USA:s krig utan slut

15
3826
Carol Latuffe bild.

I kvälls-serien ”Aktuella artiklar för ett-flera år sedan och idag” återpubliceras denna artikel som verkar vara aktuell i högsta grad… Den passar nog ganska bra som en pendang till artiklar om 11 september, som jag och andra publicerat.


Gästskribenten Janerik Larsson i SVD har skrivit en läsvärd artikel som publicerats på SvD Ledare strax efter 10 september. USA:s krig utan slut. Det här är en text från SvD Ledare. Ledarredaktionen är partipolitiskt oavhängig med beteckningen obunden moderat.

Utdrag här. Jag har inte tillåtelse att publicera hela artikeln. Kanske har skribenten läst ”USA som världspolis” av Ulf Karlström och mig, samt denna blogg (Allvarligt skämtförsök.) Har inte läst hans bok, och hittar ej artikeln som ska publiceras i The Newyorker 16/9. Larsson har kanske specialingång dit.

Ja, USA är den stat som Sverige i sin försvars- och utrikespolitik kastat sig i armarna på. Första åtgärd – avsätt okritiske, enögde, intelligenstveksamme försvarsminister Hultqvist – han är farlig för Sverige säkerhet.


USA:s krig utan slut

Dexter Filkins har rapporterat i New York Times från krigen i Afghanistan och Irak sedan de inleddes. Hans bok ”Krig utan slut” (2009 på svenska) är en klassiker.

I den aktuella utgåvan av The New Yorker (Sept 16) recenserar han Samantha Powers nya bok ”The Education of an Idealist”. Det är en mycket läsvärd essä som kontrasterar krigets verkligheter mot den politiska värld där Power verkade under Barack Obamas år som president – först som rådgivare och sedan som FN-ambassadör.

Det är ingen hyllningstext.

Filkins har egna mycket goda källor och hans bild av vad Power och andra Obamarådgivare gjorde t ex i samband med USA:s roll i Libyenkriget (”leading from behind”) är uppskakande läsning inte minst mot bakgrund av att dagens kaotiska Libyen är ett ständigt påtagligt hot om en stor migrationsvåg över Medelhavet.

USA:s förutsättningar att agera världspolis kanske fanns för tjugo år sedan men de finns inte idag.

Redan Obama valdes 2008 för att väljarna ville att han skulle avsluta främst kriget i Irak och detsamma gällde Donald Trump, Obamas efterträdare.

Det är vad de amerikanska väljarna vill.

(Den som tror att NATO har något starkt amerikansk opinionsstöd misstar sig grundligt.) YouGov: How does America feel about NATO? Support for alliance falls across key Western nations.

Om opinionen kring krigen i Afghanistan och Irak rapporterade Pew nyligen att en majoritet av USA:s ”veterans” och allmänhet anser att krigen inte var värda att utkämpa. Pew:s opinionsundersökning.

Filkins skriver om den amerikanska krigsmaktens inkompetens och brutalitet – och om den politiska ledningens brist på insikt och förmåga att bedöma konsekvenserna av sina beslut.

Det gäller Libyen men i minst lika hög grad Syrien.

Med sina mer än 15 års erfarenhet från dessa krig skriver Filkins att varken USA:s krigsmakt eller USA:s utrikesdepartement varit kapabelt att hantera situationen i de farliga länder man gett sig in i.

Här har Trump idag samma problem som Obama hade när han blev omvald med god marginal 2012.

En demokrat som vill besegra Trump kan knappast följa i Powers fortspår och vara interventionist.




Föregående artikel9/11, eller den 11 september 2001 – Reflektioner
Nästa artikelBlack Mountain Analysis:: Ukrainas attacker på Ryssland kan förstås
Global Politics
Globalpolitics.se är en partipolitiskt obunden, vänsterorienterad och oberoende analyserande debatt- och nyhetstidning med inslag av undersökande journalistik.

