Det kan ha sitt intresse att veta litet vem Juan Guadió är och vad han har för bakgrund. Inte minst för Margot Wallström, EU och andra som direkt slöt upp bakom den självutnämnde presidenten. Möjligen vet de detta och tycker bakgrunden är lämplig eller åtminstone acceptabel.
Och den politiskt intresserade vill nog veta detta. Följande artikel har jag och andra fått översatt från Eva Björklund i Svensk-kubanska.
Den har publicerats på nätet här och i en artikel av Pablo Pozzi, Liberacion 201902-15 .
I New York Times ser jag att de har presenterat Juan Guaidó som en med ”uppfriskande stil och en vision för att få Venezuela att avancera”. Samtidigt insisterar Blomberg News på att Guaidó avser att ”restaurera demokratin” och Wall Street presenterar honom som ”ny demokratisk ledare”. Jag inte bara var okunnig om vem Guaidó är, utan jag hade inte ens någon aning. Vilken tur då att dessa den objektiva journalistikens fästen för demokratins försvar, förklarade saken för mig.
Nu har jag fått ett mejl från min kanadensiska fackföreningsvän Sid Shniad, med en lång utredning av journalisterna Dan Cohen och Max Blumenthal. De borde ligga illa till båda två (särskilt Shniad som alltid gjort det, grinig och rödlätt) för de ägnade sig helt enkelt åt något som andra journalister sällan gör: granska nätet, intervjua specialister, studera olika oberoende källor om Venezuela. Och kors i taket, det visar sig att den unge demokraten Guaidó inte steg fram ur intet. Och ännu mindre är han demokratins ansikte i Venezuela (och inte någon annan stans heller). Men vem är Guaidó? Vad berättar Cohen och Blumenthal?
Till att börja med det allra enklaste: Guaidó är medlem i partiet Folkviljan (Voluntad Popular) som grundats av Leopoldo López och en av huvudpersonerna i de sammanstötningar som kallades Guarimbas och kostade hundratals venezolaner livet mellan 2014 och 2017 (det ingen säger högt är att 70 procent av de dödade var chavister).
Folkviljan är den mest USA-inriktade , nyliberala och hårdnackade sektorn inom den antichavistiska oppositionen, som vägrar delta i någon som helst förhandling som inte innebär fullständig utrensning av alla chavister och ett upphävande av alla de senaste årtiondenas reformprogram. Förutom av vara nyliberal ultrahöger har Lopez fått nästa 50 miljoner US$ i ”demokratiskt bistånd” från USAID (USAs internationella utvecklingsbiståndsorgan) och National Endowment for Democracy, NED (erkänt avhängig av CIA).
Guaidó valdes till ledamot i Nationalförsamlingen med 26 procent av rösterna i den lilla delstaten La Guaira 2016. Han blev ordförande i Nationalförsamlingen under oklara omständigheter (enligt lagen skulle ordförandeskapet ha tillfallit en viss Juan Andrés Mejía).
Så bara detta gör att Guaidó borde väcka visst undran.
Men Cohen och Blumenth grävde djupare. Det första de stötte på var att Guaidó varit studentledare på Andrés Bellouniversitetet och en av fem elever som NED skickade till Belgrad för att utbildas av CANVAS. Det är en grupp som tränar deltagare i ”ickevåldsprotester”, ansvariga för flera ”färgrevolutioner”, som nynazisterna i Ukraina.
År 2007 tog Guaidó examen och reste till Washington för att studera för en pensionerad specialist på Internationella Valutafonden. Cohen och Blumentahl funderar inte över hur en yngling från La Guaira kom i kontakt med en av Latinamerikas främsta nyliberaler.
Och snart efter att ha inlett sina ”studier” var Guaidó en av grundarna av Generation 2007, en studentorganisation grundad av CANVAS, finansierad av Washington med uppgiften att stoppa den chavistiska grundlagsändringen samma år. ”Generación 2007” skulle ”tvinga regeringen att svara med förtryck” för att få ett internationellt genomslag. Guaidó identifierades som en av ledarna för protesterna.
I november 2010 deltog Guaidó och andra ledare för Folkviljan i ett femdagars seminarium på Hotel Fiesta Mexicana i Ciudad de Mexico. Seminariet organiserades av Otpor, en Washingtonfinansierad organisation för ”regimskften”. Pengarna för seminariet kom från mexikanska Petroquimica del Golfo och JP Morganbanken.
Under seminariet, läckte en av deltagarna ett mejl om ut att de planerade att destabilisera Venezuelas regering, innefattande mord på Hugo Chávez och senare Nicolás Maduro. Guarimbaupploppen 2014 ingick i denna kampanj och på flera videor syns studentledarna med T-tröjor med Folkviljan på bröstet. Bland dem Guaidó.
Myndigheterna anhöll flera av Folkviljans ledare som anklagades för terrorism och vapeninnehav för krigföring. Bland dem fanns Freddy Guevara, Lester Toledo, Carlos Graffe, David Smolansky, Yon Goicoechea och Leopoldo López. Flera av dem frigavs i väntan på rättegång och tog tillfället att bege sig utomlands, medan Leopoldo López än idag sitter i husarrest. För att komma från en vildsint diktatur blev domarna för dessa oppositionella obegripligt lätta. Och till råga på allt kunde Smolensky utan svårigheter fly till USA och sedan till Brasilien förklädd till präst.
