Om problemen på Kuba – vad kan Kubas regering göra?

20
730
Kuba demonstrationer juli 2021

Läsaren Bertil Carlman skriver i en kommentar som föranleder denna kommentar

“Detta är inte en fullt rättvisande bild av bakgrunden till de stora demonstrationerna som artikeln ger. Det finns faktiskt en hel del problem för det kubanska folket som inte bara beror på yttre jäkelskap. I denna video går Alexander Mercouris igenom det på ett föredömligt sätt:

https://theduran.com/rare-protests-in-cuba-thousands-rally-against-government/

Flera av de problem som tas upp måste och kan den kubanska ledningen ta itu för att fortsatt kunna leda Kuba. Vårt stöd till Kuba måste bygga på fakta.”

Här är videon!

Föregående artikelUtmaningarna i och möjligheterna med den växande nya världsordningen – “A New World Order”
Nästa artikelMassiv desinformationskampanj mot Kuba avslöjad, bråk av exilkubaner i Stockholm
Globalpolitics.se är en partipolitiskt obunden, vänsterorienterad och oberoende analyserande debatt- och nyhetstidning med inslag av undersökande journalistik.

20 KOMMENTARER

    • Ja – man får hålla med vad Argentinas förra president Cristina Kirchner träffande påpekade varför det aldrig blir någon revolution och problematik i just Washington:

      ”det finns nämligen ingen amerikansk ambassad där”…

  1. Oroligheter och missnöje kring pandemins restriktioner och livets inlåsning förekommer över hela världen: alltifrån (förmodligen korkade) människor som vägrar nära munskydd där det råder sådant tvång för att, låt säga, gå in i en livsmedelsbutik till de högernationalister i en amerikansk delstat som är 2020 invaderade en delstatskongress medförandes de tyngsta automatvapen en vuxen man fysiskt förmår att släpa runt på, dessutom skulle guvernören kidnappas och ”dömas” för något slags förräderi; ja i Amerika duger ju bara död och blodsutgjutelse något, så det var väl det som skulle vara guvernörens dom och slut, får väl vi softa mödomsynkliga européer anta?

    Kyss Karlsson om oroligheterna på Kuba inte skulle ha med den kubanska maffiamiljön i Miami att göra! – Där går man ständigt i bryderi vilka brutala mordkommandon man skall låta sätta in i det egna hemlandet. Våldspsykopatin och vapenfanatismen har nämligen ingen takhöjd hos maffian i Miami.

    Alla länder har sina egna problem och systemfel, i såväl Latinamerika som på Kuba självt. Ändå hör vi aldrig av världspolitiker när de talar om den bokstavliga sociala våldskollaps som i stort drabbat alla länder söder om Förenta staternas gräns; må de ha knarkmaffior eller pro-amerikanska nyfrälsta högerdiktatorer – ingen tar någonsin på sig deras talan och skall ”befria” dessa folk från ett hälsoelände, komplett våldskriminellt och ekonomiskt miserabelt fattigsamhälle: i amerikansk tanke och vokabulär är de ju redan både ”fria” och ”befriade”. De ägnas ingen sympati eller assistans. Kommer de över gränsen låses de in i stålburar. Detta är den berömda Washington-humanismen. Kapitalismen kräver sin tribut.

    Kubas hälsopolitik är jämförelsevis i hela regionen ett föredöme: man har lägre barnadödlighet och längre medellängd än ens någon amerikansk delstat. Därför måste Kuba naturligtvis förstöras och invaderas, då det är ett farligt exempel på solidarisk social och medicinsk jämlikhet på hela västra halvklotet. Ty det mörka imperiet misstar sig nämligen aldrig, inte heller kubanska maffian i Miami.

    Låt kubanerna lösa sina inre problem på egen hand och med hjälp av civiliserade nationer. Vi kanske kan börja tala om ”demokratisering” och ”frihet” på Kuba då detta råder i ordens sanna betydelse i hela Latinamerika mellan Texas och Panama.

