Är det alltid så bra med gröna investeringar?

15
1886
Bild: Shutterstock på licens.

Den här artikeln av Riccardo De Cristano från universitetet i Bologna damp ned från Catarina i Göteborg. Tack! Det talas och skrivs en hel del om ”Nya gröna investeringar”, New Green Deal”, och ofta positivt. Det finns också olika slags gröna investeringar. Titeln Vad är egentligen “New Green Deal”? Reform eller revolution? fångar inte in allt, men en central fråga ”i ett nötskal.”
Och visst finns det olika uppfattningar: Miljardärernas övergripande plan – New Green Deal – stärks efter fjolårets klimat-fiaskomöte!


Gröna investeringar?

De finansiella aspekterna av skyddandet av miljön

“Business as usual kommer att ta död på oss”

På senare år har man kunnat se att antalet nya finansiella instrument som sägs påverka samhället i positiv riktning har ökat. Särskilt ett av dem, gröna obligationer, står inför en enorm tillväxt, och man kan notera att de håller på att bli en populär typ av investering. Även om det inte finns någon universell definition av vad en grön obligation är, kan investerare på samma gång öka vinster och verka positivt för miljön.

Användning av marknadsbaserade lösningar för att komma till rätta med miljöproblem är inte någon nyhet. 1960 var Robert Coase (brittisk nationalekonom) först med att föreslå en ”tredje väg” mellan reglering och beskattning, för att ta itu med de ”negativa externa effekterna.” Några år senare föreslog JH Dales (kanadensisk ekonom) ett sätt att hantera föroreningarna i de Stora sjöarna med marknadslösningar istället för central planering,  ”varje förorenare bestämmer själv hur mycket, eller hur lite, han ska minska sitt avfall.” När de ekonomiska aktörerna väl föreslagit föroreningarnas årliga volym, skulle de själva bestämma hur de skulle nå målet, och därefter handla sina utsläppsrätter på denna nykonstruerade marknad.

Det nyliberala svaret på miljöproblem är att anpassa föroreningarna till marknadsekonomin: Staten (och de valda representanterna) behöver bara sätta ett tak, en gräns för denna nya arena, och låta börsens ombud bestämma hur de ska lösa problemet.

Även om den nyliberala politikens fader, Ronald Reagan, starkt motsatte sig alla miljöprogram, utvecklade och inrättade hans efterträdare George Bush Senior, Clean Air Act, en federal lag för att minska det sura nedfallet, genom att införa en marknadsbaserad nedskärning av SO2-utsläpp. Det kom inte som en överraskning. Med början på 80-talet dök miljöinriktade liberaler som Julian Simon upp, han deltog i den libertarianska tankesmedjan Cato-institutet. (The Libertarian Party bildades i USA 1971.) Dessutom utformades Bushs Seniors ekologiska agenda, av Project 88, en tankesmedja som bestod av företrädare för Chevron, Monsanto, andra stora företag bidrog också till Clean Air Act.

Innan vi går vidare måste vi ifrågasätta de etiska konsekvenserna av denna politik. Som många journalister hade observerat, kunde företagen genom handla med sina utsläppsrätter köpa sig rätten att förstöra miljön. På så sätt skapades ett farligt prejudikat. Eftersom denna ”rättighet” dessutom baseras på hur starka aktörerna är ekonomiskt, “görs miljöförstöring till en handelsvara, rikare länder och samhällen gynnas, det leder till globalt missbruk av miljön, den som regeringar egentligen ska se till att skydda.”
Trots denna moraliska fråga, och trots de stora framgångar som uppnåtts i de europeiska länderna genom lagstiftningen om svaveldioxid-utsläpp, står marknadsbaserade lösningar i centrum för nutida miljöpolitik, som i Kyotoprotokollet och Parisavtalet. Finansmarknaden spelar en avgörande roll i hanteringen av klimatförändringar.

