Debatt: Imperialismen och krigen

28
1124
Anders Romelsjö och Ulf Karlström med “USA som världspolis.”

Ingress: Denna artikel av Ulf Karlström och mig är ett svar på den kritik som riktats mot vår skrift “USA som världspolis” av Andreas Sörensen, ordförande i SKP, Sveriges Kommunistiska Parti i Riktpunkt: Freden, kapitalismen och imperialismen..

Skriften “USA som världspolis” har behandlats i 2 artiklar här:
Läs nya “USA som världspolis”!
Möt författarna bakom “USA som världspolis”! Vad gör dom? Var finns dom?


Debatt: Imperialismen och krigen

Andreas Sörensen (i fortsättningen AS), ordförande i dagens Sveriges Kommunistiska Parti, SKP, riktar på hemsidan Riktpunkt kritik mot skriften ”USA som världspolis” av Ulf Karlström och mig. Läs nya “USA som världspolis”!

Vi – Ulf Karlström och Anders Romelsjö – gav 2013 ut boken ”USA som världspolis. Amerikansk utrikespolitik och ekonomi efter 1945” (Nomen förlag, nära 400 sidor; går fortfarande att beställa som print-on-demand). Det är den enda bok på svenska som ger en konsistent och penetrerande analys av dagens USA-imperialism med en mängd fakta om USA:s utrikespolitik – ekonomi, handel, militär kapacitet, ideologi, institutioner – och hävdar att utrikes- och militär politik har sin grund i ekonomiska intressen. I år har boken bantats till en skrift på 100 sidor, 300 referenser och studiecirkelfrågor med en rad uppdateringar, Romelsjö & Karlström. ”USA som världspolis”, som kan köpas för 60 kr, 130 kr med porto via .

 


I boken/skriften finns ett kort kapitel om uppfattningar om på imperialism, alltifrån Hobson, över Lenin, Magdoff m.fl. samt ett försök till aktuella kriterier för dagens imperialism. Där behandlar vi inte vissa av de frågor som AS tar upp, men vi bemöter här AS kritik.

Vad handlar diskussionen primärt om?

I sin långa text presenterar AS tre huvudfrågor:
”Enskilda länders imperialism kontra imperialismen som system”; En bi- eller multipolär värld samt de kapitalistiska krigen” och vi utgår ifrån dessa.
Imperialismen som system och enskilda länders imperialism.
AS menar att förekomsten av imperialismen som system gör det omöjligt att urskilja mer eller mindre imperialistiska länder. Vi menar att detta är fel och saknar stöd hos Lenin.
Lenin skriver “”Kapitalismen har vuxit över ett världssystem av kolonialt förtryck och finansiellt förkvävande av det överväldigande flertalet av jordens befolkning genom ett fåtal framskridna’ länder. Och delningen av detta “byte” försiggår mellan två av tre i världen dominerande, till tänderna beväpnade rövare (Amerika, Storbritannien, Japan) vilka drar in hela jorden i sitt krig om delningen av sitt byte.” (Lenin V. Imperialismen som kapitalismens högsta stadium, sid 49. Stockholm, 1969 (Zenitserien). Lenin nämner här enskilda imperialistiska stater- han drar alltså inte alla kapitalistiska stater över en kam.

Vi noterar också det märkliga i att AS i sin långa text inte nämner något av den omfattande litteratur efter Lenins ”Imperialismen som kapitalismens högsta stadium” från 1916.

Godtyckligt väljer han ut vissa punkter som fundamentala, medan andra anses historiska och därmed partikulära. Därefter vidtar ett långt tuggande av de utvalda punkterna. Alltsedan Lenins publikation har frågor om imperialismens kännetecken diskuterats av marxister. Flertalet av dessa analyser förkastar inte Lenins syn även om den behöver kompletteras. Det är ganska självklart att under 100 år hinner nya drag utvecklas.
Såväl i vår bok från 2013 som i den nya, nedbantade versionen redovisar vi olika imperialismuppfattningar. I kapitel 9 (s. 65–69) i vår aktuella skrift diskuterar vi några imperialismteorier, framför allt Magdoffs ”Imperialismens politiska ekonomi” (1969).
Vi skriver: ”Magdoff ansluter sig till Lenins gamla analys, men överskrider den då förhållandena ändrats.”. I vår bok skriver vi att vi ligger närmast Lenins och Magdoffs syn på imperialismen, och anför 15 punkter i vår beskrivning av dagens mycket mer utvecklade imperialistiska värld än då Lenin publicerade 5 punkter år 1916. Lenin presenterar ingen analys av den relativa betydelsen av olika kriterier.
Man kan notera att det 1916 bara fanns ett fåtal länder som i tydligt uppfyllde Lenins kriterier.
Idag är verkligen imperialismen ett mycket mer utvecklat ekonomiskt system över hela världen. Vi är eniga med AS om detta.
Men vi menar att man samtidigt kan urskilja mer eller mindre imperialistiska länder enligt Lenins, Magdoffs och för all del våra kriterier. Av Lenins 5 kriterier (och liknande kriterier hos senare författare, däribland vi) kan de tre första användas för jämförelser mellan länder. Dessa är:
• Koncentration av produktion och kapital
• Bildandet av finanskapital genom sammanväxningen av bank- och industrikapital
• Kapitalexportens ökade betydelse på bekostnad av varuexportens betydelse.