    Den andra sanningen är att Förenta staterna inte kommer att tillåta detta om det nu inte sker ett historiskt och frihetligt berömt regime change i Washington, Förenta staterna är det land i världen som verkligen skulle behöva ett rejält demokratiskt regime change”. Kanske kan National Endowment for Democracy för en enda gångs skull ge de egna landsmännen ett gott råd?(Det är nämligen strikt förbjudet för dem att göra…)

    Det fascistiska vita apartheids Sydafrika kunde liksom inte falla en gång i världen; långt in på 1980-talet trodde alla att de vita konservativa männens brutalkapitslism skulle existera för alltid. Men så föll det till slut ändå några år senare: Sydafrikas eviga konflikter och förmåga att lägga sig i alla länders affärer i hela Afrika försvann inom ett år efter befrielsen. Sydafrika blev utrikespolitiskt fredligt och civiliserat.

    Kanske kan civilisatoriskt Förenta staterna utvecklas utmed den Syfafrikanska modellen: den neokonservativa nyliberalismens fall kan förvandla Förenta staterna till ett sant civiliserat och demokratiskt föredöme på västra halvklotet, istället för som nu hålla hela Latinamerika slaget i maffians och knarkhandlarnas gisslangrepp.

    Det är det som är äkta frihet på det västra halvklotet.

  2. Johan, jag litar inte riktigt på Kubas officiella siffror när det gäller hälsa. Samma officiella regeringssiffror rapporteras sedan till olika FN-organ som inte vill eller kan ifrågasätter medlemsstaternas siffror. På så sätt blir de “sanning”.
    Ett exempel som du nämner är spädbarnsdödligheten är bland de lägsta i världen. Nedanstående artikel menar istället att dödsfall bland spädbarn rapporteras som sena missfall där Kuba har höga siffror.
    https://www.dagensarena.se/magasinetarena/myten-om-kubas-laga-spadbarnsdodlighet/

    En annan paradgren är utbildningen. Den har säkert haft hög klass men när jag sist besökte Kuba för 2-3 år sedan berättade lärare för mig att många lämnar yrket eftersom de inte klarar sig på en månadslön på 200 kronor. De lärare som är kvar får ta på sig alla de elever som blivit utan lärare. Kommer det inte att påverka kvalitén? Lägger man till elevernas bristande motivation så blir ptoblemet ännu värre. Få elever vill gå vidare till högre studier om en lärare tjänar 200 och en läkare 400 kronor per månad när de kan tjäna samma pengar per timme inom turistindustrin.

    • Kommer ihåg att jag också reagerade när jag läste artikeln om den låga spädbarnsdödligheten på Kuba och tänkte att det skulle bli en våldsam debatt om detta men det blev bara tyst. Vilket får en cyniker att dra slutsatsen att det förmodligen är sant och visar en “kreativ” användning av statistik i propagandans tjänst.

      • Angående statistiken har i varje fall internationell statistik framhållit dessa siffror. Statistik är självklart alltid riskabelt, de flesta minns för ett antal decennier sedan när Sverige mitt i industriell lång högkonjunktur hade världens närmast högsta statistik gällande självmord. Världen runt letade man i Bergman-filmer och annat om detta märkliga nordliga lands höga dödstal i suicid.

        Om jag minns rätt berodde det (den gången) på att vid s.k. oförklarade dödsorsaker hos rättsmedicinen hamnade också de oförklarliga dödsfallen i samma kolumn som suiciden; det blev alltså ganska högt, sammanslaget som i vilket land som helst. På senare tid ligger vi väl i det europeiska genomsnittet nu när de själsdjupa Bergmanfilmerna inte sänds vareviga lördagkväll.

        De amerikanska siffrorna tyngs antagligen kraftigt ned av flera orsaker: den omfattande fattigdomen, ekonomisk och social nöd som leder till förtidig död, det medicinska privata försäkringssystemen som leder till att närmare var tredje vuxen är utestängd från avancerad sjukvård (undrar vad de ilskna MUF-politrukerna tycker om det?) samt mycket hög narkotikaanvändning liksom hög andel vapenbrottslighet och med över 1% av den vuxna befolkningen i fängelse liksom stor andel tonårsgraviditeter. Det finns säkert ännu mer parabler.