Men som IMF: s (Internationella Valutafondens) författare konstaterar, hyser investerare för närvarande föga intresse för gröna finansiella produkter även om de på senare tid ökat i andel. Marknadsbaserade lösningar fungerar inte: det ”stora gapet mellan den privata marknaden och samhällsnyttiga koldioxidsnåla investeringar kommer sannolikt att bestå i framtiden, eftersom det fortfarande är mycket osäkert hur beskattning- och  koldioxidprissättning ska hanteras, inte minst av politiska och ekonomiska skäl. Detta innebär att det nu inte bara saknas en marknad för begränsning av koldioxidutsläpp eftersom koldioxid för närvarande inte prissätts, utan det saknas också marknader för framtida klimatförändringar, vilket är viktigt för att privata investeringar i framtida reducerande tekniker, infrastrukturer och kapital ska ge avkastning.” Dessutom utsätts gröna investeringar ”också för betydelsefulla politiska risker, illikviditet och osäker avkastning, beroende på politiska metoder för begränsningar såväl som oförutsägbara tekniska framsteg.”

Även om det finns vetenskapligt belägg för risken med den globala uppvärmningen, är det olönsamt att investera i utfasning av fossila bränslen eftersom det är för riskabelt. Denna paradox förklaras av IMF: s författare: ”Att inkludera minskning av klimatförändringar som ett mål i makroekonomisk politik ger upphov till frågor om ansvarsfördelning, och interaktioner med andra politiska mål som finansiell stabilitet, konjunkturstabilisering och prisstabilitet. Politiska och ekonomiska faktorer komplicerar dessa frågor. Än så länge ger inte litteraturen några svar på dem. ”

Faktum är att nuvarande Ekonomiska och monetära unionen (EMU) förlitar sig på prisstabilitet, öppna marknader och fri konkurrens, och som det anges i Europeiska centralbankens stadgar: det finns inget utrymme för offentligt ingripande, politiskt beroende och underskottsutgifter, inte ens för att ta itu med klimatförändringarna.

Det finns alltså en klyfta mellan vad som bör göras för miljön och den nuvarande ekonomiska politiken, och  mainstreamsättet att tänka när det gäller ekonomi.  Till exempel vann Paul Romer och William Nordhaus Nobelpriset i ekonomi  2018  ”för att de behandlat några av vår tids mest grundläggande och brådskande frågor om hur vi skapar en långvarig och hållbar ekonomisk tillväxt.”

Medan Paul Romer beskriver sig själv som en ”klimatoptimist” verkar Nordhaus inte bekymra sig om behovet av omedelbara åtgärder, vilket skulle tillåta att mycket mer koldioxid släpps ut i atmosfären än en politik som föreskriver temperaturer som för alltid håller sig under 2,5 °C. Faktum är att den matematiska modell Nordhaus använder för att förutsäga den globala uppvärmningens effekter på ekonomin visar ”att effekten vid 3 graders uppvärmning är 2,1% på den globala inkomsten, och vid 6  grader C:s uppvärming är effekten 8, 5%”.

Som Steve Keen (australiensisk professor i ekonomi  och författare) sarkastiskt kommenterar:
”Alla … borde bara koppla av. Ett fall på 8,5 procent av BNP är dubbelt så dåligt som The Great recession, som amerikanerna kallar 2008-krisen, som minskade reala BNP med 4,2%, från den högsta till den lägsta nivån. Men det hände under knappa två år, så den årliga nedgången i BNP var noterbara 2%. Den nedgång på 8,5% som Nordhaus förutspår med en 6-graders ökning av den genomsnittliga globala temperaturen … skulle ta 130 år om ingenting gjordes för att dämpa klimatförändringarna, enligt Nordhaus modell … Och utspritt över mer än ett sekel skulle detta fall på  8,5% innebära en nedgång i BNP-tillväxten på mindre än 0,1% per år.  Med den noggrannhet som förändringen i BNP mäts är det lite bättre än ett avrundningsfel. Vi borde bara luta oss tillbaka och njuta av den extra värmen.” (Tim Gore, “Confronting Carbon Inequality: Putting Climate Justice at the Heart of the COVID-19 Recovery.” 2020.)

Länken mellan det kapitalistiska produktionssättet och koldioxidutsläppen verkar omöjlig att bryta, även i samtida mogna ekonomier. Vi bör därför se utsläppsmarknader och grön finansiering som nya former av kapitalistisk vinstackumulering snarare än praktiska verktyg för att uppnå hållbar utveckling.

