Ännu en framgång för terroristerna i Syrien

Terrroristerna i Syrien verkar vara på väg att besegras på marken efter många års hårda strider av främst den syriska arabarmén med stöd av Ryssland, Hizbollah och Iran. Men också genom insatser av kurdiska SDF mot IS. Trots allt stöd från USA, Israel, Turkiet och Saudarabien. USA har hela tiden stött terroristerna enligt uppgifter från ledande politiker, militärer och press i USA. Samtidigt som alltså USA högljutt talat om sina vanligen lågfrekventa insatser mot IS i Syrien. Några större insatser av USA mot ledande terroristgruppen HTS i Idlib är ej kända för mig i alla fall.

Men det viktiga kriget om opionen har terroristerna vunnit hittills tack vare USA:narrativets helt dominerande roll som okritiskt återrapporteras av media i t.ex. Många artiklar om detta har publicerats här.

Nyligen kunde jag rapportera om en kritikerhyllad film ”The Cave” Oscarsnominerad film som stödjer terroristerna i Syrien finansieras till mer än 50 % av svenska skattepengar… Den presenteras längre ned.

Nu kommer filmen ”Till min dotter (Sama)”, som får högsta betyg av bland andra recensent i Sveriges radio.

Recension i Sveriges Radio.

”Dokumentären ”Till min dotter” är ett gripande, skoningslöst och välgjort vittnesmål från fem år i krigets Syrien.
Regissör: Waad Al-Kateab, Edward Watts Medverkande: Waad Al-Kateab, Hamza Al-Khateab, Sama Al-Khateab Genre: Dokumentär Betyg: 5 av 5 Biopremiär: 13 mars

Hur nära kan man komma? Hur verkligt kan det bli? Det är frågor som man kan ställa kring en dokumentär… och jag har svårt att se att man kan komma närmare än Waad Al-Kateabs film inifrån Aleppo. For Sama har den hetat när den tagit hem priser på festivaler och galor runt om i världen, och Sama är Waad Al-Kateabs egen dotter som föds under belägringen av Aleppo.

Hon gör filmen för att förklara för dottern varför hon och hennes man Hamza stannade i Aleppo, trots bombningar och beskjutningar, rasade hus och brist på allt. Hon har filmkameran med sig över allt i fem år. Det börjar med protester och demonstrationer mot regimen, sen börjar belägringen och det är då hon gifter sig med Hamza och dom får en dotter. Hamza är läkare på det tillfälliga sjukhus dom uppför, där det kommer en strid ström av skadade, folk lappas ihop, räddas men många dör också. Två bröder kommer kånkade på lillebror som dör framför deras ögon, i en annan scen så hålls en slapp nyfödd kropp upp och en ung man ger hjärtmassage och daskar honom i rumpan, inget händer, men så efter en evighet börjar barnet skrika.

Sjukhuset beskjuts med raketer, vänner, personal dödas, det är kaos men Hamza bara fortsätter göra vad han kan för att rädda liv… en krigsvardagshjälte som aldrig brusar upp, aldrig ger upp. Många scener är nästan outhärdliga, men förstås inget mot att stå mitt i detta krigets blodiga, larmande kaos. Till min dotter ger mig mer närvaro i krigets Syrien än år av nyhetsrapportering. Det är en klar femma i betyg. ” (Sveriges Radio:: En fluga på väggen i Aleppo.)

”Waad Al-Katea, född omkring 1991 är pseudonymen för en syrisk journalist, filmare och aktivist. Hennes dokumentär, For Sama (2019), [3] nominerades till fyra BAFTAs vid de 73: e British Academy Film Awards, och vann för bästa dokumentär, och Oscar-utmärkelsen för bästa dokumentär. Hennes skildring av ”Slaget om Aleppo” vann ett internationellt Emmy-pris.”… ”
Efter att ha flytt från Aleppo i december 2016 bor Al-Kateab, hennes man och deras två döttrar i Storbritannien.” Wikipedia.

Kommentar: Hjältinnan flydde alltså från Aleppo då del av staden befriades från terrorister – se sista meningen.

I DN:s recension kan man läsa ”Senare får Waad Al-Kateab tillstå att upproret har kidnappats av islamistiska extremister, men säger att inget ändå kan mäta sig med regimens brutalitet – understödd av ryskt stridsflyg som systematiskt siktar in sig på sjukhus.” Krigskaos och barnmirakel i starka ”Till min dotter”.

Självklart är det så att den som lever i och accepterar terroriststyre ser befrielsen med dess nödvändiga våldsinsatser som brutalitet.
Jag betvivlar inte att detta kan vara en gripande film från ett terroristkontrollerat område, av en duktig filmare och terroristsympatisör av någon grad. Vore filmaren intresserad av frågor om nationell självständighet, folkrätt, om kvinnors ställning, om religiös tolerans borde detta komma fram i filmen. Jag har inte sett den, men inget talar för att dessa självklart viktiga områden i en film av detta slag behandlas. Eller har recensenterna missat detta?

Fråga: Hur tror ni att en syrisk film som skildrar syriska soldaters och den syriska befolkningens motstånd mot väststödd terrorism, med Rysslaand i positiv dager, skulle ha mottagits?

Annan terroristpositiv film från Syrien.

