En ny artikel av Gilbert Doctorow som är en oberoende politisk analytiker baserad i Bryssel. Den kompletterar verkligen hans artikel som jag publicerade nyligen https://www.globalpolitics.se/putins-tal-om-tillstandet-i-ryssland-en-oversikt/
Doctorow har en magna cum laude-examen från Harvard College och en doktorsexamen i rysk historia från Columbia University. (Magna cum laude är för studenter som har tagit examen ”med stor utmärkelse”.)
_____________________________
Putins två timmar och fem minuter långa tal var mycket rikt på idéer och min översikt av gårdagen var ofullständig. I det som följer nedan föreslår jag att uppmärksamheten riktas mot flera ytterligare inslag i talet som förtjänar att diskuteras.
Det bör nämnas att Vladimir Putin under talet mer än en gång förklarade att många av de nya initiativ som han förespråkade för genomförande under sin nästa mandatperiod, om han blir vald, kom från hans möten de senaste månaderna med vanliga medborgare, med affärsmän och med medborgargrupper när han reste runt i landet. Övergången från nyliberala koncept för ekonomisk förvaltning, som var så dominerande innan Kreml satte ekonomin på krigsfot, till en mer dirigistisk strategi med fokus på att höja livskvaliteten för den stora majoriteten av befolkningen återspeglar i dag denna ”örat mot marken”-strategi.
I västvärlden antas det att endast representativ demokrati kan säkerställa att den breda befolkningens intressen främjas, men det är en myt. Vi vet alla hur lite väljarnas åsikter påverkar utformningen av EU:s utrikespolitik, för att bara ta ett exempel, och i dessa dagar av självdestruktiva sanktioner mot Ryssland kan ingenting vara mer direkt kopplat till det ekonomiska läget och befolkningens välfärd i EU än dess utrikespolitik.
Rysslands ”förvaltade demokrati” under Vladimir Putin gynnas av det sätt på vilket chefen insisterar på att bryta sig ur sin trånga krets av rådgivare och personligen träffa människor i alla samhällsskikt för att göra sin egen verklighetskontroll. För dem som tvivlar på mina ord hänvisar jag till Jacques Baud, författare till The Russian Art of War. Baud berättar för oss att den ryska generalstaben står i direkt förbindelse med soldater och officerare i skyttegravarna och regelbundet får tips från dem om hur man kan förbättra taktik och strategi. Varför skulle då Rysslands civila ledarskap vara mindre branché.
Som jag sade i går har Putins utvecklingsplaner för Rysslands framtid under de kommande sex åren många sociala välfärdskomponenter. Det är viktigt att notera att man inte talar om dem som ”utgifter”. Nej, de betraktas som investeringar i landets framtid som kommer att betala sig väl i rubel och kopek från en befolkning som är friskare, bättre utbildad och som tjänar mer beskattningsbara inkomster. Skillnaden i synsätt syns inte i rubrikerna i finansministeriets liggare, men finns nu och kommer hädanefter att finnas i lagstiftarnas tankar när de väger anslag.
När det gäller skatter så glömde jag i går att nämna ett anmärkningsvärt förslag från presidenten som kom under de sista minuterna av talet, att det system med en platt inkomstskatt på 15 procent som Putin införde i början av sin första mandatperiod skall ersättas av en progressiv skatt som tar mer från de få rika och mindre från de fattigare befolkningsskikten. Målet är att jämna ut, att minska de enorma inkomstskillnaderna bland den ryska befolkningen. Detta förslag var inte genomarbetat. Jag skulle vilja säga att det var en försöksballong inför vad som kommer att bli en tuff debatt om beskattningsprinciper under de kommande månaderna.
Slutligen vill jag uppmärksamma Vladimir Putins planer på att skapa nya ”eliter” i det ryska samhället genom att befordra veteraner från särskilda militära operationer som utmärkt sig för hjältemod till ledande befattningar inom regering och näringsliv. Utan att säga det uttryckligen är tanken att ersätta de tjuvar och listiga operatörer som skapade sina förmögenheter och befäste sin privilegierade ställning i samhället under det vilda 1990-talet med människor som är genuint patriotiska och modiga, med människor som bevisade sig själva på slagfältet. I synnerhet kommer dessa hjältar att erbjudas tillträde till landets bästa institutioner för högre utbildning för att förbereda dem för deras framtida roller i det civila livet eller inom militären, om de vill fortsätta sin karriär där.
Denna idé kom inte från ingenstans. En liknande politik för social rörlighet tillämpades i Sovjetunionen under åren efter andra världskriget. Det påminner mig också om ”GI Bill” som gav amerikanska veteraner från andra världskriget och Koreakriget rätt till gratis högre utbildning, billiga bostadslån och liknande. När jag kom in i de amerikanska multinationella företagens värld på 1980-talet var många av de högsta cheferna just före detta högre militärer.
Just denna idé att låta bärare av medaljer för tapperhet på slagfältet få tillträde till toppuniversitet utan att de behöver klara de vanliga inträdesproven har varit föremål för diskussion i ryska pratshower under de senaste månaderna. Det väckte kontroverser, med särskilda invändningar som framfördes av Vladimir Solovyov just före Putins tal. Den som sade nej var dekanus för en avdelning för internationella frågor vid Moskvas statliga universitet, som inte kunde acceptera att personer utan lämplig kunskapsbas skulle få tillträde till undervisningen. Det kan dock mycket väl vara så att andra, nämligen politiska, invändningar låg bakom detta motstånd. Det skulle inte vara en överdrift att säga att universitetslärare i Ryssland tenderar att vara mer liberala än befolkningen i allmänhet, och tanken på att behöva konfrontera patriotiska krigshjältar i en klass kan vara skrämmande för lärarna.
Av exakt samma anledning stöds idén av Rysslands mer konservativt sinnade lagstiftare, som också medverkar i Solovyov-showen. Om det inte är möjligt att rensa bort de mindre entusiastiska Putin-anhängarna på fakulteten, så kan liberala fakulteter bita sig i tungan om man tar in hjältar i klassrummet.