FN inbegriper minskning av ojämlikhet i de Globala hållbarhetsmålen (SDG), men nyliberal politik grundar sig på ojämlikhet, så det borde inte förvåna någon att en FN-rapport fördömer de ökande skillnaderna mellan den rikaste procenten och resten av världen. Dessutom kräver en finansiell investering ett vinstmål för investerarna: så gröna investeringar kan inte ses som annat än ohållbara, om de innebär betydande monetär avkastning för investerare snarare än för lokala befolkningar.
OXFAM visar att den rikaste 1%-en,  är ”ansvarig för 15% av de sammanlagda utsläppen och 9% av koldioxidbudgeten – dubbelt så mycket som den fattigaste hälften av världens befolkning.” För att minska denna ”klimatorättvisa” som orsakas av nyliberala politiska beslut, föreslår den ideella organisationen ”särskilda skatter eller förbud mot lyxvaror och tjänster med höga koldioxidutsläpp … [och] en större omfördelning av inkomster och förmögenheter samtidigt som man prioriterar insatser för att främja de mänskliga rättigheterna.”

En annat mål för hållbar utveckling gäller rättvisa. År 2012 motsatte sig Global Alliance of Indigenous Peoples (IAITPTF) starkt REDD +, ett  skogsförvaltningsprogram avsett att dämpa klimatförändringarna, de fördömde dess inneboende orättvisa och att för pengars skull riskera  ”ett vattenfalls skönhet eller ett honungsbipollen”.

Bortsett från denna ”dubbla rörelse” mot kommersialisering av länder, väckte detta från-toppen-kommande-initiativ, som till och med erkänts av FN, viktiga frågor som bristen på demokrati och lokalt bemyndigande, och om koldioxidhandelns karaktär: denna mekanism som tillåter föroreningar att avge växthusgaser samtidigt som den gröna ekonomin tvingar på det globala syd ett beroende av norr, som i Myanmar.

Som IMF: s arbetsdokument påpekar finns det en motsägelse mellan kapitalistisk politik och miljömässiga behov. Vi ska alltså analysera dessa typer av investeringar genom aktieägares värdeteori, och behandla finansieringen av miljövänliga produkter som vanliga investeringar gjorda i en utpräglat finansiell ekonomi, som söker och omfördelar vinster bland investerarna, istället för att se dem genom intressegruppernas värdeteori. Det kan inte göras på annat sätt, eftersom  ”det finansiella systemet är en uppsättning ordnade ekonomiska relationer, som består av marknader och institutioner som styrs av motivet att göra vinst, något som är nödvändigt för att kapitalet ska kunna ackumulera.” Grön ekonomi kan i slutändan ses som ett annat sätt att finansiera monopolkapitalet, då till och med offentliga åtgärder för skyddande av miljön ersätts av finansiella institutioner.

Så länge som koldioxidmarknader och grön finansiering i allmänhet ger vinst, ”fungerar” de, även om de inte minskar utsläppen. Vad mera är, investerare tillåts att värdera miljöskydd. Därför är det inte förvånande att Financial Times påstår att koldioxidmarknaderna är som de påvliga avlatsbreven som Luther kämpade emot.

För att kunna lösa den globala uppvärmningen krävs demokratisk kontroll och ekonomisk planering. Det finns inga andra alternativ.

Referenser.

1] Anna Lowenhaupt Tsing, “A Threat to Holocene Resurgence Is a Threat to Livability,” in The Anthropology of Sustainability (Springer, 2017), 51–65.

[2] https://www.argusmedia.com/en/news/2178514-green-bond-issuance-surges-in-2020

[3] John H. Dales, Pollution, Property and Prices. Edward Elgar Publishing, 1968, p. 92

[4] Donald MacKenzie, Material Markets: How Economic Agents Are Constructed (Oxford University Press on Demand, 2009), 141.

[5] Jennifer Clapp and Peter Dauvergne, Paths to a Green World: The Political Economy of the Global Environment (MIT press, 2011).

[6] https://climateandcapitalism.com/2014/03/17/myths-green-capitalism/

[7] Brian Tokar, Earth for Sale: Reclaiming Ecology in the Age of Corporate Greenwash (South End Press, 1997), 37.

