Är USA imperialistiskt?

6
1794

I kvälls-serien ”Aktuella artiklar för ett år sedan” återpubliceras denna artikel som är aktuell i högsta grad.

Läsaren Arne Nilsson skriver i en kommentar till artikeln Är Ryssland ett imperialistiskt land? Avsnitt 1.”Lenins broschyr ”Imperialismen som kapitalismens högsta stadium” från 1916 är inte skriven för att avgöra vad som utmärker en imperialistisk stat, utan handlar första och främst om att beskriva den monopolistiska kapitalismens ekonomiska väsen. Det handlar inte om dess politiska och ideologiska aspekter. Inte heller handlar det om andra typer av imperialism. Därför är Lenins beskrivning av imperialismen inte särskilt relevant för oss idag som ett ramverk för att analysera dagens Ryssland.” Jag tycker att Lenins fem karakteristika har en (förvånande?) stor aktualitet, men kan hålla med om att imperialismen av idag bör beskrivas på ett delvis annorlunda sätt. Detta har också skett av olika författare under de gångna dryga hundra åren sedan Lenin gav ut sin bok, och där kan tvingades till viss politisk återhållsamhet pga. censuren.

I skriften ”USA som världspolis” från våren 2020 för Ulf Karlström och jag  en kort diskussion av ämnet. Den kan köpas för 50 kr.

Frågan om imperialismen förtjänar fortsatt diskussion! Återger kapitel 9 i skriften ”USA som världspolis” där frågan behandlas med fokus på USA förstås.

Kapitel 9 Är USA imperialistiskt?

Vi försöker fånga väsentliga delar av den omfattande diskussion som skett om begreppet
imperialism och avslutar med ett försök till beskrivning av USA-imperialismen idag.

9.1 Även i USA talar man om imperialism och imperium.
Begreppet imperialism används då och då av förespråkare för USA:s politik men med
försiktighet och inte officiellt. ”Imperialism” ger hos många negativa associationer till krig,
erövringar och kolonialism. Efter attacken på World Trade Center i september 2001 hördes
den jämfört med ”imperialism” mer utslätande frasen ”ett amerikanskt imperium” oftare inte minst bland neokonservativa (PNAC 2010) och inte alltid nedsättande.
I november 2000 höll Richard Haass, medlem av nationella säkerhetsrådet och nu ordförande i mäktiga Council on Foreign Relations ett föredrag med titeln ”Imperial America”. Han menade att det var nödvändigt att USA med sitt överskott av makt (”surplus of power”) omvärderar sin roll från vanlig nationalstat till imperialistisk makt. Michael Ignatieff, professor i mänskliga rättigheter på Harvard skrev 2002 i New York Times Magazine att ”Faktum är att Amerikas hela krig mot terrorismen är en övning i imperialism. Max Boot, ledande neokonservativ ideolog skrev i oktober 2001 att ”en dos USA-imperialism kan vara bästa svaret på terrorismen.” (Boot & Kirkpatrick 2003). Fareed Zakaria, inflytelserik redaktör på Newsweek och på Time skrev två månader efter intåget i Bagdad att ”I Washington finns en växande bransch av nya imperialister, människor som argumenterar för att Amerika bör anamma sin roll som liberal imperiemakt” (Newsweek 23/6 2003). Niall Ferguson, känd professor vid bl.a. Oxford menar att USA är ett imperium, och anser att detta är en bra sak (Foster 2006). I februari 2013 hade Time en lång artikel med titeln ”NeoImperialism and the Arrogance of Ignorance” med fokus på USA:s insatser i Afrika. (http://nation.time.com/2013/02/27/neo-imperialism-and-the-arrogance-of-ignorance/).

9.2 Imperialism-begreppets historik.
Begreppet ”imperialism” som ”den vite mannens börda” myntades i slutet av 1800-talet av
den engelske författaren Ruyard Kipling, en känd förespråkare för imperialism och
kolonialism som stöd för USA:s mycket blodiga krig för att erövra Filippinerna. Uttrycket har nog uppfattats som hyckleri av många, inte minst de drabbade.

