Mer högintressant ur den exklusiva intervju med Bashar al-Assad, statsman och president i Syrien.

5
592

Denna långa intervju med Syriens president Bashar al-Assad behandlar många viktiga frågor. Du hittar den inte i vanlig press, som till stor del ägnat sig åt att osakligt demonisera Assad, vilket bland andra jag påvisat i flera faktabelagda artiklar här och på bloggen Jinge.se. Intervjun skedde av journalist från siten Almasdarnews, viktig för den som vill ha fortlöpande information om “Mellanöstern.” Syriens president gav en exklusiv intervju denna vecka till de två syriska TV-stationerna al-Sourya och al-Ikhbarya.

Almasdarnews: Syrian President gives rare in-depth interview: update.

Översättare: Christine Vaple.

Den inledande delen som behandlar bl.a. al-Baghdadis död har även den översatts av Christine Vaple, har publicerats här. Intervju med Syriens president Assad om al-Baghdadis död.

I intervjun behandlar presidenten både interna utmaningar, förbindelserna med USA, Turkiet och Israel, agerandet kring FN:s särskilda sändebud för Syrien, norska Geir Pedersen, och hur den sista terroristenklaven Idlib ska befrias.

OBS Youtubeinspelningen mot slutet!


 

Journalisten: God dag, och välkommen till denna speciella intervjun med presidenten för den Syriska Arabiska Republiken, Hans Excellens Dr. Bashar al-Assad. Tack för att ni tar emot oss, herr president. Er senaste intervju med syriska medier var för flera år sedan, och därför har vi många frågor. Vi inleder med politiska frågor och går sedan vidare till interna frågor.

President Assad: Du är välkommen och, som alltid, låt oss prata med full öppenhet.
* Det inledande avsnittet har alltså redan publicerats. Intervju med Syriens president Assad om al-Baghdadis död.

Journalisten: För att återvända till politiken, och särskilt till USA, tillkännagav president Donald Trump sin avsikt att behålla ett begränsat antal av sina trupper i Syrien, samtidigt som han omdisponerade några av dem vid den jordanska gränsen och vid den israeliska fiendens gräns, medan några av dem skulle skydda oljefälten. Vilken är din ståndpunkt angående detta och hur kommer den syriska staten att svara på denna olagliga närvaro?

President Assad: Oavsett dessa uttalanden är verkligheten den att amerikanerna är ockupanter, vare sig det är i öster, norr eller söder. Återigen bör vi inte vara bekymrade över hans uttalanden utan snarare se verkligheten. När vi är klara med områdena enligt våra militära prioriteringar, och vi når ett område där amerikanerna är närvarande, ska jag inte hänge mig åt heroism och säga att vi kommer att skicka armén mot dem. Vi pratar om en stormakt. Har vi förutsättningar att göra det? Jag tror att detta står klart för oss som syrier. Väljer vi motstånd? Om det finns motstånd kommer amerikanernas öde att likna deras öde i Irak. Men begreppet motstånd behöver en folkligt sinnesstämning som är motsatsen till att vara agenter och ombud, proxy, en patriotisk nationalstat som bjuder motstånd.
Statens naturliga roll i detta fall är att tillhandahålla alla nödvändiga förutsättningar och stöd för allt folkligt motstånd mot ockupationen. Om vi bortser från den kolonialistiska och kommersiella amerikanska mentaliteten som främjar koloniseringen av vissa områden med pengar, olja och andra resurser, får vi inte glömma att de viktigaste agenterna som förde amerikaner, turkar och andra till denna region är syrier som agerar som agenter för utlänningar – syriska förrädare. Att hantera allt annat handlar bara om symtomen, men det vi bör göra är att ta itu med orsakerna.

Vi bör ta itu med dessa syrier och försöka formulera den patriotiska andan i det syriska samhället – för att återställa patriotismen, återställa enheten och se till att det inte finns några syriska förrädare. För att säkerställa att alla syrier är patrioter, och att förräderi inte bara är en åsiktsfråga, oenighet om en politisk fråga. Vi bör alla vara förenade mot ockupation. När vi når detta tillstånd försäkrar jag er att amerikanerna kommer att lämna på egen hand eftersom de inte har någon möjlighet att stanna kvar i Syrien; även om Amerika är en stormakt, kommer den inte att kunna stanna kvar i Syrien. Detta var något vi såg i Libanon vid en viss tidpunkt och i Irak vid ett senare tillfälle. Jag tror att det här är rätt lösning.

Journalisten: Förra veckan gjorde Du en rundtur vid fronten i Idlib som överraskade syrierna och världen. När ni närmade sig den Syriska arabarméns soldater sa ni att striden är i öster, men Idlib är en avancerad utpost för fienden i väst. Ni sprider ut den syriska arméns styrkor. Vissa såg besöket som timmen noll för det kommande slaget vid Idlib. Är det så?
President Assad: Nej, det fanns ingen koppling mellan mitt besök och någon timme noll. Jag reser till områden som betraktas som “heta ställen” och ganska ofta farliga, eftersom dessa hjältar utför de svåraste uppgifterna, och det är naturligt för mig att vilja besöka dem. Detta har varit normalt för mig. Särskilt besöket i Idlib berodde på att världen kanske trodde att hela Syrienfrågan sammanfattas i det som händer i norr, och saken har nu blivit en turkisk arméinvasion på syriskt territorium, och glömmer att alla de som strider i Idlib faktiskt är en del av den turkiska armén, även om de kallas al-Qaida, Ahrar al-Sham eller något annat. Jag försäkrar dig att dessa ligger Erdogans hjärta närmare än den turkiska armén själv. Vi bör inte glömma detta, eftersom politiskt och i förhållande till Turkiet i synnerhet, står den viktigaste kampen i Idlib eftersom den är kopplad till striden i den nordöstra regionen eller Jazeera-regionen.

Syrien Jazeeraregionen. Bild: Wikipedia.

Det är grunden – jag ville betona att det som händer i Jazeera-regionen, trots dess betydelse och omfattning, inte distraherar oss från Idlibs betydelse i den totala striden.
Journalisten: NI säger, herr President, att det inte finns någon koppling mellan ditt besök i Idlib och timmen noll, men finns det en koppling mellan ditt besök i Idlib och mötet som ägde rum samma dag mellan Turkiet och Ryssland?

President Assad: När jag var där hade jag helt glömt att ett toppmöte hölls den dagen. Jag kom inte ihåg. Jag visste att ett toppmöte skulle äga rum och att det skulle vara på tisdag, men …

Journalisten: Men Edra uttalanden gav intrycket att det fanns ett förebyggande avslag eller något emot mötet.

President Assad: Det är sant.

Journalisten: Eller emot detta möte.

President Assad: Vissa artiklar och kommentarer sa till och med att det fanns en känsla av ilska mot toppmötet och att toppmötet var emot oss. Faktum är att jag inte var arg och mina uttalanden mot Erdogan är kontinuerliga. Jag sa att han var en tjuv, och från de första dagarna började han stjäla allt som hör till Syrien. Så han är en tjuv. Jag kallade honom inget, jag beskrev honom. Detta är ett adjektiv och denna beskrivning är sann. Vad kallar man någon som stjäl fabriker, grödor och till slut mark? En välgörare? Han är en tjuv, det finns inga andra namn. Tidigare i mitt anförande till folkförsamlingen sa jag att han är en politisk skurk. Han utövar denna politiska mobbning i stor skala. Han ljuger för alla och utpressar alla. Han är en hycklare och det offentligen. Vi hittar inte på något öknamn; han förklarar sig själv genom sina sanna attribut. Så jag beskrev honom bara.
När det gäller avtalet, som jag sa för ett stund sedan, tror vi att ett ryskt engagemang ligger i vårt intresse, eftersom våra principer är desamma och vår kamp är gemensam. Så ryska engagemang kommer säkert att få positiva resultat, och vi började se en del av det. Till skillnad från vad du sa, var vi glada över detta toppmöte, och vi är nöjda med det rysk-turkiska förhållandet i allmänhet; i motsats till vad vissa menar så lugnar ryssarna ned turkarna. Det spelar ingen roll om ryssarna lugnar turkarna eller inte, eller om de spelar ett taktiskt spel med dem. Vad som är viktigt är strategin. Därför kan jag säga att det inte finns någon koppling mellan mina uttalanden och toppmötet.