(De två övriga kriterierna hos Lenin är:

4. Det bildas internationella monopolitiska kapitalförbund vilka delar världen mellan sig.

5. Jordens territoriella uppdelning mellan de kapitalistiska stormakterna är avslutad. (För tillfället)).

Särskilt kapitalexporten jämfört med kapitalimporten över tid i olika länder förefaller användbar.
AS nämner i avsnittet om enskilda länders imperialism kontra imperialismen som system” sju länder Bangladesh, Polen och Litauen som i Sverige, Tyskland, USA och Ryssland. I en sådan jämförelse framträder USA Sverige och Tyskland som klart ”mer imperialistiska” än Bangladesh, Polen Litauen. (Vi utelämnar siffror om detta).
Vi är medvetna om att USA, en stor kapitalexportör under många år under senare år blivit en netto kapitalimportör men landet har genom dollarns ännu starkare ställning som handels- och reservvaluta en nyckelroll.
Och fortsätter att exportera mycket kapital. Och USA är även betydligt är mer imperialistiskt än Ryssland ”med begränsad kapitalexport, relativt outvecklad produktivitet och stort beroende av råvaruexport, samt få betydande monopol i förhållande till särskilt PPP-justerad BNP.” Clarke R, Annis. The myth of ”Russian imperialism”. In defense of Lenin’s analyses. New Cold War 2016.;
Smith S. Is Russia imperialist?

Vi har inte sett några övertygande kriterier för bra klassificering av länder som mer eller mindre imperialistiska – men det är klart att skillnader finns. Här finns ett intressant utvecklingsarbete för dagens marxister.

En mono- eller bi/multipolär värld?

Detta är en viktigare politisk fråga.
Vår bedömning av de olika världsordningarna bygger bland annat på en analogi till den roll Sovjetunionen (SU) spelade i förhållande till USA-imperialismen. SU utgjorde en begränsad, men en i olika kriser återhållande kraft mot USA:s benägenhet att störta regeringar eller starta krig.

Varken vi eller marxismen har tillgång till en kristallkula, som utsäger framtiden. Därför klargör vi att ”ökad konkurrens också kan leda till allvarliga konflikter och krig”.

AS säger att ”så långt är det svårt att inte hålla med”. Därefter försöker han påvisa att vi har fel, genom ”en snabb blick på kapitalismens historia”. Blicken fångar Första världskriget, vilket allmänt anses som ett ”kolonialt omfördelningskrig”, med Tyskland som drivande – se t ex Fritz Fischer Germany´s aims in the First world war (Norton & co, 1967). Vi har ingen annan åsikt. Så varför harangerar AS denna fas?

AS:s andra snabba blick hamnar på Andra världskriget (2 VK). ”Världen karaktäriserades [då] på samma sätt… inför det andra världskriget”. Nej det är sakligt felaktigt, då historiska omständigheter inte syns, inte beaktas. De flesta historiker, marxister, som icke-marxister, ser hur 2VK successivt byggdes upp av ett antal faktorer: Tysklands förlust i 1VK, Weimarrepublikens kontrarevolutionära frikårer, extremhögergrupper, den formellt demokratiska republikens sammanbrott, och nazismens framträdande och statskupp. Att försöka reducera utbrottet till den tyska kapitalismens är alltför endimensionellt. Den hade en roll, t ex som finansiär av Hitler (sensu Harzburg-fronten), men utan alla andra samverkande faktorer hade den inte kunnat utlösa 2VK.

AS hävdar att vi ser bi/multipolära världsordningar som ”en garant mot krig”. Det har vi naturligtvis vare sig tänkt eller skrivit.

Och han gör ett stort fel om han extrapolerar från Första och Andra Världskriget till dagens situation. Särskilt sedan 1990 finns en stat med större dominans i världen än någon annan stat tidigare, inklusive brittiska imperiet.

