Glöm inte domen för massakern i Srebenica! Frågan kvarstår: När ska Nato:s bombkrig, och andra folkmord utredas?

13
1637
Radovan Karadzic

Nyligen föll den slutgiltiga domen mot förre bosnienserbiske presidenten Radovan Karadzic vid en FN-domstol i Haag. Han får livstids fängelse för bland annat folkmordet i Srebrenica 1995.

I mars 2016 dömdes den bosnienserbiske ex-ledaren Radovan Karadzic, 70 år till 40 års fängelse för folkmord i i Srebrenica, krigsbrott och brott mot mänskligheten av FN:s krigsförbrytartribunal. http://www.dn.se/nyheter/varlden/radovan-karadzic-bytte-identitet-efter-massakern/

Folkmord, även kallat genocid, är avsiktliga och systematiska handlingar i syfte att helt eller delvis förinta en etnisk, religiös eller nationell grupp. Att med våld överföra barn från gruppen till annan grupp.
Brott mot mänskligheten är envar av följande gärningar när de begås som en del i ett vidsträckt eller systematiskt angrepp riktat mot civilbefolkning brott mot mänskligheten. Våldtäkt, påtvingat sexuellt slaveri, tvångssterilisering, påtvingad prostitution, påtvingat havandeskap med flera liknande brott.” (Wikipedia).

Att utreda och döma misstänkta krigsförbrytare är bra. Men likhet inför lagen tycks inte existera. Andra misstänkta krigsförbrytare i Väst eller stödda av Väst har inte åtalats.

Man nämner sällan USA:s och Västs avgörande fula roll för flera massakrer i uppdelningen av Jugoslavien. Och dominerande massmedia och etablerade domstolar har mycket stor tolerans mot andra massakrer och övergrepp: USA:s i Indokina (miljontals döda), Irak (kanske 1 miljon döda), Syrien (krig via ombud) och över 300 000 dödade, Libyen – NATO som utsträckte ett FN-mandat långt utöver mandat-texten) med tiotusentals dödade, ökad rekrytering till IS och hundratusentals flyktingar mot Europa.

Det finns paralleller med Krimfrågan. I båda fallen handlar det om befolkningsgrupper som ville ha självständighet eller annan nationstillhörighet. I Jugoslavien-fallet ledde detta till krig med kanske uppemot 100 000 dödade och insatser av NATO:s stridskrafter, medan man talar om 0-3 dödsfall på Krim.
USA:s och Västs intervention i forna Jugoslavien var väl ett betydligt värre brott mot folkrätten än den fredliga och defensiva återinförlivningen av Krim efter massivt omringning av Ryssland av Nato, stick i stäv med löften. Finns det inte olika grader av brott, inklusive brott mot folkrätten?

Det finns många tveksamheter i beskrivningen av kriget i Jugoslavien. Detta har i bloggen beskrivits bl.a. här http://jinge.se/mediekritik/inte-bara-srebenica.htm
Föredrag av Christer Lundgren, Lars-Gunnar Liljestrand och Jan Hagberg har varit viktiga underlag.

De fyra krigen för att spränga Jugoslavien pågick under nästan hela 1990-talet, ett av dem pågick det i Bosnien-Hercegovina (BiH) från 1992 till 1995. Ett för allmänheten dolt faktum är att krigen förbereddes externt redan under 1980-talet, till och med några år dessförinnan, dels av den västtyska säkerhetstjänsten BND å ena sidan, dels av IMF och Världsbanken å andra sidan, innan USA helt öppet framstod som en direkt part i konflikten – för att skapa sina egna marionetter, först i Sarajevo och några år senare i Pristina. I vars närhet USA nu har en av sina största militärbaser, på tidigare neutral mark!
NATo-demonstration III

Jugslavien och Ukraina.
Jugoslavien var inte ett homogent land utan en federation med stor självständighet för delrepublikerna och betydande inslag av marknadsekonomi. Där rådde olika krig under 1990-talet, egentligen fyra krig, vart och ett med sin särskilda bakgrund och historia. Från Sloveniens och Kroatiens ensidiga självständighetsförklaringar 1991, som följdes av Bosnien-Hercegovina 1992, och fram till Natos 79 dagar långa bombkrig mot Serbien – det vill säga mot Federala Republiken Jugoslavien – våren och sommaren 1999, vilket ledde till västmakternas annektering av Kosovo, som senare följdes av Kosovos ensidiga självständighetsförklaring i februari 2008. Där har nu USA en mycket stor militärbas Bond Steel, en del av den ökande inringningen av Ryssland.