15 KOMMENTARER

  1. https://www.newyorker.com/magazine/2019/09/16/the-moral-logic-of-humanitarian-intervention

    Rena smörjan. Jag läste originalet och inte SvD:s referat eftersom det hade förutsatt inloggning. SvD beskriver Dexter Filkins som ledande krigskorrespondent. Ledande kanske som imperiets knähund, ingentig annat.
    Filkins må vara lätt kritisk mot Samantha Power men det är helt irrelevant. Filkins liksom Powers beskriver den amerikanska interventionismen som ett vällovligt projekt där endast praktiska hinder ibland kan komma emellan. En bottenlös rasism och nedlåtenhet mot den övriga världen där USA när som helst kan intervenera och dikta ihop en cover story för att dölja det egentliga syftet.
    Filkins går igenom en rad interventioner sedan 1990 och presenterar varenda en på lögnaktigt vis utan att ifrågasätta varken den nykonservativa eller den ”liberala” versionen. Syrienkriget, som en hedervärd journalist som Stephen Kinzer karakteriserat som det mest lögnaktigt beskrivna, har i Filkins typexemplet på en lögnfabrikör. När man från dessa utgångspunkter skall kritisera en annan interventionist, Samantha Power, blir det en smaklös fars.

    Det är samma tänkande som rådde under Vietnamkriget. Kriget kunde kritiseras för ineffektivitet och dålig planering. Vietnameserna dödades i massor, det var både rätt och oproblematiskt, problemet var att de gjorde motstånd och ett mindre antal amerikaner strök med. Aldrig att någon interventionist skulle ha ifrågasatt laglighet eller frågat efter de dolda motiven bakom de storvulna frihetsfraserna.

    • Kampen mot ”ondskefulla aktörer”: USA planerar att starta ett projekt om energisäkerhet i Östeuropa
      USA har upprepade gånger uttryckt oro över Europas beroende av rysk gas. Samtidigt döljer Washington inte att den nuvarande situationen strider mot staternas intressen.
      Således motsätter sig USA de ryska gasledningarna Nord Stream 2 och den andra strängen i den turkiska strömmen.
      Enligt David Hale, statssekreterare för politiska frågor, använder Moskva projektet som ett politiskt verktyg som försöker dela Europa. ”Vi tror att det är oerhört viktigt att säkerställa amerikansk nationell säkerhet att Europa är energiskt diversifierat och inte beroende av Ryssland. Vi tror inte att det är klokt, ”sade tidigare chefen för USA:s utrikesdepartement Mike Pompeo.

      Nord Stream 2 och Turkish Stream är ett problem. De säkerställer inte energidiversifiering i Europa och destabiliserar Ukraina, eftersom Ryssland får möjlighet att inte använda gasledningar på ukrainskt territorium. Vi tror att detta ger Ryssland möjlighet att påverka Europa, sade han i en intervju med Bulgarian National Radio.

      Andelen amerikansk gas på den europeiska marknaden är för närvarande liten jämfört med Ryska federationen, säger Sergei Pikin. Efter att de nya ryska linjerna är färdiga och lanserade med full kapacitet riskerar USA dock att förlora kunder i Europa, eftersom bränsletillförseln genom rör är mycket mer lönsam än att transportera LNG.
      ”De fruktar att nya ryska gasprojekt i framtiden kommer att påverka själva sättet att leverera gas. Det vill säga de kommer att köpa under kontrakt relaterade till leverans av rör. Denna metod kännetecknas av större säkerhet och hög hastighet, avslutade analytikern. USA gör stora ansträngningar för att förhindra att Nord Stream 2 slutförs.

