Kan Tyskland med galopperande inflation minska gasförbrukningen med 20 % och undvika ransonering?

6
655
Stack of pipes for natural gas pipeline North Stream 2 at Mukran port, September 2020. Bild:Wikimedia Commons.

Tyskland måste minska gasförbrukningen med 20 procent för att undvika ransonering

https://steigan.no/2022/08/tyskland-ma-kutte-gassforbruket-med-20-prosent-for-a-unnga-rasjonering/?utm_source=substack&utm_medium=email

En artikel av Pål Steigan, som Rolf Nilsson översatt. Och utdrag ur en annan artikel.

Tyskland måste minska gasanvändningen med en femtedel för att undvika en förödande gasbrist i vinter, sade den högsta gasnäts-regulatorn, när företag och hushåll förbereder sig för Europas största energikris på en generation. Det skriver finanstidningen Financial Times.

Klaus Müller, chef för Federal Network Agency (BNA), kommer att ansvara för att ransonera gasförsörjningen om Europas största ekonomi drabbas av en vinterenergikris. ”Om vi ​​misslyckas med att nå vårt mål [-om en 20-procentig minskning av gasförbrukningen] så finns det en allvarlig risk att vi inte kommer att ha tillräckligt med gas”, sa han till Financial Times.

 Müller sa att Tyskland också skulle behöva cirka 10 gigawatt extra gastillförsel från andra källor för att kompensera för de saknade volymerna från Ryssland – mestadels flytande naturgas från länder som USA. Det motsvarar cirka 9 procent av dagens gasförbrukning.

 Han sa att Tyskland också kommer att behöva förlita sig på import av gas från andra europeiska länder.

 Müller varnade också för att de långsiktiga kostnaderna för att få ett slut på Tysklands beroende av Ryssland skulle vara ett ”mycket högt gaspris” som kan få stora konsekvenser för näringslivet.

 ”En del produktion kan komma att flytta bort från Tyskland eftersom gasen har blivit för dyr”, sa han. ”Och det är en svår sak att hända.”

 Tyskland har fruktat en hotande bränslekris sedan den ryska gasjätten Gazprom strypte leveranserna genom Nord Stream 1-rörledningen i mitten av juni, med hänvisning till tekniska problem. Huvudledningen för leverans av rysk gas till Europa opererar med endast 20 procents kapacitet.

Tysklands politiska ledare och företagsledare varnar för att landet står inför sin största ekonomiska kris på decennier, då stigande energipriser och handelsstörningar har lett till ett månatligt underskott i handeln med varor för första gången på mer än 30 år. Det här skriver Financial Times.

Den här grafen från Trading Economics visar att de inte har tagit i för mycket:

https://steigan.no/wp-content/uploads/2022/07/tysk-handelsbalanse.png

Det går också an att säga det ännu mer exakt: den tyska ekonomin är i fritt fall, och det finns inga tecken i nuläget på att fallet kommer att upphöra nu.

Och när vi tittar närmare på grafen ser vi två sådana fall efter varandra. Förra hösten var 2020 och berodde på lockdown-policyn. Det handlar alltså om två katastrofala ekonomiska kriser som beror på den politik som myndigheterna i Tyskland och väst har valt. Dessa är inte naturkatastrofer och inte heller direkt på grund av lagmässigheten i kapitalismens utveckling.

Det är framför allt kriser som har utlösts av den härskande klassens politiska diktat.

Som vi har förklarat tidigare finns det ett underliggande samband mellan dessa politiska val och krisen inom kapitalismen.

Läs: En självuppfyllande profetia: Systemisk kollaps och pandemisk simulering

Österrike: Det kan bli blackout på vintern

Herbert Saurugg är ordförande för österrikiska Gesellschaft für Krisenvorsorge. I en intervju med DWN varnar han för ett blackout under den kommande vintern.

DWN: Betyder detta att privata konsumenter och företag i södra Tyskland är särskilt utsatta?

Saurugg: Inte nog med det, den kemiska industrin producerar många produkter som används för läkemedel, livsmedelsproduktion, förpackningsmaterial och så vidare. Det finns en god chans att en störning i logistiken sprider sig till andra delar av ekonomin och leder till kollaps av hela leveranskedjor.

DWN: Kan gasbristen leda till ett blackout, det vill säga att kraft och infrastruktur kollapsar över nationsgränserna?

Saurugg: Om det inte längre finns tillräckligt med gas finns det anledning att räkna med att det också blir ont om el. Staten måste då ransonera el. Som ett resultat blir det övergripande systemet med kritisk infrastruktur allt mer instabilt. Detta kan, om inte nödvändigtvis, leda till ett blackout.

En gåta: Varför begår världens näst största industrination harakiri?

Tyskland har alltså slagit in på en utrikespolitisk kurs, som inte bara ökar faran för världskrig, utan också får förödande konsekvenser för ekonomin i världens näst största industrination. Hur är detta möjligt?

Financial Times skriver: Ökningen av energipriserna höjde kostnaderna för import till Europas största ekonomi i maj, medan globala handelsstörningar tyngde exporten och orsakade ett underskott på 1 miljard dollar det första sedan 1991. Siffrorna stod i kontrast till åren då Tysklands industriexport drev landets tillväxt och gjorde den till kraftpaketet i EU:s ekonomi.

