Är Ryssland ett imperialistiskt land? Avsnitt 1.

18
1386

I kvälls-serien “Aktuella artiklar för ett år sedan och idag” återpubliceras denna artikel som verkar vara aktuell i högsta grad…
Ämnet diskuteras i två aktuella bloggartiklar: Debatt: Imperialismen och krigen och Motsättningarna inom det imperialistiska lägret är absoluta – enheten bara tillfällig och relativ.

 


Är Ryssland ett imperialistiskt land? Avsnitt 1.

Jag har tidigare diskuterat huruvida Ryssland är imperialistiskt. Är Ryssland imperialistiskt?

Anders Carlsson behandlar detta i en lång mycket intressant artikel i Proletären. Proletären: Är Ryssland ett imperialistiskt land?

Jag återger den uppdelad i tre avsnitt.


Är Ryssland ett imperialistiskt land?

I politisk och militär mening är Ryssland fortfarande en stormakt, men i ekonomisk mening en i det närmaste semikolonial andrarangsnation. Anders Carlsson gör en utförlig analys av dagens Ryssland.

Det kapitalistiska Ryssland har åter, 30 år efter kalla krigets slut, tilldelats rollen som den kapitalistiska världens fiende nummer ett.

Det är på många sätt en oförtjänt roll, dels för att Ryssland sedan kontrarevolutionen 1991 gjort allt för att vara västkapitalismen till lags, och dels för att Ryssland inte har vare sig ekonomisk eller militär styrka att bära upp den anskrämliga fiendekostymen.

Det kapitalistiska Ryssland är naturligtvis en stormakt. Det ges av själva storleken. Ett land som sträcker sig över nästan hela den norra delen av den euroasiatiska kontinenten, som har 146 miljoner invånare, som besitter närmast outsinliga råvaruresurser – och som sist men minst innehar världens näst största kärnvapenarsenal – är en stormakt.

Men för att rätt förstå Ryssland måste vi istället undersöka landets plats i det globala kapitalistiska system som Ryssland numera är en del av.

Är Ryssland en imperialistisk stormakt, som utmanar andra imperialistiska stormakter om herraväldet på världsmarknaden, som en del förståsigpåare från både höger och vänster påstår? Eller intar Ryssland en mer underordnad roll i denna kamp mellan imperialistiska finanskapital?

Lenin definierade i sin bok Imperialismen som kapitalismens högsta stadium, imperialismen som monopolistisk kapitalism, men han fann själv denna definition alltför kortfattad, och därmed alltför ytlig, därav hans berömda fem punkter.

Jag skall inte dra alla fem här, utan nöjer mig med de tre som är mest relevanta vad gäller analysen av dagens Ryssland:

• Bankkapitalets sammansmältning med industrikapitalet och uppkomsten av en finansoligarki på grundval av detta finanskapital.

• Kapitalexporten, till åtskillnad från varuexporten, erhåller synnerlig betydelse.

• Internationella monopolistiska sammanslutningar av kapitalister, vilka delar världen mellan sig, bildas.

Om vi börjar från slutet, med de internationella monopolistiska sammanslutningar vi numera benämner som transnationella storföretag, kan vi snabbt konstatera att Ryssland inte är mycket till konkurrent vad gäller uppdelningen av världen.

Den amerikanska affärstidningen Forbes listar varje år världens 2000 största företag. USA och Kina delar numera broderligt på de tio första platserna och Kina har sedan 291 och USA 560 företag på 2000-listan.

Näst intill hälften av de internationella monopolistiska sammanslutningarna hör alltså hemma i USA eller Kina.

För att nämna några andra länder har Indien 58, Kanada 50, Australien 39 och Sverige 27 företag bland världens tvåtusen största.

Hur står sig då Ryssland i denna konkurrens? Ja, inget vidare. Ryssland är säte för fyra av de 100 största globala företagen, för sex av de 500 största och för ynka 25 av de 2 000 största.

Som monopolistisk stormakt distanseras alltså det gigantiska Ryssland av lilla Sverige.

AV VÄRLDENS 100 STÖRSTA BANKER HÖR ENDAST EN HEMMA I RYSSLAND. SVERIGE HAR EXEMPELVIS FYRA BANKER PÅ LISTAN.

Om vi går vidare och tittar på den ryska ekonomins mer allmänna karaktär, så klarnar bilden ytterligare.

Under 2000-talet har Kina förvandlats till hela den kapitalistiska världens verkstad. Det finns idag inte ett enda globalt företag som inte profiterar på Kinas billiga arbetskraft. Förvandlingen har lett till att Kina idag svarar för 20 procent av världens produktion av tillverkningsvaror, där enklare produktion, som inom textilindustrin, efterhand kompletterats med högteknologisk.