Jugoslaviens karta untitled

Först ut gick Slovenien, som förklarade sig självständigt 25 juni 1991 utan några försök till förhandlingar. Lokala styrkor ur det slovenska Territorialförsvaret, som i flera månader olagligen hade beväpnats från utlandet, angrep jugoslaviska gränsposteringar. Under tio dagars skärmytslingar dödades 40 jugoslaviska soldater och ett dussin slovener. Överdrivna slovenska rapporter till omvärlden målade upp striderna som ”storserbiska” övergrepp och så rapporterade också internationella media. Slovenien var en delstat med tämligen homogen befolkning och utan egentliga gränsproblem

Kraven på utbrytning och självständighet skulle ha kunnat hanteras enkelt – om de hade förhandlats fram, och om de inte hade varit prejudicerande och i USA:s och EU:s intresse. USA sökte en förstärkt roll i Europa som kunde legitimera både den fortsatta amerikanska närvaron och NATO:s berättigande som militärallians efter Warszawapaktens upplösning. Tysklands och USA:s politik riktade sig mot Serbien och de krafter som försökte hålla ihop Jugoslavien.
Lagen mot krig lagen_omsl_2
Utbrytningen hängde nära samman med Kroatiens anspråk på självständighet, som var betydligt mer komplicerat. Kroatien var under andra världskriget en formellt självständig vasallstat till Hitlertyskland, med omstridd gräns till delrepublibken Serbien. Det stor klart att en kroatisk utbrytning skulle följas av Bosnien-Hercegovina, med sin etniska mosaik och att detta med all sannolikhet skulle bli både blodig och destruktiv.

I detta läge drev Tyskland på EU för ett snabbt erkännande av Sloveniens och Kroatiens självständighet – i strid med vedertagna folkrättsliga principer och utan förhandlingar om ekonomisk bodelning efter federationens upplösning, om olösta gränsfrågor, minoritetsrättigheter och förutsebara problem kring en separat bosnisk statsbildning.

Lord Carrington som var ordförande i den av EG initierade Fredskonferensen för Jugoslavien konstaterade att ett för tidigt erkännande av Kroatien som stat kunde vara gnistan som sätter eld på Bosnien-Hercegovina. Tyskland ignorerade dessa varningar och tvingade med sig övriga EG-stater till att erkänna Kroatien och Slovenien som stater. Lord Carrington förklarade ”Jag sade mycket tydligt att jag kände att tidpunkten var fel. Jag underströk att det tidiga erkännandet skulle torpedera fredskonferensen. Det fanns ingen möjlighet att fortsätta fredskonferensen efter detta. Det skulle inte vara någon mening alls med konferensen. Om de erkände Kroatien och Slovenien skulle de bli tvungna att fråga alla övriga delstater om de önskade oberoende. Och om man frågade bosnierna om de ville ha oberoende skulle de oundvikligen tvingas säga ja, och det skulle medföra ett inbördeskrig i Bosnien. Jag lägger fram detta för er så starkt jag bara kan.”

Det internationella erkännandet av Slovenien och Kroatien innebar att det som dittills varit en jugoslavisk inbördeskonflikt internationaliserades, och öppnade vägen för utländsk militär inblandning.EU drev sedan Bosnien-Hercegovina till utträde – och krig – genom att kalla till folkomröstning om oberoende – i strid mot delrepublikens konstitution. Västmakterna erkände sedan Bosnien-Hercegovina som en självständig stat, fastän det var mycket långt från att leva upp till de främsta traditionella kriterierna för ett sådant erkännande: en central regering med kontroll över sitt territorium och accepterad av invånarna.

Å andra sidan erkändes inte den centrala delen av Jugoslavien, som helt klart var en stat, den del som inte velat upplösas och fortfarande kallade sig Jugoslavien. Federala Republiken Jugoslavien fick inte behålla den plats i Förenta Nationerna som tidigare innehafts av Socialistiska Federala Republiken Jugoslavien.

Då Bosnien-Hercegovina på grund av den EU-stödda folkomröstningen stod på randen till ett omfattande inbördeskrig, lyckades faktiskt EU förhandla fram en fredsuppgörelse, ”Lissabonöverenskommelsen”, en kompromiss som accepterades av alla parter.

Men uppmuntrad av USA drog den fundamentalistiske bosnienmuslimske ledaren Alia Izetbegovic tillbaka sitt stöd, vilket resulterade i fyra och ett halvt år av krig. I västra Bosnien genomfördes 1995 en stor bosnien-kroatisk offensiv mot serbiska områden, som avslutades med vapenvilan i oktober. Natos bombningar av bosnienserbiska ställningar blev avgörande och i det med av USA framförhandlade Daytonavtalet – som var mindre fördelaktigt för muslimerna än Lissabonöverenskommelsen, men som gav USA inflytande på EU:s bekostnad. I Izetbegovic och hans muslimska parti hade USA:s regering funnit sin egen aktör (eller schackpjäs) att stödja i den tysta rivaliteten mellan västmakterna. Om Tyskland hade sin egen aktör, Kroatien, så hade USA nu fått en själv.

