Finns argument för att Ryssland hade rätt till självförsvar då man angrep Ukraina?

19
9011
Ukraina Wikimedia Commons. Anti-terrorist_operation_in_eastern_Ukraine_(War_Ukraine)_(26501152794). Bild av förstörelse i staden Lyschansk i Ukraina.

Finns det verkligen något argument för att Rysslands angrepp på Ukraina är lagligt. Ja, det menar Daniel Kovalik, en expert på internationella mänskliga rättigheter som undervisar i USA. RT: https://www.rt.com/russia/554166-international-law-military-operation-ukraine/

Hans bedömning är säkert intressant, men intressant att ta del av. USA har förespråkat interventioner i olika länder under hänvisning till den av FN-majoriteten avvisade formeln R2P (Right to Protect, en förskönande term). Avviker Ukraina-fallet från detta?

Daniel Kovalik undervisar i internationella mänskliga rättigheter vid University of Pittsburgh School of Law och är författare till den nyligen utgivna No More War: How the West Violates International Law by Using HumanitarianIntervention to Advance Economic and Strategic Interests.

_______________________________________________________________

Varför Rysslands ingripande i Ukraina är lagligt enligt internationell rätt

Argumentet kan framföras att Ryssland utövade sin rätt till självförsvar

Under många år har jag studerat och funderat mycket på FN-stadgans förbud mot aggressivt krig. Ingen kan på allvar tvivla på att det primära syftet med dokumentet – utarbetat och godkänt i efterdyningarna av andra världskrigets fasor – var och är att förhindra krig och ”att upprätthålla internationell fred och säkerhet”, en fras som upprepades hela tiden.

Som domarna i Nürnberg korrekt drog slutsatsen, ”Att inleda ett anfallskrig … är inte bara ett internationellt brott; det är det största internationella brottet, som skiljer sig endast från andra krigsförbrytelser genom att det inom sig innehåller den ackumulerade ondskan i helheten.” Det vill säga krig är det viktigaste brottet eftersom allt det onda vi så avskyr – folkmord, brott mot mänskligheten, etc. – är de fruktansvärda frukterna från krigets träd.

Mot bakgrund av ovanstående har jag ägnat hela mitt vuxna liv åt att motsätta mig krig och utländsk intervention. Som amerikan har jag naturligtvis haft gott om tillfällen att göra det, med tanke på att USA är, som Martin Luther King sa, ”den största leverantören av våld i världen.” Likaså uttalade Jimmy Carter nyligen att USA är ”den mest krigiska nationen i världshistorien.” Detta är bevisligen sant, naturligtvis. Bara under min livstid har USA fört aggressiva och oprovocerade krig mot länder som Vietnam, Grenada, Panama, fd Jugoslavien, Irak (två gånger), Afghanistan, Libyen och Somalia. Och detta innefattar inte ens de många proxykrig som USA har utkämpat via ställföreträdare (t.ex. genom Contras i Nicaragua, olika jihadistgrupper i Syrien och genom Saudiarabien och Förenade Arabemiraten i det pågående kriget mot Jemen).

Expresident Jimmy Carter.

Genom sådana krig har USA faktiskt gjort mer, och detta avsiktligt, än någon annan nation på jorden, för att undergräva de juridiska pelare som förbjuder krig. Det är som reaktion på detta, och med den uttryckliga önskan att försöka rädda det som finns kvar av FN-stadgans lagliga förbud mot aggressivt krig, som ett antal nationer, inklusive Ryssland och Kina, grundade the Group of Friends in Defense of the UN Charter.

Kort sagt, att för USA att klaga på Rysslands invasion av Ukraina, som ett brott mot internationell lag, är i bästa fall som grytan som säger att kitteln är svart. Ändå betyder det faktum att USA är så uppenbart hycklande i detta avseende inte nödvändigtvis att Washington automatiskt har fel. I slutändan måste vi analysera Rysslands beteende utifrån dess egna meriter.

Man måste börja denna diskussion med att acceptera det faktum att det redan pågick ett krig i Ukraina under de åtta åren före det ryska militära intrånget i februari 2022. Och detta krig, från regeringen i Kiev mot de rysktalande folken i Donbass – ett krig som krävde omkring 14 000 människors liv, många av dem barn, och tvingade omkring 1,5 miljoner på flykt, fler redan före Rysslands militära operation – har utan tvekan varit folkmordsmässigt. Det vill säga att regeringen i Kiev, och särskilt dess nynazistiska bataljoner, genomförde attacker mot dessa människor i avsikt att utplåna, åtminstone delvis, de etniska ryssarna, just på grund av deras etnicitet.

