Världssvält för dörren?

4
1164
Taken while over in Dublin for a couple of weeks. There seem to be a few statues called ’Famine’ dotted around the city. Bild på Creative Commons.
Detta är en återpublicering av en artikel i ETC av Göran Greider 23 augusti som kommenteras av professor emeritus Lars Drake.

______________

De som går hungriga i år, måste svälta nästa år.” Det sa biträdande chefen för FN:s livsmedelsprogram (WFP) nyligen när han intervjuades i svensk media. Och läget är nu sådant att de som ”bara” går hungriga runtom i världen inte längre kan räkna med samma hjälp – de krympande resurser som står till FN-organets förfogande måste riktas till dem som bokstavligen svälter. För 2023 riskerar uppåt 350 miljoner människor i ett 70-tal länder att få uppleva livsmedelsosäkerhet. Samtidigt krymper FN:s resurser för att möta problemen. Afghanistan, Syrien, Jemen, Haiti, delar av Afrika – i land efter land hotar nu verklig massvält.
På många sätt upplever världen just nu något av en perfekt storm där flera faktorer samverkar till att läget ser värre ut än någon gång i modern tid. Den globala pandemin har lagt sig men fortsätter att ha effekter på levnadsstandarden över stora delar av planeten. Klimatförändringarna orsakar torka, bränder, översvämningar och allehanda svårigheter för jordbruket; mycket av hur det går med svält och hunger hänger på hur det går med skörden av några få stapelvaror som majs, vete, hirs, ris, sojabönor. Rysslands krig mot Ukraina har drivit upp priset på gas och konstgödsel och spannmålsexporten från den ukrainska kornboden har försvårats.
FN varnar för att vi – även om ordet ”vi” här kan kännas magstarkt när jag skriver ut det – kan stå inför en livsmedelkris av historiska proportioner. Den krisen kan få oöverskådliga konsekvenser: massemigration och allmän politisk instabilitet – Niger är väl det allra senaste exemplet – men framförallt miljoner människors lidande.
JAG TROR INTE att någon egentligen överraskas av den larmsignal som FN:s livsmedelsprogram nu sänder ut allt starkare. Det är bara det att frågor kring världssvält helt kommit i skymundan, särskilt i västvärlden där Rysslands angreppskrig länge nu stått helt i centrum. Det är naturligtvis inte konstigt, det är ett krig i vårt närområde, men de facto har det lett till att perspektiven smalnat. Vapenproduktion tenderar att framstå som viktigare än matproduktion.
Den svenska regeringen har alltmer enbart Östersjön och Europa som utsiktspunkt och beslöt exempelvis nyligen att avskaffa biståndsstödet till utvecklingsforskning i fattiga länder, med hänvisning till att pengarna behövs bättre i Ukraina.
Angreppskrigets effekter på omvärlden har i väst mest handflat om höjda matpriser eller energipriser i välmående länder, men knappast om läget i fattigare länder.
RENT ALLMÄNT HAR alla våra perspektiv krympt. Kanske särskilt i Sverige, där den utdragna Natoprocessen fixerat blicken på allt annat än de globala kriserna och där den övergivna alliansfriheten över en natt fått blicken att skifta.
Vi har blivit mer närsynta. Frågan om säkerhetspolitik reduceras till mer pengar till försvaret, men handlar sällan om klimateffekter som försvårar odling. Pandemin som nu nästan är bortglömd bidrog säkert också till att göra oss alla mer nationellt närsynta. De allra flesta av oss är medvetna om den ganska katastrofala underbemanningen i svensk vård och omsorg. Men att det saknas kanske tio, 15 miljoner sjuksköterskor i världen och i synnerhet i fattigare länder är knappast något som de flesta ens ägnat en tanke. (Jag skrev en ledare om just det i Dagens ETC förra året.)
HÖSTEN 2015 ANTOG världens samlade stater nya globala utvecklingsmål: Agenda 2015. Antalet mål var 17. Nummer 1 var ”ingen fattigdom”. Mål nummer 2 var ”ingen hunger”. Det brukar ibland sägas att detta var de mest ambitiösa utvecklingsmål som den samlade mänskligheten någonsin fastslagit. Och under några års tid såg det faktiskt ut att bli bättre.
Sedan några år tillbaka har utvecklingen rört sig bakåt. Det blir värre. FN:s matprogram räcker allt mindre till för de enorma behov som tornar upp sig.
”Vi befinner oss vid ett avgörande vägskäl. Vi behöver möta utmaningen att stilla människors omedelbara matbehov, samtidigt som vi stödjer program som bygger hållbara samhällen”.
Så ropar FN:s matprogram, WFP, på sin hemsida. WFP är världens största humanitära organisation, närvarande i massor av länder, men deras rop känns som ett ensamt rop i öknen.
WFP är nu tvungna att minska sitt stöd till svältande människor.
”Vi går just igenom en tuff prioriteringsinsats”, sa biträdande chefen för WFP, Carl Skau, när han intervjuades i Dagens Eko.
Bidragen från olika länder sjunker nu för första gången och det i en situation där behoven ökar dramatiskt.
Han lät lugn på rösten i radion. Men det fanns miljoner och åter miljoner människors öde i det han sa.
_____________
Kommentar av Lars Drake
Ja, läget är mycket allvarligt och många liv hotas. Jag uppskattar mycket av det Göran Greider skrivit under åren.
På minst en punkt har han dock fel i detta inlägg. Han skrev: ” Rysslands krig mot Ukraina har drivit upp priset på gas och konstgödsel och spannmålsexporten från den ukrainska kornboden har försvårats.” Kriget i sig har inte drivit upp nämnda priser mer än marginellt.
Det avgörande var sanktionspaketet. Det finns ingen automatik mellan ett krigsutbrott och införande av sanktioner. Exempelvis har USA m.fl.s krig som gällt Kosovo, Afghanistan, Irak, Libyen, Syrien…..  INTE lett till beslut om sanktioner. Införandet av sanktioner är ett separat beslut som motiverades av kriget. För övrigt medförde sanktionerna (blockering av ryska banker och tillgång till SWIFT m.m.) att rysk spannmålsexport hindrades. Det var ungefär lika viktigt som hindren för ukrainsk export.
Lars

