Att förvänta sig att USA frivilligt lämnar Irak är önsketänkande

13
647

Denna artikel “Att förvänta sig att USA frivilligt lämnar Irak är önsketänkande” av den geopolitiske analytikern James O’Neill publicerades 14/1 i New Eastern Outlook

Sedan dess har bland annat enligt uppgifter:
* USA klargjort att man inte tänker dra tillbaka trupper från Irak.
* USA transporterat ISIS-ledare inom landet.
* Neokonservativa i USA ångrar inte insatserna i Irak och vill nu ha krig mot Iran.
* Pentagon tagigt in anbud för matkontrakt för närvaro av tusentals USA-soldater i Irak.


Att förvänta sig att USA frivilligt lämnar Irak är önsketänkande

1990 befann sig Irak, då under ledning av president Saddam Hussein, i tvist med sin granne Kuwait. Irakierna anklagade Kuwait för att borra efter olja på ett sådant sätt att de gjorde slut på Iraks oljereserver. Irakierna blev mycket upprörda över vad de uppfattade som stöld av deras resurser och beslutade att vidta åtgärder. Saddam Hussein tog emellertid först reda på hur USA ställde sig till hans planer, och den dåvarande USA: s ambassadören i Irak informerade honom om att USA förhöll sig neutralt när det gäller tvisten. Saddam Hussein uppfattade det som att han fick klartecken och invaderade Kuwait.

USA: s svar blev själva antitesen till vad Saddam Hussein hade förletts att tro. En massiv militärstyrka samlades raskt ihop, och Irak jagades snabbt bort från Kuwait. Vid det tillfället lät inte USA: s president George HW Bush ockupera Irak. Istället användes kraftiga sanktioner. Dessa sanktioner resulterade i att minst en halv miljon irakier dödades, inklusive kvinnor och barn.

När USA:s dåvarande utrikesminister, Madeleine Albright, tillfrågades om de civila offren för de allierades blockad av Irak, förklarade hon i ett ökänt uttalande att ” det var det värt,”

Ett decennium senare invaderade USA och dess allierade Irak, och de uppgav som orsak det uppenbart falska påståendet att Saddam Hussein hade “massförstörelsevapen” som utgjorde ett dödligt hot mot väst och allt det stod för. Nära tjugo år senare är USA fortfarande kvar i Irak, tillsammans med sina allierade från den ursprungliga kriminella invasionen och ockupationen.

Denna korta historia är värd att komma ihåg när man utvärderar den senaste utvecklingen i Irak. USA: s nuvarande president, Donald Trump, har som vanligt publicerat växlande signaler om Förenta staternas avsikter i regionen. Vissa rapporter har föreslagit att Trump vill dra tillbaka USA: s trupper från landet. Dessa rapporter bör hälsas med en stor dos skepsis.

Det finns praktiskt taget inget historiskt prejudikat som visar att USA frivilligt drar sig tillbaka från något land som de har ockuperat. Den klassiska illustrationen av ett påtvingat tillbakadragande härstammar från Vietnam 1975, men det skedde först efter ett flera decennier långt krig som dödade miljontals vietnameser och lämnade kvar biologiska tidsbomber åt det vietnamesiska folket som ännu 45 år senare orsakar elände och sjukdomar.

Skepticismen mot amerikanska avsikter att dra sig ur Irak (och faktiskt Syrien – en annan olaglig ockupation enligt internationell lagstiftning) har förstärkts av den senaste utvecklingen. Den irakiska regeringen vågade till slut enhälligt fatta en resolution i parlamentet om att alla utländska trupper skulle dra sig ur landet.

Enligt internationell lagstiftning har en suverän stat rätt att ställa ett sådant krav. Den australiensiska regeringen som hävdar att den är närvarande för att ”träna” irakiska trupper (samma förevändning som används i Afghanistan) har inte brytt sig om att acceptera Iraks rätt att avvisa dem. Det faktum att all australisk militärpersonal är i Irak på diplomatiska pass, ignoreras noggrant av de australiensiska medierna, det säger mer om Iraks inställning till deras närvaro än den föregivna australiska ynnesten att utbilda trupper. Det skulle i alla fall vara fåfängt att tro att Australien agerar oberoende. När det gäller det här, som i nästan all dess utrikespolitik, agerar de helt enkelt som amerikanerna önskar.

