Bekämpa kapitalismen – inte tiggeriet!?

30
2472

I kvälls-serien ”Aktuella artiklar för ett år sedan och idag” återpubliceras denna artikel som verkar vara aktuell i högsta grad…

Tiggarna får inte ens plats nedtill på bilden ovan.

Aftonbladet skriver ”Efter Högsta förvaltningsdomstolens beslut att låta Vellinge kommun införa lokalt tiggeriförbud vill flera skånska kommuner följa Vellinges exempel.” AB. Flera kommuner vill införa tiggeriförbud

Frågan om tiggeri diskuteras av och till. Och olika uppfattningar finns även hos Vänstern.

I kvälls-serien ”Aktuella artiklar för ett år sedan och idag” återpubliceras denna artikel som verkar vara aktuell i högsta grad.
Den här artikeln publicerades senast 19/12 2018. Jag har ändrat den något, men problematiken är densamma eller hur?


På DN Debatt skrev den kände professorn i statskunskap Bo Rothstein 28/12 2013 ”De som av medmänsklighet ger till tiggarna på våra gator och torg bidrar inte till att hjälpa dem ur deras sociala misär. Ett förbud mot att ge till tiggare skulle kunna tvinga fram de mer omfattande och strukturella åtgärder som krävs från samhället.”

Han ”är övertygad om att ett förbud mot att ge till gatutiggare skulle sända en viktig signal om de allvarliga underliggande problem som denna verksamhet grundar sig på och därmed tvinga fram mera omfattande strukturella stödinsatser för att verksamt bistå denna utsatta grupp.”

Denna värdering kan bedömas på olika sätt. En tolkning är att Rothstein, som skrivit många intressanta arbeten, är litet desorienterad eller naiv i denna fråga. Sedan 30 år tillbaka har arbetslösheten ökat och de sociala trygghetssystemen eroderats i de flesta utvecklade länder. Detta gäller inte minst länderna i f.d. östblocket. Kriserna har blivit fler och djupare och de socioekonomiska skillnaderna inom länderna har ökat. Det är en del av kapitalismens utveckling, som även behandlas ingående då det gäller USA i kapitel 2 i boken/skriften ”USA som världspolis”.
Att informera och mobilisera tiggare i kamp mot kapitalismens orättvisor är mer angeläget än att straffa dessa medmänniskor! Som det nu är innebär Rothsteins idé endast ökad social misär för tiggare – inte kommer dessas hemländer att börja ta hand om dem utan hård kamp.

Anders Romelsjö och Ulf Karlström med ”USA som världspolis.”

 

Samma förslag som Rothstein framlades av Eva Solberg, ordförande för Moderatkvinnorna i Stockholm på DN Debatt 30/3 2013 ”Det är hög tid att visa att vi inte accepterar tiggeri i Stockholm”, och att detta ”är en väg att gå för att stävja stigmatiseringen av redan utsatta.” Jag har motsatt uppfattning.

Kerstin Vinterhed skrev på DN Debatt Stockholm 14/2 2013 ”Var finns ambitionen att hjälpa Stockholms tiggare?” I socialt engagemang och upprördhet skriver hon ”Så stark var den sociala ambitionen då, var finns den nu? För det är väl ändå så att de människor som kommer hit och vistas i vårt land, dem har vi ansvar för? Av rent humanitära skäl – det gäller helt enkelt mänskliga rättigheter. På senare tid känner jag bara till ett initiativ som liknar Takmans, läkaren och riksdagsmannen Sven Brittons erbjudande om hjälp till sprutnarkomanerna på Stockholms gator. Det vore en ren självklarhet att göra samma sak när det gäller tiggarna i Stockholm. Vad vi står inför i dag är en ren humanitär katastrof.”

Jag instämde och utvecklade mina tankar samma dag i blogginlägget ”Ligaledarna för tiggare på samma planhalva som kapitalisterna för arbetarna”. här

Människor som tigger har det svårt. Men den förhoppningsvis begränsade form av organiserat tiggeri där någon/några individer eller organisationer utnyttjar de aktiva tiggarna genom att ta en del av tiggarnas förtjänst är ju detsamma som kapitalister gör i förhållande till lönearbetare. Arbetaren får en del av det värde han/hon/hen arbetar ihop som lön, medan kapitalisten använder resten, mervärdet, för investeringar eller egen konsumtion enkelt uttryck. (Detta utvecklades utförligt för 150 år sedan av Karl Marx och andra).