        Då Kuba slipper den värsta våldsamma kriminaliteten och man har god allmänhälsa skjuter dessa siffror säkert upp deras medeltal.

    • Jag blev nyfiken, läste länken och bad om en kommentar från Sv-Kub. Kommer här:
      Hej Rolf!

      Med Jennische, Lars Palmgren och likasinnade har jag ingen anledning att diskutera. De ljuger helt enkelt.

      Det går att diskutera hur spädbarnsdödlighet, barnadödlighet och missfall ska definieras men de siffror som angetts för Kuba är precis jämförbara med andra länders.

      Kubas statistik över barnadödlighet och hälsotillstånd är tillförlitlig. Den klassika bilden som en gång i tiden Hans Rosling skapade gäller fortfarande. Den bild finns med som nr 1., grafen i bifogade ppt-presentation där jag tagit med några av bilderna från våra studieresor med medicinare.
      Hans Rosling var starkt kritisk mot Fidel och mot socialismen i Kuba men ändå mycket imponerad av deras hälsovård.

      Intervjun som bifogas gjordes av MEDICC, en enhet på Harvard University.

      En annan expert på statistik och demografi är Bertil Egerö som varit flera gånger i Kuba och som arbetat med folkräkningar i en rad länder som anställd på SCB och utsänd inom ramen för Sidas bistånd.
      Själv har jag arbetat med hälsobistånd i tjugofem länder med bl.a. WHO och UNICEF.

      Jag kan intyga att Kuba har den bästa hälsovården i Latinamerika och att den är bättre än den i USA:s fattiga områden.

      Det faktum att Kuba haft ca 1 500 döda i Covid medan Sverige haft 15 000 visar också på att hälsovården prioriteras och försvaras trots att USA och dess talespersoner i Sverige gör allt för att förstöra den och landet.

      Att det finns brister i Kubas hälsovård är direkt förorsakat av USA:s blockad som har krävt och kräver många oskyldiga kubaners liv. USA hindrar Kuba från att importera mediciner och respiratorer t.ex. och det är detta som Arena medverkar till.

      Gábor Tiroler
      MPH, folkhälsovetare, lärare i rehabilitering (pens.) Uppsala
      018-406 29 83

      Se också här, World Health Chart på Gapminder
      https://www.gapminder.org/fw/world-health-chart/whc2019/

    • Jag litar inte heller på officiella statistik oavsett land och system. Det går utmärkt att ljuga med statistik på ett raffinerat sätt. Vi vet hur man leker med svensk arbetslöshetsstatistik. All officiell statisk ska man ta med en nypa salt oavsett. Ett färskt ex Covid-19 statistik (påhittat och överdriven mm). Varför ska bara Kubas officiella statisk om spädbarnsdödlighet vara “suspekt”? Att tala med EN lärare sedan dra stora växel för att ifrågasätta bilden av ett lyckat utbildningsväsende (till skillnad från USA där få vet hut om andra länder t ex) eller den svenska skolan idag ett skämt jämfört med vad den var …

  3. Säkert så.

    Det är nog så att systemet stagnerat som alla enpartistater till slut gör, oavsett kulör. Jag hyllar inte enpartistater det minsta, men jämfört med länderna på ”Fastlands-Mellanamerika”, världens våldsammaste länder, fria och fina som de är i Washington, så är läget där så ofantligt mycket värre. Alla som kan tycks vilja utvandra till Nordamerika.

    Där är Vita huset, ungmoderaterna och bourgeoisins ledarsidor alltid helt dödstysta. Man har olika måttstock för den ideologiska mätningen.

    • Hyllar inte heller två parti stater där valmöjligheten är mellan pest och kolera. Ett bra exempel är USA, en två-parti-diktatur. Antalet partier utgör inte ett bra mått på demokrati. Med tanke på vad landet utsatts för är det Kuba lyckats med ett smått mirakel.