[8] Charlotte Streck, “Who Owns REDD+? Carbon Markets, Carbon Rights and Entitlements to REDD+ Finance,” Forests 11, no. 9 (2020), https://doi.org/10.3390/f11090959.

[9] An historical account of global SO2 emissions can be found in Steven J Smith et al., “Anthropogenic Sulfur Dioxide Emissions: 1850–2005,” Atmospheric Chemistry and Physics 11, no. 3 (2011): 1101–16.

[10] Signe Krogstrup and William Oman, “Macroeconomic and Financial Policies for Climate Change Mitigation: A Review of the Literature,” 2019.

[11] https://paulromer.net/conditional-optimism-about-progress-and-climate/

[12] https://voxeu.org/article/how-we-create-and-destroy-growth-2018-nobel-laureates

[13] William Nordhaus, “Projections and Uncertainties about Climate Change in an Era of Minimal Climate Policies,” American Economic Journal: Economic Policy 10, no. 3 (2018): 333–60.

[14] https://evonomics.com/steve-keen-nordhaus-climate-change-economics/

[15]https://news.un.org/en/story/2020/01/1055681#:~:text=Inequality%20is%20growing%20for%20more,by%20the%20UN%20on%20Tuesday.

[16] Tim Gore, “Confronting Carbon Inequality: Putting Climate Justice at the Heart of the COVID-19 Recovery.” 2020.

[17] https://redd-monitor.org/2012/06/19/no-redd-in-rio-20-a-declaration-to-decolonize-the-earth-and-the-sky/

[18] UN-REDD, “UN-REDD Programme Framework Document,” 2008, 4, https://www.unredd.net/documents/foundation-documents-88/programme-governance-2008-2015/4-un-redd-programme-framework-document-20-june-2008-4.html. https://climateandcapitalism.com/2020/03/16/venture-philanthropists-seek-climate-change-profits-in-myanmar/

[19] Costas Lapavitsas, Profiting without Producing: How Finance Exploits Us All (Verso Books, 2013), 37.

[20] https://www.transportenvironment.org/news/85-offsets-failed-reduce-emissions-says-eu-study

[21] https://www.ft.com/content/fe1c35db-6fb9-4621-9546-0c069b8e182e

Föregående artikelTrappar Ukrainas regering upp för ökat krig mot landsmännen i östra Ukraina?
Nästa artikelÅterkommer demokratin?
Global Politics
Globalpolitics.se är en partipolitiskt obunden, vänsterorienterad och oberoende analyserande debatt- och nyhetstidning med inslag av undersökande journalistik.

15 KOMMENTARER

  1. Jag tror absolut att framtidens ekonomi är marknadsbaserad.
    De flesta tycks vara överens om det numera.
    Det har tidigare gjorts en del försök med planekonomisk hushållning men inte någonstans har resultaten krönts med någon framgång.
    Det har i sig medfört att majoriteten bestämts sig för att försöka göra det bästa av marknadsekonomin vi hittills haft och som vuxit fram på en av människan önskad naturlig väg.
    För visst vill du väl se möjligheter att genom din förmåga att fritt skapa något i en ekonomi eller vill du hellre att ditt liv ska vara fångat av en en liten och militant politruk som med lagar och förordningar bestämmer och försöker påverka dig i allt du gör?
    Den enda friheten du har kvar är att tänka om du nu lyckats hålla dig så opåverkad att du helt eller delvis kunnat behålla den förmågan kvar.

  2. Jo, men arbetarklass, tänk efter: Du säljer din arbetskraft till kapitalisten, han köper den av dig. Du arbetar 8 timmar, men får egentligen bara betalt för ex 2 timmars arbete. Resten tar kapitalisten hand om och betalar löner åt anställda, lokaler, råvaror, skatter, administration, försäljare osv. osv och hämtar sina vinster…. För att kapitalisten ska klara sig måste han göra vinst, han måste ständigt konkurrera med andra kapitalister, om han inte gör det, så måste fabriken läggas ned. Om vi alla ägde allt tillsammans så skulle vi inte behöva tänka på att våra fabriker måste göra vinster, vi skulle tänka: Vi ska bara producera sånt som vi behöver och sånt som inte skadar vare sig oss eller vår miljö.