Men den betydligt vanligare form exploatering som kapitalismen innebär är ännu inte förbjudet. Låt oss arbeta för att få en tillräckligt stor opinion för att ersätta kapitalismen med en betydligt mer demokratiskt ekonomiskt system – som också ska medföra att människor inte behöver tigga. I bloggen finns flera kritiska inlägg om kapitalismens orättvisor och problem, och denna publicerades nyligen på Globalpolitics. 10 skäl att ifrågasätta kapitalismen

Justitieminister Beatrice Ask säger att man vill komma åt ligorna bakom det organiserade tiggeriet, inte individerna” skriver Aftonbladet 7/1 2013.
Regeringen har här stöd av SD, som vill att även individerna, offren, kriminaliseras om de tigger, kanske främst för att en del av tiggarna inte är ”riktiga svenskar”.

Aftonbladet och Juridikbloggen har säkert rätt i att skriverierna om kriminalitet i samband med tiggeri medför att en del av oss tvekar att ge något till tiggarna, som får mindre inkomst av sitt lågintensiva tiggeriarbete.

Bekämpa kapitalismen – inte tiggeriet!

Tiggarna tillhör de allra mest utstötta och fattiga både i Sverige och runtom i världen. Många av dem har ingen chans att få något arbete i vår kapitalistiska värld med 8 % arbetslöshet i Sverige och över 200 miljoner arbetslösa i världen enligt den snävaste definitionen av ILO.

Tiggare.

Jag tycker att det finns alltså mänskliga och politiska skäl att hysa medkänsla med och ge pengar till tiggare, där kanske en majoritet är romer och/eller komer från Ungern och Rumänien – och riskera att en sannolikt liten del hamnar i fickorna på ”ligaledare”.
Litet enkel medkänsla har de flesta av oss råd med.
Men jag menar därmed inte att man ska prioritera detta framför att ge pengar till t.ex. Greenpeace eller Syriensolidaritet om man verkligen måste välja ett alternativ.

Föregående artikelMed FNL för Vietnams folk!
Nästa artikelAlltför mesig riksrätt? Alltför dålig demokrati i USA? Från mina inlägg i DN.
Anders Romelsjö (red)
Anders Romelsjö är redaktören för Global Politics. Han drev tidigare under sex år bloggen Jinge.se som nu främst är ett arkiv med tusentals artiklar. Aktivist i den antiimperialistiska rörelsen på 1970-talet. Han har en bakgrund som läkare och professor med inriktning på forskning om alkohol, droger och folkhälsa.

30 KOMMENTARER

  1. Tiggeriet är lukrativt, oavsett om det hamnar i fickorna på ligaledaren eller de tiggande. En intelligent människa som är emot lidande för människor med utmaningar och för barn, stödjer det givetvis inte heller. 1+1=2.

    Inte ens för en vuxen människa, med ganska små utmaningar, som gör det frivilligt, så är det något trevligt eller samhällsnyttigt. De som vill se tiggande barn och människor med utmaningar sitta där, stödjer givetvis fenomenet genom att ge pengar. De som röstar för högerpartierna S, MP och Alliansens EU-vurm och globalism-vurm stödjer fattigdom och tiggeri.

    Tiggarna själva befinner sig givetvis där det är lönsammast, d.v.s. där det är lagligt, där givarna har pengar och går på döende svanen-beteendet bäst, typ Vellinge, där rika aktieägare bor för att minimera sin kommunalskatt och där lättlurade fruars, mostrars, morsors och andra mähäns moderskänslor kan väckas.

    Givetvis på marken, inte på en stol, gärna på en bit kartong, gärna med en filt som ligger där i närheten eller som de täcker benen med, gärna med enkla kläder, inget pråligt och med bedjande ledsna hundögon. Så får tiggaren bäst utdelning, givetvis. De vet om sitt lurendrejeri. Svensken vet om lurendrejeriet om denne stannar upp och har förmåga att tänka logiskt enbart två sekunder och kopplar ihop detta med sina moderskänslor.

