Den multipolära världens födelse. Hur Ryssland ser på sin roll

6
1210
Kreml. Bild:Wikipedia.

 

Denna artikel https://www.voltairenet.org/article219109.html  av Thierry Meyssan har upphittats och översatts av Rolf Nilsson. Den här artikeln är en uppföljning av :

1- Mellanöstern bryter sig loss från västvärlden

2- Förberedelser för ett nytt världskrig

___________________________________

Ryssland har just publicerat sitt ”utrikespolitiska koncept”. Efter att ha påmint om sin ställning i världen beskriver dokumentet slutet på den västerländska dominansen och USA:s och dess allierades ansträngningar för att upprätthålla Washingtons hegemoni. Det innehåller en förteckning över Moskvas intressen och mål. Det betonar den samtida internationella rättens företräde (en skapelse av tsar Nikolaus II) och avslutar med en beskrivning av den föränderliga världen.

 

President Vladimir Putin träffade sitt säkerhetsråd via videokonferens den 31 mars 2023. I slutet av mötet kungjorde han en uppdatering av ”Ryska federationens utrikespolitiska koncept”.

I detta dokument redogör Ryssland för sin vision av sin roll i uppbyggnaden av en multipolär värld.

Först och främst påminner Ryssland om sina betydande resurser på alla livets områden, sin status som permanent medlem av FN:s säkerhetsråd, sitt deltagande i viktiga internationella organisationer och sammanslutningar, sin kärnkraft och sin status som Sovjetunionens efterträdare i rättigheter. Framför allt med tanke på dess avgörande bidrag till segern i andra världskriget och dess aktiva deltagande i likvideringen av kolonialismens världssystem hävdar det sig självt som ett av de suveräna centra för världsutvecklingen och betraktar upprätthållandet av den globala maktbalansen och uppbyggnaden av ett multipolärt internationellt system som sitt historiska uppdrag.

UTVECKLINGEN I DEN SAMTIDA VÄRLDEN

Ryssland konstaterar att den orättvisa modellen för global utveckling, som under århundraden säkerställde kolonialmakternas accelererande ekonomiska tillväxt genom att tillägna sig sina koloniers resurser, nu tillhör det förflutna.

Anglosaxarna försöker hålla tillbaka ”historiens naturliga gång”. En lång rad olagliga instrument används, däribland tillämpning av ”ensidiga tvångsåtgärder” (vilseledande kallade ”sanktioner”), uppvigling till statskupper, väpnade konflikter, hot, utpressning osv.

Termen ”anglosaxare” används inte i dokumentet. Det är en förkortning som jag använder med tanke på flera ministrars uttalanden. Moskva anser att fienden i första hand är USA, men att de har bildat en koalition av fientliga stater, där Storbritannien spelar en central roll.

Ryssland är världens största land, men dess armé kan inte försvara sina gränser. Det är lätt att invadera. Genom historien har Ryssland lärt sig att besegra inkräktare genom att använda sitt enorma utrymme och klimat till sin fördel. Landet har kämpat mot Napoleon I:s och Adolf Hitlers arméer, men har oftast bränt sitt eget territorium för att svälta ut dem. I avsaknad av närliggande bakre baser var de tvungna att dra sig tillbaka och utplånades av ”General Winter”. Till skillnad från andra länder innebär Rysslands säkerhet att ingen fientlig armé kan samlas vid dess gränser.

Eftersom USA och dess satelliter såg Rysslands stärkande som ett hot mot den västerländska hegemonin använde de åtgärder, som Ryska federationen vidtog för att skydda sina vitala intressen i Ukraina, som en förevändning för att förvärra sin långvariga antiryska politik och starta en ny typ av hybridkrig. Med vitala intressen bör vi förstå den ukrainska militärens underordning under Pentagon efter kuppen 2014.