Hegemonen USA med sina 700–800 militärbaser i ett stort antal av världens länder, med sin ekonomiska styrka, om än avtagande, med sin ideologiska dominans, och med sin allt tydligare krigiska politik med stor upprustning, kraftfull utveckling av små kärnvapen integrerade i den ordinära militära strukturen, med uppsägning av olika krigsavvärjande avtal etc.

Det slår oss att AS tar alltför lätt på Hegemonens blodtörstighet. Att under en övergångstid – hur lång? – minska blodbaden ligger i arbetarklassens och alla mer eller mindre förtryckta folks intressen. Arbetarklassens politiska läge är idag svagt, men ju mer tiden går desto större är möjligheten för utveckling av klasskamp och en antiimperialistisk, antikapitalistisk och prosocialistisk politik.

Vi vill ogärna spekulera, men troligen erbjuder en bipolär världsordning mindre risk för stora krig idag än nuvarande unipolära ordning med USA som hegemonen.

Kina i samarbete med främst Ryssland för internationellt – för närvarande – en klart mer fredlig politik och vi ser tydligt konturen av en ny bipolär världsordning.

Koreakriget. Wikipedia. (https://commons.wikimedia.org/wiki/File:Korean_War_Montage_2.png) This work is in the public domain in the United States because it was published in the United States between 1925 and 1977, inclusive, without a copyright notice. For further explanation, see Commons:Hirtle chart as well as a detailed definition of “publication” for public art. Note that it may still be copyrighted in jurisdictions that do not apply the rule of the shorter term for US works (depending on the date of the author’s death), such as Canada (50 p.m.a.), Mainland China (50 p.m.a., not Hong Kong or Macao), Germany (70 p.m.a.), Mexico (100 p.m.a.), Switzerland (70 p.m.a.), and other countries with individual treaties.

Koreakriget 1950-53 inbjuder till två reflektioner. Efter 2VK var Sovjetunionen oerhört förött och ekonomiskt svagt, medan USA:s territorium inte berördes av kriget och landet var ekonomiskt starkt, bl. a som Västvärldens bank, kort och gott världens hegemon. USA startade det kalla kriget, i den arrogantes föreställning att varken Sovjet eller folkrepubliken Kina kunde bjuda motstånd. Därför satsade de styrande kretsarna i USA på president Syngman Rhee och kriget, i stället för fredlig återförening av Korea.

Nu gick inte kriget som USA räknat med. Det blev oerhört blodigt, 3-5 milj. döda (Romelsjö & Karlström 2020, s.6 ff). Hegemonen mötte hårt motstånd. Konturen av en bipolär världsordning hade börjat avteckna sig. Hellre då en delning av landet längs ”den tillfälliga demarkationslinjen”. Sydkorea fick bli utposten i containmentpolitiken gentemot Folkrepubliken Kina.

Krigen i Vietnam, Laos och Kampuchea framstår ännu som USA:s största nederlag, och en stor framgång för arbetarklassen och folket och en progressiv politik. (Romelsjö & Karlström 2020, s.7).Till segern bidrog stödet från den andra huvuddelen i den dåvarande bipolära världsordningen – Sovjetunionen och Kina.
Vi ska inte lättvindigt dra slutsatser för dagens situation.

Vi kan dock konstatera att Kina & Ryssland ofta tar parti för stater som utsätts för hegemonen USA:s aggressivitet, som i Syrien, Iran och Venezuela. Är detta bra eller dåligt för arbetarklassen och allierade i dessa länder?

En annan faktor förtjänar att påpekas. Begränsas eller elimineras dollarn som global handels- och reservvaluta kringskärs staten USA:s ekonomi. Kina och Ryssland arbetar på detta. Goodbye dollar.. Om det kommer att något strypa dollarflödet till det militär-industriella komplexet är dock en öppen fråga.

Erbjuder en bipolär världsordning en högre grad av högre stabilitet än en multipolär? Det vet vi inte. Närmaste 10-20 åren – tillräcklig tankehorisont för oss – lär vi se en utveckling mot en bipolär världsordning – om inte (en stor del av) världen dessförinnan förintas i kärnvapenkrig.

De kapitalistiska krigen

AS för en lång och i sammanhanget väsentligen onödig diskussion om ”De kapitalistiska krigen”.
Att imperialismen oupphörligen medför krig i kamp om naturresurser och marknader av olika slag är väl känt teoretiskt i imperialismlitteraturen, och i praktiken. Vi redovisar USA:s krig tämligen utförligt i kapitel 1 av boken 2013 och i skriften 2020, och har kortfattat behandlat krigen i Korea och Vietnam ovan.