Journalisten: Om vi fortsätter med Idlib, men ur ett annat perspektiv: FNs särskilda sändebud för Syrien, Geir Pedersen, beskrev i en tidningsintervju situationen i Idlib som komplicerad, och jag vill nämna de punkter han kom med: han efterfrågar en lösning som garanterar säkerheten för civila. Han talade också om förekomsten av terroristorganisationer och vikten av att undvika en fullskalig militär kampanj som han menar långt ifrån skulle lösa problemet utan få en allvarlig humanitär konsekvens. Vad tycker du om det han sa, och kommer operationen att skjutas upp eller stoppas på grund av internationella påtryckningar eller baserat på Pedersens anmärkningar?

President Assad: Om Pedersen har medel eller kapacitet att lösa problemet utan en fullskalig militär operation, vore det bra. Varför löser han inte problemet? Om han har en tydlig plan har vi ingen invändning. Det är väldigt enkelt. Han kan besöka Turkiet och be turkarna att övertyga terroristerna, eller be Turkiet att skilja civilisterna från de militanta. Låt civila bo i ett område och de militanta i ett annat. Det skulle vara ännu lättare om han kunde identifiera vem som är militant och vem som inte är det. Bekämpning av terrorism uppnås inte genom att teoretisera, retoriska uttalanden eller genom att predika. När det gäller uppskjutandet, om vi hade väntat på ett internationellt beslut – och med internationellt beslut menar jag amerikaner, britter, fransmän och de som står med dem – skulle vi inte ha befriat någon region i Syrien alls sedan krigets första dagar.
Dessa påtryckningar har ingen effekt. Ibland är vi involverade i vissa politiska omständigheter. Som sagt ger vi politiska åtgärder en möjlighet så att det inte finns någon förevändning, men när alla dessa möjligheter är uttömda blir militära åtgärder nödvändiga för att rädda civila, eftersom jag inte kan rädda civila när de står under kontroll av de militanta. Västerns logik är en avsiktlig och skadlig upp-och-ner logik. Den säger att den militära operationen bör stoppas för att skydda civila, medan närvaron av civila under terroristkontroll utgör en form av skydd för civila. Det motsatta är faktiskt sant. Den militära interventionen syftar till att skydda de civila. Om man låter civila leva under terroriststyre, gör du terroristerna en tjänst och deltar i att döda civila.

Journalisten: Ni väntar inte på ett internationellt beslut, men väntar ni på ett ryskt? Kan ryssarna skjuta upp den militära operationen? Vi såg tidigare att militära operationer stoppades i Idlib, i sådan utsträckning att vissa människor sa att ryssarna varje gång utövade påtryckningar för att stoppa operationerna till följd av en särskild förståelse för turkarna. Är det sant?

President Assad: “Påtryckningar” är inte det rätta ordet. Vi, ryssarna och iranierna är involverade i samma militära och politiska kamp. Vi samtalar alltid med varandra för att fastställa omständigheterna som gör att en operation kan fortsätta. Vid flera tillfällen enades vi om en specifik tidsplan för en viss operation, som senare skjutits upp på grund av den militära eller politiska utvecklingen. Denna dialog är normal. Det finns frågor vi ser på den inre arenan, och det finns frågor som Iran har tagit upp på den regionala arenan, och det är dessa frågor som ryssarna har sett på den internationella arenan. Vi har en integrerad strategi baserad på dialog. Under den senaste månaden har jag haft fem möten med ryska och iranska tjänstemän med mindre än en veckas intervall.
Mellan de två mötena skedde den militära och politiska utvecklingen så att det som enades om i det första mötet därefter ändrades eller förändrades på det andra, tredje och fjärde mötet, och det senaste var i går. Den snabba utvecklingstakten gör det ibland nödvändigt att skjuta upp operationer. Å andra sidan har vi kontakter med de civila i dessa områden. Vi anstränger oss verkligen hårt för att låta civila flytta från dessa områden till våra områden för att rädda liv. Om en politisk lösning var möjlig, och ibland lyckas vi hitta en sådan lösning, skulle det också rädda syriska soldaters liv, en prioritering som vi inte bör bortse från. Så det finns många detaljer som är svåra att gå in på nu, som påverkar detta beslut och skjuter upp det. Det handlar inte om påtryckningar. Ryssarna vill precis som vi bekämpa terrorismen, varför skulle de annars skicka sina jaktflygplan? Tidpunkten beror på dialog.

Journalisten: Men president Putin meddelade slutet på de stora militära operationerna i Syrien. Kommer Ryssland att vara med oss i Idlib? Kommer de att delta i den militära operationen?

President Assad: Ryssland var med oss i befrielsen av Khan Skeikhoon och dess omgivningar. Att tillkännage ett slut på militära operationer betyder inte ett slut på kampen mot terrorism. De stora striderna är faktiskt nästan avklarade, eftersom de flesta områden antingen överlämnar sig frivilligt eller är föremål för begränsade operationer. Khan Sheikhoon-operationen kan på kartan se ut som en stor strid, men det var faktiskt en kollaps från militanternas sida. Så kanske det här var vad som menades med slutet på de stora operationerna. Deras uttalanden om att Idlib skulle återgå till den syriska statens kontroll och deras vilja att slå ner på terrorismen har inte förändrats.

Journalisten: För att fortsätta med Idlib och samma fråga, för det sägs mycket om detta. Om terroristerna i Idlib, och de är samma terrorister som Pedersen talade om, hur ska de hanteras? Ska de deporteras? Det har förekommit fall som detta tidigare: terrorister som deporterades från olika regioner i Syrien till Idlib. Nu finns terrorister i Idlib. Skulle turkarna acceptera utvisning av terrorister till Turkiet, eller hur ska de hanteras?

President Assad: Om Turkiet inte accepterar det är Turkiets problem och det angår inte oss. Vi kommer att hantera dem på samma sätt som vi har gjort tidigare. Vissa kan fråga: Tidigare fanns det områden som terrorister fick dra sig tillbaka till, men nu finns det ingen annan plats terrorister kan skickas till från Idlib. Så vart ska de? Om de inte åker till Turkiet har de två alternativ: antingen återvända till den syriska staten och lösa sina problem eller möta krig. Det finns inget annat val, varken för oss eller för dem. Dessa är de enda två alternativen.

Journalisten: I vissa medier har det cirkulerat läckor om möten med turkarna. Är det sant, på vilken nivå och vad blev resultatet av dessa möten, om de ägt rum?

President Assad: Alla dessa möten hölls mellan säkerhetsombud, men på olika nivåer. Några få möten, antagligen två eller tre, hölls i Kasab inom de syriska gränserna eller nära de gemensamma gränserna, och ett eller flera möten hölls i Ryssland. Jag kommer inte ihåg det exakta antalet, för de ägde rum under de senaste två åren. Men det har inte givit några riktiga resultat. Vi hade åtminstone förväntat oss komma till en lösning beträffande tillbakadragandet som avtalades i Astana femton km väster och norr i nedtrappningszonen i Idlib. Så skedde inte.

Journalisten: Så ni bekräftar att det har varit möten med den turkiska sidan, men det var innan avtalet …

President Assad: Naturligtvis, det var trepartsmöten med rysk medling och rysk närvaro. Vi insisterade på den ryska närvaron eftersom vi inte litar på turkarna, så det finns vittnen.

Journalisten: Inte bilaterala möten?

President Assad: Nej, trilaterala möten.

