Nooshi Dadgostar: Vänsterpartiet är inget socialistiskt parti. Surprise?

10
1505

Ingress: Läsaren Vivianne Månsson mailade mig för några dagar sedan ”Povel Johansson ordförande i Kommunistiska partiet kritiserar Dadgostar för hennes uttalande nyligen i Nyhetsmorgon TV4, då hon blev konfronterad med ett citat från deras partiprogram som löd följande: ”införande av socialismen kräver kapitalismens avskaffande”
Povel tyckte frågan var harmlös, och tyckte att Dadgostar gav sig in i ett resonemang som var direkt upprörande om man är Vänsterpartist.
Hon ursäktar sig med att hon inte känner igen citatet, och Povel tycker att en partiledare borde veta om ens parti verkar för kapitalismens avskaffande eller om man anser att bankväsendet bör förstatligas.

I stället för att försvara programtexten så skyller hon på att den är så väldigt gammal och att det inte bör läggas någon vikt vid vad som står där.
”- Jag vill verkligen säga det att vi har för närvarande inget partiprogram som är det som gäller, säger Nooshi Dadgostar med allvarlig min.”
Så hon säger att deras partiprogram är i princip värdelöst. Hon är partiledare för detta parti.

Det politiska landskapet ändras i Sverige, där socialdemokraterna blivit mer borgerliga och Vänsterpartiet försöker bli de nya socialdemokraterna.”

Jag har tidigare i flera artiklar påvisat att Vänsterpartiet inte är ett antiimperialistiskt parti, snarast ett proimperialistiskt. Samtidigt som jag känner flera antiimperialister (enligt min åsikt) som sedan gammalt stödjer Vänsterpartiet. ”Gammal vana”?

I september publicerade jag artikeln Överger Vänsterpartiets ledning antiimperialismen?
Utdrag
* Jonas Sjöstedt: Vänstern har tagit ställning för ”Responsibility to protect”, en skyldighet att ingripa när folkmord är på väg att ske. Jag är inte en nationalstatsfundamentalist…”
Kommentar: Jonas Sjöstedts svar är intressant, inte överraskande och utgör en bekräftelse att han är en proimperialist. ”Responsibility to protect” är USA:s paroll för att ingripa i misshagliga länder som Libyen, Irak, Afghanistan och Syrien. Denna politik är i strid med FN-stadgan och har avvisats av en majoritet i FN.”

Jonas Sjöstedt.

* Och redan i augusti 2013 publicerade jag min första artikel om Vänsterpartiets proimperialism Öppet brev till Vänsterpartiet och Ung Vänster.

Venezuela:
Ett kort utdrag ur artikeln Jonas Sjöstedt banerförare för USA:s krigspolitik i partiledardebatten.

* I partiledardebatten 16 oktober 2019 framgick (i inlägg kl 11.24-11.26) att Jonas Sjöstedt instämmer i att Ryssland är riktigt aggressivt, vilket även Liberalerna hävdade i debatten.
På fråga från Liberalernas debattör (Johan Persson) om Venezuela menar Jonas Sjöstedt att valet av Maduro som president var ojust. Han menar att ett nytt val måste hållas och att Venezuelas regering har vanskött landet grovt. Problemen i Venezuela sägs bero på att Venezuela regering fört en mycket dålig politik ur humanitär och politisk synvinkel.
Inte ett ord om kritik av USA:s politik och sanktioner.

* Jonas Sjöstedt sa att han gärna skriver en artikel om Venezuela tillsammans med Liberalen…”

Jonas Sjöstedt talar i denna fråga som en kopia av John Bolton, Mike Pompeo, Donald Trump (och Joe Biden).

Syrien:
* I december 2018 ville Jonas Sjöstedt att angriparen USA stannar kvar i Syrien, liksom hökarna i Pentagon, försvarsminister Mattis, senator Lyndon Graham och andra. Jonas Sjöstedt beklagar att USA avbryter angreppskriget mot Syrien.