    Av alternativen som man kan ge till istället så var kanske INTE Greenpeace det bästa exemplet, eftersom de inte åstadkommer så väldigt mycket, mer än att de drar in massvis med pengar till mer aktivism, som inte leder till någonting, mer än lite trevlig vattenkanonsbeskjutning och gummibåtsåkning, samt diverse plakat, som monopolkapitalistisk press skiter fullständigt i, och som således inte stoppar någonting alls, kanske t.o.m. ger de Dollargröna som sitter i knät på globalisterna några röster extra, så att de kommer över 4%, fastän de inte förtjänar det.

    Så är det med de flesta NGO:er pengarna tenderar att gå till trams, Peter Erikssons nya kärnktraftverk intill hans hembygd, eller typ Bengt Westerbergs nyårschampagne av bästa kvalitét, som i Röda korset.

    Syriensolidaritet känner jag inte till, men det låter ju betydligt bättre, för alla de massmediala pundhuvuden som läst DN och som därför röstat på de Nato-vurmande partierna som skapat eländet. Att Syriensolidaritet får 100% av pengarna som går till att stilla det dåliga samvetet, är nog mindre dåligt, än att pengarna skapar barntiggeri eller annat lidande i ett svenskt arktiskt klimat.

    Riktiga flyktingar från Syrien, d.v.s. kvinnor med barn, är ofta på väg tillbaka nu, och är tacksamma för den asyl de fick, medan krigets kriminella och fega män som inte gjorde sin plikt faktiskt bidrog till att göra Syrien otryggt.

    Men vad vore egentligen det bästa man kan göra för pengarna? I min mening, utan att tigga om pengar i egen ficka, är det att ge pengarna till valsamverkande, vänsternationella, ekologiskt hållbara och internationellt ansvarstagande partiers direkta och värdeskapande aktiviteter, bekosta notiser, flyers, valsedlar, valtält, tågbiljetter, etc, mot det kolonialmakts-beteende som Riksdagspartierna verkar för, samt mot de som sitter i knät på genom att inte driva frågan om Ut ur EU, såsom det skurkaktiga Vänsterpartiet valde att INTE göra, med argumentationsfelet ”Guilt by association”, d.v.s. att SD också var för en ny folkomröstning om huruvida vi ska tillhöra globalismens frihandels-EU som skapar fattigdom, social turism och tiggeri. Helt bisarrt.

  2. Jag har och haft svårt att förstå varför en del är så upprörda på de romska tiggarna på gator, torg och utanför butiker. De verkar inte vara upprörda över fattigdomen utan de blir illa berörda av själva tiggeriet. Dessa tiggare utgör ingen fara för ordningen på gator och torg. Man kan ju ge om man vill eller strunta i att det. Så hanterar jag saken det vill säga ibland ger jag en slant iland inte.
    Till de stålhårda revolutionär som är emot tiggeriet – som bedrivs av de utblottade på gatan – och som ansluter sig till ivrarna till ett tiggeriförbud rekommenderar jag att läsa Wilhelm Liebknechts ”Minnen av Marx”:
    ”I fattigkvarteren lämnade han oss väl hundrade gånger för att gå bort och klappa någon liten trashank på huvudet och trycka en penny eller halvpenny i barnets hand. Däremot misstrodde han tiggare, för tiggeriet hade blivit ett verkligt näringsfång i London, och därtill ett som betalade sig ganska bra, om också bara i småslantar i taget. Följaktligen upphörde Marx snart att låta lura sig av de män och kvinnor som gick och tiggde, även om han till en början aldrig vägrade att ge en allmosa om han råkade ha pengar själv. Om en tiggare försökte lura honom genom att låtsas vara sjuk eller särskilt behövande blev han rent rasande arg på vederbörande, eftersom han ansåg det vara synnerligen lågt och simpelt att söka utnyttja andras barmhärtighet under falska förespeglingar och betraktade det som lika fult som att stjäla från de fattiga. Men om en man eller kvinna med ett gråtande barn tiggde av Marx, kunde han aldrig motstå barnets vädjande blickar, hur tydligt skurkaktigheten än stod skriven i mannens eller kvinnans ansikte.”
    Men borde vi ine också fundera på skillnaden attityderna mot det direkta tiggeriet på gatan och det mer institutionella förmedlande tiggeriet som är en ganska stor bransch. Det senare utförs visserligen ofta av volontärer men har en byråkratisk överbyggnad där många har sin födkrok och en del tjänar riktigt bra på andras elände. Givandet har under alliansregeringen också delvis varit skattefinansierat. Detta ”förmedlande” tiggeri har hög status medan det det mer ”direkta” egennyttiga har av många föraktas.