Yasmin Fahimi, som är chef för den tyska landsorganisationen, säger till tidningen Bild:

Vi har en riktig nödsituation. Hela industrier riskerar att kollapsa permanent, på grund av de flaskhalsar som bristen på gas orsakar: aluminium, glas, den kemiska industrin. En sådan kollaps kommer att få enorma konsekvenser för hela ekonomin och arbetsplatserna i Tyskland.

Missnöjets vinter

The Winter of Our Discontent var John Steinbecks sista roman. Han hämtade titeln från William Shakespeares pjäs Richard III.

Flera internationella tidningar har använt denna titel för att beskriva vad de tror kommer att vara läget för den kommande vintern.

The Economist: Europe’s winter of discontent

_____________________________________________________________________

I en annan artikel skriver Pål Steigan bland annat.

”Tysklands centralbankschef har varnat för att räntorna måste fortsätta att stiga trots risken för recession då inflationen når tvåsiffriga nivåer för första gången sedan 1951. Det skriver Financial Times.
Bundesbanks president Joachim Nagel sa till Rheinische Post att den senaste tidens uppgång i energipriserna orsakad av Rysslands press på gasförsörjningen sannolikt kommer att driva den tyska inflationen över 10 procent i höst och hålla den uppe nästa år….

De tyska elpriserna har slagit nytt rekord, sju gånger högre än för ett år sedan – drivet av de kraftigt högre gaskostnaderna, som har tiodubblats det senaste året….

Stora delar av denna inflation är kopplad till höga energipriser. Energi är en viktig insatsfaktor i all produktion. Om energipriserna stiger så stiger nästan alla andra priser. De höga energipriserna i detta fall beror främst på två faktorer: ”det gröna skiftet” och sanktionerna mot Ryssland.

Det ”gröna skiftet” är en galen självdestruktiv politik som Europa och Nordamerika driver för att påstås göra energiproduktionen ”hållbar”. Det finns ingen hållbarhet i att bygga väderkvarnar som håller 15-20 år av material som inte kan återvinnas. Det enda som har uppnåtts är att göra energin mer instabil och dyrare.

Sanktionerna mot Ryssland bygger på att EU vägrar använda energi från Ryssland för att påstås straffa landet för kriget i Ukraina. Men de som verkligen straffas är i första hand Europas medborgare, även i Norge, eftersom priserna på energikonsumenterna och industrins behov dagligen har skjutit i höjden.

Detta har i sin tur lett till högre matpriser, transportpriser och så vidare i oändlighet.”

Föregående artikelKommentarsregler!
Nästa artikelMagdalena Anderssons tal till sin favorit president Biden
Pål Steigan är en ledande norsk och nordisk geopolitisk analytiker och bloggare i www.steigan.no

6 KOMMENTARER

  1. Själv tror jag att vad vi ser är de facto diktaturen USAs fanatiska försök att bibehålla sin totalitära makt över världen vilket uppenbarligen inte fungerar så bra. USA är desperat. USA ockupationen av Europa 1945 har som bekant aldrig avslutats. Uppgifterna går isär, men det rapporteras att USA har 50,000 stridsberedda trupper stationerade i Europa. Dessutom har ju USA tydligt expanderat sin aggressions organisation NATO, och USA är uppenbart desperat att inte förlora kontrollen över Ukraina, senast har man gjort massiva injektioner av vapen och pengar (RT). Redan Hitler hade avancerade planer på att använda Ukraina som bas för att erövra Ryssland och plundra landet på dess naturrikedomar. Sett från USAs horisont har man nu inkluderat Kina i det tilltänkta bytet. USA har gjort EU till sin förbrukningsartikel. Europas destruktion skulle kunna rädda USA. Det som är viktigast är alltid det vi inte får veta, men man kan nog kvalificerat gissa att USAs metod att tvinga Europa själ förstöras är det vanliga, hotelser och sanktioner. USA är ju synnerligen välkända för att tillämpa sådana metoder.

  2. Om bara en bråkdel av dessa profetior uppfylls, står inte bara Europa – utan även Kina och därmed hela världen – inför en depression som bara kan jämföras med trettiotalet. Det finns ingen bättre grogrund för vapenmånglare att få avsättning för sina produkter än just i en sådan situation. USA jobbar hårt för detta scenario just nu, och som ledande vapenproducent i världen kan de mycket väl stå distansen på sikt, även om dollarn för ögonblicket håller på att kollapsa som världsvaluta. De kan mycket väl lyckas att genom Nato driva Europa och Ryssland in i öppen konflikt, även om EU – detta högburna fredsprojekt – drar sig i det längsta.

    Själva gör USA samtidigt allt man kan för att försämra relationerna till Kina. Tanken är i så fall att Europa förväntas försvaga Ryssland på dess västfront, medan USA ihop med Storbrittannien och Australien avser att ge sig på Asien, med förhoppningen om att kunna tvinga Kina att liera sig med väst för att på sikt splittra Ryssland mellan sig. Ryssland – som sitter på lejonparten av jordens kvarvarande naturresurser – har en landyta som motsvarar USA:s och Kinas tillsammans, med en befolkning på blott 140 miljoner. Att jämföra med EU:s omkring en halv miljard och USA/Kina som tillsammans har en befolkning på närmare två miljarder.

