Bild: UNZ.
I kvälls-serien ”Aktuella artiklar för ett år sedan” återpubliceras denna artikel som är aktuell i högsta grad.
Det är inte första gången vi behandlar detta ämne.
Läs exempelvis Ett nytt imperialistiskt projekt – att dela upp Ryssland? ”Forum för Rysslands fria folk” Med en snarlik karta. – se längre ned.
Här en artikel av Mike Whitney som Rolf Nilsson översatt.
https://www.unz.com/mwhitney/washingtons-plan-to-breakup-russia/
Washingtons plan för att splittra upp Ryssland
”Västvärldens mål är att försvaga, splittra och i slutändan förstöra vår nation. De förklarar öppet att eftersom de lyckades splittra Sovjetunionen 1991 är det nu dags att dela upp Ryssland i många separata regioner som kommer att vara i luven på varandra.” Rysslands president Vladimir Putin
”Cheney ’ville se en avveckling inte bara av Sovjetunionen och det ryska imperiet utan även av Ryssland självt, så att det aldrig mer skulle kunna bli ett hot mot resten av världen’... Väst måste fullfölja det projekt som inleddes 1991 …. Men innan Moskvas imperium har störtats kommer regionen – och världen – inte att vara säker…” (”Decolonize Russia”, The Atlantic).
Washingtons fiendskap mot Ryssland har en lång historia som går tillbaka till 1918, då Woodrow Wilson skickade över 7 000 soldater till Sibirien som en del av en allierad insats för att rulla tillbaka bolsjevikrevolutionens vinster. Den amerikanska expeditionsstyrkans verksamhet, vilken stannade kvar i landet i 18 månader, har sedan länge försvunnit ur historieböckerna i USA, men ryssarna pekar fortfarande på händelsen som ännu ett exempel på USA:s obevekliga inblandning i sina grannars angelägenheter. Faktum är att Washingtons eliter alltid har lagt sig i Rysslands angelägenheter, trots Moskvas starka invändningar. Faktum är att ett stort antal västerländska eliter inte bara anser att Ryssland bör delas upp i mindre geografiska enheter, utan att det ryska folket bör välkomna ett sådant resultat. De västerländska ledarna i anglosfären är så uppslukade av hybris och sin egen skenheliga känsla av berättigande att de ärligt tror att vanliga ryssar skulle vilja se sitt land splittras upp i små delstater som förblir öppna för de västerländska oljejättarnas, gruvbolagens och, naturligtvis, Pentagons glupska exploatering. Så här sammanfattade Washingtons geopolitiska hjärna Zbigniew Brzezinski det i en artikel i Foreign Affairs:
”Med tanke på (Rysslands) storlek och mångfald skulle ett decentraliserat politiskt system och fri marknadsekonomi med största sannolikhet frigöra det ryska folkets kreativa potential och Rysslands enorma naturresurser. Ett löst sammansatt Ryssland – bestående av ett europeiskt Ryssland, en sibirisk republik och en republik i Fjärran östern – skulle också ha lättare att odla närmare ekonomiska förbindelser med sina grannar. Var och en av de konfedererade entiteterna skulle kunna utnyttja sin lokala kreativa potential, som i århundraden har kvävts av Moskvas tunga byråkratiska hand. I sin tur skulle ett decentraliserat Ryssland vara mindre mottagligt för imperialistisk mobilisering.” (Zbigniew Brzezinski, ”A Geostrategy for Eurasia”, Foreign Affairs, 1997).
Det ”löst förenat Ryssland” som Brzezinski föreställer sig skulle vara en tandlös, beroende nation som inte skulle kunna försvara sina egna gränser eller sin suveränitet. Det skulle inte kunna hindra mäktigare länder från att invadera, ockupera och upprätta militärbaser på sitt territorium. Det skulle inte heller kunna förena sitt olikartade folk under en gemensam fana eller ha en positiv ”enhetlig” vision för landets framtid. Ett konfederalt Ryssland – uppdelat i en mängd mindre delar – skulle göra det möjligt för USA att behålla sin dominerande roll i regionen utan hot om utmaning eller inblandning. Och detta verkar vara Brzezinskis verkliga mål, vilket han påpekade i denna passage i sitt magnum opus The Grand Chessboard. Här är vad han sa:
”För Amerika är Eurasien det viktigaste geopolitiska priset … och Amerikas globala överlägsenhet är direkt beroende av hur länge och hur effektivt dess överlägsenhet på den eurasiska kontinenten upprätthålls.” (”THE GRAND CHESSBOARD – American Primacy And It’s Geostrategic Imperatives”, Zbigniew Brzezinski, sid 30, Basic Books, 1997).
Brzezinski sammanfattar USA:s imperialistiska ambitioner på ett kortfattat sätt. Washington planerar att etablera sin överhöghet i världens mest välmående och folkrika region, Eurasien. Och för att göra det måste Ryssland decimeras och delas upp, dess ledare måste störtas och ersättas, och dess enorma resurser måste överföras till de globala transnationella företagens järngrepp, som kommer att använda dem för att upprätthålla flödet av rikedomar från öst till väst. Med andra ord måste Moskva acceptera sin ödmjuka roll i den nya ordningen som USA:s de facto gas- och gruvbolag.
Washington har aldrig riktigt avstått från sitt mål att utplåna den ryska staten, och den nyligen offentliggjorda nationella säkerhetsstrategin (NSS), tillsammans med en rapport från kongressen med titeln ”Renewed Great Power Competition: Implications for Defense-Issues for Congress”, bekräftar mycket av det som vi har sagt här, nämligen att USA planerar att krossa all uppkommande opposition mot dess expansion i Centralasien, för att bli den dominerande aktören i regionen. Här är ett utdrag ur kongressrapporten:
USA:s mål att förhindra att regionala hegemoner uppstår i Eurasien är visserligen ett gammalt mål, men det är inte hugget i sten – det är ett politiskt val som återspeglar två bedömningar:
- att med tanke på mängden människor, resurser och ekonomisk verksamhet i Eurasien skulle en regional hegemon i Eurasien utgöra en maktkoncentration som är tillräckligt stor för att kunna hota USA:s livsviktiga intressen; och
- att Eurasien inte på ett tillförlitligt sätt är självreglerande när det gäller att förhindra framväxten av regionala hegemoner, vilket innebär att man inte kan räkna med att länderna i Eurasien, genom sina egna åtgärder, kan förhindra uppkomsten av regionala hegemoner, utan att de kan behöva hjälp från ett eller flera länder utanför Eurasien för att kunna göra detta på ett tillförlitligt sätt.” (“Renewed Great Power Competition: Implications for Defense—Issues for Congress”, USA:s kongress).
