Vad vill Vänsterpartiet, utöver orden i partiprogrammet?

1
1419

 

Ulf Karlström har på min förfrågan kommenterat radiointervjun med V:s partiledare Nooshu Dadgostar igår. Ur jävssynpunkt bör nämnas att han inte är medlem i V.


Vad vill Vänsterpartiet, utöver orden i partiprogrammet?

Ekots Lördagsintervju gästades 2 oktober av Nooshi Dadgostar, (V):s partiledare. Hon frågades ut av Monika Saarinen, som efterhand blivit skickligare, och lite tuffare, sedan hon tog över från Thomas Rambergs utmärkta programledarskap. Utfrågningens rubrik var: ”Kan (V):s industripolitik locka väljare?”

En stor del av programmet ägnades åt (V):s och Dadgostars industriturné runtom i Sverige under devisen ”Det nya jobbpartiet”. (V) hade i mars en debattartikel i DN där de anklagade andra partier för ”ingen verkstad och ingen fördelningspolitik” i den ”stora omställningen”.

Saarinen pressade Dadgostar till att erkänna att de själva inte har några alternativ just nu, men att turnén skall ge fakta för konkreta alternativ. De frågor V-ledaren tog upp var samma som alla andra diskuterar: Hur skall mer el produceras för att möjliggöra den tunga industrin omställning och elektrifieringen av fordonsflottan, hur skall elöverföring och lagring lösas, hur skall kompetensförsörjningen ske för de nya jobben i industrin under omställning, hur skall finansieringen av en utbygd kollektivtrafik ske, och slutligen hur skall infrastrukturen hinna byggas ut för t ex de nya ”Norrlandsjobben”? För övrigt har kommunerna i Skellefteå och Boden redan besvarat den sista frågan. Om det delvis är bara prat, kan jag inte bedöma.

Det nya som (V) för fram, till skillnade från de andra partierna, är en viktig fråga. Det är fördelningsfrågor, dvs vilka skall betala notan? Skall arbetarklassen själva betala kostnaderna för omställningen? Det kanske krävs statliga subventioner t ex för att vanligt folk skall ha råd att köpa elbilar?

Jag menar att det är utmärkt att (V) lyfter denna fråga inom klimatomställningen.

Var exemplet med att köpa subventionerade elbilar så genomtänkt? I Norrköping, där jag bor, har Kommunen i en ändrad detaljplan för min stadsdel plockat bort många p-platser. Motiveringen är att folk behöver inte ha bilar och ”vi följer bara Boverkets nedskurna riktlinjer för antal p-platser per boyta”.

Betyder (V):s nya industripolitik att Sverige bör ha en relativt stor fordonsindustri? En bil betyder klara frihetsgrader för den enskilde, men ur samhällssynpunkt slukar fordonsflottan enorma resurser av mark, anläggnings- och installationsmaterial. Så bilar handlar om mycket mer än utsläpp från förbränningsmotorer, och även vätgasdrivna fordon kostar i elproduktion.

Vid det här laget är det allmänt känt att Svenskt näringsliv bytt spår och satsar på fossilfri energi, med det ”lilla, nästan obetydliga” tillägget plus kärnkraft. Så vurmen för elektrifiering tycks ha höga prismäsiga kostnader och miljökostnader. Om det hör vi ingenting från (S) och de borgerliga parierna.

”Den stora omställningen” saluförs av miljöskäl och att det skapar ”massor av job”. Jag skriver ironiskt saluförs då det inte finns tillstymmelse till hållfasta beräkningar om det blir flera nettojobb? Det får väl lite trist konstateras att sådana beräkningar är svåra att uföra då underlag i stor utsträckning saknas. Och naturligtvis har (V) rätt när man säger att ”lite verkstad och mycket snack”. Nu är det ingen nytt.

Många, inklusive undertecknad, har påtalat detta i flera år. Dessutom är det väl mycket tveksamt om det räcker med bara två händer för att klara de nya jobben. Målgruppen tycks knappast vara de nya invandrarna i utanförskapsområdena. Så nog finns det mycket luft i debatten, om än visionär luft.

Saarinen ägnade också rätt mycket tid åt sprickan mellan (V):s partiledning och riksdagsgruppen i frågan om stödet till regeringen med undantagslagstiftning i 8 månader. Den tidsfristen för Cementa spelar ingen roll, det är ingen stor miljöfråga. Det är jag helt enig med Dadgostar om. Där spillde dock Saarinen bort värdefull sändningstid.

Det intressanta är i stället Lagrådets ståndpunkt att undantagen strider med svensk lagstiftning. Och att V-ledaren så förfasade sig över eventuell kinesisk import av cement. Och slutligen det faktum att Cementa, Byggindustrin m fl lobbade igenom sin utpressningspolitik.

Om det sa Dadgostar inget. Går det en gång , så kanske det går flera gånger? T ex vid ”den stora omställningen”. Fortsätter S+Mp-regeringen 2022-26, styrd av centern från baksätet, eller en ren borgarregering uppbackad av SD, då kommer undantagen att stå som spön i backen, under viftande med bandaroller om ”den stora omställningen”.

Föregående artikelPandoras ask: Miljoner dokument avslöjar makthavare som använder skatteparadis – men ”glömmer” delvis de i USA.
Nästa artikelÄr demokrati en bra svensk exportprodukt?
Ulf Karlström
Ulf Karlström var för omkring 50 år sedan ordförande i DFFG, De Förenade FNL-Grupperna, en av Europas då starkaste antiimperialistiska rörelser. Han har varit med i styrelsen för Folkrörelsen Nej till EU. Han är filosofie doktor i limnologi och driver Macoma miljöutredningar. Ulf spelar teater och tävlar som historieberättare.

1 KOMMENTAR

  1. Så länge som V i sitt partiprogram kräver att arbetarklassens män skall sänka sina inkomster till förmån för överklassens kvinnor får de inte mitt stöd och antagligen inte många andra heller förutom några procent radikalfeminister. Skälet är enkelt, mina inkomster går inte att inskränka mer.
    ”En utvidgning av kvinnors makt, inflytande, utrymme och inkomster kommer att innebära en inskränkning för män.”

    (https://www.vansterpartiet.se/resursbank/partiprogram/)

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here