Man kan ju tänka sig att Vänsterpartiets ledning ändå tar ställning mot kapitalism och förespråkar någon slags socialism. Inte alls menar V:s nuvarande partiledare Nooshe Dagostar, som är känd för att hon vill uteckla och stärka storföretagen.

_______________________________________________________________

Läsaren Vivianne Månsson mailar

”Povel Johansson ordförande i Kommunistiska partiet kritiserar Dadgostar för hennes uttalande nyligen i Nyhetsmorgon TV4, då hon blev konfronterad med ett citat från deras partiprogram som löd följande: ”införande av socialismen kräver kapitalismens avskaffande”
Povel tyckte frågan var harmlös, och tyckte att Dadgostar gav sig in i ett resonemang som var direkt upprörande om man är Vänsterpartist.
Hon ursäktar sig med att hon inte känner igen citatet, och Povel tycker att en partiledare borde veta om ens parti verkar för kapitalismens avskaffande eller om man anser att bankväsendet bör förstatligas.

I stället för att försvara programtexten så skyller hon på att den är så väldigt gammal och att det inte bör läggas någon vikt vid vad som står där.
”- Jag vill verkligen säga det att vi har för närvarande inget partiprogram som är det som gäller”, säger Nooshi Dadgostar med allvarlig min.”
Så hon säger att deras partiprogram är i princip värdelöst. Hon är partiledare för detta parti.

Det politiska landskapet ändras i Sverige, där socialdemokraterna blivit mer borgerliga och Vänsterpartiet försöker bli de nya socialdemokraterna.”

_____________________________________________________________

I e-folket skriver finns en mer fullständig rapport Jens-Hugo Nyberg, vilket bör spridas.

Anser Nooshi Dadgostar att Vänsterpartiet inte är ett socialistiskt parti?

I TV4:s Nyhetsmorgon fredag 4 februari fick Nosshi Dadgostar en fråga på det ännu gällande partiprogrammets formulering om att införandet av socialismen kräver kapitalismens avskaffande, något som är en självklarhet för en socialist. Försökte hon då förklara att kapitalism innebär att en väldig massa makt och en allt större del av pengarna samlas hos en liten minoritet? Att kapitalismen i den tid vi lever innebär högerpolitik (i varierande grad, men högerpolitik) över hela linjen, ett stort hinder för den nödvändiga klimatomställningen, en jordmån för reaktionära och fascistiska rörelser, vapen till Saudiarabien, ökade klassklyftor etc. etc.? Absolut inte.

Den där gamla trasan behöver ni inte bry er om, förklarade Dadgostar – glöm det där, det är inte viktigt och inget vi bryr oss om, det där tas nog bort snart (efter att först ha förklarat att hon inte ens kände igen den meningen)! Hon fick så frågan om att det för två år sedan fanns på förslag att V skulle anta ståndpunkten att bankväsendet på sikt bör förstatligas. Här skulle hon ju ha kunnat förklara att vilken enorm makt som finns koncentrerad hos ett fåtal storbanker, en makt som inte jobbar för att förbättra välfärden eller miljön, utan för att öka sina egna och de bolagsintressens de är kopplade till redan feta vinster, och vars aktivitet sätter oss alla i fara för nya kriser etc. Men nej, istället upprepar hon att deras partiprogram är väldigt gammalt, att de länge har försökt ändra det och att det inte är det som gäller.

Faktiskt sa hon det – vem bryr sig om ifall ett partiprogram är antaget på en kongress och senast reviderat 2016 (2017 sa en av programledarna, 2016 står det på Vänsterpartiets hemsida), klart en partiledare ska kunna förklara att “vi har för närvarande inte ett partiprogram som är så att säga… det som gäller”. Och så lite upprepningar om att partiprogrammet är väldigt gammalt, ifall någon hade missat det.

Det finns givetvis inget att förvåna sig över här. När Dadgostar pratar om klimatomställningen tycks det inte existera några kapitalister med andra klassintressen än arbetarnas – eller för att uttrycka det lite annorlunda: sätter sina vinster högre än några andra hänsyn – bara en industri som behöver stöd och uppmuntran för att genomföra denna omställning. Och har någon ens hört henne säga att elmarknaden måste återregleras?