Medan den amerikanska regeringen och media arbetar hårt för att dölja dessa fakta, är de obestridliga, och rapporterades verkligen av den vanliga västerländska pressen, innan det blev obekvämt att göra det. Således visar en kommentar från Reuters 2018 tydligt hur de nynazistiska bataljonerna har integrerats i den officiella ukrainska militär- och polisstyrkan, och därmed är statliga, eller åtminstone kvasi-statliga, aktörer, som den ukrainska regeringen bär lagligt ansvar för. Som stycket berättar finns det ett 30-tal högerextrema grupper som verkar i Ukraina, som ”formellt har integrerats i Ukrainas väpnade styrkor” och att ”de mer extrema bland dessa grupper främjar en intolerant och illiberal ideologi…”

Det vill säga, de besitter och främjar hat mot etniska ryssar, de romska folken och även medlemmar av HBT-gemenskapen, och de utövar detta hat genom att attackera, döda och förskjuta dessa folk. Stycket citerar den västerländska människorättsgruppen Freedom House för påståendet att ”en ökning av stödet för patriotisk diskurs i Ukraina, i dess konflikt med Ryssland, har sammanfallit med en uppenbar ökning av både offentlig hatretorik, ibland från offentliga tjänstemän och förstärkt av media, såväl som våld mot utsatta grupper som HBT-gemenskapen.” Och detta har åtföljts av verkligt våld. Till exempel, ”Azov och andra miliser har attackerat antifascistiska demonstrationer, kommunfullmäktigemöten, media, konstutställningar, utländska studenter och romer.”

Som rapporterats i Newsweek hade Amnesty International rapporterat om dessa extremistiska hatgrupper och deras åtföljande våldsamma aktiviteter så långt tillbaka som 2014.

Det är just denna typ av bevis – offentlig hatretorik, i kombination med storskaliga, systemiska attacker mot målen för talet – som har använts för att döma individer för folkmord, till exempel i det rwandiska folkmordsåtalet mot Jean-Paul Akayesu.

Som ett tillägg till detta finns det långt över 500 000 invånare i Donbass-regionen i Ukraina som också är ryska medborgare. Även om den uppskattningen gjordes i april 2021, efter att Vladimir Putins dekret 2019 förenklade processen för att erhålla ryskt medborgarskap för invånare i folkrepublikerna Donetsk och Lugansk, betyder detta att ryska medborgare utsattes för rasistiska attacker av nynazistiska grupper, integrerade i Ukrainas regering och precis vid gränsen till Ryssland.

Och uti fall att Ryssland skulle vara osäkert på den ukrainska regeringens avsikter angående den ryska folkgruppen i Donbass, antog regeringen i Kiev nya språklagar 2019, vilka gjorde det klart att rysktalande, i bästa fall, ansågs som andra klassens medborgare. Faktum är att den vanligtvis pro-västliga Human Rights Watch (HRW) uttryckte oro över dessa lagar. Som HRW förklarade i en rapport från början av 2022, som nästan inte fick någon bevakning i västerländska medier, antog regeringen i Kiev lagstiftning som ”kräver att tryckta medier registrerade i Ukraina ska publicera på ukrainska. Publikationer på andra språk måste också åtföljas av en ukrainsk version, som har samma innehåll, volym och trycksätt. Dessutom måste distributionsplatser, som tidningskiosker, ha minst hälften av sitt innehåll på ukrainska.”

Och enligt HRW, ”Artikel 25, angående tryckta medier, gör undantag för vissa minoritetsspråk, engelska och officiella EU-språk, men inte för ryska” (min kursivering), motiveringen för det är ”ett århundrade av förtryck av … ukrainska till förmån för ryska.” Som HRW förklarade, ”där finns det farhågor om huruvida garantier för minoritetsspråk är tillräckliga. Venedigkommissionen, Europarådets högsta rådgivande organ i konstitutionella frågor, sa att flera av lagens artiklar, inklusive artikel 25, ’misslyckades med att hitta en rättvis balans’ mellan att främja det ukrainska språket och att skydda minoriteters språkliga rättigheter.” Sådan lagstiftning underströk bara den ukrainska regeringens önskan att förstöra kulturen, om inte själva existensen, av de etniska ryssarna i Ukraina.

