Mellan klimatförnekare och klimatalarmister. Vad kan man tycka om Klimatet, Globaliseringen och Kapitalet?

10
287
Melinda og Bill Gates på World Economic Forum. Bild i artikel av Pål Steigan 200226.

Denna artikel med författarens titel “En intressant och tankeväckande Clartédebatt” har skrivits av Ulf Karlström som även tidigare skrivit om klimatfrågan här.


“På tidskriften Clartés blogg (clarte.nu) har det förts en viktig debatt om klimatfrågan och de olika aktörerna i ”klimatspelet”. Debatten stod mellan Pål Steigan och Benny Andersson.
huvudspåren. (Datering varierar mellan Clarte.nu och steigan.no).
Artikel 1 Pål Steigan: Nå handler det ikke lenger om klima. Dette er rå klassekamp. och Samma artikel översatt till svenska: “Nu handlar det inte bara om klimatet. Detta är rå klasskamp.” Är det verkligen så?
Artikeln 2 24/2 Benny Andersson: Steigan flörtar med klimatkrisförnekarna.
Artikel 3 Pål Steigan 26/2: Benny Andersson, klima, kapital och klassekamp
Artikel 4 Pål Steigan 26/2:Benny Andersson – klima, forskning, og kampen for nasjonal sjølråderett
Artikel 5 Benny Andersson 4/3: Är klimatkrisförnekarna vår tids hjältar?

Debatten innehåller många trådar, och jag skall här – mycket schematiskt – redovisa några av huvudspåren.


Pål Steigan (PS):
Effekten av växthusgaserna (VHS) är klarlagd och klimatet förändras. Dock varnar PS för klimatalarmism, i bemärkelsen att fossilbränslena måste avvecklas omedelbart, annars hotar Apokalypsen. Det finns viss tidsmarginal för vettiga lösningar.

Finanskapitalet är invävt i all industriell verksamhet, oavsett om det avser fossilindustrin eller annan industri, och har ett stort inflytande, även över varuproduktionen.
Hos finanskapitalet finns en övergripande agenda, i form av en chockdoktrin: Skapa panik, skräm arbetarklassen med miljöhotet för att driva igenom lönesänkningar m m.

Organisationer som ”Alliance of CEO Climate leaders” driver på om en ”grön, fossilfri kapitalism”. Det gäller att idag slåss mot det urholkade nationella självbestämmandet; kapitalet vill inte veta av gränser.

Benny Andesson (BA): Klimathotet är mycket allvarligt, och vi måste kräva relativt snabba åtgärder (1,5 oC-målet?). Miljöaktivister som Greta Thunberg m fl gör en historiskt avgörande insats, helt i paritet med den anti-imperialistiska rörelsen på 1960-talet.

Idag måste kraften/kritiken koncentreras på fossilindustrin – det är den taktiska huvudfienden. Talet om chockdoktrin och övergripande agende liknar högerförnekarnas konspirationsteorier, och ”undergräver insikten om klimatkrisen”.

Man kan inte tala om finanskapitalet som helt dominerande. Vi ser en klar skillnad mellan USA & England resp EU-stater, framför allt Tyskland. I de senare har kapitalister inom varuproduktionen makten (enligt Dumenil & Levy). Det råder hård konkurrens mellan storkoncernerna och stater. Därför är talet om begränsat nationellt bestämmande fel.

Ulf Karlström: Hur lång tid har vi på oss innan ”jordens undergång”? Jag har i artiklar i Global Politics talat om två blindskär, som vi måste gå klar för; klimatförnekarna resp klimatalarmisterna. Jag är själv inte helt klar var vi bör ställa ned foten, t ex i frågan om kärnkraften (se längre fram), men vi får inte parkera våra ståndpunkten på någon av de två blindskären. Då är vi illa ute. Jag lutar därför mer åt PS än BA:s halvkvädna visa – 1,5 C-målet?

BA menar att större delen av miljörörelsen har förstått att klimatfrågan inte kan lösas inom kapitalismen, medan PS pekar på vad vi kan kalla en klimatreformism. Visst, det finns strömningar inom miljörörelsen som påtalar nödvändigheten av brott med kapitalismen (Noami Klein, Rikard Warlenius), men den del som vetter mot (mp) är definitivt inte socialistiskt. I bästa fall kan vi tala om antikapitalism (omställning, nedväxt).

