Vad är det för fel på medborgarlön?

24
4549
Bild Shutterstock

I kvälls-serien ”Aktuella artiklar för ett-två år sedan och idag” återpubliceras denna artikel som är lika aktuell idag. Eller hur?

Ingress: Den här artikeln av Vad är det för fel på medborgarlön? finner jag viktig och jag har fått fin hjälp till översättning.
Jag har tidigare publicerat en besläktad artikel “Robotar skall bygga robotar i Kina” – Vad händer då med profitkvoten? Den fokuserar på en annan fråga – som titeln visar.
Sedan artikeln publicerades har Spanien i våras infört medborgarlön pga. utbredd fattigdom. Uppgår till högst 12 000 kronor i månaden. SvT.


Vad är det för fel på medborgarlön?

Ska robotarna ta över allt och människor bara slå dank och betalas av staten? En dröm eller en mardröm?

Medborgarlön eller garanterad grundinkomst lanseras återigen som ett förslag som svar på den enorma ekonomiska kris som vi ännu bara är i början av. Tanken med medborgarlön är att den ska vara, som det sägs på Wikipedia: ”en ekonomisk fördel för alla invånare i ett samhälle, avsedd som en ovillkorlig och universell grundinkomst som betalas oavsett social status och tillräckligt hög för dem som får den så att de kan leva ett liv med värdighet och möjlighet att delta i samhället. ” Men det låter väl bra, eller hur? Garanterad inkomst utan att arbeta! Eller?

Program och pilotprojekt.

Partier som Vänstre, MDG (Miljöpartiet de gröna) och Rödt har vid olika tidpunkter och olika sätt förespråkat införandet av medborgarlöner. Den ekonomiska kris som utlösts av coronaviruset och de åtgärder som har följt epidemin har lett till ett kraftigt ökat stöd för införandet av medborgarlön i flera länder. The Independent skriver att en undersökning i Storbritannien visar att 51 procent av de tillfrågade stöder förslaget och att endast 24 procent är emot. Över 100 parlamentsledamöter i Storbritannien har krävt detta. I USA menar representanthusets demokratiska ledare Nancy Pelosi– och representanthusets talman – att ”kongressen måste se garanterad minimiinkomst” som ett svar på krisen. Förenta staterna har nu 26 miljoner inskrivna arbetslösa.

FN:s generalsekreterare Antonio Guterres sade vid öppnandet av FN:s generalförsamling 2018 att ”själva arbetets natur håller på att förändras”, och fortsatte: ”Därför måste världens regeringar överväga hur man skapar säkrare skyddsnät – och så småningom överväga införandet av medborgarlön.”

Sådana åtgärder görs eller föreslås i så olika länder som Brasilien, Iran och Schweiz.

Påven Franciskus sade i sitt påskbudskap 2020 att ”Tiden kan vara inne för att överväga en universell basinkomst”.

En som är starkt engagerad i medborgarlön är Sven Egil Omdal, som är journalist och som 2018 gav ut boken Borgerlønn – ideen som endrer spillet. Han skriver om det i artikeln Sikkerhetsnettet som sviktet
Och det låter ju mycket förföriskt. Slut med förnedrande rundor på arbetsförmedlingen, slut med osäkerhet om hur man ska kunna betala räkningarna, och slut med rädsla för arbetslöshet.

Bild Bokus.

2018 skrev en av grundarna av Facebook, Chris Hughes, boken Fair Shot. Där skrev han att dagens teknologi och ekonomi hade lett till ”förstörelsen av heltidsjobb och framväxten av kontraktsarbete” och för att åtgärda det, förespråkade han någon form av garanterad minimilön. Miljardären Richard Branson, grundare och ägare av Virgin Group, sade i en intervju med CNN 2018 att han var för medborgarlön. Året dessförinnan hade Facebooks vd Mark Zuckerberg gått in för samma sak. Det gjorde även miljardären och Teslas vd Elon Musk.

Ingen socialistisk idé

Det är helt klart att medborgarlön skulle vara att föredra framför den blotta nöden, men är den ett mål att sträva efter? Är detta en socialistisk tanke att ta med i ett program?
Problemet är att dagens kapitalism inte behöver alla medborgare för att upprätthålla en produktion som håller igång systemet.
För företagens del, kan ett par miljarder av oss försvinna i morgon dag, utan att systemet skulle få betydande problem med det. Men vad ska de göra av oss?

