Varför är USA så besatt av idéer om att förändra andra?

31
1795
Illustration: Xia Qing/Global Times

I serien ”Aktuella artiklar för ett eller flera år sedan och idag” återpubliceras denna artikel som verkar vara aktuell i högsta grad…

Denna artikel Hu Xijin, chefredaktör för Global Times har Bertil Carlman uppmärksammat, översatt och låter mig vänligen publicera den. Tusen tack Bertil!

Författaren är chefredaktör för Folkets Dagblad och för närvarande ”senior fellow at Chongyang Institute for Financial Studies.”

Bertil Carlman. Bild Kont Lindelöf

Varför är USA så besatt av idéer om att förändra andra?

Illustration: Xia Qing/Global Times

Det finns ett avgörande inslag för en stabil utveckling av förbindelserna mellan USA och Kina: amerikanska beslutsfattare måste begränsa och överge sin inneboende impuls att förändra Kinas politiska system.

Att utvidga det amerikanska imperiets idéer och koncept till resten av världen, har alltid hindrat de två länderna från att söka en uthållig och fredlig samexistens på lika villkor. De två länderna har olika ideologier och politiska system. Ändå definieras de av det faktum, att de bägge är civilisationer. Båda civilisationerna har en lång utvecklingsprocess. De doktriner och de politiska system som bygger upp deras respektive grundvalar är därför olika. Kina har lärt sig mycket av väst, men landet kan inte och kommer inte att helt kopiera det västerländska systemet. Det är omöjligt och farligt för USA att göra allt man kan för att förändra Kinas politiska system i enlighet med USA:s vilja. Att hota Kina att ändra handlingssätt, genom att göra det till sin fiende kommer inte att fungera.

Det verkar som om Washington har försökt förändra de islamiska staterna efter 9/11-attackerna. Detta har varit ett fullständigt kontraproduktivt drag. USA gick till slut ner sig i talrika moras.

Kina har sin ideologi, men det betyder inte att man kommer att påtvinga världen denna och sin modell för demokrati. Kinas ekonomi växer snabbt och har nu blivit världens näst största. Inte ens med denna rikedom har Kina någon lust att erövra eller omvandla andra länder, för att inte tala om att dominera världen.

Det är löjligt att tro att Kina vill ta över USA:s globala dominans politiskt och ekonomiskt. Ändå säger USA att Kina vill överträffa dem och få världen att överge den amerikanska demokratimodellen. Man säger vidare att Kina vill sprida en kinesisk modell till resten av världen. Detta är ett fullständigt ogrundat påstående som avsiktligt har fastställts av Washington självt. En titt på den kinesiska regeringens politiska uttalanden och nuvarande handlingssätt klargör varför Kina inte kommer att bli en hegemonisk stat som USA.

USA är världens enda supermakt och har dominerat den grundläggande konstruktionen av världsordningen sedan andra världskriget. Detta är det slutliga resultatet av den fortsatta expansionen av den västerländska civilisationen under de senaste 500 åren. USA bär facklan nu. Men den institutionella modell som definieras av den västerländska civilisationen kan inte betraktas som den enda riktningen för alla andra nationer med olika kulturer.

Det finns aldrig bara en standard för att förverkliga demokrati. Det kan aldrig ha funnits bara en väg. I takt med att utvecklingsländer som Kina företräds som grupp kommer de oundvikligen att hitta olika vägar till demokrati som är bättre lämpade för deras utveckling. I denna process kommer de gradvis att titta på den västerländska civilisationen med opartisk blick. Kina har utvecklats snabbt i flera årtionden och kommer utan tvekan att bli mer självsäkert på den internationella arenan.

Kinas inrikespolitiska justeringar, inklusive rättsliga styrningsåtgärder för att säkerställa stabilitet i Hongkong och Xinjiang, ger dock positiv energi till den globala utvecklingen. Detta gäller även Kinas externa samarbetsprogram som BRI (Belt and Road Initiative). I synnerhet går kinesiska företag ut på världsarenan på ett fundamentalt annorlunda sätt än västmakternas brutala plundring av världen. Detta ses dock av USA som en global utmaning, det ses som ”tyranni i motsats till demokrati”. Detta är den nakna imperialismens hegemoniska logik.

Kina är inte en fiende till USA. Det är först när Washington behandlar Beijing som en fiende, som Kina mer och mer blir som en fiende. Om USA inte kan lära sig att leva fredligt med ett mer självsäkert land kommer det att bli en katastrof för dem själva och för världen. USA måste respektera en gradvis växande ekonomisk makt med en annan ideologi. Ändå insisterar Washington på att Kina är en mäktig motståndare och får sina allierade att reagera på detta. Man kräver att Kina omvandlar sitt politiska system.

I Afghanistan och Irak försökte amerikanska beslutsfattare omvandla dessa länder, vilka har en ideologi och ett system som skiljer sig från den västerländska civilisationens. De försökte till och med ändra på det med våld.

Efter sin reträtt från Afghanistan bör USA omvärdera sin användning av militära medel för att ”installera” en regering eller åstadkomma ”regimskifte”. Det duger inte. Man måste fråga sig: Varför har USA alltid ett sådant motiv? Varför är man så besatt av detta motiv?

Författaren är chefredaktör för Folkets Dagblad och för närvarande ”senior fellow at Chongyang Institute for Financial Studies.”

Föregående artikelVem hotar vem med kärnvapen?
Nästa artikelUkrainakriget och splittringen inom ”Vänstern”.
Globalpolitics.se är en partipolitiskt obunden, vänsterorienterad och oberoende analyserande debatt- och nyhetstidning med inslag av undersökande journalistik.