Den icke-socialistiska positionen uttrycks väl av M Moon i Grön filosofi (2014). Det är alldeles för mycket av korporativt ”vi” inom miljösvängen. Visst, det går nog att snabbt och radikalt skära ned utsläppen av VHG, men utan radikal fördelningspolitik – och det sker inte under kapitalismen! – kommer bördorna att falla tungt på arbetarklass, och i synnerhet fattigare pensionärer. Jag delar därför PS´ syn och menar att BA förfaller till önsketänkande och idealism.

Är kapitalistklassen någorlunda enig eller är den nationellt betingad och därmed globalt splittrad?

När frågan ställs så rymmer den många aspekter, bl a:
1. Monopolkapitalism eller ”fri konkurrens” framför allt bland De Stora?
2. Finna det en övergripande agenda, eller handlar allt om de nationellt fotade kapitalens perspektiv?
3. Spelar finanskapitalet rollen som ”the leader of the gang”?

Monthly Review-skolan var den som tydligast formulerade synen på monopolkapitalism, och senare förtjänstfullt drivit synsättet. Det har även formulerats som en oligopolkapitalism, vilket jag menat vara den rimligaste beteckningen. I och med Anwar Shaikhs monumentala ”Capitalism:. competion.conflict. crises” (OUP 2016) så har konkurrenskonceptet vunnit visst insteg i marxistisk ekonomi. Så visst har BA rätt vad gäller den aspekten, och det finns också vad vi kan uppfatta som konkurrens mellan Giganterna av olika nationalitet.

Frågan kompliceras av det fenomen som Harry Magdoff kallade ”the intertwining of flag and trade”.

Den konkreta imperialismens praxis kan inte reduceras till ekonomi utan andra faktorer, med politiskt bakgrund spelar även in. Fortfarande lever vi i politiskt-ekonomiska former som härrör från Kalla kriget, med USA som hegemon. Det blocket börjar mer och mer spricka, eller så är det att USA förr kunde överbrygga sprickorna i det ”kapitalistska Norr”. Tidigare slöt man upp ”som en man” bakom GATT/WTO och
ivrade för frihandel (en begränsad form av frihandel).

Ser vi idag en ökad global konkurrens i Trumps handelskrig och hot därom? På vissa områden kan vi tala om mättade marknader, men det håller knappast som övegripande förklaring? Bristande vilja att investera i produktiv verksamhet från det globala finanskapitalet? Bevittnar vi en spirande omgruppering inför en ny hegemon – Kina? Denna splittring är mycket intressant, men ännu inte lätt att förklara – på ett övergripande plan. En enskilds aktör är lättare att anslysera vad gäller motiv, men en svala gör ingen sommar, dvs ger oss mer generell förklaring.

Globaliseringen under de senaste 25-30 åren innebär en gigantisk ekonomisk förändring. De globala varukedjorna kan inte nog betonas (I. Suwandi et al. Global commodity chains & the new imperialism. MR 70(10:1-24) – går att ladda ned). De verkligt transnationella företagen (TNC) sitter som spindlar i mitten av nätet och koordinerar flödena. Huvudkontoret kan lätt flyttas dit bolagsskatten är lägst. Kan då finanskapitalet spela en övergripande roll i detta globala flöde, och t ex sjösätta en egen agenda? Jag tvivlar på det.

Den globala kapitalistklassen är för splittrad för gemensamma projekt, såvida det inte gällar att tillsammans försvara kapitalismen som system. Två exempel kan nämnas. Iranavtalet om kärnvapen, vilket framför allt EU drev fram, och det tyska storkapitalets protester mot sanktionerna mot Ryssland; man vill hellre driva affärer med Iran och framför allt Ryssland. Är denna splittring, söndring, nationellt betingad och driven av ”ett nationellt eller regionalt kapital”, som BA hävdar?