    När det gäller välgörenhet så anser jag att det ligger mycket i vad snickaren i Röda Rummet säger när han skäller ut de fina damerna: ”Och det kommer en dag, då det blir än värre, men då, då komma vi ner från Vita Bergen, från Skinnarviksbergen, från Tyskbagarbergen, och vi komma med stort dån som ett vattenfall och vi ska begära igen våra sängar, begära? Nej, ta! och ni ska få ligga på hyvelbänkar, som jag har fått, och ni ska få äta potatis så att era magar ska stå som trumskinn… ”

  3. Jag ifrågasätter det här inflödet av människor och att utsättas för en trugande tiggare varenda gång jag ska köpa mig lite mat i affären är jag minst sagt trött på. Vanligtvis en kvinna med leende bedjande ögon och den här gången med mannen på behörigt avstånd en bit ifrån. Jag gav växelpengarna fem kronor. I länken nedan framgår tydligt hur makthavarna vill exponera befolkningsutvecklingen. Kommunen där befolkningen minskas visas i rött och som negativa siffror. Men läser man i spalten så framgår direkt hur städerna istället överbefolkas. Det saknas inga människor det handlar om urbanisering och en övergiven regionalpolitik. Sedan nyliberala vågen slog igenom har makthavarna istället förlitat sig på marknaden som samlar sig i städer och det var ju så borgerligheten började en gång för mycket länge sedan. Allt det här kan fångas in i demokratibegreppet som det tolkas idag och som då blir den liberala demokratin som vänstern så gärna flyter med i och inte minst partiet Socialdemokraterna. Egentligen finns det bara ett oppositionsparti idag och det är partiet Sverigedemokraterna. Men de är formellt utestängda från allt inflytande men demokratibegreppet i formen folkvilja gör att de får ett inflytande över de andra partiernas politik + att de har möjligheten till voteringarna i riksdagen. Idag går ett steg i rätt riktning som jag tycker. En utredning har slagit fast att ”ungdomsrabatterna” i straffskalan ska tas bort. Garanterat en socialistisk vänsteridé för från vem annars skulle det vara? I dag är det så tokigt att strafftiden minskar ju fler brott som begås. Men inte bara det, det är fler ’rabattgrundande’ omständigheter så när allt är uträknat är det inte mycket kvar av den från början utdömda strafftiden. Folk branchen reagerar samtidigt som den göder en rättsindustri. ”Tillväxten ökar” och politikerna slår sig för bröstet och säjer att allting är bra. Sjuka Sverige. Socialisterna, kriminalitetens bästa vän?

    https://www.svt.se/nyheter/lokalt/vasterbotten/sa-har-befolkningen-andrats-i-din-kommun

  4. Att förbjuda tiggeri i ett samhällssystem som skapar fattigdom är verkligen höjden av cynism och arrogans och botten av mänsklighet och empati.
    Överheten blir jävligare och jävligare hela tiden. Nog snart dags att vi skaffar gula västar och ger dom en spark i baken så deras feta arslen svullnar ännu mer.

  5. Absurt. Efter införandet av marknadsekonomiska reformer i Kina 1978 minskade fattigdomen drastiskt. Maoismen var en katastrof.

    • * Olika uppgifter finns om tillväxten i Maos Kina. Uppgifter finns om en tillväxt tidvis på samma nivå som nu, omkring 4-7 % per år. Enligt uppgifter från Världsbanken var medellivslängden i Kina 36,3 år 1960, 66,8 år 1980, 70,3 år 2000. Motsvarande siffror i Indien var 44,3 år, 54,2 år och 62,9 år. Medan medellivslängden i Kina ökade med 30,5 år mellan 1960 och 1980, en period då Maos politik i stort sett tillämpades uppgick ökningen i demokratiska, kapitalistiska Indien till 9,8 år. Källa: Världsbanken. World Development Indicators online. I Minqi Li. The rise of China and the demise of the capitalist world economy. New York:Monthly Review Press, 2008).