Inte heller är det något nytt under Dadgostar. Redan Schyman, när hon blev partiledare, slog fast att de inte kunde säga att målet var ett socialistiskt samhälle, att klasskampstänkande är föråldrat och att Vänsterpartiet inte ville förstatliga några företag. Ohly lät ibland lite mer radikal, men så fort han erbjöds att ingå i regeringsunderlaget tillbringade han en valrörelse med att berätta om hur mycket han och högersossen Mona Sahlin var överens om. Och Sjöstedt stod på ett första maj-tal i Kungsan och berättade sagor om hur bra allt gick i Sverige, samtidigt som klassklyftorna fortsatte att öka och riskkapitalister fortsatte att urholka välfärden under den “röd”-“gröna” regeringen – i stället för att beskriva läget och förklara hur det skulle kunna förändras.

Det är väl möjligt att tro att klasskamp, gatukamp och all annan verklig kamp underifrån är omöjlig eller verkningslös och att det enda realistiska är att smöra för sossetoppen – och, vid behov, och lite mera försiktigt, för C – för att få igenom vissa reformer, eller åtminstone förhindra vissa försämringar (och givetvis förklara att det där bara var V:s förtjänst – kom dock ihåg att de tokroligt nog förklarade seger över vinsterna i välfärden så snart S tillsatte en utredning i frågan, så vi gör klokt i att ta det de säger om vad V har genomfört med en nypa salt eller två), och det är också möjligt att anse att socialister gör bäst i att gå med i V och verka där. Däremot är inte V ett socialistiskt parti.

Jag tvivlar inte på att en stor del av medlemmarna kallar sig socialister, och många har säkert en mer konkret uppfattning om att en faktiskt socialism skulle innebära att förstatliga storföretag, banker och naturtillgångar och börja planera ekonomin utifrån behov, och inte ett fåtals vinstbegär (och givetvis kan det i slutändan inte ske på bara nationell skala, men jag försöker hålla det mycket, mycket enkelt), men med sådana ledningar – och till och med utan kandidater som har stått för en radikalt annorlunda politik vid något av de senaste partiledarvalen – är V inte ett socialistiskt parti.

Man kan sedan tycka att det inte är taktiskt, eller möjligt att föra en socialistisk politik i nuläget, eller kanske över huvud taget, men så är det. Socialdemokratiskt ja, men inte socialistiskt. Det kanske finns vänsterpartister som invänder häftigt mot det jag påstår, men detta förändrar inte faktum.

De medlemmar som vill att V ska vara ett socialistiskt parti kan förslagsvis ta strid för ett verkligt socialistiskt program – ett lite mer konkret, socialistiskt program – och en ledning som faktiskt står för det programmet i sin politik, och inte bara avfärdar det som föråldrat. Och de kan ju alltid hoppas att Dadgostar inte tycker att några beslut på helgens kongress var så dåliga att hon bestämmer sig för att förklara att de inte gäller.” (Slut)

Redaktören: Flamman skrev 10/2. Det (Intervjun med Dadgostar) fick 14 medlemmar, flera kongressombud, att skriva en ilsken debattartikel i Flamman…”

Dagen efter sade Dadgostar att ”dagens kapitalistiska samhälle” inte fungerar.

Vilken socialist i och utanför V blir lugnad av detta?

 

Föregående artikelDen primära mekanismen bakom indoktrinering ligger öppen. Vilken är det?
Nästa artikelMilitärt svaga Donbass angriper militärt starka Kiev?
Globalpolitics.se är en partipolitiskt obunden, vänsterorienterad och oberoende analyserande debatt- och nyhetstidning med inslag av undersökande journalistik.