Journalisten: Trilaterala, med ryssarna närvarande? Var det före det senaste rysk-turkiska mötet?

President Assad: Naturligtvis

Journalisten: Är ni beredd att sitta ned med turkarna idag efter aggressionen och överenskommelsen?

President Assad: Om du frågar mig hur skulle jag känna om jag personligen skulle hälsa en person från Erdogan-gruppen, eller någon med liknande lutningar eller som representerar hans ideologi… jag skulle inte känna mig hedrad av ett sådant möte och jag skulle känna avsky . Men vi måste lägga våra personliga känslor åt sidan när nationella intressen står på spel. Om ett möte skulle uppnå resultat skulle jag säga att allt som görs i nationellt intresse borde göras. Detta är statens ansvar. Jag förväntar mig inte att ett möte ska ge några resultat om inte omständigheterna förändras för turkarna. Och eftersom Erdogan-turkarna är opportunister och tillhör en opportunistisk organisation och en opportunistisk ideologi, kommer de att ge resultat efter skiftande omständigheter, under press, beroende på deras inre eller yttre omständigheter eller kanske deras misslyckande i Syrien. Då kan de ge resultat.

Journalisten: Den känsliga frågan i detta avseende är: turkarna är ockupanter, så om jag är villig, eller om jag får chansen, eller om jag tror att jag kan möta turkarna, är turkarna ockupanter, precis som israelerna, skulle det vara möjligt att möta israelerna. Det här är en känslig fråga, men den tas upp.

President Assad: Det behandlades faktiskt när vi inledde dessa möten: hur kan vi möta ockupanter i Afrin eller andra områden – även om det inte finns några ockupanter så stöder de terrorism; de är fiender i nationell mening. Skillnaden mellan dem och Israel är att vi inte erkänner legitimiteten i dess existens som en stat. Vi erkänner inte det israeliska folket. Det finns inget israeliskt folk förutom vad som fanns i flera århundraden f. Kr. Nu är de en diaspora som kom och ockuperade länder och förvisade folket. Medan det turkiska folket finns och de är en granne och vi har en gemensam historia, oavsett om denna historia är bra eller dålig eller mitt emellan; det är irrelevant.
Turkiet existerar som en stat och det är en grannstat. Alexandretta-frågan skiljer sig från situationen där ett folk utan land ersätter ett land och ett folk; jämförelsen är inte giltig. Även när vi förhandlade med Israel på 1990-talet erkände vi det inte. Vi förhandlade för att uppnå fred. Om detta uppnåddes och rättigheterna återlämnades, skulle vi erkänna det. Som sagt är jämförelsen ogiltig. Turkiet kommer att fortsätta att existera och turkarna bör förbli ett broderligt folk. Inledningsvis syftade Erdogan till att mobilisera det turkiska folket bakom sig för att skapa fientlighet mot det syriska folket och därmed få fria händer. Vi måste vara noga med att titta på saker på samma sätt. Jag betonar igen att vissa människor, inte de politiska krafterna utan inom den turkiska armén och säkerhetsinstitutionerna, är emot Erdogan. Det var anledningen till våra ansträngningar att möta dem.
Dessutom, och detta var föremål för diskussion med våra ryska och iranska vänner – som sa ja, vi försvarar dig, men till slut är det du som äger saken. Detta är sant, landet är vårt, och saken är vår, och därför har vi en skyldighet att möta dem direkt, även om vi inte förväntar oss resultat. Kanske kommer det en dag då vi kan uppnå resultat, särskilt med förändrade omständigheter i Turkiet, i världen och i Syrien.

Journalisten: När det gäller Israel beskriver vissa det som den frånvarande som var närvarande i händelserna i Syrien, den som gynnades mest av det som hände i Syrien. Som analytiker säger, med försvagningen av Syrien, Hezbollah och Iran är det (Israel) faktiskt mer bekvämt nu än i jämförelse med någon annan tid.

President Assad: Det är alltid närvarande. Det har aldrig varit frånvarande. Det kan vara frånvarande när det gäller språk, eftersom vi kämpar mot dess ställföreträdare, agenter, lakejer eller verktyg, på olika sätt, vissa militära och andra politiska. De är alla verktyg som tjänar Israel direkt eller genom amerikanerna. Eftersom striden är på marken med dessa styrkor är det normalt att terminologin beskriver dessa styrkor och inte Israel. I själva verket är Israel en viktig partner i det som händer, och som en fiendestat förväntas det. Kommer de att stå och se på? Nej. Israel kommer att vara proaktiva och mer effektiva för att slå till mot Syrien, det syriska folket, det syriska hemlandet och allt som har att göra med Syrien.

Journalisten: Dra fördel av det som hände?

President Assad: Detta är en självklarhet. Även om vi inte diskuterar det, är det en av våra nationella självklarheter i Syrien.

Journalisten: Efter all den aggression som den israeliska fienden har utfört mot Syrien har vi aldrig sett en arabisk position och Arabförbundet har aldrig rört på sig. När den turkiska aggressionen började träffades Arabförbundet på utrikesministernivå. De första intrycken var goda och det slutliga tillkännagivandet beskrivs som positivt. Däremot har vi inte hört något uttalande från den syriska staten.

President Assad: Kommer du ihåg när Syriens medlemskap i Arabförbundet frystes? Tillkännagav vi något uttalande? Det gjorde vi inte. Så om vi inte gjorde något uttalande till följd av Syriens utträde ur Arabförbundet, varför skulle vi göra ett sådant när de började diskutera Syriens återinträde i Arabförbundet? Jag tror att konsekvenserna av mitt svar är tydliga för alla som vill förstå. Jag tror inte dina tittare tycker detta ämne förtjänar mer än de få meningar jag just sagt.

Journalisten: Sant. Om vi går över till ren politik när det gäller grundlagskommittén. Vad är din förklaring till kritiken från den andra sidan om denna kommitté, även om det har varit ett av deras krav i flera år?

President Assad: De trodde helt enkelt att vi skulle tillbakavisa bildandet av denna kommitté, och kanske blev de chockade över att vi kunde bilda den, eftersom de brukade sätta upp hinder och skylla på den syriska regeringen. Vi hanterade dessa hinder på ett specifikt diplomatiskt sätt, utan att kompromissa med grundläggande frågor, men i vissa frågor som vi anser handlade om form. De blev chockade till slut, och därför satte de igång en allvarlig attack mot den. Det var i korta drag vad som hände.

Journalisten: Den syriska staten gjorde inga medgivanden pga ryska eller iranska påtryckningar?

President Assad: Nej. Hade vi gjort riktiga eftergifter skulle de inte ha angripit den. De skulle ha lovordat kommitténs bildande. Deras angrepp visar att vi inte har gjort några eftergifter och att inga eftergifter kan göras. Grundlagskommittén och de resultat som den kan komma fram till senare skulle komma att användas som en startplatta för att attackera och slå mot den syriska statens struktur. Detta är vad Väst har planerat i åratal, och vi vet detta. Därför var det inte ett alternativ att kompromissa om grundläggande och specifika frågor relaterade till Syriens intresse. Det fanns andra detaljer som var försumbara, till exempel det faktum att de kamouflerade sig själva under den så kallade moderata oppositionens paraply. I många fall föreslog de namnen kopplade till al-Nusra-fronten, som vi avvisade på grund av denna koppling.

Journalist: Terrorister?

President Assad: De är terrorister. Slutligen enades vi med ett antal av dem, vilket kan ha överraskat. Vi bestämde oss för att resultatet skulle bli detsamma oavsett: samma bakgrund, samma koppling, samma mästare.

Journalisten: Sant

President Assad: Och beslutsfattare, så signalen för beslutet kommer från samma källa. Så, vilken skillnad gör det?

Journalisten: Ingenting annat än marionetter.

President Assad: Precis. Vi gick med på det. Detta är bara ett exempel. Det finns många andra detaljer, men det är det som förvånade dem. Vi har inte kompromissat i några grundläggande frågor.