      Ljusnande framtid. Utvecklingen i USA pekar mot att västra och södra bryter loss och bygger egna stater. Ajöss U S A …

      • Jag har själv bott i en s.k. enpartistat, och på sätt och vis så är då det politiska livet dött eller sakta avlidet. Någon debatt finns inte och att försöka tala med en politiker på tu man hand i en femmiljonerstad, som jag gjorde, gav ingenting. Inga visioner, inga egna idéer, under gamla styret stödde man det, med nya idéer och manskap stödde man plötsligt det.

        En tvåpartistat må vara både korkad och knäpp, men det finns olika ståndpunkter man kan väga emellan, trots allt, och sköter sig inte ena partiet byts man ut mot en annan kandidat – lite byte av vatten i träsket blir det i alla fall.

    • Det vore bättre om den amerikanska regimen hade sett till att efter två decennier i Afghanistan lämnat efter sig strukturer som omöjliggjort för islamister att förtrycka sin egen befolkning. Inte heller det klarar ”regimen” i Washington av… Afghanistan och Förenta staterna – också ” two failed states”…?

    • @L 18 juli, 2021 At 18:08
      “En intressant utveckling på gång – USA kan ge Kuba tillgång till internet mot regimens vilja. ”
      Lässvårigheter eller trollar du?

      Enligt artikeln som du själv länkade till:
      “USA ser över om det går att förse kubaner med internet, vare sig Kubas regim vill det eller ej. Det kan vara möjligt, enligt forskaren Diep Nguyen, expert på bland annat trådlösa uppkopplingar.”

    • En ännu intressantare utveckling. Kina planerar bygga ut 5G nätverk i Kuba. På sin höjd kan USAs regime erbjuda bara 4G, inklusive till sig självt. Stackars USA

  4. Om jag fattat det rätt har USA i alla år hindrat Kuba från att få tillgång till internet, tills de fick en kabel från Venezuela. Men ändamålet helgar förstås medlen för USA.

  5. Under den speciella perioden när Sovjets bidrag till Kuba upphörde på 1990-talet blev man utan 300 viktiga läkemedel som tillsammans med livsmedelsbrist hotade hälsa och näringsintag i befolkningen. Kubanerna förlorade så mycket som 6 kilo i genomsnitt i vikt och prostitutionen nådde rekordnivåer. Att i det läget minska spädbarnsdödligheten så som diagrammet nedan visar beror antingen på en extraordinär ansträngning eller så är statistiken manipulerad. Tittar man på kurvan är det snarast som om den är satt på autopilot, antalet döda spädbarn minskar oavsett situationen i landet.
    https://public.tableau.com/es-es/gallery/infant-mortality-rate-cuba
    Att det är viktigt för Kuba att visa upp bättre sjukvård och utbildning än USA har ju alltid varit viktigt för regimen. Även närstående länder som Nicaragua och Venezuela har samma prioriteringar. Nicaragua redovisar 193 döda i covid19 (utan restriktioner) medan grannländerna rapporterar mellan 5 och 10 000 döda. Även oberoende nicaraguanska läkare
    (Asociaciones Médicas Nicaragüenses och Comité Científico Multidisciplinario)
    hävdar siffror siffror som liknar grannländernas. Hälsosituationen i Venezuela är svår att bilda sig en uppfattning om speciellt sedan Maduro avskedade sin hälsominister Antonieta Caporale 2017 efter att hon publicerat siffror på hälsoläget vilket Maduro ogillade.
    Venezuelas dödstal i Covid19 är 3362 medan Colombia ligger på 116 000 döda. För mig är det svårt att tro på dessa siffror. Jag får känslan av att auktoritära vänsterregimer ljuger mer om hälsoläget än motsvarande högerregimer. Det är helt enkelt viktigare för “vänster”-regimer att visa upp framgångar inom hälsa. Är du sjuk och fattig i höger-regimers länder betraktas det mer som ditt eget fel.

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here