På andra plats i tillverkningsligan kommer ännu USA, trots att en stor del av USA:s tillverkningsindustri flyttats utomlands, först till Mexiko och senare till Kina och andra länder i Sydostasien.

Ryssland kommer först på femtonde plats med en procent av tillverkningsproduktionen, passerat av länder som Indien, Taiwan, Mexiko och Brasilien.

Här finns ett undantag, som räddar Ryssland från denna ligas bottenträsk. Som ett arv från kalla kriget är Ryssland fortsatt en av världens största vapenproducenter med 22 procent av världens vapenexport på sitt konto. I topp finns naturligtvis USA med 34 procent av den globala vapenexporten. USA:s vapenindustri har inte outsourcats.

Man behöver inte ens vända på myntet för att räkna ut hur baksidan ser ut. Varje land som ligger efter vad gäller tillverkningsindustri måste producera och sälja råvaror för att överleva i en globaliserad ekonomi.

Detta är en traditionell kapitalistisk arbetsdelning, faktisk äldre än imperialismen. Utvecklade kapitalistiska länder säljer tillverkade varor. Kolonier plundras på sina råvaror.

I denna kapitalistiska arbetsdelning intar dagens Ryssland en närmast semikolonial roll. 82 procent av den ryska exporten består av råvaror av olika slag, framförallt av olja och gas, men också av metaller och trävaror, vilket ger en underordnad, beroende ställning på världsmarknaden. Råvaruproducerande länder missgynnas som ni vet av orättvisa handelsvillkor och de utsätts ständigt för prisspekulation på råvarumarknaderna.

Denna underordnade ställning gör Ryssland till ett relativt fattigt land. Vad gäller BNP per capita, som är det jämförande rikedomsmått som normalt används, hamnar Ryssland först på 61:a plats, passerat av länder som Costa Rica, Panama, Rumänien och Maldiverna.

Men hur är det då med finanskapitalet och dess oligarker? Där måste väl ändå Ryssland ligga i topp? Det kryllar ju av ryska oligarker, åtminstone i nyhetsförmedlingen.

Nja, riktigt så enkelt är det inte.

Det finns listor över nästan allting, så givetvis finns också en lista över världens 100 största banker. Av dessa bankgiganter hör 20 hemma i Kina, 10 i USA, nio i Japan och sex vardera i Frankrike, Tyskland och Storbritannien. Lilla Sverige ståtar med fyra av världens 100 största banker: Nordea, Handelsbanken, SEB och Swedbank.

Oligarkernas Ryssland får dock hålla till godo med en enda, statliga Sberbank, som placerar sig på 66:e plats. Det är kanske därför ryska oligarker tvingas tvätta sina smutsiga pengar via Nordeas, SEB:s och Swedbanks baltiska filialer.

Nej, Ryssland är sannerligen ingen finansiell stormakt.

Kapitalexporten från Ryssland har däremot varit enorm efter Sovjetunionens upplösning 1991. Dessvärre finns ingen säker statistik över dessa flöden, särskilt inte från 1990-talet, då plundringen var rakt igenom kriminell. Men från 1999, då Vladimir Putin valdes till president för första gången, uppskattar Rysslands centralbank det sammanlagda finansiella utflödet till 1 000 miljarder dollar.

Det är sanslöst mycket pengar för ett land där en stor del av befolkningen lever i fattigdom.

En del av dessa pengar har gått till investeringar i väst, som när oligarken Oleg Deripaska köpte det som idag är Kubal i Sundsvall, detta för att stärka sin ställning som dominant på världens aluminiummarknader. Eller som när det ryska gasbolaget Gasprom bygger pipelines som Northstream 1 och 2. Skall man exportera gas måste den transporteras.

Men i det stora hela är det något underligt med den ryska kapitalexporten. Det två största mottagarländerna för ryskt kapital, eller skall jag säga ryska pengar, utgörs nämligen av Cypern och Brittiska Jungfruöarna. Och då handlar det inte om investeringar, utan om att säkra rövade tillgångar från klåfingriga skattemyndigheter och andra oförutsedda händelser. Det är därför jag talar om pengar, inte om kapital. Pengar som inte investeras i en förmerande process förvandlas som bekant inte till kapital.

Detta handlar inte om kapitalexport, utan om pengaflykt.

För att summera detta inledande avsnitt, så säger analysen att den ryska kapitalismen är långtifrån imperialistisk i Lenins ekonomiska mening; som råvaruexporterande är den snarare semikolonial och därmed placerad i den globala arbetsdelningens periferi.