När han var i Washington twittrade han om ett ”vänskapligt möte” med Elliot Abrams, den berömde grundaren av 80-talets paramilitära gäng i Centralamerika och idag ”Trumps särskilda sändebud” i Venezuela. För att vara stackars fattiga demokratiska studenter har dessa ynglingar en anmärkningsvärd tillgång till USA-politikens allra mörkaste figurer.
Detta verkar ha gynnat Guaidó som gick från att vara en av grundarna, men inte ledande, till att bli Folkviljans frontperson. I december 2018 reste Guaidó i hemlighet till Washington för att planera januarimobiliseringarna 2019 mot Maduro. Där fick han löfte om flera Trumpsenatorers stöd, Marco Rubio (exilkubana), Rick Scott och representanthusledamoten Mario Díaz Ballart (exilkuban), för att kort därefter träffa USAs utrikesministern Mike Pompeo.
Den 5 januari, innan han återvände till Venezuela, utnämndes Guaidó till ordförande i Nationalförsamlingen och 18 dagar senare utnämnde han sig själv till Venezuelas Tjänstgörande President (ett uppdrag som saknar stöd i grundlagen). Washington mobiliserade snabbt för att erkänna honom som sådan och samtidigt utöva påtryckningar på sina allierade och nickedockor att göra detsamma.
Guaidó steg inte fram ur tomma intet, lika lite som han är en demokrat som bekymrar sig om venezolanernas levnadsvillkor. Uppenbarligen brydde sig New York Times och Wall Street Journal inte om Cohens och Blumentahls utredning. Varför skulle de göra det? Utrikesdepartementet säger ju alltid sanningen och vad som ska föras.
En judas, en landsförrädare, det är vad denne Guaido är.
Vem är+
https://www.globalresearch.ca/juan-guaido-designated-us-puppet-in-venezuela/5666628
Uttrycket ”landsförrädare” är något jag vill påstå livligt börjat användas bland arbetarklassen under senare år. Tidigare var det mer eller mindre okänt vad jag kan minnas. Det användes i varje fall inte allmänt ur folkmun. Jag tycker det speglar hur motsättningarna i samhället ökat men då inte alls mellan arbete och kapital. Jag tycker mig se ett konfliktcentra som blivit förskjutet.
jag tror att människor i dag har lärt sej att kalla en spade för en spade
Här är en uttömmande beskrivning av Daniel Mc Adams från Pon Paul Institute ( lib) Texas. C:a 6 min långt, efter 3 minuter nämns att VP Pence ringer Guaido, dagen innan han utropar sig till interimspresident.
Klippet från RT, men det är innehållet som är odiskutabelt.
https://youtu.be/SMm0tMeojXc
Här är wikipedia om CANVAS … en inte så oskyldig organisation https://en.wikipedia.org/wiki/Centre_for_Applied_Nonviolent_Action_and_Strategies
Bra att du tar upp Guaido som en broiler för att genomföra Natos färgrevolutioner. Men denna kontrarevolution började med Londons stöd för Chavez, så kontrarevolutionen körs från båda sidor som ett klassiskt gang/countergang.
Se: http://www.larouche.se/artikel/krisen-i-venezuela-manipuleras-fran-bada-sidor och gamla artiklar i EIR om Chavez på https://larouchepub.com/eiw/public/2002/eirv29n18-20020510/eirv29n18-20020510_065-venezuelas_chavez_londons_jacobi.pdf och på sökningen: https://www.google.com/search?BtnSrch=Search&q=Chavez&hl=en&lr=lang_en&ie=utf-8&oe=utf-8&as_q=site%3Awww.larouchepub.com
Guaido kommer att vinna striden mot Maduro av en enda anledning, Maduro har lett Venezuelas ekonomi i fritt fall. Det delas i dessa tider en mängd videos på sociala media som visar fulla butiker och restauranger i Venezuela som bevis för att det är imperialistpropaganda det sägs att folk i V är fattiga. Jag lyckades fånga en stillbild från en sådan video. I skyltfönstret
annonseras det som extrapris ett erbjudande med 4 toalettrullar för 11 000 bolivares. Samtidigt höjde Maduro minimilönen i januari till 18 000 bolivares per månad. Slutsats en arbetare med familj har toalettpapper till sin familj i en vecka, till mat blir det inget kvar. För eliten kring den korrumperade Maduro finns ingen brist. All utländsk intervention måste avvisas men Venezuelas folk måste göra sig av med Maduro och hans anhang, det är enda vägen framåt.
Du nämner inget om USA:s hårda sanktioner och sabotageinsatser mot ekonomin av delar av oppositionen. FN-rapportör: Sanktionerna mot Venezuela dödar människor och förstör ekonomin.Högern bränner de fattigas mat – klassinriktad terror i Venezuela.