Journalisten: Pedersen talade om möten i grundlagskommitté i Genève och sa att det skulle öppna dörren för att nå en omfattande lösning på den syriska krisen och enligt hans åsikt inkluderar lösningen att hålla parlaments- och presidentval under FNs överinseende och i enlighet med Säkerhetsrådets resolution 2254. Han talade också om att säkra deltagande av syrier utomlands. Skulle du acceptera internationell övervakning av parlaments- och presidentvalet? Och ligger denna fråga inom ramen för den här kommittén? Och vem har i praktiken rösträtt?
President Assad: Att som han säger att denna kommitté bereder grunden för en omfattande lösning är inte sant. Den ger kanske en del av lösningen. Men genom att säga detta ignorerar han närvaron av terrorister. En grundlagskommitté medan terroristerna fortfarande är där kommer att lösa problemet – hur då? Detta är omöjligt; det avvisas. Lösningen börjar med kampen mot terrorismen i Syrien. Det börjar med att stoppa yttre inblandning i Syrien. Varje syrisk-syrisk dialog fyller, bidrar och spelar en viss roll, men den ersätter inte det första och det andra elementet. Jag säger detta för att inte lämna en del av uttalandet som om vi har gått med på det.
Om han tror att resolution 2254 ger myndighet till någon part, internationellt eller på annat sätt, för att övervaka valet, betyder detta att de återvänder till mandatets era. Jag vill påpeka att den första delen av resolutionen hänvisar till Syriens suveränitet, som kommer till uttryckt genom den syriska staten allena och ingen annan. De val som kommer att hållas kommer att övervakas av den syriska staten från A till Ö. Om vi vill bjuda in någon annan part – ett internationellt organ, vissa stater, organisationer, samhällen, individer eller personligheter – kommer det fortfarande att övervakas av den syriska staten och stå under den syriska statens suveränitet. Grundlagskommittén har inget med valet att göra, den har bara grundlagen som uppgift. Om de tror att de kommer tillbaka till mandatens dagar så är det bara vara i deras drömmar.

Journalisten: Återigen, i Pedersens uttalanden sade han att redan godkännandet av att bilda en grundlagskommitté är en implicit att acceptera den andra sidan och utgör ett totalt åtagande för det syriska folket att försöka komma överens, i FNs regi, om de konstitutionella arrangemangen för Syrien. Vissa människor motsatte sig denna implicita acceptans av kommitténs andra sida, eftersom den inte representerar det syriska folket och inte väljs av det syriska folket. Vad är ditt svar på det?

President Assad: Alla dina frågor är giltiga, åtminstone ur ett juridiskt perspektiv. Låt oss först identifiera den första parten och den andra. Vissa tror att den första parten är den syriska staten eller den syriska regeringen. Nej, detta är inte fallet, den första parten representerar den syriska regeringens synpunkt, men den syriska regeringen ingår inte i dessa förhandlingar, inte heller i dessa diskussioner.

Journalisten: Den första parten stöds av den syriska regeringen.

President Assad: Korrekt. Regeringen stöder denna part eftersom vi tror att vi har samma synpunkt. De är människor som tillhör samma politiska klimat som den syriska regeringen. Detta betyder inte att regeringen är en del av förhandlingarna. Lagligen ingår vi inte i grundlagskommittén, och det betyder inte regeringens erkännande av något parti. Detta problem bör vara tydligt. Så han hänvisar till en sida som representerar den syriska regeringens synpunkter. Här måste vi fråga: vad menar han med “underförstådd acceptans”, vad accepterar vi?
Den första parten gick initialt med på att vara en del av Sotji och sätta sig ned med den andra parten i Sotji. Senare enades de om att inrätta en grundlagskommitté och diskutera idéer om grundlagen. Att acceptera att gå med i den betyder inte att vi accepterar dess natur. Den första parten finns i Syrien, bor i Syrien, tillhör alla delar av det syriska folket. På liknande sätt finns det en stat som har samma synvinkel, väljs av det syriska folket och åtnjuter stöd från majoriteten av folket. Den andra parten utses av vem? Den utses av Turkiet.
Varför försenades bildandet av grundlagskommittén? I ett helt år har vi förhandlat med Turkiet via statsgarantierna, Ryssland och Iran. Den andra parten utsågs inte av någon syrisk sida; några få representerar terroristerna och majoriteten representerar staterna bakom dem; det är enbart Turkiet, och naturligtvis de i bakgrunden, amerikaner och andra. Och det finns den andra parten, som, representerar terroristerna. Så vad accepterar jag? Jag accepterar terroristen för att vara en patriot, eller jag accepterar de som utses av andra, eller jag accepterar agenter för att vara patrioter? Låt oss tala ärligt. Varför ska vi ljuga och prata diplomatiskt? Verkligheten är att det finns en patriotisk part som arbetar med en part som är en agent och en terrorist, så enkelt är det. Men för att vara diplomatisk och inte uppröra alla, skulle jag kalla det en syrisk-syrisk dialog, men bara när det gäller ett identitetskort, pass och nationalitet. Men när det gäller anslutning, är det en annan diskussion, som vi alla vet svaret på, förutom diplomatisk diskurs.

Journalisten: Pedersen trodde att kommitténs arbete faktiskt är en återgång till Genève. Har vi återvänt till Genève efter fyra år? Och hur är det med Sotji och Astana?

President Assad: Nej, vi har bara återvänt till Genève geografiskt, medan vi politiskt är en del av Sotji, och allt som händer har Sotji som referensram och är en fortsättning på det. Det är inte Genève, det är inte en del av denna process. Det faktum att FN är representerat och deltar i Sotji ger det en internationell dimension, som är nödvändig; men det betyder inte att Genève underkasta sig Sotji. Det är inte Genève.

Journalisten: Kan Pedersens uttalanden, alla uttalanden som vi har granskat här, syfta till att förhindra kommitténs arbete, eller är de helt utanför sammanhanget för dess arbete? Och särskilt när det gäller grundlagen: är det fråga om en fullständig förändring av grundlagen, en diskussion om grundlagen eller ändring av vissa bestämmelser i grundlagen?
President Assad: Det är ett försök att styra kommitténs arbete i en viss riktning. Detta är säkert och vi är medvetna om detta och tillåter det inte. Därför är allt som tillkännages utanför kommittén utan värde. Därför bör vi inte slösa bort vår tid på sådana uttalanden eller lägga någon vikt vid dem. Vilken är den andra punkten?

Journalisten: Om arten av kommitténs arbete: diskuterar den bestämmelserna i grundlagen, ändrar den några bestämmelser eller ändrar den grundlagen helt?

President Assad: Detta är en stor del av debatten om att inrätta grundlagskommittén: ska vi ändra på grundlagen eller få en ny grundlag? Vår ståndpunkt var att när vi ändrar en bestämmelse i grundlagen och håller en folkomröstning om den, blir det en ny grundlag. Så det finns ingen verklig skillnad mellan att ändra grundlagen eller att skriva en ny. Allt detta är teoretiskt och har ingen verklig betydelse. Det som berör oss är att allt som produceras i denna kommitté ligger i linje med nationens intresse – även om det finns en ny grundlag från A till Z, måste vi godkänna den. Och om en enda bestämmelse i grundlagen ändras, som strider mot nationens intresse, skulle vi motsätta oss det. Så för att inte slösa bort vår tid på sådant bör vi fokusera på konsekvenserna. Vi är helt klara över vilket spel de tänker spela. De syftar till att försvaga staten och omvandla den till ett tillstånd som inte kan kontrolleras inifrån och därmed styras utifrån. Spelet är klart, eftersom det sker i grannländer som vi inte behöver namnge. Detta kommer inte att ske, men de kommer att försöka och vi tänker inte tillåta det. Detta är en sammanfattning av månader eller kanske längre av framtida dialog. jag vet inte. Jag menar naturligtvis framtida dialog.