Dessutom, som the World Peace Organisation rapporterade 2021, ”i enlighet med Ukrainas nationella säkerhets- och försvarsrådsdekret nr. 117/2021, har Ukraina förbundit sig att lägga alla alternativ på bordet för att ta tillbaka kontrollen över den av Ryssland annekterade Krim-regionen. Undertecknad den 24 mars har president Zelensky åtagit sig att landet ska följa strategier som . . . ’kommer att förbereda och genomföra åtgärder för att säkerställa av-ockupationen och återintegreringen av halvön.” Med tanke på att invånarna på Krim, av vilka de flesta är etniska ryssar, är ganska nöjda med det nuvarande tillståndet under ryskt styre – detta, enligt en Washington Post-rapport 2020 – utgjorde Zelenskys hot i detta avseende inte bara ett hot mot Ryssland självt, utan var också ett hot om potentiellt massiva blodsutgjutelser mot ett folk som inte vill återgå till Ukraina.

Bild från demonstranter i Myanmar. R2P (Rätt att intervenera).

Utan att säga mer representerar denna situation ett mycket mer övertygande argument för att rättfärdiga rysk intervention, enligt doktrinen om ansvar för att skydda (R2P), som har förespråkats av sådana västerländska ”humanitärer” som Hillary Clinton, Samantha Power och Susan Rice, och som man stödde sig på för att motivera Natos interventioner i länder som fd Jugoslavien och Libyen. Och dessutom skulle ingen av de stater som är involverade i dessa ingripanden möjligen kunna göra några anspråk på argument om självförsvar. Detta är särskilt fallet för USA, som har skickat styrkor tusentals mil bort för att släppa bomber på avlägsna länder.

Detta påminner faktiskt om orden från den store palestinske intellektuelle, Edward Said, som för flera år sedan, i sitt inflytelserika verk, ”Kultur och imperialism”, uttalade att det helt enkelt är orättvist att försöka jämföra Rysslands imperie-byggande jämfört med västs dito. Som Dr. Said förklarade, ”Ryssland … förvärvade sina imperialistiska territorier nästan uteslutande genom att uppta angränsande områden. Till skillnad från Storbritannien och Frankrike, som förflyttade sig tusentals mil bortom sina egna gränser till andra kontinenter, agerade Ryssland för att uppsluka allt land eller folk som fanns intill dess gränser … men i de engelska och franska fallen framkallade det stora avståndet till attraktiva territorier en projektion av vidsträckt intresse …” Denna observation är dubbelt tillämplig på USA.

Ändå finns det mer att ta i övervägande beträffande Rysslands påstådda motiveringar för intervention. Det finns alltså inte bara radikala grupper intill dess gräns, vilka attackerar etniska ryssar, inklusive ryska medborgare, utan även att dessa grupper, enligt uppgift, har finansierats och tränats av USA, med själva avsikten att destabilisera och undergräva Rysslands territoriella integritet.

Som Yahoo News! förklaras i en artikel från januari 2022:

”CIA har tillsyn över ett hemligt intensivt träningsprogram i USA för ukrainska elitstyrkor, för specialoperationer och annan underrättelsepersonal, enligt fem före detta underrättelse- och tjänstemän inom nationell säkerhet, som är bekanta med initiativet. Programmet, som startade 2015, är baserat på en hemlig anläggning i södra USA, enligt några av dessa tjänstemän.

 Programmet har involverat ”mycket specifik utbildning om färdigheter som skulle förbättra” ukrainarnas ”förmåga att trycka tillbaka mot ryssarna”, sade den tidigare höge underrättelsetjänstemannen.

 Träningen, som har inkluderat ”taktiska inslag”, kommer att ”börja se ganska offensiv ut om ryssarna invaderar Ukraina”, sa den tidigare tjänstemannen.

 En person som är bekant med programmet uttryckte det mer rakt ut. ”USA tränar för ett uppror”, sa en före detta CIA-tjänsteman och tillade att programmet har lärt ukrainarna hur man ”dödar ryssar.”

(kursivering tillagd).

För att undanröja alla tvivel om att destabiliseringen av Ryssland självt har varit USA:s mål i dessa ansträngningar, bör man undersöka den mycket talande rapporten från 2019 från Rand Corporation – en långvarig försvarsentreprenör, som uppmanats att ge råd till USA om hur man ska genomföra sina politiska mål. I den här rapporten, med titeln ”Overextending and Unbalancing Russia, Assessing the Impact of Cost-Imposing Options”, är en av många listade taktiker ”Att tillhandahålla dödligt bistånd till Ukraina” i syfte att ”utnyttja Rysslands viktigaste punkt för yttre sårbarhet.”

Kort sagt, det råder ingen tvekan om att Ryssland har hotats, och på ett ganska djupgående sätt, med konkreta destabiliserande ansträngningar från USA, Nato och deras extremistiska ställföreträdare i Ukraina. Ryssland har på detta sätt varit hotat i hela åtta år. Och Ryssland har bevittnat vad sådana destabiliserande ansträngningar har inneburit för andra länder, från Irak till Afghanistan till Syrien till Libyen – det vill säga nästan en total förintelse av landet som en fungerande nationalstat.