Nej, det kan säkert finnas marginella exempel på detta, men det förhärskande draget är överstatlighet och övernationella organisationer – i vid mening – som EU,
OECD, WTO, BIS, FN, och raden av mer informella fora, t ex World Economic Forum, Bilderbergruppen, Trilateralen.

BA driver en tes om ägarstyrning visavi VD-arnas makt, Så länge de levererar, sover bolagsstyrelsen; krisar det vaknar styrelsen upp, avsätter VD-n och fixar fram en ny. Det empiriska stödet för tesen är måttligt. Tvärtom har finanskapitalister blivit mer aktiva i styrelserna.

Även i lilla Sverige har vi sett det, t ex Gardell & hans Cevian, ”Klipparna” klipper inte kuponger längre, utan tycks spela med mycket högre insatser, i bolagsstyrelserna. Tar vi giganter som de förvaltande pensionsbolag, vilka PS nämner, så sitter de verkligen på makt. 5-8 % av aktiestocken kan räcka till stort inflytande. Men, som sagt, att man därmed skulle kunna driva igenom en speciell, övergripane agenda framstår som tveksamt, men inte så orimligt som BA hävdar.

Det är förvånande att BA lyfter fram ett starkt nationellt självbestämmande, och ironiserar över PS genom frågan: När tappade vi det nationella självbestämmandet? Jag utgår ifrån att BA känner till den massiva kritiken mot EU?

Och borgerlighet och högersosseri som genom värdlandsavtal satt oss i knäet på NATO, köpet av missilsystem från USA, sparkandet av Wallström i striden om undertecknandet av FN-resolutionen mot kärnvapen, samt senast Hultqvist famösa uttalande att Sverige är en frontstat mot Ryssland.

Inte ens med en stark kikare kan man upptäcka t ex Sverige nationella självbestämmande. Just därför är det viktigt att driva frågan om nationellt bestämmande och alliansfrihet. Swexit – med handelsavtal – är därför riktigt, koplat till insikten att Sverige är ett litet land, och beroende av handel med andra länder.

Kärnkraftverket Barsebäck.

En fråga som inte berördes i debatten är kärnkraften. Det är nu 40 år sedan folkomröstningen hölls. Barsebäcks två reaktorer är under mångårig demontering och en av Ringhalsreaktorerna har släcks ned. I höstas överraskade Svenskt Näringslivs nya VD Jan-Olof Jacke, i en lördagsintervju i P1, med att man bytt fot och var för avveckling av fossila bränslen.

Däremot lutade han mot att behålla kärnkraften; ”vi håller på med utredningar och ber att få återkomma”. Några av de svenska högerpartierna har uttalat sig positivt om kärnkraften. Inte oväntat beskrivs kärnkraften som fossilfri.

Då bortser man från gruvbrytning av uran, anrikning och framställningen av bränslet, samt efter driften en mångårig demonteringen och slutförvaring bortom all rimlig tanke. Allt detta kräver mycket energi. Och skall den då vara fossilfri? Visserligen går tekniken framåt, men det går inte att befria sig från bilderna konsekvensrna av Tjernobyl och Fukushima. Och i krigstid är kärnkraftverk ”härliga mål” för att lamslå en stat.

Vi kan således skönja konturerna av en ökad samsyn inom borgerskap och kapitalistklass. Kanske också med stöd av delar av miljörörelsen? Enklast beskrivet som fossilfri, grön kapitalism, med basen i kärnkraftsgenererad el. All annan energigenerering och hantering skulle kunna öppna upp ett nytt fält av varuproduktion och konsumtion. Halleluja!

Jag har tidigare i Global Politics diskutera Jacob Nordangårds doktors-avhandling (i tryck 2019) om oljeklanen Rockerfellers (Standard Oil, senare ExxonMobile) något svårförklarliga intresse för miljöfrågor under flera decennier. Varför stödjer Rockefellerfamiljen klimat- och miljöinitiativ?Det var förenat med ett intensivt ”nätverkande” och skapande av olika diskussionsfora med andra kapitalister och i hög grad politiker. Avhandlingen är massivt deskriptiv, men på slutet, på några rader, ger författaren följande tolkning:

Klanen såg mest demokrati som ett problem. ”I stället har ambitionen varit att samla de bästa hjärnorna och med hjälp av den s k miljardärklubbens finansiella styrka och nätverk, påverka gemene man till de förändringar man önskar uppnå”.