      Det amerikanska utrikesdepartementet sätter också press på Berlin. Dess officiella representant, Morgan Ortagus,uttryckte den 8 september åsikten att Tyskland borde ompröva sitt samarbete med Ryssland om projektet.Ändå avser FRG-myndigheterna att slutföra byggandet.
      Den ryska utrikesministern Sergei Lavrov uppmanade i sin tur USA:s försök att införa restriktioner för företag som är involverade i byggande i strid med internationell lag.
      ”När det gäller Nord Stream 2 finns det ganska uppriktiga metoder för samvetslös konkurrens. Amerikanerna förklarar öppet att Nord Stream 2 måste stoppas för att det bryter mot Europas energisäkerhet. Och att för sin energisäkerhet bör Europa köpa flytande naturgas från USA, ” kommenterade ministern.
      https://russian.rt.com/world/article/783260-ssha-energobezopasnost-evropa

    • Det var då under Vietnamkrigets slut och efterspel jag lärde mej ett nytt ord, debacle. Det användes av USA officiellt och av alla förståsigpåare, som satt i USA:s knä, som en samlande beteckning för deras ”engagemang” i Vietnam. Och USA har fortfarande inte försökt göra rätt för sig. Om det nu går.

    • Rätt intressant i sammanhanget är att en del av Pentagons generaler tydligen vägrar att genomföra order från Trump att börja förbereda för reträtten från de olika krigen USA:s tidigare presidenter startat! Frågan är om han låter saken vara till efter valet eller är Pentagon för mäktigt för att rå på oavsett vem som är president! Är det så att Pentagon kan strunta i politikernas beslut är läget mycket allvarligt i USA. En krigsmakt som lever sitt eget liv är farligt för vilket nation som helst.

  2. Caitlin Johnstone: Tens of millions of people displaced by the ‘War On Terror’, the greatest scam ever invented
    A new report from Brown University’s Costs of War project has found that at least 37 million people have been displaced as a result of America’s so-called “war on terror” since 9/11.
    That is a conservative estimate of a number that may actually be somewhere between 48 million to 59 million.
    This inconvenient revelation, which was actually reported on by the New York Times for once, is causing conniptions for all the right people, with the Washington Post’s neoconservative war propagandist Josh Rogin ejaculating, “The @nytimes should be ashamed for running this as ‘analysis.’ Blaming the U.S. for the displacement of 7 million Syrians is crazy and dishonest. Way to launder anti-American propaganda.”
    https://www.rt.com/op-ed/500281-war-terror-37-million-displaced/

    Caitlin Johnstone: You can have peace or the US empire. You can’t have both
    https://www.rt.com/op-ed/499625-caitlin-johnstone-war-empire-peace/

  3. Ja, det verkar finnas en skism mellan Trump och Pentagon. Donald hängde ut dem nyligen (se Jimmy Dore eller Tucker Carlson), sa att soldaterna gillar honom men inte Pentagon, att MIC ringer upp dem och tjatar om krig, att bomber och missiler måste användas. Att pengar måste tjänas.
    Om det inte är en valstunt, så är detta ett sensationellt uttalande av en amerikansk president och att Trump därmed är ”the lesser evil”.

    Vågar han verkligen ta strid mot dem? Är detta på riktigt, vi får se.
    En sak är dock säker, uttalandet lär inte nämnas i svensk media. Här håller man på Uncle Joe och DNC featuring Hillary och Barack.

    Joe Biden som lovat att Syrienkriget måste återupptas och att Bashar Al Assad måste gå, något som islamisterna inbäddade i Bernie Sanders kampanj stöttade. Herregud, jorden kan komma att brinna om Biden vinner och Hillary åter igen får hålla i trådarna. Efter Syrien, Irankrig, Venezuela och som grädden på moset – krig mot Ryssland och WW3

  4. USAs krig utan slut för israel. Sedan andra världskriget har USAs krig (undantaget Korea och Vietnam krigen) ägd rum i och kring Mellan Östern. Irak, Syrien, Libyen, Somalia, Libyen, Yemen, Afghanistan. Detta är alldeles central om man vill förstå varför USA krigar och vad USAS soldater dör för. Det folkliga kravet ”No More Wars for Israel” sätter fingret på kärnorsaken till USAs ständiga krig de senaste 70 åren. USA är israels rottweiler givet att USAs politiker är i sionisternas händer.

