”Demokrativillkor – Kvinnor för fred”. Kritik till Jämställdhetsmyndigheten.

”Uppfattningen avseende samtliga företrädare för KFF och SFR som nämns i rapporten är att de förmedlar ett budskap som ligger i linje med Kremls narrativ, vilket ifrågasätter USA och Nato samt kritiserar Sveriges försvarspolitik. Det tyder på potentiell inblandning i bredare informationskrigföringstaktik som syftar till att påverka den allmänna opinionen och underminera etablerad politik och allianser i Sverige.”

”Deras deltagande i möten och uttalande framställer dem som kritiska till Sveriges roll i internationella konflikter. Utformningen av deras budskap tyder på att de tror att Sverige bidrar till krig utomlands” (Kommentar: Afghanistan…, Libyen…, Mali…)

”Sammanfattningsvis sträcker sig de potentiella återverkningarna av dessa individers diskurs bortom ryktesspridning och kan ha påtagliga effekter på det nationella försvaret och säkerheten.”

________________

Jämställdhetsmyndigheten har lagt ut ett uppdrag på Afactor AB som skulle ge underlag för att eventuellt sluta ge bidrag till Kvinnor för Fred (KFF). Utredningsuppdraget redovisades i november 2023.

Uppdraget gick ut på att utreda

”… huruvida föreningarna Kvinnor för Fred (…) och Sveriges Fredsråd (…) och/eller deras företrädare har fört en opinion i säkerhetspolitiska frågor som främjar diktaturer, särskilt Ryssland och deras invasion av Ukraina.

Vi vill även få klarhet om organisationerna motarbetar det demokratiska styrelseskicket …”

Det talas också om att utreda om nämnda organisationers företrädare har uttalat stöd för diktaturer.

En fras som upprepades fyra gånger i uppdragets korta text var ” … diktaturer, särskilt Ryssland … ”. Detta är så centralt i uppdraget att myndigheten borde ha ett underlag som visar att den formuleringen står på stabil grund. Vilket stöd, i en eller flera seriösa vetenskapliga studier, alternativt beslut av Regering eller Riksdag som fastställt sin syn att Ryssland är en diktatur, kan myndigheten hänvisa till?

Democracy index, som hanteras av den västvänliga tidskriften The Economist, klassar Ryssland som en auktoritär regim. Man kan utgå ifrån att klassningen av flera länder som är i konflikt med främst USA klassas mer negativt än om klassningen hade gjorts av en grupp med representanter från flera av FN:s medlemsländer. Utrikespolitiska Institutet (UI), som också har en västvänlig utgångspunkt i sina analyser, talar om stora demokratiska brister i Ryssland, men har den organisationen klassat Ryssland som en diktatur? Har Regering eller Riksdag i något politiskt dokument definierat Ryssland som en diktatur – eller är det bara Jämställdhetsmyndigheten som använder denna beteckning?

Argumentationen i Afactors rapport är mycket svag. Om någon argumenterar logiskt för en viss bedömning om något i verkligheten och fakta som stöder bedömningen är korrekt redovisade är det då rimligt att kalla det propaganda eller någon slags suspekt opinionsbildning eller ett ställningstagande för någon part i en konflikt? Är det fel att hävda att jorden snarare är sfärisk än platt bara för att de som bestämmer i Kreml har samma uppfattning? I rapporten finns ingen analys som påvisar sakfel eller brister i argumentationen i det som granskade organisationer och personer har torgfört. Det betyder att det i många fall är svårt eller omöjligt att veta om ett uttalande är ett konstaterande av hur verkligheten ser ut eller ett ställningstagande för en part.