Vidare avslutar författaren med: ”Klimathotet har i detta sammanhang utnyttjats för att genomföra en agenda som enligt deras egen syn kommer att skapa en mer rättvis och välorganiserad värld, men som… riskerar att allvarligt hota människans framtid och frihet”. Om denna slutsats äger giltighet, dvs utöver en kapitalistgrupp – något jag inte
kan bedöma – så har PS mer fog för sin ståndpunkt än vad BA har i sitt totala förkastande.

PS för fram att man borde ge klimatförnekarna pengar för s k forskning. Det var ett mindre bra uppkast, då de knappast saknar pengar. Däremot har det slagit mig att IPCC-anknutna forskare inte deltagit med artiklar där man – med fakta – pekat på klimatförnekarna hopklippta figurer och partiella, icke-generella fenomen (”konsten att göra en höna av fjäder”). Varför så inte har skett vet jag inte. Däremot vet jag att det bidragit till klimatförnekarnas inte ringa verksamhet.

Sammanfattningsvis: När man väger PS´ resp BA:s argument förlorar den senare rejält. Det föresvävar mig att BA talar mot bättre vetande. Kanske är det enstaka mindre väl valda ord från PS som fått BA att ”gå i taket”. Hur som helst har debatten varit nyttig, och tvingat oss läsare att tänka till.

10 KOMMENTARER

  1. Nog attan har jag “tänkt till” och studerat flera gånger. Jag har också funderat på hur andra clartéister tänkt till. Jag känner ju, och känner till en del av dem sedan tidigare. Och jag har naturligtvis funderat på hur de ställer sig till BA:s, som jag ser det, “ganska uschliga krior”.

  2. Vad man kan tycka om kapitalet?
    Jag läste idag att båda de populära försäljningssajterna Tradera och Blocket stoppat all privat(?) försäljning av andningsskydd och munskydd. Det för att förhindra uppköp och ockerpriser.
    Med en sådan åtgärd kan jag se att marknaden ibland även fungerar som gemensam angelägenhet.
    Jag tror faktiskt det är så det fungerar. Marknaden har blivit sammanväxt med staten.
    I USA har det varit så sedan lång tid tillbaka. Jag såg nu på nyheterna att guvernören i Las Vegas stänger alla kasinon.
    Med det tror jag kommunister är i betydligt sämre läge nu än för hundra år sedan.
    Ska kommunismen vinna måste den då krossa både kapitalet och staten vilket jag tror endast kan göras i landet Utopia.

  3. ”Med en sådan åtgärd kan jag se att marknaden ibland även fungerar som gemensam angelägenhet.” Vart vill du komma? Vore det inte märkligt om du i stället av omständigheterna hade känt dig tvingad att skriva, ”Med en sådan åtgärd kan jag se att marknaden ALDRIG fungerar som gemensam angelägenhet”? Varför tror du att marknaden får fortsätta styra trots att styret mer och mer favoriserar de redan besuttna? Ja till och med mer och mer bara de mest besuttna? Vi kommer snart att få se hur storkapitalet med bankerna i spetsen kommer ur covid-19-krisen jämfört med alla lönearbetare och småföretagare. Kommunal har beslutat uppskjuta löneförhandlingarna. Vad tror du? Kommer arbetssäljarna eller arbetsköparna att flytta fram sina positioner när förhandlingarna väl kommer igång? Jo jag vet, det är en retorisk fråga.