Filmen ”The Cave” har nominerats till en Oscar för bästa dokumentär. Den skildrar en kvinnlig läkare som uppges arbeta som läkare i ett sjukhus i östra Ghouta, en förstad till Damaskus. Hon var verksam då området kontrollerades av terrorister som närmast tillhörde HTS, Hayat Tahrir al-Sham, dvs. den syriska grenen av al-Qaida och deras allierade som har en ideologi som är ungefär densamma som IS. Hon skildras närmast som en ängel i den officiella trailern från National Geographic..

National Geographic skriver ”I filmen ”The Cave” följde regissören Feras Fayyad och producenterna den unga läkaren och hennes personal i mer än två år när de behandlade så mycket som 5 000 patienter i månaden på ett provisoriskt sjukhus som fanns djupt ned i jorden under det syriska inbördeskriget. Medan hennes hemstad i östra Ghouta befann sig under belägring och bombardemang, föll det på Ballour, den första kvinnliga chefen för ett syriskt sjukhus, för att bestämma hur de skulle ransonera mat, förnödenheter och medicin. (Ballour räddade tusentals på sitt underjordiska syriska sjukhus.)
I mer än åtta år har Syrien blivit ödelagt under president Bashar al-Assads regering. Det beräknas att kriget har dödat mer än 380 000 människor och skadat uppåt av två miljoner människor.”Jag såg barnen svälta, undernärda med för många infektioner och ingen medicin,” sa Ballour. ”Jag led. Jag såg dem hela tiden och jag kunde inte hjälpa dem.

”Filmen dokumenterar några av krigens mest upprörande grymheter, inklusive en gasattack 2013 som dödade 1400 människor. Många av offren var barn.

I Idlib, det sista oppositionsnästet i Syrien, har striderna nyligen intensifierats och lämnat 520 000 människor har fördrivits med våld sedan december 2019.”…

”Den 90 minuter långa filmen har redan fått priser. Den vann publikpriset vid Camden International Film Festival och priset vid International Documentary Association’s Documentary Awards.” National Geographic..

Kommentar: I beskrivningen ovan kallas kriget för inbördeskrig. Men det är väl belagt, bl.a. genom uttalanden 2007 av förre presidentkandidaten och förre Nato-ÖB Wesley Clark att vi har en sedan länge planerat angrepp av USA på Syrien, där striderna på marken främst skett av terrorister som stötts, utrustats och betalats av USA och dess allierade, inklusive Saudiarabien och Turket.

Vidare är det belagt att gasattacken 2013 inte utfördes av Syriens skuldbelagda regering utan av terrorister med hjälp av Turkiet. Fabrik för kemiska vapen funnen hos terrorister i östra Ghouta? Ryssland avvärjer gasattacker..

Ja, detta är en ”upprörande grymhet” av terroristgrupper som filmerns huvudperson i praktiken arbetade hos. En del av bildmaterialet är sannolikt fejkat och det är oklart hur många som dog. Massakern i Ghouta, Syrien – falska videoinspelningar?

I presentationen står ”I Idlib, det sista oppositionsnästet”. Men Idlib har länge kontrollerats av de sekteristiska terroristerna i främst HTS, Hayat Tahrir al-Sham.

Så terrorister i HTS och IS är ”opposition”!

Hur har filmen finansierats?

Enligt informationen i Twitter-meddelande av Max Blumenthal, Grayzone har svenska skattemedel stått för 51 % (9,5 miljoner dollar, drygt 90 miljoner kronor) av den totala budgeten på 18,4 miljoner dollar.
Det är för övrigt väl belagt att en del av det svenska bidragit till Syrien har gått till terroristanknytna organisationer.

Production of #Oscars-nominated Syria regime change propaganda vehicle "The Cave" was backed by foreign ministries of Sweden, Denmark & Norway via International Media Support. These same govts gave $10s of millions to the White Helmets & opposition orgs. https://t.co/Hcnex6vnN0 pic.twitter.com/sdqxX2yLMo

— Max Blumenthal (@MaxBlumenthal) February 9, 2020

The Danish government has been so concerned about the humanitarian situation in Syria that it has bombed the country repeatedly.

In this case, it ”accidentally” bombed a Syrian army position, allowing ISIS fighters to advance on the city of Deir Ezzor. https://t.co/OrCeeCnetP

— Max Blumenthal (@MaxBlumenthal) February 9, 2020

Kommentar: Sverige är alltså huvudfinansiär till den terroristvänliga filmen. Skandal – men ingen överraskning. Det är väl belagt att en del av Sveriges bistånd till Syrien går till terrorister. SvD: ”Hög tid att granska Sveriges Syrienbistånd” Sveriges regering och alla riksdagspartier stödjer de hårda sanktionerna mot Syrien.
Sista tiden har anats en uppmjukning av den officiella synen på Syrien – men inte mer.

Filmer och verksamhet som stödjer terrorister har tidigare prisbelönats TV2 visar ”The last men in Aleppo” – propagandafilm för terroristvännen White Helmets (Vita hjälmarna) visat på SvT 15 juli 2018.

Filmen ”The White Helmets” fick våren 2018 ”Oscar” (Academy Award) för bästa dokumentär – ”The White Helmets – Orlando von Einsiedel and Joanna Natasegaradouble-dagger”. Film om terroriststödjande White Helmets vinner Oscar.

Här en annan film som stödjer USA:s version. Den arabiska vårens före och efter Vittne om hoppet innan blodbadet

Det är givetvis helt rimligt att protestera mot brister och övergrepp överallt – men inte att ta hjälp av USA-intressen att underminera nationell självständighet.

Relaterat.
White Helmets – al-Qaidas skyddslingar fick Right Livelihood-priset. Får de Nobels fredspris?