I kvälls-serien ”Aktuella artiklar för ett-två år sedan och idag” återpubliceras denna artikel som verkar vara aktuell i högsta grad… Verkligen? Ja, läs vidare!
Är demokrati en bra svensk exportprodukt?
På regeringens hemsida finns Den svenska demokratin hundra år. Man skriver också ”Att den svenska demokratin fyller hundra år innebär ett unikt tillfälle att uppmärksamma att demokratin ständigt måste främjas, förankras och försvaras. Regeringen genomför en nationell demokratisatsning 2019-2021 för att samla en bredd av aktörer i hela landet kring demokratifrågor.”
Detta låter bra och regeringen har under året gjort flotta utspel för att stödja och öka demokratin – utomlands.
Populärt, ty ”alla” vill ha ökad demokrati. Men hur vore det att börja på hemma plan, och se över hur man själv=regeringen nyligen agerat ur demokratisynpunkt.
Jag reser den näsvisa och kanske rentav provokativa frågan ”Nå, hur pass kvalificerad är Sverige för detta”? Inte kastar man sten i glashus?”
Ett avstamp är en artikel av Peter Eriksson, Mp, minister för internationellt utvecklingsarbete 17 mars på DN Debatt. DN Debatt: ”Regeringen ska öka stödet till demokratiutveckling i Östeuropa”
1. DN artikeln inleds ”Demokratin i världen är på tillbakagång. Det bor i dag fler människor i länder med auktoritära tendenser än i länder som gör demokratiska framsteg. Demokratiska processer undergrävs.”
Hur ser det ut i Sverige:
1. Demokratiutredningen. I Sverige uppger 85 % att de saknar politiskt inflytande mellan valen enligt den Demokratiutredning som leddes av liberalen Olle Wästberg. Olle Wästberg i Dagens Arena.
Visst, 2014 års demokratiutredning visar att demokratin är djupt förankrad i Sverige, men hur är det bland politikerna? Och det som kallas demokrati nyttjas olika av olika medborgare ”De som är aktivt engagerade i civilsamhällsorganisationer och politiska partier är i huvudsak välutbildade och socioekonomiskt resursstarka personer. Tilltron till demokratin är betydligt starkare bland de resursstarka, dvs. personer med hög utbildning och inkomst, än bland resurssvaga. I riksdagsvalet var det ungefär 15 procentenheters skillnad i valdeltagande mellan hög- och lågutbildade. Det var också betydande skillnader i valdeltagandet mellan svensk- och utrikesfödda.” 2014 års Demokratiutredning.
Och nu diskuterar jag ändå inte att kontrollen över väsentliga produktionsförhållanden och resurser inom ekonomin ligger hos en mycket liten grupp som fattar beslut utan deltagande av eller insyn i detta.
2. Valet 2018. Sveriges största politiska parti bildar regering för att till stor del genomföra den politik som främsta motståndarsidan, de öppet borgerliga partierna, gått till val på. Under motivering att detta var nödvändigt för att minska inflytandet för det socialkonservativa invandringskritiska/främlingsfientliga SD – som uppgivit att man accepterar moderaternas migrationspolitik – som inte ligger långt från socialdemokraternas. Med reellt stöd av ”socialistiska” Vänsterpartiet, som la ned sina röster. Vilket bidragit till krisen i Vänsterpartiet – (bra att man reagerar). Vänsterpartiets kris: Bättre att utesluta imperialistvännen Jonas Sjöstedt som ordförande, än socialisten Amineh Kakabaveh.Det demokratiska alternativet vore förstås nyval/extraval, eller hur?
3. Värdlandsavtalet.
En majoritet av anhängare till alla riksdagspartier ansåg våren 2016 i en opinionsundersökning (se nedan) att Sverige inte skulle ingå Värdlandsavtal med Nato. Men i riksdagen röstade de flesta partierna tvärtom. Majoritet i Sverige mot värdlandsavtalet med NATO!
Opinionsundersökningen av SIFO, beställd av Aktionsgruppen Nej till NATO som genomfördes mellan den 15-19 februari 2016 visar att 56 procent var negativa till konsekvenserna av värdlandsavtalet, 26 procent accepterade det och 16 procent var osäkra om vad det innebär i form av närvaro av NATO trupper på svenskt territorium, eventuellt med kärnvapen, och hot mot vår alliansfrihet.
http://www.nejtillnato.se/sifo-undersokning/
* Bland de röd-gröna väljarna säger 70 procent nej till värdlandsavtalet medan 14 procent är positiva.