    • ”Vi ska bara producera sånt som vi behöver och sånt som inte skadar vare sig oss eller vår miljö.”

      Vi?
      Det förutsätter alla tänker precis som du. Tror du dom gör det?

      Oavsett hur du än gör samt hur du än vill är du ändå en del av kapitalisten i det samhälle vi lever i numera.
      Det är därför avkastningen av värdepapper inte gör någon skillnad på vem som äger dem.
      Ditt allmännyttiga bostadsföretag, din allmänna pensionsfond etc. är alla en del av kapitalisten där de innehar värdepapper för att säkra sina tillgångar.

      Det som kommer gälla framgent är en socialkapitalism som har fått ett trendigt uttryck som woke-kapitalism.
      Fast ordet socialkapitalism har jag stött på när jag varit på någon kommunistsida, Proletären eller liknande så det är inget hittepå från min sida.
      Men då ifrån en tanke och inte verklighet.
      Men som du vet kan även tankar bli verklighet.
      Socialkapitalismen är en känslig fråga för liberalhögern, t.ex. Moderaterna och liknande partier.
      Även dess industriella gren, företagare och näringsliv, det som du kallar kapitalister har svårt att öppet diskutera saken.
      Dick Erixson på Sverigedemokratiska Samtiden har intressant att förtälja om den saken då han tidigare arbetat på tankesmedjan Timbro och har en del erfarenheter därifrån.
      Det kan vara en fördel att ta del av den informationen för att få ett bättre koll på läget samt hur den närmaste framtiden kan komma att yttra sig.
      Här är en länk du kan följa om saken.

      https://samtiden.nu/2021/04/sa-sorgligt-att-se-borgerlighetens-idemassiga-passivisering/

      Dick Erixon bjuder även på ett nytt ord jag aldrig hört tidigare.
      rasmarxism
      Det är så man höjer på ögonbrynen. Vad menar han?

      • ”Säg det till de svenskar i arbetarklassen som röstar på SD, och dom kommer inte att gilla det.”

        Jag har själv nära förbindelse med en välgörenhetsinrättning där det kommer människor ur den s.k. arbetarklassen.
        Så gott som alla skulle jag vilja påstå.
        Men alla är inte SD, det ser väl ut ungefär som samhället i övrigt, med den skillnaden väldigt få högerliberaler typ moderater.
        Gemensamt är dock att vi alla har respekt för välgörenheten.
        Karl Marx menade också att han inte väntade sig något särskilt stöd från det han kallade ”trasproletariatet”.
        Välgörenhet har blivit mer påtaglig i samhället idag än tidigare.
        Jag tror det började komma med den nyliberala vågen.
        Många vill faktiskt ge.
        Främst kvinnor tycker jag det ser ut som.
        Det hände att jag med bakgrund av mina politiska åsikter under min ”vänstertid” för något decennium sedan ifrågasatte välgörenhetens existens och menade att det istället var samhällets sak och ansvar.
        Men det var inte riktigt populärt hos någon där.
        Nu idag när jag bytt ståndpunkt märker jag genast att jag blir en i den övriga gemenskapen.
        För lika länge sedan var jag medlem i Vänsterpartiet men jag kunde inte höra någon kritik mot välgörenheten där heller.
        Snarare att välgörenhet var att betrakta som en social insats.
        Bland alternativmedia ser jag ofta epitetet ”vänsterkyrkan”.
        Jag vill mena det inte är tomma ord.
        Det är stor skillnad på kyrkan idag mot var den var på August Palms tid.
        Men det finns dom som nu vill ändra på det.
        Kyrkan själv tror jag inte är särskilt villig under dess nuvarande ledning men om de politiska förutsättningarna ändras så…. ?

        https://www.youtube.com/watch?v=GRQd0mguS30

        • Du får förlåta mig, arbetarklass, men jag tror inte att den där Gustav från AfS på Youtube är religiös, men han försöker som Federley få in en fot i politiken. Jag förstår inte om du kallar hans crowfunding för välgörenhet, det jag gör inte jag.