Journalisten: Vi diskuterade grundlagskommittén och alla uttalanden som gjordes om denna. Jag kommer att gå över till att prata om den interna situationen i Syrien, eftersom vi pratar om att försöka påverka, det som är viktigt är den interna situationen. Under krigsåren led syrierna av höga priser, brist på produktion, brist på jobbmöjligheter, många konsekvenser av terrorism, sanktionerna och den svåra militära situationen över stora delar av syriskt territorium. Naturligtvis försämrades livsvillkoren för syriska familjer. Men nu har förhållandena på marken förbättrats militärt, större delen av landet kontrolleras åter av den syriska staten. Vad kan ni säga om levnadsvillkoren? Finns det bevis på en förbättring i denna situation, eller kommer situationen att förbli som den är tills allt syriskt territorium är befriat?
President Assad: Om det endast berodde på situationen på marken, terrorism etc., hade det varit bättre att vänta. Men detta är inte vettigt. Som ni vet är det någon som har skulden för säkerhetssituationen och det råder ingen tvekan om att det har stor inverkan, men det är inte absolut. Detta svarar på den sista delen av frågan. Väntar vi? Nej, för om vi skulle vänta, även om situationen på marken förändrades, skulle levnadsvillkoren inte bli bättre. De kommer inte att förbättras med mindre än att vi rör oss som stat och som samhälle på alla nivåer. Att frigöra vissa områden kan påverka den ekonomiska situationen om dessa områden används och integreras i Syriens utvecklings- och ekonomicykel.

Journalisten: Särskilt områden där det finns resurser.

President Assad: Det kan vara resurser eller det kan vara ett turistområde. För närvarande finns det ingen turism, så detta område kommer inte att påverka den ekonomiska situationen, men ett jordbruksområde som de nordliga regionerna, det är viktigt. Idag importerar vi några av de saker vi brukade exportera, och eftersom de importeras på ett sätt som måste kringgå sanktionerna betalar vi mer för dem. Om vi tar Aleppo till exempel, så är det hjärtat i den syriska industrin, och Damaskus är centrum för den syriska ekonomin. Så områdena är olika, men om vi befriar områden utan att vidta nödvändiga åtgärder för att stärka ekonomin kommer saker och ting inte att bli bättre. Så som stat måste vi påskynda återuppbyggnaden av infrastruktur – som att återställa el och annan infrastruktur, och statliga institutioners roll för att underlätta återgången till produktivitetscykeln. Här menar jag inte större industrier och stora projekt. Redan före kriget var vi av uppfattningen att stora projekt är viktiga, men att de inte är lösningen.
För ett land som Syrien ligger ekonomins styrka i små och medelstora företag. Detta kommer att bidra till att stärka ekonomin. Problemet är att vissa människor väntar; de säger låt oss vänta för att se vad som händer. Om vi ska vänta, bör vi inte förvänta oss att se de tecken du hänvisade till. Är det ett tecken? Ja, naturligtvis finns det förbättringar, det finns branscher som har dykt upp, verkstäder som har återvänt till arbetet. Antalet människor som har återvänt till landet är större än utvecklingen av ekonomin, och därför kan vissa säga att dessa förbättringar är immateriella, detta är korrekt. Utmaningen nu är att integrera dessa människor i ekonomin. Svaret på frågan: (kan vi göra det?) Självklart så kan vi det. Vi bör inte säga att omständigheterna hindrar oss, nej; vi är lite lata, vi har vissa missbruk och ibland har vi inte visionen om hur vi ska gå framåt. Och med oss menar jag oss alla som samhälle, som en stat och som medborgare. Staten ansvarar för att tillhandahålla nödvändiga villkor och infrastruktur, men den kan inte öppna alla butiker, verkstäder och industrier.

Journalisten: Om vi kan, varför ser vi inte ett verkligt svar från regeringen på dina kontinuerliga direktiv till ministrarna att vara öppna gentemot medborgarna? Varför denna likgiltighet och improvisation i statliga institutioners arbete och frånvaron av något planerings- eller förebyggande alternativ, som vissa säger, vissa människor som håller regeringen direkt ansvarig för att slösa bort martyrernas och de sårades blod, och de uppoffringar syrierna gjort?

President Assad: Först, om vi vill vända oss till offentliga institutioner, och för att vara objektiv kan jag inte tala om dem kollektivt, så finns det departement som fungerar, medan lättja och ineffektivitet finns hos andra. Inom departementen finns det institutioner som fungerar som de ska och andra som inte fullgör sina uppgifter. Så om vi vill tala objektivt måste vi identifiera specifika sektorer för att skilja dem åt; eventuella generaliseringar blir inte korrekt. I våra egna privata diskussioner kan vi generalisera – staten fungerar inte, regeringen fungerar inte osv. Men jag är en tjänsteman och jag kan inte göra annat än att tala på ett vetenskapligt, objektivt och konkret sätt. I verkligheten finns det fall av försumlighet och motsatsen. Om jag ser på de positiva aspekterna, om ingen av institutionerna fungerar, var får vi då vår lön ifrån? Hur går eleverna i skolan?
Det finns martyrer inom utbildningssektorn och elsektorn. Elverk blev måltavlor och sedan löstes problemet. Trots svårigheterna med sanktionerna kan vi erbjuda grundläggande varor som olja, vete och andra saker. Så det fungerar. Naturligtvis kommer du att säga att det är normalt att prata om smärta. Detta är naturligt och jag förväntar mig inte att folk ska hänvisar till det positiva. Det ligger i människans natur att prata om smärta. När jag är frisk pratar jag inte om att ha en god hälsa varje dag, men när jag är sjuk vill jag prata om min sjukdom. Återigen är detta bara naturligt. Men för att kunna bedöma situationen på rätt sätt bör vi beakta den ur alla vinklar. När det gäller det negativa ligger utmaningen i att skilja mellan orsaker som har att göra med krisen och kriget och orsaker relaterade till vår försummelse.
När folk kritiserar staten talar de som om det inte vore krig. På samma sätt, när en tjänstemän talar skyller de ofta allt på kriget; utmaningen ligger i hur man skiljer de två. Det är vad vi gör nu. När vi hade bensin- och dieselkrisen orsakades problemet verkligen av sanktionerna och vår förmåga att skaffa dessa resurser. Problemet är att staten själv är under sanktioner, så den inte kan importera. Den importerar via andra kanaler, som jag inte kommer att avslöja, för att erhålla dessa resurser. För det mesta lyckas vi, men andra gånger gör vi det inte; dessa senare fall ligger utanför vår kontroll. När det gäller elektriciteten är planerna och infrastrukturen under ständig attack, håller vi då tjänstemännen ansvariga för terroristernas missiler?
Vi måste vara sakliga i vissa frågor, till exempel kunde vi återvinna vissa gasbrännare, vilket förbättrade elsituationen, men behoven hos de återvändande och verkstäderna som har öppnats är mycket större än den el vi lyckats återställa. Vi måste se alla dessa problem. Så vi kan producera, men vi kommer tillbaka till samma fråga: hur skiljer vi mellan försummelse och giltiga orsaker. Det är vad vi bör tänka på, men vi diskuterar inte situationen ur detta perspektiv. På statsnivå försöker vi uppnå dessa resultat och vi har kunnat nå dem när det gäller försummelse. Tjänstemän som inte fullgör sina uppgifter bör avskedas; försummelse ska inte få fortsätta. Det är också frågan om korruption. Försummelse är en sak och korruption är en annan. Resultatet kan vara detsamma ibland, men här hänvisar jag till en tjänsteman som inte är korrupt men antingen oförmögen att fullgöra sin plikt eller inte har en klar vision. När det visar sig att den inte har någon av dessa egenskaper, bör den lämna sin post omedelbart.