I Bosnien-Hercegovina upprättade USA en antiserbisk allians mellan muslimer och kroater, som fick stöd av Natos flyg. Att bosnienserbiska styrkor dödade flera tusen bosnienmuslimer i Srebrenica 1995 är mest känt, men samtliga militära grupperingar begick grova övergrepp mot civilbefolkningarna i det inbördeskrig som rasade.

Parallellt med kriget i Bosnien genomfördes fördrivningen av serber från Kroatien. Invasionen i det huvudsakligen av serber bebodda Krajina var den största militära operationen efter andra världskriget. Kroatien angrep med 100 000 man och krossade allt militärt motstånd i en blixtoffensiv. Med systematik och uthållighet brände man serbiska byar i område efter område. Det var en etnisk rensning bedriven av en relativt välutrustad modern armé – med stöd av USA.

Även Sverige som då ej var medlem i EG anslöt sig till EG:s linje och regeringen Bildt med utrikesminister Margareta af Ugglas erkände Kroatien den 16 januari 1992. Därmed bröt regeringen mot den traditionella svenska politiken att endast erkänna stater som uppfyllde tre kriterier: en regim som har kontrollen över territoriet eller större delen därav (Kroatiens ledare Tudjman hade inte kontroll över det som sades vara den nya statens territorium),ett folk (serber i området var emot utbrytningen) och klara gränser för den nya staten (gränserna var inte definierade för Kroatien).

Serberna hade utsatts för etnisk rensning och fördrivits från vidsträckta områden i Bosnien och Kroatien. Den utvecklingen skulle sedan fortsätta i den serbiska provinsen Kosovo.Serbien värnade om det alliansfria och multietniska Jugoslavien, de motsatte sig etnisk rensning, däribland förföljelser i Kosovo av den serbiska minoriteten och andra minoriteter samt av albaner som motsatte sig UÇK, Kroatiens militanta, etniskt nationalistiska och separatistiska rörelserna. Striderna mellan UÇK och de federala styrkorna framställdes i propagandan som grova övergrepp mot den albanska civilbefolkningen.

En verklig konfliktlösning skulle ha krävt anpassningar från bägge sidor och åtgärder för att skydda serberna och andra minoriteter (och även albaner) som upplevde sig som hotade av den militanta och reaktionära albanska nationalismen. Det som öppnade vägen för våldet var vissa västmakters aktiva stöd åt UÇK – med kommunikationsutrustning, militär träning, finansiering och inte minst politiskt stöd.
NATO untitled

Avgörande blev Natos krig mot Jugoslavien – ett öppet angreppskrig mot en självständig stat, klart i strid med FN-stadgans grundprincip om fredliga relationer länder emellan. Det blev sedan prejudicerande för kommande angreppskrig – mot Irak, Afghanistan, Libyen m.fl.Det var Nato som ”befriade”– eller erövrade – Kosovo, bland annat för att USA skulle kunna bygga en stor militärbas i detta tidigare alliansfria område och därigenom flytta fram sina militära positioner i Östeuropa.

NATO tog ledningen i kriget 1995, då alliansen manövrerade bort FN. Det var resultatet av en bitter strid mellan FN:s dåvarande generalsekreterare Boutros Boutros-Ghali och USA-administrationen om befälet över styrkorna. Boutros-Ghali förlorade och tvingades avgå efter endast en mandatperiod genom USA:s veto mot honom i säkerhetsrådet 1996. Enligt Kofi Annan, som tillträdde som ny generalsekreterare, var en orsak att Boutros-Ghali gick emot ”USA:s ständiga intolerans mot varje ledare inom FN som agerade oberoende” och att han ”verkade obstruera den alltmera robusta position som USA intog beträffande det balkanska kriget” (Annan 2011).