Rysslands intressen och mål

Rysslands nationella intressen är, citat:

  1. Skyddet av Ryska federationens konstitutionella ordning, suveränitet, oberoende, territoriella och statliga integritet mot destruktivt utländskt inflytande ;
  2. Upprätthållande av strategisk stabilitet, stärkande av internationell fred och säkerhet;
  3. Stärka den rättsliga ramen för internationella förbindelser;
  4. Skydd av ryska medborgares rättigheter, friheter och legitima intressen samt skydd av ryska organisationer mot olaglig utländsk inblandning.
  5. Utveckling av ett säkert informationsutrymme, skydd av det ryska samhället mot utländsk information och psykologisk påverkan när den är destruktiv;
  6. Bevarande av det ryska folket, utveckling av den mänskliga potentialen, ökning av medborgarnas livskvalitet och välbefinnande;
  7. Stöd till en hållbar utveckling av den ryska ekonomin på en ny teknisk grund;
  8. Stärkande av traditionella ryska andliga och moraliska värden, bevarande av det kulturella och historiska arvet hos Ryska federationens multinationella folk;
  9. Miljöskydd, bevarande av naturresurser och miljöförvaltning, anpassning till klimatförändringar.

Målen för Rysslands utrikespolitik är, citat:

  1. Att skapa en rättvis och hållbar världsordning;
  2. Upprätthållande av internationell fred och säkerhet, strategisk stabilitet, säkerställande av fredlig samexistens och progressiv utveckling av stater och folk;
  3. Att bidra till utvecklingen av effektiva komplexa svar från det internationella samfundet på gemensamma utmaningar och hot, inklusive regionala konflikter och kriser;
  4. Utveckling av ett ömsesidigt fördelaktigt och likvärdigt samarbete med alla utländska stater som har en konstruktiv inställning och med deras allianser, och at se till att de ryska intressena beaktas inom ramen för institutioner och mekanismer för multilateral diplomati;
  5. Motstånd mot antiryskt agerande från vissa främmande stater och deras allianser, skapande av förutsättningar för att stoppa sådant agerande.
  6. Upprättande av goda grannförbindelser med grannstaterna, hjälp med att förebygga och undanröja spänningshärdar och konflikter på deras territorier;
  7. Bistånd till Rysslands allierade och partners för att främja gemensamma intressen, garantera deras säkerhet och hållbara utveckling oavsett deras internationella erkännande och medlemskap i internationella organisationer.
  8. Frigöra och stärka potentialen hos multilaterala regionala sammanslutningar och integrationsstrukturer med Rysslands deltagande;
  9. Stärka Rysslands positioner i världsekonomin, uppnåendet av Ryska federationens nationella utvecklingsmål, garantera ekonomisk säkerhet, förverkligandet av statens ekonomiska potential.
  10. Främjande av Rysslands intressen i världshaven, yttre rymden och luftrummet;
  11. Utformning av Rysslands objektiva bild utomlands, förstärkning av Rysslands positioner i det globala informationsområdet;
  12. Stärka Rysslands betydelse i det globala humanitära området, stärka det ryska språkets ställning i världen, bidra till att bevara den historiska sanningen och minnet av Rysslands roll i världshistorien utomlands;
  13. Omfattande och effektivt försvar av ryska medborgares och organisationers rättigheter, friheter och rättsliga intressen i utlandet (Ryssland har alltid betraktat sig självt som beskyddare av minoriteter av rysk kultur i utlandet).
  14. Utveckling av förbindelserna med landsmän som bor utomlands och omfattande stöd till dem för att förverkliga deras rättigheter, skydda deras intressen och bevara den allmänna ryska kulturella identiteten.

RÄTTSORDNING

Den samtida internationella rätten skapades vid Haagkonferensen (1899) (se här, ö.a.). Den sammankallades av den siste tsaren, Nikolaus II. 27 stater deltog. Konferensen var ägnad åt att ”söka de mest effektiva sätten att säkra alla folk fördelarna med en verklig och varaktig fred”. Den varade i 72 dagar.

