Vems spannmål skickas från Ukraina? USA:s GMO-jordbruksjättar tar kontroll över Ukrainas jordbruksmark
Artikel av F. William Engdahl publicerad på Global Research, 28 december. https://www.globalresearch.ca/whose-grain-being-shipped-from-ukraine/5790604 och även på Derimot.no. William Engdahl är strategisk riskkonsult och föreläsare, han har en examen i politik från Princeton University och är en bästsäljande författare om olja och geopolitik. Han är forskarassistent vid Centre for Research on Globalization.
”En stor uppståndelse de senaste veckorna med krav på säker transport av ukrainsk spannmål för att lindra en hungerkris i Afrika och på andra håll är bedräglig på många plan.
Inte minst handlar det om vem som äger marken där spannmålen odlas och om denna spannmål faktiskt är olaglig GMO-patenterad majs och andra spannmål. Zelenskij-regimen har i tysthet slutit avtal med de stora GMO-jordbruksföretagen i väst, vilka i smyg har tagit kontroll över en del av världens mest produktiva jordbruksmark på ”svart jord”.
CIA:s kupp 2014
I februari 2014 tvingade en statskupp, stödd av USA:s regering, Ukrainas valde president att fly för sitt liv till Ryssland. I december 2013 hade president Viktor Janukovytj efter månader av debatt meddelat att Ukraina skulle ansluta sig till den ryska Eurasiska ekonomiska unionen, mot löfte om att Ryssland skulle överta Ukrainas statsskuld för 15 miljarder dollar och sänka kostnaden för importerad rysk gas med 33 procent.
Det konkurrerande erbjudandet hade varit ett futtigt ”associerat medlemskap” i EU som var knutet till Ukrainas godkännande av ett drakoniskt IMF- och Världsbanks-lånepaket som skulle tvinga fram privatisering av Ukrainas ovärderliga jordbruksmark, tillåta användning av GMO-grödor, samt införa kraftiga pensionsnedskärningar och sociala åtstramningar. I utbyte mot ett IMF-lån på 17 miljarder dollar skulle Ukraina också behöva höja inkomstskatterna med så mycket som 66 procent och betala 50 procent mer för naturgas. Arbetstagare skulle behöva arbeta tio år längre för att få pension. Syftet var att öppna Ukraina för ”utländska investeringar”. Den sedvanliga IMF-våldtäkten av ekonomin på uppdrag av globalistiska företagsintressen.
En viktig bestämmelse i USA:s och IMF:s krav på regeringen efter kuppen med den av USA utvalda premiärministern Arsenij Jatsenjuk, en ledare för de CIA-stödda Maidan-protesterna mot Janukovytj, var att Ukrainas rika jordbruksmark äntligen skulle öppnas upp för utländska agribusinessjättar, framför allt GMO-jättar som Monsanto och DuPont.
Tre av Jatsenjuk-kabinettet, inklusive de viktigaste finans- och ekonomiministrarna, var utländska medborgare, som kommenderats till Kiev av Victoria Nuland från det amerikanska utrikesdepartementet och dåvarande vicepresidenten Joe Biden. De villkor för IMF:s lån som Washington införde krävde att Ukraina också skulle upphäva sitt förbud mot genetiskt modifierade grödor och tillåta privata företag som Monsanto att plantera sina genetiskt modifierade frön och bespruta fälten med Monsantos Roundup.
Sedan Ukraina förklarade sig självständigt från Sovjetunionen 1991 har det varit en av de mest heta frågorna i den nationella politiken att behålla kontrollen över Ukrainas värdefulla ”svarta jord”. Nya opinionsundersökningar visar att 79 procent av ukrainarna vill behålla kontrollen över sin mark från utländskt övertagande. I Ukraina, liksom i södra Ryssland, finns värdefull svart jord eller chernozems, en mörk, humusrik jord som är mycket produktiv och behöver lite konstgödsel.