Denna USA:s officiella utrikespolitik är knappast annorlunda jämfört med den så kallade Wolfowitzdoktrinen, som levererades före Irakkriget. Här är den:
”Vårt första mål är att förhindra att en ny rival återuppstår, antingen på det forna Sovjetunionens territorium eller någon annanstans, som utgör ett hot i samma storleksordning som det som tidigare utgjordes av Sovjetunionen. Detta är ett dominerande övervägande som ligger till grund för den nya regionala försvarsstrategin och kräver att vi strävar efter att förhindra att någon fientlig makt dominerar en region vars resurser, under konsoliderad kontroll, skulle vara tillräckliga för att generera global makt.”
Läs gärna Dagens USA-imperialism, Ryssland och Wolfowitzdoktrinen
Som ni kan se har det inte skett någon meningsfull förändring av politiken sedan Wolfowitz formulerade sin doktrin för nästan två decennier sedan. Det amerikanska utrikespolitiska etablissemanget hävdar fortfarande beslutsamt Washingtons rätt att dominera Centralasien och att betrakta varje konkurrent i regionen som ett nationellt säkerhetshot. Detta understryks ytterligare av det faktum att både Ryssland och Kina i den senaste nationella säkerhetsstrategin har identifierats som ”strategiska konkurrenter”, vilket är en djupgående eufemism för dödsfiender.
Kolla in detta utdrag ur en artikel med titeln ”Partitioning Russia After World War III?”:
USA:s och Natos slutmål är att dela upp och pacificera världens största land, Ryska federationen, och till och med skapa ett täcke av evig oordning (somalisering) över dess enorma territorium eller åtminstone över en del av Ryssland och det postsovjetiska området…
USA:s yttersta mål är att förhindra att det i Europa och Eurasien uppstår några alternativ till den euro-atlantiska integrationen. Därför är Rysslands förstörelse ett av USA:s strategiska mål….
Att rita om kartan över Eurasien: Washingtons kartor över ett delat Ryssland
I och med delningen av Ryska federationen hävdar (artikeln) att all bipolär rivalitet mellan Moskva och Washington skulle upphöra efter tredje världskriget. I en stark motsägelse hävdar artikeln att det är först när Ryssland är förintat som det kommer att finnas en genuint multipolär värld, men den antyder också att USA kommer att vara den mest dominerande globala makten, även om Washington och Europeiska unionen kommer att försvagas av det förväntade stora kriget med ryssarna”. (”Partitioning Russia after World War 3”, Global Research)
Washingtons relatopner med Ryssland har alltid varit omstridda, men det har mer att göra med Washingtons geostrategiska ambitioner än med något störande beteende från Moskvas sida. Rysslands enda brott är att det råkar ockupera fasta tillgångar i en del av världen som USA, med alla nödvändiga medel vill kontrollera. När Hillary Clinton först tillkännagav USA:s planer på att ”flytta över tyngdpunkten till Asien” tyckte de flesta att det lät som en rimlig plan för att flytta resurser från Mellanöstern till Asien, i syfte att öka USA:s deltagande på världens snabbast växande marknad. De insåg då inte att beslutsfattarna hade för avsikt att driva in Ryssland i ett blodigt markkrig i Ukraina för att ”försvaga” Ryssland så att Washington obehindrat kunde sprida sina militärbaser över den eurasiska landmassan. Ingen förutsåg heller hur långt Washington skulle gå för att provocera, isolera och demonisera Ryssland i det uttryckliga syftet att avsätta dess politiska ledare och dela upp landet i flera mindre stater. Här är Hillary när hon framförde sin ståndpunkt 2011:
”Att utnyttja Asiens tillväxt och dynamik är centralt för USA:s ekonomiska och strategiska intressen. Att öppna upp marknader i Asien ger USA oanade möjligheter till investeringar, handel och tillgång till avancerad teknik….. Amerikanska företag (behöver) utnyttja den stora och växande konsumentbasen i Asien…
Regionen genererar redan mer än hälften av den globala produktionen och nästan hälften av den globala handeln…. vi letar efter möjligheter att göra ännu fler affärer i Asien… och våra investeringsmöjligheter på Asiens dynamiska marknader.”(”America’s Pacific Century”, Secretary of State Hillary Clinton”, Foreign Policy Magazine, 2011).
En noggrann genomläsning av Clintons tal, tillsammans med en genomgång av Wolfowitzdoktrinen, kommer att hjälpa även den mest obegåvade läsaren att dra några uppenbara slutsatser om den nuvarande konflikten i Ukraina, som nästan inte har något att göra med så kallad ”rysk aggression”, utan allt att göra med Washingtons plan att projicera sin makt över hela Asien, kontrollera Rysslands enorma olje- och gasreserver, omringa Kina med militära baser och etablera amerikansk dominans i epicentrum av detta århundrades mest blomstrande marknad. Här är Putin igen:
”För att frigöra sig från den senaste väven av utmaningar måste de till varje pris avveckla Ryssland, liksom andra stater som väljer en suverän utvecklingsväg, för att ytterligare kunna plundra andra nationers rikedomar och använda dem för att täppa igen sina egna hål. Om detta inte sker kan jag inte utesluta att de kommer att försöka utlösa en kollaps av hela systemet och skylla allting på det, eller, Gud förbjude, besluta sig för att använda den gamla formeln med ekonomisk tillväxt genom krig.”