En sakligt grundad kritik av vad som händer i Ukraina är inte ett avståndstagande från demokrati eller ett ställningstagande för Rysslands agerande i Ukraina. Kritik av USA:s agerande i relation till Ryssland under flera decennier är inte ett avståndstagande från demokrati eller ett ställningstagande för Rysslands agerande i Ukraina. Att påpeka att Ukrainas politiska ledning har förbjudit 11 politiska partier, fängslat det största oppositionspartiets ledare, förbjudit utgivning av flera tidningar, stängt TV-stationer eller att det förekommit nazister/högerextrema i regeringen eller att det 2014 genomfördes en kupp där den folkvalde presidenten avsattes i strid med landets konstitution med hjälp av beväpnade högerextrema grupper som ockuperade parlament och några i myndighetsbyggnader – är inte ett avståndstagande från demokrati – snarare tvärt om. Att påpeka sådant är heller inte att ta ställning för någon part i aktuell konflikt. i

Det uttalande som sannolikt har upprört mest känslor är detta Facebook-inlägg av Agneta Norberg:

”Jag hoppas att de ryska styrkorna stannar kvar och gör jobbet så att landet blir denazitierat och neutralt.” (sannolikt tryckfel av denazifierat, LD)

Det handlar om en syn på konflikten och det kan diskuteras med avseende på internationell rätt, men det innebär inte något allmänt avståndstagande från demokrati. Detta uttalande strider mot de uttalanden som KFF, och flera andra fredsorganisationer gjorde under våren 2022 och det gjordes av Agneta Norberg som enskild person, inte som företrädare för någon organisation. Det har påverkat hennes ställning inom fredsrörelsen inklusive KFF. Det är helt orimligt att använda detta uttalande mot fredsrörelsen, som ju uppenbarligen har en annan uppfattning.

Ett annat fall som uppmärksammas i rapporten är ett av mycket få exempel på koppling mellan medlemmar i KFF och Ryssland. Exemplet avser My Lefflers inbjudan av Rysslands ambassadör att delta i en paneldebatt/samtal. Är det fel med att låta en företrädare för ena sidan komma till tals i en viktig fråga i ett samhälle där den andra sidans information och synsätt totalt dominerar debatten? Paneldebatter/samtal går väl ut på att ställa olika perspektiv mot varandra. Ska detta ens kallas för ”koppling”.

Avseende ett flertal av de citat med påståenden som rapportförfattarna tolkar som ett ställningstagande för det ryska narrativet är det lätt att hitta källor som visar att påståendena är sakligt korrekta. Rapportens slutsatser angående stöd till det ryska narrativet är därför i de fallen ogrundade.

Är det över huvud taget en myndighets uppgift att ta ställning till vilken politisk ståndpunkt en svensk organisation har om det inte gäller uppmaning till brott, hets mot folkgrupp eller ett tydligt avståndstagande till demokrati? Ett politiskt parti kan naturligtvis kritisera en svensk organisations ståndpunkter eller agerande inom lagens ram, men det är inte en uppgift för en myndighet.

Om en organisation ska granskas i något avseende bör det avse organisationens agerande eller uttalanden av årsmöten, medlemsmöten, dess styrelse eller utsedd talesperson. Hur enskilda medlemmar uttalar sig borde vara irrelevant för att bedöma en organisation. I

Afactors rapport görs en stor poäng av granskning av vad personer som inte har mandat att uttala sig för den aktuella organisationen sagt eller skrivit.

En tidigare ledande företrädares uttalanden i andra sammanhang än i den rollen används flitigt för att kritisera KFF. Ett flertal av citaten som framställs som graverande av rapportförfattarna visar i stort sett ingenting som har med KFF:s eller Sveriges Fredsråds ställningstaganden angående demokrati att göra. Utredningen har inte visat att KFF eller Sveriges Fredsråd uttalat sig positivt om Ryssland som system eller dess militära agerande i Ukraina. KFF och Sveriges Fredsråd har tvärtom uttalat sig mot den ryska invasionen i Ukraina.

Rapporten granskar även ett antal organisationer och personer som endast har ett indirekt samband med KFF eller Sveriges Fredsråd. Det kan starkt ifrågasättas. Sverige samarbetar med andra länder inom FN, EU, OSSE, m.fl. organisationer. Är det någon som anser att Sverige ska anses ansvarig för vad övriga länder uttalar eller gör eller vad enskilda mer eller mindre officiella företrädare för dessa länder sagt?