Tre ämnen diskuterades, men endast de två sista var framgångsrika:

  • Begränsning av rustningar, arbetskraft och militärbudgetar;
  • Inrättande av konventioner som syftar till att i krigstid minska användningen av de mest dödliga vapnen och onödigt lidande (konferensen antog Martens-klausulen (se här, ö.a.), enligt vilken allt som inte är uttryckligen förbjudet i ett fördrag inte heller är tillåtet i lika hög grad). På så sätt lades grunden för den internationella humanitära rätten och Nürnbergtribunalens existens motiverades);
  • Erkännandet av principen om skiljedom i de fall som lämpar sig för detta (den permanenta skiljedomstolen i Haag inrättades på franskt förslag).

Den franska delegationen utmärkte sig. I den ingick Léon Bourgeois, Paul d’Estournelles de Constant och Louis Renault, tre framtida mottagare av Nobels fredspris.

Vid denna konferens infördes två innovationer:

  • Rättslig jämlikhet mellan stater, oavsett vilka de är;
  • Sökandet efter kompromisser och en enhällig omröstning som en källa till legitimitet.

Metoden från denna konferens, som Ryssland alltid har respekterat, utgör dess sätt att tänka (och de franska radikaler som tillhörde Leon Bourgeois). Moskva anser att den finner sitt nuvarande uttryck i FN-stadgan (1945) och i förklaringen om principerna för internationell rätt om vänskapliga förbindelser och samarbete mellan stater i enlighet med FN-stadgan (1970).

I motsats till den internationella rätten, som definieras kollektivt inom FN, försöker västvärlden ersätta med en uppsättning ”regler” som de själva definierar, i avsaknad av alla andra. Endast hela det internationella samfundets kombinerade ansträngningar i god tro, baserade på en balans mellan makt och intressen, kan effektivt garantera en fredlig och progressiv utveckling av stora och små stater.

I dokumentet från den 31 mars påminner Ryssland om att dess särskilda militära operation i Ukraina är tillåten enligt artikel 51 i FN-stadgan. Ryssland hänvisar till den ukrainska regeringens planerade attack mot Donbass och har sedan dess offentliggjort en av de texter som kommenterats av de ukrainska stabscheferna. Det är därför förståeligt att erkännandet av Donbassrepublikerna som självständiga stater som är allierade med Ryssland (inför den särskilda operationen) var ett nödvändigt villkor för att artikel 51 skulle kunna tillämpas.

Det handlar om att upprätta avtalsrelationer mellan stater, i vetskap om att den starkaste alltid kommer att kunna bryta mot sitt ord och förgöra den svagaste. Den måste därför åtföljas av garantier som syftar till att avskräcka dem som befinner sig i en stark ställning från att missbruka den. Dessa garantier kan bara vara övertygande om Ryssland, liksom de andra, har fri tillgång till världens rum, inklusive rymden, och om mekanismer för att förhindra kapprustningen införs.

BESKRIVNING AV DEN MULTIPOLÄRA VÄRLDEN

Moskva närmar sig den multipolära världen genom en kulturell syn på världen. Man avser att upprätthålla förbindelser med alla kulturer och uppmuntra var och en av dem att skapa mellanstatliga organisationer.

Moskva förklarar att man visserligen ber närliggande stater att inte hysa fientliga staters trupper och militärbaser i sina länder, men att man är villig att hjälpa dem att stabiliseras. Detta inbegriper att hjälpa dem att undertrycka destabiliseringsmanövrer som genomförs av fientliga stater på hemmaplan. Det handlar om att inte hjälplöst se på när andra länder följer Ukrainas väg och störtar valda myndigheter med hjälp av nynazistiska grupper.

I dokumentet läggs stor vikt vid att stärka samarbetet med Kina och samordningen med dess internationella åtgärder. Det handlar alltså om att föda fram en multipolär värld, men med två barnmorskor, Moskva och Peking. På den militära nivån nämner Moskva sitt strategiska partnerskap med Indien.

Ett särskilt avsnitt handlar om den islamiska världen, som håller på att ta sig ur västvärldens dominans i och med segern i Syrien och fredsavtalet mellan Iran och Saudiarabien.

När det gäller Västeuropa hoppas Moskva att det ska inse sina misstag och frigöra sig från anglosaxarna. Fram till dess är Moskva på sin vakt, inte bara mot Nato utan också mot Europeiska unionen och Europarådet.