      * Ur en intervju med den kände vänstermannen och lingvisten professor Noam Chomsky i Counterpunch ”Se på det maoistiska Kina, som alla förväntas avsky. Om man ser på det så sparades 100 miljoner liv jämfört med det demokratiska kapitalistiska Indien, tack vare hälsoprogrammen på landsbygden. 100 000 000 (100 miljoner) människoliv är inget litet antal (motsvarar c:a drygt 15 % av befolkningen, dvs. c:a 1,5 miljoner av Sverige befolkning), och siffran innefattar den stora hungersnöden. Ingen kan tala om det. Och om man ser på de kapitalistiska reformerna så minskade dödligheten mycket kraftigt under Mao, men började plana ut 1979.” Intervju med Noam Chomsky

      Mao Tse Tung noterade att hälso- och sjukvården främst var inriktad på de 15 % som bodde i städerna och initierade en ökad satsning på landsbygden och på förebyggande mediciner. Kinas system med barfotaläkare visade sig framgångsrikt och WHO såg de som ett mönster för utvecklingsländerna. Dessutom genomförde Mao omfattande jordreformer som frigjorde hundratals miljoner kineser från slaveriliknande förhållanden, vilket vi påminns om av Åsmund Egge i Klassekampen 15/12 2012, sid 33.

      Inget vet med säkerhet om Kina hade haft samma, bättre eller sämre BNP om Maos politik fortsatt. Men vi har all anledning att tro att tryggheten, jämlikheten hade varit större och arbetslösheten närmast obefintlig. Många menar att den statliga planekonomin och frånvaron av stor ojämlikhet varit en viktig förutsättning även för framgångar i Kinas kapitalistiska ekonomi. ”Var Kulturrevolutionen en återvändsgränd, eller la den grund till dagens Kina?”

      • Jag får förmoda att de som menar att frånvaron av stor ojämlikhet i Kina inte är kunniga på området. Sedan kapitalismen infördes är klassklyfterna enorma – och de ökar ständigt.
        Kina höjde sig upp i fattigdomen på 60- och 70-talet. Före revolutionen var stort sätt alla i Kina fattiga. Det fanns ingen medelklass. Det var en stor massa fattiga och ett antal mycket rika.
        Idag har Kina blivit ett klassamhälle och med den medför stora klassklyfter.
        Om Kina hade fortsatt sin socialistiska politik (från tidigt 60-tal) hade de troligen haft en långsammare tillväxt. Men stabilare och jämlikare. Det har nu framkommit att en hög tillväxt inte innebär det som vi alltid har trott – en bra samhälle även för den fattiga.
        https://www.forskning.se/2013/04/25/bnp-och-tillvaxt/
        En hög tillväxt slängs bröd till de fattiga – en djupdykning i tillväxt gör så att dom fattiga enbart får småsmulor eller inga alls. I alla förhållanden – oavsett om det är hög eller en djupdykning i tillväxt – så finns det rika som inte berörs alls, mer än att deras plånböcker eller konton bli något mindre.
        Anders, det går inte komma ifrån att vi måste börja diskutera tillväxt, om det är bra eller dåligt i socialistiska länder (och då menar jag inte Kina som är kapitalistiskt, utan t ex Kuba). Det dyker – som här – upp kommentarer som hävdar att en stor tillväxt är att föredra än långsammare.

        • Vi som bott länge i Kina kan nog påstå vi är rätt kunniga på området. Den kapitalistiska mätmetoden att mäta klassklyftor genom att räkna inkomsten fungerar helt enkelt inte i Kina. Kina har helt enkelt inget klassamhälle, vilket inte betyder att alla tjänar precis lika mycket pengar. Jag själv ligger nära gränsen för fattigdom, 4,000 RMB per år, men jag lever betydligt bättre än när jag bodde i centrala Tokyo, var medlem av Hi-flyer cirkusen, frukost i London, middag i New York, och bagaget i Bombay, och hade miljoninkomster. Kina är varken kapitalistiskt eller kommunistiskt idag. Demokratin med kapitalismen dumpade man 1949, ganska enhälligt. Kommunismen började man avskaffa 1978, inget av dom hade fungerat. Det var alltså uppenbart att ett nytt samhällssystem måste till. Man provade sig fram, och efter sådär 30 år av experimenterande fick man fram socialism med kinesiska förtecken vilket är ett nytt unikt folkstyrt samhällssystem, och det ser ut att fungera bra. Folk flyttar västerut, främst yngre, även högutbildade, minskar sin inkomst räknat i pengar med en faktor fem, men får ett liv och livsstil som inte kunde köpas för pengar i storstäderna.