31 KOMMENTARER

  1. Jag måste tillerkänna att det var en god artikel på temat – dock vill jag påstå att den i dagens världssituation är till och med alltför diplomatisk och respektfull med tanke på dagens amerikanska politiska systems permanenta aggressivitet, fullständiga tondövhet för världens olika politiska kulturer och landets globala anspråk som överdomare över olika länders kontakter och relationer, som mestadels irriterar alla andra inblandade parter och länder.

    Förenta staterna idag har blivit ett politiskt huvudproblem för övriga världen, som den franske liberale politiske sociologen och politologen Emmanuel Todd skrev för snart tjugo år sedan i den ännu väl läsvärda boken (som inte är alltför tjock) ”Låtsasimperiet”, som är en politisk obduktion av en fallerande och alltmer senil amerikansk stormakt. Todd har som vanligt utläst analyserna i ren objektiv statistik, och han kunde till exempel redan på 1970-talet förutse korrekt ur objektiv statistik det sovjetiska systemets tilltagande kris och att det snabbt skulle sluta att fungera inom 15-20 år.

    Den ryske politologen Aleksandr Sytin brukar påpeka intressant detaljen att Förenta staterna egentligen inte är en klassisk stat i riktig mening, utan ”en princip” med en fixerad konstitution med mestadels 1800-talsvärderingar som inte kan ändras i modern tid. För nästan alla ändra länder är det ju närmast tvärtom ett tecken på ett lands modernitet och tankens smidighet att just införa nya moderniserade konstitutionstexter: denna förmåga till nydaning saknas alltid i Washington, som ett arv från kolonialtiden och de messianska och närmast fanatiska kristna med en bibeltext som ENDA filosofiska tankegods, som ju aldrig heller kan ändras. Vi kan därför inte förvänta oss en särdeles reformistisk amerikansk modell som inte är fixerad vid 1800-talsprinciperna hos det amerikanska politiska instanserna. Det kommer således inte att bli någon amerikansk perestrojka: man saknar helt filosofisk tankekraft för nytänkande och framtida smidighet. Vi kan inte överhuvudtaget hoppas på det från amerikansk sida alls i framtiden. Landets politiska system, och den klass som ingår i det, är alltför fixerade och rigida.

    Europa och Kina är baserade i en helt annan verklighet: en fascinerande rik filosofisk och vid tradition med levande historisk erfarenhet som är mångtusenårig och äldre än till exempel kristendomen som i Europa ses närmast som politiskt system, som varade på medeltiden, som kontinentens sämsta och mörkaste epok någonsin. Där delar inte Europa och de amerikanska Förenta staterna alls historisk gemenskap.

    Idag finns inte längre något enat kollektivt ”väst”: vi ser snarare hur detta före detta kollektiva och inte alls eniga ”väst” än mer förskingras till andra nya beståndsdelar i modern tid.

    Kontinentaleuropa och de anglo-amerikanska sjömakterna går avgjort både mentalt och politiskt mot en politisk skilsmässa: eller mer korrekt, Kontinentaleuropa kan inte stå vid de höga herrarnas dörrposter och agera passup och hovmästare hos Londons och Washingtons politiska etablissemang. Europa har helt enkelt andligt tröttnat på alltifrån Brexit, Trump och svikna amerikanska relationer med kollapsen i Afghanistan och den av amerikanerna ”stulna” ubåtsaffären mellan Frankrike och Australien. Detta är bara tecken i tiden.

    1989 besökte Sovjetunionens kommunistiska partis Generalsekreterare Michail Gorbatjov Beijing efter nästan 30 år av uselt farliga relationer mellan de en gång nära allierade SSSR och Folkrepubliken Kina. I Kina satte man upp fyra klassiska tecken på stora skyltar som tecken på den nya tiden: ”Öppna framtiden, stäng historien”.

    Det kommer vi aldrig få se i Washington. De amerikanska rigida politiska 1800-talsprinciperna håller inte för principiella reformer. Det bådar inte gott. Förenta staterna kommer med Emmanuel Todds ord att förbli en svår politisk huvudvärk för övriga världen under överskådlig tid.

    Den enda läxan Europa måste företa sig är ekonomisk, politisk och strategisk autonomi -för att rädda Europa självt.

    • ”Jag måste tillerkänna att det var en god artikel på temat – dock vill jag påstå att den i dagens världssituation är till och med alltför diplomatisk och respektfull med tanke på dagens amerikanska politiska systems permanenta aggressivitet, fullständiga tondövhet för världens olika politiska kulturer och landets globala anspråk som överdomare över olika länders kontakter och relationer, som mestadels irriterar alla andra inblandade parter och länder.”
      Nja, bäste Johan. Är det inte just en av Kinas (och Rysslands) starka sidor att man vet hur man uppför sig i internationella sammanhang? Hur tror du SCO skulle ha kunnat bli den enormt viktiga, och allt betydelsefullare samarbetsorganisation den är om inte Kina och Ryssland vetat vikten av att uppträda på ett korrekt sätt? Låt staterna i Väst, med USA i spetsen, gapa och skrika, komma med obevisade anklagelser och lögner. Låt länderna i det globala syd (U-länderna som man sa förr) låt dem se den enorma skillnaden, både i handling och uppträdande.
      Kommer du inte ihåg teckningen med Putin och Obama som står fram förvarandra inför en kampsport? De bugar artigt, Obama gör ett utfall, ytterligare några och har till slut helt slagit knut på sig själv.