Ryssland betraktar sig inte som en fiende till väst, isolerar sig inte från väst, har inga fientliga avsikter gentemot väst och hoppas att de stater som tillhör västvärlden i framtiden kommer att inse att deras konfrontationspolitik är meningslös och att de kommer att ansluta sig till principerna om suverän jämlikhet och respekt för ömsesidiga intressen. Det är i detta sammanhang som Ryska federationen är redo för dialog och samarbete.

Rysslands politik gentemot Förenta staterna har en dubbel karaktär, med hänsyn till å ena sidan denna stats roll som ett av de inflytelserika suveräna centra för bland annat världsutvecklingen, och å andra sidan som inspiratör, organisatör och väsentlig genomförare av västvärldens aggressiva antiryska politik, som är en källa till väsentliga risker för Ryska federationens säkerhet, den internationella freden, en balanserad, rättvis och progressiv utveckling av mänskligheten.

 

Föregående artikelRapport från kurdisk site: USA betalar lön till kurdiska soldater i Irak
Nästa artikelUSA-läckta dokument. Äkta läcka eller villospår av Pentagon?
Global Politics
Globalpolitics.se är en partipolitiskt obunden, vänsterorienterad och oberoende analyserande debatt- och nyhetstidning med inslag av undersökande journalistik.

6 KOMMENTARER

  1. En annan sida av den multipolära världens födelse är hur drottning Fulsula van der Leyen mottogs eller snarare inte mottogs då hon besökte Kina tillsammans med Macron. Kontrasten gentemot hur den senare mottogs var talande. Kinesiska medier skräddade inte på orden utan kallade Fulsula ”amerikansk nike docka”, vilket i och för sig är sant

    ”A US media outlet earlier noted that unlike Macron, the European Commission President “was mostly left alone” during the duo’s visit to China, where she was “demonized” by local media as “an American puppet.”

    Former French MEP Florian Philippot has expressed his satisfaction with China seemingly preferring to ignore European Commission President Ursula von der Leyen, who accompanied French President Emmanuel Macron during his visit to Beijing earlier this week.
    Philippot, who is also head of France’s Eurosceptic party The Patriots, tweeted that “China put civil servant von der Leyen in her proper place during Macron’s visit.”

    https://sputnikglobe.com/20230409/ex-french-mep-lauds-beijings-zero-reception-toward-von-der-leyen-amid-her-china-visit-1109287328.html

  2. En annan sida av den multipolära världens födelse är hur Ursula von der Leyen (van der Lögnen) mottogs eller snarare inte mottogs då hon besökte Kina samtidigt som Macron. Kontrasten gentemot hur den senare mottogs var talande. Kinesiska medier skräddade inte på orden utan kallade ful sula ”amerikansk nike docka”, vilket i och för sig är sant

    ”A US media outlet earlier noted that unlike Macron, the European Commission President “was mostly left alone” during the duo’s visit to China, where she was “demonized” by local media as “an American puppet.”

    Former French MEP Florian Philippot has expressed his satisfaction with China seemingly preferring to ignore European Commission President Ursula von der Leyen, who accompanied French President Emmanuel Macron during his visit to Beijing earlier this week. Philippot, who is also head of France’s Eurosceptic party The Patriots, tweeted that “China put civil servant von der Leyen in her proper place during Macron’s visit.”

    https://sputnikglobe.com/20230409/ex-french-mep-lauds-beijings-zero-reception-toward-von-der-leyen-amid-her-china-visit-1109287328.html

    • Det är värre! von derLeyen lämnade Kina via vanlig flyg. Hon fick gå igenom x-ray screening och allt det där. Bilden av henne då hon passerar tullen s a s är utsökt (se länken nedan) 🤣🤣🤣

      ”The Chinese ignored her and refused to extend any diplomatic courtesies. French politician, Florian Filippo, reported on Twitter that poor Ursula was forced to fly commercial and go through regular passenger screening:

      Zero reception, total disregard, she even had to leave the country on a regular passenger flight!”