          Och nej, de LO-anställda som röstar på SD vill inte skära ner på Sveriges välfärd, dom har röstat på SD för att det har varit det enda parti som har tagit upp frågor som rör migrationen. Dessutom, tror jag inte att det finns nån arbetare som har hamnat i nöd, som vill stå med mössan i hand och tvingas lita till rika människors välgörenhet…vill du det? Då borde du döpa om dig till ”Förklädd borgarklass”.

          • Tack för du svara Catarina
            Men jag upplever inte man måste ”stå med mössan i hand” för att ta del av välgörenhet.
            Därför de som delar ut välgörenheten tillhör samma klass som jag om vi nu ska tala i marxistiska termer.

            Jag har personligen träffat både 68-kommunister och någon akademiker på den välgörenhet jag brukar besöka. Personer jag mycket hellre tyr mig till än en aggressiv utfattig eller missbrukare som önskar provocera bråk och stridigheter.
            Det är ingen idé du förskönar samhällets bottenskikt för mig bara för att framställa din politiska ideologi som något bättre därför den delen har jag redan sett hur den kan fungera.
            Var försiktig med att förkasta medel. Både omtanke och hårda nypor krävs för att minimera problemen.
            Den vänstermarinerade socialtanten som utstrålar Jesu godhet är del av problemet lika väl som själva lösningen.
            Men visst, även hon behövs.

            Jag tror det handlar om att vara öppen eller stängd.
            Tycker du verkar stängd och förmodligen är anledningen du aldrig behövt ta del av någon välgörenhet.
            Aktiva radikala vänstermänniskor har ofta en borgerlig privatekonomi.
            Samt ett borgerligt leverne för övrigt.
            Många gånger själva välbärgade likt ledande skikt i Hyresgästföreningen. En förening som säger sig stå upp för de sämre ställda i samhället.
            Vi får prata mer senare för nu ska jag gå ut.

      • MItt svar till arbetarklass: Arbetarklass, du skriver “Det förutsätter alla tänker precis som du. Tror du dom gör det?”, nej det tror jag inte, men den dag det går upp för de unga att deras framtid hotas av växthuseffekten, och att det kommer att vara omöjligt att lösa den saken med ett ekonomiskt system som drivs av vinstintresse och inte av omsorg om miljö och människor….då kommer nog de att tänka som jag, dvs att vi måste alla äga allt gemensamt och bara producera sånt som vi behöver och som inte på något sätt är farligt för oss människor eller skadligt för miljön. 

        I en borgerlig tidning skrev någon att “Frågan om klimatet är en trojansk häst lastad med socialism”…..Det är sant.  

        Ja, du som person, hur tänker du? Och nej, vi kommunister har som mål att alla ska få leva i en rättvis värld. Och att vi alla ska få äga allt gemensamt, och att vår produktion ska baseras på behov och inte på att någon människa ska kunna utnyttja en annan människas arbete. En politik som helt borde tilltala dig som arbetarklass. Vad har du emot det? Svara nu kortfattat och klart och tydligt så att jag förstår vad du menar. 
        Du förstår alldeles säkert vad Dick Erixson menar trots att du skriver: ”Dick Erixon bjuder även på ett nytt ord jag aldrig hört tidigare, rasmarxism….men för tydlighetens skull: den vänster som vägrar att se att den stora migrationen har inneburit problem.

    • För att spinna vidare på samma tema.
      Jag tror för egen del att socialkapitalismen var beslutad långt tidigare.
      Förmodligen redan under den nyliberala vågen och planerna om ett EU som skulle förverkligas.
      En viktig del var förstås att framkalla dödsstöten mot idéerna om kommunismen och det gemensamma ägandet som tidigare varit en del av de politiska visionerna.
      Men Sovjetunionens sammanbrott förändrade allt.
      Socialdemokratin över hela Europa var så klart med på det här mycket på grund av att de redan tidigt tog avstånd till kommunismen och kommunisterna.
      Kanske någon minns informationsbyrån IB?
      Mot sig hade Socialdemokraterna delvis sitt eget väljarunderlag varav många såg socialismen som ett avlägset mål.
      Men vi som börjar förstå är medvetna om att en opinion inte är omöjlig styra genom påverkan.
      Nomenklaturan inom socialdemokratin fick som den ville och Sverige blev tämligen smidigt en av EU:s medlemmar.
      När folket själva fick ”bestämma” i en folkomröstning.