2001 Moratorium
Genom en ukrainsk lag från 2001 infördes ett moratorium för privat försäljning av jordbruksmark till större företag eller utländska investerare. Syftet med moratoriet var att stoppa korrupta ukrainska oligarkers uppköp och deras utarrendering av de rika jordbruksmarkerna till utländska jordbruksföretag. Vid den tidpunkten hade Monsanto och andra västerländska jordbruksföretag gjort betydande intrång i Ukraina.
När Ukraina lämnade Sovjetunionen 1991 fick de jordbrukare som hade arbetat på de sovjetiska kollektivjordbruken var och en små jordlotter. För att förhindra att tomterna såldes till hungriga utländska jordbruksföretag röstade man fram ett moratorium 2001. Sju miljoner ukrainska jordbrukare ägde små tomter på sammanlagt cirka 79 miljoner hektar. De återstående 25 miljoner tunnland ägdes av staten. Odling av genetiskt modifierade grödor var strängt förbjuden.
Trots moratoriet började Monsato, DuPont, Cargill och andra västerländska GMO-leverantörer i hemlighet och olagligt sprida sina patenterade GMO-frön i Ukrainas svarta jord. Små markägare arrenderade ut sin mark till stora ukrainska oligarker, som i sin tur ingick hemliga avtal med Monsanto och andra om att plantera GMO-majs och sojabönor. I slutet av 2016 var enligt en nu borttagen rapport från USA:s jordbruksdepartement cirka 80 procent av Ukrainas sojabönor och 10 procent av majsen odlade illegalt med genetiskt modifierat utsäde. Zelenskys lag från 2021 har gjort det möjligt att kraftigt öppna upp denna dörr för genetiskt modifierade organismer.
Komikern gör entré
I maj 2019 valdes Volodymyr Zelenskyy, en ukrainsk TV-komiker, en skyddsling till den ökända korrupta ukrainska oligarken Igor Kolomoisky, till president i en tragisk folklig revolt ”mot regeringens korruption”. En av Zelenskyys första åtgärder 2019 var att försöka upphäva moratoriet för markanvändning från 2001. Jordbrukare och medborgare iscensatte enorma protester under hela 2020 för att blockera de förändringar som Zelenskyy föreslog.
Slutligen, när Zelenskyy drog fördel av covid-restriktionerna och förbudet mot offentliga protester, undertecknade han i maj 2021 lagförslag nr 2194 om avreglering av mark och kallade det för ”nyckeln” till ”marknaden för jordbruksmark”. Han hade rätt. I ett smygande drag för att lugna jordbrukarnas motstånd hävdade Zelensky att den nya lagen tillåter endast ukrainska medborgare att köpa eller sälja den värdefulla jordbruksmarken under de första åren. Han nämnde inte det enorma kryphålet som gör det möjligt för utlandsägda företag som Monsanto (i dag en del av Bayer AG) eller DuPont (numera Corteva), eller andra företag som har varit verksamma i Ukraina i mer än tre år, att också köpa den önskade marken.
Lagen från 2021 gav också äganderätten till notoriskt korrupta kommun- och bystyrelser som kan ändra marken för sina ändamål. Efter januari 2024 kan ukrainska medborgare samt företag köpa upp till 10 000 hektar mark. Och en ändring av lagen om markmarknaden i april 2021 – ”Om ändringar av Ukrainas jordlag och andra lagar om förbättring av förvaltningssystemet och avreglering av markförhållanden” – öppnade ytterligare ett stort kryphål för utländska jordbruksföretag att ta kontroll över den bördiga svarta jorden i Ukraina. Genom ändringen kringgår man förbudet mot försäljning av mark till utlänningar genom att ändra markens syfte, till exempel från åkermark till kommersiell mark. Därefter kan den säljas till vem som helst, inklusive utlänningar som i sin tur kan omvandla den till jordbruksmark. Zelenskyy undertecknade lagförslaget och svek sitt vallöfte att hålla en nationell folkomröstning om alla förändringar av markägandet.