      Vi står nu inför det Kalla Kriget II som USA startat. Men det råder en enorm skillnad mot Kalla Kriget I. Väst är mycket tydligt på deken. Den militära överlägsenhet som efter andra världskriget mycket klart var till USA:s fördel är det inte längre. Och vad ekonomin beträffar är den enormt globaliserad, och vem är det i denna globaliserade ekonomi som är mest beroende av vem? Allt, precis allt som Väst nu gör är ett uttryck för enorma motsättningar inom Väst och desperation för att överlägsenheten mer och mer tynar bort. Allt från nya påhitt om ryska spioner i England som varit med om att försöka mörda Far och dotter Skripal, till bildandet av AUKUS. Dessa motsättningar och denna desperation är mycket farlig då några bland de desperata har tillgång till kärnvapen, och då blir det allt viktigare att ”den andra sidan” uppträder lugnt. Du och jag, Johan, vi behöver inte tänka på att uttrycka oss diplomatiskt.

      • Det är ju precis det jag skrivit, och precis överallt i andra artikeltexten här. Jag delar fullt ut Din tankegång. (Har jag skrivit flummigt otydligt?).

  2. På något vis måste världen räddas från USA och maffian som styr gangsterväldet innan dårarna sätter hela världen i brand! I USA vill ju en majoritet att man ska sluta och blanda sig i andra länders politik, sluta kriga och bomba, så vad är det som gör att de inte kan låta bli? Troligtvis en kombination av Israels inflytande, den katastrofala ekonomiska situationen, Deep State och petrodollarn. Således en svår nöt att knäcka men nödvändigt för allas bästa. En lugn avveckling av det numera ”failed state” som USA blivit vore ju önskvärt!

  3. Paul Craig Roberts konstaterar krasst att USA inte längre borde kallas förenta staterna utan de delade staterna och visst har han rätt! Polariseringen mellan stater där demokraterna härjar och de republikanska ökar i takt med det ekonomiska och politiska kaoset efter det värsta fuskval som skådats i USA! Öppet uppror visas från Texas och andra frisinnade stater som tydligt visar Vita Huset fingret väl medvetna om att Biden i praktiken är maktlös att göra något åt saken. Valet visade väl att de s k ”demokratiska institutionerna” som skulle förhindra och skydda valsystemet kapsejsat för länge sedan!

  4. Det är visserligen som bekant helt riktigt att Förenta staterna är idag västvärldens och OECD:s mest instabila politiska system. Det är svårt att avgöra hur stark en s.k. ”deep state” är – det finns i praktiken i alla länder där principalmyndigheter som polis, militär och rättsväsen inte styrs i detalj på daglig basis som t.ex. under Stalin.

    I och med att den amerikanska baspolitiska kulturen inte går att reglera genom konstitutionsförändrigar, blir landet ofantligt tungrott och i praktiken oreformerbart i en levande politisk samtid som vårt århundrade. Därför kan amerikanerna i praktiken bara påverka omvärlden med politiska och ekonomiska hot eller militära ingripanden -som nu alla slutat att fungera på den euroasiatiska kontinenten. President Bidens tal i FN igår om ”att Amerika är tillbaka för att leda” blir ju i det närmaste gammelmanspatetiskt och fullständigt verklighetsfrånvänt.

    • Ja, man undrar ju vad det är den senila idioten Biden ska leda med! Sin värdelösa valuta eller värdelösa krigsmakt? Eller blir det som vanligt med ekonomiska hot mot vasallerna och bomber mot u-länder? Biden styr ju inte över USA hur kan man då tro att någon i resten av världen tar denna patetiska dåre på allvar när han lallar i FN. Alla borde ju vid det här laget begripa att presidenter i USA i bästa fall är marionetter som Trump som hade lite ryggrad och som sprattlade emot Deep State eller en Biden, Obama etc som har en ryggrad som överkokt spaghetti.

    • Senilen Biden läste fel i promptern. Det ska vara är tillbaka för att förleda. Världen däremot väntar ivrigt på första skottet som ska avlösa inbördeskriget 2.0 följt av USAs sammanbrott och delning i fyra stora områden (till att börja med). Det blir garanterat en stor show, var så säkra 😉

      • Ärligt talat finns det väl kanske tio tusen fanatiska beväpnade preppers ute i urskogen i Amerika, resten är upptagna med att shoppa, äta, äta ihjäl sig, jogga, sitta i bibelstudiegrupper och spela tv-spel. Jag har svårt att se den stora massan som med tankens vilja och fysisk ork -och dessutom politiskt orienterade- forma något slags nytt land (nya stater) efter USA?

        De amatörmässiga klantskallar som krossade en del fönster och vältrade sig i de deputerades fåtöljer vid ”stormningen” av det amerikanska parlamentet i Washington i januari i år, duger ju inte ens som statister i en dålig film, de var deltagare i sin egen fars.

        USA är och förblir en bastion för politiskt okunniga och obildade, plus ett hundratal vapenfetischistiska intresseföreningar och våldspolitiska tankesmedjor som lever i pseudo-intellektuellt sus och dus i Washington, och som tror de kan ”ta över världen” genom att bekämpa Kina och försvaga Europa: det är dessa tankesmedjor som Du skall ägna Dig åt att studera och ta lärdom över: de utgör idag världens farligaste politiska maktfaktorer.

        Befolkningen i USA är bara farlig för sig själva, dessutom bara på individnivå, som oftast.

  5. USA är byggt av flyktingar, först frikyrkliga flyktingar undan statskyrkorna i västeuropa, sen undan judeförföljelser, hungersnöd och kommunism. Landet är byggt av folk som ville förändra sina hemländer, men tvangs fly. Konstitutionen är byggd för att förhindra politisk diktatur. USA är den första demokratin i modern tid.