I det avslutande avsnittet ”Konsekvenserna av Romelsjös & Karlströms syn” utsätter AS oss för en i ord förintande – men i sak väsentligen helt grundlös kritik.

Han skriver bl.a.
”I deras teoretiserande finns fröet till ett förnekande av de mest grundläggande lagar, enligt vilka kapitalismen fungerar till ett förnekande av historien och den vetenskapliga analysen av kapitalismen” och vi ” har lämnat både den marxistiska analysen och verkligheten” – medan boken beskriver imperialismen med historiska och aktuella exempel i verkligheten, väl förenligt med marxismen.

Vi påstås ”framställa freden som möjlig under kapitalismen” – medan vi i boken redovisar krigen och den ökade krigsrisken.

Vi ”flyttar fokus från varje stats klasskaraktär och kamp för sina egna monopol” – medan vi ingående redovisar hur USA:s statsapparat arbetar för sina imperialistiska företag och även behandlar de ökande klasskillnaderna.

”Deras position innebär i slutändan ingenting annat än ett avståndstagande från insikten att fienden (vår markering) står i det egna landet.” Det gör vi inte alls. Vi behandlar ”USA som världspolis” och den internationella storpolitiken, men även klasskaraktären i USA:s och imperialismens ekonomi.

Och i vissa viktiga lägen står den aktuella fienden främst i det egna landet, vilket inte står i motsättning till vårt synsätt om USA-imperialisen som den korrupta världspolisen. Se på de ofta framgångsrika befrielserörelserna mot olika kolonialistiska och imperialistiska stater. Gynnade de initialt arbetarklassen och dess allierade eller inte? Var Brexit bra eller dålig?

Avslutning

Det finns hos AS ett tydligt drag av sekterism. Tanken på att söka allierade finns inte. Att bilda enhetsfront – i vissa frågor – med andra klasskrafter nämns överhuvudtaget inte av AS. Den enda viktiga uppgiften enligt AS– i dagens läge- måste vara att avslöja hela det kapitalistiska systemet, att bryta varje illusion det arbetande folket har om hela systemet.
Att i dagens läge ha detta som enda uppgift ter sig inte bara sekteristiskt utan även felaktigt (om man vill kalla sig marxist). Javisst, vill man vara en liten grupp, och i stort inte spela någon som helst roll, så är den strategin strålande.

Idag är radikala strömningar som vänstersocialism och kommunism extremt tillbakapressade, och återfinns bara i smågrupper som t ex SKP. Mot detta faktum står embryot till – och i några få fält av klasskamp – en ibland omfattande anti-kapitalistisk kamp.

Och bara för att nämna några fält av dagens klasskamp: Arbetslösheten, datorisering och robotisering, prekariatet (ring, så springer jag), låglönedumpning genom EU, de ökande klassklyftorna (sensu Piketty), bostadsbrist & hyreschocker, krackelerandet av välfärden, fattigpensionärer m m.

Om vi bortser från SKP:s ringa numerär och börjar i andra ändan, med att ställa frågan: Var skall SKP:s kader skola sig? Vid skrivbordet/studiecirkeln eller i något av klasskampens alla fält? AS svar torde vara givet: Både och! Jamen, stopp, det stämmer ju inte vad du själv hävdar: Den enda viktiga uppgiften – i dagens läge – måste vara att avslöja hela det kapitalistiska systemet. (Vår kursivering).

Det är naturligtvis inte fel att avslöja kapitalismen för arbetarklassen och andra skikt, men att ha den som enda uppgift – i dagens läge – är felaktigt. Deltagandet i olika fält av klasskampen – under anti-kapitalistiska, fredsbevarande eller anti-imperialistiska paroller är lika viktigt. I sitt deltagande och med exempel kan socialisten väcka tankar och kunskap om klassfrågor och socialism. Vi måste naturligtvis gå på två ben samtidigt.