Om det skulle råda något tvivel om den amerikanska GMO-länkade jordbruksindustrins intresse av att lägga beslag på Ukrainas bästa jordbruksmark är en titt på den nuvarande styrelsen för US-Ukraine Business Council lärorik. Där ingår världens största privata spannmåls- och jordbruksjätte, Cargill. I den ingår Monsanto/Bayer som äger patenterade GMO-frön och det dödliga bekämpningsmedlet Roundup. Det inkluderar Corteva, den enorma GMO-fusionen av DuPont och Dow Chemicals. Den omfattar även de andra spannmålskartellgiganterna Bunge och Louis Dreyfus. Den omfattar den stora tillverkaren av jordbruksutrustning John Deere.
Detta var de mäktiga jordbruksföretag som enligt uppgift låg bakom Zelenskyys svek mot sitt vallöfte.
Med Bayer/Monsanto, Corteva och Cargill, som redan kontrollerar 16,7 miljoner hektar av Ukrainas bästa jordbruksmark för svart jord, och med en de facto muta från IMF och Världsbanken, gav Zelenskyys regering efter och sålde ut. Resultatet kommer att bli mycket dåligt för framtiden för det som tills nyligen var ”Europas kornbod”. När Ukraina nu har öppnats av GMO-kartellföretagen återstår bara Ryssland, som förbjöd GMO-grödor 2016, som den enda stora spannmålsleverantören i världen utan GMO. Enligt uppgift arbetar EU med en ny lag som skulle kullkasta den sedan länge kritiska godkännandeprocessen för GMO-grödor och öppna slussarna där för GMO-övertagandet.
GMO-jordbruksjättar har kontroll världen över, hyckleriet är länderna som inte har GMO-odling men tillåter GMO- produkter, importerade, intressant läsning från
https://geneticliteracyproject.org/glp-library/
Var är GMO-grödor och djur godkända och förbjudna?
[H]hyckleri regler: Europa importerar över 30 miljoner ton per år av majs- och sojabaserat djurfoder, varav den stora majoriteten är genetiskt modifierad, för sin boskapsindustri.
—Mark Lynas, politisk chef för Cornell Alliance for Science
Om amerikanerna gillar att äta GMO-produkter, låt dem äta det då. Vi behöver inte göra det; vi har tillräckligt med utrymme och möjligheter att producera ekologisk mat.
—Dmitrij Medvedev, Rysslands tidigare premiärminister och president
×××
Genetiskt modifierade grödor odlas för närvarande i 29 länder runt om i världen, medan dussintals förbjuder bönder att plantera GMO-grödor. Länder som förbjuder GMO fick stor uppmärksamhet 2015, när en majoritet av EU:s nationer beslutade att blockera odlingen av nya GMO-grödor inom sina gränser, och Ryssland utfärdade ett förbud mot både odling och import.
Men de flesta av de nationer som förbjuder GMO-odling tillåter fortfarande att GMO-produkter – särskilt djurfoder – importeras. Europeiska länder importerar till exempel 30 miljoner ton GMO-spannmål årligen. Ryssland har nyligen tillåtit import av GMO-soja. Många andra nationer – Kina, Japan och Kanada, till exempel – begränsar GMO-produkter, men bara tills de uppfyller lagstadgade standarder.
Forskning på genetiskt modifierade och genredigerade djur fortsätter i många länder runt om i världen, även om endast två produkter har godkänts för mänsklig konsumtion, AquaBountys snabbväxande lax i Kanada och USA och den genredigerade GalSafe-grisen i USA, som kan säkert konsumeras av personer som är allergiska mot alfa-galsockret som finns i konventionellt fläsk.
De senaste uppgifterna från International Service for the Acquisition of Agri-biotech Applications (ISAAA) visar att mer än 18 miljoner bönder i 29 länder, inklusive 19 utvecklingsländer, planterade över 190 miljoner hektar (469,5 miljoner hektar) GMO-grödor under 2019 Detta representerar en ökning med 5,7 procent jämfört med 2015, och det högsta området för biotekniska grödor sedan odlingen började 1996.