Journalisten: Det här med att ha en tydlig vision, om vi pratar om valutakursen för dollarn, är det logiskt att under kriget ökar växelkursen om inte som ett resultat av själva kriget, som ett resultat av embargo och ekonomiska sanktioner mot vårt land, men den senaste tidens ökning är obegriplig och påverkar det dagliga livet. Vad är din förklaring till denna obegripliga ökning?

President Assad: Som jag sa är vissa problem uppenbara. För det första inverkar sanktionerna på statens intäkter i dollar eller hårdvaluta i allmänhet. Detta påverkar växelkursen, vilket i sin tur påverkar priserna. Statens intäkter har också minskat till följd av minskad export och brist på turism; inga turister besöker ett land i krig. Länder vi är beroende av för export bidrar till sanktionerna på ett eller annat sätt. Ändå har vi lyckats hitta inofficiella kanaler för export, vilket har bidragit till tillströmningen av viss hård valuta. Det finns också spekulation, varav en del händer i Syrien och en del utanför. Dessutom finns det spekulationer på sociala medier, som vi dras in i.
Den farligaste av dessa faktorer är den psykologiska. När vi hör att det syriska pundet har fallit, rusar vi för att köpa dollar. Vi tror på detta sätt att vi har sparat pengar genom att förvandla våra pund till dollar, men som en följd av att valutakursen faller på ett allvarligt och accelererande sätt, stiger priserna märkbart. Det medborgarna sparat genom att växla pund till dollar har de förlorat pga högre priser. Det finns många aspekter på detta problem. Kan staten ingripa? Ja, det kan den, men med begränsade intäkter och en enorm efterfrågan – på grund av högre priser på basvaror som vete, olja, bränsle och annat – måste man göra en avvägning mellan att spendera dollar på spekulation eller på grundläggande behov. Om allt i dollar är uttömt kommer detta att innebära att vi inte har vete och olja; så ser vår verklighet ut. Våra intäkter är inte vad de brukade vara, och våra prioriteringar har varit inriktade på vapen och ammunition och att dra in på vad vi kan för att skaffa nödvändiga vapen.

Journalisten: Finns det inga åtgärder staten kan vidta för att kontrollera växelkursen?
President Assad: Naturligtvis finns det det. Om du jämför vår situation med andra länder i vår region, ser du att när dollarkursen påverkas stiger den flera gånger på några dagar. Så det är ett mirakel att växelkursen, som låg på drygt fyrtio eller femtio före kriget, fortfarande är cirka 600 efter nio år. Detta är inte rimligt. Pundet förväntades kollapsa i slutet av 2012. Hade det inte varit för speciella åtgärder, som jag tyvärr inte kan avslöja, skulle pundet ha kollapsat. Låt mig ge dig ett exempel: en faktor som människor inte är medvetna om är att befrielsen av ett område inte nödvändigtvis främjar det syriska pundet, eftersom vi då stryper tillgången till de dollar som terroristerna fått för att täcka sina behov och utgifter. Detta är ett av de verktyg vi utnyttjade.
Jag menar att saker och ting inte är absoluta och vi kan inte säga att terroristerna tjänade oss i detta avseende. Inte alla positiva steg har en positiv inverkan. Det är därför jag säger att problemet är komplicerat. Vissa experter menar att det pågår en process att torka ut regionen på dollar och att hela regionen betalar priset för dollarn. Men lägg märke till skillnaden mellan oss och grannländerna. Den turkiska liran tappade till exempel ca två procent av sitt värde de senaste dagarna; igår pga ett beslut i USAs kongress, tror jag. Länderna är helt utsatta för dessa fluktuationer. Trots våra omständigheter går vi inte under helt – vi lider, vi försvarar oss, vi kämpar med allt, samtidigt som vi har haft ett krig mot oss. Även om dessa andra länder inte befinner sig i krig kan de knappt stötta sin egen valuta, och deras valuta stöds också av externa ekonomiska och politiska åtgärder.
Så det finns utmaningar, men jag upprepar att lösningen inte är svår. Lösningen ligger inte i dollarspelet, utan i ett ekonomiskt spel. Om vi går tillbaka till din första fråga och börjar titta på den ekonomiska cykeln som grund, inte spekulationen. Om vi kan få igång ekonomin kan vi skapa fler verktyg för finansiella myndigheter och för samhället att förbättra de ekonomiska förhållandena och minska beroendet av dollarn. Små eller medelstora industrier hjälper till att minska vårt importberoende och därmed minska trycket på det syriska pundet. Vi har många verktyg vi kan använda, men spekulation är inte lösningen. Så ser jag det.