9.2.1 Hobson och Hilferding.
Boken ”Imperialism – a study” (1902) av den liberale engelske ekonomen och politikern
Hobson fick stor betydelse. Han menade att det centrala i imperialismen var ekonomisk
exploatering, och att den avvek mycket från kolonialismen. Hobson fann att de brittiska
utlandsinvesteringarna ökade kraftigt från 1880-talet, och menade att en imperialistisk
utrikespolitik behövdes för att trygga dessa. Han ansåg att imperialism beror på
överproduktion, ojämn inkomstfördelning och kan avhjälpas genom att höja arbetarnas löner, eller omfördela via skatter. Hobson förespråkade avkolonialisering och investeringar i
England i stället för utomlands. Lenin och andra socialister kritiserade dessa uppfattningar,
men accepterade i stort sett hans syn att den nya imperialismen innebar ekonomisk
exploatering. Den österrikiske ekonomen Hilferdings bok ”Das Finanzkapital” 1910 betonade framväxten av ett starkt finanskapital inriktad på nya marknader, vilket medfört militära rustningar och aggression.

9.2.2 Lenins teori.
Lenins bok ”Imperialismen som kapitalismens högsta stadium” från 1916 var inspirerad av
Hobson (1902) och Hilferding (1910). Den fick ett stort inflytande under decennier och
baseras på grundlig analys av omfattande ekonomiska data. Lenin menar att imperialismen
har fem kännetecken:
• Koncentrationen av produktion och kapital har uppnått ett så högt utvecklingsstadium,
att den skapat monopol som spelar en avgörande roll i det ekonomiska livet.
• Bankkapitalet har smält samman med industrikapitalet och en finansoligarki har
uppkommit på grundval av detta finanskapital.
• Kapitalexporten, till skillnad från varuexporten, erhåller mycket stor betydelse.
• Det bildas internationella monopolitiska kapitalförbund vilka delar världen mellan sig.
• Jordens territoriella uppdelning mellan de kapitalistiska stormakterna är avslutad.
Lenin ansåg att kapitalismen sedan Marx’ dagar övergått från konkurrenskapitalism till en
”monopolkapitalism”. Han menade att kolonialism existerade långt före imperialismen, och
att dessa inte var identiska. Lenin skrev att ”superprofiter” från kolonierna bidrog till att ett
skikt arbetare i de imperialistiska länderna kunde leva ganska gott och bli mindre radikala,
och att imperialismen hindrade kolonier från självständig ekonomisk utveckling. Han föregick därmed beroendeteorin som lyfte fram detta förhållande under 1960-talet (Frank 1967; Amin 2006). Vi menar att fakta talar för riktigheten av bedömningen av Hobson, Hilferding och Lenin m fl. att imperialism är ett nytt stadium, som började tydligt framträda för mer än 100 år sedan, fast kapitalismen lång tidigare sökt marknader utomlands (Amin 2006). Sedan dess har vissa av Lenins kännetecken försvagats, och nya karakteristika har tillkommit.

Lenin kritiserade den ledande tyske socialdemokraten Kautskys teori om ultraimperialism (https://en.wikipedia.org/wiki/Ultra-imperialism) som innebär att imperialister går samman för att gemensamt suga ut världen och avstår från att föra krig mot varandra. Världskrigen, kampen om marknader inom Triaden* och ökad krigsrisk mellan USA och Kina och Ryssland styrker bedömningen att denna teori är felaktig.

9.2.3 Magdoffs analys av imperialismen.
I den inflytelserika boken ”Imperialismens politiska ekonomi” (1969) menade ekonomen
Harry Magdoff att tyngdpunkten har flyttats från kamp om världens uppdelning till kamp mot inskränkningar i det kapitalistiska systemets geografiska utbredning genom uppkomst av olika socialistiska länder, och genom att kolonier blivit självständiga, ofta efter hårda strider. USA hade fått en ny hegemonisk roll. Magdoff betonade den nära relationen mellan ekonomi, utrikespolitik och militära insatser. Som viktiga karakteristika för imperialismen nämns tillväxten av transnationella företag (TNC)*, jakten på råvaror och erövring av nya
marknader, USA:s roll som ledande kapitalexportör, en kraftigt ökad internationalisering av
kapitalflöden och bankverksamhet, och dollarns ställning som enda världsvaluta.
Magdoff skriver ”Imperialismen är inte någonting som ett kapitalistiskt samhälle kan välja att tillämpa eller avstå från – den är det kapitalistiska samhällets sätt att fungera”. Magdoff
ansluter till Lenins gamla analys, men överskrider den då förhållanden ändrats.

