partiella bojkott. Maduro fick 31 % av rösterna från de röstberättigade. Det är en något högre andel som Barack Obama fick 2008 och mer än vad han fick 2012 Trump fick 26 % av de röstberättigas röster 2016 vid ett valdeltagande på drygt 50 %. (https://www.globalpolitics.se/demokratiska-val-i-usa-och-venezuela/)

    • @Christian: lägg till även massakern vid Kent State, Mai Lai, vår egen Ådals massakern nästa gång du för tal om massaker utfört av “diktaturen X, Y, Z”. Annars framstår du som en ivrig förnekare av flera massaker i historien

      • Och massakern i Paris 1961 Wikipedia-.

        Och Frankrikes massaker på frihetssträvande i sina kolonier i Algeriet och på Madagaskar och på andra håll….

        • Ja. Man få väl hoppas att @chrtsitans är typen som är sanna saken än någon som vänder kappan eller peruken. Ingen dum idé att bistå @christian med en lista över massaker i historien från slavhandeln, till utrotning av ursprungsfolk Nord- och Sydamerika, kolonialmassaker i Asien, Afrika och Australien plus bara sedan 2010-talet förstörelsen av Libyen, försök till detsamma i Syrien och även den pågående massakern i Jemen signerat USA/Saudi/israel

    • Bara att dela med mig av personliga erfarenheter. Jag upplevde personligen Sovjet och DDR. Jag har bott i både Sverige och Kina under många år. Jag kan jämföra. Den värsta diktaturen jag upplevat var Sverige. Precis som i Sovjet, det spelar ingen roll vem man röstar på, samma sak händer, mer pengar till staten, mindre i återbäring till folket. Kina är ingen sådan ”demokrati” som Sverige, Kina har heller inte ”det svenska tillståndet” med bomber, rån, eller skjutningar, men är ingen diktatur heller. I Kina har envar och allmänheten ett verkligt inflytande på sitt liv.

      • Du verkar tro på mirakler, Karl.

        Hur många kinesiska barn och tonåringar, procentuellt, har tillgång till fri tandvård i Kina? (Bara som ett exempel.)

        När min f.d. sambo från Tjeckoslovakien kom till Frankrike och Sverige i början på 90-talet på fick han samma chock som många andra från östblocket, alltså att han måste betala för sånt som var gratis “hemma”. Han hade ju sin lön mer eller mindre som fickpengar. Den hårda beskattningen togs från produktionen men syntes inte på lönebeskedet.

        När jag, för mycket länge sedan, jämförde min ekonomi i Sverige med min mors i Frankrike visade det sig att för samma nivå av tjänster och sjukförsäkring m.m. betalade vi i stort sett lika mycket. Dock fanns det mesta på min skattsedel medan hon fick pröjsa diverse skatter, taxor, försäkringar och avgifter. Detta är inte så konstigt eftersom båda länder har fri utbildningsväsende och hade, då, jämförbara förhållanden i övrigt.

        En kursare som var gift med en amerikanska fick jobb som civilingenjör vid GM i USA (sjuttiotalet). Familjen återvände till Frankrike när barnen blev sjuka ty han hade inte råd med vården. (EU håller på att tas oss dit.)

        Jag har/hade franska släktingar som gnällde högljutt över skatter och avgifter. Efter dialys, njurtransplantationer, respektive hjärtoperationer, blev de betydligt mindre högljudda… utom när det är kö på någon dyr behandling.

        Sverige var mycket riktigt länge en *lutheransk diktatur (jag, som ateist, fick lov att betala kyrkoskatt) men det var folkhemsideologin som ledde till skapandet av Folktandvården, den allmänna grundskolan och andra kostsamma bedrifter.
        Kostigarna blev vägar, vissa vägar blev motorvägar, osv. Fattigsverige reste sig från armodet och utedasset blev historia. Det kunde inte vara gratis.

        *I själva verket hade kalvinismen ett mycket stort inflyttande. Någon skämtade att det var en kalvinist som hade översatt Luther till svenska.

        Svenskarna är fortsatt rädda för att uttrycka en avvikande mening och det märks att det gamla självförtrycket lever kvar. Konsensusdiktaturen samverkar med arvet efter den religiösa diktaturen (man får inte tänka en “syndig tanke”, ens på högskolan). Det har dock ingenting att göra med finansieringen av ett modernt välfärdssystem. Omsorg, skola, vägar, avloppsreningsverk, domstolar, vårdinrättningar m.m. kostar, alldeles hur de finansieras. Att tro någonting annat är att tro på mirakler.