    https://www.youtube.com/watch?v=cFRI8DBN6ZA

    Elleer som Jimmy Cartre uttryckte det: ”“For the last 30 years, I have witnessed and experienced the severe restraints on any free and balanced discussion of the facts. This reluctance to criticize any policies of the Israeli government is because of the extraordinary lobbying efforts of the American-Israel Political Action Committee and the absence of any significant contrary voices.
    “It would be almost politically suicidal for members of Congress to espouse a balanced position between Israel and Palestine, to suggest that Israel comply with international law or to speak in defense of justice or human rights for Palestinians.”

    https://ifamericansknew.org/us_ints/lobby.html

  5. USA upprätthåller pax america mot dem som utmanar den amerikanska freden. Om USA blir för svagt kommer krigen att öka markant när alla småpåvar ska söka sin lycka med svärdet. Krigen är oändliga, men det beror inte på USA. Andra världskriget startades i Europa av Nazityskland och Sovjetunionen, i Asien av Japan. Hela Kalla Kriget var en enda lång rad av sovjetiska attacker och framgångar i Asien och Europa, ända till debaclet i Afghanistan. Nu är Ryssland tillbaka inom sina gränser med det ockuperade Königsberg som sin Danzigkorridor.

    Dagens krigsfaror är det industrialiserade Kina under kommunistisk kontroll, och den eviga pesten, islam.

  6. Den amerikanska ledningen överväger leverans av vapensystem till Ukraina , som Ukrainas väpnade styrkor kommer att kunna använda på Ryska federationens territorium. Dessa kan vara ATACMS-missiler med lång räckvidd för HIMARS-system, såväl som flygvapen. I Ukraina döljer de inte längre sina avsikter använda dem inom vårt lands gränser. Under de senaste veckorna har Kiev aktivt genomfört terroristattacker på ryskt territorium . Samtidigt döljer inte grannstaten att den gör detta med Washingtons tysta stöd. Hur Ryssland kan svara i militär mening på en sådan utmaning – Izvestia red ut det.

    Flera alternativ för ett militärt svar kan föreslås samtidigt. Dessa bör innefatta försvarsåtgärder, hot om repressalier och särskilda militära operationer för att störa tillgången på sådana vapensystem. Det senare kan uppfattas som ett slags aktivt försvar, vilket i en sådan situation ser helt befogat ut. Låt oss överväga den militärtekniska lösningen av ett sådant ekvationssystem med många okända.

    Försvaret av ryskt territorium bör byggas på ett heltäckande sätt – med början från kränkningen av möjligheten att använda vapensystemet och slutar med möjligheten att fånga upp missiler som redan avfyrats i vår riktning.

    På nära håll, den sista gränsen, bör luftvärnet ge täckning med de modernaste luftvärnssystemen och systemen som Pantsir-S, S-350 Vityaz, S-400 och den senaste S-500. Vi får inte glömma de militära luftförsvarssystemen av typen Buk-M2 och Buk-M3. Helst bör kupoler av skyddande ”paraplyer” byggas runt de viktigaste försvarade centra, överlappande varandra både i räckvidd och i höjd, och när det gäller luftförsvarssystemets specifika kapacitet.

    Naturligtvis behövs ett kontinuerligt radarfält, och med tanke på den sannolika användningen av ballistiska missiler med kort räckvidd – samma ATACMS – bör radarkontrollen sträcka sig till höjderna av det nära rymden. Därför är det nödvändigt att bygga ett försvarssystem som kommer att förstöra det maximala antalet missiler som fienden kan skjuta mot våra anläggningar . Finns det en chans att all fiendens ammunition kommer att skjutas ner? Det finns. Men i verkligheten kommer några av dem att slå igenom. Även om det är möjligt att erhålla den högsta effektiviteten av luftförsvar och missilförsvar på nivån 90%, så kommer 10 av 100 fiendens missiler att nå målen, vilket fortfarande är ganska mycket. Därför räcker inte bara försvaret.