En medborgarlön innebär att mottagaren slutgiltigt har förlorat all kontakt med arbetslivet, med arbetsgemenskapen, med kollegor, med fackföreningar och inte har något att använda sin kreativa förmåga till, inte någon möjlighet att utveckla sin kompetens och ingen stolthet i att interagera med andra. Och, naturligtvis, en medborglönsmottagare har inte heller någon kamplust. Vad skulle hen göra? Vägra att ta emot sin lön?

Medborgarlön innebär att du slutgiltigt kommer att parkeras på ett sidospår. Du får till livsuppehället, men det är också vad du får. Medborgarlön är den sista fattigkassan, du dör inte av hunger så länge värdet av din medborgarlön inte sjunker, men du spelar inte heller någon roll, inte för dig själv, och inte heller för någon annan.

Medborgarlön är inte en befrielse, utan ett ynkliggörande. Som mottagare, erkänner du att du inte har något att tillägga, och förmodligen kommer ditt liv att bli därefter.

Vissa socialister drömmer om att bli av med sitt arbete. Låt robotarna och maskinerna ta över och låt oss njuta av livet. De inser inte att det är arbetet som har gjort oss till dom vi är. Det är en utveckling över miljontals år, långt innan någon hade kommit på den mycket sena idén om lönearbete. I denna utveckling har samspelet mellan våra händer, kroppar och hjärnor utvecklat de förmågor vi har och den hjärna vi har.

Arbetet är inte bara en plåga och ett slit, det är också en nödvändighet för vad det innebär att vara människa. Det finns inget som hindrar att låta maskiner ta över förnedrande och farligt arbete. Det skulle befria oss, inte göra oss sysslolösa, utan ge oss tid till lustfyllt kreativt arbete, på egen hand och inte minst med andra.

Arbetet har gjort oss till människor

1876 skrev Friedrich Engels en intressant artikel med titeln: Arbetets roll i utvecklingen från apa till människa. Där försökte han sammanfatta vad som då var känt om förmänniskan och människans utveckling, och han avsåg att kunna påvisa att människans användning av redskap, och som en följd handens och hjärnans utveckling, på ett avgörande sätt hade bidragit till utvecklingen av den moderna människan. Även om kunskapen om mänsklig utveckling har kommit betydligt längre sedan Engels skrev denna artikel, måste det medges att han var inne på något väsentligt. Den ökade kunskapen om evolutionen har snarare stärkt hans huvudsakliga slutsats än försvagat den.

Evolutionsbiologer tror idag sig kunna påvisa att utvecklingen genom arbetet med händerna inte bara har bidragit till hjärnans utveckling, utan den är också avgörande för språkets utveckling. En teori är att språket först utvecklades som en uppsättning av signaler med händerna. Men när vi utvecklades till avancerade verktygsanvändare, blev det viktigt att ha händerna fria för detta, och istället började vi använda ljud för kommunikation. Användningen av händer i kombination med verktyg ska ha resulterat i hjärnans förmåga att utveckla grammatik och språk. Barnpsykologer påpekar att barns utveckling också innefattar ökad förmåga att handskas med miljön omkring dem i kombinationen: händer, ögon, hjärna.

Engels tänkande har tagits upp i modern form av arkitekten Peter Broberg som hävdade att människans användning av händerna i kombination med redskapen ledde till utvecklingen av människor från förmänniskor. Han föredrog att kalla Homo sapiens för Homo handmade. Det skriver Göran Lundborg i Handen och hjärnan: “Från Lucys tumme till den tankestyrda robothanden.” ((The Hand and the Brain: From Lucy´s Thumb to the Thought-Controlled Robotic Hand)

Ska vi då sluta jobba?

Om det är arbetet som har gjort oss mänskliga, vad vill det då säga om oss som människor om vi slutar arbeta? Vi vågar komma med ett påstående: Människan kommer aldrig att sluta arbeta. Arbetet är en del av det som gör oss mänskliga. Ge en människa pension. Om det är en frisk människa kommer hen omedelbart att börja göra andra saker; snickra, arbeta i trädgården, använda tid och ansträngning på matlagning, utveckla hobbies. Kort sagt: människan vill arbeta.
Vad kampen handlar om är inte att slippa att arbeta, utan att slippa att arbeta för kapitalet, att slippa det själsdödande arbetet, vars enda verkliga syfte är att få kapitalet att växa.