Länder som odlar GMO-grödor är: Argentina, Australien, Bangladesh, Bolivia, Brasilien, Kanada, Chile, Kina, Colombia, Costa Rica, Tjeckien, Honduras, Indien (endast Bt-bomull), Malawi, Mexiko, Myanmar, Nigeria, Pakistan, Paraguay , Filippinerna, Portugal, Sydafrika, Slovakien, Spanien, Sudan, eSwatini (Swaziland), USA, Uruguay, Vietnam och Zambia.
På senare tid har ett antal utvecklingsländer tillåtit odling av GMO, ofta från fall till fall. Dessa länder inkluderar Kenya (från fall till fall), Zimbabwe (majs), Indien (Bt-bomull), Burkina-Faso (Bt-bomull), eSwatini (Bt-bomull), Zambia (alla grödor) och Kuba (majs och soja).
Fem biotekniska grödor som planterats i alla dessa länder upptar 99 % av den globala bioteknikgrödan, rapporterade ISAAA 2020. De fem stora bioteknikgrödorna som planterats på mer än 1 miljon hektar är sojabönor (95,9 miljoner hektar), följt av majs (58,9 miljoner hektar) ), bomull (24,9 miljoner hektar), raps (10,1 miljoner hektar) och alfalfa (1,2 miljoner hektar).
Å andra sidan finns det dussintals nationer som förbjuder odling av GMO-grödor, även om uppskattningarna varierar när reglerna ändras. Enligt en analys från 2013 hade 26 länder helt eller delvis förbud mot GMO, ”inklusive Schweiz, Australien, Österrike, Kina, Indien, Frankrike, Tyskland, Ungern, Luxemburg, Grekland, Bulgarien, Polen, Italien, Mexiko och Ryssland” och att ”betydande restriktioner för GMO finns i ett sextiotal andra länder.” 2015 sa anti-GMO-gruppen Sustainable Pulse att 38 länder förbjuder odling av GMO-grödor. Gruppens lista inkluderar Algeriet och Madagaskar i Afrika; Turkiet, Kirgizistan, Bhutan och Saudiarabien i Asien; Belize, Peru, Ecuador och Venezuela i Syd- och Centralamerika; och 28 länder i Europa.
Ryssland är det folkrikaste landet som förbjuder både odling och import av GMO-grödor. 2014 förbjöd Ryssland import av biotekniska grödor och förbjöd officiellt odling av dem, med ett undantag som tillåts för vetenskaplig forskning. År 2020 upphävde Ryssland importförbudet för soja och har finansierat forskning om utveckling av genredigerade livsmedel inom sina gränser.
EU:s regler ger enskilda länder rätt att blockera jordbrukare från att odla GMO-grödor. Genom att använda denna opt-out-process röstade 19 medlemmar, inklusive Tyskland och Frankrike, i slutet av 2015 för att förbjuda odling av åtta nya biotekniska grödor i väntan på godkännande från tillsynsmyndigheter. De valde också att förbjuda odling av den enda GMO-grödan – en insektsresistent majssort (MON810) – som redan är godkänd för odling i EU och odlad i Spanien och Portugal. EU:s nya initiativ ”Farm to Fork” (F2F), undertecknat av medlemsländernas jordbruksministrar i oktober 2020, kräver att 25 procent av Europas jordbruksmark ska omvandlas till ekologiskt jordbruk. EU inväntar råd och kommittébeslut om användningen av genetiskt modifierade grödor (möjligen inklusive transgena och genredigering).
Även om många EU-länder inte odlar GMO är Europa en av världens största konsumenter av dem. Varje EU-nation importerar dem. Mer än 30 miljoner ton bioteknisk majs och soja för djurfoder importeras varje år, vilket gör Europa till den största regionala konsumenten av GMO i världen.
Länder med GMO-förbud:
Algeriet: Odling förbjuden. Import förbjuden.
Australien: odling förbjuden på Tasmanien och Kangaroo Island. Import tillåten.
Österrike: Odling förbjuden. Import tillåten.
Azerbajdzjan: Odling förbjuden. Import tillåten.
Belize: Odling förbjuden. Import tillåten.
Bhutan: Odling förbjuden. Import förbjuden.
Bosnien och Hercegovina: Odling förbjuden. Import tillåten.
Bulgarien: Odling förbjuden. Import tillåten.