* Av de borgerliga väljarna säger 45 procent nej till värdlandsavtal medan 39 procent är positiva.
Sverige slöt med NATO senare under 2016 ett Värdlandsavtal som (maj, 2018) kompletterats med en så kallad ”Avsiktsförklaring”. Denna lägger grund för ett fördjupat försvarssamarbete i syfte att ”förbättra Sveriges förmåga att bedriva ”multinationella operationer”.
Värdlandsavtalet ger Nato ett handlingsutrymme (öppet eller dolt) att placera ut kärnvapen på svensk mark samt möjlighet (i en akut krigssituation) att kunna avfyra vapen från svenskt territorium. Den avgörande frågan handlar inte om huruvida USA först måste be Sverige om lov utan om att Sverige kan bli en avskjutningsramp för kärnvapenmissiler mot Ryssland, och därmed ett första klassens mål för ryska kärnvapen. Man förstår oron som Ryssland måste känna avseende svensk neutralitetspolitik.
Att tro att USA/NATO i ett akut krisläge skulle ta hänsyn till ett svenskt veto vad gäller ett införande av kärnvapen är önsketänkande. Sveriges riksdag lurar befolkningen genom tal om alliansfrihet då verkligheten är att detta överges till förmån för uppslutning bakom USA, världens i särklass mest krigiska stat som också leder då det gäller brott mot FN-stadga och folkrätt.
4. Kärnvapenkonventionen.
Olof Palmes Internationella Center har låtit en Sifoundersökning ta fram siffror: 85% av svenskarna vill att Sverige ska skriva under ett kärnvapenförbud. Bland samtliga politiska partiers sympatisörer finns en tydlig majoritet för ett kärnvapenförbud. Bland kvinnorna är det hela 89% som ansluter sig till kärnvapenförbudet.
USA:s dåvarande försvarsminister Mattis utfärdade då en varning till länder som funderade på att skriva på kärnvapenkonventionen.
Regeringen tillsatte då som utredare ambassadör Lars-Erik Lundin som är ”senior fellow” vid ett institut kallat ISDP i Stockholm, med nära anknytning till Atlantic Council och Nato. Han avstyrkte att Sverige, som under decennier vunnit aktning för sitt aktiva arbete för kärnvapennedrustning. Och detta är av allt att döma regeringens linje. Inte bara brist på respekt för demokrati – man utsätter också Sveriges befolkning för ökad risk för kärnvapenkrig, som lätt kan utplåna större delen av befolkningen.
5. Sverige utlandspolitik
Ovan har nämnts hur regering och riksdag nonchalerar folkopinionen då det gäller försvarspolitiken. Ett par exempel till.
– Beskriver då inte den påtagliga inskränkning i demokrati och nationellt självbestämmande som EU-medlemskapet innebär.
-Inte heller Sveriges uppslutning bakom USA:s krigspolitik mot Syrien, med stöd till terrorister. Eller Sveriges deltagande i de olagliga sanktionerna mot Syrien som drabbar befolkningen hårt.
5. Ukraina. Peter Eriksson skriver ”Genom vår regionala strategi för reformsamarbete med Östeuropa ger Sverige i dag årligen cirka 210 miljoner kronor till Ukraina.” Regeringen i Ukraina är en följd av en statskupp 22/2 2014, dagen efter det att en överenskommelse ingåtts mellan opposition och president Janukovitj, vald i av bl.a. OSSE lovordade val.
Sveriges regering ger ingen kritik till den stora toleransen för nazism i Ukraina, att nya statyer reses över nazistledare och att landets president bedriver krig mot och dödar invånare i östra delen av landet i stället för att inleda verklig dialog och ge önskad autonomi.
Dags att erkänna statskuppen i Kiev, UKRAINA, efter fem år! och Ukraina inrätter ny helgdag för nazistledare och mottar hundratals miljoner av svenska skattepengar
6. Venezuela har haft över 25 fria val på 20 år – betydligt fler än t.ex. Sverige. Den svenska regeringen EU “erkänner” i praktiken den självutnämnde presidenten Guaido då EU ej godtar resultatet från presidentvalet i maj 2018. Maduro omvaldes som president i Venezuela 20 maj. Han fick 5,8 miljoner av de 8,6 miljoner avlagda rösterna (67%), vid ett valdeltagande på 46 procent. Hans närmaste utmanare, Henri Falcon, fick 1,8 miljoner röster. Processen övervakades av ca 200 valobservatörer från ett 30-tal länder. Bland observatörerna fanns Spaniens tidigare premiärminister Zapatero, som kommenterade: ”Jag hyser inga tvivel om valprocessen. Det är ett avancerat och automatiserat valsystem.” En annan observatör var Ecuadors förre president Rafael Correa som gjorde en liknande bedömning.