Det är också så att ett mer hållbart samhälle, som inte utnyttjar de tillgängliga resurserna i rekordfart, kommer att kräva mer arbete inom vissa områden. Det oljebaserade, giftbaserade och industrialiserade jordbruket har sugit ut själva grunden för framtiden, nämligen den jord vi behöver leva av. Mycket tyder på att livsmedelsproduktionen kommer att kräva mer arbete än i dag, inte mindre.

Drömmen handlar inte om det eviga ledigheten, utan om det befriade arbetet, drömmen om att kunna utveckla oss som hela människor. Detta är mycket väl formulerat i de sista stroferna av Ellionors visa av Klaus Hagerup:
Jag drömmer att vi får en vår
Då allt tvång har upphört.
En ny tid kommer även om berget står
Och det blir lika fint att arbeta som att dansa.

Föregående artikelWashington Post noterar från krigets vardag: Frivilliga i Ukraina känner sig övergivna.
Nästa artikelMilstolpar i Ukrainas förvandling mot en högerextrem marionettstat
Pål Steigan är en ledande norsk och nordisk geopolitisk analytiker och bloggare i www.steigan.no

24 KOMMENTARER

  1. Jag har läst, men håller inte med om allt. Först och främst behöver det genomföras en arbetstidsförkortning till i första hand sex timmar per dag och därefter reduceras ytterligare. Nu tänker jag enbart utifrån situationen i Sverige. Garanterad basinkomst skulle kunna införas som ett alternativ för de som vill ha ett lågbudgetalternativ. Men eftersom alla bör vara med och bidra till det gemensamma så bör det alternativet vara förenat med en skyldighet att arbeta ca 30 % av normalarbetstiden inom offentlig verksamhet. Detta ”skattearbete” skulle kunna utföras koncentrerat eller dagligen. Vissa samhällsnyttiga verksamheter som vård av barn och studier skulle kunna likställas med detta. På den garanterade basinkomsten skulle ingen skatt tas ut.

  2. Jag tror på människan som naturens produkt till jägare och samlare. För överlevnadens skull.
    Personligen mår jag som allra bäst då. Den tid jag får ”jaga och samla”.
    Angående den s.k. medborgarlönen gör jag närmast jämförelsen med fågeln i buren. Få maten serverad och inte behöver göra något mer än springa runt i ett hjul eller sitta och glo. När fågeln suttit tillräckligt länge i buren har den glömt friheten och det går att lämna den lilla dörren öppen så fågeln inte längre är fången.
    Jag tycker om fåglar. Men det ska vara i naturen och jaga, och i vissa falla samla, precis som de är skapta för.
    Något som jag upptäckt är att fåglar som i huvudsak lever i grupp samlar inte. Däremot fåglar som är mer solitära eller ”kärnfamiljära” lägger gärna förråd som den gömmer (låser in) för att ingen annan fågel eller djur ska ta det ifrån dem.
    Om jag skulle identifiera mig själv med någon av det här grupperna så blir det absolut den senare.
    Men av erfarenheten vet jag det inte är det självklara valet för alla människor.
    En gång mötte jag en kvinna och jag berättade om vissa saker och prylar jag samlade på.
    Då svarade hon: Jag samlar inte på saker och prylar alls. Jag samlar på möten med människor.
    Det sägs att människan är ett ”flockdjur”. Men precis som hos t.ex. fåglarna tror jag det kan vara i högst olika grad.
    Därmed blir en del människor mer mottagliga för socialistiska idéer. Andra mindre. Eller inte alls.

  3. Mycket handlar om lek med ord, ty en garanterad basinkomst finns redan i ett antal länder i form av exempelvis barnbidrag, subventionerad barnomsorg, garantipension, bostadstillägg, studiebidrag, handikappbidrag, luftanställningar, konstnärslön, stipendier, osv. Det som förut hette AMS-jobb hade som primärt syfte att skapa försörjningsmöjligheter, precis som olika former av bidragsanställningar. De så-kallade kulturarbetarna lever allt som oftast indirekt på bidrag – också kallat stipendium – när de inte lever delvis på A-kassan.
    Det finns mycket hyckleri i det nuvarande systemet.