28 COMMENTS

  1. Om jag varit författare till skriften ”USA som världspolis” skulle jag inte bry mig ett smack om hur SKP, via sin blogg riktpunkt.nu eller annorstädes, kommenterar skriften. Ibland går jag in på riktpunkt.nu för att kolla in deras synpunkter, men det blir alltmer sällan.
    I SKP studeras Marx´, Lenins m.fl:s arbeten ungefär som många religiösa studerar bibeln; bokstaven gäller. Dessa SKP:are har väldigt svårt att förstå att det viktiga är att tillägna sig kunskaper så att de blir ett verktyg ”i den egna lådan” så att man på ett naturligt sätt förmår att själv analysera nya frågor, nya situationer. Skriver man ”…och saknar stöd hos Lenin” då är man en urbota bibeltolkare. Vore alla ”marxistiskt bokstavstrogna” i Sverige medlemmar i SKP då vore det bra. Men nu finns de lite överallt. Jag ser det ibland i Proletären, bland kommentatorerna till denna blogg, lindelof.nu med flera ställen. Det skulle förvåna mig om jag inte själv också gör felet. Om man är osäker gör man nämligen lätt det. Och osäkra på ”vad som sker i det som synes ske” är vi alla emellanåt.
    Varje gång jag kollar in steigan.no har jag sedan nytrycket av ”USA som världspolis” kom, mötts av skriftens omslagsbild. Kan den få bättre reklam?

    • Vi hoppas att debatten medför att en del av SKP:s anhängare tar intryck av vad vi skriver. Jag är mycket tacksam för annonseringen hos Pål Steigan, och flera norrmän har köpt “USA som världspolis”

    • Bertil, så varför har Riktpunkt då fler läsare än någonsin just nu?

      • Typiskt borgerligt tänkande. Mitt husorgan, Smålandsposten, har antagligen fler läsare än Riktpunkt. Och även om man bara räknar de som objektivt tillhör arbetarklassen så är SmP en bättre arbetartidning enligt Kerstins resonemang.
        I en debatt på linderlof.nu, skrev Daniel Cederqvist [Clarté] ”Sedan kan jag bara konstatera att Rödt har nått betydligt fler väljare än vad deras föregångare, Röd Valgallianse, någonsin gjorde under t ex Steigans ledarskap.” Mitt svar blev ”Det är sant men vad bevisar det? Det visar på att den nuvarande linjen för Rödts politik, åtminstone tills nu, är bättre; nej inte bättre men framgångsrikare. Bör det bekymra Steigan? Inte om han kommit fram till att Rödts nuvarande politik inte är framgångsrik i längden.” Både du och jag Kerstin, hoppas på att även Sverige en gång skall styras efter folkets, eller arbetarklassens om du föredrar det begreppet, efter dess vilja och behov. Men rätt väg dit stakas definitivt inte ut genom att vi studerar antalet läsare av Riktpunkt eller Clarté eller Smålandsposten. https://www.lindelof.nu/clarte-har-tappat-minnet-och-ser-ner-pa-packet/

        • Nu gjorde jag ett allvarligt fel i min kommentar. Jag får be dig om ursäkt Kerstin. Att kalla din synpunkt för “Typiskt borgerligt tänkande” är helt fel. Det borde stått “Typiskt ovetenskapligt tänkande”. För felet är vanligt hos många människor oavsett vilken politisk uppfattning de har.

  2. För det första; det funkar inte att hänvisa till en bok sid 49 och tro att alla känner till det citatet som du/mi nämner. Det är bättre att skriva av Lenins citat från boken i artikeln. Jag har själv inte boken från Zentih men jag har en andra böcker där sidan 49 har en annan artikel än ‘Kapitalismen som imperialismens högsta stadium”.
    Var någonstans citerar du/ni Lenin där ni anser ‘att detta är fel och saknar stöd hos Lenin’?

    • Ja vi borde ha återgivit citater. Här följer det med en kort kommentar och detta återfinns nu i texten.

      “Lenin skriver “”Kapitalismen har vuxit över ett världssystem av kolonialt förtryck och finansiellt förkvävande av det överväldigande flertalet av jordens befolkning genom ett fåtal framskridna’ länder. Och delningen av detta “byte” försiggår mellan två av tre i världen dominerande, till tänderna beväpnade rövare (Amerika, Storbritannien, Japan) vilka drar in hela jorden i sitt krig om delningen av sitt byte.” (Lenin V. Imperialismen som kapitalismens högsta stadium, sid 49. Stockholm, 1969 (Zenitserien). Lenin nämner här enskilda imperialistiska stater- han drar alltså inte alla kapitalistiska stater över en kam.