De amerikanska reaktionerna på den irakiska uppmaningen har också varit lärorik. Enligt flera rapporter i irakiska medier, som ignoreras av deras västliga motsvarigheter, har USA: s svar på de irakiska kraven att amerikanska styrkor ska lämna landet varit mycket belysande. Till en början ignorerades det helt enkelt. Sedan höll Trump ett offentligt tal om hur många miljarder dollar USA hade investerat i Irak.

Om de amerikanska trupperna skulle lämna landet, ville USA ha monetär kompensation för deras “investering” i Irak.

Av de medier i väst som rapporterade om detta krav fanns inte ett enda som påpekade den verkliga orsaken till USA: s engagemang i Irak, än mindre anmärktes att om någon kompensation skulle betalas, så skulle det vara USA:s skyldighet att göra det, för deras brutalitet och olagliga ockupation.

Irakiernas akilleshäl, när det gäller denna uppenbara utpressning är att de har miljarder dollar i USA. Som den senaste tidens erfarenhet med Venezuela visar, har USA har inget som helst dåligt samvete om det konfiskerar finansiella tillgångar för länder som det befinner sig i konflikt med.

De senaste hoten mot Iraks finansiella resurser kommer förhoppningsvis att påskynda den dag när fler länder inser USA:s uppenbara trakasserier och olagliga sätt att handla, och se till att placerar sina finansiella tillgångar någon annanstans.

Ytterligare avslöjanden om USA: s svar på Iraks påstående om dess suveränitet har nu kommit fram.
Ett är att Förenta staterna kräver att 50% av oljeproduktionen i Irak kontrolleras av USA, som också naturligtvis kommer att behålla inkomsterna från samma olja. Trump skryter med att USA är självförsörjande på olja, så oljeförsäljning kommer antagligen att ske till tredje land, utan att Irak får några fördelar av det.

En andra avslöjande är att den irakiska regeringen tänkte sälja sin olja till Kina som dessutom skulle investera i Iraks vidareutveckling. De västerländska medierna har inte ägnat detta någon publicitet, och ännu mindre uppmärksamhet har ägnats åt Trumps svar som rapporterats av irakierna. Enligt deras premiärminister Adil Abdul-Mahdi krävde Trump att irakierna inte skulle fullfölja överenskommelserna med kineserna.

Enligt vad irakierna uppger skulle dessutom deras vägran att lyda Trump innebära att den irakiska premiärministern dödades. Det är ingen överdrift att jämföra det amerikanska svaret med ökänd maffia-taktik “att erbjuda en person ett förslag som de inte kan säga nej till”, dvs. “lyd eller vi kommer att döda dig”.

Att dessa rapporter från den irakiska regeringen inte publiceras i de västerländska medierna är inget att förvåna sig över. Att det så kallade ”ledarskapet i den fria världen” beter sig som vanliga kriminella gangsters är inte överraskande. Likafullt , är det en verklighet som medierna i väst har försökt dölja för sin läsare.
Varför någon enda nation i väst, inklusive Australien, vill ha något att göra med sådana gangstermetoder är oförklarligt såvida inte , (a) de godkände sådana handlingar; eller (b) deras ledare fruktade att varje meningsskiljaktighet från deras sida skulle göra dem till nästa mål, på exakt samma sätt som Trump enligt uppgift hotat att mörda den irakiska premiärministern. Inget av alternativen är styrkt men det är svårt att förklara beteendet hos många västliga nationer, deras påstådda anslutning till ”rättsstaten” till trots, och andra tunt förklädda ursäkter för djävulskt agerande.

I skrivande stund har i huvudsak ett dödläge uppnåtts. Den irakiska premiärministern är fortfarande vid liv även om av USA beväpnade, finansierade och understödda provokatörer sätter igång demonstrationer mot den irakiska regeringen.

Irakierna har vägrat, vilket de bör få beröm för, att böja sig för USA: s krav och har bibehållit sina avtalsmässiga åtaganden med kineserna. En intressant och potentiellt betydande utveckling i detta sammanhang är kinesernas ökande engagemang i regionens länder.

Om USA verkligen var ett land som godkänner de regler som internationell ordning baserar sig på, skulle det packa sina väskor och ge sig av, och uppfylla den irakiska suveräna regeringens önskemålen, vars land de ockuperar och vars resurser de stjäl…..

Som ovan nämnts har historien emellertid visat att USA aldrig frivilligt har lämnat något land, särskilt inte ett land så rikt på värdefulla resurser som Irak. Denna historia är långt ifrån avslutad.

 

13 COMMENTS

  1. Så det är uppenbarligen dags att lämna FN eller utesluta USA. Eller varför inte låta oss representeras av en han eller hon , som just lämnat gymnasiet.