Ordföranden i det norska stortingets kommitté för Nobels fredspris, Francis Sejersted, motiverade i Aftenposten han varför han undertecknat ett upprop mot det nya Nato. Han påpekade att han själv var gammal Natoanhängare, men framhöll:
”Den stora skillnaden är att medan det gamla Nato hade en väl definierad fiende och ett väl definierat hot, har det nya Nato ingendera… Ironin är att strategin utformades i efterhand, medan bomberna föll över Serbien. Den har därigenom fått prägel av att rationalisera utförda handlingar, ett slags försök att legitimera vad som redan gjorts. För framtiden är detta olyckligt.”
Srebenica images

Fortfarande begränsar sig media till ”folkmordet i Srebrenica” som det mest förfärliga brottet i Europa sedan andra världskriget, medan man sällan hör talas om vem som bar ansvar för det fyra och ett halvt år långa kriget i Bosnien-Hercegovina, eller om fördrivningen av den serbiska befolkningen i Kroatien eller motsvarande övergrepp från andra akörer. Och i Internationella domsolen prövades sedan enbart Milosevics och andra
(bosnien-serbiska) ledare, inte också representanter för NATO, USA och EU-länder.

* Någon tillfällighet att USA har sin kanske största militärbas i Europa i Camp Bondsteel i Kosovo?

Om det som brukar benämnas ”världssamfundet”, d.v.s. USA/Nato och EU med närstående organisationer som IMF och Världsbanken, i stället beslutsamt hade insisterat på att den jugoslaviska krisen 1990 skulle lösas genom förhandlingar, hade med säkerhet alla de efterkommande krigen på Balkan förhindrats. Men fred och social rättvisa genom förhandlingar har inte funnits i den verktygslåda det styrande skiktet i väst tillhandhåller för att lösa konflikter. Tvärtom, det är bara att inse att vapenförsäljning och krig i stället ständigt tillhör lösningsarsenalen – till och med under förevändningen att försvara mänskliga rättigheter. Alltså det vi senare fått se i de flesta konflikthärdar världen över, i tiden från Sovjetunionens sammanbrott – och med ständig medial uppbackning!

intressant.se Ukraina, Ryssland, Srebenica, Jugoslavien, Serbien, USA, politik, EU, kapitalism, folkmord, förintelsen, imperialism,Hladic, Andra Världskriget, NATO/ademokratidemokratiIrak, FN, Kosovo, imperialism, fascism, statskuppkrig, desinformationObama, kriminalitet

Föregående artikelSe och hör manifestationen till stöd för Venezuela!
Nästa artikelIsrael vill åt Syriens olja på Golanhöjderna – med hjälp av Donald Trump, Dick Cheney och Robert Murdoch
Anders Romelsjö (red)
Anders Romelsjö är redaktören för Global Politics. Han drev tidigare under sex år bloggen Jinge.se som nu främst är ett arkiv med tusentals artiklar. Aktivist i den antiimperialistiska rörelsen på 1970-talet. Han har en bakgrund som läkare och professor med inriktning på forskning om alkohol, droger och folkhälsa.

13 KOMMENTARER

  1. Dårarnas korståg
    Icke att förglömma i litteraturlistan; Diana Johnstones Fools Crusade/Dårarnas Korståg. Den senare publicerad av Hägglunds istället för Ordfront som var meningen. Ordfront infiltrerat av neokonservativa krigshetsare som med Jugoslavien inledde sina bombmassakrer av allt som står i vägen för USA/Israels världshegemoni. Rabaldret bröt upp Ordfront som nu ägnar sig åt utgivning av kokböcker och upplevelselitteratur, medan nystartade Leopard Förlag tog över den traditionella progressiva delen. Johnstones bok bl a prisad av Noam Chomsky. Bör läsas – finns att låna på biblioteket.

  2. och nu detta!

    Vad ville B52:an över Östersjön?
    Det är svårt att tro att denna amerikanska verksamhet inte har att göra med den pågående övningen i norr som innefattar Nato:s, Sveriges och Finlands flygvapen. Så vad är det herrarna övar sig att bomba – eventuellt kärnvapenbomba – i vårt närområde?
    https://www.8dagar.com/2019/03/vad-ville-b52an-over-ostersjon.html

    inget på SVT om detta, ingen kritik av peter hultqvist!

  3. Att historiskt vara Europe, ( grishyad kångnäsa, en människa med konstruerad moral ) , saknar förtattare. I alla fall mig veterligt. Tänker här på motsvarigheten till USAs Howard Zinns, De Amerikanska folkens historia. Det krösamos vi blivit matade med i skolan, därefter av nyhetsbyråerna och media, har till slut blivit en lyckad hjärntvätt av flertalet europeer. Internationella överheter slår efter egna önskemål sönder nationer och gemenskaper, och vi uppmärksammas på kändisars övningar i badtunnor. Sammanhanget i vår egen pågående historia döljs fär oss. Artikeln ovan är ett exempel på detta, okänt för de flesta, men en del av en dold historia.
    För att inte De Europeiska folkens historia skulle bli för tjock, våra förbrytelser är många, våra överheters illdåd är omfattande och oftast ostraffade. Boken skulle bli metertjock, så för att få den läsbar får det nog bli en poet som bantar ner den.