    Kinas folk är inte fiende till USA, lika lite som Irans folk. Varför kan vi inte bara acceptera den kommunistiska diktaturen och vara glada? Därför att KKP rustar upp och hotar alla sina grannar.

    • Hotar sina grannar? USA:s folkrättsvidriga krig i ett 40-tal har dödat långt över 25 miljoner efter Andra Världskriget, skadat fler och drivit fler på flykt.här.

      700+ militärbaser i långt över 50 stater. Starkt kapitalistinfluerade Kina har haft viss gränsstrider med Indien, Sovjet 1969 och ett kort krig mot Vietnam 1979. Väger vågskålen över åt något håll? Vilket?

    • Förenta staterna blev ju inte en demokrati förrän kring åren 1965-1968: då fick alla vuxna medborgare oavsett kön och hudfärg rösta.

      Republiken Frankrike brukar anses som den första jämlika demokratin och den första meritokratin på 1 000 år. Till exempel Napoleon Bonaparte blev vald genom en folkomröstning, vilket inte alla känner till.

    • Wow! Vilken brokig analys av varför USA är så besatt av att missionera om vad som är bäst för alla andra utom apartheid israel, signerat herr Brockman. Väntar ivrigt på en längre utläggning om den antikristna analysen som läggs fram av herr Brockman. Vilka låg bakom slaveriet och slavhandeln? Ser fram emot herr Brockmans utläggning om detta

  6. Varför är USA så krigsgalen är verkligen en relevant fråga. Hu Xijin, chefredaktör för Global Times, har säkert många skäl att framträda diplomatiskt. Det främsta är väl att han och Kina sitter precis mitt i USA:s militära hårkors. I en sådan situation skulle jag nog också försöka appellera till anständiga amerikaner, även om de är en minoritet.
    Denna bloggs redaktör – Anders Romelsjö – och jag gav 2013 ut boken ”USA som världspolis”. Där gör vi en materialistisk analys varför USA-imperialismen, nästan likt George Armstrong Custer, som stupade vid Little Big Horn 1876. är dömd att kämpa till ”the bitter end”. Det kräver två förtydliganden.
    Det historiska. Custer var Nordstaternas (Unionens) yngste general. Som de flesta höga officerare efter inbördeskrigets slut blev Custer arbetslös. Han bokstavligen krigade sig till en en utnämning. Denna situation, hans hybris och totala okunnighet om indianstammarnas styrka predestinerade honom till döden med stövlarna på 1876.
    Kan det samma sägas om USA-imperialismen? Nej, Custer var en individ, medan USA är ett konglomerat av motstridande intressen, av vilka vissa är totalt överordnade andra. Drar vi oss till minnes USA:s anfallskrig på Vietnam, så kan vi konstatera att till slut blev 57 000 hemvändande soldater i liksäckar för många, tillsammans med 100 000 skadade. En del av dem blev aldrig psykiskt återställda. Slutligen hade USA ingen mer militär kapacitet, utöver att ödelägga hela Vietnam. Det var därför vi såg den sista USA-helikoptern lyfta från ambassaden tak i f d Saigon, medan en marinkårssoldat stampade på händerna på de vietnamesiska kollaboratörer som hängde under helikoptern. Påminner det om de sista dagarna USA var kvar på Kabuls flygplats?
    Det finns ingen determinism som säger att USA-imperialismen kommer, likt George Armstrong Custer, att dö med stövlarna på, Däremot finns det en rad försvårande faktorer, vilka bidrar till att parallellen till Custer inte ter sig helt långsökt.

    Det militär-industriella komplexet i USA är makalöst tungt, bl a beroende på att det är utspritt till så många delstater. Vi har en Trumpgalen höger i USA, som i många avseenden kan jämföras med trosvissheten hos det tidiga 1930-talets nazism. Och – framförallt – daqens hegemoniska position ger USA möjlighet till – nästan – obegränsad kredit. Dollarn är världens handels- och reservvaluta. Se mer i vår fortfarande aktuella bok om du vill begrunda frågan.

    Slutsats. USA-imperialismen kan kringskäras och till en del begränsas utan kolossala krig och t o m världskrig. I dagens läge står det dock och väger. Jag tvingas avstå från en prognos.

    • Den amerikanska delen av världsekonomin krymper, man har snart under 4% av världens befolkning. Dess politiska etablissemang, den amerikanska nomenklaturan, anser sig ha rätt att härska och härja över andra. Varför skall dessa ”andra” acceptera i en modern värld att hunsas av en gammal slavägarstat?

      Det bästa vore ju att Förenta staterna accepterar sin geografiska position i världen, blir som länder som Brasilien, Australien, Indien eller Sydafrika: att man de facto inte är en del av den europeisk-asiatiska kontinenten och inte skall vara politiskt och militärt baserade här, precis som vi inte har brasilianska militärbaser eller australiska krig och anfall mot länder i mellersta östern.

      Vi har att göra med en svår narcissistisk nation som inte kan bete sig anständigt och jämlikt bland andra stater, och det gör Amerika till en seriöst svår problemnation i världen.

  7. Jag har fastnat i Ryssland.
    Det finns mycket där jag gillar.
    En viktigt del är att Ryssland gjort sig kvitt idéerna om ”förändra världen”
    Eller kalla det ”För en bättre värld” som du?
    Kommunistdiktaturen Sovjetunionen fick effekter ni ”vänstermänniskor” förmodligen inte väntat er.
    Jag vet faktiskt inte någonstans i världen där konservatismen slagit sådan rot som i Ryssland och f.d. Östeuropa.
    Polen och Ungern är typiska exempel.
    Och Ukraina kommer den progressiva västvärlden förmodligen aldrig vinna.
    Jag tror på ett Ukraina som fortsatt broderland till Ryssland.