10 KOMMENTARER

  1. Jag gillar verkligen många vänsterpartister,och från ungdomsförbundet finns det helt klart många modiga också. Att det finns flera engagerade i Vänsterpartiet råder inget tvivel om. Jonas Sjöstedt som kommenterade Venezuela som han gjorde,utan att ta upp Usa var DJUPT stötande. Det var jävligt störande att han inte tog upp ALLA VIDRIGA brott och handlingar Usa begått och genomfört mot Venezuela i så många ÅR. Han är bedrövlig. Men när det gäller Nosshi litar jag tyvärr inte på henne. Vet inte ens hur man ska säga det,men nej förhoppningarna jag hade på henne grusades fort från hösten nu. Visst är hon lite”modig och sticker ut” Men nej tycker det fattas lite ur ett akademiskt synpunkt. Tror ärligt inte att hon är och var 100procent redo att ta denna viktiga uppgift. Snarare 80procent då. Hon är intelligent och en frisk fläkt utan tvekan. Men tycker bara att det fattas lite ur ett” akademiskt”synpunkt. Hon är jättegullig,men inte så rak eller skarp som man skulle önskat

    • Även jag är lite orolig för Vänsterpartiet under Nooshi Dadgostar.
      Tycker också partiet borde fokusera mer på akademisk socialism men vill inte så gärna här berätta varför jag tycker så.
      Men kanske inte så bra för partiet och sparka av sig hämskorna i en tid då nationen håller på att brytas ned av alla utopiska drömmar och framtidsoptimism som uppenbarligen inte fungerar.
      Så mer akademi i partiet tack, som till slut kan locka fram revolt från Verklighetens Folk så vi kan få bort idioti och förstörelse där vi sedan kan arbeta och vara produktiva utan att bli utsugna av en utopisk stat och akademisk elit som inbillar sig de kan ”förbättra” världen med våra pengar och vår välfärd.

      Om så inte sker är min privata framtidsplan att emigrera till Belarus eller Ryssland där Verklighetens Folk faktiskt tycks finnas och inte blir utsugna av stat vars största intresse är att förändra världen.
      Gillar verkligen att de här två länderna har ett militärt försvar fullt tillräckligt att avskräcka utopisterna och deras ”demokratiseringsiver”.
      Ryssland kommer göra något bra av Ukrainakrisen. Hos mig finns inga tvivel.
      Jag tror på Vladimir Putin.
      Som vinnare och inte försvinnare.

  2. Om vi tittar närmare på Jonas Sjöstedts ”Responsibility to protect” så är det ett fundamentalt uttalande. Den efterkoloniala imperialismen har detta ”ansvarstagande” som grund för attacker mot misshagliga regeringar i länder som strävar efter att bygga upp självständiga stater med en ekonomi som gynnar det egna landets befolkning, utifrån en av andra länder oberoende syn på vad demokrati är. Det är det som nu alltmer växer fram i det ”Globala Syd”, och som Kina, Ryssland, Iran, Venezuela, Kuba, Nicaragua, Bolivia, ja listan blir längre och längre i en ökande hastighet, som dessa länder strävar efter. Vänsterpartiet har ställt sig på den sida som genom olika instrument som IMF, Världsbanken, m.fl. bekämpar detta. Dessa instrument sitter främst i händerna på USA-imperialismen och har, utöver en enorm krigsmaskin, dollarn som ett viktigt verktyg. När nu dollarn blir allt mindre betydelsefull, och krigsmaskinen alltmer ringrostig, så känner naturligtvis USA-imperialismen av det, och kampen mot denna utveckling hårdnar.

    Om nu Vänsterpartiet inte heller längre vill kalla sig ett socialistiskt parti, så finner jag det vara helt ointressant. Etiketter som Champange, Vinerkorv, Vänster eller vad det nu kan vara för något är ingen garant för ”Äkta vara”. Det är analysen av drycken, köttet och handlingarna i det tredje fallet, som är det viktiga. Vänsterpartiets handlingar har för mig sedan en lång tid tillbaka visat att partiet är reaktionärt, då det fundamentalt går emot den strömning av ökande oberoende som går genom det ”Globala Syd”. (Exemplen är många på denna blogg .) Det går inte att försöka föra en politik i Sverige som påstås arbeta för minskande klasskillnader, samtidigt som Sveriges roll som nickedocka åt USA-imperialismen inte ens en gång avslöjas.
    Turligt nog för all världens folk, även för oss svenskar, så är det framför allt vad som händer i det ”Globala Syd” som avgör jordens framtid, även om Sveriges framtid naturligtvis i sista hand avgörs av det svenska folkets handlande.