EU inbjöds att sända valobservatörer, men avböjde för att genast efter valet ogiltigförklara detta. Fyra valobservatörer bemötte detta. ”Vi var enhälliga i att slutsatsen var att valet genomfördes rättvist, att valförhållandena inte var partiska, att äkta oegentligheter var exceptionellt få och av mycket liten betydelse. Det fanns inget röstköp eftersom det inte finns något sätt på vilket en röst kan köpas.” Majoriteten i EU, OAS och världen erkänner inte självutnämnde Guadió.
I en detaljerad analys klargör Kajsa Ekis Ekman innebörden av den avgående utrikesministerns stöd för den icke folkvalde Guaidó som president i Venezuela
av Kajsa Eiks Ekman, Ab: Wallström bröt mot folkrätten.
Ädelt eller utan insikt trampar regeringen vidare:
På regeringens hemsida gick utrikesminister Margot Wallström den 23 augusti ut med en debattartikel till stöd för Litauen i samband ”trettioårsjubiléet av ’den baltiska vägen'”. Hon kommer in på demokratifrågan och skriver bl a följande:
” 2019 var nämligen det första året på flera decennier, då fler människor i världen levde i länder som rörde sig i auktoritär riktning, än i länder som gjorde demokratiska framsteg.” Idag uppmärksammar vi trettioårsjubiléet av ”den baltiska vägen”
Kortkort kommentar: Var är analysen bakom det?
Hon skriver vidare. ”Det finns inget förutbestämt i detta. Vi kan vända det om vi vill. Därför har Sveriges regering inlett en demokratioffensiv. Den innebär att vi ska öka stödet för demokrati världen över. Vi ska främja mänskliga rättigheter och rättsstatens principer. Vi ska stödja journalister, bekämpa korruption och främja jämställdhet och jämlikhet. ”
Detta rapporteras av Knut Lindelöf på hemsidan för FIB-Kulturfront Margot Wallströms demokratioffensiv., med hänvisning till en längre artikel av Anders Björnsson på Alliansfriheten.se. Demokratioffensiv – nej tack!
Anders Björnsson skriver ”… just i samma veva som svenska vapen sätts in i strider i fjärran land (Afghanistan, Libyen) som demokratiretoriken ånyo börjar breda ut sig på hemmaplan. Kungariket Sverige skaffar sig en mission: jämlikhet, jämställdhet! Det räcker inte med att värna demokratiska landvinningar i eget land: de ska gå på export, på ”offensiven”. Vi ska visa hur man tar itu med korruption: är vi skickade att göra det? Vi, som drev Julian Assange in i djävulens håla, ska ”stödja journalister”. Vi, som har tillåt främmande makt att gripa människor på svensk mark och föra dem till tortyr, ska tala om för andra hur rättsstaten fungerar. Som vi vet umgås ledande svenska politiker den dag som är med planer på organisationsförbud och införande av åsiktsbrott!”
Sitter inte Sveriges regering i ett glashus då man ska ut och exportera demokrati?
Någon annan får nog föreslå var i omvärlden det finns något föredöme för att utveckla demokratin i Svedala!
Kommer inte på något… Okunnighet hos mig eller lika illa i alla andra länder?
Att exportera svensk ”demokrati” är väl en dålig ide på samma nivå som att exportera svenska bananer! Sverige räknas dock numera utomlands som bananrepublik eller bananmonarki för att vara mer korrekt. SVT kämpar med ”sverigebilden” och försöker tuta i folket att allt är normalt trots det kaos som råder på nästan alla områden. SVT är regim-TV men låtsas vara ”fri och oberoende” vilket ju bara nonsens med tanke på den propagandan man spyr ut. Tyvärr är ju de stora tidningarna i politikernas våld också i och med att man tar emot presstöd (vilken för övrigt borde avskaffas omedelbart) och SVT läggas ner!
DN har idag på DN Debatt artikeln ”DN Debatt. ”Vi vet för litet om vem som har makten i Sverige i dag” 191029. Författarna skriver bland annat ”Internationell forskning visar på ett minskat stöd i Europa och USA för demokrati som styrelseskick, och stödet är lägst bland de unga.” DN
Jag kommenterade under ”Ifrågasätt”:
Redan Demokratiutredningen år 2014, ledd liberalen Olle Wästberg, visade att en stor majoritet, 85 % i Sverige, saknar politiskt inflytande mellan valen.