  4. Ofta är svagheten i Benny Anderssons (BA) skriverier bristande konkret argumentering. De storslagna presentationerna blir därför ofta fluffiga och lite lös i kanterna. Detta gäller i hög grad angreppen på Pål Steigen (PS) om den senares syn på klimatförändringen. BA har inte visat att PS har de uppfattningar som BA beskyller honom för. Därför blir BA ett lätt offer när PS går till motangrepp.
    Men förutom klimatkrisen finns det saker som behöver redas ut. Det ena är det ”nationella självbestämmandet”. Där har Ulf Karlström rätt i att Sverige har sålt ut mycket av detta till odemokratiska överstatliga organ. Vi på vår kant har försökt resa motstånd mot denna utveckling till exempel när det gäller Sveriges samboskap med NATO och frågan om de imperialistiska krigen i Afghanistan, Irak, Libyen och Syrien. Vi kan inte säga att vi lyckats i någon nämnvärd utsträckning. Men då det gäller en mäktig övernationell monopolistisk kapitalistfraktion som försöker utsuga och styra världen är jag mindre övertygad. Jag menar att av den internationella finansaristokratin domineras av USA:s monopolkapitalister. USA har varit den makt som kunnat dominera kapitalistiska världen efter andra världskriget och i och med Sovjetunionens fall blev de den enda supermakten. De försökte topprida och hunsa de andra kapitalistiska makterna. Förenta staterna för (förde) en härskarpolitik som Zbigniew Brzezinski föreskrev ”…the three grand imperatives of imperial geostrategy are to prevent collusion and maintain security dependence among the vassals, to keep tributaries pliant and protected, and to keep the barbarians from coming together.” (The Grand Chessboard sidan 40)
    Numera har USA en allvarlig utmanare, Kina, om inflytandet i världen. Därav de ökande spänningarna. Benny Andersson anser att Lenins teori om att den moderna imperialismen är sprungen ur monopolkapitalismen är felaktig. Jag anser att Lenins teori om imperialismen i allt väsentligt är riktig och håller även i dagens värld. Detta gäller även frågan om stormakternas rivalitet och försök till uppdelning av världen.
    I Ulf Karlströms (UK) och Anders Romelsjös (AR) bok ”USA som världspolis” verkar författarna an sluta sig till Kautskys teori om ultraimperialism de skriver ” Man kan erinra sig den tyske politikerns Kautskys teori om en superkapitalism, där de imperialistiska länderna håller ihop och formar ett block. Redan idag ser vi hur Triaden försöker begränsa Kina och Rysslands expansion.” (sidan 333 AA) Ingenstans i boken kritiserar UK och AR Kautskys teori.
    Men i kortversionen av USA som världspolis modifierar författarna sig lite om Kautskys idéer om ultraimperialismen då de på sidan 65 ”Det krävdes två imperialistiska världskrig, framväxten av ett realsocialistiskt block, ett sammanbrott för den klassiska kolonialismen och uppkomsten av många nya stater för att Kautskys teori skulle aktualiseras Idag ser hur imperialistmakter ställt sig under USA:s hegemoni. Framväxten av Kina som stormakt och BRICS indikerar att dagens period av relativ ”superimperialism” kommer att upphöra.” Men är det inte så vi ska se på den dialektiska motsättnings enhet och kamp dvs enheten är tillfällig men kampen är absolut.’

    • Tack för värdefulla synpunkter. I den uppdaterade version som kommer att presenteras i slutet av mars eller i april har vi behandlat Kina och Ryssland i ett särskilt kapitel. Den är i princip klar, men vi nog få in något om Coronavirus och dess betydelse för den begynnande lågkonjunkturen.

      Vi diskuterar om den unipolära världsordningen håller på att övergå i en bipolär världsordning. Markerar tydligt att vi inte stödjer Kautskys teori om ultraimperialism.

      • Är det inte så att de flesta av våra politiska partier står bakom att de verkligen bryr sig om klimatkrisen, men jag säger som Greta, har inte sett något av handling som har en verklig betydelse bakom detta. Aldrig har man talat om att vi måste sänka vår standard och konsumera mycket mindre av varor (tjänster borde man kunna konsumera istället).
        Alla jag talat med står eniga upp för klimatet, men ingen vill sänka sin standard när jag frågar dem. Nu när flygresor har minskat, så är luften mycket renare såg en luftkarta över Europa, men då blir våra politiker oroliga och går in med stora stödpaket till flygbolagen så de vill väl egentligen inte att flyget skall minska.
        Klädindustrin står också för mycket klimatpåverkan, men jag undrar om Hennes & Mauritz också kommer få statens stödpengar för att fortsätta sälja mer kläder, som vi egentligen inte behöver, Så det Corona kan lära oss, svar på frågan: Är politiker och personer i samhället villiga att minska sin konsumtion för att rädda klimatet???