Dagens Ryssland är inte någon utmanare vad gäller herraväldet på den kapitalistiska världsmarknaden, den kampen utkämpas idag av USA och Kina och i viss mån av EU.

18 COMMENTS

  1. Alla länder som har ett kapitalistiskt ekonomiskt system är imperialistiska. Eller anser du/Mathiasson att Island, Finland och m fl länder med en mindre dominerande imperialism inte är imperialistiska?
    Det finns inte några kapitalistiska länder som är mer eller mindre imperialistiska. Det man ska tala om vilka det är som är dominerande imperialistmakter. Venezuela är imperialistiskt men kommer långt ner på den imperialistiska pyramiden. Ryssland är imperialistiskt men är (än så länge) inte den som dominerar. Det land som dominerar (än så länge) är USA tätt följd av Kina.
    https://inter.kke.gr/en/articles/On-Imperialism-The-Imperialist-Pyramid/

  2. Carlsson (och inte Mathiasson som jag skrev i kommentaren ovan) har nog inte läst Lenin. Imperialismen börjar, eller finns, i det egna landet.
    https://www.marxists.org/svenska/lenin/1916/imper.htm#h9

    Och han har inte läst det här ur samma artikel (alltså Imperialismens som kapitalismens högsta stadium): “Kapitalismen är en varuproduktion i dess högsta utvecklingsstadium, då också arbetskraften blir en vara, varuutbytets ökning såväl inom ett land som i synnerhet internationellt, är ett karaktäristiskt kännetecken för kapitalismen.”

  3. Ryssland har strategiska och välavvägda satsningar för att utveckla vapensystem som är långt avancerade än de som Junkie-stan eller Frankrike eller England har. De dumma Junkie tror att de kan slå till först och vinna ett kärnvapenkrig. Ryssarna vet det och har förberett speciell medicin åt Junkies uppblåsthets syndrom: de heter Avangard, Sarmat, Pioneer, mm. Dessa kan snabbt och effektivt ta ner Junkie på marken. Din tid är över Junkie. Den första mars 2018 annonserade Vladimir Putin högtidligt just detta. https://www.youtube.com/watch?v=srapMvLKdms

    Så gilla läget Junkies. Om inte så kommer Junkies få smaka på avancerade Rysslands militär makt och ingenjörskonst.

    • Du menar de där vapnen som sprängde ett antal ryssar i luften häromdagen och ökade strålnivåerna vid Ishavet? De verkar vara farligare för Ryssland än den eventuella motståndaren.

        • Framför allt var ju Syrien ett gyllene tillfälle för Ryssland. “The Perfect Storm”. Man fick egna militärbaser, man fick omsättning på sitt bomblager – det var ju inte intelligenta bomber utan “dumma” bomber man fällde över både jihadister och civila. Sådana bomblager behöver omsättas så inte bomberna blir gamla och instabila. Ryska flygvapnet fick också ett utmärkt tillfälle att träna insatser och bombfällning mot en fiende som inte kunde skjuta tillbaks – i motsats till Afghanistan hade fienden inte Stingers. De flygplan och helikoptrar som skjutits ner har nästan enbart varit syriska som skjutits ner med grovkalibriga kulsprutor. Nästan inga egna förluster – de ryssar som dött har varit legosoldater från The Wagner Group: Wiki: “…whose contractors have reportedly taken part in various conflicts, including operations in the Syrian Civil War on the side of the Syrian government. … Others are of the opinion that ChVK Wagner is really a unit of the Russian Ministry of Defence in disguise, which is used by the Russian government in conflicts where deniability is called for.” Ryssarna är pragmatiska och låter Israel bomba i Syrien när de vill för att ha en god relation till dem också. Det hävdas ju att ryssarna varnas vid israeliska anfall så att inga ryssar skadas. Om arabiska eller persiska liv bryr sig dock inte ryssarna. Ryssarna genomförde även ett anfall med kryssningsrobotar för att demonstrera för eventuella köpare att deras produkter är lika bra som Tomahawk. Uppvisningen av sitt åldersstigna hangarfartyg var ju dock inte så lyckad. Man förlorade 2 plan vid landningsolyckor och fartyget åtföljdes av en bogserbåt för säkerhets skull. Men på det stora hela har Syrien-kriget har varit ett lysande tillfälle för Ryssland och ett tillfälle som man tacksamt taget emot.!

          • Många rader för att säga inget. Sörjer @åkerblad fortfarande att jihadister för Israel förintades av Rysslands flygvapen och träffsäkra missiler? Sannolikt. Det antisionistiska motståndet har förstärkts ofantligt i o m de lyckade rensningarna i Syrien. Sionisterna har nu börjat utmana ödet genom att provocera Iran.