      • Lenin nämner att just dessa tre länder är de som är dominerande, precis som vad USA, Kina, Ryssland och EU är dominerande idag. Inte att de är ‘mer’ imperialistiska än vad andra kapitalistiska länder är. Sverige är också imperialistiskt men inte mindre imperialistiskt än vad t ex USA är. Funktionen för imperialism finns ‘naturligt’ i det kapitalistiska ekonomiska systemet, alltså jakten på profiten och att exploatera naturrikedomarna och människor. Den kan varken bli mer eller mindre. Den här funktionen blir alltså inte mindre i det kapitalistiska ekonomiska systemet även om landet är litet och fattigt. Den finns där alltid. Om en lands ekonomiska system är kapitalistiskt så har de just dessa egenskaper. Till exempel när Sverige koloniserade och exploaterade Norrland eller nu idag Kinas arbetskraft (med tillåtelse från den kinesiska regeringen). De kan aldrig bli mer eller mindre kapitalistiskt eller imperialistiskt.

        Du kanske menar att Tyskland eller Holland inte var imperialistiska, det eftersom Lenin inte nämner dessa länder? Holland var en stor kolonisatör av Afrika, särskilt Sydafrika.
        Imperialismens egenskaper finns i kapitalismens karaktär. Dessa funktioner kan varken bli mer eller mindre.

        • Majoriteten av länder i världen var knappast imperialistiska då Lenin skrev sin tid. Han menar att det finns mer eller mindre imperialistiska länder i en begynnande imperialistisk värld. Instämmer i att Sverige är (ett utpräglat) imperialistiskt land.Svenska imperialismens ekonomi.

          Lenin menade att imperialismen var ett nytt stadium, medan finansieringens starkt ökade betydelse sedan närmare 40 år tillbaka knappast är ett nytt stadium, utan en tydlig förstärkning av en företeelse som Hilferding 1915 och Lenin 1916 lyfte fram.

          • Var citerar du Lenin om att ‘det finns mer eller mindre imperialistiska länder i en begynnande imperialistisk värld’?

          • Detta är innebörden av Lenin-citatet. Han skriver också hur pass efter Ryssland är i imperalismens begynnande värld. Tror du Lenin inte såg skillnad mellan t.ex Sverige och Storbritannien i imperialistiskt perspektiv 1916. Om inte vore han slarvig.

          • I så fall borde han ha skrivit att det finns mer eller mindre imperialistiska länder.

            Han skrev om Ryssland därför att han levde och verkade i Ryssland (med några undantag när han befann sig på flykt). Han koncentrerade sig inte på Amerika, Storbritannien eller Japan som – enligt ditt sätt att resonera på – var mer imperialistiska än Ryssland.

            Jag tror att Lenin ansåg att alla kapitalistiska länder och det inkluderar Sverige har en ‘naturlig’ egenskap av att vara imperialistiskt, det eftersom de var och är kapitalistiska.

            Du anser alltså att imperialismen är en egenskap utanför kapitalismen och är inte en dal av kapitalismen?

          • Hans skrivning visar att han såg mer eller mindre imperalistiska länder.

            Imperialismen är kapitalismens dittills högsa stadium och samtidigt finns det skillnader i hur väl olika länder uppfyller Lenins kriterier – och senare kriterier.

        • Den konkreta världen blir ointressant då allting reduceras till en grundläggande princip. Därför blir er beskrivning av världspolitiken både platt och grovt missvisande.

          Det må vara att mervärdejakten leder till destruktiva tendenser men dessa varierar i olika miljöer och vid olika tidpunkter. Er moraliserande ståndpunkt leder till att ni beskriver dagens Kina i likartade termer som både nyliberala och nykonservativa i USA. Kina är lika imperialistiskt som USA, eller kanske mer ?

          De konflikter som dominerar i dagens värld är mellan makter som alla i någon form har kapitalistiska strukturer i sin ekonomi. Ändå måste det gå att orientera sig och ta ställning till t.ex. USA:s försök att medelst krig utöva full kontroll över hela Mellanöstern inklusive Iran eller dess nya försök att återigen dominera på sin egen bakgård, Latinamerika.

          Hur många statskupper har Kina arrangerat ? Kina har förbundit sig att investera för 400 miljarder dollar i Iran, vars ekonomi USA försöker släcka ner, medan ett handfallet EU betraktar det hela. I den konkreta världen handlar det om människors vardag. Den kan vara väldigt olika fastän kapitalismen dominerar.

          Vietnam är även en framgångshistoria, men den gillar ni knappast heller, eftersom kapitalismen tillåtits ta fotfäste ? ASEAN är ett tiotal länder i Sydostasien som enligt västerländska tankemönster borde ligga i konstant konflikt med varandra. Men trots deras kapitalism har de kunnat succesivt stärka sitt samarbete och hjälpa varandra till utveckling.