USA:s utrikespolitiska experter är skamlösa i sitt främjande av teorier som hotar att utlösa en direkt militär konfrontation med Ryssland, vilket skulle kunna resultera i ett kärnvapenkrig. I ett nyligen genomfört ”webbinarium för kongressledamöter och kongresskvinnor” den 23 juni, med titeln ”Decolonizing Russia” (Avkolonisering av Ryssland). Webbseminariet, som bemannades av CIA-agenter och högernationalister från Ukraina och Kaukasus, argumenterade effektivt för att Ryssland var ett kolonialt imperium som måste brytas upp med Washingtons stöd”. (WSWS) Författaren undersöker orsakerna till varför vissa experter vill stämpla Ryssland som ”imperialistiskt”? En artikel på WSWS förklarar varför:
… ”påståendet att Ryssland är ”imperialistiskt” fyller en viktig politisk funktion: Det ger en politisk täckmantel för den imperialistiska aggressionen mot Ryssland och de imperialistiska makternas krigsmål…. Det är denna strategi som den Nato-positiva pseudovänstern täcker upp för med sitt skrikande om ”rysk imperialism”. Att underblåsa nationalistiska, regionala och etniska spänningar har varit en viktig del av den imperialistiska krigspolitiken i årtionden……
Genom en kombination av Nato-expansion, kupper vid landets gränser och militära interventioner i länder som är allierade med Ryssland och Kina har de imperialistiska makterna systematiskt och obarmhärtigt omringat Ryssland…
Om man granskar historien om de krig som USA-imperialismen har fört under de senaste trettio åren, framstår det pågående kriget för att stycka upp Ryssland och Kina som brutalt oundvikligt. Trots att dessa länder återintegrerats i det kapitalistiska världssystemet har de imperialistiska makterna hindrats av de styrande oligarkiska regimerna från att direkt plundra dessa länders enorma resurser. De är nu fast beslutna att ändra på detta, eftersom de tävlar om dessa resurser sinsemellan och drivs av olösliga inhemska kriser.
… I resolutionsförslaget beskrivs de grundläggande målen för USA:s krig mot Ryssland på följande sätt: ”att avsätta den nuvarande regimen i Ryssland, ersätta den med en amerikansk kontrollerad marionett och bryta upp Ryssland självt – i vad som kallas ”avkolonisering av Ryssland” – i ett dussintal eller fler impotenta småstater, vars värdefulla resurser kommer att ägas och exploateras av amerikanskt och europeiskt finanskapital”. Detta stycke är centralt för att förstå både den pågående konflikten och den politik som bedrivs av den Nato-positiva pseudovänstern och deras insisterande på att Ryssland är ett ”imperialistiskt land”. (”The historical and political principles of the socialist opposition to imperialist war and the Putin regime”, Clara Weiss, World Socialist Web Site).
Som man kan se söker elitmedlemmar av det utrikespolitiska etablissemanget ihärdigt efter nya och mer övertygande motiveringar för en konfrontation med Ryssland, vars yttersta syfte är att splittra landet och bereda vägen för Washingtons strategiska ombalansering eller ”pivot”. För 20 år sedan, under Bush-administrationen, var politikerna inte alls lika försiktiga i sina åsikter om Ryssland. Den förre vicepresidenten Dick Cheney försökte till exempel inte dölja sitt totala förakt för Ryssland och var förvånansvärt öppenhjärtig om den politik han stödde. Begrunda detta utdrag ur en artikel av Ben Norton:
USA:s tidigare vicepresident Dick Cheney, en av de främsta arkitekterna bakom Irakkriget, ville inte bara upplösa Sovjetunionen, han ville också splittra upp själva Ryssland för att förhindra att det återigen skulle bli en betydande politisk makt…. USA:s tidigare försvarsminister Robert Gates skrev att ”När Sovjetunionen kollapsade i slutet av 1991 ville Dick se en upplösning, inte bara av Sovjetunionen och det ryska imperiet, utan även av själva Ryssland, så att det aldrig mer skulle kunna bli ett hot”….
Det faktum att en person i ledningen för den amerikanska regeringen ganska öppet förespråkade en permanent upplösning av Ryssland som land, och rakt av meddelade detta till kollegor som Robert Gates, förklarar delvis den aggressiva hållning som Washington har intagit gentemot Ryska federationen sedan Sovjetunionens störtande.
Verkligheten är att USA:s imperium helt enkelt aldrig kommer att tillåta Ryssland att utmana dess ensidiga dominans över Eurasien, trots att regeringen i Moskva har återupprättat kapitalismen. Därför är det inte förvånande att Washington fullständigt har ignorerat Rysslands säkerhetsintressen, brutit sitt löfte att inte utvidga Nato ”en enda tum österut” efter Tysklands återförening, och omringat Moskva med militariserade motståndare som är fast beslutna att destabilisera landet.
Ryska säkerhetstjänster har publicerat bevis för att Förenta staterna stödde tjetjenska separatister i deras krig mot den centrala ryska regeringen. Den brittiske akademikern John Laughland betonade i en artikel i The Guardian från 2004, med titeln ”The Chechens’ American friends”, att flera tjetjenska separatistledare bodde i väst och till och med fick bidrag från den amerikanska regeringen. Laughland noterade att den viktigaste USA-baserade pro-tjetjenska separatistgruppen, den bedrägligt namngivna American Committee for Peace in Chechnya (ACPC), som medlemmar räknade upp ”en lista över de mest framstående neokonservativa som så entusiastiskt stöder ’kriget mot terrorismen'”:
Bland dem finns Richard Perle, den ökände Pentagonrådgivaren, Elliott Abrams, känd från Iran-Contra-affären, Kenneth Adelman, USA:s före detta FN-ambassadör som uppmuntrade invasionen av Irak genom att förutsäga att den skulle bli ”en lätt match”, Midge Decter, Donald Rumsfelds biograf och direktör för den högerextrema Heritage Foundation, Frank Gaffney från det militaristiska Centre for Security Policy; Bruce Jackson, tidigare officer i USA:s militära underrättelsetjänst och tidigare vice ordförande i Lockheed Martin, nu ordförande i US Committee on Nato; Michael Ledeen från American Enterprise Institute, tidigare beundrare av den italienska fascismen och nu en ledande förespråkare för regimskifte i Iran; och R James Woolsey, tidigare CIA-chef som är en av de ledande hejaklacksledarna bakom George Bushs planer på att omforma den muslimska världen i USA-vänlig riktning.
Det faktum att högerextrema salafi-jihadister utgjorde en betydande andel av det tjetjenska upproret störde inte dessa antimuslimska neokonservativa – precis som islamofobiska veteraner från ”kriget mot terrorismen” inte hade några problem med att stödja extremistiska halshuggande Takfiri-islamister i de efterföljande amerikanska krigen mot Syrien och Libyen….