9.3. Uppfattningar om imperialism sedan omkring 1970.
Under 1960- och 70-talen behandlades frågan om imperialismen även av beroendeskolan i
Latinamerika, varvid André Gunder Frank menade att underutvecklingen i Latinamerika,
liksom på andra håll berodde på de rika ländernas imperialism (Frank 1967) och att
imperialismen lett till framväxten av en parasitär, beroende borgarklass, en
”kompradorbourgeoisi”*, som kom att inta ledande poster i sina lände. För detta har termen ”nykolonialism” etablerats (Magnusson 2002). Samir Amin bidrog till att utveckla
”beroendeteorin”. Genom att lönerna är mycket lägre i den perifera kapitalismens länder,
även vid lika arbetsproduktivitet överförde stora summor ”den imperialistiska räntan” till
metropolerna, vilket har uppmärksammats mycket på senare år (Amin 2010; kapitel 2).

9.4 Aktuella diskussioner om imperialism.
David Harvey ser kamp om utrymmet som central och använder begreppet ”dispossesion” för ett undanträngande av människor och menar att ockupationen av Irak bland annat skedde för att minska utrymmet för konkurrenter som Kina. (Harvey 2003, 2010). Han har föga empiriskt stöd för sitt synsätt. Han menar att dagens neoliberala kapitalism kan ersättas med Keysianism* (Harvey 2003), och han hävdar felaktigt att utsugningen är större i utvecklade imperialistländer. Smith (2017) och andra förhåller sig kritiskt till Harvey, och menar att han förnekar imperialismen. (https://mronline.org/2017/08/26/a-critique-of-david-harveysanalysis-of-imperialism/)

I Sverige gav Andreas Malm för 15 år sedan ut boken ”När kapitalet tar till vapen. Om
imperialism i vår tid” (2004). Malm överbetonar krigens betydelse för krigsindustrins och för sysselsättning och ekonomisk utveckling (hos segrarna) men ger inte en tydlig analys av imperialismens ekonomi. Liksom hos Hossein-Zadeh (2007) överbetonas militärens roll.

Hardt & Negri (2000) menar att olika staters suveränitet håller på att ersättas av ett nytt
globalt ”Empire”, via sammansmältning av nationella och internationella organisationer utan tydlig hierarki eller imperialism. Boken har fått mycket positiva recensioner i ledande
tidningar som New York Times och Time. Från andra håll (Amin, Foster) har Hardt & Negri
kritiserats skarpt. Deras idéer framstår som lösa spekulationer, som motsägs av fakta. Monthly Reviewskolan har sedan boken ”Monopoly capital” (Baran & Sweezy 1966) med emfas betonat frågan om monopolens roll, även om termen monopol inte skall tolkas för snävt, Skolan menar att utan teorin om monopolkapitalismen kan man inte förklara övergången till den nya fasen ”finansialiseringen” (Foster et al. 2011). Mot detta hävdar Shaikh (2016;354ff) att skolbildningen rymmer uppenbara motsägelser vad gäller prisbildning och monopolisering, samt att någon konsistent teori om monopol idag inte är möjlig att presentera (jfr kapitel 2.7).

Fuchs menar (2010) att beskrivningar av imperialism kan ses som ett kontinuum, från de som menar att imperialism inte längre finns (t.ex. Hardt & Negri 2003) till de som menar att kapitalismen i stort sett är lika imperialistisk idag som för hundra år sedan (Foster 2006; Amin 2006; Smith 2015), om än med något ändrade karakteristika.

Demonstration mot USA-imperialismen i Stockholm i september 2013 i samband med president Obamas besök.