      Vi vet så lite vad som diskuteras och vilka beslut som tas på högsta nivå.
      Där är näringsliv och topp-politiker kungarna.
      Det intressanta är att de flesta av oss andra gör som de vill.
      En verkliga oppositionen är egentligen väldigt liten.
      Det är därför det aldrig blir några förändringar annat än marginella.
      De verkliga förändringarna avgör samhällets elit.
      Den ekonomiska eliten naturligtvis men även en akademisk elit, kulturell elit, politisk elit samt med flera eliter.
      Föreningen Arkitektupproret t.ex., vad är den annat än en protest mot en liten men mäktigt elits idéer?
      Ja, alla dem som är tongivande och befinner sig inom samhällets olika maktpositioner.

  3. Till folkets revolutionärer.
    När ”folkets makt” och Proletariatets Diktatur inte längre står till buds för kommunisterna så står där fortfarande den fria marknaden trofast och inbjudande.
    Vad som sällan hörs är att den fria marknaden är fri även för kommunister.
    Det utnyttjar nu det stora landet Kina som tack vare fri marknad* fått sin ekonomi växa i häpnadsväckande takt även inför dess länder som åtminstone tidigare varit dess härskare.
    Så frågan återstår då till kommunister på den här hemsidan.
    Varför vill ni då skrota denna möjlighet som faktiskt ger er ideologi en chans till överlevnad?

    https://samtiden.nu/2021/04/kina-tar-kontrollen-over-svensk-vindkraft/

    *Lägg märke till jag vägrar använda ordet ɯsıןɐɹǝqıןspɐuʞɹɐɯ

  4. Fortsättning till arbetarklass….du skriver ”För visst vill du väl se möjligheter att genom din förmåga att fritt skapa något i en ekonomi”…Hur mycket frihet har du egentligen som arbetarklass att skapa fritt något, när du ex blir arbetslös för att kapitalisten flyttar till ett annat land? Eller för att som i Sverige EU-lagar gör det möjligt för andra länders arbetare att komma hit och konkurrera ut dig…För du menar ju inte den frihet som Ronnie Eriksson sjunger om att ”han vill städa i Europa, jag vill skura och skrubba där, Jag vill damma och torka och sopa i en kontinental atmosfär” ..eller vad för slags frihet är det du tänker på?

  5. Arbetarklass, vänta nu, om vi nu går tillbaks till dig som person: Vad för slags frihet har du i ett samhälle som enbart drivs av vinstintresse? Du arbetarklass som bara förlöjligas i vårt samhälle, du får sällan komma till tals i ex medier, och om du skildras i någon serie är du en supertönt från landet med skärmmössan bak-och fram….alltså du som tillhör den klass som har byggt upp precis allt i det här landet. Hur kommer det sig att du med näbbar och klor försvarar ett system där ett försvinnande litet antal äger nästan allt och bestämmer nästan allt och dessutom är beredd att sätta munkavle på din mun om du protesterar och kasta dig på soptippen om du inte orkar arbeta tills pensionen.

    • ”Arbetarklass, vänta nu, om vi nu går tillbaks till dig som person”

      Mig som person.
      Om jag själv får välja önskar jag hellre uppmuntran än påståenden att jag skulle vara förtryckt och saknar alla möjligheter.
      Ofta kallas dylika metoder att härska genom att söndra.
      För det var väl det ni kommunister hade som mål.
      Att skapa ett kaos och sedan ur kaoset göra revolution?

  6. Mina kommentarer genomgår moderering före publikation.
    Det kan betraktas som en begränsning men jag vill hellre ha det så.
    Fyra ögon ser mer än två.
    Det är mycket bra om man medvetet eller omedvetet skulle göra något misstag.
    För några dagar sedan fick jag en kommentar något avkortad.
    Vid jämförelse insåg jag att åtgärden var helt rätt.

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here