 

Föregående artikelValets vinnare 2022
Nästa artikel9/11, eller den 11 september 2001 – Reflektioner
Global Politics
Globalpolitics.se är en partipolitiskt obunden, vänsterorienterad och oberoende analyserande debatt- och nyhetstidning med inslag av undersökande journalistik.

4 KOMMENTARER

  1. Herr Greider ska sluta skylla på Ryssland och hålla sig till faktabaserade uppgifter!
    Även om den globala hungernivån förblev oförändrad mellan 2021 och 2022, står många regioner inför en allt djupare livsmedelskris.

    ©FAO/Lazizkhon Tashbekov
    2023-12-07
    Rom/New York/Genève – På grund av pandemin, återkommande väderchocker och konflikter, inklusive krig, den senaste rapporten om State of Food Security and Nutrition in the World (SOFI), som idag publiceras gemensamt av fem FN-specialiserade organ i Ukraina, sedan 2019 har antalet hungriga människor i världen ökat med 122 miljoner.

    FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO), Internationella fonden för jordbruksutveckling (IFAD), FN:s barnfond (UNICEF), Världshälsoorganisationen (WHO) och Världslivsmedelsprogrammet (WFP) varnar för att om inte trender förändras, kommer målet för hållbar utveckling att stoppa hungern till 2030 inte att uppnås.

    Signal för att bekämpa hunger

    2023 års rapport uppskattar att mellan 691 miljoner och 783 miljoner människor (i genomsnitt 735 miljoner) mötte hunger 2022. Det är 122 miljoner fler människor än 2019, innan covid-19-pandemin började.

    Ökningen av global hunger har upphört 2021–2022, men matkriser har förvärrats i många länder runt om i världen. År 2022 observerades framsteg i kampen mot hunger i Asien och Latinamerika, men hungern fortsatte att öka i västra Asien, Karibien och alla subregioner i Afrika. Afrika är fortfarande den hårdast drabbade regionen: en av fem människor är hungriga på kontinenten, mer än dubbelt så högt som det globala genomsnittet.

    ”Det finns glimtar av hopp: ett antal regioner är på väg att nå några av näringsmålen för 2030. Men totalt sett måste vi vidta omedelbara åtgärder globalt för att rädda målen för hållbar utveckling. Vi måste bygga motståndskraft mot kriser och chocker som leder till till matosäkerhet och drivs av faktorer som sträcker sig från konflikt till klimat”, sa FN:s generalsekreterare António Guterres i ett videomeddelande under lanseringen av rapporten vid FN:s högkvarter i New York.

    Cheferna för fem FN-organ (FAO:s generaldirektör QU Dongyu, IFAD:s ordförande Alvaro Lario, UNICEFs verkställande direktör Catherine Russell, WFP:s verkställande direktör Cindy McCain och WHO:s generaldirektör Dr Tedros Adhanom Ghebreyesus) skriver i förordet till rapporten: ”Där Det är ingen tvekan om att det kommer att bli oerhört utmanande att uppfylla målen för hållbar utveckling om att få ett slut på hungern till 2030. Det uppskattas att nästan 600 miljoner människor fortfarande kommer att vara hungriga år 2030. De bakomliggande drivkrafterna till osäkerhet och undernäring är vår nya verklighet, och vi har inget annat val än att fördubbla våra ansträngningar att omvandla livsmedels- och jordbrukssystem, och utnyttja deras potential för att uppnå målen för hållbar utvecklingsmål 2 (SDG 2).