9.5 USA-imperialismen idag – kännetecken.
Vår karaktärisering nedan är ett försök till övergripande syntes av empiri och gäller främst USA, men även i betydande utsträckning andra länder i Triaden.
1. Koncentrationen av produktion och kapital i oligopol eller ”monopol” har ökat kraftigt under de senaste 3–4 decennierna, bl.a. genom uppköp och sammanslagningar. (Kapitel 2.7).
2. Utlandsinvesteringar (FDI) är mycket viktiga, men har efter stor ökning minskat sedan 2015. Kan kanske bero på en tillfällig mättnad och ökad kontraktering för tillverkning.
3. En stagnationstendens med underutnyttjad produktionskapacitet är tydlig inom Triaden.
4. Den pågående processen med globalisering har intensifierats och en internationell arbetsfördelning har skett, med bl.a. utskiftning av industriproduktion från Triaden.
5. Finanskapitalets ställning inom ekonomin har stärkts markant efter en tidigare omfattande avreglering med ökning av spekulation, skuldsättning och ekonomiska kriser.
6. Den ekonomiska ojämlikheten och otryggheten har ökat.
7. Världshandeln av varor och tjänster har ökat mycket kraftigt, inklusive andelen från Triaden. Produktion i fattiga utvecklingsländer har gett TNC superprofiter. Många utvecklingsländer är fast i skeva utbytesrelationer pga. fluktuerande råvarupriser, vilka skall finansiera importen av prismässigt höga och stabila industriprodukter.
8. Dollarn är fortfarande världshandels- och reservvaluta, vilket ger USA möjlighet att finansiera underskott genom att ge ut dollar och är ett generellt maktmedel.
9. Konkurrensen och kampen om kontroll över jordens råvaror och naturresurser har hårdnat. Frånsett olja och gas är USA idag mer beroende av tillgång till externa råvaror och naturresurser. USA använder kontroll av oljetillgångar, på olika sätt som maktstrategi, för att t ex motarbeta Kina och Ryssland (Huawei, Nord Stream 2), samt straffa länder som Iran, Syrien, Venezuela (kapitel 1.7–1.8).
10. Imperialismen har visat sig oförmögen att vidta tillräckligt kraftfulla insatser för att stävja den fortskridande uppvärmningen av jorden med högst sannolikt mer negativa än positiva effekter. Jakten på ökad produktion och ökad vinst står i vägen. Kan medföra ökad klimatekonomisk migration mot kanske främst Europa, med ökade kostnader.
11. USA:s utlandsinvesteringar, kontrakteringar, handelsvägar och utländska råvaror, samt nära allierade ”måste skyddas”, liksom potentiella konkurrenter, fram för allt BRI ”måste avskräckas” För detta krävs stora militära resurser.
12. USA har rustat upp kraftigt sin militära kapacitet, och svarar för cirka 35 % av militärutgifterna i världen. USA har idag också världens största krigsmakt. (Kapitel 10)
13. Satsningen på militär styrka göder ett stort militärindustriellt komplex, med produktion i många av USA:s delstater, USA är dessutom världens största vapenexportör. (Kapitel 10.8).
14. Privatägda nationella och internationella massmedia spelar en central roll för att legitimera USA:s brutala politik. Den rättfärdigas med fraser om ”make the world safe for democracy” och efter 2001 ”the war against terrorism”. (Kapitel 8).

9.6 Vilka är dagens imperialistiska stater?
Det är helt klart att USA och flertalet ekonomiskt utvecklade stater i Triaden uppfyller kriterierna för imperialism. Gör även Kina det? Det är tveksamt om man avser dagens Kina, men vad som sker framöver vet vi inte. Kina ger idag frikostigt med lån till utvecklingsländer. Det anses allmänt att investeringar i infrastruktur utgör ekonomiskt sunda satsningar, till skillnad för investeringar i palats och skrytbyggen. Emellertid kan fluktuerande råvarupriser drabba ett utvecklingsland, så att det hamnar i en form av ”skuldfälla”. Hur kommer då stormakten Kina att agera? Det är en öppen fråga. Däremot kan vi konstatera att Kina inte för en aggressiv utrikespolitik, vilket utmärker USA. Kina anser sig bygga en socialism med kinesiska förtecken. Bland marxister och andra statsvetare finns olika uppfattning. Amin menar att Kina inte är imperialistiskt. (https://monthlyreview.org/2013/03/01/china-2013/), medan Turner har motsatt uppfattning (https://oktoberforlaget.se/produkt/ar-kina-ett-imperialistiskt-land-av-n-b-turner-m-fl/). Vi avstår här från att ytterligare penetrera frågan. Ryssland uppfyller inte flera viktiga kriterier, med begränsad kapitalexport, relativt outvecklad produktivitet och stort beroende av råvaruexport, samt få betydande monopol i förhållande till särskilt PPP-justerad BNP. (https://www.globalpolitics.se/ar-ryssland-imperialistiskt/).