        • Informationen är helt riktig. När Mao och kommunisterna kom till makten 1949, det var egentligen ingen seger i någon revolution, vilket var vad dom själva skrev in i historieböckerna, utan att folk helt enkelt övergav nationalisterna, då började dom med ett folk där 90% var analfabeter, 90% fattigdom, utbildningen dysfunktionell, ett korrupt dysfunktionellt rättsväsende, ett land sönderslitet i 40 år av motsättningar, som absolut inte var borta. Det måste ses som en otrolig bedrift vad man faktiskt åstadkom under de närmaste 30 åren, trots alla stora misstag som alla Mao’s ”program” av vilka de flesta blev katastrofer. Folk som var med finns idag och kan berätta. Dom säger att skiftet från demokratin till kommunismen 1950 var som en resa från helvetet till paradiset. Vill du få en utskällning, tala om för en av dessa som var med att Mao var oduglig, då kommer du att råka ut för vad vi skämtsamt brukar kalla en ”verbal arkebusering”.

      • Det stämmer att tillväxten under Mao var ungefär samma som nu, men procentsatser ljuger för kvantitativt var tillväxten mycket liten eftersom den baserats på en mycket litet utgångsvärde. Helt klart fick folk det bättre, en inte vid alla tids perioder och inte på alla platser. Stora Språnget och Kulturrevolutionen typiska. Medellivslängden har gått från omkring 30 år till 82.5 (Peking), ingen går hungrig, fattigdomen avskaffad, landet är säkert, harmoniskt och fredligt. Maos ideologiskt baserade politik föll helt enkelt ihop på samma sätt som kapitalismen och demokratin mellan 1912 till 1949. Båda var centralt styrda uppifrån och dysfunktionella. Kulturrevolutionen var ett experiment i likställdhet, utjämning och allas lika värde. Kulturrevolutionen var ingen återvändsgränd, den var porten till framtiden och ett helt nytt samhällssystem.

  6. Är det nästa retoriska krumsprång som tas på den här bloggen;
    Den som vill förbjuda tiggeri är emot bekämpning av fattigdom?
    F.ö. förbjud tiggeriet i hela landet: lokala förbud leder bara till att redan utsatta områden fördärvas ännu mera.

  7. Folk tycks inte begripa att tiggaren måste lämna nästan allt ifrån sig till tiggarmaffian som lever lyxigt. Ibland misshandlas tiggare av maffian så att de sedan kan visa upp en skadad fot, till exempel, för att väcka medkänsla – men med vem? Egentligen är det ju sedan maffian som ”skördar” den oförtjänade ”medkänslan”! Detta grymma utnyttjande av fattiga måste stoppas, för pengarna hamnar ju nästan helt i fel fickor! Även detta är en form av människohandel. I Mellan- och Sydeuropa vet folk bättre besked om detta än i Sverige…

  8. I länder söder om Sverige tycks man veta betydligt mera. I Polen, t.ex., föreslog man för flera år sedan att ge tiggarna finansiellt stöd om de slutar tigga, men de tackade nej: ”Vi tjänar mera på att tigga.” Svaret kom naturligtvis från maffian och inte tiggarna själva. Man ser ibland i t.ex. Wien hur en stor fin bil mot dagens slut av en välklädd man kör omkring och samlar upp tiggare, som på det viset hämtas till något ställe där de sedan kan sova efter att ha ätit en tunn soppa. Anders borde kanske (så gott det går) försöka göra efterforskningar själv hellre än att bara ställa en undvikande fråga. Jag bor sedan 50 år i Mellaneuropa och alltså mycket närmare denna miljö. I Indien (där jag har varit flera gånger) finns samma problem. Ger man bara en liten slant, blir ibland tiggaren arg och vill ha mera. Blir han inte arg, ger jag honom självmant mera. En bra test. Ibland ger man gärna frukt och annat att äta till barn. En del barn säger då: ”Nej, jag vill ha pengar!” För det är vad som sedan krävs av dem. I Sverige tycks man vara litet naiv med denna problematik.

  9. Tiggeriet i Sverige idag är direktimporterat och ett resultat av internationalisering och EU medlemskap. Jag läste i min instruktionsbok till värmepannan i går kväll. Boken är tryckt 1963. ”Oljan är ett bränsle som mer och mer kommer till användning för bostadsuppvärmning. Men oljan är ett importbränsle varför det ur nationalekonomisk synpunkt är viktigast att den eldas så mesta möjliga värme nyttiggöres vid eldningen.” Så tänkte man då, importera så litet som möjligt och exportera så mycket så mycket som möjligt. Allt för landets bästa. Det här sättet att tänka möjliggjordes med hjälp av en ”ram” som vi idag kallar nation men som i princip alla politiker nu vill avskaffa.

