Ett mångårigt ”folkmordsspråk”  ligger bakom Israels planer för Gaza

15
977

Antisemitism

Red: Långt före den 7 oktober var den sionistiskt-israeliska diskursen rasism, avhumanisering, och ibland rent folkmord, skriver Ramzy Baroud 27/10 som här gör jämförelser. Kanske hårdrar han? Jämförelsen med folkmordet i Rwanda har jag flyttat ned i texten.

Dr. Ramzy Baroud är journalist, författare och redaktör för The Palestine Chronicle. Han är författare till sex böcker. Hans senaste bok, redigerad tillsammans med Ilan Pappé, är Our Vision for Liberation: Engagerade palestinska ledare och intellektuella talar ut. Hans andra böcker inkluderar My Father was a Freedom Fighter och The Last Earth. Baroud är en senior forskare vid Center for Islam and Global Affairs (CIGA). Det här är hans hemsida.

https://www.commondreams.org/opinion/language-of-genocide-in-gaza

Många tycks glömma att den sionistiskt-israeliska diskursen, långt före Gaza-kriget den 7 oktober, och till och med långt före etableringen av själva Israel 1948, alltid har handlat om rasism, avhumanisering, och ibland rent folkmord.

Om man slumpmässigt ska välja vilken period av israelisk historia som helst för att undersöka den politiska diskurs som härrör från israeliska tjänstemän, institutioner och till och med intellektuella, måste man dra samma slutsats: Israel har alltid byggt upp en berättelse om hets och hat, vilket gör en konstant bakgrund för folkmordet på palestinier.
Först nyligen har denna folkmordsavsikt blivit uppenbar för många människor.

”Det finns… en risk för folkmord mot det palestinska folket”, sa FN:s experter i ett uttalande den 19 oktober. Men denna ”risk för folkmord” är inte bara född ur de senaste händelserna.

”(Tutsis) är kackerlackor. Vi kommer att döda er.”

Detta upprepades ofta av Radio Télévision Libre des Mille Collines, en rwandisk radiostation, som till stor del anklagas för att ha hetsat till hat mot tutsifolket.

Rwandas hatfyllda radiostation fungerade bara i ett år (1993-94), men resultatet av dess hets bidrog till en av de sorgligaste och mest tragiska episoderna i modern mänsklig historia: folkmordet på tutsierna.

Jämför Radio Télévision Libre des Mille Collines (”Radio Folkmord”) med den massiva israelisk-amerikanska-västerländska propagandan, som avhumaniserar palestinier med nästan identiskt språk som används av hutuernas media.

Araber är som ”drogade kackerlackor på flaska” sa den tidigare stabschefen för den israeliska armén, general Rafael Eitan 1983, som talade i ett israeliskt parlaments utskott.

Faktum är att effektiva politiska eller militära handlingar var som helst i världen knappast äger rum utan en byggnad av text och språk som underlättar, rationaliserar och motiverar dessa handlingar. Israels uppfattning om palestinier är en perfekt illustration av detta påstående.

Före upprättandet av Israel förnekade en del sionister själva existensen av palestinierna. Många gör det fortfarande.

När så är fallet blir det bara logiskt att dra en slutsats att Israel, i sitt eget kollektiva sinne, inte kan vara moraliskt skyldigt att döda dem som aldrig har funnits.

Även när palestinier tar in i den israeliska politiska diskursen blir de ”blodtörstiga djur”, ”terrorister” eller ”drogade kackerlackor på flaska.”

Det skulle vara för bekvämt att beteckna detta som bara ”rasistiskt”. Även om rasism är på gång här, existerar inte denna känsla av raslig överhöghet för att bara upprätthålla en sociopolitisk ordning, där israeler är herrar och palestinier livegna. Det är mycket mer komplext.

Det språk som användes av israeler, men också av många amerikaner efter 7 oktober, skapade den atmosfär som var nödvändig för det vilda israeliska svar som följde.

Antalet palestinier som dödades under de första åtta dagarna av det israeliska kriget mot Gaza har enligt uppgift överskridit antalet offer som dödades under det längsta och mest destruktiva israeliska kriget på remsan, kallat ”Protective Edge”, 2014.

Enligt The Defense for Children International–Palestina dödas ett palestinskt barn var 15:e minut, och enligt det palestinska hälsoministeriet är över 70 procent av alla offer i Gaza kvinnor och barn.

För Israel spelar ingen av dessa fakta någon roll. I huvudet på den israeliska presidenten Isaac Herzog, som ofta uppfattas som en ”moderat”, ”är retoriken om att civila inte (är) inblandade absolut inte sann.” De är legitima mål, helt enkelt för att de ”kunde ha rest sig, de kunde ha kämpat mot den onda regimen”, sa han och syftade på Hamas. Därför är ”det är en hel nation där ute som är ansvarig”, enligt Herzog, som lovade återbetalning.