    Britta Gröndal sa till mig en dag att hon kunde ägna sig åt översättningar av ”opassande” politisk litteratur för att hennes make hade tillräckligt bra betalt. Marcel Prousts översättare kunde ägna 40 år till uppgiften för att hon hade en professur att leva på.
    Tänk på raggarnas bilar: hur många tusentals timmar högkvalificerat kärleksfullt arbete ägnar de åt sina löjliga klenoder? Inga fuskjobb, där, inte!

    Det går alltså att se en garanterad basinkomst som ett radikalt sätt att kapa bort en massa dyr administrativ byråkrati, minska fusket (och behovet att anställa folk för att bekämpa fusket) och frigöra krafter till vettigare sysselsättning.
    Alltså ingenting socialistiskt där, fast ändå grundat i den humanistisk tanke att alla skall ha mat, tak över huvudet och klimatrelevanta kläder på kroppen.
    Krass pragmatism kräver också att alla omfattas av avloppssystemet och vården, så att epidemier kan undvikas och bekämpas när de ändå bryter ut.

    De moralister som ojar sig över prostitutionens nedre segment borde vara helt för en garanterad beskattningsbar basinkomst. (Lyxprostitution rör sig med helt andra belopp och motivation, så där skulle det inte göra någon skillnad alls.)

    Tänker man på hur arbetsmarknaden faktiskt ser ut idag vågar jag påstå att en mycket stor andel av verksamhet antingen är meningslös eller rent av destruktiv.
    Folk skulle fly meningslös eller destruktiv verksamhet för att ägna sig åt någonting meningsfullt. Tänk på alla entusiaster som driver museijärnvägar, allsköns föreningar, fröbanker, språkcaféer, kunskapsprojekt, osv.
    Många gånger är det deras förvärvsarbete som hindrar folk att göra en vettig samhällsinsats.
    Tänk på hur mycket oavlönat arbete har presterats i kloster, och presteras nu i projekt som Wikipedia, Linux, Firefox, bygdegårdshistoria, esperantoakademin, alfabetiseringskampanjer, restaureringsprojekt, osv.
    Visst skulle några slöa av olika anledningar under vissa perioder (kanske knäckt av kärlekssorger eller av en olycka) men jag tror inte ett ögonblick att merparten av mänskligheten skulle lägga sig på sofflocket om nödtorften vore garanterad. Snarare tvärtom.

  4. En kontrast mot ”medborgarlön” är ”arbetsgaranti” – den som vill ha ett arbete skall få det, och till rimlig ersättning. Det låter för mig mer sympatiskt.

    • Så var det i det forna Sovjet och DDR. Det var bara att säga till så fick man ett jobb. Det fungerade inte alltid bra. En gång jag kommer ihåg var på en restaurang. När showen började slutade alla personal att arbeta, inklusive dom i köket och ställde sig och tittade på showen. Den uttalade attityden var att får jag sparken här får jag ett annat jobb i morgon. Bara de som lyckats få attraktiva jobb ansträngde sig att behålla dom. Bättre med en låg medborgarlön och ett arbete som ger bättre levnadsstandard. Nya Zeeland har en medborgarlön för alla över 65. Dom får omkring 100,000 SEK om året, helt oberoende av förmögenhet och annan inkomst.

  5. Utvecklingen i Kina är mycket tydlig, inte bara när det gäller robotar, utan överhuvudtaget när det gäller teknologi. Egentligen är det inte krångligare än när väverskornas jobb togs över av de automatiserade vävstolarna som Edmund Cartwright utvecklade 1785. Tänk på vad teknologin har åstadkommit i jordbruket. Arbetskraften behövdes inte på samma sätt, men hittade snabbt andra saker att göra och livet blev mindre strävsamt, tänk Wilhelm Mobergs ”Utvandrarna”. De två stora problemen i västvärlden är kapitalismen och samhällssystemet, kallat ”demokrati”, som förhindrar utveckling och förhindrar förnyelse och framåtskridande. Kinas experiment med ”socialism med kinesiska förtecken” kan mycket väl vara början på lösningen, men det betyder USA kapitalismens undergång, och det är precis vad vi ser i till exempel Hong Kong. Kinas samhällssystem inte bara tillåter utveckling, det kräver det. Människan styr teknologin och utnyttjar den för att göra livet lättare, istället för att teknologin blir ett vapen och verktyg för en elit, som i Sverige med massövervakning, och propaganda för att styra befolkningens åsikter och handlingar.