    Här nedan sjunger och dansar Olga Saleeva med sina två tjejkompisar från Ukraina.
    De har blomsterkransar i håret som är så typiskt för kvinnor från Ukraina.
    De två tjejerna har en sångrupp som de kallar Uslada, eller ”Glädje” på svenska.
    Jag gissar de tidigare varit elever till Olga Saleeva som är musiklärare.
    Över utomhusscenen som verkar vara något provisoriskt står det:
    Grattis på födelsedagen, älskling!
    Hyrd lokal och artister för någon födelsedagsfest?
    Nä, inte alls. Det är staden Samara i Ryssland som fyller 435 år.
    Värt att fira ser det ut att vara. Ryssar gillar sitt hemland.
    Respekt säger jag 🙂

    https://www.youtube.com/watch?v=CJLPhQXgSTc

    Varken USA eller Sverige, Tyskland etc. har haft någon kommunistdiktatur.
    Och just av den anledningen kommer de här länderna att drabbas av inre splittring och och havereras till oigenkännlighet av all vänsterpolitik som famlar efter en ”bättre värld” eller vad ni nu vill kalla det.

    Läste precis nu på Fria Tider att satsningarna på den ”fossilfria stålindustrin” i Sverige ser ut att bli en flopp.
    Ett progressivt misslyckande för miljarders kronor och förmodligen lika mycket koldioxidutsläpp.
    Tunga instanser menar att det krävs så mycket elenergi att producera vätgasen att klimatpåverkan bara flyttas till något annat.
    De progressiva och den politiska vänstern vill att det mesta kommunikation och produktion ska drivas av elenergi i framtiden.
    Frågan är bara hur ska de framställa all den elenergin som krävs?

    https://www.friatider.se/gront-stal-inte-ett-dugg-miljovanligt

    • Nizjnij Novgorod, den stora hamnstaden på Europas största flod Volga firade 800 år häromdagen. Tyvärr kommer vi aldrig få se en enda resa i ”På spåret” om sådana gamla stora städer i vårt grannland Ryssland – snart har man däremot avverkat alla nordamerikanska städer över en miljon skallar – denna omvända okunskap fattas oss.

      Ryssland har alltid varit en unik mix av gammalt och hypermodernt tänkande. Alla som kom i kontakt med kommunistpartiet i Sovjetunionen insåg snabbt att ”k:et” i partinamnet stod just för konservatism -och rentav prydhet. Någon radikal vänsterpolitik fördes däremot aldrig efter året 1921 och efter krossandet av Kronshtadt-upproret. Stalinismen var bara en förklädd konservatism med ypperligt hårdför byråkrati.

  8. En amerikansk författare om Little Big Horn skrev denna vers om Custer som väl hade tysk bakgrund, som även gav ut en
    egen bok om: My life on the plains, som sen kallades:My lies on….

    ”If you want to whip a bunch of wounded
    wildcats,
    ten times your own weight,
    and got the shoe on the other,
    there you have an idea,
    of how Le grande Poseur
    ended his days….”

    Jag brukar tänka på USA-Nordkorea, som en indianstam, apacher, typ, Korea, som jänkarna aldrig lyckades kuva, och skicka till reservat, koncentrationsläger, men indianerna som även påminner om de ryska kulakernas öde i 1930-talets Sovjet. Det kanadensiska världssamvetet med sin behandling av First Nations barn, likaså.

  9. Michail Saakashvili, de neokonservativas georgiske omslagspojke, har efter åtta års exil ur Georgien gripits när denne återvände till det land han hastigt och olustigt fick lämna för en fel år sedan.

    Flera åtal väntar denne amerikanskbetalde medlöpare i hemlandet, och han sitter nu i häkte.

    Undrar om den aveny som ledde till flygplatsen i Tbilisi ännu är nämnd efter krigsförbrytaren George Bush junior?!?

    Är det den anglo-amerikanska kollapsen vi nu ser i Georgien med Saakashvili bakom galler?

    • Man undrar ju hur tankegångarna gick hos ledningen i Georgien när man trodde på att bränna broar till grannländer och handelspartners skulle vara en bra politik? Den här Sakashvili och hans kumpaner i brott ska ju dömas och sedan hängas för sina brott i Georgien där befolkningen fortfarande får lida för att de lät sig luras av skojarna i USA. Precis om i Georgien kommer en dag kuppledarna i Kiev att få sin dom, det som förvånar är att de fått hålla på så länge med sina gangsterfasoner! Troligtvis beror det på att Ukraina inte är ett riktigt land med en splittrad befolkning som hellre lämnar landet än gör en uppoffring som medför risker för en själv!

  10. Det märkliga är att han också kommer från ett Ukraina där denne Saakashvili haft diverse politiska uppdrag, bl.a. som guvernör i den synnerligen ryskinfluerade liksom rysktalande Odessa-provinsen. Även här har denne impulsive georgier (han tuggade på en slips i en tv-sändning för ett antal år sedan) haft både positioner som avskedats.

    Är Bush-epoken slut nu i Georgien och förmodligen snart i Ukraina -två länder som båda fungerar mycket illa, trots tjugo års amerikansk terapi.

  11. ”Varför är USA så besatt av idéer om att förändra andra?”