Föregående artikelFörnuftets röst om stillestånd och avslut på Ukrainakriget börjar höras
Nästa artikelStora förluster i Ukraina – men Biden vill ha mer krig
Anders Romelsjö (red)
Anders Romelsjö är redaktören för Global Politics. Han drev tidigare under sex år bloggen Jinge.se som nu främst är ett arkiv med tusentals artiklar. Aktivist i den antiimperialistiska rörelsen på 1970-talet. Han har en bakgrund som läkare och professor med inriktning på forskning om alkohol, droger och folkhälsa.

6 KOMMENTARER

  1. Ovan finns följande formulering:
    ”Lenin menar att imperialismen har fem kännetecken”:
    I bästa fall är detta en slarvig formulering. Lenins korta och därefter i fem punkter utvidgade definition av imperialism avser att beskriva de främsta ekonomiska kännetecknen på kapitalismens monopolistiska stadium. Det handlar således inte om en definition av imperialism i allmänhet. Lenin tillhandahåller INTE heller en definition av vad som kännetecknar en imperialistisk stat. Om man vill använda Lenins fem punkter för att avgöra om en stat är imperialistisk eller ej står man inför två betydande problem; ett metodologiskt och ett innehållsmässigt.

    Det metodologiska problemet består i att tydliggöra om alla fem punkterna måste förekomma samtidigt eller om det räcker ett mindre antal och i så fall i vilka kombinationer.

    Innehållsmässigt består problemet i att definitionen är mycket snäv.
    1. Den berör endast det kapitalistiska produktionssättet.
    2. Den berör endast det monopolistiska stadiet av det kapitalistiska produktionssättet.
    3. Endast de ekonomiska aspekterna på den monopolistiska kapitalismen berörs.
    4. Politiska och ideologiska aspekter på den monopolistiska kapitalismen finns inte i definitionen.

    En mer fruktbar definition av imperialism tillhandahålls av den engelska versionen av Wikipedia:
    ”Imperialism är statlig politik, utövandet eller förespråkandet, för att utvidga makt och herravälde, särskilt genom direkt territoriellt förvärv eller genom att få politisk och ekonomisk kontroll över andra områden, ofta genom att använda hård makt (ekonomisk och militär makt), men också mjuk makt (kulturell och diplomatisk makt).”

    Den definitionen ligger i linje med våldsförbudet i FN- stadgans artikel 2.4:
    ”Alla medlemmar skola i sina internationella förbindelser avhålla sig från hot om eller bruk av våld, vare sig riktat mot någon annan stats territoriella integritet eller politiska oberoende, eller på annat sätt oförenligt med Förenta Nationernas ändamål.”

    Sammanfattningsvis kan man säga att Lenins definition av imperialism varken är allmängiltig eller är avsedd för att avgöra om en stat är imperialistisk. Däremot finns det mycket som pekar på att Lenins beskrivning av den monopolistiska kapitalismens ekonomiska aspekter så som den såg ut i början av 1900-talet håller måttet. Men det betyder inte att saker och ting ser ut på samma sätt idag, drygt hundra år senare.

    Ett kuriosum är att både trotskister och stalinister använder Lenins fem punkter för att bevisa att Sovjetunionen inte var imperialistiskt.