    Värt att minnas är att Libyen under Gaddafi hade något liknande medborgarlön, vilket USA krossade för det passade inte deras tänkande och kapitalistekonomiska system. Medborgarlön innebär bara ett garanterat minimum i levnadsstandard, men dörren är alltid öppen för att förbättra genom egna insatser och planering.

  6. Jag tycker mej kunna se att det produceras många varor och tjänster som folk efterfrågar, men där dom som kanske har de största behoven saknar pengarna. Det vill säga marknaden misslyckas att reglera tillgång och efterfråga. Så för att förbättra kapitalismen bör man införa medborgarlön i någon form.

    • Det stora problemet är försäljnings hajp. Folk indoktrineras med reklam att köpa produkter dom inte behöver till otroligt uppskruvade priser lång över tillverknings och bruksvärde. De så kallade ”märkesvarorna” som framställs som kvalitet som är bättre och något annat än andra andra produkter, utan att vara det. Ett exempel är på sätt Trump’s twittrande, och uppmaningen till faktakoll. Vi borde få samma system på all reklam, kolla fakta. Kommunisterna i Sovjet försökte förbjuda det, men rätt väg är att peka ut hajpen och fakta. Mycket av tillverkningen sker i Kina. Besöker man en fabrik, kanske där två väskor tillverkas, så är det samma gubbar som tillverkar samma väska, med samma maskiner och material, bara lite olika mönster. En del säljs som ”märkesvaror” för 1,000 dollars, andra på JC Penny för 50 dollars, men det är samma produkt med samma material och tillverkning.

      • Karl W
        Det du räknar upp är väl ytterligare exempel på marknadsekonomins misslyckande?
        Varor jag tänker på är närproducerade svenska varor som exempelvis livsmedel, textilier: basvaror i den dagliga konsumtionen.

        • Gunnar Andersson Håller helt med dig. Marknadsekonomins misslyckande i sin nuvarande form. Kommunisterna i Sovjet och i Kina försökte förbjuda den marknadsekonomin, med ett känt misslyckande som resultat. I Sverige försöker man med en variation på kommunisternas metoder införa mängder av lagar och bestämmelser och byråkrati, vilket som bekant inte heller fungerar utan bara kostar pengar som tas ut i höga priser, skatter och avgifter. Kina idag har en annan metod, marknadsekonomi med faktakontroll kanske man kan kalla det. Det fungerar ungefär som Trump och Twitter. Kolla fakta innan ni betalar. Eftersom Kinas nya medier inte är toppstyrda som i Sverige, utan är gräsrotsstyrda nätverk, fungerar det väldigt effektivt mot allehanda bluffmakare, både när det gäller varor, tjänster och politik. Sedan är folk på vakt, man inte bara sväljer massa hype. Man vet att för 1,000 kronor får man en kvalitetscykel som varar, för 250 kronor får man en cykel som junior effektivt förbereder för återvinning över sommaren, det är bara att välja.

  7. Det är vanligt att diktatorer köper sina undersåtar för deras egna pengar, och att USA inte är inblandat. Vad är felet med att dela ut andras pengar? Ja, vad var det nu igen?

    • Det är ju så Sverige har fungerat länge och har haft samma Parti som tongivande i över 100 år. Plocka till sig pengarna som skatter och avgifter och sedan dela ut som till dom som röstar ”rätt” som bidrag och förmåner. Köpta röster. På samma sätt har man lagt under sig kontrollen av media, bara media som förmedlar ”rätt” och statlig godkända åsikter sponsras.

  8. Brottsbekämpning är en sida av medborgarlönen som har missats i den här tråden.
    Häromdan läste jag en artikel i La Tribune de Genève om covidepidemins följder som ett gyllne tillfälle för maffian. Skuldsatta och ruinerade människor blir offer för maffian, som definitivt inte saknar pengar.