Det är svårt att tänka sig ett mer tvingande fall för behovet av att agera till försvar av nationen. Även om FN-stadgan förbjuder ensidiga krigshandlingar, föreskriver den också, i artikel 51, att ”inget i denna stadga ska försämra den inneboende rätten till individuellt eller kollektivt självförsvar…” Och denna rätt till självförsvar har tolkats för att tillåta länder att reagera, inte bara på faktiska väpnade attacker, utan också på hotet om överhängande attack.

Mot bakgrund av ovanstående är det min bedömning att denna rättighet har utlösts i det aktuella fallet, och att Ryssland hade rätt att agera för sitt eget självförsvar genom att ingripa i Ukraina, som hade blivit en proxy för USA och Nato för ett övergrepp – inte bara mot rysk etnisk grupp i Ukraina – utan också mot Ryssland självt. En motsatt slutsats skulle helt enkelt ignorera den fruktansvärda realitet som Ryssland står inför.


Kommentarer om R2P – utdrag från skriften ”USA som världspolis.

Det pågår en permanent strid om våldsförbudet i FN-stadgan. Grovt sett återfinner man på den ena sidan västmakter med USA i spetsen. De driver en ”flexibel” linje, som öppnar för s.k. humanitär intervention och R2P (”Responsibility to Protect”) samt ”förebyggande självförsvar” (= exempelvis angreppskrig), som i Afghanistan, Libyen och Syrien. På den andra sidan har vi stora delar av världens övriga stater, till exempel Kina, Ryssland och Indien. Framförallt USA har försökt att ändra självförsvarsrätten till att omfatta ”förebyggande självförsvar”. USA har också försökt att utvidga självförsvarsrätten till att avse annat än försvar mot angrepp från stater, t ex aktiviteter från beväpnade band och terroristgrupper vilket hävdades för Afghanistan 2001. Internationella domstolen i Haag avvisade detta år 2005. Stormakter har också hävdat att man medgivande från en angripen stat räcker. Haag-domstolen har avvisat detta som. (Andersson, Björkenfeldt, Boström & Liljestrand 2013).

Föregående artikelNato planerar massiv militär uppbyggnad längs Rysslands gräns
Nästa artikelUSA lyckades att med ett mästarslag kriminalisera all utrikespolitisk opposition i Norge och förstöra vänsterpartiet Rødt
Global Politics
Globalpolitics.se är en partipolitiskt obunden, vänsterorienterad och oberoende analyserande debatt- och nyhetstidning med inslag av undersökande journalistik.

19 KOMMENTARER

  1. Håller helt med det som skrivs här. Självklart har alla stater rätt att försvara sitt territorium mot angripare men trots alla dessa krig som USA militärt har medverkat i har aldrig någonsin amerikanskt territorium varit hotat. Nato är en direkt konsekvens av USAs vilja till världsherravälde och inte alls någon osjälvisk världsförsvarare. Ryssland är den enda stormakten som skulle kunna stoppa USA om de bestämmer sig för det men Ryssland vill inte ha krig utan gör bara det de måste för att omöjliggöra en total inringning av nato för egen del. Försvarar sig alltså. Ända sen 2014 har USA lagt sig i Ukrainas politik. Med pengar och vapen kommer man långt i ett fattigt land och vi kan nog vara ganska säkra på att den ukrainske presidenten får bra betalt för att skrika om fler och större vapen, vilket bara förlänger kriget och lidandet för ukrainarna. Hade han varit en president för sitt folk hade han så fort som möjligt avslutat kriget och förklarat sitt land för alliansfritt. Men det är inte så det är, en liten skit som står sig själv närmast.