I stort sett alla övriga organisationer som utredningen granskat har liksom KFF inte uttalat sig positivt om Ryssland som system eller dess militära agerande i Ukraina. De har tvärtom uttalat sig mot den ryska invasionen i Ukraina. De granskade organisationerna har däremot i olika sammanhang beskrivit hur främst USA:s agerande skapat de förhållanden som lett fram till det som skett i Ukraina 2014 och 2022. Detta har de gemensamt med ett stort antal analytiker i Västländer, t.ex. experten inom geopolitik prof. em. John Mearsheimer. Ska det ses som suspekt att i Sverige upprepa vad f.d. CIA-chef och Secretary of Defence Leon Panetta sagt, nämligen att kriget i Ukraina är ett proxykrig för USA? Driver Leon Panetta Kremls narrativ? Prof. Jeffrey Sachs som varit rådgivare åt tre av FN:s Generalsekreterare kan väl knappast klassas som en Kremlpropagandist. Han har talat om och kritiserat USA:s inblandning i kuppen i Kiev 2014 och flera andra avgörande händelser i relationen mellan Ryssland och Ukraina. Ska de som citerar J Sachs anses vara Kremls ombud?

Överste och fd rådgivare i Pentagon Douglas McGregor, vapeninspektör Scott Ritter, militärexpert Brian Berletic, överste Ann Wright, överste Jaques Baud, CIA-analytiker Ray MacGovern, prof. Michael Vlahos, CIA-analytiker Larry Johnson, överstelöjtnant och f.d. kongressledamot Tulsi Gabbard, prof. Glenn Diessen, varav flertalet har arbetat för USA, NATO och/eller FN är exempel på personer vi tydligen inte ska lyssna på. Dessa och flera andra experter och andra mycket insatta skulle utan tvekan klassas som spridare av Kremls narrativ – om rapportförfattarnas metoder/kriterier kom till användning.

En liten detalj i sammanhanget är att även undertecknad nämns i rapporten. Det påpekas att jag har skrivit en artikel tillsammans med prof. em. Anders Romelsjö. Den kategoriseras på följande svepande sätt, ”… som skulle kunna anses som att de bedriver propaganda för Putinregimen”, utan tillstymmelse till sakligt underlag. Rapportförfattarnas ”skulle kunna”-uttalande är inte möjligt att motbevisa vilket också gäller det tänkbara alternativa omdömen ”som skulle kunna anses vara ett ifrågasättande av Västs propaganda” eller ”som skulle kunna anses vara en väl motiverad argumentation för hur kriget i Ukraina hade kunnat undvikas ”. Rapportens omdöme visar med andra ord inte något annat än författarnas ogrundade åsikt.

En artikel jag skrev 2015 citeras också i rapporten:

”…I kampen mellan ”Natoanslutarna” och dem som vill bevara den formella alliansfriheten har synen på Ryssland alltmer framträtt som kärnfrågan. Det är därför avgörande för att fredsvännerna ska kunna vinna opinionen att tillbakavisa alla falska påståenden om rysk aggression och annan smutskastning av Ryssland. Den här artikeln analyserar inte förhållandena i Ryssland eller dess utrikespolitik. Den behandlar den vilseledande rapporteringen och debatten i Sverige…”

Är det fel att tillbakavisa falska anklagelser eller smutskastning? Det som inte nämns i citatet är att den artikeln tar upp och tillbakavisar 21 exempel på påståenden om Ryssland som förekommit under en relativt kort tid innan artikeln publicerats. Artikeln är väldokumenterad när det gäller sakfrågorna, dvs just sådant som saknas i den aktuella rapporten.