    Om antalet missiler som skjuts upp från ukrainskt territorium minskar, kommer det att vara möjligt att avsevärt minska effektiviteten av sådana attacker och öka tillförlitligheten hos luftförsvarssystemet. Om så bara för att för ett mindre antal mål kommer försvarssystemet att kunna arbeta mer effektivt. Det mest effektiva sättet att göra detta är genom att förstöra uppskjutningsplatser och uppskjutare.

    Denna metod har använts länge – kom ihåg den västerländska koalitionens jakt på Saddam Husseins SCUDs i Irak. Sökandet efter bärraketer måste utföras gemensamt med hjälp av antenn-, rymd- och elektronisk intelligens, som skannar och upptäcker aktivitetsskurar från digitala växlar över radiokommunikation. Det är osannolikt att det kommer att vara möjligt att snabbt öppna och dechiffrera den överförda informationen, men identifieringen av mönster och riktningsupptäckten av överföringspunkter kommer att göra det möjligt att avslöja taktiken för att använda fiendens slagstyrkor.

    I luften är det möjligt att organisera flygtjänst med överljuds X-31s, såväl som arbete med öppnade mål med ballistiska missiler från Iskander-M-komplexen med en minsta flygtid. Lager kommer inte att springa iväg, de kan träffas med något mindre snabbt – till exempel ”Caliber” och andra kryssningsmissiler. Och för Iskanders är de viktigaste målen mobila.

    I scenariot med 100 missiler som diskuterats ovan kommer en minskning av antalet fiendens utskjutare med 40 % att minska antalet missiler som har brutit igenom från tio till fem . Bara detta kommer att rädda hundratals liv.

    Missiler anländer till fienden genom lager, transportvägar, flygbaser på grannländernas territorium. Kinzhal-komplexet med MiG-31I-flygplanet kan träffa vilket flygplan som helst i vilket land som helst i hela Östeuropa med hög precision och precis vid lossningsögonblicket. Vad kan ett sådant arbete för att förhindra leverans av missiler leda till? För att minska missilerna som slagit igenom till två eller tre.

    Men var laddas dessa missiler på flygplan – där borta, över havet? De transporteras från lager till flygbaser. Äntligen producerar de. Naturligtvis är detta nästan fantastiskt, men rent tekniskt kan zirkonraketen omärkligt eller nästan omärkligt, som en kirurgisk laserskalpell, ”klippa ut” en specifik belastning, och förmodligen även vid start. Naturligtvis inte från någon amerikansk flygbas – den måste vara på ett avstånd på upp till 1000 km från internationellt vatten.

    Är det möjligt att på sikt minska antalet raketer som exploderar i våra städer till noll? Ja, det är möjligt med hjälp av passivt och aktivt försvar. Men det är inte allt. Vi har en annan ekvation som har fungerat framgångsrikt sedan 1945 i frågor om strategisk konfrontation: hotet om vedergällning.

    Ja, om vårt territorium kan attackeras av amerikanska vapen, varför kan då inte amerikanskt territorium attackeras av ryska missiler? USA är uppenbarligen inte oroad över hotet om ett eventuellt kärnvapenkrig när de ger klartecken för användningen av Hymars mot Ryssland. Så kanske få dem att tänka på farorna med en sådan väg? Det är vettigt att placera ut en Iskander-brigad i Chukotka eller flera Tu-22M3-enheter i Nicaragua eller Kuba. Kanske kommer detta att få USA att tro att de genom sina handlingar driver världen några steg närmare en kärnvapenapokalyps.
    https://iz.ru/1393235/dmitrii-kornev/voennaia-reaktciia-chem-rossiia-mozhet-otvetit-na-dalnoboinoe-oruzhie-iz-ssha