          Marxismens klassiker skrev sina verk i en tid när den västliga dominansen var total. De ägnade därför inte kulturella skillnader någon större uppmärksamhet. Dessa har förmodligen grovt underskattats. Imperialismen har ända sedan upptäcktsresorna haft en uttalat västlig prägel även om Japan prövade sina färdigheter på området. Den västliga imperialismen är det stora hotet, driven som den är av ett USA som enligt historikern Eric Zuesse är den egentliga arvtagaren till det nazistiska projektet med dess anspråk på exceptionalism och oersättlighet – medan således alla övriga är ersättliga. Det var även Obamas valspråk “Jag tror fullt på USA:s exceptionalism” – Ingen i Europa protesterade men Hitler skulle ha känt igen sig.

  3. Är det inte helt uppenbart att graden av imperialistiskt beteende varierar mellan olika länder.
    Företagens storlek verkar vara en avgörande faktor, plus dom respektive hemnationernas historia och ställning i världspolitiken. Stora kinesiska företag börjar säkert få imperialistiska ambitioner, men kinas traditioner och kinas ställning gör att det begränsar sig till affärsuppgörelser. Ryssland befinner sig i en klart defensiv ställning gentemot väst och det gör dom i dag till en antiimperialistisk kraft. Det kan säkert ändras fort, men just nu är det så. Försöker man jämställa alla kapitalistiska länder som lika goda imperialistiska kålsupare så hamnar man i all praktisk mening i knät på den värsta av dom alla nämligen USA.

    USA har inget emot kålsuparteorin. Den ger stöd till fortsatt upprustning och påhittade hotbilder. Pentagon och krigsindustrin dansar och ler och Hultqvist vickar på rumpan så gott han kan.

    Vill vi bekämpa imperialismen idag så är huvudfienden USA, USA och USA igen. I det arbetet måste vi avslöja alla som bygger lögnaktiga hotbilder. Dessvärre befinner sig kålsuparteorins försäljare bland dom.

    • Imperialism är kapitalism, d v s affärsuppgörelser, d v s monopol och karteller. Så när Kina för affärsuppgörelser så ägnar de sig åt imperialism.
      Nej, varför skulle vi hamna i USA:s knä? Jag och SKP är kritiska till ALLA kapitalistiska och imperialistiska länder. Säg mig en sak, har du sett någon artikel där SKP har tagit USA till försvar.

      Om vi stödjer ett kapitalistiskt som är ‘mindre’ imperialistiskt så hamnar vi snabbt på avvägar. Kommunister/socialister ska försvara arbetarklassen av alla nationer inklusive den i Kina. Om vi stödjer borgarna i ett ‘mindre’ imperialistiskt land skulle vi börja klassamarbeta och ignorerar hur borgarna behandlar arbetarklassen i det landet.

      Nej, det är Romelsjö och med flera som har hamnat i knäet på borgarna och kapitalet i de ‘mindre’ imperialistiska länderna.

      Vad har Kinas traditioner och ställning med att de är imperialistiskt återhållsamma? Anser du att Kinas kapitalism/imperialism är mycket snällare än USAs och västs kapitalism/imperialism? De har alla – USA, Kina, EU och m fl andra länder – ett kapitalistiskt system som innebär imperialism och exploatering av människor och naturrikedomar. Du kan inte förändra kapitalismen grundvalar. Om du förändrar kapitalismens egenskaper så är det inte längre kapitalism.

      • Uppfattningen att vi har ett imperialistiskt ekonomiskt system är väl förenligt med uppfattningen att vissa länder uppvisar betydligt mer tydliga imperialistiska drag än andra. Mali, Tchad, Mauritius, Bangladesh är inte lika imperialistiska stater som USA, Storbritannien och Sverige.

        Därför behöver man inte stödja vissa kapitalistiska stater, men det är bra med en välgrundad uppfattning av hur världen ser ut.

        Kinas imperialism är inte alls lika aggressiv eller krigisk som USA:s för närvarande. Socialistiska stater kan gå i allians med imperialistiska stater. Så gick Sovjet i allians med imperialistiska Storbritannien, USA och Frankrike mot Tyskland 1941.

        Bandungrörelsen var en progressiv rörelse mot imperialism och för nationell självständighet.

        Och Sovjetunionen förde från omkring 1932-33 en politik som uppmanade kommunistpartierna att överallt söka största möjliga stöd mot fascismen, och då även med nationell bourgeoisin. Stadsfästes vid Kominterns kongress 1935 och bidrog till framgångsrika motståndsrörelser i länder som Frankrike, Italien, i Kina och Vietnamn.