    Funnes en medborgarlön i Italien skulle många slippa risken att hamna i beroende ställning till maffian.

    • I Sverige blir dom offer för en annan ”maffia”, som vi kallar staten och det dominerande Partiet de senaste 100 åren.

  9. Vi jobbar alldeles för mycket. De flesta brukar svara: jag är trött, stressad, jag har inte tid, när jag frågar hur de mår. Jag känner likadant! Jag har levt på sparpengar flera ggr, utan att jobba, och det var definitivt de bästa tider i mitt liv. Jag drömmer om medborgarlön, behöver inte mycket pengar för att leva bra. Men behöver absolut mer frihet! Att vara ute 10-11 timmar om dagen (reser över två timmar per dag) är inte alls bra eller givande- vi är inte ”gjorda” för att jobba!!!! Medborgarlön för alla, och låt de som VILL jobba jobba. Vi andra kan ta hand om oss och hitta på saker att göra.

    • Medborgarlön, en mycket radikal idé som åtminstone delar av Miljöpartiet hade längre tillbaka.
      Jag minns det sen jag började intressera mig för politiken.
      En idé som senare tonades ner och försvann, jag tror det var i samband med riksdagsinträdet, eller möjligen regeringssamarbetet.
      Det skulle var mycket intressant och bevittna någon riksdagsledamot för miljöpartiet hävda medborgarlön i riksdagens debatt idag.
      Samt vilka frågor och vilka kommentarer vederbörande skulle få från ledamöter från övriga riksdagspartier.
      Inte minst Vänsterpartiet. Eller skulle de svara med total tystnad?

  10. Felet med medborgarlön är att andra ska betala den över skatten, som redan är för hög och kastas bort på politikers hobbyprojekt. Börja i andra ändan, skrota alla miljardsubventioner till korrupta politiker i utlandet, skrota miljonrullningen till assimileringsvägrarnas hundratals föreningar, skrota obligatorikt genusstrunt. Sveriges politiska överklass dränerar medborgarnas plånböcker, ger bort deras urarva rätt att sig själv beskatta till utländsk politisk överklass, ger sig själv hängslen och livrem och skyller samtidigt allt på ”kapitalismen” och ”rasismen”, när det inte är ”klimatet”.

    Allt Under föreställningen ”vi löser era problem”. Det gör de inte, de tillverkar problem på löpande band, och duger bara till att smutskasta varandra, trots att allihop är likadana. Skrattar på väg till banken.

  11. Gratis pengar till alla har alltid en baksida, gratispengar är värdelösa och köper inga varor. Det forna konkursblocket i öst hade gratis pengar till alla, men inga varor i affärerna. Det är två sidor av samma mynt.

      • Pengar måste ha motprestation för att vara värda något. Leksakspengar från Buttericks tas inte emot i affärer som ersättning för vara.

        Öststatsocialismen producerade bara överhetens vapen i groteska kvantiteter. Du har bara glömt bilderna på tomma varudiskar och köerna som uppstod vid rykte om toalettpapper, rakblad eller tvål. De fantasieggande produkter den nordamerikanska marknadsekonomin producerade åt sina lönearbetare; T-ford, kylskåp och mat i överflöd var resultatet av fungerade realekonomi, lönearbete och lagskyddat privat ägande.

        Det finns ett gammalt citat från öst; ”de låtsades betala oss och vi låtsades arbeta”. Det kallas realsocialism.

        • Vänligen läs nedan. Dags för reflexion?

          Varför finns det då tiotals miljoner fattiga i USA? Och kraftigt ökning av statsskuld och handelsunderskott?

          Expressen 2019: USA är mer än häftiga städer – delar plågas av enorm fattigdom

          Sovjetunionen och även Kina har en mycket bra ekonomisk utveckling under en stor del av sin existens. Demoniseringen av detta ingår i kapitalismförespråkares policy.