        • Visst tror jag på mirakel, speciellt när jag lever mitt it dom. Det finns inga gratisluncher i Kina, inte ens tandvård. I länder som Sverige betalar du över 80% skatt för tandvården antingen du använder den eller inte. Att laga en tand kostar 60 kronor hos en topptandläkare där jag bor, väntetiden 10 minuter. Det finns ingenting som är gratis. Vi har jämfört, svenskarna betalar tio gånger så mycket för sjukvård. Skillnaden är byråkratin. Ett läkarbesök kostar 20 kronor för mig, en äldre dam kände sig krasslig och la in sig på sjukhus för att kolla. Ett dygn kostade 100 kronor. Bara att säga till. Sveriges moderna välfärd, tja, folk dör på väntelistorna och får ändå betala, pensionärerna svälter. Vårdinrättningar är självförsörjande i Kina, typiskt kostar 1,000 per månad allt inklusive. I Kina får du uttrycka din mening, artigt och sakligt, utan risk att bli påhoppad, förföljd och trakasserad av journalister och andra. I Kina arbetar man mycket med friskvård, förebyggande.

  16. […] Vi vet idag med säkerhet att ”massakern på Himmelska fridens torg” är en av historiens största propagandabluffar. Inte en enda person dödades på Torget. Det finns bokstavligen tusentals vittnen och andra bevis för det. Däremot dödades ett flertal personer, huvudsakligen unga obeväpnade värnpliktiga på en annan plats i Peking som heter Muxidian när automatvapenbeväpnade demonstranter besköt militären, som trotsade order att inte skjuta och besvarade elden. https://www.globalpolitics.se/usas-forsok-att-starta-en-revolt-i-peking-1989-och-astadkomma-regimski… […]

  17. Känns som en typisk urspårning här för länge sedan. Med ledning av den ursprungliga artikeln borde diskussionen handla om den källkritiska behandlingen av Peking 1989. Bara det räcker för en lång diskussion. Inte utläggningar om Bukharin, Jeshov, Fan och hans mormor, det ger knappast någon vägledning om hur olika grupper tänkte och agerade i Beijing 1989.

  18. Karl Wangs artikel innehåller ingen som helst substans men massor av antydningar. Inga fakta!
    Ja, USA (CIA) fanns säkert på torget men fullkomligt osannolikt att de styrde eller hade någon som helst inverkan på händelseförloppet.
    Boken “The Tiananmen Papers” (2001) innehåller utdrag ur ett stort antal dokument från Politbyrån.

    Och till 30-årsminnet har nu utgivits “The Last Secret: The Final Documents from the June Fourth Crackdown” edited by Bao Pu. Dokument finns ännu så länge bara på kinesiska.

    Vad USA:s diplomater rapporterade finns här:
    https://nsarchive.gwu.edu/news/china/2019-06-04/tiananmen-massacre-30th-anniversary-china-declassifie

    • Där finns fakta. Och vilka fakta finns bakom uppgifterna om att flera hundra eller flera tusen massakrerats på Himmels Fridens torg 4 juni 1989?

    • Boken “The Tiananmen Papers” (2001) innehåller kopior som påstås vara handkopierade dokument från Politbyrån av en enda okänd person som har förblivit anonym. Det har aldrig kunnat verifierats eller på något sätt kunnat göras ens sannolikt troligt att kopiorna är autentiska. Dessutom förde man inte regelbundna protokoll av informella möten av medlemmarna i Politbyrån på den tiden. Mycket av diskussionerna tog plats i Deng’s vardagsrum. Släktingar har vittnat om det. Sannolikheten att det rör sig om förfalskningar är mycket stor. Det är högst osannolikt att en enskild person har fått någon sådan oinskränkt och obevakad tillgång till Politbyråns arkiv. Det är välkänt att olika källor formligen har spytt ut förfalskad information om detta. Det är bättre att förlita sig på dels förstahandsuppgifter, inte efterkonstruktioner, och personer som var på plats. The ”National Security Archive” innehåller endast som det står ”Declassified Records”, alltså vad USA själva har valt att offentliggöra för att styrka sin egen historiebeskrivning. Betydligt viktigare är att hitta läckta och stulna dokument, alltså vad USA försökt dölja, och förlita sig på förstahandsuppgifter.

LEAVE A REPLY

Please enter your comment!
Please enter your name here