    Svaret ät löjligt enkelt. Syftet är modern kolonisation, kontroll, stöld, plundring och utsugning.
    USA vill införa sin version av ”demokrati”. Som vi vet från Nazityskland, dagens USA själva, eller dagens Sverige är det ett system som kan kontrolleras och styras med påverkan och propaganda. Öppna dagens, eller vilken dag som helst, och läs DN. Varenda rubrik, varenda artikel, lyder förtäckt. ”Hata Ryssland, hata Kina”.

    Studera historien. Hur blev Europa rikt. Enkelt, man erövrade andra länders folk med våld, invaderade, stal, sög ut, dödade, plundrade och skändade. Läs hur britterna arbetade i Indien som exempel. Det är rena skräck historien. På 1870-talet dog 8 miljoner indier! Nästan 13 miljoner indier svalt ihjäl sammanlagt 1870-1900! Indierna beordrades odla mat av USA, USA tog maten och lät odlarna svälta ihjäl. Massakern i Amritsa, eller Jallianwala-massakern, 1919. Mellan 379 och 1000 obeväpnade människor dödades. Den finns skildra i filmen ”Gandhi”. Britterna ställde upp skyttar på rad och bara sköt urskillningslöst in den obeväpnade folkmassan.

    Samma massaker pågår just nu i Ukraina, även denna gång driven av USA. Drar vi oss till minnes USA:s anfallskrig på Vietnam, så kan vi konstatera att till slut blev 57 000 hemvändande USA soldater i liksäckar, tillsammans med 100 000 skadade. Idag använder USA ukrainarna som proxies så idag har USA arrangera så broderfolken ukrainare och ryssar kommer hem i liksäckar, medan USA sitter hemma i TV soffan och ser på som om det vore en fotbollsmatch. När matchen är över dyker USA upp för att hämta bytet.

    Varför utkämpade USA Stilla Havs kriget under WW2. Kunniga och professionella historiker är rörande ense. Syfte, att kolonisera, kuva, erövra suga ut och plundra hela Asien, främst Kina. Det gällt naturrikedomar och arbetskraft. Man lyckades med Japan, USA tog Korea, och var bered att atombomba Kina till underkastelse. President Truman gav aldrig ordern till General MacArthur som krävde att Kina skulle atombombas. USA planerade att använda kärnvapen mot Kina 1958.

    Kina slog tillbaka och drev tillbaka USA, som arbetade maskerade som FN, till södra Korea. USA har inte gett upp sina planer, man har en falnande kontroll över Taiwan, och USA provocerar i Sydkinesiska Havet för att plundra det.

    USAs affärsplan, eller existensplan, är att militärt erövra och plundra. Just nu pågår det i Syrien, USA stjäl Syriens olja. USA erövrade Afghanistan, trodde man, och var helt öppna med att man planerade att 60% av USAs framtida energiimport skulle komma från Afghanistan. USAs krig i Korea, Vietnam och Ukraina avsåg eller avser att skapa en bas för att erövra Ryssland och Kina för att kolonisera.

    Därför är USA så besatt av idéer om att förändra andra. Det är basen och framtidsplanen för deras existens. Kinas SCO, BRI, BRICS, RCEP där USA är portad, är ett hot mot USAs planer, för att inte nämna de-dollarisation och Ryssland och Kinas snabbt avancerande teknologi, som höghastighetsvapnen vilka USA helt saknar försvar mot. Skjuter USA först riskerar dom att bli förintade.

    https://www.cnn.com/2021/05/24/china/us-china-taiwan-1958-nuclear-intl-hnk/index.html
    https://www.tellerreport.com/life/2020-11-29-korean-war–did-us-president-truman-threaten-china-with-nuclear-weapons–.Bkbuw1igsP.html

  12. Giftet från USA är vänstern:

    San Francisco är ett av den progressiva rörelsens främsta skyltfönster, både i USA och internationellt. Många svenskar sympatiserar med stadens anda, som uppfattas som anti-auktoritär, hbtq-vänlig och allmänt frihetsinriktad.

    Men på senare tid har San Francisco dragits med flera uppmärksammade problem. Författaren Michael Shellenberger skriver till exempel i boken San Fransicko: How progressives ruin cities om hur antalet hemlösa i staden har exploderat de senaste två decennierna, för att i dag utgöra 2,2 procent av befolkningen.

    Stadens gator befolkas av missbrukare och psykiskt sjuka i provisoriska tält, samtidigt som drogförsäljning och -injicering sker helt öppet. 20 000 klagomål om avföring på gatorna inkommer årligen till polismyndigheten och 2020 dog hela 712 personer av överdoser i en stad med mindre än en miljon invånare.

    Till saken hör att det här sker samtidigt som hemlösheten i USA i stort har minskat. Men de styrande politikerna i San Francisco, som förvisso lägger stora summor på att komma åt problemet, bärs av en idé att den sociala utslagningen primärt är konsekvensen av rasism och sociala orättvisor. Och när problemen uppfattas som strukturella snarare än individuella blir det svårt att utkräva något ansvar.

    Inflytelserika vänsterorganisationer som American Civil Liberties Union har helt följdriktigt protesterat mot alla skarpa förslag om att sätta ett stopp för misären. Att pressa någon till avgiftning, eller att ta till tvångsvård av psykiskt sjuka, har av dessa och andra grupperingar beskrivits som statligt sanktionerade övergrepp.

    Faktum är att även droghandeln har försvarats – för folk måste ju få välja själva om de ska gå på droger eller inte. I stället för tvångsinsatser har man sålunda delat ut pengar, mat och rena sprutor till narkomanerna, med konsekvensen att de har blivit fler och fler och därtill lockat till sig människor med liknande problem från andra delar av landet.