  3. ”Vanan” att rösta på Vänsterpartiet upphörde för min del vid förra valet. Och då hade jag ändå hållit på att obrottsligt rösta VPK och V varhelst jag kom åt sedan 60-talet. Men aldrig mer. Det räcker att se hur V ser på Kuba, Venezuela och Nicaragua så är saken klar. Resten av allt svek att förtiga.

    • Bert Hoflund,
      Jag tror vi får fortsätta ha det så här så länge det lönar sig att vara pragmatisk.
      Jag tror heller inte de vanliga politiska ideologierna konkurrerar så mycket med varandra längre.
      Snarare har det börjat mötas för att uppgå i en syntes.
      Istället har vi fått olika värderingsfrågor som skiljer partierna åt.
      ”Värdegrund” hör verkligen hemma i dagens politik.
      Man måste förstår tiden är dynamisk och det som var viktigt då kanske är mer eller mindre betydelselöst idag.
      Nya rön, nya tider, nya generationer som får samhället att förändras.
      Ibland till det bättre och ibland till det sämre.
      Man får tycka vad man vill.
      Det sista är väldigt viktigt tycker jag.

  4. Det är mycket snack och lite verkstad.

    Det är mycket kritik mot den totalitära fascismen och imperialismen, samt väldigt lite valsamverkan med det fria fredliga demokratiska folket, från er kommunister i KP och SKP.

    Nu är vi väldigt många partier som kommer valsamverka, men var är alla kommunister någonstans när folket behöver er för att trygga sin demokrati och sin frihet?

    Ska ni sluta på 0 mandat igen i internt käbbel, skapat av monopolkapitalets agenter i era egna led? Varför då? Hur kommer ni då kunna påverka någonting? Hur kommer ni då kunna utmana Vänsterpartiet om rösterna?

    Vi har möte på Onsdag igen. Välkomna att kontakta mig för samtal via Jitsi Meet!

  5. Vänsterpartiet är en samling politiker som försörjer sig på politik. De talar inte för någon annan än sig själv, de representerar vare sig arbetare eller rasifierade. Den nya partiledaren försöker naturligtvis inte sälja in ”socialism”, det är konserverad gröt, osäljbart. Hon försöker komma ur vänsterfällan, så att s måste ta med partiet i regering utan att c obstruerar. Hon sköter det politiska spelet skickligare än föregångaren.

    • Ja, förmodligen det också.
      Men hon vet också vart fler väljare finns att hämta.
      Tyvärr hjälper inte en skicklig partiledare om övriga i partiet inte tänker i samma banor.
      Liknande situation finns i Kristdemokraterna där partiledaren är mycket pragmatisk och skicklig men som oftast hämmas av partiet.
      Ebba Busch överlevde faktiskt mediadrevets uppblåsta ”skandal” om fastighetstvisten som i princip vem som helst kan råka ut för.
      Det kan man inte kalla för annat än styrka.

      Kanhända Nooshi Dadgostar är Vänsterpartiets nya ledare med samma styrka?
      I så fall bör nog partiet vara nöjda.

      • Precis, de är nöjda. Men sen finns där bitterheten som är socialismens grund, så Nooshi kan få en stark vind mot sig inom partiet i varje tänkbar fråga. Det är riksdagsmännen som tjänar på anpassningen, partiets ruttna grundvalar finns kvar.

        Tes-antites-syntes. Skattebetalarna står för fiolerna. Damberg har just öppnat för höjda pensioner, ”men först måste arbetsgivaravgifterna höjas”. Då blir svensk arbetskraft ännu dyrare, svartarbetets nödvändighet ökar på marginalen.

        Politiken är ett spel för skattefinansierade politiker. Den är inte till för väljarna. Väljarna är till för politikerna.

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here