Journalisten: Så jag förstår utifrån vad du sagt, att det kan ta längre tid för dessa riktlinjer eller åtgärder att ge resultat, men att de är mer effektiva och framgångsrika.
President Assad: Det jag skulle vilja säga som svar på alla ekonomiska frågor är att lösningen finns där. Det finns de som säger att när jag presenterar alla dessa faktorer så är det för att vi inte har någon lösning. Nejdå, lösningar finns och är inte omöjliga, och vad vi har gjort bevisar att de inte är omöjliga. Men det betyder inte att vi har gjort vårt bästa. Detta är utgångspunkten och kräver en ekonomisk dialog, jag presenterar de större rubrikerna som vi kan uppnå. Faktum är att dollarn, ekonomin och levnadsvillkoren är en del av en cykel. De är inte separata delar. Lösningen ligger i att påskynda statliga tjänster och anläggningar för att driva projekt framåt, och det är vad vi gör. Vi väntar på svar, för det finns mycket press på utländska investerare att inte investera i Syrien.
Journalisten: Och lösningen ligger också i att bekämpa korruptionen. Det talas mycket om det nu. Att detta är en omfattande kampanj som inkluderar ett antal affärsmän och tjänstemän som misstänks för korruption. Stämmer det, herr President? Är denna kampanj en del av de åtgärder som vidtas för att bekämpa korruptionen, och kommer den att inkludera andra individer?
President Assad: Det är sant, men det är inte en kampanj, eftersom ordet “kampanj” ger intrycket att vi just har börjat, då en kampanj har en början och ett slut och är tillfällig. Det är inte sant, för antingen accepterade vi korruption och plötsligt accepterar vi det inte längre eller så erkände vi den inte. Nej, den är synlig och började för över tre år sedan. Varför? För i början av kriget var den interna situationen inte alls prioriterad. Vi tänkte då på att täcka våra grundläggande behov, på att klara livhanken, men terroristerna, och i än större utsträckning de korrupta, försökte rasera staten och hemlandet. Det var problemet. Landet kan inte tolerera det, staten kan inte tolerera det.
Journalisten: Vi ville bara hålla oss vid liv.
President Assad: Under de första åren. Senare, när detta raserande ökade, återupptog vi bekämpningen av korruptionen som vi hade påbörjat tidigare, men omständigheterna var annorlunda före kriget och prioriteringarna var olika. Nu har kampen mot korruptionen prioriterats pga de ekonomiska förhållanden vi lever i och eftersom denna reservoar, som är staten, punkteras på många ställen, så alla intäkter som gick in i den filtrerades ut och vi kunde inte nyttja dem. Var började vi? Vi började med militären. Ingen stat börjar kräva ansvar i hjärtat av militären under ett krig; denna institution är helig. Eftersom den är helig, speciellt under kriget, och eftersom den står för disciplin, tillåter sig denna enhet inte att vara symbol för korruption. Så ansvar började utmätas inom militären och många höga officerare fängslades, tillsammans med andra officerare på olika nivåer. De som bevisades oskyldiga släpptes och åter andra kommer att ställs inför rätta; så det rådde ingen favorisering. Frågan ställdes om det är möjligt medan militären är inblandad i ett krig? Vi sa att militären kämpar mot terrorism och bekämpar korruption. Den kämpar mot allt, och eftersom det är militären, bör den ligga i framkant i allt. Samma process följdes också inom inrikesdepartementet, telekommunikationsdepartementet. Många institutioner var involverade. Men frågan väcktes eftersom det finns delar av samhället, personligheter och institutioner, som är föremål för människors uppmärksamhet. I samhällets rampljus fick saken en framträdande roll, medan det faktiskt inte är något nytt. När det gäller ansvar är det en pågående process. Så svaret på din fråga är: ja, den pågår.
Journalisten: Kommer vi att få se fler individer ställas inför rätta?
President Assad: Så länge det finns korruption kommer kampen mot den att fortsätta. Det är säkert. Under nuvarande och under andra omständigheter. Detta är en del av statens utveckling. Vi kan inte prata om att utveckla staten när det gäller administration och andra aspekter utan att bekämpa korruptionen. Detta är självklart.
Journalisten: Det finns de som spred ryktet att staten behövde pengar, eller att våra allierade bad oss att betala av skulder, så staten tog pengar från köpmän på ett hämndlystet sätt, så vissa t.o.m. beskrev det som Ritz Carlton Syrien. Hur kommenterar du detta?
President Assad: De beskriver alltid Syrien som en regim. De säger inte Stat. Målet med det är att få oss att framstå som en gäng, en junta, medan staten har grundläggande principer, en grundlag, förordningar, tydliga kontroller. Vi är en stat, inte ett shejkvälde, som är fallet i vissa länder. Staten har en grundlag och lagar. Det första i grundlagen, eller en av dess viktigaste delar, är skyddet av privategendomen. Vi kan under inga omständigheter säga till någon att vi tar dennes egendom. Det har gjorts många tillfälliga beslag av egendom tillhörande terrorister, men de har inte förstatligats, eftersom det inte finns något domstolsbeslut. Även om dessa personer är terrorister, krävs fortfarande ett domstolsbeslut. Det betyder inte att den här egendomen automatiskt går till staten. Det behövs ett domstolsbeslut. Inom denna ram kan staten inte under några omständigheter säga “du är korrupt, så ge mig dina pengar”. Detta strider mot statens grundprinciper.
Journalisten: Det är åtgärder som vidtas på rättslig grund.
President Assad: Naturligtvis. Det finns många fall som människor blandar ihop. Det var ett möte mellan en grupp affärsmän och myndigheter för att stödja det syriska pundet när det började falla snabbt på grund av tillståndet av rädsla och ångest. I övrigt fanns det ingen ekonomisk grund till det syriska pundets kollaps. De ombads att hjälpa statliga institutioner, särskilt centralbanken, och det gjorde de. Detta betyder inte att de gav gåvor till staten, utan de bidrog med hårdvaluta och fick syriska pund i gengäld. Ingen ger staten något gratis.
Journalisten: Bara för att få igång ekonomin.
President Assad: Ja, på ett bestämt sätt och enligt en viss överenskommen plan. Det gjorde de, och det gav snabba resultat. Det gäller också kampen mot korruption som du frågade om nyss. Det är tjänstemän och individer inom den privata sektorn, eftersom korruption sker i partnerskap. Inom den privata sektorn ombads alla de som slösade med offentliga medel att återlämna dem, eftersom målet är att få tillbaka pengarna utan att nödvändigtvis vara hämndlystna, innan vi åtalar och måste dra det i domstol i flera år. Det finns dokument. Är du beredd att återlämna statens pengar? Många av dem uttryckte sin vilja att göra det. Så det finns aspekter på detta.
Journalisten: Men varför framställdes saken, eller så förstod folk ibland skälen du nämnde som att åtal väcktes eller ansvar utkrävdes endast av affärsmän, men vi har inte hört något om tjänstemän. Vi hörde bara om köpmän eller affärsmän.
President Assad: Det var därför jag sa att ansvar började utkrävas inom armén, inrikesdepartementet, transportdepartementet och andra institutioner, och pågår fortfarande, vilket alltså främst gäller tjänstemän. Och alla fängslade är statliga tjänstemän på olika nivåer. Du kan inte åtala bara en part när denne har en medbrottsling. Det finns alltid ett partnerskap, men ibland nämns inte tjänstemannens namn, eftersom folk inte är intresserade eller namnet på personen i den privata sektorn inte nämns eftersom människor inte känner till denne. Frågan är detta med hur det förs fram i media, och vi har aldrig varit beroende av och kommer aldrig att lita på marknadsföring i media eller propaganda för att säga att vi bekämpar korruptionen. Vi är mer intresserade av att faktiskt bekämpa korruptionen snarare än att göra en stor affär kring den.
Journalisten: Det är därför det talas om en lag om redogörelse för finansiella tillgångar för alla som arbetar i den offentliga sektorn.
President Assad: Diskussionerna inleddes för några månader sedan, och departementet för administrativ utveckling höll en workshop om detta i förra veckan. Det är en viktig lag. Detta är faktiskt inte nytt. Den lanserades ett år före kriget, men vid den tiden formulerades den inte som en lag. Det var snarare ett beslut, att varje statsanställd skulle uppge sina finansiella tillgångar så att denna deklaration blir en referensram för de tillgångar personen förvärvar under sin anställning. Många undrade varför statstjänstemän inte tillfrågades om sina tillgångar och hur de förvärvades. För att göra det kommer ett rättsligt ramverk att krävas, och det är vad vi håller på med just nu. Kärnan i kampen mot korruptionen ligger i lagarna. Genom att man ska ange sina finansiella tillgångar kommer lagen att utgöra en viktig referens för varje statsanställd; ett år eller tjugo år senare kan man fråga dem hur de förvärvade sina tillgångar.
Journalisten: Vilka åtgärder kommer att vidtas i detta avseende?

President Assad: Lagen om deklaration av finansiella tillgångar är en del av dessa, och att åtala korrupta individer för vissa överträdelser är en annan. Men om du går tillbaka till diskussionen om korruption, särskilt på sociala medier, så pratar folk om allt utom källan till korruption. I vårt fall ligger källan i lagarna och tillhörande verkställande förordningar och åtgärder, etc. Problemet med korruptionen är den rättsliga strukturen. De flesta fall som gått till domstol har visat sig vara en tillämpning av lagen, som är mycket vag och har många kryphål. Så länge detta är fallet, även om du är helt övertygad om att de är korrupta, är de juridiskt sett oskyldiga eftersom de har “tillämpat lagen”. Våra lagar ger långtgående möjligheter och tillåter många undantag. Det var därför jag på mitt senaste regeringssammanträde, efter ombildningen, tog upp tillsättandet av en kommitté för att förbättra lagarna och speciellt för att få bort undantagen. Undantag är inte nödvändigtvis att tillåta tjänstemän att tillämpa dem, utan också om de kan tillämpas på olika sätt efter eget gottfinnande.
Jag kan tillämpa lagen i god tro och skapa meningsskiljaktigheter mellan människor, och jag kan tillämpa den i ond tro och för pengar och följaktligen bli korrupt i ordets ekonomiska mening. Det är därför vi började med att fokusera på de undantag som givits republikens president. Genom att tillåta undantag, om jag ville genomföra lagen rättvist, kan jag inte det, för jag ger dig möjlighet att tillämpa bestämmelsen på ett visst sätt, medan någon annan berövas den möjligheten eftersom jag inte träffat honom eller han inte har tillgång till mig. Så vi började med att ta bort undantagen för republikens president. Dessutom, alla undantag som krävs inom specifika områden, såsom tull-lagen; i dessa fall bör det finnas tydliga begränsningar och kontroller av undantagen. De får inte överlåtas till andra tjänstemän, oavsett deras anställningstid. Vi hade så många undantag utan kontroll, även inom sysselsättning och andra områden. Återigen, våra lagar är fulla av kryphål som måste täppas till genom att stifta nya lagar. Detta har redan påbörjats, särskilt lokala administrativa lagar, eftersom de överträdelser vi ser överallt är delvis lagliga. Detta är vad vi behöver göra. Vi fokuserar på anti-korruptionslagen eftersom det vi gör nu i syfte att bekämpa korruptionen endast behandlar symtomen, men inte löser problemet.