Ariel Kallner, en medlem av premiärminister Benjamin Netanyahus Likud-parti, förklarade Israels mål bakom Gazakriget. ”Just nu, ett mål: Nakba! En Nakba som kommer att överskugga Nakba 1948”, sa han.

Yoav Gallant

Samma känsla förmedlades av israeliska försvarsministern Yoav Gallant, mannen som är ansvarig för att översätta Israels krigsförklaring till en handlingsplan: ”Vi kämpar mot mänskliga djur och vi kommer att agera därefter”, sade han den 9 oktober. ”Därför menade” här att ”det kommer att vara ingen el, ingen mat, inget bränsle. Allt är stängt.” Och, naturligtvis, tusentals döda civila.

Eftersom Israels högsta politiska myndigheter redan har förklarat att alla palestinier är kollektivt ansvariga för händelserna den 7 oktober, betyder detta att alla palestinier är, enligt Gallants bedömning, ”människodjur”, som inte förtjänar nåd.

Förväntat nog anslöt sig Israels anhängare i USA och andra västländer till kören, och de använde också det mest våldsamma och dehumaniserande språket, vilket cementerade den israeliska politiska diskursen bland vanliga människor.

USA:s presidenthopp, Nikki Haley, sa till Fox News den 10 oktober att Hamas-attacken inte bara var mot Israel utanär en attack mot Amerika”. Det var då hon gjorde sitt uttalande, medan hon tittade direkt in i kameran,
”Netanyahu, förgör dem, förgör dem… förgör dem!”

Även om USA:s president Joe Biden och hans utrikesminister Antony Blinken inte använde exakt samma ord, gjorde de båda jämförelser mellan händelserna den 7 oktober och terrorattackerna den 11 september. Innebörden bakom detta kräver ingen fördjupning.

För sin del samlade den amerikanska senatorn Lindsey Graham amerikanska konservativa och religiösa anhängare och förklarade den 11 oktober, även på Fox News,
”Vi är i ett religionskrig här… Gör vad fan du måste göra… Jämna med marken.”

Mycket mer, lika olycksbådande språk yttrades – och fortsätter – att yttras. Resultatet sänds dygnet runt. Israel ”avslutar” Gazas civilbefolkning, det ”utjämnar” tusentals hem, moskéer, sjukhus, kyrkor och skolor. Det producerar faktiskt ännu en smärtsam episod av Nakba.

Golda Meir. Bild: Wikipedia.

Från Golda Meirs ”Palestinians existed not exist” (1969) till Menachem Begins Palestinians are ”beasts walking on two legs” (1982), till Eli Ben Dahans ”Palestinians are like animals, they are not human” (2013), till många andra rasistiska och dehumaniserande referenser förblir den sionistiska diskursen oförändrad.

Nu går allt ihop, språket och handlingen är i perfekt linje. Kanske är det dags att börja uppmärksamma hur Israels folkmordsspråk översätts till ett verkligt folkmord på plats. Tyvärr, för tusentals palestinska civila, kommer denna medvetenhet helt enkelt för sent.

 

Föregående artikelHur mina inlägg i debatt i DN censureras och hur yttrandefrihet kan strypas
Nästa artikelClare Daly på Stockholmsbesök gjorde succé på Teater Tribunalen
Global Politics
Globalpolitics.se är en partipolitiskt obunden, vänsterorienterad och oberoende analyserande debatt- och nyhetstidning med inslag av undersökande journalistik.

15 KOMMENTARER

  1. ”I han makten, jag har språket, jag har språket i min makt.”
    – A. Strindberg

    Att tala ett språk som vädjar till känslorna är maktlöst. Makten talar maktens språk som är helt utan känslor. 

    Språk är ett potentiellt verktyg för att utöva makt och har som sådant, i alla tider, använts för att hävda auktoritet, kontroll och för makten att etablera sin dominans över andra och för att forma den allmänna opinionen.

    Makt avslöjar vår sanna karaktär.
    Att vara en bra person är svårt nog. Det är ännu svårare när vi intar auktoritetspositioner. Auktoritet ger oss utrymme att hantera andra på vilket sätt vi vill, och genomföra bestraffningar enligt vår praxis. Hur vi utövar vår makt avslöjar våra sanna värderingar, eftersom vi har makten att välja något annat. Motgångar och svårigheter testar våra värderingar och ibland avslöjar de mer av vem vi verkligen är.

    ”Måtten på en man är vad han gör med makt.” 
    – Platon 

  2. Det märkligaste med alla dem som kallar oss, som nu står upp för Gazas barn och kräver slut på att fullt högpresterande militära precisionsvapen skjuts in i civila byggnader, är när vi nu förvandlas till ”neonazister” och ”anti-semiter”; vad och vilka ord förväntas av oss?