  7. Den amerikanska ledningen överväger leverans av vapensystem till Ukraina , som Ukrainas väpnade styrkor kommer att kunna använda på Ryska federationens territorium. Dessa kan vara ATACMS-missiler med lång räckvidd för HIMARS-system, såväl som flygvapen. I Ukraina döljer de inte längre sina avsikter använda dem inom vårt lands gränser. Under de senaste veckorna har Kiev aktivt genomfört terroristattacker på ryskt territorium. Samtidigt döljer inte grannstaten att den gör detta med Washingtons tysta stöd. Hur Ryssland kan svara i militär mening på en sådan utmaning – Izvestia red ut det.

    Flera alternativ för ett militärt svar kan föreslås samtidigt. Dessa bör innefatta försvarsåtgärder, hot om repressalier och särskilda militära operationer för att störa tillgången på sådana vapensystem. Det senare kan uppfattas som ett slags aktivt försvar, vilket i en sådan situation ser helt befogat ut. Låt oss överväga den militärtekniska lösningen av ett sådant ekvationssystem med många okända.

    Försvaret av ryskt territorium bör byggas på ett heltäckande sätt – med början från kränkningen av möjligheten att använda vapensystemet och slutar med möjligheten att fånga upp missiler som redan avfyrats i vår riktning.

    På nära håll, den sista gränsen, bör luftvärnet ge täckning med de modernaste luftvärnssystemen och systemen som Pantsir-S, S-350 Vityaz, S-400 och den senaste S-500. Vi får inte glömma de militära luftförsvarssystemen av typen Buk-M2 och Buk-M3. Helst bör kupoler av skyddande ”paraplyer” byggas runt de viktigaste försvarade centra, överlappande varandra både i räckvidd och i höjd, och när det gäller luftförsvarssystemets specifika kapacitet.

    Naturligtvis behövs ett kontinuerligt radarfält, och med tanke på den sannolika användningen av ballistiska missiler med kort räckvidd – samma ATACMS – bör radarkontrollen sträcka sig till höjderna av det nära rymden. Därför är det nödvändigt att bygga ett försvarssystem som kommer att förstöra det maximala antalet missiler som fienden kan skjuta mot våra anläggningar . Finns det en chans att all fiendens ammunition kommer att skjutas ner? Det finns. Men i verkligheten kommer några av dem att slå igenom. Även om det är möjligt att erhålla den högsta effektiviteten av luftförsvar och missilförsvar på nivån 90%, så kommer 10 av 100 fiendens missiler att nå målen, vilket fortfarande är ganska mycket. Därför räcker inte bara försvaret.

    Om antalet missiler som skjuts upp från ukrainskt territorium minskar, kommer det att vara möjligt att avsevärt minska effektiviteten av sådana attacker och öka tillförlitligheten hos luftförsvarssystemet. Om så bara för att för ett mindre antal mål kommer försvarssystemet att kunna arbeta mer effektivt. Det mest effektiva sättet att göra detta är genom att förstöra uppskjutningsplatser och uppskjutare.

    Denna metod har använts länge – kom ihåg den västerländska koalitionens jakt på Saddam Husseins SCUDs i Irak. Sökandet efter bärraketer måste utföras gemensamt med hjälp av antenn-, rymd- och elektronisk intelligens, som skannar och upptäcker aktivitetsskurar från digitala växlar över radiokommunikation. Det är osannolikt att det kommer att vara möjligt att snabbt öppna och dechiffrera den överförda informationen, men identifieringen av mönster och riktningsupptäckten av överföringspunkter kommer att göra det möjligt att avslöja taktiken för att använda fiendens slagstyrkor.