          • Som vanligt vet inte Tomas Åkerblad vad han talar om! Kommer ihåg när vi debatterade Brexit för några år sedan hur mycket fel du fick i slutändan!

          • https://aif.ru/politics/shoygu_podtverdil_chto_rf_gotova_k_dialogu_s_ssha_po_rsmd
            Moskva 18 augusti – AIF-Moskva.
            Ryska federationen är fortfarande redo för förhandlingar med Förenta staterna om mellanliggande missiler och kortare räckvidd, trots att USA har dragit sig ur INF-fördraget, sade den ryska försvarsministern Sergei Shoigu på kanalen Ryssland-24 .
            “Tills USA har sådana system i Europa- och vi inte har förrän de amerikanska missilerna dyker upp i Asien-Stillahavsområdet, kommer vi inte heller ha dem där,” sade Shoigu.
            Fördraget om eliminering av missiler (INF-fördraget) upphörde den 2 augusti. Det ryska utrikesministeriet noterade att initiativet kom från Washington. De betonade också att Ryssland inte kommer att distribuera INF i regioner där USA inte distribuerar dem.
            Det rapporterades också att amerikanska myndigheter skulle vara mer benägna att distribuera missiler av denna klass på den första kedjan av öar i Asien och Stillahavsområdet än i Europa.

  4. Kanske måste man bli tydligare och dela upp dom imperialistiska länderna i aggressiva och defensiva länder. Annars blir diskussionen mest testuggande till ingen nytta.
    Nästan alla företag som börjar bli stora börjar fundera över export av både varor och kapital och där föds naturligtvis imperialistiska tankegångar, men om begreppet imperialism skall ha något praktiskt värde i debatten så måste det nog nyanseras.
    Jag deltar i en något tjatig diskussion om detta här. http://blog.zaramis.se/2019/07/31/hyckleri-och-svek-nar-sverige-bytte-sida-om-karnvapen/
    Där hävdar bloggägaren Anders Svensson att Ryssland, Kina och USA är samma skit, viket i mina ögon är ungefär så fel som det går att få i bedömningen av världspolitiken.

    USA med stödländer, däribland Sverige, står för, eller profiterar på, en oerhört mycket mer aggressiv imperialism än Ryssland och Kina och måste därför bedömas helt annorlunda. USA är den värsta massmördaren vi sett sedan andra världskriget. Inget annat land kommer ens i närheten. USA är därför det utan konkurrens största hotet mot fred och demokrati i dagens värld.
    Alla civiliserade människor bör därför rikta sin kraft och energi mot att avslöja och om möjligt tvinga tillbaka USA. Det innebär i praktiken att vi måste börja med att släpa ut våra egna ryggradslösa knähundar och imperialistlakejer i dagsljuset och lägga fokus på deras medlöperi med USA.
    Vi kan naturligtvis diskutera Ryssland och Kina också, men då vara noga med att dom faktiskt spelar i juniorligan när det gäller krig och plundring.

  5. Min kommentar gäller hela artikeln eftersom den kan läsas på Proletärens hemsida. Många intressanta detaljer om den katastrofala privatiseringen på 90-talet och mycket annat. Men, men. Den strategiske analytikern med pseudonymen “The Saker”, liksom Andrej Martyanov och israelen Jakov Kedmi som även sysselsätter sig med strategiska frågor skulle nog vara oense på många punkter.

    I skarven mellan socialism och kapitalism hade Ryssland en förhandlingslösning för Kuwaitkrisen och därmed det första Irakkriget 1991. Denna förkastades eftersom USA ville ha krig. Samme man som hade förhandlat fram denna fredsplan satt på flyget när bombningen av Serbien inleddes 1999, Jevgenij Primakov. Denna gång som premiärminister. Planet befann sig redan över Atlanten när Primakov gav order om att vända hem. Det är riktigt att Ryssland länge försökte hålla god min medveten om sitt underläge men inte ens Jeltsin kunde tiga när Serbien kördes över. Den tydligaste markeringen kom på Münchenkonferensen 2007 när John McCain satt på första parkett med förvridet ansiktsuttryck när Putin förklarade “såhär kan det inte fortsätta”. Ukraina är viktigt men liksom Brzezinski övervärderade Ukrainas betydelse bör man inte göra det nu heller. Det kan mycket väl hända att Putin är överdrivet optimistisk om att ukrainarna kommer att återgå till samarbete. “The Saker” har en färsk och föga optimistisk artikel. NATO gynnas av en konflikt som pyr i det oändliga.