  2. Putin började det militära enandet av Asien, Afrika och Mellanöstern.
    Det kommer att skilja sig från Nato…
    https://ura.news/articles/1036287259

    Rysslands president Vladimir Putin inledde det militära enandet av länderna i Asien, Afrika, Mellanöstern och Latinamerika. Men det blir inte som den nordatlantiska alliansen (NATO). Putins idé ligger i bilateralt och geopolitiskt samarbete mellan länder på olika kontinenter, förklarade experter innebörden av Putins tal vid XI-konferensen om internationell säkerhet den 15 augusti. Orden från den ryska federationens president har också en viktig psykologisk betydelse, säger analytiker.

    Putin talade till deltagarna i XI-konferensen om internationell säkerhet, som hålls som en del av Army-2023 militärtekniska forum, via videolänk. Han påminde om den ”konsekventa bildandet av en multipolär värld”, noterade att fler och fler länder vill skydda sin suveränitet och sina nationella intressen. Allt detta skapar grunden ”för en stabil och progressiv global utveckling” och för att ”förbättra livskvaliteten och välbefinnandet för miljontals människor.”

    Men länderna i det kollektiva väst, USA och dess partners i Nato-blocket , försöker förhindra detta, konstaterade Putin. ”I olika regioner i världen sprängs fickor av långvariga konflikter upp och nya provoceras. Målet är uppenbart: att fortsätta att dra nytta av mänskliga tragedier, spela ut folk, tvinga stater till vasalllydnad inom ramen för det nykoloniala systemet och skoningslöst exploatera deras resurser”, betonade Ryska federationens president.

    Enligt Putin fortsätter Nato-medlemmarna ”att bygga upp och modernisera sin offensiva förmåga”. De använder ”militära och icke-militära påtryckningsmedel” för att uppnå sina mål. ”USA försöker bland annat att omformatera systemet för interstatlig interaktion som har utvecklats i Asien-Stillahavsområdet (APR.

    Främjandet av de så kallade Indo-Stillahavsstrategierna syftar till att skapa militärpolitiska föreningar som kontrolleras av Washington. Vi utesluter inte att saker leder till en fullständig integration av Natos styrkor med strukturerna för AUCUS-blocket, säger Putin. Det finns tillräckligt med exempel på sådana ”egoistiska handlingar” och ”geopolitiska äventyr” av NATO.
    Putin påminde om konflikterna i Afrika. USA fyllde på elden, som Putin uttryckte det, även i Ukraina. ”Pumpa miljarder dollar in i den nynazistiska regimen, förse den med utrustning , vapen, ammunition, skicka sina militära rådgivare och legosoldater, allt görs för att ytterligare antända konflikten, dra in andra stater i den”, noterade den ryske presidenten.
    Han betonade att Ryssland är intresserad av att minska konfrontationerna i världen och neutralisera alla risker och hot. Ryska federationen står för förtroende mellan länder, försäkrade Putin.

    I sitt tal förespråkade Putin faktiskt enandet av länderna i Asien, Afrika, Mellanöstern, Latinamerika mot den aggressiva politiken från USA och västvärlden som helhet, chef för Center for Socio-Political Research Vladimir Evseyev förklarade för URA.RU. ”USA försöker behålla sitt geopolitiska inflytande genom att stärka militärpolitiska block och skapa nya.

    Putin visar att Ryssland utgår från andra principer: det är nödvändigt att interagera på icke-blockbasis genom att föreslå nya säkerhetssystem i Asien, Asien-Stillahavsområdet och andra regioner. Om USA påtvingar sin dominans, sina egna spelregler, erbjuder Ryssland ett alternativ. Denna process har börjat. Och i slutet av NWO kommer Ryssland att ha en eftersläpning för att snabbt kunna utöka sitt inflytande i världen, är statsvetaren övertygad.

    Hotet i Asien-Stillahavsområdet tror Yevseev verkligen kommer från Japan, som kan komma att ansluta sig till AUCUS – ett block av USA, Storbritannien och Australien. Enligt experten kommer detta ”avsevärt att stärka blockets potential”, inklusive kapaciteten hos USA, som använder denna förening för sina egna intressen. ”USA gör detta i samband med att minska sin globala dominans. De kommer att förvärra situationen i Asien-Stillahavsområdet. Det här oroar både Ryssland och vår närmaste granne, Kina, säger Evseev.
    Samtidigt har Alexander Khramchikhin, biträdande chef för Institutet för politisk och militär analys, en annan syn på denna situation. Enligt hans åsikt har ”Japan, liksom Australien, länge varit närmare NATO-allierade än vissa länder i alliansen.” Faktum är att USA kan använda detta till sin fördel när som helst. ”Japan behöver inte gå med någonstans”, förklarar Khramchikhin.