Det framgår även i artikeln att det finns berättigad kritik mot Ryssland:

” Förhållandena är långt ifrån ideala i Ryssland. Det finns grund för berättigad kritik. Ryssland har mer utbredd korruption än Sverige. Det sitter fler människor i fängelse räknat per person i landet i Ryssland än i genomsnitt i världen. Värst på det området är dock USA. Vladimir Putin har mycket makt, men det har presidenter i andra länder också om de har ett stöd av majoriteten i den lagstiftande församlingen. Problemet är inte att det framförs berättigad kritik i svensk press utan att rapporteringen är så ensidig och att lögner och grova förvanskningar förekommer ofta.” ii (Om det skrivits idag hade det innehållit fler exempel på berättigad kritik.)

Afactors sätt att citera är således en illustration av hur lösryckta citat används för att ge en felaktig bild.

Det stora antalet sakfel som finns i rapporten har Tord Björk redan uppmärksammat i en artikel så det slipper jag redogöra för.iii

Slutsatserna om betydelsen för demokrati, ”… uppfattas som stöd för diktaturer, särskilt Ryssland”, eller säkerhetsfrågor, ” … de potentiella återverkningarna … kan ha påtagliga effekter på det nationella försvaret och säkerheten”, eller mer allmänt, ” … förmedlar ett budskap som ligger i linje med Kremls narrativ … tyder på potentiell inblandning i bredare informationskrigföringstaktik”, är så otydligt formulerade att de knappast kan kallas slutsatser. Underlaget med en stor mängd lösryckta citat ger dock inte grund för skarpare slutsatser.

En del i avsnittet med slutsatser är följande: ” Utformningen av deras budskap tyder på att de tror att Sverige bidrar till krig utomlands”. Det är ju inte korrekt för de vet i allmänhet att Sverige bidrar till krig, t.ex. svensk trupp under Natobefäl i Afghanistan, JAS-flyg som gav info till NATO för dess bombning i Libyen, bidrag till stridande i Syrien, utbildning av soldater och vapensändningar till Ukraina …..

De två personer som grundat Afactor AB och som är ansvariga för studien har en bakgrund i Militära underrättelse- och säkerhetstjänsten (MUST) – inte för att jag anklagar den organisationen för vad tidigare medarbetare gör idag, men det finns ett problem gömt i detta. Om de metoder som använts i den här kritiserade rapporten har sitt ursprung i MUST påverkar det naturligtvis mitt förtroende för MUST:s påståenden om diverse hot. Vilar de på lika lös grund? MUST och SÄPO deklarerar ofta slutsatser de dragit eller bedömningar de gjort om något hot, men visar inga bevis eller annat underlag. Varför ska vi tro på deras slutsatser om analysmetoderna är på samma låga nivå som de som använts i Afactor-studien?

Sammantaget visar rapporten från Afactor AB att det finns människor i Sverige som inte anammat den falska västerländska propagandabilden – men det är ju inget nytt för upplysta samhällsmedborgare! Generellt medför invändningarna i detta öppna brev att det inte finns grund för Afactor AB:s deklarerade slutsatser.

Lars Drake, f.d. adjungerad prof. som är eller varit aktiv i flera organisationer inom freds- och miljörörelserna

Några exempel på relevanta källor:

i Why did Ukraine suspend 11 ‘pro-Russia’ parties? | Russia-Ukraine war | Al Jazeera Evidence of US-Backed Coup in Kiev (consortiumnews.com) (PDF) The “Snipers’ Massacre” on the Maidan in Ukraine | Ivan Katchanovski – Academia.edu Fler källor kan lätt tas fram.
ii Hets mot Ryssland och anslutning till NATO – Anders Romelsjö på jinge.se https://jinge.se/allmant/hets-mot-ryssland-och-anslutning-till-nato.htm
Först publicerad på synapze.se. https://www.synapze.se/?s=Hets+mot+Ryssland+och+anslutning+till+NATO

iii https://www.parabol.press/kvinnor-for-fred-pekas-ut-som-sakerhetshot-i-statlig-rapport/