  2. VI ANTI IMPERIALISTER SKA VARA FÖRSIKTIGA OCH INTE GODKÄNNA PRINSIPER SOM FÖREBYGGANDE SJÄLVFÖRSVAR OCH RESPONSIBILITY TO PROTECKT
    Skott Ritter är inne på samma linje som Daniel Kovalik. ( se https://youtu.be/n8Kt2p97VGE) Scott Ritter är en skicklig militäranalytiker med lång erfarenhet. Han står ofta rätt i de internationella frågorna. Han försöker försvara Rysslands militära anfall på Ukraina med att åberopa artikel 51 om självförsvar i FN-stadgan. Ritter tar upp Natos bombkrig mot Serbien 1999 där USA åberopade artikel 51 om självförsvar i förebyggande syfte (preventive war) precis som Ryssland gör nu. Ritter säger i You Tube-videon ”And fortunately for Russia, NATO has provided a wr USA åberopade artikel 51 om onderful case study Nato atacked Serbien saiding artikel 51, NATO is not a member of the United Nations. How can they do that? Under the notion of collective defence Nato asomed a character neutral defense alliance arrangement. And therefore can speak of collective preemptly attacking to defend the collective against an imminent threat.” (Jag kan ha missat något ord)Scott Ritter tar i detta sammanhang upp fallet med det ångfartyget Caroline som 1837 förde över slagna kanadensiska upprorsmän till Navy Island, en liten ö på USA-sidan i Niagarafloden,
    Rebellerna fick ett ett brett stöd från USA som gav dem förnödenheter och baser så att rebellerna skulle kunna göra räder mot britterna. Kanadensiska lojalister tog sig den 29 december över den gränsen och tog Caroline och jagade bort besättningen. De bogserade fartyget ut i strömmen, satte eld på henne och lät båten driva utför Niagarafallen
    Den brittiske ministern HS Fox motiverade intrånget med de sammanfattade orden:
    ”Ångbåten Caroline var ett fientligt fartyg engagerat i piratkrig mot hennes majestäts folk…det var under sådana omständigheter, som man hoppas aldrig kommer att upprepas, som fartyget attackerades av en grupp av hennes majestäts folk, tillfångatogs och förstördes ”.
    Denna händelse har använts som argument för att fastställa principen om förebyggande självförsvar. Det råder ingen enighet om detta tvärtom, de flesta länder anser anser att denna princip om förebyggande krig – liksom stormakternas princip om Responsibility to Protect – går utöver vad som är acceptabelt i det internationella umgänget.
    Om dessa principer tillåts, blir de bräckjärn som imperialistiska stormakter kan använda för militära operationer mot andra stater. Som USA gjorde i Kosovo 1999 när de bröt sönder Serbien med motiveringen att de skyddade den självutnämnda staten Kosovo eller som de delvis motiverar sin ockupation i nordöstra Syrien med att de skyddar det kurdiska självstyret. Nu motiverar Ryssland sitt krig mot Ukraina med att de utför förebyggande krig för att skydda de självutnämnda staterna Donesk och Lugansk. Det anser jag vara fel liksom jag anser att USA hade fel i exemplen ovan med Kosovo och Syrien.
    Jag anser alltså att man ska vara försiktig att propagera för självförsvar i förebyggande syfte (preventive war) och principen om Responsibility to Protect. Om dessa principer skulle anses legala kommer imperialistiska stater använde dessa bräckjärn i sina angrepp på andra stater.

    • USA bröt sönder Serbien. USA är inte Serbien utan en främmande stat. Serber är inte USAs befolkning eller folk.
      I fallet Ukraina skyddar Ryssland sin eget folk mot förintelse, inte främmande stater.

  3. Wow, den texten var så upphetsande att jag nästan började hyperventilera. Och detta stycke – förutom allt annat i texten som var så upplysande – är verkligen tänkvärt:
    ”Medan den amerikanska regeringen och media arbetar hårt för att dölja dessa fakta, är de obestridliga, och rapporterades verkligen av den vanliga västerländska pressen, innan det blev obekvämt att göra det.”
    Nu är inte medias agenda att propagera för demokrati, mänskliga rättigheter och mot nazism så som de alltid gör annars. Nu ska allt det som tidigare beskrev Ukraina som klandervärt och korrupt tystas. Nu är medias stora uppgift att fortsätta och stärka sin långvariga agenda mot Ryssland, i syfte att öka USAs dominans.

    De som klagar på de som vill relativisera Rysslands få nutida krig med USAs alla krig har fel. Genom att relativisera har vi möjlighet att lyfta upp USAs alla övergrepp och göra moraliska jämförelser. Då framstår inte USA som den moraliska stormakt – förkämpen för demokrati och frihet – som media vanligtvis vill framställa USA som. Och att inte relativisera skulle innebära att man sjunger med i den allomfattande kör av konsensus som alltid anklagar Ryssland, Kina och Iran m.f. men aldrig nämnder de övergrepp USA bevisligen begått, och vars främste avslöjare Julian Assange är satt i fängelse för detta avslöjande vilket ingen av våra påstått moraliskt och demokratisk högstående medier gör ett jota för att upplysa om eller protestera emot. När alla andra står på ena sidan behövs en jämvikt som för ut de oönskade sanningarna utan att rädas kritik för detta.

    • Medias agenda i Sverige är tydligt att tjäna USAs syften på samma sätt som en gång Der Stürmer i Tredje Riket tjänade nazisterna syften.