…. Victoria Nuland, den tredje mäktigaste tjänstemannen i Joe Biden-administrationens utrikesdepartement, var vicepresident Cheneys främsta biträdande utrikespolitiska rådgivare från 2003 till 2005. (Hon var också med och sponsrade den våldsamma kuppen i Ukraina 2014 som störtade den demokratiskt valda regeringen). Liksom sin mentor Cheney är Nuland en hård nykonservativ. Det faktum att han är republikan och att hon främst arbetar i demokratiska administrationer är irrelevant; detta hökaktiga utrikespolitiska samförstånd är helt och hållet gemensamt för båda partierna.
Nuland (en tidigare medlem av den partiövergripande styrelsen för NED) är också gift med Robert Kagan, en av neokonservatismens skyddshelgon och medgrundare av Project for the New American Century – neokonservatismens mysiga hemvist i Washington, där han arbetade tillsammans med Cheney, Donald Rumsfeld, Paul Wolfowitz och andra topptjänstemän i Bush-administrationen. Kagan var länge republikan, men 2016 anslöt han sig till demokraterna och kampanjade öppet för Hillary Clinton som presidentkandidat.” (”Ex VP Dick Cheney bekräftade att USA:s mål är att splittra Ryssland, inte bara Sovjetunionen”, Ben Norton, Multipolarista).
USA:s utrikespolitik ligger nu uteslutande i händerna på en liten grupp neokonservativa extremister, vilka helt och hållet förkastar diplomati och som genuint tror att USA:s strategiska intressen endast kan uppnås genom en militär konflikt med Ryssland. Med detta sagt kan vi med viss säkerhet säga att saker och ting kommer att bli mycket värre innan de blir bättre.
Man kan för skojs skull tänka sig det omvända förhållandet. Låt oss ägna oss åt att stycka upp USA! lol
”Washingtons fiendskap mot Ryssland har en lång historia som går tillbaka till 1918, då Woodrow Wilson skickade över 7 000 soldater till Sibirien som en del av en allierad insats för att rulla tillbaka bolsjevikrevolutionens vinster”
Det vore befrämjande om ni slutar att återge den angloamerikanska lögnen och sällar er till oss som inser att det brittiskledda anglosaxiska broderskapets kamp mot Ryssland även inbegrep att förstöra deras före WWI snabba kapitalistiska industrialisering.
Och förhindra de planer Ryssland delvis inspirerats av en tidigare amerikansk förebild som britterna avskydde.
Det var avskyn för den förebildens tidigare uttryck som även fick britterna att påtvinga Frankrike deras revolution eller rättare sagt kidnappa revolutionen i ett tidigt skede. Allt för att, i det brittiska imperiets intresse, förhindra spridningen av framgångsrika samhällsbyggen.
De ryska planerna var naturligt förenade med BRICs senare och nuvarande planer.
Samma år firade amerikanerna i London i en påkostad konferens INTERDEPENDENCE DAY! dvs inte independence day.
USA firade alltså sin osjälvständighet från britterna.
Ett sekel tidigare hade britterna bränt Washington inklusive viktiga handlingar som bekräftade USAs självständighet.
Pilgrim Society hade vid 1918 fått ett starkt och växande grepp om USA.
Wilson var britternas nyttiga idiot och en viktig uppgift för expeditionsstyrkan var att paradera framför en förskräckt men inte särskilt kommunistisk rysk allmänhet med avsikt att skrämma dom över på Lenins sida vilket lyckades tillsammans med västalliansens finansiering för de röda.
En av USAs deltagande generaler bekände att han inte visste vad de gjorde där.
Jag har sen jag fann den uppgiften inte återfunnit den internetsidan.
Det finns ju sen länge anglosaxiska libertarianska opinionsbildare som kritiserade dubbelspelet där kommunismen uppmuntrades men antagligen har man från maktens sida rensat bort sån info eller iaf i sökmaskiner gjort den mer svårfunnen.
Lenin bekräftade att interventionsstyrkan i det tidiga skedet hade kunnat krossa bolshevikerna men att dom inte försökte. Totalt stupade 500 av 18000 anglosaxare och tex Kanadensarna som hade fyratusen trupp deltog knappast i striderna.
Enligt en som verkade vara lojal med brittiska imperiet som jag korresponderade med hade britterna 53000 man.
Vet inte om den siffran inbegriper någon rotation av styrkorna dvs innebärandes att det vid varje tidpunkt var långt färre där.
Vad jag sett var iaf långt färre med i strider på land så jag misstänker att de 53000 även inbegrep sjömän och brittiska flottan deltog ibland tex även med att beskjuta ett fort med bolsheviker. Emellertid avslöjar Nikolai Starikov att det var en snabbt övergående incident som motiverades av att dessa bolsheviker avsåg att byta sida!!
Sluta för allas bästa att försvara anglosaxernas bluffmakeri!!
Vi är ju eniga om så mycket i kritiken mot deras imperium så varför hjälpa dem att upprätthålla myterna?
Det är kanske oviljan att se hela bilden som försvagat er inom vänstern som ni ju själva debatterar.
Ryssland är oövervinneligt.
Rysk olja har hittat en väg fri från sanktioner.
https://vz.ru/economy/2022/11/10/1186034.html
För andra gången i historien skickade Ryssland sin olja till Kina via den norra sjövägen. EU:s oljeembargot, som träder i kraft om en månad, gör denna rutt mer attraktiv. Den är kortare och snabbare, och viktigast av allt är den fri från västerländska sanktioner. Kan den norra sjövägen bli en räddning för rysk olja?
Den första transporten av olja via Northern Sea Route ägde rum 2019. Men sedan dess har det inte nämnts något om det, vilket är ganska förståeligt, eftersom den huvudsakliga försäljningsmarknaden – europeisk – var i närheten.
Men sanktionerna gör den norra sjövägen mer attraktiv för Moskva, säger Kpler-analytiker. När allt kommer omkring, mycket snart – från den 5 december – kommer Ryssland inte att kunna leverera råolja till EU, och från början av februari 2023 oljeprodukter på grund av europeiska sanktioner.
Enligt Bloomberg lastade en lagringstanker förtöjd i Murmansk i slutet av oktober råolja i den specialiserade isbrytartankern Vasily Dinkov. Denna tanker seglar längs Northern Sea Route, förra helgen korsade den Rysslands norra kust och passerade genom Beringssundet som skiljer landet från Alaska. ”Vasily Dinkov” ska anlända med rysk olja till den kinesiska hamnen Rizhao den 17 november. Det är andra gången i rysk historia som olja skickas till Kina på detta sätt.
