Varoufakis: ”Det finns inte längre någon yttrandefrihet i Europa. Vi är krigets union”.

EU är kapitalets union. Något annat finns EJ MINSTA lilla utrymme för. Man kan ibland höra vissa personer genom åren säga att dessa ska reformera EU, men det är SKITsnack. Även mindre partier finns(Visst finns några seriösa vill jag tillägga) Men det är HELT omöjligt. EU är byggd så tvärs igenom och det går ALDRIG ändra tyvärr. Det är kapital unionen. Och man har låst nyckeln. Det är nyliberala himmelriket. Senaste åren har det tillkommit ett par nya punkter som är krigskåta och krigshungriga. Läget är så enkelt. Sedan mitten av 90talet där, då vi blev medlemmar har ALLT försämrats. Men medierna är självfallet tysta om de. Idag är EU världens mest krigshungriga och krigskåta galningar som finns under Usa stöveln. Det räcker med att säga Nato. EU borde heta Kapital Unionen. Ska ej förlänga min insändare och förklara varenda punkt men läget är tvärs igenom så. Inga om och ifall

https://www.youtube.com/watch?v=IvP5qzz4eSI
Inside The Raid Of The Palestine Congress In Berlin | F. Edlinger Interviews D. Reinisch
Neutrality Studies

Eftersom detta kan publiceras på olika håll måste det ändå finnas fragment av yttrandefrihet kvar. Det bästa sättet att försvara yttrandefriheten är att använda den i alla sprickor som finns i det dominerande systemet.

Jag instämmer om att det är sorgligt det som sker i Tyskland men det gör att jag anser det vara av nöden att önska att det blir mer allmänt känt hur USA har skapat EU och hur deras infiltration av Europa ligger bakom det mesta.har haft
Ett USA som dessutom länge självt har haft en osjälvständigt utvecklad elit väldigt mycket påverkad av Storbritanniens påverkan via Pilgrim Society som Cecil Rhodes organisation kom att kallas efter Rhodes död.
Det är många marionetter och marionettdoktorer som behöver dras fram och belysas.
Jag fruktar att många med vänsterbakgrunden känner sig på något vis bekväma med att Tyskland åter är boven utan att de kommer ihåg USAs totala omdanande av alla de har makt över.

Varoufakis, en mycket hatad person av det grekiska folket, älskad av borgarklassen. En äkta charlatan.

Yanis Varoufakis ses av vissa kretsar inom den så kallade ”vänstern” som en innovativ och kreativ ”marxist”. Dessa personer förväxlar uppenbarligen marxismen med en gren av postmodern performance. Varoufakis har tidigare deklarerat många saker: viktigast av allt, hans beundran för Margaret Thatcher. 

Enligt Yanis ”var världen en bättre plats när den tillät formidabla personligheter, som Mrs Thatchers, att nå toppen.” (Farväl Mrs Thatcher: Trots allt saknas du redan, Yanis Varoufakis webbplats, 9 april 2013)

Många förförs av Yanis ”antisystemiska” framträdanden och självidentifiering som en ny alternativ kraft. Det är emellertid bra att komma ihåg Varoufakis meritlista som minister i den grekiska regeringen Syriza, från januari till augusti 2015. Under den perioden, och i sann postmodern stil, var finansministern Yanis den kreativa författaren och konstnären av ny prosa som fördunklade verkligheten om ”trojkan” (dvs. lånehajarna från Europeiska kommissionen, Internationella valutafonden och Europeiska centralbanken [ECB-EU-IMF]), som han kallade ”institutioner” och ”memorandumet” (dvs det treåriga samförståndsavtalet som undertecknades i augusti 2015 som frigjorde 86 miljarder euro i medel, en stor del av det för att betala tillbaka skulder relaterade till två tidigare räddningsavtal, i utbyte mot införandet av omvälvande åtstramningsåtgärder, inklusive förändringar av det statliga pensionssystemet och försäljning av statliga tillgångar) som han eufemiserade som ett enkelt ”avtal”.

Varoufakis har bemästrat hantverket att skapa ett vagt sammanhang och leka med semantik. Det blev ganska tydligt för det grekiska folket, som först trodde på hans retorik om att ”riva sönder memorandumet” och snabbt insåg att han använde det som en tom symbolisk fras, samtidigt som han försäkrade trojkan om att han aldrig hade hänvisat till något verkligt drag som kunde vara fientligt mot dem.

En begreppsmagiker och mästare på bedrägeri. Varoufakis introducerade begreppen ”mild åtstramning” och ”sträng livsstil” (samtidigt som han extravagant poserade som grekisk livsnjutare på omslaget till Paris Match) för att dölja den grekiska verkligheten; Istället för att ”riva sönder” memorandumet som han hade lovat, ombads det grekiska folket att utstå nya uppoffringar och fortsätta leva i fattigdom som påtvingats av Europeiska unionen.

Den grekiska borgarklassen är mycket skyldig Yanis för hur hans knep avtrubbade det radikala folkliga missnöjet och förvandlade det till förtvivlan. 

En viktig milstolpe i hans politiska karriär var avtalet av den 20 februari 2015, som ratificerade åtgärderna i alla tidigare EU-memorandum och banade väg för det tredje och fortlöpande memorandumet. Under alla Eurogruppsmöten där Yanis medverkade var grunden för förhandlingarna aldrig att återställa det grekiska folkets rättigheter; hans bidrag handlade alltid om att säkra den kapitalistiska ekonomins återhämtning, kanske med lättnader i vissa åtgärder som utgjorde utmaningar för denna återhämtning.

Ett ”överbryggande avtal” fram till sommaren 2015 – dvs. en förlängning av de reaktionära åtgärderna och naturligtvis Greklands kvarvarande i eurozonen.

Hans typ av ”hårda förhandlingar” med EU och IMF säkerställde att Greklands arbetande folk räddade kapitalisterna.

Detta var inte ett tillfälligt misstag utan den länk som behövdes mellan de successiva åtstramningsprogram som påtvingats Grekland, alla med Yanis underskrift.