    Ett problem med allmän imperialismanalys är att den blir schablonmässig. Alla katter är lika grå och det är endast storleken som betyder. Jag anser att den amerikanska imperialismen är av speciell natur sådan den har tillåtits att utvecklas sedan atombomberna över Japan 1945, med sina anspråk på exceptionalism där de har rättigheter som andra saknar. I kraft av sitt ekonomiska övertag har den agerat först mot Sovjetunionen och sedan mot Ryssland. Fram till 1990 sades kommunismen vara det allt överskuggande problemet men redan ett par år senare kunde världen erfara att USA eftersträvade hegemoni oavsett vilka som stod emot dem, kommunister eller kapitalister. När nu Kina mätt med ekonomiska mått redan passerat USA på många sätt borde de visa sig som jämgoda imperialister men få tecken bekräftar detta. Nu när praktiskt taget ingen socialism enligt traditionell modell återstår måste andra faktorer vägas in för att förklara varför den ena imperialisten bara ser bomber och sanktioner som lösning på sina bekymmer medan de övriga vill se förhandlingar och kompromisser.

    Martyanov, Kedmi och The Saker anser även att Ryssland ligger före USA vad gäller vapenteknologisk utveckling. Eftersom modellen för Pentagon är att tömma den amerikanska statskassan till förmån för det militärindustriella komplexets ägare ger en BNP-jämförelse av militärutgifter ingen bra indikation på förmåga. “Alla” vill köpa S-400 -robotar eftersom de är bättre och billigare, och som Erdogan kanske tänker, en garanti mot nya kuppförsök. Trots anspråkslösa BNP-siffor är Ryssland det enda landet vid sidan om USA som genom enbart egna resurser kan utveckla avancerade vapensystem. Kina är på väg att nå samma förmåga. Och även om den civila sektorn halkat efter har man tagit fram nya flygplanstyper för person- och godstransport och samutvecklar vidare med Kina.

    • Bra sammanfattande kommentar Jan. Men jag förstår inte: “NATO gynnas av en konflikt som pyr i det oändliga”. För det första är nog oändligheten större än vad du här antyder. För det andra ser ja ingen analys av varför NATO skulle gynnas. Har du en länk till de du refererar till? The Saker läser jag regelbundet men minns inget om NATO:s eventuella fördel av en utdragen konflikt.

  6. Ni som anser att imperialism börjar när kapitalet går utomlands – anser ni (jag vill gärna att även Romelsjö svarar på min fråga) att inbördeskrig inte är imperialism?

    • Vilka “inbördeskrig” menar du? Historien visar att främst imperialiststaten USA lägger sig i och försöker få sina interventioner att framstå som inbördeskrig. I Ukraina råder närmast inbördeskrig med inflytande av främst imperialiststaten USA, medan kriget i Syrien, Irak, Afghanistan, Libyen, Jemen inte är inbördeskrig utan främst interventioner av imperialiststater.

      • Jag anser att det kan vara båda.
        Amerikanska frihetskriget, och inbördeskriget mellan nord- och sydstaterna var båda borgerliga inbördeskrig. Det var de nationella borgarna som ville befria sig från förtryckarna för att kunna själva konkurrera på samma villkor ute världen som den dominerande makten.
        Till hit tillhör även det irländska inbördeskriget i början av 1900-talet. IRA var en borgerlig nationalistisk rörelse som sökte frihet från det borgerliga imperialistiska England. De ville (vill) befria sig från förtryckarna för att själva kunna konkurrera på samma villkor som England.
        Sedan har vi Irish Citizen Army som var en socialistisk/marxistisk befrielserörelse som ville skapa ett socialistiskt och ickeimperialistiskt Irland.

        “Liksom 18:e århundradets amerikanska frihetskriget blev stormklockan för den europeiska medelklassen, så också det 19 århundradets borgerliga krig för den europeiska arbetarklassen. I England är omvälvningsprocessen fullt påtaglig. Vid en viss tidpunkt måste den komma att återverka på kontinenten. Där kommer den att utvecklas i brutalare eller humanare former, allt efter arbetarklassens egen utvecklingsgrad. Bortsett från högre motiv bjuder alltså det egna intresset de nu härskande klasserna att röja undan alla lagliga kontrollerbara hinder, som hämmar arbetarklassens utveckling.”
        https://www.marxists.org/svenska/marx/1867/23-d100.htm#h1
        Detta är vad som händer efter befrielsekriget på Irland 1920-21. De som hade befriat Irland (de nationella borgarna) arresterade och avrättade ett större antal människor än vad som föregicks under inbördeskriget.

LEAVE A REPLY

Please enter your comment!
Please enter your name here