    Även om Nato försöker stärka sig genom att integrera sig med AUKUS-blocket är det osannolikt att detta påverkar någonting, säger Sergei Markov, chef för Institutet för politiska studier. Enligt honom gjorde Putin, och sedan chefen för det ryska försvarsministeriet Sergej Shoigu, klart att ”det inte finns någon militär överlägsenhet för Nato”, och detta visades av situationen i Ukraina.
    ”Putin gör det klart att rollen för länderna i Asien, Afrika, Latinamerika i den moderna världen växer, samtidigt som Natos positioner försvagas. Väst är inte längre i stånd att påtvinga dem sin vilja. Putin uppmanar att inte vara rädd och enas. Detta betyder inte att han försöker ena alla under Rysslands paraply.
    Det visar att Ryska federationen behandlar dem som jämlikar och västvärlden behandlar dem som kolonier. Han ringer för att inse att du måste sluta titta på västerlandet från botten och upp. Det här är ett sådant psykologiskt ögonblick – Putin förändrar psykologin i dessa länder”, sammanfattade Markov.
    https://ura.news/articles/1036287259

  3. Putin pekade på området där Ryssland kommer att öka sitt inflytande.
    Förenta staternas chanser att konkurrera med Ryska federationen är lägre här än på olje-, gas- och vapenmarknaderna.
    https://ura.news/articles/1036287257
    Rysslands president Vladimir Putin visade att Ryssland är redo på kärnenergiområdet och kommer att öka sitt globala inflytande. Det är redan ledande när det gäller antalet utländska kontrakt, och detta är inte gränsen, förklarade experter för URA.RU resultatet av Putins möte med chefen för Rosatom Alexei Likhachev den 14 augusti. Analytiker noterar att USA har minskat sina kärnkraftsprojekt och vissa västländer har övergett den fredliga atomen. De är knappast kapabla att konkurrera med Ryska federationen, som på olje- och gasmarknaden och vapenmarknaden.

    Under de senaste sex åren har Rosatom fördubblat sin vinst (och detta gäller bara den öppna delen av inkomsten) – upp till 2 biljoner rubel 2022, började chefen för det statliga företaget Likhachev sin rapport till presidenten. Antalet företag har vuxit med 100 tusen människor, varav 60 tusen är engagerade i högteknologiskt arbete. Han tillade också att hans egna investeringar också har ökat (de överstiger en biljon rubel), och anställdas löner (med 8 % 2022) och arbetsproduktiviteten (nästan 9 %). ”Detta är en mycket bra indikator”, svarade Putin med ett leende.

    Likhachev sa att företaget hade utarbetat ett allmänt system för att öka andelen kärnenergi i landet från 20 till 25% av den totala energibalansen i Ryska federationen. Kärnkraftsproduktionen inom landet kommer att öka i regionerna i centrala Ryssland, Ural (Chelyabinsk-regionen), Sibirien och Fjärran Östern (Khabarovsk-territoriet). ”Guvernörerna förstår att detta är en drivkraft för utvecklingen av regionen – både under konstruktionen, och viktigast av allt, under drift: billig och hållbar el, indikatorer som kan beräknas i årtionden”, sa Likhachev.

    Enligt honom, efter förvärvet av Budenovskoye-uranfyndigheten i Kazakstan, blev Ryska federationen det andra landet när det gäller bränslereserver (efter Australien). Företaget ökar utbudet av sin teknologi till länderna i Asien, Mellanöstern, Afrika och Kina – tillväxten uppskattas redan till 60-70%. ”Människor [partners i dessa stater] uppträder ansvarsfullt, eftersom att byta leverantör är en tekniskt mycket svår historia”, sa presidenten.
    Det är dessa marknader som Likhachev kallade de mest lovande för den ryska fredliga atomen, trots att västvärlden utövar ett starkt politiskt och ekonomiskt tryck på dem. Rosatoms största projekt idag är kärnkraftverk i Vitryssland och Bangladesh, i Egypten och Turkiet .