    Även synen på brott och straff spelar förstås in här. I spåren av Black Lives Matter-protesterna – där ett av de mest spridda slagorden var Defund the Police – var det många amerikanska städer som gjorde dramatiska nedskärningar i sina polisbudgetar. I San Francisco handlade det under 2021 om 120 miljoner dollar – mer än en miljard svenska kronor.

    Men lika snabbt som nedskärningarna genomfördes, lika snabbt har man nu börjat ompröva sina beslut. Det har nämligen visat sig att brottsligheten, och särskilt den med koppling till drogmissbruket, har blivit allt mer okontrollerbar.

    Inte heller de särskilda boenden som har inrättats i lediga hotellrum har varit någon framgångssaga. En undersökning av 16 sådana boenden – som enligt de progressiva skulle vara lösningen på hemlöshetskrisen – gav följande nedslående facit: Av de totalt 515 boende hade 25 procent dött, 21 procent återvänt till gatan och 27 procent lämnat för ”okänd destination”. De kvarvarande 27 procenten hade dragit vidare till släktingar, vänner eller något annat av de skattefinansierade boendena.

    De progressiva experimenten begränsar sig dock inte till frågor som hemlöshet, missbruk och brott och straff. Jag råkar själv ha släktingar i grannstaden Oakland och de har många märkliga anekdoter att berätta. Flera av dessa handlar om munskydd.

    En central del av den progressiva världsbilden har med så kallad godhetssignalering att göra. Man ska helt enkelt inte bara vara god och på rätt sida av historien – minst lika viktigt är att signalera sina överlägsna värderingar till omgivningen. I San Francisco, liksom i flera andra av det demokratiska partiets fästen, innebär detta att man som god samhällsmedborgare ska bära munskydd. Inte för att läkarkåren insisterar på det. Men för att en liberal hållning i frågan förknippas med Trumphögern.

    Därför nöjer man sig inte med att bära munskydd när man är inomhus eller i en större trängsel. Nej, i San Franciscos omgivningar stöter man konstant på flanörer, cyklister, joggare och ensamma bilister som iklätt sig denna covid-relaterade accessoar.

    Så också i skolan. Mina släktingars 14-åriga dotter är en av få i sin klass som framhärdar i att komma till lektionerna utan munskydd. Något som formellt är fullt tillåtet, men som ändå inte avhöll läraren från att hålla en tio minuter lång predikan inför klassen om munskyddens välsignelse, varav en stor del av tiden inbegrep ögonkontakt med min 14-åriga släkting.

    Och då har jag ändå inte sagt något om det mest signifikanta området av dem alla, nämligen hbtq-frågorna. Att San Francisco är förknippat med hbtq-rörelsen är ingen hemlighet, eftersom staden hörde till pionjärerna på området. Vi talar trots allt om den plats som kallats för ”världens gay-huvudstad”. Men för vanliga medborgare har det ändå blivit svårt att hänga med i svängarna.

    På Facebook kan man i USA välja mellan 58 olika könsidentiteter, och på senare tid har en hel del av dessa fått sin alldeles egna flagga. En klasskamrat till min 14-åriga släkting bekände därför för sin väninna: ”Jag kan inte skilja mellan alla de här flaggorna. Men om jag berättar det för de andra kommer de att säga att jag är homofob. Kan du hjälpa mig?”

    Flickans oro för att bli avslöjad i sin bristande hbtqia+okunskap är befogad. Det är nämligen många som vaktar på varandra i dessa tider – det tillhör godhetssignaleringens villkor. Många är de vuxna som har blivit utskällda av sina barn för att de inte träffat rätt i valet av pronomen för deras kompisar. Förutom ”he” och ”she” finns det i dag ett helt gäng att välja mellan – däribland ”ze”, ”zir”, ”hir”, ”they” och ”them”. Och det är på dödligt allvar.

    En annan bekant till familjen flyttade norrut till Portland i Oregon – ytterligare ett av den progressiva rörelsens starkaste fästen, med en stark Defund the Police-rörelse. Där fick de dock ett ganska oväntat problem när deras son utsattes för mobbning i skolan. Inte för att han var ny, utan för att han framhärdade i att definiera sig som heterosexuell – något som inte föll i god jord i en skola där mer än två tredjedelar av eleverna är medlemmar i hbtq-föreningen.

    Och nej, detta är inte bara isolerat till vissa skolor. Det är väl känt att allt fler amerikanske ungdomar (av inre övertygelse eller allmän solidaritet) definierar sig själva som hbtq. När mina släktingar skickade barnen på varsitt idrottsläger i sommar, inleddes första dagen därför med en pronomenrunda. Familjens 9-åring fick förklara både vilket pronomen han vill bli tilltalad med och vilka han normalt brukar bli kär i.

    När en annan pojke i gruppen sa sig vara kär både i en flicka och i en pojke fick han uppmuntrande stöd från ledaren, som dessutom deklarerade att om något barn såg detta som konstigt var det hen det var fel på. Och allt detta avhandlades alltså innan det kunde bli tal om det som barnen trots allt var där för – nämligen att klättra och paddla kajak.

    Storasyster hade en liknande erfarenhet. Men hon hamnade i stället i ett förhör om abortfrågan – på ett paddleboardläger. När hon dessutom visade sig ha ”fel” svar på några av de frågor som ställdes, blev hon snabbt utfryst ur gemenskapen.

    Även detta är alltså en ögonblicksbild av hur den progressiva ideologin kan ta sig uttryck när den får blomma utan hämmande staket. För övrigt är det från dessa miljöer som den queerinspirerade normkritik som i dag används i våra svenska skolor och förskolor har hämtat delar av sin inspiration.