Journalisten: Så det handlar om att bekämpa den korrupta miljön och inte de korrupta individerna.

President Assad: Precis.

Journalisten: Och nu vill jag slutligen fråga om vår roll i media, och tackar dig för ditt tålamod med oss, herr President, och för att du besvarat alla dessa frågor.

President Assad: Ingen orsak.

Journalist: Som media, har vi någon roll att spela inom ramen för att bekämpa den korrupta miljön, och hur ser du på det?

President Assad: Media spelar en avgörande roll på två områden. För övrigt ägnades mitt senaste regeringssammanträde helt och hållet åt medias roll. Först för att jag vet att media kommer att ha många fiender inifrån staten, särskilt när det gäller frågan om korruption. Detta är av många skäl, inte bara på grund av intressen utan också för att det ligger i vår natur och vår kultur att inte gilla kritik. Även det allmängiltiga görs till något personligt, och det blir reaktioner, vilket skapar en massa problem – antingen genom att man bekämpar media i allmänhet eller bekämpar den information du behöver för att göra ditt jobb i detta fall.
Så mötet ägnades åt att främja statens media; först för att det är det viktigaste verktyget i kampen mot korruption. Korruptionen är utbredd och omfattar många sektorer, förhållandet mellan människor och staten, förhållandet mellan olika statliga sektorer är inte bara en daglig relation, utan manifesteras på timbasis. Följaktligen kan vi, oavsett mekanism, inte följa upp alla dessa fall. Här kommer medias roll in, eftersom media förmodas finnas med i alla hörn av samhället. Så det är ett viktigt hjälpmedel för att upptäcka fall av korruption. Den viktigaste punkten som jag berörde tidigare när jag hänvisade till lagarna är miljön som radikalt behöver reformeras. Media bör leda dialogen kring denna reform. Staten har tagit in juridiska experter för att studera bristerna, men juridiska experter har inte nödvändigtvis visionen.
Advokater kan formulera lagarna, som bara är en del av processen. Den andra delen är visionen. Vem har denna vision? Enbart tjänstemännen – nej. Det finns detaljer som tjänstemän trots erfarenhet och ställning inte ser. Och varje individ i samhället, med sin närvaro inom ett visst område, kan inte se hela lösningen, bara en del av den. Media kan föra oss samman för att diskutera denna lösning. Ur ett annat perspektiv ser vi kaoset i diskussionerna på sociala medier. Här är de nationella medias roll att skifta denna diskussion från ytlighet, personifiering, skadeglädje, hämnd och manipulation utifrån, även det som sker omedvetet. Media kan skapa en verklig metodik för seriös dialog, en mogen dialog, en nationell och följaktligen produktiv dialog. Vi hyser faktiskt stora förhoppningar om er, trots att ni ännu bara är i början av de program ni nyligen har startat. Arr kunna uppgradera denna dialog, bekämpa korruptionen, ta itu med lagar och korrupta – den horisont ni har framför er är bred och öppen för er att spela en viktig roll. Jag personligen hyser stora förhoppningar på er och stöder de officiella media i detta avseende.

Journalisten: Tack för ditt stöd, herr President, som utgör ett praktiskt bemyndigande, men också lägger ett stort ansvar på våra axlar.

President Assad: Tack. Jag är glad över att haft denna dialog med två stora och viktiga nationella media. Det råder ingen tvekan om att människor hyser stora förhoppningar om den roll som tjänstemän och staten spelar för Syriens framtid, vare sig det gäller kampen mot korruption, kampen mot terrorism eller de många andra frågor ni har försökt att förmedla till de syriska medborgarna. Vi sätter vårt hopp till att media är – som ni har varit – en del av kampen mot terrorism, mot korruption och mot alla misstag som kan leda landet bakåt snarare än framåt.
Tack ska ni ha.

Journalisten: Tack, herr President.

I kommentarsfältet har varje person ansvar för sin kommentar. Kommentarer som bryter mot kommentarsreglerna eller svensk lag kan tas bort eller ändras.

5 KOMMENTARER

  1. Oerhört intressant! Stort tack.

    I sammanhanget kanske också av intresse: Oefterhärmlige George Galloway på MOAT (Mother of all talk shows) för tio dagar sedan, intervjuar (20 min) syriska unga damen Maran Susli. Hon pratar ledigt och minst lika tydligt som G.W. Insprängt och passande, två tel samtal med Alan i London (Kurd) och Max i Surrey (Syrisk soldat)
    “We have secured the Oil och/eller Protecting Israel?”

    https://youtu.be/JURhnbab5TQ
    https://www.youtube.com/watch?v=JURhnbab5TQ

  2. Man kommer att tänka på USA:s vänlighet att förse Irak med en ny författning i samband med tillbakadragandet från det krigshärjade landet. Portalparagrafen inleds med ”Vi Mesopotamiens folk.”
    Vidare anges bland mycket annat ”I händelse av motsägelse mellan regional och nationell lagstiftning avseende en fråga vid sidan av den federala regeringens exklusiva befogenheter, ska den regionala myndigheten ha rätt att ändra tillämpningen av den nationella lagstiftningen inom denna region.”
    Det irakiska folket saknade förstås kännedom om innehållet i den författning omröstningen gällde.
    Författarna till detta unika dokument, i den meningen att det skadade Iraks nationella enhet, får nog sökas bland judiska och/eller kristna sionister i USA.
    Ibland får jag för mig att världen kastats 2000 år tillbaka i tiden med återupptagna stamfejder från faraonernas och romarnas tid. Men det är ju inte första gången fariseismen förlorat synen på vägen till Damaskus.

  3. https://www.foreignaffairs.com/articles/israel/2019-10-15/there-will-be-one-state-solution?utm_medium=newsletters&utm_source=fatoday&utm_content=20191030&utm_campaign=FA%20Today%20103019%20The%20One-State%20Solution%2C%20Colombia%27s%20Unraveling%20Peace%20Process%2C%20Ireland%27s%20Rocky%20Road%20to%20Unity&utm_term=FA%20Today%20-%20112017

    Länken går till en artikel som kan synas ligga utanför ämnet, nämligen Israels framtid. Men jag länkar till den för att Syrien har en mycket strikt inställning till den israeliska statsbildningen som man inte erkänner. Artikelskribenten hävdar att tvåstatslösningen är död. Ett direkt resultat av den israeliska politiken att fortsätta att annektera allt större andel av landet. Den logiska slutsatsen kan bara bli en enhetlig stat med lika rättigheter för alla. – Att vägen dit kan bli besvärlig är en annan fråga.

    Förutom Israel har Turkiet varit den grannstat som sett till att kriget mot den syriska staten blivit utdraget och destruktivt. Medan Israel agerat i det fördolda har Turkiet agerat helt öppet. Därvid har man kunnat utnyttja sitt geografiska läge med en porös gräns genom vilken vapen och krigare kunnat slussas in. Därtill har Turkiet i det nordvästra Syrien haft interna försänkningar, turkiskättat folk som agerat som villiga mellanhänder.

    Turkiet är således den faktor som i första hand måste kunna neutraliseras. Att det verkar kunna ske kan förklaras av att den turkiska politiken inte stöds av andra än Erdogans eget folk och efter det väststyrda kuppförsöket mot honom har han börjat backa. Sett i ett längre perspektiv borde den förhandlande trion Iran, Ryssland och Turkiet kunna bli partners både sinsemellan och med Syrien.

    Tack för översättningen, föreställ er en EU-ledare i samma sits som Assad. Att sanktionerna från EU:s sida fortsätter är en reaktion på att de blivit ertappade på bar gärning och då försöker att fortsätta med sin kriminella politik till det bittra slutet.- Tips: På Antiwar.com finns just nu många bra artiklar med anknytning till Syrien.

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here