  4. Christopher Black är även inne på samma linje och tar opp artikel 51 och Caroline doktrinen och åsikterna är i mångt och mycket överensstämmande.
    ”NATO-makterna på sistone förlitat sig på sin falska juridiska doktrin om ”ansvar att skydda” som de uppfann i efterhand för att försöka rättfärdiga sin aggression mot Jugoslavien. Ingen sådan doktrin finns i internationell rätt men de hävdar rätten att använda den ändå. Det gäller, enligt dem, när en militär aktion är motiverad, även om den är olaglig, ”av legitima humanitära skäl.” De varnades för att denna falska lära kunde vändas mot dem. Ryssland har inte hänvisat till det alls, men om Nato kan lita på det för sina anfallskrig, så kan Ryssland säkert lita på det för att rättfärdiga deras militära aktion för att försvara Donbass och sig själva.”
    https://christopher-black.com/the-legality-of-war/?fbclid=IwAR2AtwzQCmDS4UBsavHjQ-qwU5HUWLO_mnHRzUCOyqtnAWTrfKQO8kmIFBE

  5. Moskva skulle kunna lägga beslag på Ukrainas Svartahavskust för att skapa en korridor till en utbrytarregion i Moldavien.
    Rustam Minnekaev , tillförordnad befälhavare för Rysslands centrala militärdistrikt, anser att ”kontroll över södra Ukraina är en annan väg till Transnistrien, där det också finns bevis för att den rysktalande befolkningen förtrycks”. Han tillade, ”en av den ryska arméns uppgifter är att etablera full kontroll över Donbas och södra Ukraina”.
    Nästan 500 000 människor bor i Transnistrien, en smal del av Moldavien som gränsar till Ukraina. Även om inga länder erkänner dess suveränitet från Moldavien, har det varit självstyrt sedan 1992. Ryssland har cirka 1 500 fredsbevarare i Transnistrien. Det är oklart om Minnekaevs kommentarer representerar den officiella Kreml-politiken.
    På torsdagen utropade president Vladimir Putin seger i nyckelstaden Mariupol, vilket ger Ryssland kontroll över Ukrainas kust vid Azovska havet. Moskva tillkännagav nyligen en ny fas av sina militära operationer i Ukrainas östra Donbas-region.
    Att beslagta Svarta havets kustlinje skulle sannolikt vara en mer ambitiös uppgift, som kräver att hamnstaden Odesa erövras.
    Sedan början av den ”särskilda militära operationen” den 24 februari har Ryssland bara erövrat en liten del av Ukrainas sydväst.
    https://news.antiwar.com/2022/04/22/russian-general-suggests-moscow-could-seize-ukraines-entire-coast-create-link-to-transnistria/

  6. Nya explosioner dundrade i Transnistrien.
    Radiokommunikationstorn sprängdes i Transnistrien
    Flera fler explosioner dundrade på territoriet för den okända republiken Pridnestrovian Moldavien (PMR) sedan kvällen den 25 april. Det rapporterar den lokala tv-kanalen TSV .
    Enligt ospecificerade uppgifter inträffade de på territoriet för Pridnestrovian radio- och tv-center ”Mayak” i Grigoriopol-regionen. En 100 meter lång antenn byggd på 1960-talet skadades. Det har ännu inte kommit några rapporter om skadade. Myndigheterna i republiken har ännu inte kommenterat situationen.
    https://lenta.ru/news/2022/04/26/prdnstrs/

  7. Vi har inga oberoende institutioner som vi kan lita till längre.
    Ju mer ryssarna rotar i kvarvarande dokument, ju mer ondskefulla uppgifter finner de. Uppgifter som kunde förhindrat den farliga situation som vi befinner oss i. Om Världen fått veta vad som hände i Donbas som OSSE dolde, men hade dokumenterat, så kunde något gjorts för att förhindra slakten på människor i Donbas, vilket som en följd hade kunnat förhindra det som händer nu.

    OSSE:s personal i Mariupol övergav sitt arkiv. Alla OSSE:s fältrapporter sedan 2014 har hittats, med enligt uppgift tusentals ukrainska krigsförbrytelser som dokumenterats, men som inte rapporterades av OSSE i sina officiella dokument.

    Dessutom hittades ett lager av italiensktillverkade granater i garaget i OSSE-byggnaden på adressen Mariupol, Primorsky Boulevard, 25. Etiketterna visar att de var packade för sjöfart till sjöss 2022-3-11.
    This indicates that the neutral, monitoring organization was supplying with weapons one of the parties to the conflict.