    På 60-talet gick det mycket bra för Sverige och ordet ”reform” blev en synonym till förbättringar för det breda folklagren. Men inte bara det, till och med fanns det pengar över till ett försvar som absolut inte var världens sämsta. Snarare tvärs om jämfört landets befolkning. Partiet Socialdemokraterna nådde valresultat över 50 %. Fundera gärna över vad man förknippar med ordet reform idag. Jag hoppar väl inte högt av glädje när jag idag hör politiker säja det måste genomföras reformer. Idag har Socialdemokraterna ungefär 30% av väljarunderlaget och många med migrationen. Men tar vi bort dem och samarbetet med de borgerliga partierna så tror jag inte det skulle bli så mycket makthavande kvar. Tiden som statsbärande parti lär nog aldrig komma tillbaka. Ett splittrat land är ett söndrat land. Så enkelt tror jag inte det går att bygga världsnationen. Inte ens för mäktiga statsbärande partier.

    Sedan får vi inte glömma att välfärdsökningar har baksidor. På 60-talet startade matslöseriet och som jag aldrig någonsin hört vänstern vända sig emot. Men jag gör det. Jag är förvisso uppväxt på 60-talet men inte helt formad av den miljön. Jag hade gamla föräldrar som hade en annorlunda syn på hushållning. Så mycket som möjligt skulle tas tillvara. Det här är något jag fortfarande har som inställning och som kan göra att jag tycker verkligheten är bisarr när andra ser samma sak som ’normal’.

  10. Frågan är om dom här EU-migrationstiggarna tigger för att dom svälter eller för dom vill tjäna pengar. Åt sig själva eller åt någon annan.
    Jag funderade idag om man erbjuder (EU)tiggaren utanför affären en inköpt matkasse värd 200 kronor eller en femtiolapp i muggen, vilket väljer tiggaren då?

  11. Polisens uppfattning är ju synnerligen ”nyanserad” när det gäller importerad kriminalitet. De söker ju ständigt nedvärdera brott av importerade gärningsmän och förtiger varifrån de kom hit och de säger sig inte ha varken tid eller resurser att ta itu med fallen. Från dem kan man nog inte vänta sig ett äkta intresse för frågor som gäller organiserat tiggeri. Och det vore ju inte politiskt krrekt att avslöja de sammanhang som här torde finnas, för man anklagas lätt för rassism och hate speech samt betraktas som högerextrem om man rör vid pinsamma frågor.
    Med detta vill jag inte säga att tiggare inte skall ha hjälp. Men om ”hjälpen” bara är skenbar och sedan tas ifrån dem av en maffia, så är det den senare man måste göra någonting åt. En del kanske tänker så här: ”Jag har givit en slant och gjort mitt för ett bättre samvete, men jag vill inte veta vad som egentligen händer med slanten. Det är inte mitt problem.”

    • Janne.
      Ja du får gärna redovisa bättre underlag om du vill. Jag kan dock tycka att det är mest rimligt att kolla vad polisen tycker i polisiära frågor.

  12. Har en kluven inställning till Anders återpublicering av gamla artiklar. Men OK då, här en kommentar till ett år gamla kommentarer, som väl i och för sig representerar fortfarande aktuella åsikter.