    Inte bara hunger

    Livsmedelssäkerheten och näringssituationen förblev dyster 2022. Rapporten fann att cirka 29,6 procent av världens befolkning, eller 2,4 miljarder människor, saknade regelbunden tillgång till mat, mätt som förekomsten av måttlig eller allvarlig livsmedelsförsörjning, med cirka 900 miljoner människor som upplevde allvarlig matosäkerhet.

    Samtidigt har människor runt om i världen haft svårare att få tillgång till hälsosam mat: mer än 3,1 miljarder människor, eller 42 procent av världens befolkning, hade inte råd med det 2021. Jämfört med 2019 ökade deras antal totalt med 134 miljoner.

    Miljontals barn under fem år fortsätter att lida av undernäring: 2022 var 148 miljoner barn under fem år (22,3 procent) förkrånglade, 45 miljoner (6,8 procent) slösades bort och 37 miljoner (5,6 procent) var överviktiga.

    Framsteg görs inom exklusiv amning, med 48 procent av spädbarn under 6 månader som matas på detta sätt, nära målet för 2025. För att nå målen för undernäring 2030 kommer det dock att krävas mer samlade ansträngningar.

    Nya bevis tyder på att urbanisering driver förändringar i jordbruk och livsmedelssystem

    Rapporten identifierar växande urbanisering som en global trend som påverkar hur och vad människor äter.

    Med nästan sju tiondelar av befolkningen som förväntas bo i städer år 2050, måste regeringar och andra organisationer som arbetar för att ta itu med hunger, matosäkerhet och undernäring sträva efter att förstå dessa urbaniseringstrender och ta hänsyn till dem när de utvecklar politik.

    I synnerhet räcker det enkla konceptet med klyftan mellan landsbygd och städer inte längre för att förstå hur urbanisering formar jordbruks-livsmedelssystem. En djupare förståelse för kontinuumet mellan landsbygd och städer behövs, med hänsyn till både människors sammanlänkning och typerna av kopplingar mellan stad och landsbygd.

    Det är första gången en sådan dynamik har dokumenterats systematiskt i 11 länder. Rapporten visar att matinköp spelar en viktig roll inte bara i stadshushåll, utan över hela landsbygden-urban kontinuum, inklusive för människor som bor borta från stadskärnor. Nya data tyder också på att konsumtionen av högförädlade livsmedel ökar i vissa länder, inklusive i förorts- och landsbygdsområden.

    Tyvärr kvarstår ojämlikheten mellan landsbygd och stad. Otrygghet i maten påverkar människor på landsbygden oproportionerligt mycket. Måttlig eller allvarlig matosäkerhet drabbade 33 procent av vuxna på landsbygden och 26 procent i stadsområden.

    Undernäring bland barn i städer och på landsbygden har också sina egna särdrag: förekomsten av hämning hos barn är högre på landsbygden (35,8 procent) än i stadsområden (22,4 procent). Slöserifrekvensen är högre på landsbygden (10,5 procent) än i tätorter (7,7 procent), och övervikt är något vanligare i tätorter (5,4 procent) än på landsbygden (3,5 procent).

    Rapporten noterar att för att effektivt uppnå livsmedelstrygghet och näring måste politik, åtgärder och investeringar baseras på en omfattande förståelse av det komplexa och föränderliga förhållandet mellan landsbygds-urban kontinuum och jordbruks-livsmedelssystem.

    Citat

    FAO:s generaldirektör QU Dongyu: ”Återhämtningen från den globala pandemin har varit ojämn, och kriget i Ukraina har påverkat tillgången på näringsrik mat och hälsosam kost. Dessa är nya verkligheter där klimatförändringar, konflikter och ekonomisk instabilitet gör det alltmer svårt att säkerställa säkerheten för marginaliserade grupper ”Vi måste överge våra vanliga sätt att arbeta.”

    IFADs ordförande Alvaro Lario: ”En värld utan hunger är möjlig. Vi saknar investeringar och politisk vilja att genomföra stora lösningar. Vi kan utrota hungern om vi gör det till en global prioritet. Investeringar i småbruk och anpassning kan göra skillnad för klimatförändringarna , tillgång till insatsvaror och teknik och tillgång till finansiering för att starta små jordbruksföretag. Småskaliga producenter har också en roll att spela. Med rätt stöd kan de producera mer mat, diversifiera produktionen och leverera den till både stads- och landsbygdsmarknader , förse landsbygden och städerna med näringsrik, lokalt odlad mat.”