        • Hela ekonomin bygger på konsumtion.
          Fråga även dina socialistvänner om de kan avstå den internationella solidariteten (pengar som delas ut till diverse regimer och länder), kostsamt flyktingmottagande, kultur av alla de slag som måste subventioneras, presstöd, diverse anslag till samhällsforskning m.m.
          Samt inte minst redaktören själv som är urban och tycker om att resa.
          Kanske också gärna snabbt och effektivt?
          Sist kanske, hur har du levt och lever själv?
          Jag tror nog vi alla är en del av problemet. Mer eller mindre.
          Men det är alltid lätt att peka på sin nästas fel.

          De flesta är nog införstådda med att Corona smittan till Europa kunde ha stoppats. Jag var (och är) det i alla fall.
          Men rädda konsumtionen gick före, även för socialister blev jag varse om.
          X antal dödsfall var mindre viktigt och de flesta av dem räknades ändå bara vara äldre….

          Bara äldre?
          Men är det verkligen så?
          https://samnytt.se/coronaviruset-kryper-ner-i-aldrarna-alltfler-mellan-30-och-50-ar/

          • Arbetarklass du frågar hur jag levt och lever. Som svar kan jag rekommendera dig att gå in på http://www.klimatkontot.se och se vad du själv har för klimatavtryck, mitt är väldigt lågt mitt sätt att leva betyder 2,4 ton CO2e/år att jämföra med 8 ton för medelsvensken och 6 ton för världsmedborgare. När jag var yngre och mina barn var små, var det ändå lägre, då ärvde jag alla kläder och lappa och laga allt även tunna bomullssockor, har aldrig haft bil utan cyklat överallt, med hundar och barn i cykelkärra.
            Jag har gott samvete då det gäller min klimatpåverkan, vet av erfarenhet att inte många vill leva såsom jag lever. Har testat vänner på klimatkontot och de får betydligt högre utsläppssiffra, men inte lika högt som medelsvensken. Många som jag känner är vegetarianer, men flyger och åker bil mer än de behöver, eftersom de älskar den vegetariska maten som är väldigt god, är det knappast någon uppoffring för klimatets skull.

          • Hej Vivi-Ann
            Enligt undersökningen är vi lika:
            Bostad 0,8 ton
            Resor 0,7 ton
            Mat 0,7 ton
            Konsumtion 0,0 ton
            Totalt 2,2 ton
            Men jag sysslar med lite annat utanför frågorna som kanske skulle öka något. Men inte jättemycket tror jag.
            Om ekonomin bygger på konsumtion är jag en smitare eller tillhör ett “utanförskap”. Det jag köper i butik och handel är i huvudsak livsmedel men inte i mängder. I morgon måste jag fixa mat på något sätt för det är i princip slut alltihop. Stora potatisar hade jag och ett ägg. Så ikväll fick det bli raggmunkar. Lite lingon fanns också kvar i en burk. Jag drygade ut smeten med ett par matskedar vetemjöl. Det blev bra faktiskt. Raggmunkarna fick en ljusare och gulare färg annars smakade det lika.
            Man äter med ögonen också.
            Numera finhackar jag även en gul lök i smeten.
            Det ger en godare smak.
            Det är en högst märklig känsla att inte törs gå ut och vara bland folk. Har aldrig varit med om det tidigare.

  5. Bättre för alla oss socialister, vänsternationella eller globalist-vurmare som älskar George Soros massmigration och “mångkultur” inkl. reaktionär extremism, är att vi håller oss till evidens och sanning när vi argumenterar, för annars kommer vi sannolikt INTE nå en samhällsordning där folket har såväl den politiska som den ekonomiska makten, men får då behålla dagens plutokrati, eller kanske snart ha kalifat och tvingas ligga som “bröder” med rövarna i vädret och klä våra fruar i burka, allt medan ökenlandskapen breder ut sig.

    Jag kritiserar därför alla debattörer med hållbara evidens.

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here