          I en artikel som diskuterar en ny lärobok skriver professor Lennart Palm ”Förvisso var livet för de flesta sovjetmedborgare svårt och levnadsstandarden låg. Men för den som på allvar vill diskutera livsvillkor i ett samhälle är den förväntade livslängden en viktig variabel. Den var i Sovjet – Ryska kejsardömet – år 1880 27,7 år; 1900 32,4 år; 1930 42,9 år och 1950 64,0 år.

          Särskilt det industriella uppbygget måste rimligen betraktas som en central förklaring till Sovjets förmåga att militärt besegra Nazityskland. Läroboksförfattaren Hårdstedt har dock en annan uppfattning: ”Femårsplanernas införande framställdes som en succé, men verkligheten var en annan eftersom statistiken gav en falsk bild av utvecklingen”.Framhävandet av svält och armod accentuerar bilden av ett entydigt ekonomiskt fiasko.

          Enligt den grundbok i historia på A-nivå som länge dominerat vid svenska universitet, McKay et al, A History of World Societies var de industriella framstegen i Stalins Sovjet ”indeed, quite spectacular”. Mellan 1928 och 1937 femfaldigades produktionen. ”Inget annat stort land hade någonsin uppnått en så snabb ekonomisk industriell tillväxt.” Hur pass nyckfull och hotande var Stalin som dog 1953? Krigen efter de första åren efter Andra världskrigen fördes av USA och kolonialmakter mot Korea och nationella befrielserörelser, som i Sydostasien.

          Säger föga om de frågor vi diskuterar. Upplösningen av Sovjetunionen och allierade följdes av kraftig minskning av medellivslängden. Den var särskilt stor i de länder där kapitalismen infördes snabbt, vilket studerats i en artikel i ledande medicinska tidskriften The Lancet.

          Sovjets fall resulterade i en väldig ekonomisk kris med 50 % minskning av både BNP och industriproduktionen mellan 1990-1995.

          Vid privatiseringen övergick kontrollen över företagen från statliga organ till personer med insiderkontakter i regeringen.
          * En grupp män utan egna tillgångar, ”oligarkerna”, kunde med stöd av pengar utifrån bli mycket rika och förde sedan enorma tillgångar som arbetats ihop av andra ut ur landet, med aktivt stöd av bl.a. USA:s vice finansminister Lawrence Summers, senare chefsrådgivare åt president Obama. Jeltsins egen familj blev mycket rik. Oligarker flyttade miljarder i kontanter och tillgångar ut ur landet.
          * Försämringen av ekonomin ledde till kollaps av sociala förmåner.
          * Födelsetalet sjönk kraftigt medan dödligheten sköt i höjden.
          * Fattigdomen ökade från 1,5 % i slutet av Sovjettiden till 39-49 % i mitten av 1993.
          * 1992 konsumerade genomsnittsryssen mindre än 1991 och en tredjedel av befolkningen levde under existensminimum.
          * Under 1990-talet rådde extrem korruption och laglöshet, och alkoholismen ökade kraftigt.
          En Gallupundersökning 2013 visar att en majoritet av medborgarna i 7 av 11 forna sovjetrepubliker . Tankeväckande, manar till ödmjukhet.

          Ur en intervju med den kände vänstermannen och lingvisten professor Noam Chomsky i Counterpunch
          “Se på det maoistiska Kina, som alla förväntas avsky. Om man ser på det så sparades 100 miljoner liv jämfört med det demokratiska kapitalistiska Indien, tack vare hälsoprogrammen på landsbygden. 100 000 000 (100 miljoner) människoliv är inget litet antal (motsvarar c:a drygt 15 % av befolkningen, dvs. c:a 1,5 miljoner av Sverige befolkning), och siffran innefattar den stora hungersnöden. Ingen kan tala om det. Och om man ser på de kapitalistiska reformerna så minskade dödligheten mycket kraftigt under Mao, men började plana ut 1979.” –
          (https://www.counterpunch.org/2012/12/21/chomsky-on-civil-liberties-obama-and-the-future-of-progressive-politics/)
          Mao Tse Tung noterade att hälso- och sjukvården främst var inriktad på de 15 % som bodde i städerna och initierade en ökad satsning på landsbygden och på förebyggande mediciner. Kinas system med barfotaläkare visade sig framgångsrikt och WHO såg de som ett mönster för utvecklingsländerna.
          Tillväxten i Kina var mycket god även under en stor del av Maos tid, omkring 5-6 % per år, dvs. nästan lika bra som nu, enligt uppgifter jag sett. Enligt uppgifter från Världsbanken var medellivslängden i Kina 36,3 år 1960 , 66,8 år 1980, 70,3 år 2000. Motsvarande siffror i Indien var 44,3 år, 54,2 år och 62,9 år. Medan medellivslängden i Kina ökade med 30,5 år mellan 1960 och 1980, en period då Maos politik i stort sett tillämpades uppgick ökningen i demokratiska, kapitalistiska Indien till 9,8 år.
          Källa: Världsbanken. World Development Indicators online. I Minqi Li. The rise of China and the demise of the capitalist world economy. New York:Monthly Review Press, 2008.