    Men det förutsätter naturligtvis att man lyckas splittra BRICS-ländernas alltmer utvecklade samarbete, och även om de ekonomiska krafterna bakom den amerikanska krigsindustrin inte bör underskattas, så är utgången inte på något sätt given. Den angloamerikanska geopolitiska dominansen ser dock onekligen ut att vara på signifikant nergång. Vart demokratiska käpphästar som yttrandefriheten tar vägen, är egentligen oavsett scenario, en sorgfull sång.

  3. Något om den självförvållade energikrisen.
    Europas gassamarbete med Moskva började med en gas-för-rör-affär som slöts 1970.
    Genom det försåg Tyskland Sovjetunionen med rör med stor diameter och annan utrustning som var nödvändig för utvecklingen av gigantiska fyndigheter i västra Sibirien. Vi betalade för leveranser med naturgas. Affären var fördelaktig för både tyskarna och Sovjetunionen, och trots den tuffa ideologiska konfrontationen utökades samarbetet. Europeiska banker tävlade med varandra för att ge lån till förmånliga priser för byggande av gasledningar. Beroende av rysk gas i förra seklet började då blått bränsle pumpas genom den nya Soyuz och Urengoy-Pomary-Uzhgorod rörlednings systemet.

    Den främsta orsaken till energikrisens utbrott är förstås konflikten med Ryssland och de restriktioner som följer av tillgången på våra energiresurser. Men EU:s myndigheter har något att förebrå sig själva.
    Under många år av växthusförhållanden av garanterade leveranser till fasta priser har de slappnat av, tappat greppet. Vid något tillfälle blev den ”gröna agendan” dominerande på den europeiska energimarknaden, och kol- och kärnkraftsproduktion avvisades plågsamt eftersom de inte uppfyller höga miljökrav.
    Samtidigt har ogenomtänkta projekt för förnybar energi (RES) misslyckats med att uppfylla det ansvar som Bryssel lagt på dem.

    Formellt, 2021, kom 38 % av elproduktionen i Europa från förnybara källor. Men av dessa produceras 13 % av vattenkraftverk, som togs i drift långt innan den gröna agendans triumf. Vindkraft (14 %), solenergi (5 %) och biobränslen (6 %) står tillsammans för en fjärdedel av all energiproduktion i EU. Det är mycket.
    Men de höga kostnaderna för sådan energi och instabiliteten i produktionen leder ofta till att stora projekt misslyckas. Från den långa listan över konkursföretag inkluderar exempel San Edison (byggde 4,3 gigawatts produktionskapacitet, alla tillgångar i konkurs värderades till 1,5 miljarder dollar, skulder – 16 miljarder dollar),

    Det är uppenbart för alla att fossila bränslen är begränsade, och kanske är RES framtidens teknik. Det råder heller ingen tvekan om att minskning av koldioxidutsläppen till atmosfären är ett ädelt mål som behöver stödjas. Men kanske var det inte värt att förlita sig på utrullad produktion och under övergångsperioden försäkra sig med traditionella energikällor?
    Men inte heller här var EU:s myndigheter framsynta. Just nu, mitt i en akut gasbrist, av olika anledningar, står två stora gasledningar stilla – vår Nord Stream-2, med en kapacitet på 55 miljarder kubikmeter per år och ”Maghrib-Europe” med en kapacitet på 11 miljarder kubikmeter per år, förbinder Spanien med algeriska fyndigheter. Det är lämpligt att påminna om NABCCOs orealiserade projekt (den huvudsakliga gasledningen från Iran till Europa med en designkapacitet på 30 miljarder kubikmeter).

    Den europeiska gasmarknaden byggdes till en början på en monopolleverantör representerad av Gazprom och en monopolköpare i varje enskilt europeiskt land förklarar Sergey Pravosudov, generaldirektör för National Energy Institute, och priserna var kopplade till olje priser.
    Men sedan gick modellen sönder i EU, de bestämde sig för att komma bort från långtidskontrakt. Under press från Bryssel gick Gazprom över till växlingspriser i mer än 70% av kontrakten.
    Med tillkomsten av LNG blev marknaden mer flexibel, nu var det möjligt att snabbt ”överföra” betydande volymer gas till vilken punkt som helst på jorden, och sedan förklarade Asien sig högt. Denna region blev ”premium”, tankfartyg från gasproducerande länder rusade dit, och det fanns inte tillräckligt med blått bränsle för Europa.
    Detta överlagrades av händelserna i Ukraina och restriktioner för leveranser från Ryssland, och sammantaget ledde det till de nuvarande vansinniga 3 tusen dollar per 1000 kubikmeter.

  4. De kan gräva upp mer kol och producera elström därav. Det tar längre tid att sätta avstängda reaktorer i drift igen. Miljösocialismen vid vägs ände.

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here