    Maria Dubovikova on Twitter: ”The OSCE staff in Mariupol abandoned their archive. All OSCE field reports since 2014 were found, with reportedly thousands of Ukrainian war crimes that were documented, but which were not reported by the OSCE in their official documents. https://t.co/3Aw61o2kUF” / Twitter

    • Viktig påminnelse. Och vi har sett samma mönster förr. Det finns hederligt folk bland dem som befinner sig på platsen och som noggrant noterar allt de kunnat observera. Det är när man trappar upp till chefsnivå som locket läggs på eller rapporterna förvanskas. Det såg vi i Syrien och från Ukraina har de som följt OSSE tidigare redan för något år sedan berättat att observatörena både dokumenterat och medgett att de bevittnat beskjutningar av civila men att deras rapporter aldrig getts offentlighet. Sedan finns det alltid observatörer som inte är så hederliga och som skriver det som cheferna förväntar sig. FN-observatörerna har rykte om sig att åka omkring i de flottaste SUV:arna och försvinna i dem så fort saker börjar hända. Huvudsaken att lönekuvertet är välfyllt.

    • Jag tror inte det var ryssarna som hittat dessa dokument, utan rebellerna….

      Riksåklagaren har öpnat en förundersökning mot Yaroslav Kurak, chefen för OSSE:s team i Severodonetsk som samlade information och Pilar Castro Moto, biträdande chef för Luhansk-teamet för mänskliga rättigheter, gav order om att utföra spioneri.
      ”Under åren av konfrontation med Ukraina spionerade OSSE:s särskilda övervakningsuppdrag i Luhansk öppet för det ukrainska försvarsministeriet. Sådana uppgifter togs emot av LPR:s ministerium för statlig säkerhet, som dagen innan visade dokument som bekräftar sådan interaktion mellan internationella observatörer och Kievregimen.

      I dokumenten som upptäckts av säkerhetsstyrkorna fanns en ”lista över infrastrukturanläggningar i Lugansk-regionen som kan vara föremål för brandskador.” Det indikerade en detaljerad beskrivning av deras läge, vilket underlättade uppgiften för de väpnade styrkorna i Ukraina under beskjutningen av republikens territorium.”
      https://dan-news.info/en/world/dpr-opens-criminal-case-against-certain-osce-smm-members-for-espionage/
      https://anna-news.info/mgb-lnr-predstavilo-razoblachayushhie-dokumenty-shpionazha-smm-obse-v-luganske-na-minoborony-ukrainy/

      Under de 8 åren sedan kriget startade, har läst ett antal gånger att OSSE personal körde i sina bilar ammunition till ukrainska fronten

  8. Viviann Månsson citerar ”This indicates that the neutral, monitoring organization was supplying with weapons one of the parties to the conflict.”

    Om man läser etiketten på bilden så kan man se att sändningen gjordes från italiens Joint Operations Headquarter vilket jag tror motsvarar det svenska Högkvarteret. Sändningen skeppades den 11 mars med adress till den polaska staden Rzeszów, i sydöstra Polen. Från Pratica di Mare, Italien.
    – Av detta kan man inte dra slutsatsen att det är OSCE som tagit in försändelsen i Marioupol. Vi kan inte veta när den anlände till platser där etiketten fotograferades och vi kan inte heller veta vem som placerat den där den fotograferades.
    – Vi kan inte heller veta var fotot är taget. I twittermeddelandet står en adress angiven, som skall vara kontor för OSCE Special Monitoring Mission Mariupol Patrol Hub. Är fotot från den adressen?
    – Vi vet inte heller när fotot är taget. Endast att det förmodligen är taget efter 11 mars, om nu etiketten är autentisk.

    – En möjlig teori är att det är de ukrainska försvararna som använt kontoret som ammunitionsdepå. Huset ligger ju mycket nära stranden, i ett (som det ser ut på flygbild) skog- och buskbeväxt område där man lätt kan bekämpa mål som försöker landstiga.

    Kort sagt, vi kan inte veta så mycket.
    Jag anser att du skall vara lika misstänksam mot information som kommer från den pro-ryska sidan, som du är med information från den ukrainska. Eller vad tycker du själv?

    • Lagret med granater var bara ett bihang till det ursprungliga och viktiga tweeten, som Maria Dubovikova lagt ut, där hon drar sin slutsats varför de finns där. Hon kanske vet något mer som hon inte skriver.

      Det viktiga är att OSCE, Organization for Security and Co-operation in Europe hade övergivit ett helt arkiv med dokument, där deras fältrapporter fanns sedan år 2014 där tusentals ukrainska krigsbrott var dokumenterade, men som OSCE inte rapporterat i deras officiella dokument. Vilket borde ha skett.
      Det förvånar mig att inte fler höjer sina röster och frågar sig varför detta som hände under dessa år hållits dolt för oss av både stora media i Sverige och SvT. Det är anmärkningsvärt.