Att stödet för demokratin minskar är inte konstigt: Några exempel:
1) Valet 2018: Sveriges största politiska parti bildar regering för att till stor del genomföra den politik som främsta motståndarsidan, de öppet borgerliga partierna, gått till val på.
2) En majoritet av anhängare till alla riksdagspartier ansåg våren 2016 i en opinionsundersökning att Sverige inte skulle ingå Värdlandsavtal med Nato. Men i riksdagen röstade de flesta partierna tvärtom.
3) 4. Kärnvapenkonventionen.
Olof Palmes Internationella Center fann via en Sifoundersökning att 85% vill att Sverige ska skriva under ett kärnvapenförbud. Bland samtliga politiska partiers sympatisörer finns en tydlig majoritet för ett kärnvapenförbud. Regeringen och de flesta oppositionspartier för en motsatt politik.
4) Venezuela. Venezuela har haft över 25 fria val på 20 år – betydligt fler än Sverige. Maduro omvaldes som president 20 maj med (67%) av rösterna vid en bra valprocedur, övervakad av ca 200 valobservatörer från ett 30-tal länder. EU:s kritik av valet har punkterats. Den svenska regeringen EU “erkänner” i stället direkt den självutnämnde presidenten Guaido.
5) Sverige deltar i hårda illegala sanktioner mot bl.a. Syrien och Ryssland.
6) Sverige erkände direkt den regering som tillkom efter statskupp mot folkvald regering i Ukraina 2014.
Allmänna val kan en regering ha varenda dag om regeringen har tillräckligt folkligt stöd. Är regeringarna mindre populära vill de vill de inte ha val så ofta. Sverige har utökat sin mandatperiod till fyra år i stället för tre som det var tidigare. Skälet är enligt mig regeringarna på senare tid inte är tillräckligt populära och på så sätt måste tillskansa sig makten med lagmedel.
Den brittiska regeringen vill ha val igår om det vore så men de får inte. De inflytelserika vet de har popularitet som inte är önskvärd i nuläget.
Demokrati kan av maktens människor ganska enkelt formas till en chimär och rader av vackra ord regisserat till teaterföreställning för godtrogna människor.
Så här fungerar hjortron-monarkin:
– 1955, folkomröstning om övergång till högertrafik. 82,9% av se röstande ville inte. 1963 bestämde Riksdagen tvärtom. 1967 kom H-dagen.
– 1980. Folket ville få stopp på kärnkraftsäventyret och därför trixades det med JA – NEJ – NJA för att rigga folkomröstningen i parti skepnad … utan framgång för att väljarna stod för sin åsikt, om man läste utfallet ärligt. Formellt blev jaså och ”avvecklingsbeslutet” som tillät utbyggnad i praktiken har ignorerats sedan dess.
Det blev tekniska missöden, rost och metallutmattning (sprickor i godset) – med god hjälp av Tjernobyl och Fukushima – som fick ta på sig nedläggningsbesluten.
Ett antal chansade renoveringsmiljarder gick då till spillo. Pengarna kunde lika gärna ha används för energiforskning, pilotanläggningar, nätrenovering och utbyggnad. Att nonchalera folkopinionen behöver bevisligen inte vara ekonomiskt klokt, alltså.
Det vanliga är att beslut fattas, sen kör studieförbunden med ”studiecirklar” i vilka propagandan trummas in, de politiska partierna och det subventionerade föreningslivet ordnar ”rådslag” om allt det fina men absolut inte om det finstilta i förslaget, pressen/TV trummar ut ”sanningen”, osv. Vid behov tillsätter man en utredning, för att söva motståndet genom att skenbart begrava frågan ett tag.
Vid det laget har motståndarna blivit identifierade och de sållas bort från alla förtroendeposter.
Sen beslutar nickedockorna tillsammans med torpederna i laga ordning och i äkta demokratiska former att gå mot medlemmarnas/folkets vilja.
Receptet gäller i de flesta europeiska länder. Exempelvis i de i vilka folket sa nej till det som blev Lissabonfördraget efter namnbyte och omgörning av sminket.
[…] Global Politics, “Är demokrati en bra svensk exportprodukt?”“Är demokrati en bra svensk exportprodukt?”. Men genom en propagandakampanj har media lyckats […]