    I pionjärverket Normkritisk pedagogik: Makt, lärande och strategier för förändring från 2010 är det flera av författarna som hänvisar till Kevin K Kumashiros och Bic Ngos bok Six Lenses for Anti-Oppressive Education. Kumashiro var tidigare dekan vid just University of San Francisco.

    Dagens San Francisco skulle med rätta kunna beskrivas som ett normkritikens paradis. Frågan är bara om det gör staden mer eller mindre angenäm för dem som bor där. När det gäller mina släktingar så funderar de på att flytta.

    • Överskriften lyder ”Giftet kommer från vänstern”, håller med dig, och man kan tillägga att det är den hör vänstern som har drivit arbetarklassen rakt in i armarna på ex SD. Det hade aldrig ett vänsterparti som sätter klass före identitet lyckats göra. En sådan politik stod ex Frank Baude för i Sverige.
      Samma vänster som beskrivs i artikeln ovanför finns i Sverige och går i Pridetåg men inte i demonstrationer mot krigsalliansen Nato.

  13. En intressant debatt kring USA, så om man
    reser till San Francisco, så skall man inte
    ”ta med sig några blommor i håret” som i
    i poplåten, antitesen har inträtt. Men vi kan ju tro att skoleleverna är mer rädda
    `för andra CNN-breaking news, inte direkt
    vänsterrelaterade.

    Vänstern i Sverige, vp tycks ha borgfred
    med de forna vänstergrupperna, som ex.vis
    Internationalen. Men på 60/70talet utnyttjades detta till kritik som synonymt med splittring, inom vänstern, det var SKP-
    Gnistan, Förbundet kommunist, (FK) Revolutionära marxisters förbund (RMF)
    Kfml(r}, många maoister och skäll på Sovjet, det blev tröttsamt,samt olika vänskapsförbund, Albanien, Kuba, Kina, Vietnam, alla som har blivit mest goda vp-
    röstande, kanske detta tonade av, vp/vpk blev ofta angripet.Att Gnistan tog SKP-namnet var förolämpande och fräckt, närvp blev vpk, typiskt vänsterfel för sin tid,
    ”leninistiska partiprinciper”, för att mani-pulera väljarna. Alla dessa vänstermän som trodde socialismen stod för dörren,
    vilken blåsning. Sen gjorde de karriär i Enskilda banken.

    Ingen grupp gjorde det till riksdagen, som vp, som nu är närmast socialdemokrater. Partiengagemang är ofta den enda vägen in i samhället för invandrare,eller att öppna krog.

    Säkert består vp av många akademiker,
    iom utbildningstillväxten, många invan-drare, och många kvinnor, det var ju
    Gudrun som införde feminismen och tjusade hela riksdagen, alla blev ”feminister” ett tag, nästan larvigt. Men den manliga arbetarklassen lyser med sin frånvaro, blir gråsossar eller sd-röstare.

    Tidigare röstade många grovarbetare på
    Skp/vpk, men Hermansson ville gå mot ett
    öppnare parti, ej beroende av utlandet, vilket var riktigt. Men alltid kring 4-5 procent, tydligen idealet för vp, går lätt att
    hålla ordning på.

    Vp gjorde misstag som dels lade ner sina
    dagstidningar, Ny Dag och väl även Norrskensflamman, Arbetartidningen,
    men sen även sitt kända förlag, Arbetar-kultur, med ofta bra utgivning, Weiss m. fl.
    samt även tidningen Tidsignal, för vänster-debatt, samt Internationell revy, kring globala frågor. En vansinnigt dålig politik, är det Ohly & Schymans verk, och ersätta dessa med ett coffetable – magasin, vp är värdelöst, man tappade Sjöstedts 8-9%, för att opponera mot Ukrainavapen, av någon liten vp-fröken feminist, som bara måste vara rigid och doktrinär i ett avgörande ögonblick, ajöss med 300.000 röster. Ridå!
    Partistyrelsen inger ej förtroende, folk känner inte igen sig.

    Att ingen valanalys har kommit från vp är ju även svagt, lika med övriga partier,
    före valet sprang de ju alls bena av sig för att synas, nu är alla som bortblåsta. Partierna har blivit företag, karriärmaskiner,
    för nuvarande generation. Sd har vunnit på det.

  14. Varför kan inte USA förändra sig självt – ”charity begins at home” trots allts!

    ”Economically speaking, the country that once called itself “the richest nation on earth” is starting to resemble a banana republic. The main difference is that the United States is big enough to maintain geographic distance between the villa-dweller and the beggar.”

    During the post-war period until about 1980, the shares of income between the top and bottom remained constant, then the share going to the top 10% rapidly doubled by about 2000, and has increased markedly since then. Many writers have noted that income inequality in the US is at an historic high, surpassing even levels seen during the Great Depression, also noting that America has the highest income inequality of all developed nations. There are so many statistics that prove the shocking disparity in the US today, so many ways of presenting essentially the same numbers and conclusions, that the bitter social meaning is lost in the jumble. For example, the wealthiest 1% of all Americans own more wealth than the bottom 95% combined. The wealthiest 400 families in the United States have about as much wealth as the bottom 50% of all Americans combined. The six heirs of Wal-Mart founder Sam Walton have a net worth roughly equal to the bottom 30% of all Americans combined. The poorest 50% of all Americans collectively own just 2.5% of all the wealth in the United States.”

    https://www.unz.com/lromanoff/life-in-a-failed-state-part-1/

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here