    • Att det ”forna konkursblocket i öst hade gratis pengar till alla” stämmer inte, och jag talar av egen erfarenhet för jag var där. Folk fick faktiskt arbetar för en inkomst, men det var bara att säga till för att få ett jobb. Inte heller var det samma ersättning till alla, den som var lat och inte ville eller kunde jobba hårt fick mindre. Många samhällstjänster behövde man inte betala för, som sjukvård, och dagis var öppet 24 timmar, det var bara att lämna och hämta ungarna som man tyckte. Varor fanns det visst i affärerna, det nödvändiga fanns alltid, som mat och kläder, men en hel del mindre viktiga varor var både svåra att hitta och dyra, och en del fanns inte alls. Ett litet exempel. Året var omkring 1970, jag anlände i Moskva och tog in på ett hotell. Jag hade presenter med mig som jag bar i en vanlig gratis plastpåse. Jag packade upp dom och ordningsamt lade skräpet i plastpåsen som jag ställde bredvid papperskorgen. När jag kom tillbaka från lunch hade någon lagt skräpet i papperskorgen och plastpåsen var borta. När jag frågade om det i receptionen erbjöd dom sig att återbörda plastpåsen om jag ville och förklarade att plastpåsar var rena dyrgriparna då. Dom fick behålla plastpåsen.

  12. Det är detta man håller på att diskutera och experimentera med i Kina. Ord som försäkring, besparingar, pension och delad välstånd är begrepp som förekommer. Samhället och dess värde har man ju byggt tillsammans, varför inte då även dela vad det producerar.

    Vad som redan är verklighet är att teknologin tar över arbete och produktion. I väst gjorde systemet med kapitalismen att produkterna av den teknologiska utvecklingen exklusivt kom oligarkerna, ett fåtal ”rika”, tillgodo, och med det följde makten. 90% ägs av en exklusiv 1%, som exempel. Kina har förhindrat den utvecklingen genom att förhindra den ekonomiska och politiska maktkoncentration vi ser framför allt i USA. Kapitalismen finns, men är distribuerad på många händer, vilket gör att oligark systemet inte finns utan delas upp. Jack Ma historien och att man stoppade spel är exempel.

    Detta betyder inte som man resonerar i Sverige, att man utjämnar med skatter och avgifter, att alla skall ha exakt lika mycket räknat i pengar, utan det betyder att alla skall kunna leva på en värde- och bekvämlighetsnivå dom själva räknar som god. Det betyder att det gamla systemet med ”klyftor” och ”inkomst gap” inte fungerar och inte kan tillämpas. Resonemanget efter den gamla Gini Koefficienten blir irrelevant och grovt missvisande och snarast destruktivt och förhindrar utveckling.

    Systemet fokuserar, inte på pengar, utan livsvärde livstillfredsställelse, och livsbelåtenhet. De ekonomiska kostnader för att uppnå det varierar dramatiskt mellan platser, familjer och personer. Man mäter GNP (BNP på svenska) vilket är ett strikt ekonomiskt kapitalistiskt mått. Sedan länge har man i Kina experimenterat med at mäta GNH, vilket står för Gross National Happiness. Hur lyckliga är folk. Det finns en ganska god konsensus att det här är rätt väg, men hur uppnår man det, och vad är processen och vägen dit. Kina utvecklar nu ett hälsosystem, som inte är gratis men har löjligt låga kostnader för personen, och ett pensionssystem där man själv kan bestämma nivån. Pensioner beskattas inte.

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here