Transport av råolja under sanktioner till Kina längs den norra sjövägen kan generellt sett vara lönsam. För det första är det den kortaste vägen mellan Europa och Östasien. Vägen till Kina från Rysslands baltiska hamnar är hälften så lång som den vanliga vägen genom Suezkanalen. Från Murmansk till Kina tar tankfartyget cirka två till tre veckor, medan det genom den traditionella rutten tar så mycket som åtta veckor.
För det andra tas inga avgifter ut för passagen av den norra sjövägen och inga ytterligare dokument krävs vid korsning av andra länders gränser, säger Andrey Maslov, analytiker på FG Finam. Det är inga köer och pirater här, som på den södra rutten.
Om detta ämne: Ryssland varnade världen för en ny ekonomisk fara. Europa kan fortfarande rädda ansikte och rysk olja.
Amerika var rädd för det låga pristaket för rysk olja. ”Infrastrukturen för själva norra sjövägen är klar, den underhålls av Rosatom i gott skick och den kräver inga investeringar och tid”, säger Sergey Kondratyev, biträdande chef för den ekonomiska avdelningen vid Institutet för energi och finans. Slutligen är denna väg skyddad från en sanktionsstrejk.
Varför har inte den här vägen blivit populär? Faktum är att med uppenbara fördelar finns det många problem.
För det första är dessa de svåraste seglingsförhållandena på planeten. Rysslands norra sjöväg passerar förbi isberg och i svår frost. Detta leder till det andra problemet – isbrytare och specialfartyg krävs för transport av varor.
”I polära vinterförhållanden är det nästan omöjligt att hålla den erforderliga temperaturen i konventionella tankfartyg. Detta kräver speciella tankfartyg som tål stränga temperaturförhållanden. Det finns också särskilda krav på besättningens professionalitet”, konstaterar Maslov.
”Vi har praktiskt taget inga tankfartyg av klass arc5 och arc7 som tillåter vinternavigering. Inte nog med att vi har få sådana tankfartyg, det finns få av dem över hela världen, eftersom det inte finns några stora lastflöden under så tuffa förhållanden.
För att oljetransporter längs den norra sjövägen inte ska vara engångsföreteelser, utan regelbundna och betydande, måste vi skapa en stor flotta, som för närvarande inte är tillgänglig i hela världen.
Det kommer att ta mycket tid. Dessa fartyg behöver inte byggas här, samma Zvezda är redan laddad med andra beställningar, särskilt för konstruktion av gasbärare. Huvudsaken är att en order för konstruktion av sådana fartyg ska läggas nu, säger Sergei Kondratyev.
För förståelse: tidigare chartrade Ryssland huvudsakligen europeiska tankfartyg av den vanliga klassen för transport av olja, efter europeiska restriktioner måste de överges. Men Ryssland kommer inte att lämnas utan en flotta, det kan chartra fartyg i Iran, Indien, Arabemiraten och andra länder.
När det gäller fartyg av arktisk klass kommer detta inte att fungera, eftersom det finns väldigt få av dem i hela världen.
Det specialiserade isbrytande tankfartyget Vasily Dinkov, som just nu seglar för Kina, är alltså ett av tre fartyg i flottan som byggts specifikt för att transportera olja från Lukoils exportterminal vid Varandey i Murmansk. Ryssland har bara åtta sådana fartyg.
”Norra sjövägen är isbunden under cirka åtta månader om året, så det krävs isbrytare för dess passage.
Dessutom behövs isbrytare även på sommaren i särskilt svåra områden. Det finns bara fyra kärnkraftsdrivna isbrytare i drift, och ytterligare fyra väntar på att avvecklas från flottan och slutförvaras. Det ställs också höga krav på besättningens professionalitet, säger Maslov.
En annan komplikation är att oljekonsumtionen i Kina har sjunkit till de lägsta nivåerna de senaste fem åren på grund av de pågående nedstängningarna av coronaviruset, så det kan vara svårt att öka tillgången på råolja utöver de redan höga volymerna, tror Kondratiev. Nu tar Kina emot rysk olja genom ESPO-rörledningen och genom hamnen i Kozmino redan maximalt.
”En mer lovande marknad när det gäller att öka oljeexporten just nu är Indien och andra länder i Sydostasien, eftersom det finns efterfrågan där, och det är mer priskänsligt. Och användningen av den norra sjövägen är inte så viktig här, det är mycket närmare att transportera olja från Novorossiysk till dessa länder.”- noterar den biträdande chefen för IEF:s ekonomiska avdelning.
En annan svårighet är juridisk. ”Vi har fortfarande en restriktion för transport av varor längs den norra sjövägen med fartyg under utländsk flagg. Ett särskilt tillstånd krävs för deras passage. Endast fartyg som för rysk flagg kan segla längs NSR. Förmodligen är det nödvändigt att ändra lagstiftningen, säger Kondratiev.
Dessa problem löses uppenbarligen inte snabbt och kräver enorma investeringar. Därför är det osannolikt att det kommer att vara möjligt att öka tillgången på olja längs den norra sjövägen mot Asien under de kommande åren. ”Situationen kommer att förändras något när Vostok Oil-projektet lanseras av Rosneft, som planerar att transportera olja längs Northern Sea Route i stort sett året runt, om Rosneft lyckas starta detta svåra projekt under rådande förhållanden och förbereda logistiken för det. Men det kommer fortfarande att vara en lokal historia, eftersom leveranser inte kommer från hamnarna i Leningrad-regionen, utan från nordöstra Sibirien, tror Sergey Kondratyev. Lanseringen av detta projekt är planerad till 2024.
Enligt IFE-experten, lanseringen av en fullfjädrad transitväg längs den norra sjövägen från hamnarna i Leningrad-regionen till Östasien kommer att kräva 4-5 år, det vill säga det är möjligt tidigast 2027. Och sedan, om arbetet utförs mycket snabbt: redan nu dyker det upp någon som kommer att vara intresserad och ansvarig för att beställa fartyg och för att övervaka deras konstruktion.
Och naturligtvis är det nödvändigt att hitta köpare i Asien på långtidskontrakt. Under tiden kommer den traditionella vägen för oljeleverans genom Suezkanalen med tankfartyg av Aframax-klassen att förbli relevant.
Det är värt att notera att Ryssland faktiskt inte levererar lika mycket olja till EU som tidigare. Därför är det osannolikt att konsekvenserna av oljeembargot blir katastrofala. Enligt Kondratiev förser Ryssland för närvarande EU med 1,2-1,4 miljoner fat olja per dag, medan den totala volymen av rysk råoljeexport, inklusive pipelineleveranser, är cirka 4,5 miljoner fat per dag.