    • Det där var en generaliserande rasism mot européer. Européer som inte fått utbildning som lär dem att skilja på lögn och sanning, samt är grundlurade av medier som ljuger för dem, storvulet och samstämmigt dygnet runt, är inte ansvariga, de är godtrogna offer.

      Att ha ansvar, betyder att man har förmåga att förstå och kan agera. Detta saknas hos offren.

      • Europeer har väl en kollektiv historia. Individens historia hittar du bara hos de som gör sig besvär att skriva den om ingen annan gjort det i deras smak.

  4. Stort tack, Anders Romelsjö, för en opartisk, välbalanserad, proffsig analys av orsakerna av det senaste kriget på Balkan och NATO: s och några andra västländers roll i det hela. Man har tyvärr inte så ofta tillfälle att läsa en så nyanserad, argumenterad och väldokumenterad text i de svenska medierna.

  5. Här fick du verkligen till en cocktail av all världens mumbo jumbo. Otroligt lösryckt och du formar narrativet utifrån din egna agenda, dvs. att ihopbunta all världens jäkelskap så att USA framställs som satan personifierad och Ryssland som en human allierad.
    Kan tillägga att USA borde ställas till svars för vad de gjorde i bland annat Irak. Det var rättsvidrigt och de hade inte säkerhetsrådet med sig.

    (Denna kommentar har postats av en person i Lund som använder flera olika alias och ibland tar en annans persons namn. Det är inte tillåtet i detta forum. / redaktören)

    • Om du läser artikeln ser du nog att den innehåller främst historiska fakta samt en värdering med hänsyn till FN-stadga och internationell rätt. Om du anser att USA ska ställas inför rätta för kriget i Irak finner du nog skäl för att USA/Nato ställs inför rätta för insatser i Jugoslavien. Likheterna är stora.

      USA: Jag har bott ett år i Kalifornien, och har många släktingar och människor där, fina människor. Många resor dit. Men jag och andra demokrater vänder oss mot USA:s folkrättsvidriga och brutala krigspolitik, som också drabbar befolkningen i USA som skulle må bättre om pengarna satsades på dem och infrastruktur och social trygghet.

      (Avkortad kommentar)

    • Men USA är ju satan personifierad! Tänk efter vilken nation är det som ställer till med ca 90% av allt jävelskap i världen! Det forna Jugoslavien är bara ett i raden..Vi har ju Vietnam, Korea, Irak, Afghanistan, Libyen, Syrien m.m (listan är lång) som alla drabbats av USA:s maktgalna krig! Den som inte förstår detta måste nog betraktas som antingen svagt begåvad eller helt desinformerad av fulmedia! Välj själv vilken kategori du tillhör Walther!

  6. Anders, dina artiklar rör sig lite grann mellan Bolsjevikrevolutionen och Stalinperioden. Sedan rör dom sig lite mellan tiden då Balkankriget pågick, och Jeltsin var president. De flesta artiklar gäller nutida frågor och händelser, eller som pågick för ett antal år sedan.
    Du har inga artiklar från efter Stalin dog och kontrarevolutionen 1990 i Sovjetunionen. Anser du att vi ska glömma bort den viktiga perioden, eller är den perioden känslig för dig och andra gammelmaoister (därför att ni tog parti för USA mot Sovjetunionen, bevis finns på Marxistarkivet)?
    Borgarna, de högerextrema och de konservativa försöker med kampanjer, videos och artiklar antingen jämställa Sovjetunionen med USA idag, eller rent av att Sovjetunionen var ett projekt av USA (att det var USA som styrde och ställde i Sovjetunionen för att hindra de k0onservativa i Ryssland).
    Jag har upplevt USAs (både Demokraters och Republikaners) enorma lögnaktiga propagandistiska angrepp på Sovjetunionen, med Red Scare och McCarthy-förföljelsen. Vilket innebar att Sverige blev en lydstat till USA, och började förfölja oss kommunister. Det fanns ett antal kommunister som fick arbetsförbud, på grund av att de ansågs som en säkerhetsrisk.
    Den förföljelse av Ryssland och Kina idag är inte jämförbar med den förföljelse som Sovjetunionen och kommunister blev på 50- 60- 70- och 80-talet.
    Du har inte ens haft en artikel om Reagan och Thatcher och vad de ansåg om Sovjetunionen, och vad de åstadkom för att slå ner socialismen/kommunismen (t ex i Afghanistan ett halvår innan Sovjetunionen ingrep 1979).

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here