Kroatien: Odling förbjuden. Import tillåten.
Cypern: Odling förbjuden. Import tillåten.
Danmark: Odling förbjuden. Import tillåten.
Ecuador: Odling förbjuden. Import tillåten.
Frankrike: Odling förbjuden. Import tillåten.
Tyskland: Odling förbjuden. Import tillåten.
Grekland: Odling förbjuden. Import tillåten.
Ungern: Odling förbjuden. Import tillåten.
Indien: Bt-bomull tillåtet, alla andra förbjudna.
Italien: Odling förbjuden. Import tillåten.
Kenya: Odling av vit majs godkänd, alla andra förbjudna. Import av vit majs tillåten.
Kirgizistan: Odling förbjuden. Import förbjuden.
Lettland: Odling förbjuden. Import tillåten.
Litauen: Odling förbjuden. Import tillåten.
Luxemburg: Odling förbjuden. Import tillåten.
Madagaskar: Odling förbjuden. Import förbjuden.
Malta: Odling förbjuden. Import tillåten.
Moldavien: Odling förbjuden. Import tillåten.
Nederländerna: Odling förbjuden. Import tillåten.
Nordirland, Skottland, Wales (Storbritannien): Odling förbjuden. Import tillåten.
Norge: Odling förbjuden. Import tillåten.
Peru: Odling förbjuden (även om alltmer ignoreras). Import av soja och majs tillåten.
Polen: Odling förbjuden. Import tillåten.
Ryssland: Odling förbjuden. Import förbjuden.
Saudiarabien: Odling förbjuden. Import tillåten.
Serbien: Odling förbjuden. Import tillåten.
Slovenien: Odling förbjuden. Import tillåten.
Schweiz: Odling förbjuden. Import tillåten.
Turkiet: Odling förbjuden. Import tillåten.
Ukraina: Odling förbjuden (även om lagen ignoreras allmänt). Import tillåten.
Venezuela: Odling förbjuden. Import förbjuden.
Regioner med GMO-förbud:
Humboldt (+Arcata City), Kalifornien, USA: Odling förbjuden. Import tillåten.
Marin, Kalifornien, USA: Odling förbjuden. Import tillåten.
Mendocino (+City of Point Arena), Kalifornien, USA: Odling förbjuden. Import tillåten.
Sonoma County, Kalifornien, USA: Odling förbjuden. Import tillåten.
Trinity, Kalifornien, USA: Odling förbjuden. Import tillåten.
Santa Cruz, Kalifornien, USA: Odling förbjuden. Import tillåten.
Boulder County (+Boulder City), Colorado, USA: planerat förbud mot GMO-majs och sockerbetor på länsägd mark till 2023 respektive 2025
Jackson County, Oregon, USA: Odling förbjuden. Import tillåten.
Montville County, Maine, USA: Odling förbjuden. Import tillåten (tillämpningen upphörde officiellt 2018).
San Juan County, Washington, USA: Odling förbjuden. Import tillåten.
South Australia, Australien: Odling förbjuden endast på Kangaroo Island. Import tillåten.
Tasmanien, Australien: Odling förbjuden. Import tillåten.
Vallonien, Belgien: Odling förbjuden. Import tillåten.
Tack för intressant info.
Bra att Ryssland förbjudit både odling och import av GMO grödor.
Samma gäller Venezuela.
Hur Sverige gör kunde jag inte finna.
Genmanipulerad mat kommer från USA.
Dålig föda kommer ofta från USA.
Jag avstår gärna Coca Cola.
Nu i jul provade jag IKEA:s julmustliknande dryck ”Vintersaga”.
Klart bättre än vad jag förväntade mig.
Smakrik, men inte alls så söt som vanlig julmust, Coca Cola eller liknande.
Strikt kommersiell mat, eller kapitalism-mat om du vill, blir oftast för söt, eller för salt.
Problemet är att maten skapas för att säljas. Inte främst för att vara nyttig.
Äldre ryska fruar säger ofta maten var bättre i Sovjetunionen.
Jag vet inte, kanske var det så?