”För en del av denna volym på 1,2–1,4 miljoner fat kommer vi definitivt att hitta konsumenter efter att embargot träder i kraft,” är Kondratiev säker. Det pessimistiska scenariot antar att Ryssland till sommaren 2023 måste minska oljeproduktionen med 500-800 tusen fat per dag, det måttligt pessimistiska – med 300-400 tusen. Det är dock mest troligt att vår produktion kommer att minska med högst 300 tusen fat per dag på grund av det europeiska embargot, konstaterar experten. Pessimistiska scenarier är möjliga om världsekonomin kastar sig in i en ny kris, vilket oundvikligen kommer att leda till en minskning av energiefterfrågan.
Regimen i Fashington D.C. få se om sitt hus – risken är långt större att USA stycks itu/bryter samman än att Ryssland gör det. Ett tecken ac många: the hunt for Hunter Biden is in!
”US Republican Congressman James Comer said on Thursday that in the event Republicans win a majority in the House of Representatives an investigation into the alleged illegal business affairs of US President Joe Biden’s son, Hunter Biden, will be initiated.
“Newsweek came out with a poll that said 52% of Americans want to see an investigation into the Biden family’s business dealings, so that’s what we are going to provide in a Republican majority,” Comer said in an interview with Fox News. He also said that Joe Biden himself was involved in his son’s illegal activities, including tax evasion and influence peddling, according to Fox News. Joe Biden facilitated several meetings with these people, who transferred millions of dollars into Hunter Biden’s accounts. This is what we are going to get the bottom of in a very public hearing,” Comer said. Comer as a ranking member of the US House Committee on Oversight and Reform will become chair of the committee if Republicans regain control of the lower chamber, which will allow him to start an investigation. Republicans have been issuing warnings about starting an investigation for years before the 2022 US Midterm election, but had no legislative authority.
Since 2018, Hunter Biden has been under a series of investigations into tax-related crimes, drug use, money laundering and illegal business dealings in foreign countries including Ukraine and China. On Wednesday, President Biden said that US citizens want to ”move on” from these investigations.”
https://sputniknews.com/20221111/republicans-promise-to-start-investigation-against-hunter-biden-in-case-of-victory-1104013700.html
USA som hela tiden kommer undan, med sina hot mot andra länder, med sina krig mot andra länder.
Vet inget annat land på jorden som har fört så många krig enbart i syfte att dela upp länder, så kvar skall enbart bli det gigantiska Förenta staterna.
Så de kan fortsätta att ha makt över alla andra, för inget annat land kommer vara tillräckligt stort för att kunna utmana USA.
Nu vill de dela upp Ryssland som är en gammal plan som funnits hos Pentagon i många år.
USA som fortfarande vill dela upp Irak i tre delar, de har enbart lyckats med att skapa Kurdistan med en gigantisk amerikansk bas nära Erbil. Till Erbil vallfärdas nu spillrorna av de kristna i Irak, som var över 1,5 miljoner människor innan USA började sitt krig mot Irak. Nu kvarstår enbart några hundra tusen kristna som söker samla sig i Kurdistan. Då USA har lovat dem skydd i Kurdistan, enligt ett löfte till Vatikanen, att Vatikanen inte skulle kritisera USA:s krig i Irak, mot ett löfte att USA skulle försöka rädda en spillra av de kristna. I annat fall skulle det inte ske, och USA hotade med att de förmodligen skulle bli utrotade från Irak under kriget.
USA dödade Saddam Hussein som skyddade de kristna i Irak. En granne till mig är kristen från Irak, hennes släktingar är nu i Erbil. Sist jag talade med henne var hon orolig över situationen där.
Möjligtvis vill kurderna i Irak, vilket kurderna i Syrien gör använda sig av kristna som skall gå i fronten i deras krig. De skall bli kanonmat. De har lärt sig av USA, som lät kurderna bli kanonmat när de skulle kriga mot IS.
Detta kan bli möjligt då USA nu trappar upp konflikten med Iran, att de tänker sig att kurderna skall vara deras fotsoldater i kriget mot Iran. Pesh Merga krigarna får lönecheck varje månad av USA. De har gett order till kurderna att de skall bilda en stor arme. Vad skall den göra om inte gå till Iran.
USA har låtit dela upp Syrien i tre delar, en del given åt Turkiet, och en del given åt kurderna.
Kurderna i Syrien har aldrig haft en så svår situation i Syrien som de rysktalande i Donbass. Många som bor i Sverige, hade inte klagat över kurdernas situation i Syrien, när kriget i Syrien bröt ut 2011. De köpte sommarstugor i Syrien och åkte ofta dit.
Så det är oförklarligt för mig att förstå varför inte USA tillåter att även Ukraina delas upp, precis som de gjort med andra länder. Då skulle inte kriget fortsätta, om man lät Donbass bli befriat från Ukraina. Människorna som bor i Donbass som tillhörde Sovjet, blev tvångsplacerade i Ukraina, det var inte deras val att tvingas tillhöra Ukraina.
Det är landet där människor lidit mest av att behöva tillhöra en regim, som lär små barn när de börjar skolan att hata ryssar och allt som har med Ryssland att göra.
Man blir bunden vid stolpar om man inte kan tala ukrainska, och förnedrad med byxor neddragna och piskad och slagen för att man talar ryska.
De har haft åtta år på sig att lära barnen som växer upp att hata ryssar, vilket de vet gör det lättare att kriga mot dem och döda dem.
Scott Ritter sa att det var viktigt att lära sina krigare att hata motståndaren då är det lättare för dem att kriga och döda dem.
De rysktalande har svårare att slåss och döda ukrainarna då de inte lärt sig detta hat utan enbart mot Banderas anhängare.
USA fortsätter med sitt stöd för IS i Syrien, nyligen släppte de igenom i sitt område IS-terrorister som därigenom kunde attackera syriska soldater.
De fick gå helt fria vid området som USA ockuperar ingen attack från USA.
Däremot bombar USA hjälpkonvojer till Libanon, och med sina bomber skadar gränsvakter både på irakisk sida och syrisk sida, 25 stycken blev skadade vid senaste attacken.
De fortsätter att stjäla syrisk olja och syriskt vete.