    När det gäller Europa ser Rosatom inte ”särskilda tillväxtutsikter” där, som Likhachev sa. ”Potentialen för tillväxt inom energisektorn i allmänhet, och särskilt inom kärnkraftsindustrin, [finns] i Asien, i Mellanöstern, och de vill bara ha vår teknik och våra förnödenheter. I den meningen ökar vi naturligtvis produktionen och kommer att befästa vårt ledarskap”, betonade han.
    Kärnenergi är den industri där Ryssland är en av de ledande i världen tillsammans med olje- och gassektorn och rustningssektorn, påminner experter. Rosatom är det största företaget som bygger kärnkraftverk utomlands, säger Anton Khlopkov, chef för Centrum för energi och säkerhet. Enligt experten ”finns det ingen som ens kommer i närheten av antalet utländska beställningar”. ”Under de närmaste åren kommer den här situationen inte att förändras, trots västländernas intressen att göra något åt ​​det”, är Khlopkov övertygad.
    De ryska myndigheterna förstår att utvecklingen av kärnenergi har flyttat från USA och Europa till Asien – det här är den mest lovande marknaden, fortsätter experten. Och ändå, i förhållande till Ryssland, försöker väst fortfarande använda icke-marknadsmässiga verktyg, tryck.

    ”Konkurrensen i byggandet av kärnkraftverk är närvarande, men den är inte upprörande, eftersom under de senaste 20 åren har främst amerikanska företag lämnat denna marknad, medan asiatiska företag bara går in på den. Nu har vi avtal med Turkiet, Bangladesh, Egypten, Iran, Indien, Kina – Ryssland kommer att ha tillräckligt med beställningar under överskådlig framtid. Samtidigt är många länder intresserade av små modulära reaktorer. Det här är de som inte behöver den enorma kraften hos en standardreaktor”, förklarade Anton Khlopkov.
    På kärnenergiområdet kommer Ryssland att öka sitt globala inflytande, och Putins möte med Likhachev visade tydligt detta, anser Dmitrij Elovskij, vd för kommunikationsbyrån Actor. Ryska federationen har allt för detta – teknik, bränslereserver. ”Dessutom kommer stationerna att behöva servas. Mottagare av rysk kärnteknik blir beroende av Ryssland i årtionden. Därför sätter myndigheterna allvarliga förhoppningar på Rosatom när det gäller att utveckla landets exportpotential, säger Elovsky.

    Enligt Vladimir Shapovalov, biträdande chef för Institutet för historia och politik vid Moscow State Pedagogical University, är kärnkraft en av nyckelsektorerna för den ekonomiska, tekniska och geoekonomiska utvecklingen av Ryska federationen. Till skillnad från USA, som det finns konkurrens med både på olje- och gasmarknaden och på vapenmarknaden, har Japan, Tyskland, Ryssland inte förlorat sina positioner på detta område, utan fortsätter bara att öka dem. ”Utvecklingen av kärnenergi kompletterar olje- och gaskomponenten, och stärker ytterligare Rysslands position som världsledande på energiområdet”, avslutade Shapovalov.
    https://ura.news/articles/1036287257

  4. Det korta svaret är Ja. Ja rakt igenom tvärsIGENOM. Världens imperialist är Usa tvärs igenom. Man för så aggresiv och livsfarlig utrikespolitik ständigt dessa deccenierna och retar ALLA som är ”motståndare”skoningslöst och vidrigt. Det är bara titta vem det är som ständigt påbörjar saker och ting ute i världens ALLA hörn och kanter. Från Ryssland-Ukraina, Kina-Taiwan, och Mellanöstern Syrien-Iran-irak med så många fler. Ingen världsdel är fredad. Sedan har vi gamla krigets gamla relik Nato som är högst levande. Använder dollarn sanktions vapnet skoningslöst jämt. Man stjäl plundrar och krossar hela länder. Nej Usa uppfyller ju ALLA kriterierna för att vara en imperialist. En brutal och vidrigt skoningslös sådan

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here