      The Chinese ignored her and refused to extend any diplomatic courtesies. French politician, Florian Filippo, reported on Twitter that poor Ursula was forced to fly commercial and go through regular passenger screening:

      Zero reception, total disregard, she even had to leave the country on a regular passenger flight!”

      https://sonar21.com/western-sanctions-and-the-war-in-ukraine-creating-a-new-world-order-and-china-is-leading-the-parade/

  3. Det råder en omfattande irritation i Kina, både i regeringen och folkligt, hur Ursula von der Leyen uppträdde som en klassisk feodalherre i Kina och kom till Kina för att ”läxa upp” den ”underordnade kolonin” Kina. Det finns även en irritation mot Macron, men inte lika allvarlig. Macron uppträdde inte respektfullt och bröt diplomatariskt protokoll. Inget av detta rapporteras i västs propaganda media.

  4. Fast FN:s generalförsamling har med överväldigande majoritet tagit avstånd från att det ryska invasionsagerandet medelst militära medel -dessutom mot civila mål under lång tid- och avvisat det som något slags ”självförsvar”.

    En multipolär värld må vara verkligt önskvärd, å andra sidan vet vi inte hur den kommer att (kunna) se ut, eller att bli.

    Innebär denna att t.ex. eviga styren, som inte går att avsätta i politiken, och som förföljer alla som andas opposition, bara stormaktsmässigt ska ta över mer ”världsmakt”? Mycket tyder tyvärr på det.

    Ryska och kinesiska styret i dag har bara på det senaste decenniet blivit alltmera auktoritära och rentav delvis alltmer totalitära.

    Få av de grannar som gränsar till vare sig Ryska federationen eller Folkrepubliken Kina vill ha mer ”världsmakt” till Moskva och Beijing.

    Vi kan noga iaktta på senare tid hur länder som t.ex. Tadzjikistan och Kazachstan rört sig bort från Moskvas ganska slutna ”sfär”. Tadzjikistans president fick vid ett högt internationellt politiskt statschefsmöte under 2022 ett fullständigt ursinnesutbrott på Putins syn och Moskvas inflytande inom bl.a. SNG- och SCO-organisationerna. Tadzjikerna upplevde sig -visade det sig- som minsta politiska jämlikar med Putinstyret (man kan ana att Tadzjikistan nu passar på när Moskvas energi går åt att närapå för evigt kontraproduktivt förstöra de historiska och politiska relationerna till Ukraina). Även sedan Moskva påbörjat fälttåget, invasionen och bombningarna av Ukraina har plötsligt oväntat Kazachstans nya presidentstyre vänt sig till Europeiska unionen för att sprida ut sina politiska och ekonomiska kontaktytor.

    Folkrepubliken Kina vägrar, vet vi tydligt, lyda utslaget av den internationella domstolen i Haag gällande Kinas mycket stora krav på Sydkinesiska havet som dessutom inkräktar på alla grannländers jämlika krav på en liknande zonuträkning i havet.

    Vi ser sedan ett fåtal år flera geopolitiska bakslag för Moskva och Beijings styren att hjälpa till med en ny multipolär världsordning. De ryska och kinesiska stormakternas grannar börjar de facto dra öronen åt sig och synnerligen tveka; i princip alla Rysslands geografiska grannar börjar alltmer inte alls lita på Putin och dennes styre; Kinas granne Vietnam har de senaste åren -märkligt nog- på egen hand börja söka militärt stöd av…Washington i från flera militära delegationer varit på besök i Hanoi, bl.a. ett oväntat presidentbesök till Vietnam.

    Ser man till de ryska och kinesiska grannarna vill de på senare tid snarast bromsa ned stormaktstillväxten hos herrarna Putin och Xi -och man söker sig alltmer alternativa allianser och sprider ut sina gracer.

    Det är förmodligen det som är den nya multipolära världen: att de kinesiska och ryska grannarna också har multipolära allianser än enbart underordna sig just Moskva och Beijing. Det önsketänkandets tåg har nog redan avgått för deras del.

    Överbyggnaden i den nya, skinande multipolära världen kommer inte vara vare sig rysk eller kinesisk, om man ser enbart till dessa stormakters grannar. Faktiskt.

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here