Artikeln Vad säger folkrätten om svenska militära insatser utomlands?
på Alliansfriheten.se grundas på ett anförande av Lars-Gunnar Liljestrand på videomöte den 1 februari arrangerat av Fredsam i Göteborg, Svenska Freds Göteborg och ABF i Göteborg. Den är en grundläggande, viktig översikt. Läs hela artikeln!
Nedan bara ett utdrag.
________________________________________________________________
Vad säger folkrätten om svenska militära insatser utomlands?
Sveriges traditionella politik för deltagande i militära operationer utomlands har varit att endast delta om det fanns ett mandat från FN:s säkerhetsråd och endast om det gällde fredsbevarande insatser.
Med Sovjetunionens upplösning började Sverige närma sig västsidan och det kom till uttryck också i vårt deltagande i internationella militära operationer.
1992 utvidgades möjligheterna att sätta in trupp utomlands också i andra fall än de som beslutats av FN.
1993 under kriget i forna Jugoslavien togs för första gången beslutet att Sverige skulle delta i fredsframtvingande insatser.
1995 ingick för första gången svensk militär i en Nato-styrka som med FN:s godkännande ingrep i Bosnien. Några år senare deltog svensk trupp under Nato också i Kosovo.
Med Sveriges deltagande i kriget i Afghanistan 2002- 2021 kom vi att delta i ett fullskalekrig. Isaf-styrkan där Sverige ingick leddes först av Storbritanníen och från 2003 av Nato.
Därefter har Sverige deltagit i ytterligare två krig under Nato:s ledning: Libyenkriget 2011 och Irak/Syrien-kriget start 2014 och fortfarande pågående. Från 2021 deltar Sverige under fransk ledning i den militära insatsen Takuba i Mali och Niger.
Folkrätten i krig
De viktigaste folkrättsliga principerna i krig finns FN-stadgan, Haagkonventionen från 1907 och Genevekonventionerna med tilläggsprotokollen.
I FN-stadgans artikel 1(2) finns principen om folkens lika rättigheter och självbestämmanderätt vilket innebär att utomstående stater inte har rätt att påverka styret i en annan stat. Likaså talas det i artikel 2 (1) talas om principen om staternas ”suveräna likställighet”. Att utifrån söka åstadkomma regimskifte i ett land är alltså olagligt.
FN-stadgans våldsförbud finns i Artikel 2(4) som förbjuder staterna att använda hot om våld eller bruka våld mot annan stat.
Två undantag finns. Det ena är om Säkerhetsrådet beslutar om användning av militärt våld utifrån konstaterat hot mot internationell fred och säkerhet. Det andra är individuellt eller kollektivt självförsvar om en stat utsätt för militärt angrepp.
USA har efter 11 septemberattentaten hävdat rätt till självförsvar mot terrorister i en annan stat. Det anfördes som grund för angreppet mot Afghanistan 2001. En sådan tolkning av självförsvarsrätten skulle kräva att USA visade att talibanregeringen var involverade i planeringen av 11 septemberattentaten eller att talibanregeringen skickade terrorister från Afghanistan att utföra attentaten i New York. Några sådana bevis har USA inte presenterat.
På senare år har militära interventioner genomförts utan mandat från FN:s säkerhetsråd men på inbjudan av regeringar i länderna. Det har då varit en stormakt som intervenerat enskilt eller tillsammans med en koalition av andra stater.
Militärt deltagande på inbjudan behöver inte vara olagligt men kräver att flera förutsättningar är uppfyllda.
Under krig skall humanitär rätt enligt Genevekonventionerna efterföljas.
Under de senaste 20 åren har alltmer av så kallade targeting killings genomförts av stormakternas (främst USA) specialstyrkor och genom drönarattacker. Targeted killings är utomrättsligt dödande om inte vissa kriterier är uppfyllda.
Sverige i Afghanistankriget
USA hävdade självförsvar mot internationella terrorister efter 11 septemberattentaten.
Den tolkningen var omstridd och i de efterföljande Säkerhetsrådsresolutionerna 1368 och 1373 gavs inget bemyndigande till militära insatser. Rätten till självförsvar enligt artikel 51 finns med på ett allmänt sätt i inledningen till resolutionerna men man specificerade inte att det gällde Afghanistan som inte omnämndes i resolutionerna.
Sverige gick således med i kriget 2002 med den tydliga begränsningen att det gällde upprätthållande av säkerheten.
Samtidigt opererade USA med en annan styrka Operation Enduring Freedom (Oef) som saknade FN-mandat och förde ett fullt utvecklat krig mot talibanerna.