    Jag har alltid gett pengar till tiggare. De har alltid funnits och svenska tiggare finns fortfarande, blir troligen fler i ett hårdnande samhällsklimat men har kommit i bakgrunden för tiggarna från Rumänien och Bulgarien. Anser det vara en grundläggande mänsklig solidaritetshandling. Inte någon skum ”välgörenhet” i stil med den som skildras i Strindbergs Röda Rummet, där damer i den exploaterande klassen av ”godhet”, eller snarare för att framstå som goda, ger en gåva till offren för sin egen exploatering. Tiggeri är en förödmjukande sak, inget man gör för nöjes skull. Även om jag har stött på ”tiggare” (svenska) som lurar till sig pengar genom regelmässigt bedrägeri.
    EU-romernas tiggeri i vårt land har aldrig varit lukrativt nog för att locka maffian. Det handlar om undantag.
    Däremot finns ett utbrett samarbete mellan medlemmar av samma familj och släkt som ibland kan hamna i ”revirkonflikter” med andra motsvarande grupper av tiggare.
    Jag anser att alla dessa förnumstiga tyckare som över huvudet på tiggarna vet vad som är ”bäst” för dem gör sig till åsiktsförmyndare för vuxna människor, som är fullt kapabla att bedöma vad som är bäst för dem själva i en given situation. Deras levnadsvillkor i hemlandet är så fattiga att den i våra ögon ynkliga förtjänsten av tiggeri i överflödets Sverige kan betyda ansenliga relativa förbättringar i familjens sociala situation. Så ser verkligheten ut ur deras perspektiv. Annars skulle de naturligtvis inte utsätta sig för den både fysiskt och mentalt krävande situationen att sitta ute på gatan i ur och skur för att tigga ihop slantar som i genomsnitt är mindre än hundra kronor per dag.
    Visst, det handlar inte om antingen eller utan som vanligt både och. Jag skänker också pengar till hjälporganisationer med 90-konton, även om jag inte ett ögonblick inbillar mig att det påverkar den nykoloniala exploateringen av människorna i afrikanska stater. Kanske bidrar jag istället till att fördröja det massiva uppror mot förtrycket som afrikanerna själva måste genomföra? Just Afrika har blivit en symbol för fattiga människor som det är synd om. Bilder av barn som magra fågelungar eller med gomspalt – you name it. Det är en fråga som verkligen tål att diskuteras. (Noterar med viss förväntan de folkliga uppror mot sociala nedskärningar och högerpolitik som för närvarande pågår på olika håll i världen.)

    • Jag förstår din tveksamhet och instämmer i din bedömning av tiggare. Försöker ha med mig mynt i fickan.

  13. Jag ger aldrig till tiggare som kommer från utlandet. Däremot har jag gett pengar till utslagna eller köpt Faktum när dessa personer verkar ha varit svenskar. Vad är då mina motiv? Jo dessa personers situation är ett resultat av livet i Sverige. Men dessa utländska tiggare har jag eller mina medmänniskor ingen delaktighet i.
    Jag har också många gånger gett bidra till solidaritetsrörelser i andra länder.
    Jag anser också att dessa tiggare ska stoppas vid gränsen. De som fortsätter att ge pengar till tiggarna bidrar också till att det bildas slumställen. Tycker ni att det är bra?
    Rasismen i Rumänien t.ex. mot romer måste tacklas på annat sätt. Inte genom tiggeri i Sverige.

    • Jag har nu konstaterat att Dick Erixon på webbtidningen Samtiden är en man från arbetarklassen. Redan som ung valde han politiken, dock ej den socialistiska delen trots han hade den sortens påbrå. Jag tycker Dick är väldigt duktig på att skriva och formulera sig. Jag vill mena som propagandaförare är det a och o. Konsten att fånga läsarens identitet och inlevelse. Samt inte minst att kunna ge läsaren en upplevelse.
      Redaktören här på Global Politics hade ett inlägg om propagandametoder bara för någon dag sedan.

      Låt mig kort får citera några rader Dick hade i ett inlägg i dag som kan beröra ämnet.

      ”De (politiker) förstår inte att svensk politik första och viktigaste uppdrag är att ge svenska medborgare ett så drägligt samhälle som möjligt. Allt annat måste komma i andra hand.”

      De flesta EU tiggarna har försvunnit från min stad nu.
      Inget jag direkt saknar om man säger så.
      Det där trugandet när man ska gå in i butiken och handla (mat) kan göra man hellre väljer en annan (längre) väg till en annan butik så man slipper konfronteras eller bara titta rakt fram och inte låtsas se.
      Jag har också skänkt en slant många gånger men kan inte se någon annan framtid i det än att skänka fler slantar. Det är ungefär som när jag matar änderna. De vill bara ha mer.
      Men tiggarna får gärna komma tillbaka 2022. Och stanna åtminstone tills valet är över.

      Solidaritetsrörelser har jag aldrig sett i verkligheten. Bara läst om här på Global Politics när det manas till torgmöten och liknande. Eller möjligen någon föreläsning. Solidaritetsrörelser tror jag är förbehållet storstäder. Och då närmast Stockholm för vår del.

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here