    ”Vi hyllar att den israeliska krigsmakten skjuter militära bomber och raketer och dödar så många araber och palestinska barn som möjligt, därför att vi tar självklart avstånd från all anti-semitism och europeisk neonazism, och då måste vi därför hylla Israels våldsamma krigsmakt, som bara drabbar ynkliga palestinska barn och att vi i pro-israelisk andemening anser att världen är orättvis mot Israel och att det gör inget att Israels regering, den enda demokratiska i regionen, struntar i alla besvärliga internationella lagar och humanitär rätt, och kan och får ockupera hur mycket grannlandsjord de så önskar. Länge leve de israeliska bombningarna oavsett orsaker och följder!”.

    Är det vad som förväntas av oss, vi ondsinta nya skaror av tillströmmande upprörda medmänniskor, vi ”neo-nazister” och vi ”anti-semiter”, att vi okritiskt och i klassisk amerikanskt underkastelse skall hylla fullkomliga mord på barn?

    Gör det oss då till acceptabla pro-israeliska humanister och icke-antisemiter?

    Vad förväntar sig pro-israeliska regimhyllande företrädare? När får vi börja kritisera bombningar av barn? När 5 000 barn bombdödats? Tio tusen? Var går då den acceptabla kritiska (i dubbel mening) gränsen? När och var går Israels bombvänners gräns? Hundra tusen barn?

    Blir ni anti-semiter och nazistiska propagandister ni själva då också vid hundra tusen döda barn i Gaza?

    • 1. Palestinier är SEMITER!
      2. Det finns över 300 miljoner semiter i världen!
      3. Falska semiter som far till Palestina från olika hålor i väst sysslar med urkundsförfalskning.
      4. Därmed har falska semiter/sionister absolut INGEN rätt att göra anspråk på ”antisemit” kortet.
      5. Tvärtom, de värsta antisemiterna är sionisterna som ockuperar Palestina och som mördar, fördriver, våldtar, fängslar, torterar och terroriserat Palestinier, de äkta semiterna, i över 78-år!

      https://www.unz.com/estriker/the-jewish-crackdown-on-the-pro-palestine-left/

    • Kina kan glömmas?

      Skulle inte tro det. Kina är idag världens avgjort största industri- och handelsnation. Utan Kina stannar världen. Bokstavligt.

      Putins Ryssland spelar idag en ypperligt svag roll i världsekonomin och utgör för Kinas del i stort sett ett strategiskt råvaruförråd och som kompletterande assistansland med en del militära komponenter.

      Kina spelar idag en tyst iakttagande diplomatisk roll som inte är det minsta intresserad av någon våldsinsats i princip någonstans i Euroasien, man behöver helt enkelt inte hävda sin roll med våldsinsatser, ungefär som de amerikanska Förenta staterna MÅSTE agera med våld för att upprätthålla sin stormaktsstatus. Att flyga runt och bomba med flygplan från hangarfartyg över Mexiko, Nya Zeeland eller södra Chile är för Washingtons del politiskt helt meningslöst; agerar man däremot INTE i Euroasien så är man slut som stormakt. Den krigarrollen behöver inte Kina – man vinner sin stormaktsstatus precis utan våld och med samarbeten och handel av alla de slag.

      Den som tror att Kina är ”borta” medan Putins Ryssland numera skulle samtidigt vara i stånd att agera och ändra i Euroasiens affärer är nog inne i en subjektiv bubbla i återvändsgränden.

      • Naucler, senaste nytt från
        MOSKVA, 31 oktober /TASS/. Principerna för den nya världsordningen som skisserades av Rysslands president Vladimir Putin vid ett möte i Valdai International Discussion Club är i linje med Kinas vision, sade Kinas ambassadör i Moskva Zhang Hanhui i en artikel publicerad i tidningen Komsomolskaya Pravda. ”Konceptet att bygga en gemenskap med ett enda öde för mänskligheten kräver att man följer principerna om jämlikhet och respekt, att man överger arrogans och fördomar, bygger fler broar som förbinder frånkopplade civilisationer och främjar ömsesidig förståelse för människor från olika länder”, noterade han. ”För inte så länge sedan listade Rysslands president Vladimir Putin vid ett möte i Valdai International Discussion Club sex principer för internationella förbindelser som Ryssland uppmanar alla länder att följa. Dessa principer är helt förenliga med konceptet att bygga en gemenskap med mänsklighetens öde gemensamt. .” Diplomaten tillade att Putin och Kinas president Xi Jinping båda är framåtblickande politiker som bryr sig om hela världen. Genom gemensamma ansträngningar har de fört de kinesisk-ryska relationerna till historiens högsta nivå. ”Det strategiska ömsesidiga förtroendet mellan de två länderna har stärkts avsevärt. Affärssamarbete inom olika områden har utvecklats omfattande, och samarbetet för att koppla ihop Belt and Road Initiative med Eurasian Economic Union har blivit produktivt”, sa ambassadören.