UN tiger, så även Väst inget fördömande. FN har ingen neutral politik, och kan skrotas och ett nytt FN kan uppstå ur askan.
För de som inte lyssnat på UR, när de berättar om hur en CIA agent lyckades störta en demokratisk ledare i Iran. Man bör lyssna på detta program då det är väldigt givande. Det är exakt samma metoder som USA använder sig i dag när det gäller regimändring. Förtala ledaren i landet så mycket det går, sätta grupper mot varandra. Lyssna och lägg märke till att precis detta sker i Ukraina i dag.
Mohammad Mosaddeq föddes i ett Iran där utländska stormakter tog vad de ville vilket fick ett slut när han själv blev statsminister. Han ville göra Iran till en demokrati och hans kamp för demokrati och värdighet trollband en hel värld. Men det gav honom också mäktiga fiender. Sommaren 1953 drabbade demokrater, gangstrar och amerikanska spioner samman på Teherans gator i en av historiens mest dramatiska uppgörelser.
https://urplay.se/program/210354-bildningsbyran-tanka-mot-strommen-mohammad-mosaddeq-den-gratande-demokraten
Hoppas det kommer ett program om att samma anglosaxiska parhästar även 1979 störtade ’sin’ 1953 inkuppade mellanhand shahen av Iran och satte in sin andra mellanhand Khomeini.
Shahen gjorde felet att utveckla Irans industriella potential och samarbeta med både öst och väst. Han påstod att Iran skulle bli världens femte ekonomi. Inte bra… men lägg märke till att CIA beredvilligt bekräftar kuppen 1953 med en pik mot britterna medan alla tiger ihjäl den 1979. USA vill att ni ska få ’rätt’ vänster-höger stimulans och inte börja se att det bara handlar om att förhindra utveckling och nationell självständighet.
Så det var ingen social revolt 1979?
Undrar om det inte istället nu blir så att det blir USA som splittras upp, givet den nuvarande utvecklingen. Ryssland och Kina blir ju alltmer nära ihopkopplade, Indien vill hålla sig mer neutral men det är inget tvivel om att Indien närmar sig Kina och Ryssland. Sedan har vi fenomen som SCO – Shanghai Cooperation Organization, BRI – Belt and Road Initiative, BRICS – Brasilia, Russia, India, China, South Africa, och RCEP – The Regional Comprehensive Economic Partnership, China-backed, USA excluded. USA lämnas alltmer utanför och det talas om ekonomisk och samhällelig kollaps eller revolution. Flera stater i USA arbetar på att bryta sig loss från unionen USA och deklarera självständighet.
Kevork Almassian som expert på Syrien, själv vuxit upp där, är ursprung Armenier. Han säger att enda möjligheten för Syrien att överleva och klara den svåra perioden som det syriska folket är utsatt för av EU och USA, med så hårda sanktioner att de inte ens får köpa delar till musikinstrument till opera huset.
Det är desperation i landet, och människor dödas långsamt, man svälter ihjäl och kan inte bota sjukdomar, då man inte får tillgång till medicin.
Deras enda räddning att överleva är att Ryssland måste vinna proxikriget i Ukraina. Ryssland är Syriens enda räddning.
USA vill tvinga det syriska folket att inte rösta på Assad, genom att låta dem svälta och lida.
Kevork säger att det kommer inte att hända, då Assad är väldigt populär och inte den massmördare som CIA ville att världen skulle tro. Däremot dräneras nu Syrien på välutbildade, men de vill inte till Väst de söker sig till andra arabländer i omgivningen för en bättre tillvaro. De är trötta på Väst som bombat sönder deras land och lagt det i spillror.
Nu pågår en liknande kampanj av Israel och USA i Libanon. De vill inte att sittande vald person av folket skall vinna nästa val, därför utsätter USA tillsammans med Israel det libanesiska folket för lidande och bombar hjälpkonvojer till landet. USA hotar om ni inte väljer den ledare som vi vill, så kommer ert lidande bli svårt och hålla på för evigt.
Kevork säger att de vill ha en fascist till makten. Han har suttit i fängelse för krigsbrott mot palestinier.
Om folket inte vill svälta och se sina nära släkt och vänner dö p.g.a. sanktioner så kommer de att rösta på denna fascist.
Sedan försvarar man hans tillträde till makten att han har vunnit ett demokratiskt val.
Så skapar USA demokrati i världen, med våld och hot.
[…] Detta är en artikel 5/1 av Mike Whitney https://www.europereloaded.com/the-plan-to-carve-up-russia-outed/ Har tidigare publicerat Washingtons plan för att splittra upp Ryssland. […]
I kväll har jag hittat en ny Youtubekanal.
Den heter Wild Siberia.
Huvudpersonen är en amerikansk krigsveteran som bott två år i Ryssland.
Som västerlänning har han mycket intressant att förmedla om sådant som rör livet i vardagens natur.
I filmen jag länkar till nedan har han rest hem till Kalifornien igen och låter oss följa med på en promenad runt staden.
Jag tror det är en förort till Los Angeles.
Killen poängterar att både USA och Ryssland är bra länder, men där finns skillnader.
Följ med killen nedan, en stund, eller hela filmen. Det är värt i båda fallen.
I USA kan man kalla en polis för gris, det händer inte så mycket för den sakens skull.
Men att kalla en polis för gris i Ryssland är absolut inte att rekommendera.
Det här har med demokrati och yttrandefrihet att göra som inte är densamma i Ryssland.
Men respekterar man lagar och Polis i Ryssland så händer garanterat ingenting.
Polisen är dessutom ganska osynlig i Ryssland medan poliser i USA finns överallt.
Följ med i filmen nedan. En annan bild av USA man inte tänker sig.
https://www.youtube.com/watch?v=VF52IoT8DqU
Här är kanalen jag rekommenderar:
https://www.youtube.com/@WildSiberian
”My name is Dan Castle I’m a Marine Corps Afghanistan war veteran. Out of curiosity I travelled to Siberia in 2022. Without any intentions of staying, I traveled around in Lake Baikal. I met my fiancé Ksenia in the city of Irkutsk.
I make travel, educational, and documentary style videos.
I have lived in Russia for almost 2 years, and I intend to continue documenting my stay in this great country. This is a non-political channel. I am a proud United States, Marine Corps veteran.”
Tusen tack för rekommendationen, en mycket bra kanal. Jag har precis titta på Vilken stad är bäst, Moskva eller Los Angeles?👍
Det är samma missionerande amerikanska dagdrömmeri som vanligt.