        • Ansåg Lenin att Tysklands imperialism var mer progressiv än den ryska tsarens imperialism, eller tvärtom? Ansåg Lenin att den tsaren var det minsta hotet och stöttade den ryska tsarens intresse mot imperialiststater?

      • Kerstin.
        Genom att ni har förlorat förmågan att se olikheter och nyanser i frågan om imperialismen så bidrar ni till skapandet av dom hotbilder som krigsindustrin behöver.
        Ni verkar efter devisen “allt är samma skit och endast den bokstavstrogna socialismen är värd något.” Sådana skygglappar kan bara sekterister unna sig. Vi andra måste försöka analysera verkligheten som den är och ingå dom allianser som är nödvändiga för att kunna ta några som helst steg framåt. I dagens läge är t.om. det mycket svårt, men kan vi slå hål på dom påhittade hotbilderna om Ryssland och Kina så kanske vi kan tvinga Sveriges regering att lämna den västliga krigsindustrins grepp om vårt land. Dom som däremot bidrar till att upprätthålla sagda hotbilder hamnar, vare sig dom vill eller inte, i USA:s knä.

        • Hotet kommer från kapitalismen över hela världen, från den nationella och imperialistiska svenska med Wallenberg som exporterar vapen till Saudiarabien som Socialdemokraterna stödjer, till andra imperialistiska kapitalister.

          Varför tror du att det finns en påhittad hotbild mot Ryssland och Kina, och vice versa? Sverige tillverkar vapen för miljarder kronor, och exporterar till alla länder. USA gör samma sak. Så även andra kapitalistiska länder. Rysslands och Kinas vapenindustri behöver det här hotet för att kunna rusta upp, som ryska och kinesiska arbetare betalar för. Det var samma sak som hände på 30-talet i Tyskland. i stället för en New deal – som Roosevelt införde – så satsade det sargade Tyskland på att vapenindustrin.
          Den svenska kapitalistiska och borgerliga regeringen agerar i kapitalets intresse – och inte i den svenska arbetarklassen eller i det svenska folkets intresse. Hur ska vi kunna påverka den borgerliga och kapitalistiska regeringen att lämna den västliga krigsindustrin när regeringen agerar i kapitalets intresse?

          • Uj uj Kerstin. Det här är riktigt illa. Du ser inte ens den närmast häpnadsväckande skillnaden i aggressivitet mellan länder som USA och Kina/Ryssland.

            I väst utmålas Ryssland som det stora hotet och vårt skämt till försvarsminister binder oss allt närmare NATO och pratar om att vi i Sverige måste rusta upp för att möta detta hot. Helst då med amerikanska vapensystem. MEN, det ryska hotet finns inte! Det är ett rent påhitt av det militärindustriella komplexet som alltid måste ha hotbilder för att tjäna pengar.
            Sverige och tydligen även SKP, sluter upp bakom dom falska hotbilderna och och svenska politiker bjäbbar på ett sätt som måste uppfattas som hotfullt av Ryssland. Om det finns något hot här, så är det vi som hotar Ryssland och inte tvärtom.

            Ryssland är på defensiven och USA på offensiven. Ryssland har gjort en antiimperialistisk insats i Syrien genom att stoppa USA:s försök att förstöra landet. USA har 7-800 militärbaser runt om hela världen. Ryssland har, vad jag vet, bara en utomlands, i Syrien.

            Hur ni kan få få för er att jämställa USA och Ryssland enbart för att båda är kapitalistiska är inget mindre än ett fullständigt haveri för er utrikespolitiska analys.

            Sorry Kerstin, jag måste hålla med Bertil Carlman. Det finns ingen anledning att bry sig om era världsfrånvända och sekteristiska skriverier.

          • Anders Åberg.
            Om du har två företag som sysslar med samma sak, har samma ekonomi, förtrycker arbetarna lika mycket. men om det ena företaget är större än det andra -skulle du stödja det mindre företaget då?

  4. Detta med att analysera ett lands kapitalexport i förhållande till varu- och tjänsteexporten är en ganska svår uppgift. Ett land med stor hemmamarknad som USA har en ganska liten andel av BNP som går till exporten. 2018 var exportandelen av BNP 12,2 procent medan deras direktinvestering i utlandet var 1,26 procent av deras BNP. Den har bara legat över 3 procent 2 gånger sedan 1970. Sveriges exportandel samma år av BNP var 45,8 procent medan direktinvesteringstillgångar i utlandet uppgick 2018 till 3 432 miljarder vilket var en ökning med 275 miljarder kronor eller ca ca 5,5 procent av BNP 2018.

LEAVE A REPLY

Please enter your comment!
Please enter your name here