På hemsidan för Folkrörelsen Nej till EU hittar jag nedanstående pressmeddelande. Belyser andra viktiga aspekter än den nyligen publicerade artikeln Hård Brexit och hård politik mot arbetarklassen.
PRESSMEDDELANDE
Storbritannien har länge varit mycket kritiskt till sitt EU-medlemskap och beslöt 2016 i en folkomröstning att lämna. (”Brexit”). Resultatet har en mycket hög demokratisk legitimitet: unikt många röstade och utslaget var mycket tydligt.
EU å sin sida har en lång och vanhedrande tradition att ignorera eller sabotera demokratiska folkomröstningsresultat som går dem emot, oftast med sol och vårlöften och en ny, regisserad omröstningskampanj tills folket röstar ”rätt”.
Den här gången utgör inget undantag.
EU krävde ultimativt – och Storbritannien accepterade till slut – att förhandlingarna delades upp i frågor runt utträdesvillkor först, och därefter frågan om framtida relationer. Därmed försvagades den brittiska sidan starkt.
Förhandlingarna har sedan kantats av ständiga utfall från EU, trots att tystnad är det normala vid EU-förhandlingar.
Likaså har EU använt gränsfrågan mellan Irland och Nordirland som en trojansk häst för att förlänga övergångstiden och vattna ur avtalet.
I Storbritannien har dessutom makteliten (som är massivt för) gjort allt för att sabotera den egna sidan och driva fram ett ”mjukt Brexit” = inget verkligt utträde.
Nu finns ett avtal som EU är berett att godkänna, men så urvattnat att det är tveksamt om någon på den brittiska nejsidan anser det godtagbart.
I dag är det ett utträde till namnet enbart; ”BRINO” (Brexit in name only).
Avtalet kan falla i parlamentet. Då lämnar Storbritannien utan avtal och WTO-regler gäller.
Det skulle kunna bli ett brittiskt nyval till parlamentet (Ett vågspel för Tories).
Och Remainsidans önskedröm om en andra omröstning – där folket förväntas ”rösta rätt” – skulle kunna utlösas. Det vore ett demokratiskt förräderi. Och det normala i EU.
VI tror och hoppas att den brittiska demokratin håller och att den genom folkomröstningen uttryckta viljan att lämna verkställs.
Folkrörelsen Nej till EU
Jag anser att Jan-Erik Gustafsson avfärdar gränsen mellan Republiken Irland och Nordirland lite för lätt. Den har en stor betydelse för befolkningen, särskilt i Nordirland där människor fostras i nationalism – vare sig det är brittisk eller irländsk nationalism.
En mjuk Brexit – innebär som den är idag eller med någon sorts form av gränskontroll. Denna form har ett stort stöd hos Sinn Féin, och majoriteten av dom liberala brittiska och irländska politikerna.
En hård Brexit – innebär en pass, tull och förmodligen en tillbakagång till som det var innan Good Friday avtalet. Denna form av gränskontroll stöd av hardliners i Nordirland som vill stanna kvar i Storbritannien, och extremhögern i England.
Hur detta ska lösas är ett stort problem. Det finns hardliners republikaner som är för en Brexit, och anser att gränsen ska bort. De vill att Nordirland ska förenas med Republiken – ett Irland som också är utanför EU. De är beredda till att ta till våld om det behövs.
Men om Nordirland förenas med Irland – Irland utan eller med ett medlemskap i EU – tar unionisterna upp vapnen. De vill inte förenas med Irland överhuvud taget. Dessa unionister är också för en Brexit men att gräsen skall bestå.
https://www.youtube.com/watch?v=rYy0JFrozaE
Sedan har vi sådana som har förslagit att Irland och Storbritannien ska förena sig till en egen union – igen! Men jag tror inte att det skulle vara så populärt hos Sinn Féin och andra republikanska kretsar.
Så allt är i en enda röra – en borgerlig nationalistisk röra som Storbritannien och Irland skapade för nästan hundra år sedan!
Men att tro att konflikten har ’gone away’ är ett stort misstag. Konflikten har aldrig försvunnit – den ligger och pyr som en dåligt släckt brand.
Lite djävla vänsternationalism hade inte skadat på Nordirland. Då hade det kunnat vara ett fritt land idag, precis som Vietnam. Det är den dåliga nationalismen, baserad på religiös sekterism istället för klass, som är orsaken till att de inte lyckats befria sig från Storbrittanniens imperialism.