      Dessa krigsbrott har även flera dokumentärfilmare vittnat om förutom civila på platser i Donbas. Nedan en dokumentär av Anne-Laure Bonnel, från år 2016 med engelsk text.

      https://www.youtube.com/watch?v=qFLhjEHvfmk

      • Av ditt svar förstår jag att du litar till 100% på Maria Dubovikova(?) Det är ditt val men vi bör vara vaksamma och betrakta all info från all sidor i en konflikt som falsk eller i all fall tillrättalagd innan motsatsen kan visas.
        Kanske har Maria Dubovikova fått uppgifterna i andra hand av någon som använder henne för att föra ut information som inte helt stämmer med verkligheten? Du har inte den vaksamheten mot info under krig?

  9. En viktig person att lyssna till i detta sammanhang, som nog vet mer än de flesta som uttalat sig. Genom att han inte arbetar åt NATO längre kan han uttala sig från en mer neutral position. Jaques Baud, han som f.d. rådgivare till NATO och f.d. schweizisk underrättelsetjänst var i Ukraina år 2014 på ett specialuppdrag åt NATO. Han säger också i intervjun att han fortfarande har kontakter, så han vet vad som pågår även i dagens Ukraina. 
    Aaron Mate intervjuar honom.

    Han tar upp viktiga frågor som att kriget började inte år 2022 utan redan år 2014 då han var där i NATO:s  tjänst..
    Hans uppfattning är att Ryssland alltid ville ha en diplomatisk lösning på konflikten i Donbas. Han tar också upp varför Ryssland gick in nu i februari, vad som föranledde det. Det fanns en utlösande faktor.  Det var två olika faser som ledde till Rysslands offensiv, menar han. Den första var då Zelensky gick ut och meddelade att man skulle ta tillbaka Krim med våld i mars 2021.

    Efter det uttalande började ukrainska armen bygga upp i södra Ukraina, och detta blev en signal till Ryssland att börja vara vaksamma att nu höll  en operation mot Donbas  på att hända, men än så länge observerade de endast. Sedan kom den riktiga ”triggern” då Biden säger att Ryssland skall anfalla Ukraina. Hur vet han det? frågar sig Baud och säger att efter det uttalandet påbörjades en enorm ökning av beskjutning mot Donbas från ukrainska armen.. Baud säger också att det Absolut fanns skäl för Ryssland att tro att ukrainska armen skulle göra en stor militär operation i Donbas

    Den ryska Duman observerade också detta, och gick till Putin och bad honom erkänna de två folkrepublikerna.  Alla förväntade sig något av Putin, och han hade hamnat  i en svår politisk inrikes situation om han inte gjort något, menar Baud.
    Jaques Baud även  specialiserad på terrorister, säger att de som är i Mariupol är extremt fanatiska och extremt farliga personer. Han menar också att när Ryssland använder ordet denazifiering, så menar man inte några enstaka procent nazister i Kiev, utan man menar till 100% att det gäller att förstöra rötterna till de farliga nazisterna i Azov 

    Han tar upp att det är väldigt oroväckande med alla omogna politiker i EU, som snabbt drar slutsatser utan att göra ordentliga utredningar om skuldfrågan ex. Butcha och järnvägsstationen, själv tror han inte att det var Ryssland som har skuld, utan Ukraina, men poängterar att det måste först vara en oberoende utredning för att vara riktigt säker.

    https://www.youtube.com/watch?v=r4zReg7Bhu8

      • Ett, som jag tycker, viktigt citat från texten ovan, som motsäger den svenska statliga propagandan om att Ryssland ursprungligen skulle ha beväpnat ”rebellerna”.
        (Har flyttat prepositionen (i) för att göra översättningen klarare.)
        ”…
        2014, när jag var i Nato, var jag ansvarig för kampen mot spridningen av handeldvapen, och vi försökte upptäcka ryska vapenleveranser till rebellerna, för att se om Moskva var inblandat. Informationen vi fick då kom nästan helt och hållet från polska underrättelsetjänster och ”passade” inte med informationen från OSSE [Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa] – och trots ganska grova anklagelser fanns det inga vapenleveranser och militär utrustning från Ryssland.

        Rebellerna var beväpnade tack vare avhoppet av rysktalande ukrainska enheter som gick över till rebellsidan. När de ukrainska misslyckandena fortsatte ökade stridsvagns-, artilleri- och luftvärnsbataljonerna (i) de autonoma leden. Det var detta som fick ukrainarna att förbinda sig till Minsk-avtalen.
        …”

  10. ”Det är inte viktigt vem som avlossnade det första skottet”, enligt en israelisk ambassadör efter 6-dagars kriget.

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here