  2. Visst hänger USA kvar i Tyskland och Japan också trots att en majoritet i dessa länder vill skicka hem ockupationstrupperna. Man påstod länge att trupperna skulle vara kvar i dessa länder för att skydda mot en sovjetisk attack???!!! Kan upplysa er i USA att Sovjet försvann för närmare 30 år sedan. (Jodå, vi kan vara säkra på att CIA, NSA m.m bevakar denna blogg så man kan lämna upplysningar till dem) Nej, sanningen är att USA är ett vidrigt gangstervälde vars enda mål är att parasitera på resten av världen med sin låtsasvaluta och ständiga plundringar via krig. Ett gäng banditer som påstår sig vara en demokrati när det i själva verket rör sig om en kleptokrati…

    • @Benny
      Kleptokratin är inte begränsad till USA. Dessa oligarker äger i princip all media, politikeradel och rättssystem, i hela väst, och tillhör en liten klubb av brutalkapitalister som unisont är för EU.

      När folket är intelligent nog att skapa hederlighet, som ex. i Venezuela och på Kuba, så kallar de dessa länders folkvalda ledare för “diktator” “som måste bort”.

      Detta är i sig inget märkligt. Tyranner har i alla tider varit väldigt flitiga i att ljuga för folket. Det märkliga är de medvetet naiva medbrottslingarna, som alltid ska betrakta och länka till deras medier, samt följaktligen låter sig luras och röstar in dem i val efter val.

      Ännu mera märkligt är att riktiga socialister och riktiga miljövänner INTE skapar nya partier som valsamverkar sig över 4% och därmed kommer bort från hyckleriet. Jag tycker att det är osedvanligt märkligt att det inte sker.

      Du som verkar vara rimligt intelligent kan kanske förklara detta för mig? Ingen jag frågar har något rimligt svar.

      • Martin
        Jag tror du tänker alltför statiskt. Att något parti hankar sig över 4% har ingen betydelse om det inte finns folklig organisering och vilja till handling.
        Även om våra propagandamedia vägrar rapportera om det så ser vi tendenser till just sådant runt om i världen. I Frankrike, med Gula västarna och dom massiva protesterna mot det Sverigeinspirerade sabotaget av pensionssystemet och i Indien där världens största strejk tydligen inträffade för ett tag sedan. Även i USA och Kina strejkas det friskt och trots att du inte riktigt kan ta till dig det så har faktiskt klimatrörelsen också potential att bli ett folkligt hot mot överhetens hegemoni.

        Folklig organiserad aktion mot överheten är det centrala. Parlamentarismen kan i bästa fall bli ett uttryck för sådant, men utan sådan rörelse är parlamenten bara överhetens lekstugor, rentav konstruerade för att folk med goda intentioner skall kunna köpas upp och korrumperas.

        • @Anders Åberg
          Jag tror att jag är mer dynamisk, kreativ, analytisk och lösningsorienterad än de flesta. När jag ex. har haft rätt på svåra uppgifter i skolan och alla andra i klassen har fel, anser jag att det visar att jag alls INTE har något “statiskt” tänkande.

          Jag möts alltför ofta av argumentationsfelen “ni är för små” eller “jag har aldrig hört talas om er”. Så tänker kossor och människor i allmänhet. De är flockdjur, inga ledare.

          De allra flesta små socialistiska partier och små riktiga gröna partier lider alla av 4%-spärren.

          Att således ta sig över 4% genom valsamverkan kan naturligtvis ha en enorm betydelse för oss som organiserar och för alla missnöjda människor i vårt samhälle, vilka i dag ofta proteströstar på SD, eller på EU-vurmarna, sekt-slickarna och krigsförbrytarna i V, i ren brist på andra alternativ som kan ge mandat.

          Vilja till handling och folklig organisering kan komma av att man visar en praktisk och möjlig väg, ex. en stor valsamverkan. Detta motsäger inte stora gemensamma demonstrationer alls. Inte det minsta. Tvärtom.

          Precis. Propagandamedia vägrar rapportera om folkets organisering, eller rapporterar nedsättande, ex. mot KP. Demonstrationer är givetvis också en protest, men om det inte leder till nya partier som ger mandat, så är det knappast värt mödan.

          Jo. Folklig organiserad aktion mot överheten är det centrala, men man får ju inte glömma att vara pragmatiskt och ta makten via demokratin, där folkets argumentationsfel och 4%-spärren tyvärr är en realitet. Det är väl “statiskt” om något att vägra att se verkligheten?