Med åren kom Isaf:s och Oef:s insatser att på flera sätt gå i varandra vilket drevs fram av att båda hade en och samma amerikanske general som befälhavare.
2009 började Oef och Isaf tillämpa upprorsbekämpning enligt den amerikanske COIN-doktrinen vars huvudingrediens kom att bli nattliga räder i afghanska hem för att söka upp och tillfångata eller likvidera påstådda upprorsmän, targeted killings.
Detta kan inte sägas falla inom ramen för FN-mandatet.
Det finns starka skäl att misstänka att Sverige genom deltagandet i targeted killings varit skyldigt till folkrättsbrott och brott mot humanitär rätt genom att genomföra utomrättsligt dödande.
Sverige var medansvarigt då man fortsatte militärt deltagande i en Nato-ledd styrka Resolute Support Mission (Rsm) som tillkom 2014 och som saknade mandat från Säkerhetsråde .
Sverige i Libyenkriget
Det svenska flyget var en integrerad del av NATO:s krigföring och styrdes direkt av NATO-kommandot i Neapel.
Därmed gjorde sig Sverige skyldig till folkrättsbrott både genom att bombningarna genomfördes mot andra mål än bara för att skydda civilbefolkningen samt genom att bidra till olagligt regimskifte då president Gaddafi dödades.
Sverige i kriget i Irak och Syrien
Svenska regeringen beslutade sommaren 2015 att Sverige skulle gå med i den USA-ledda koalitionen. Regeringen angav som folkrättslig grund inbjudan från Iraks regering som gått ut till koalitionen av stater. Regeringen skriver i sin proposition från november 2017 att koalitionens militära insats som leds av USA genomförs i Irak och Syrien.
Sverige gick alltså med i en koalition ledd av USA som utan folkrättsligt stöd också genomförde militära angrepp på syriskt territorium vilket fördömdes av den syriska regeringen som aggression.
Genom Sveriges deltagande i koalitionen utan FN-mandat kom vi att bli del av ett stormaktspel mellan USA, Ryssland, Iran och Turkiet. Vi blev också medansvariga till folkrättsbrott då svenska regeringen stödde koalitionens militära insatser i Syrien.
Det var just detta som vi med den traditionella svenska säkerhetspolitiska linjen skulle undvika.
Sverige i kriget i Mali
Sverige har deltagit med militär trupp sedan 2014 i FN-insatsen Minusma.
År 2020 tog riksdagen beslutet att Sverige också skulle gå med i den franskledda specialstyrkan Takuba.
Takuba saknar mandat från Säkerhetsrådet och svenska regeringen anger inbjudan från Malis och Nigers regeringar som grund. Det är en tveksam grund.
Kriget i Mali drivs, enligt vad många bedömare både internationella och från Mali menar, är utifrån Frankrikes intressen.
Den bräckliga folkrättsliga grunden för Sveriges deltagande i Takuba har tydligen varit besvärande för riksdagens utrikes- och försvarsutskott. I ett försök att bättra på detta förhållande hänvisade man till att det skulle vara lagligt att intervenera militärt utan mandat från Säkerhetsrådet om det fanns stöd för det i FN:s Generalförsamling.
Det stämmer inte vilket vi på alliansfriheten.se påvisat i en artikel i Svenska Dagbladet. Något undantag av det slaget från FN-stadgans våldsförbud finns inte.
En regelbaserad världsordning
USA har på senare år sökt kringgå FN-stadgans våldsförbud och undvikit att söka mandat från Säkerhetsrådet för militära insatser. Syftet har varit att kunna agera militärt med fria händer.
USA har börjat benämna dessa doktriner som rule based world order vilket är djupt vilseledande.
Med deltagandet i USA:s, Nato:s och Frankrikes krig har Sverige bidragit till dessa försök till uppluckring av FN-stadgans våldsförbud.
TV-aktuellt i dag 9/2 kl 19. Visar att Statsminister Magdalena Andersson fick lov att styra en stridsbåt på inbjudan av officerare i marinen. ”Herre Gud så gulligt”. Dessutom fick lov att köra en ”drönare” via länk. Statsministern uttalade därefter likt en papegoja samma ordvändning som Bydén tidigare uttalat om” Sveriges säkerhetspolitiska läge….” och nu ska Magdalena som tack för den intressanta och spännande båtturen tilldela försvaret ytterligare 3 miljarder i försvarsanslag. Det var väl så klart själva meningen med inbjudan?. Hollywood Public service ! En propagandauppvisning för korkade TV-tittare om vilken sida vi står upp för.