  3. Det glädjer mig när du blottar dig Nuclear,
    tvetydig som du är! Ibland undrar jag om du kan engelska eller inte, men egentligen spelar det ingen roll för du är den ”du” ger dig ut för att vara. Kina är liknar dig, alltid med en drakmask på.

    Kinas monopol är särskilt beroende av export av varor och kapital för deras underhåll och tillväxt.
    Monopol kräver dock insatser från respektive stat för att garantera och säkra deras reproduktion. Vi talar därför om ”statsmonopolkapitalism”: statlig monopolkapitalism utvecklas, särskilt internationellt, med den snabba internationaliseringen av det ekonomiska livet, expansionen av transnationella företag och finansiella institutioner, den ökade konkurrensen och samtidigt motsägelsefulla tendenser i de ekonomiska och politiska relationerna mellan stater. Deras grund är det internationella monopolkapitalets och ledande staters gemensamma intressen i hur det övergripande kapitalistiska systemet fungerar.

        • Nej, jag luras av princip inte.

          Men vi lever i 2020-talet och 1820-talets ekonomiska principer och analyser håller inte i vår alltmer mikroekonomiska och individuella epok. Inte ens Marx och Engels skulle tillnärmelsevis skriva om dagens ekonomiska system som det ännu var 1820-talet. Någon monopolkapitalistisk situation finns inte idag, vilket det kinesiska undret i sig bevisar, klart dessutom.

          Det är min poäng.

          Du får helt enkelt övergå till exempel till Piketty och Emmanuel Todd för samtida ekonomiska analyser vänsterifrån.

          • Fast alla länder har idag i princip en blandning av planerade ekonomier (d.v.s. statsbudgetar), offentlig skattefinansierad sektor och en marknadsekonomi.

            Rena planekonomier (ett utryck som alltså inte är ”marxistiskt”) och rena helprivatiserade kapitalismer finns inte alls (mig veterligen).

            Den som vill läsa mer om den amerikanska kapitalismens svagheter och framtida dystra utveckling kan med fördel läsa ”Låtsasimperiet” av Emmanuel Todd. Den utgavs åren efter den anglo-amerikanska illegala invasionen av Irak år 2003, som Todd innan denna politiska inriktnings kollaps i regionen, kunde förutse som det amerikanska systemets försvagning.

            Indirekt ledde det till den engelska politiska och kraftiga försvagningen och den engelska självutvisningen och isoleringen i och med Brexit.

            Vi ser redan nu hur den amerikanska ekonomin och utrikespolitiken igen ännu en gång kraftigt försvagats i och med Israel-Gaza-kriget.

            Det är bara de svenska politiska foliehattarna som tror på nordamerikanska lösningar med bl.a. Nato för svensk del; en problemframställning som kommer att vara överstökad inom 4-5 år. Sverige stiger på spårvagnen på väg till museet.

  4. Nato presenterar sig själv som en försvarspakt men har problem med att finna en motståndare som motiverar dess existens. Ryssland har utsetts till att spela rollen av denna motståndare men har svårt att motsvara beskrivningen. Rysslands krig mot Ukraina är en affär strikt begränsad till en uppgörelse mellan dessa båda stater och utgör inget hot mot Sverige och övriga Europa. Utan erkänd motståndare avslöjar sig Nato som en aggressiv och orosstiftande kvarleva från det kalla kriget, ett verktyg för USAs maktambitioner. Lägg ner Nato! Det skulle saknas av ingen utom USA. Och en vilsam avspänning skulle sprida sig i vårt hörn av världen. Kriget mellan Ryssland och Ukraina skulle enkelt kunna avslutas och mängder av liv sparas.

  5. Så rätt NATO är ingen försvarsmakt utan ett redskap för vapenindustrins vinstintresse som står i symbios med våldets mäktiga globalister.
    Och i det förhållandet är dom moraliska spärrarna helt öppet frilagda.
    Inte minst vad nu händer i Gaza visar prov på denna gränslösa cynism.
    Jag påminds om Olof Palmes jultal 1972 -då USA bombade Nordvietnams huvudstad Hanoi.
    Kan vi förvänta oss att Sveriges statsminister idag fördömer med likaledes ord Israels raketbeskjutning över oskyddade barn som just nu befinner sig på denna ytterst smala landremsan Gaza.
    Jag vill också tillägga med detta-vad nu sket i vår omvärld där kriget och mördande sker, helt utan spärrar, riskerar att rädslan skapar en mycket farlig likgiltighet inför livets inneboende mening-nämligen med ansvar förvalta en viktig uppgift till kommande generationers möjligheter att forma sina liv.

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here