          Felet folk ofta gör är att tro att de rörelser som eliten skapar, på våra gator, via fulmedier och ful-Facebook ful-instagram, ful-twitter etc, ägda och utnyttjade av monopolkapitalet, är jordgubbstårta. De är direkt farliga för fred och demokrati i varje nation, eftersom de inte är i folkets händer, men i elitens händer.

          Vad parlamenten blir, om enbart överheten tillåts ha lekstuga där, vet vi, d.v.s. dagens situation.

          Visst. Folk med goda intentioner kan köpas upp eller korrumperas, men inte människor med karaktär. Ca 2% har det.

          Hur ska man kunna avsluta korruptionen utan nya partier, som petar bort alla de EU-vurmande partier som har förlorat sin hederlighet?

      • “Ingen jag frågar har något rimligt svar.”

        Jag har väl inget direkt svar jag heller men inom kyrkan brukar det kallas ekumenik när försök görs för samarbete mellan trosinriktningarna.

        Läs “kyrkosplittring” nedan och lägg märke till hur den här fraktioneringen närmast blir till en kopia för den radikala vänstern.

        https://sv.wikipedia.org/wiki/Ekumenik

        Både Religion och Kommunism har dogmatiken gemensamt.
        Det är tankar och idéer som det är svårt att enas kring.

          • Ja, just det. Tankearbete kräver inget ägande.
            Det sägs att Jesus ingenting ägde mer än kläderna han bar på kroppen. Och för hans gärning behövdes ju heller inte mer ägande än så.
            Men säg om han istället för tankearbete velat ägna sig åt tillverkning av lerkärl så hade det krävt ett visst ägande samt viss makt över andra människor det senare om han inte helt och hållet själv skulle stått för hela tillverkningsprocessen.

            Alldeles nyss läste jag om en retorikforskare på SVT hemsida.

            https://www.svt.se/kultur/sa-haller-du-ett-bra-tacktal

            Jag kan inte låta bli att lägga märke till hur social forskning svällt ut på senare decennier. Man kan verkligen undra hur det kan ha uppstått ett sådant behov. Eller vem är den behövande?
            Det enda jag vet säkert är att skattebetalarna måste stå för kostnaden. Samt att någon “tänkare” får ett trivsamt arbete på goda villkor. Det senare helt utan privat ägande.

    • Min åsikt, men vad jag ser är et arbete på att etablera en världsomfattande militärdiktatur med ledning i USAs djupa stat. USA har över 1,000 ockupationstrupper på främmande mark, världens någonsin största rustningsindustri, USA har varit i krig 226 år av sin 243-åriga existens. Man har militärt ingripit i Korea, Vietnam, Sydkorea, Japan, Filippinerna, Guam, Marshall öarna, Iran, Libyen, Libanon, Kuwait, Irak, Somalia, Bosnien, Saudiarabien, Afghanistan, Sudan, Kosovo, Yemen , Pakistan, Syrien, osv. Man har stora ockupationstrupper i EU, Japan, Sydkorea, Irak och Filippinerna, man provocerar ständigt i Sydkinesiska Havet, USA har 20 hangarfartyg, USA har mer militära system än hela övriga världen tillsammans, man konstant hotar och trakasserar andra, USA har 60,000 anställda bara för att spionera och värdens största propagandasystem i bruk, med dedicerad massiv närvaro i Sverige. Ett flertal länder, främst Kina, Ryssland och Iran hota nu deras planer på ett totalitärt världsherravälde. Därför är den djupa staten i USA upprörd och driver intensiva propagandakampanjer genom sina kontrollerade media, även i Sverige.

  3. Kuwait tillhörde Irak innan british petroleum (BP) med hjälp av englands hot om militär intervenering tog för sig och bildade Kuwait 1961.Irak hade all rätt att ta tillbaka den förlorade provinsen som dessutom använde sig av ny teknik att stjäla olja.Idag kan man borra inte bara vertikalt utan även styra borrningen horisontalt vilket Kuwait gjorde in på irakiskt territorium.Irakierna märkte att trycket sjönk i stor källa nära gränsen till Kuwait och Saddam varnade dom i flera år innan han fick nog.Mycket riktigt fick han grönt ljus från USA innan han gick in i Kuwait och resten av historien kommer att pågå så länge plundringen av MÖ-länderna lönar sig ekonomiskt.Dessutom kan Israel,som också är verksamma sida vid sida med USA,passa på att utvidga till Storisrael nu när allt är så instabilt i MÖ.

LEAVE A REPLY

Please enter your comment!
Please enter your name here