    I luften är det möjligt att organisera flygtjänst med överljuds X-31s, såväl som arbete med öppnade mål med ballistiska missiler från Iskander-M-komplexen med en minsta flygtid. Lager kommer inte att springa iväg, de kan träffas med något mindre snabbt – till exempel ”Caliber” och andra kryssningsmissiler. Och för Iskanders är de viktigaste målen mobila.

    I scenariot med 100 missiler som diskuterats ovan kommer en minskning av antalet fiendens utskjutare med 40 % att minska antalet missiler som har brutit igenom från tio till fem . Bara detta kommer att rädda hundratals liv.

    Missiler anländer till fienden genom lager, transportvägar, flygbaser på grannländernas territorium. Kinzhal-komplexet med MiG-31I-flygplanet kan träffa vilket flygplan som helst i vilket land som helst i hela Östeuropa med hög precision och precis vid lossningsögonblicket. Vad kan ett sådant arbete för att förhindra leverans av missiler leda till? För att minska missilerna som slagit igenom till två eller tre.

    Men var laddas dessa missiler på flygplan – där borta, över havet? De transporteras från lager till flygbaser. Äntligen producerar de. Naturligtvis är detta nästan fantastiskt, men rent tekniskt kan zirkonraketen omärkligt eller nästan omärkligt, som en kirurgisk laserskalpell, ”klippa ut” en specifik belastning, och förmodligen även vid start. Naturligtvis inte från någon amerikansk flygbas – den måste vara på ett avstånd på upp till 1000 km från internationellt vatten.

    Är det möjligt att på sikt minska antalet raketer som exploderar i våra städer till noll? Ja, det är möjligt med hjälp av passivt och aktivt försvar. Men det är inte allt. Vi har en annan ekvation som har fungerat framgångsrikt sedan 1945 i frågor om strategisk konfrontation: hotet om vedergällning.

    Ja, om vårt territorium kan attackeras av amerikanska vapen, varför kan då inte amerikanskt territorium attackeras av ryska missiler? USA är uppenbarligen inte oroad över hotet om ett eventuellt kärnvapenkrig när de ger klartecken för användningen av Hymars mot Ryssland. Så kanske få dem att tänka på farorna med en sådan väg? Det är vettigt att placera ut en Iskander-brigad i Chukotka eller flera Tu-22M3-enheter i Nicaragua eller Kuba. Kanske kommer detta att få USA att tro att de genom sina handlingar driver världen några steg närmare en kärnvapenapokalyps.

    https://iz.ru/1393235/dmitrii-kornev/voennaia-reaktciia-chem-rossiia-mozhet-otvetit-na-dalnoboinoe-oruzhie-iz-ssha

  8. Nästa krig Afrikas Sahel-region? Thierry Meyssan har sen ifjol berättat om att en del av vapnen till Ukraina fortlöpande har dirigerats om till Balkan för tillfällig mellanlagring och med Sahel som tänkt destination.
    Ryssland har hävdat att USA tänker mörda juntaledare där.
    Meyssan skriver att det inte är den franska valutan eller kolonialt förtryck som gjort att Afrikanerna vänt sig mot Frankrike utan att orsaken är att Frankrike sen 12 år i samförstånd med USA medverkat till USAs stöd åt terrorister under falsk förespegling att bekämpa desamma.
    Eftersom Frankrike får råvaror som kärnbränsle till löjligt lågt pris kunde man se det som i högsta grad kolonialt förtryck men det är alltså enligt Meyssan inte det som utlöst motståndet. Utan det perfida stödet till terrorn!
    Och folk i regionen ska tydligen vara fullt medvetna om det onda dubbelspelet.
    Eftersom USA har tränat upp och påverkat militärernas uppfattning om Frankrike framstår det hela som komplicerat.
    Meyssan skrev att det var inte Frankrikes soldater afrikanerna i första hand tog avstånd från utan det var konsekvenserna av vad ’underrättelsetjänsterna’ håller på med och tillåts hålla på med.

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here