    UNICEFs verkställande direktör Catherine Russell: ”Undernäring är ett allvarligt hot mot barns överlevnad, tillväxt och utveckling. Omfattningen av näringskrisen kräver ett starkare svar som sätter barn först och inkluderar prioriterad tillgång till näringsrik, prisvärd mat och viktiga näringstjänster, minska barns och ungdomars konsumtion av näringsfattiga och bearbetade livsmedel, och stärka livsmedels- och näringsförsörjningskedjor, inklusive berikade och medicinska livsmedel för barn.”

    WFP:s verkställande direktör Cindy McCain: ”Hungern ökar och de resurser som akut behövs för att skydda de mest utsatta minskar i en alarmerande takt. Vi står nu inför den största humanitära krisen genom tiderna. För att vända denna trend måste det globala samfundet vidta snabba, effektiva och medkännande åtgärder. På WFP är vi fast beslutna att arbeta tillsammans med alla våra partners – gamla som nya – för att skapa en värld där ingen tvivlar på när de är nästa gång han kommer att kunna äta.”

    WHO:s generaldirektör Dr Tedros Adhanom Ghebreyesus: ”Slöseri med barn är fortfarande oacceptabelt högt och inga framsteg har gjorts när det gäller att ta itu med barndomens övervikt. Riktad offentlig politik, investeringar och åtgärder krävs för att skapa en hälsosammare matförsörjning.” miljö för alla.”

    Notering till redaktören: SOFI-rapport
    Rapporten State of Food Security and Nutrition

  2. Att vi under 20talet har hundratals miljoner som EJ har mat och går hungriga är största misslyckandet. Kalla de va ni vill, att såhär höga siffror procentuellt i världen går hungriga och svälter är mer än YTTERST bedrövligt. Att under 20talet ha dessa siffror, är ju fan HELT GALET ju. När man vet att det går att bekämpa MYCKET bättre, vilket man EJ gjort ALLS senaste decenniet, när ser dessa otroliga siffrorna. Världens rikaste länder borde fan skämmas. Västvärlden med Usa i spetsen ligger bakom MASSOR av eländet i världen med sina eviga krig och vidriga sanktionerna. Men oavsett hur man tittar på detta så är det så otroligt dåligt, och största misslyckandet, de fan kniper i magen när ser dessa brutala siffrorna, när man dessutom HELT klart och tydligt vet att det EJ är MINSTA brist på mat för att mätta dessa. Maten finns till världens befolkning. Det är eviga krig och sanktioner, med konflikter och att man även skiter fullständigt i detta, då man själva går mätta. Ytterst bedrövligt är detta på 20talet

  3. Västs krig mot Ryssland, genom statskupp och ukronazis (azovbataljonen), är det inledande problemet, inte Rysslands militära operation för att skydda rysktalande f.d. ukrainare som efter åratal av beskjutningar, från dessa extrema nazister, röstade för att tillhöra Ryssland.

    Framförallt ukrainare, men även ryssar, (i ett förhållande på ca 8:1) slaktas p.g.a. västs satans politikeradel, vilka arbetar åt det militärindustriella komplexet.

    Eftersom inte Ryssland sätter punkt för eländet snabbt så börjar jag fundera på om inte oligarkerna där borta också profiterar på det långa utdragna kriget?

    Kapitalism kombinerat med psykopati doftar inte direkt jordgubbstårta.

    • Förhållandet 8:1.
      Ja, något sådant tror jag också, men Västvärldens ego förtiger för att in i det sista hoppas man kan få loss Ukraina från Ryssland och göra Ukraina till ett ”demokratiskt” NATO-ansluten del av Europa.

      Målet för USA och Västvärldens del är att utöka det imperialistiska väldet.
      Dock har inte Västvärlden och USA Nordkorea med sig vars ledare Kim Jong Un uttryckligt säger att Nordkorea står på Rysslands sida i kampen mot imperialismen.

      Jag tror det är just i det perspektivet man måste betrakta den här bloggen och bloggarens redaktör till stödet för den Ryska Federationen som inte längre är ett land styrt av kommunister men möjligen kan ha vissa sådana traditioner kvar.

      En kamp mot imperialismen och en kamp mot USA som ”demokratisk” polismakt med befogenheter använda våld, döda och lemlästa för att upprätthålla Västvärldens imperialistiska välde med sin historia ur kolonisationen och den Engelska drottningen Victorias Brittiska Imperium.

      Mot sig har nu Imperialisterna fått Orientens större länder samt det utsugna och plundrade Afrika som av utvecklingens resultat inte längre ser sig tvingade att förbli maktlösa och underkastade USA och Västvärldens egoistiska intresse.

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here