Men verkligheten är en helt annan. Alla amerikanska försök att projicera geopolitisk makt i Fastlandsasien har hittills totalhavererat; från Vietnam och shahens Iran på 1970-talet, Irak, Syrien och Afghanistan.
Washington borde fråga sig: varför skulle Asien vilja ha amerikanskt kaos?
De amerikanska våldsetablissemangen kan inte längre projicera sina geopolitiska maktambitioner i Asien, men möjligt undantag i Israel.
Det finns inga starka krafter inuti Ryssland för att ”självupplösa” det egna landet trots att även de existerande ryska inrikesstrukturella problemen (de har alltid gått i vågor och perioder sedan flera hundra år tillbaka).
Det bästa Europa kan göra för framtida euroasiatisk fred, harmoni och politiskt lugn är att de-amerikanisera och återeuropeisera vårt eget Europa.
De amerikanska Förenta delstaterna, en gammal europeisk koloni, bör efter 78 års militär ockupation av Europa lämna Europa.
Vill vi verkligen ha det amerikanska geopolitiska kaoset i Europa 78 år till, till år 2101?
Det är det fallet Israel efter mer än 56 års amerikanskt geopolitiskt haveri visar i dessa dagar.
Med Washington får ingen idag vare sig fred, diplomatisk harmoni, gott grannskap, ekonomisk stabilitet eller tillit.
De amerikanska Förenta delstaterna har blivit en helt onödig kaosaktör i vår värld, en umbärlig nation vi kan slippa.
Låt Europa bli fritt!
Johan de Nauclér
Amerika föddes ur Europa och är hennes skötebarn.
Den europeiska kolonialismen är den kolonialism som påverkat världen som vi lever i idag allra mest, den var ekonomiskt gynnsam för Europa och än idag för hennes grymma, i Guds namn, skapelse.Kolonisationen av Amerika ledde till ett av många av Europas största folkmord i historien.
Men det var inte bara Spanien och Portugal som ledde koloniala projekt. Frankrike, England, Tyskland, Belgien, Italien och Holland är några andra av de europeiska länderna som kolonialiserade stora delar av världen. Även Sverige har haft fem kolonier: Nya Sverige nuvarande amerikanska delstaterna Delaware, Pennsylvania, New Jersey och Maryland), Cabo Corso, Saint-Barthélemy, Guadeloupe och Porto-Novo.
Kolonialismen som ett fenomen är inget utanför Sverige. Den svenska koloniala historien hittar vi både inom och utanför Europa.
Kolonialiseringen av Sápmi (norra Skandinavien) var en av de första svenska kolonierna. Utanför Europa hade Sverige fem kolonier, bland annat kolonin S:t Barthélemy i Västindien. Ön S:t Barthélemy kolonialiserade Sverige i nästan hundra år. Sveriges del i kolonialismen var inte lika stor som till exempel Spanien och Frankrike, men var inte mindre brutal. Förslavning av den svarta befolkningen, tortyr, plundring och utnyttjande av områdena ingick även i Sveriges kolonialism.
Idén om ras stöttades inom olika vetenskaper, som till exempel filosofi och biologi. Sverige var under 1920–1930-talet ledande inom den rasbiologiska forskningen.
Det var inte förrän 1958 som det rasbiologiska institutet i Uppsala lades ner.
”Socialdemokraterna anklagas fortfarande för att ha instiftat det ökända rasbiologiska institutet i Uppsala. Men det var ett tvärpolitiskt riksdagsbeslut som Hjalmar Branting (S) liksom högerledaren Arvid Lindman deltog i. Däremot var det ett socialdemokratiskt beslut att avskaffa institutet. Först 1936 till gagnet och 1958 till namnet.”
-Dan Korn
Att vi lever i en postkolonial samtid, eller värld, innebär att de rasistiska tankemönster, idén om ras och all den kunskapsproduktion (vetenskap) som producerades under kolonialismen fortfarande finns kvar. Det är inget som vi kan radera från vår historia och det påverkar oss fortfarande. Det betyder att människor som inte är vita fortfarande lever under andra förutsättningar än vita.
För att veta vad en postkolonial samtid betyder måste vi fokusera på och förstå tankemönster och effekter som fortfarande finns kvar och erkänna att samtiden är postkolonial.
Nä!
De som utvandrade från Europa till Nordamerika gjorde det till en början av religiöst färgade orsaker; av europeisk förföljelse.
Britterna såg länge de nybildade amerikanska delstaterna som ypperliga fiender. Fiendskapen var ömsesidig.
På 1800-talet intog brittiska trupper från kolonin Kanada den amerikanska huvudstaden Washington och brände ned Vita huset. Det är det inte många européer som känner till.
Monroedoktrinen från 1860-talet från amerikansk sida att utestänga europeiska makter från den västra hemisfären liksom 1898 års amerikanska krig mot det koloniala Spanien (mot spanska kolonierna Kuba och Filippinerna) är ingalunda några som helst tecken på att de då nybildade amerikanska delstatsunionen skulle varit ”ett europeiskt skötebarn”.
Det är helt enkelt falsk historieskrivning.
Vänstern hade långt in på 1940-talet dessa amerikanska Förenta stater som klar favorit framför de europeiska länderna; som sågs (med rätta) som reaktionära, ofta (helt) antidemokratiska, högkonservativa imperieregimer. I jämförelse var det då moderna och tidvis mer jämlika Amerika mer tilltalande för en progressiv arbetarrörelse. Den svenska och europeiska (för att inte nämna den brittiska) högern såg dessutom mycket illa på Amerika på den tiden fram till 1940-talet.
Att påstå att de amerikanska Förenta delstaterna varit ”ett europeiskt skötebarn” är helt enkelt inte sant.
Jag skulle säga tvärtom i två avseenden. Efterkrigstidens Europa har däremot blivit ett neokolonialt skötebarn för Washington.
Det är det livsfarliga styvmoderskapet som för Europa blir allt farligare både geopolitiskt säkerhetsmässigt liksom den amerikanska intentionen att ekonomiskt bryta sönder de europeiska handelsförbindelserna med Ryssland, Indien och självklart Kina.
Jo Nauclér
Europas sköte spottade ut kungar och despoter över hav och land, födde Amerika i djävulens namn, fadern till hennes skötebarn hon har i sin famn.