Sanktionerna blev hårda först i januari 2019 sedan USA beslöt sig vägra betala Vs regering för den olja man säljer till USA och som utgör 20% av Vs export. Tidigare var det först blockering av vissa av Vs politiska ledare och sen förbud mot lån till Vs oljeindustri. Även Kina och Ryssland har tidvis vägrat V fler lån eftersom man fruktade att de inte kunde betala tillbaka. Kina gav sedan lån mot en försäkran från oppositionen att de skulle respektera ingångna avtal vid ett ev regimskifte. Det gamla exempel med mat som brändes upp börjar bli nattståndet. Titta istället på vem som kontrollerar svartabörshandeln med mat sedan Maduro överlämnade all kontroll av mat och olja till militären.
Jag tror inte att din bedömning är riktig. Här uppgifter i en artikel i augusti 2018 USA:s olagliga sanktioner viktig orsak till krisen i Venezuela.
* ”Sanktioner innebär inte bara att amerikanska företag och privatpersoner inte kan göra affärer med Venezuela.
Alla länder som bedriver ekonomiska transaktioner med Venezuela kommer också att bli föremål för sanktioner. När New York Times, Washington Post, CNN, MSNBC och resten rapporterar om Venezuela avslöjar de aldrig att det är främst USA som orsakat krissituation. På grund av sanktioner har Venezuela olja som den inte kan sälja. Även individer är förbjudna att göra något så enkelt som att skicka pengar till landet.”
* En federal domare bekräftade nyligen att fordringsägare kan beslagta CITGO, Venezuelas USA-baserade petroleum dotterbolag. Kreditorerna är de kanadensiska gruvbolaget Crystallex och ConocoPhillips. Detta kan ske eftersom sanktioner gör att Venezuela inte kan omförhandla några av sina skulder.
Ur intervjun med professor Steve Ellner, Venezuela i Democracy Now.
Hur Washingtons blockad förstör Venezuelas ekonomi.
Sanktionerna som förbjuder Citgo från att överföra vinst till Venezuela är en mycket viktig straffåtgärd. Det betyder att den venezuelanska regeringen berövas cirka 1 miljard dollar per år. Men dessutom innebär sanktionerna att Venezuela praktiskt taget inte kan refinansiera sin utlandsskuld, vilket ett land som står inför en svår ekonomisk situation bör kunna göra. Sanktionerna förbjuder amerikanska finansinstitut att ha någon någon interaktion med den venezuelanska regeringen och det statliga oljebolaget PDVSA.
Sanktionerna motverkar möjligheterna för kommersiella och finansiella intressen över hela världen från någon form av transaktion med Venezuela. USA:s regering, och särskilt handelsminister Steven Mnuchin har genomfört olika möten om detta med företrädare för Japan, Europa, Latinamerika. USA har så skapat en situation där kommersiella intressen över hela världen är rädda för att ha något att göra med Venezuela. Det motsvarar nästan en ekonomisk blockad.
Läs också denna! FN-rapportör: Sanktionerna mot Venezuela dödar människor och förstör ekonomin. ”De Zayas, en tidigare sekreterare i FN:s råd för mänskliga rättigheter och en internationell jurist säger att ”sanktioner dödar” genom livsmedels- och medicinbrist, de leder till kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Zayas fann att bristfällig styrning och korruption hade drabbat den venezuelanska ekonomin svårt, men att ”ekonomisk krigföring” som utövas av USA, EU och Kanada är viktiga faktorer i den ekonomiska krisen.
Zayas rekommenderade att Internationella brottmålsdomstolen undersöker ekonomiska sanktioner mot Venezuela som möjligt brott mot mänskligheten enligt artikel 7. ”Dagens sanktioner/blockader” är jämförbara med medeltida belägringar av städer menar Zayas.
USA införde sanktioner mot Venezuela i mars 2015, när president Obama utfärdade verkställande order 13692 och förklarade att Venezuela var ett hot mot nationell säkerhet. Sanktionerna har sedan intensifierats under Donald Trump, som också hotat med militär invasion och diskuterat en kupp.
Trots att detta är den första FN-rapporten från Venezuela på 21 år, sade de Zayas att hans forskning om orsakerna till landets ekonomiska kris hittills i stor utsträckning har ignorerats av FN och media. Zayas tror att hans rapport har ignorerats eftersom det går emot den populära berättelsen att Venezuela behöver regimförändringar.
”
Tror du har fel Anders. För det första har sanktionerna blivit allvarliga först förra månaden iom att man vägrar betala regeringen för oljan.
Du citerar följande:
”På grund av sanktioner har Venezuela olja som den inte kan sälja.”
Problemet är inte att man inte kan sälja utan att produktionen rasat och det som produceras går till att betala lån.
Nästa citat:
”Även individer är förbjudna att göra något så enkelt som att skicka pengar till landet.”
Fel, jag träffar dagligen venezolaner som skickar pengar till sina familjer i Venezuela. I själva verket är det dessa pengar som håller liv i många familjer. Och detta trots att de får en löjligt låg kurs när pengarna växlas till Bolivares, mindre an 1/10 av paralellkursen.
Alla har handlat med Venezuela men få har vågat ge krediter och lån.
Uppgifterna är alltså motsägelsefulla än så länge.