För övrigt tycker jag att det är högst olämpligt att vår statsminister låter sig påverkas av officerare, som klart uttryckt sympatier med USA och Nato i förhållningssättet mot andra icke krigiska värden, diplomati och fred. Men statsministern förstår väl inte att hon nu har nu blivit ett offer för försvarsmaktens psykologiska operationer, smörjande och ständiga propaganda krig för upprustning för Nato, EU och USA:s räkning.
Det är Sverige som är en av de skyldiga till Holocaust, som inleddes 1941, med tyska attacken på Sovjetunionen. Då öppnades dörrarna till nazismens massmord. Nu skall Sverige inrätta ett ” Förintelsemuseum” , skicka då dit sossarna, som stod och hurrade på Hitler, 1941,(LO-SSU /Torsten Nilsson) och besökte finskryska fronten, av LO-ordf. August Lindberg, som var ända till Petrozavodsk, i Karelen, oktober, 1941 sossetorpeden Torsten Nothin besökte Svirfronten 1942, , där de finska/svenska fascisterna hade grupperat sig för att svälta ut Leningrad, ett folkmord i folkmordet.
I Ungern skickade de ungerska pilkorsfascisterna 450.000 judar till Auschwitz våren 1944, medan Röda armén befriade ca 100.000 judar
i slaget om Budapest, 1944/45. Typiskt svenskt att aldrig ta ansvar för något, alltid oskyldig, vilket löjligt litet land, där nu SVT höll förhör med
representanten för (v) om ”kommunismens brott”, de tröttnar aldrig.
Att Sverige levererade ca 50% av tyska järnmalmsbehovet för deras stora offensiver, 1942-1944, det skall vi glömma.Men USA visste detta.
Om krig bryter ut så ska Statsministern och försvarsministern leda med exempel och vara på frontlinjen och bidra med att försvara Sverige. Även Moderaternas ledare U K är väldig kåt på kriget som så han får mer än gärna ackompanjera statsråden (Detta gälle räven alla andra krigskåta partiledare, sekreterare, försvarspolitiska talesmän, mm). Folket menar att tiden då vanliga medborgare och deras barn slaktas på krigsindustrins altare är över.
Vi hör vår försvarsminister när han vrider sig som en orm och vill påstå att Sverige är ett alliansfritt land och samtidigt tydligt fastnaglad i USA;s krigiska affärsidé.
Dessutom önskar våra borgliga partier tillsammans med Sverigedemokraterna gå ännu längre, som förmodligen innebär att Sverige helt lämnar sitt självbestämmande, vars konsekvenser blir i beroendeställning under USA;s vapentillverkande industrikomplex som verkar på en världsmarknad där tillgång och efterfrågan styr. Och den som makten haver kan styra detta till följd av katastrofala konsekvenser för milliontals oskyldiga människor.
Ett fruktansvärt ”samhällssystem” som saknar gränser i alla avseenden.
För övrigt efterlyser jag en genomlysande och öppen debatt i ämnet, signerad av vårt gemensamt ägda Public service.
Jag menar också, det är dags att göra en göre en djupgående granskning och analysera vad EU-inträdet 1994 har inneburit. Blev det som Ingvar Carlsson och Carl Bildt tillsammans utlovade under SVT;s slutdebatt mot bland andra den väl påläste EU motståndaren och dåvarande ordföranden i Handelsanställdas förbund, Kent Pettersson.
Med tanke på vilka ”tunga” namn och organisationer som talade för ett EU inträde, där näringslivet samfällt ingick, går det inte komma ifrån att Ja-sidans segermarginal var ganska knapp, ca 52% för ett inträde. Blev det en rättvis seger på lika villkor?
Henrik Linde hittat sin egen (gammal) insändare från 1994!!
Citat:
NÄR JAG STÄDAR bland mina gamla mappar med material från omröstningen om medlemskap i EU år 1994 hittar jag en debattartikel som jag fick publicerad i Strengnäs Tidning. På den tiden gick det fortfarande att då och då få in en debattartikel i tidningen. Den möjligheten skulle så småningom upphöra. Numera publiceras endast korta insändare. När jag läser igenom min text ser jag att mina argument mot medlemskap i EU fortfarande är i allra högsta grad aktuella. Så här får ni efter drygt tjugoåtta år möjlighet att läsa dem.”
https://www.lindelof.nu/sverige-lurades-in-i-eu/